EU-byråernas framtid – potential för mer flexibilitet och samarbete

Sammanfattning

EU:s decentraliserade byråer och andra organ (EU-byråer) regleras av europeisk förvaltningsrätt och har ställning som egna juridiska personer, vilket innebär att de är fristående från EU:s institutioner. Idag finns det 37 EU-byråer i 23 medlemsstater som arbetar med en mängd olika frågor av intresse för EU-medborgarna. Merparten av dem inrättades mellan 2000 och 2010. Det finns bland annat byråer för flygsäkerhet, livsmedelssäkerhet, yrkesutbildning, jämställdhet, stabilitet i finans- och banksektorerna, miljön, djurskydd, migration och gränskontroll. År 2018 uppgick deras totala årsbudget till 4,0 miljarder euro (vilket motsvarar 2,8 % av EU:s allmänna budget) och de hade tillsammans 8 957 anställda (13,4 % av alla EU-anställda).

Tidigare har revisionsrätten inriktat sig på enskilda byråers prestationer. Nu gör vi för första gången en övergripande bedömning av de förutsättningar som EU har skapat för att se till att alla byråer på ändamålsenligt sätt levererar politik som gagnar alla medborgare. EU-byråerna kännetecknas av olika styrningsstrukturer, mandat och uppgifter. Olika byråer har skapats för att bemöta olika former av utmaningar. Detta gör det svårt att utvärdera byråernas samlade prestation. Deras gemensamma syfte är dock att tillhandahålla EU-politik och europeiskt samarbete till förmån för EU-medborgarna.

Anledningen till att vi gjorde den här revisionen var det intresse som Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och EU-byråerna själva gett uttryck för. Syftet med rapporten är att inleda en diskussion om EU:s framtida förvaltning av sina byråer med inriktning på prestation. Rapporten bygger på de kunskaper som vi har byggt upp vid våra årliga finansiella revisioner av byråerna och vid tidigare effektivitetsrevisioner av enskilda byråer. Vi kompletterade detta med en omfattande genomgång av centrala dokument från EU:s institutioner och alla byråer, intervjuer med nyckelpersoner vid kommissionen och byråerna, en storskalig enkät till byråernas intressenter, två paneler med experter och intressenter, en analys med användning av stordatateknik om byråernas medienärvaro och en jämförelse mellan EU:s prestationsram för byråer och dem i Förenta staterna och Australien.

Vår övergripande revisionsfråga är om kommissionen och byråerna har skapat lämpliga förutsättningar för att se till att EU-byråerna presterar. Vi identifierade två nyckelkriterier som var relevanta för samtliga byråer. Det första kriteriet gäller flexibilitet i fråga om att tjäna den relevanta EU-politiken och det europeiska samarbetet, i synnerhet när politiken är brett inriktad och förändras i ett komplext globalt sammanhang. Detta var en av avsikterna med den så kallade ”gemensamma ansatsen” för EU:s decentraliserade byråer som kommissionen, rådet och parlamentet undertecknade 2012, som innehöll krav på att alla byråer regelbundet ska utvärderas. I praktiken har detta dock bara genomförts till viss del och vi såg att flexibiliteten brast i fråga om byråernas struktur, funktionssätt och eventuella avveckling.

Det andra prestationskriteriet som vi undersökte gällde i vilken utsträckning byråerna fungerade som centrum för expertis och nätverkande för genomförandet av EU-politik. För detta krävs välorganiserade styrningsstrukturer och samarbete. Vi fann exempel på onödigt komplexa eller svaga styrformer och konstaterade att prestationsinformationen var mer inriktad på output och aktiviteter än på deras bidrag till genomförandet av politik. Vidare visade revisionen på att bristfälligt samarbete och/eller stöd från medlemsstater, industri, kommissionen eller andra byråer hindrade några byråer från att utföra sitt uppdrag fullt ut.

Vi rekommenderar att kommissionen och byråerna

1. ser till att byråernas strukturer är relevanta, samstämmiga och flexibla,
2. gör tilldelningen av resurser mer flexibel,
3. förbättrar styrningen, ansvarsutkrävandet och rapporteringen när det gäller prestation,
4. stärker byråernas roll som centrum för expertis och nätverkande.

Inledning

EU-byråernas mångfald

EU:s decentraliserade byråer och andra organ (EU-byråer) regleras av europeisk förvaltningsrätt och har ställning som egna juridiska personer, vilket innebär att de är fristående från EU:s institutioner. De inrättas genom en sekundärrättsakt. Det finns olika rättsliga typer av byråer: sex genomförandeorgan för kommissionen och 37 decentraliserade EU-byråer. Kommissionens genomförandeorgan agerar som dess förlängda arm och genomför specifika uppgifter för kommissionens räkning. I den här rapporten avser ”byråer” EU:s decentraliserade byråer och andra organ, om inget annat anges.

Byråer inrättas av lagstiftaren (rådet och parlamentet) på förslag av kommissionen och på obestämd tid. De leds av en styrelse med bland annat företrädare från både medlemsstaterna och kommissionen. De bidrar till genomförandet av EU:s politik och stöder samarbetet mellan EU och nationella regeringar genom att samla teknisk sakkunskap.

Källa: EU:s allmänna budget för 2018 och byråernas budgetar för 2018, revisionsrättens sammanställning.

För 2018 uppgick den totala budgeten för alla byråer (exklusive SRB) till 4,0 miljarder euro (2,8 % av EU:s allmänna budget för 2018) (se figur 1). Se bilaga I för det fullständiga namnet på alla byråer som nämns i rapporten. 2018 års budget för SRB, vars specifika uppdrag är att inrätta en resolutionsfond som finansieras av kreditinstitutioner, var 6,9 miljarder euro (0,1 miljard euro för styrelsens administrativa budget och 6,8 miljarder euro för fonden). År 2018 fanns det byråer i 23 medlemsstater (se figur 2) med 8 957 anställda¹ (13,4 % av alla anställda vid EU:s institutioner och byråer) (se figur 3) från alla medlemsstater.

Källa: Revisionsrätten.

Källa: Revisionsrätten.

De första byråerna (Cedefop och Eurofound²) inrättades 1975. Efter det att europeiska enhetsakten trädde i kraft 1987, vars mål var att den inre marknaden skulle vara fullbordad till 1992, inrättades flera nya byråer under 1990-talet. Merparten skapades dock under 2000-talets första tio år (se figur 4).

Anm.: Årtalen i figuren anger det år då byråns inrättandeförordning trädde i kraft.

Källa: Revisionsrättens årsrapport om EU:s byråer för budgetåret 2018.

Byråer har inrättats när specifika behov uppstått. Många av dem inrättades eller fick ytterligare ansvar som svar på en kris (exempelvis EBA, Eiopa, Esma och SRB för finanssektorn, Easo och Frontex för migrationsfrågor och gränskontroll samt Emsa och EFCA för sjösäkerhet och fiskerikontroll). De flesta byråerna inrättades som nya organ för att ta över ansvar som tidigare utövats av kommissionen och/eller medlemsstaterna. Kommissionen motiverade detta med att de aktuella uppgifterna var mycket tekniska till sin natur eller med en önskan om effektivitet: ett specialiserat organ kan utföra samma uppgifter på ett mer effektivt eller flexibelt sätt, och kan även bättre attrahera kompetenta specialister och bygga upp sakkunskap. Några byråer (t.ex. Europol, EBA, Eiopa och Esma) var efterföljare till multinationella organ på europeisk nivå.

Byråerna kan grupperas på olika sätt, till exempel efter huvudsakliga uppgifter och ansvarsområden:

1. En första grupp av byråer stöder den inre marknaden och hälso- och miljömålsättningar vid registreringar, intyg och godkännanden på EU-nivå (t.ex. CPVO, Easa, Echa, ERA, EUIPO, Efsa och EMA).
2. En andra grupp, med mandat på områdena säkerhet och rättvisa, har ett mer operativt ansvar och hjälper medlemsstaterna genom att samordna gemensamma aktiviteter (t.ex. Cepol, Easo, Eurojust, Europol och Frontex).
3. En tredje grupp har främst reglerings- och tillsynsansvar (t.ex. Acer, EBA, Eiopa och Esma, som utarbetar tekniska standarder för energi- och finanssektorn och säkerställer att tillsyn utövas på samma sätt i hela EU).
4. En sista grupp arbetar huvudsakligen med forskning, datainsamling och analys i syfte att hjälpa EU-institutionerna och medlemsstaterna att utforma evidensbaserad politik (t.ex. Cedefop, EIGE och FRA).

En övergång från efterlevnad till prestation

Varje byrå inrättas genom en enskild och specifik inrättandeakt. Alla byråer bedriver olika verksamheter och har därför olika styrningsmodeller, finansieringskällor, utvärderingskrav etc.

År 2012 undertecknade parlamentet, rådet och kommissionen ett gemensamt uttalande om en gemensam ansats för byråer, vilket var ett första steg från en finansierings- och efterlevnadsinriktning till en mer prestationsinriktad form av förvaltning. I den gemensamma ansatsen betonades att byråernas direktörer skulle ha ett tydligare prestationsansvar. Bland annat föreslogs en styrningsstruktur med två nivåer där det förväntas leda till större effektivitet (styrelse och direktion), årliga och fleråriga arbetsprogram, årliga verksamhetsrapporter, prestationsindikatorer för byråer och deras direktörer, införandet av system för verksamhetsbaserad budgetering/förvaltning (ABB/ABM), periodisk extern utvärdering etc.

Dessutom har kommissionen tagit fram olika verktyg för att gå vidare med utvecklingen av en prestationsinriktad förvaltnings- och övervakningsram. Här ingår bland annat en rambudgetförordning för byråer (2013, som upphörde att gälla och ersattes 2019), riktlinjer för utarbetandet av samlade programdokument (SPD) där en byrås årliga arbetsprogram kombineras med ett rullande treårigt arbetsprogram, konsoliderade årliga verksamhetsrapporter (2014, ändrade 2020) med kommissionens senaste ram för budget, planering, rapportering, prestation och styrning för decentraliserade byråer samt riktlinjerna och verktygen för bättre lagstiftning (2017).

EU-byråernas nätverk (EUAN), som inrättades av byråerna för att göra dem synligare och hitta möjliga synergier, bidrog också till en mer prestationsinriktad kultur. År 2012 inrättade EUAN ett nätverk för prestationsutveckling som aktivt underlättar utbytet av praxis, samarbetet i prestationsfrågor och, i viss mån, tjänstedelning när så är möjligt. Nätverket för prestationsutveckling har tagit fram olika verktyg, såsom en utvärderingshandbok för byråer (2018), en verktygslåda för självbedömning av införandet av en prestations-/resultatbaserad inriktning (2018) och en databas för kritiska prestationsindikatorer (KPI) (pågår).

De ovan nämnda prestationsverktygen och -åtgärderna har lett till en ökad harmonisering och samordning mellan det växande antalet byråer, även om de hittills har genomförts i olika grad. Samtidigt har verktygen och åtgärderna även genererat ett överflöd av information om varje enskild byrås aktiviteter och output.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Vår övergripande revisionsfråga är om det finns lämpliga förutsättningar för att säkerställa att byråer presterar. I en tid då EU:s strategiska prioriteringar och knappa resurser anpassas för att ge medborgarna politik som gagnar dem är avsikten med vår rapport att inleda en diskussion om EU:s framtida förvaltning av sina byråers prestationer. Vi har inriktat oss på följande två kriterier:

1. Byråernas strukturer, funktionssätt och eventuella avveckling (dvs. en byrås livscykel) ska präglas av flexibilitet för att underlätta genomförandet av EU:s politik och fördjupa det europeiska samarbetet. Detta innebär följande:
1. Att överlåta uppgifter till en byrå ska vara det bästa alternativet jämfört med att uppgifterna utförs antingen av kommissionen själv eller (enligt subsidiaritetsprincipen) av medlemsstaterna.
2. De befintliga byråernas relevans och samstämmighet ska regelbundet utvärderas i syfte att uppnå möjliga synergier och skalfördelar.
3. Byråerna behöver få lämpliga personalresurser och finansiella resurser för att kunna uppfylla sina mandat och utföra alla uppgifter.
4. Den planeringsprocess som reglerar varje byrås arbete bör vara tillräckligt flexibel för att de snabbt ska kunna reagera på ändrade förutsättningar.
2. Byråerna bör fullt ut utnyttja sin potential som centrum för expertis och nätverkande för att främja kunskapsutbyte, samla medlemsstater för att – när det är möjligt – förverkliga gemensamma intressen och gemensamma politiska mål, och fungera som nätverk för fördjupat samarbete med andra europeiska och internationella partner. För detta krävs det
1. en anpassad förvaltningsstruktur,
2. lämpliga former för ansvarsutkrävande som även inbegriper intressenter,
3. bra kommunikation med intressenter och EU-medborgare,
4. ändamålsenligt samarbete med andra privata och offentliga organ på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå.

Vi byggde vår uppsättning kriterier på byråernas specifika förordningar, rambudgetförordningen, kommissionens riktlinjer och verktyg för ”bättre lagstiftning”³, det gemensamma uttalandet om en gemensam ansats och ”färdplanen för uppföljning av den gemensamma ansatsen för EU:s decentraliserade byråer”, samt annan vägledning från EU-byråernas nätverk.

Revisionen genomfördes mellan mars och september 2019. Den omfattar EU:s decentraliserade byråer och de generaldirektorat (GD) vid kommissionen som fungerar som deras partner (se bilaga II). Hänvisningar till kommissionens genomförandeorgan görs endast för jämförelse, när så är lämpligt.

Vi samlade in revisionsbevis på följande sätt:

• En genomgång av centrala dokument för alla byråer (grundförordningar, årsrapporter, programplaneringsdokument, utvärderings- och revisionsrapporter, konsekvensbedömningar, protokoll från styrelsemöten, etc.).
• Intervjuer med 250 chefer och nyckelpersonal vid 21 byråer och 10 generaldirektorat vid kommissionen som fungerar som partner för 32 byråer.
• En enkät till 2 500 av byråernas intressenter (se bilaga III), inbegripet styrelseledamöter, tjänstemän i medlemsstaterna, företrädare för bransch- och konsumentorganisationer, icke-statliga organisationer och akademiker. Förteckningen över intressenter fick vi av byråerna, men vi gjorde det slutliga urvalet och såg till att alla viktiga intressentgrupper var representerade. Vi fick 1 000 svar.
• En analys med användning av stordatateknik om byråernas medienärvaro som fångades upp av Europe Media Monitor (EMM) mellan januari 2018 och juli 2019 (se bilaga IV). Datasetet innehöll över 200 000 nyhetsartiklar där byråer nämndes från över 5 000 olika nyhetskällor i över 160 länder.
• Två rundabordsdiskussioner med akademiker och yrkesverksamma från kommissionen, rådet och parlamentet. Diskussionerna ägde rum i juni och september 2019. En öppen inbjudan skickades till över 40 akademiker och yrkesverksamma med förvaltningserfarenhet av eller publikationer om EU-byråer, varav 15 deltog i diskussionerna. GD Budget deltog också i den första diskussionen som observatör.

Iakttagelser

Byråernas livscykel saknar flexibilitet

Kommissionen överväger inte alltid tydligt andra alternativ när den föreslår att en byrå ska inrättas

Innan kommissionen inrättar en ny byrå bör den bedöma om det är det bästa alternativet jämfört med att exempelvis själv utföra uppgifterna, lösa dem genom mellanstatligt samarbete, lägga ut dem på entreprenad till privata enheter eller anpassa uppdraget för en befintlig byrå. Det bästa alternativet ska motsvara behoven.

Enligt kommissionens politik för ”bättre lagstiftning”⁴ ska det göras en konsekvensbedömning av initiativ som sannolikt kommer att få en betydande ekonomisk, miljömässig eller social påverkan (se ruta 1). Innan den föreslår att en ny byrå ska inrättas bör kommissionen visa mervärdet hos det valet med hjälp av en konsekvensbedömning. Kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll granskar noga kvaliteten på utkast till konsekvensbedömningar, och i princip krävs det ett positivt yttrande från nämnden innan ett initiativ läggs fram för godkännande av kommissionskollegiet.

Sedan 2004 har en konsekvensbedömning bifogats till kommissionens alla förslag om nya byråer eller andra organ, även för de senaste, Eppo (2017) och ELA (2018). Nämnden för lagstiftningskontroll lämnade ett positivt yttrande om Eppo och ansåg att byrån behövdes och hade fått tydliga mål och uppgifter. Samma nämnd hade dock reserverat sig i sitt positiva yttrande över konsekvensbedömningen om ELA eftersom den inte tydligt behandlade samstämmigheten mellan ELA och de övriga byråerna som lyder under GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering (Cedefop, Eurofound, EU-Osha och ELA), där en överlappning redan har identifierats vid en aktuell extern utvärdering⁵.

Skapandet av SRB föregicks 2012 av en konsekvensbedömning av direktivet om återhämning och resolution av banker. I bedömningen föreslogs att resolutionskollegier skulle inrättas med stöd från EBA. Men i slutändan skapades en ny byrå som dels skulle se till att den gemensamma resolutionsmekanismen fungerar ändamålsenligt och konsekvent, dels förvalta den gemensamma resolutionsfonden.

Behovet av det oberoende och de komplexa styrformer som kännetecknar en byrå är inte alltid uppenbart. Särskilt GSA har i praktiken mycket begränsat oberoende eftersom dess huvuduppgift är att utnyttja Galileos globala system för satellitnavigering genom ett delegeringsavtal med kommissionen (90 % av byråns budget). I flera enkätsvar underströks att GSA:s styrelse därigenom har begränsade beslutsbefogenheter. GSA genomför delegeringsavtalet via ett antal komplexa kontrakt med industripartner och offentliga enheter.

Slutligen fann vi exempel på att det politiska beslutet att inrätta en ny byrå hade fattats redan innan kommissionens förslag och konsekvensbedömningen lades fram: FRA, Easo och ELA.

De befintliga byråernas relevans och samstämmighet omprövas inte tillräckligt

Den logiska grunden för en byrå behöver omprövas i olika skeden av dess existens för att kontrollera om den fortfarande behövs (relevans) och om dess åtgärder är samstämmiga med de åtgärder som vidtas av övriga byråer och deras partner-GD. Figur 5 illustrerar de många kopplingarna mellan byråer och generaldirektorat. Omprövningen kan ske på olika sätt:

1. Genom en oberoende utvärdering av byråns prestation.
2. Som en del av en bredare kontroll av ändamålsenligheten för hela politikområdet (se punkt 27);
3. Genom en ny konsekvensbedömning när en byrås inrättandeförordning omarbetas eller den får nya uppgifter genom en separat förordning.

Anm.: GD DEFIS är GSA:s partner-GD sedan den 1 januari 2020.

Källa: Revisionsrätten, sammanställda uppgifter baserat på klassificeringen på kommissionens webbplats.

Enligt den gemensamma ansatsen bör de rättsakter som ligger till grund för byråernas inrättande innehålla antingen en ”tidsfristklausul” eller en ”översynsklausul” som ger kommissionen mandat att föreslå att förordningen ändras eller dras tillbaka när den bedömer att byrån inte längre behövs med hänsyn till dess tilldelade mål (se ruta 2). Sju år efter det gemensamma uttalandet om en gemensam ansats hade endast sju av 37 byråer en tidsfristklausul och 13 en översynsklausul i sina inrättandeförordningar.

Inrättandeförordningarna för 13 byråer omarbetades mellan 2015 och 2019, men endast för fem förslag gjordes en konsekvensbedömning (Berecbyrån, Cepol, Easa, Enisa och ERA). I samtliga fem fall lämnade nämnden för lagstiftningskontroll till slut ett positivt yttrande, dock med en eller flera reservationer. Tre andra förslag byggde på en annan nyligen gjord konsekvensbedömning eller kontroll av ändamålsenligheten (Acer, EFCA och Efsa). De fem återstående förslagen byggde inte på någon konsekvensbedömning: fyra förslag ansågs utgöra tekniska ändringar (Cedefop, Eurofound, EU-Osha och Eurojust) och ett ansågs vara brådskande (Frontex), vilket innebar att tiden inte räckte för en konsekvensbedömning.

Inrättandeförordningarna för tre byråer som lyder under GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering (Cedefop, Eurofound och EU-Osha) omarbetades nyligen. I samtliga fall lade kommissionen fram ändringsförslagen innan den hade fått slutrapporten från en gemensam utvärdering av byråerna. Trots att parlamentet kritiserade bristen på konkreta förslag för att slå samman eller samlokalisera byråer som sysslar med närbesläktade politikområden antog lagstiftaren omarbetningarna. Även en ny byrå (ELA) inrättades rättsligt 2019.

Ingen av byråerna har under åren stängts, slagits samman eller väsentligt ändrat inriktning, med undantag för Europeiska byrån för återuppbyggnad som inrättades 1999 och avvecklades 2008. Under de senaste tio åren har kommissionen vid två tillfällen föreslagit att byråer ska slås samman av samstämmighetsrelaterade orsaker, men inte lyckats få parlamentets godkännande (se ruta 3). Situationen när det gäller EU-byråerna står i skarp kontrast till situationen när det gäller kommissionens genomförandeorgan. När kommissionen anser att ett genomförandeorgan inte längre är motiverat med hänsyn till god ekonomisk förvaltning kan den besluta att avskaffa det. Tidigare har kommissionen ibland omfördelat genomförandeorganens ansvarsområden, senast 2013.

Ibland bedöms en EU-byrås verksamhet även inom ramen för en bredare ändamålsenlighetskontroll av hela politikområdet. Mellan 2014 och 2019 gjorde kommissionen flera ändamålsenlighetskontroller av områden såsom kemikalier, fiskerikontroller och allmän livsmedelslagstiftning. Det ledde till att EFCA:s inrättandeförordning kodifierades och att Efsas inrättandeförordning ändrades.

Enligt den gemensamma ansatsen bör varje EU-byrå utvärderas vart femte år. Kommissionen har ansvaret för att organisera utvärderingen och i samband med varannan utvärdering bör tidsfristklausulen eller översynsklausulen tillämpas.

Flera byråers inrättandeförordningar har ännu inte anpassats till den gemensamma ansatsen (se figur 6).

• Inrättandeförordningarna för CPVO och CdT anger inget krav på utvärdering, medan de senaste omarbetningarna av förordningarna om Acer, ERA, EUIPO och Europol föreskriver att de ska utvärderas för första gången 2020 (ERA), 2021 (EUIPO), 2022 (Europol) och 2024 (Acer).
• Trots att det i den gemensamma ansatsen krävs en utvärdering vart femte år, varierar utvärderingsfrekvensen från tre år (SRB) till tio år (EMA). I några fall (EIGE, Easo och FRA) bestämmer styrelsen utvärderingsfrekvensen. FRA:s styrelse har beslutat att byrån ska utvärderas vart femte år. År 2019 bestämde EIGE:s styrelse att skjuta upp den planerade utvärderingen med två år och i stället använda den motsvarande budgeten till annat.
• Några byråer (EIGE och FRA) eller deras styrelser (Easo, ECDC och EFCA) organiserar fortfarande egna utvärderingar, i stället för att låta kommissionen styra dem såsom föreskrivs i den gemensamma ansatsen.

Källa: Revisionsrätten.

Ibland används planer på att ändra en byrås mandat som motivering för att senarelägga en utvärdering, minska dess omfattning eller helt enkelt ersätta den med en konsekvensbedömning gjord av kommissionen. Till exempel begränsade Easa sin utvärdering 2018 till att omfatta endast planeringsprocessen med motiveringen att kommissionens ändring av dess inrättandeförordning inbegrep en konsekvensbedömning, trots att en fullständig utvärdering tydligt föreskrivs i inrättandeförordningen.

Med undantag för byråerna som lyder under GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering och de europeiska tillsynsmyndigheterna utvärderas varje byrås prestation separat. När flera byråer arbetar inom samma politikområde skulle man alternativt kunna göra övergripande prestationsutvärderingar (eller ändamålsenlighetskontroller) för att bedöma samstämmigheten och relevansen när det gäller deras åtgärder och deras bidrag till genomförandet av politiken. USA och Australien tillämpar detta arbetssätt (se bilaga V).

På forskningsområdet har kommissionen aldrig gjort en heltäckande bedömning av EIT:s samstämmighet med de genomförandeorgan som är verksamma inom Horisont 2020 och delar ut forskningsbidrag. Genomförandeorganen utvärderas separat och oftare (vart tredje år).

Byråer är utsatta för risker i form av otillräckliga personalresurser och finansiella resurser

Lämpliga resurser i fråga om personal och finansiering är en förutsättning för att en enhet ska kunna uppnå sina mål. De flesta byråerna finansieras i första hand från EU-budgeten. Åtta byråer (EUIPO, CPVO, CdT, EMA, Easa, Echa, Esma och, sedan 2019, ERA) finansieras helt eller delvis av avgifter eller priser som tas ut för de tjänster de tillhandahåller. SRB finansieras helt av bidrag från branschen, medan EBA, Eiopa och Esma delvis finansieras av bidrag från behöriga nationella myndigheter. I ruta 4 förklaras beslutsprocessen för byråernas årsbudgetar och tjänsteförteckningar.

Under det senaste årtiondet har många byråer fått ytterligare uppgifter av lagstiftaren eller kommissionen genom ett antal olika instrument:

• Deras inrättandeförordningar har ändrats.
• Ny lagstiftning har antagits (t.ex. Acer, Echa, EMA, eu-Lisa och Frontex).
• Byrån har ingått servicenivåavtal eller delegeringsavtal med kommissionen (EEA, Frontex, Europol, Easo, etc.).

Vi konstaterade att när kommissionen ger byråer nya uppgifter brukar den bara ge dem begränsade ytterligare personalresurser. Detta gäller inte Frontex, och i mindre utsträckning Easo, som är verksamma inom prioriterade områden. Dessutom slöts 2013 ett interinstitutionellt avtal som innebar en generell minskning på 5 % under fem år av personalen vid alla EU-institutioner och EU-byråer. Eftersom nyinrättade byråer inte påverkades och de befintliga byråerna beviljades nya tjänster för ytterligare uppgifter, ökade ändå det totala antalet tjänster vid byråerna med 13,7 % mellan 2013 och 2017⁶.

Inkomsterna för merparten av de delvis självfinansierade byråerna (EMA, Easa, etc.) växer vanligen i takt med deras arbetsbelastning, men antalet anställda kontrolleras av kommissionen och utvecklas inte nödvändigtvis på samma sätt. Till exempel ökade EMA:s avgiftsrelaterade arbetsbelastning med 31 % från 2014 till 2018, men antalet anställda minskade⁷. Echa ställs inför speciella utmaningar eftersom byrån inte har återkommande inkomster och avgiftsinkomsterna är svåra att förutse.

Även när det finns tillgängliga tjänster har flera byråer haft problem med att rekrytera och behålla personal. Frontex fick nyligen ett stort antal nya tjänster, men har haft svårt att rekrytera nödvändig personal och andelen vakanser var rekordhög 2018 och 2019. Easo har alltid haft svårt att attrahera personal och har alltid en hög andel vakanser. GSA har problem med att rekrytera personal som har den tekniska kompetens som krävs. Lägre ersättningspaket i vissa medlemsstater är ett särskilt hinder för rekrytering.

Vår enkät till intressenter visade att det fanns en tydlig koppling mellan lämpliga resurser och byråernas prestation. Närmare hälften av respondenterna höll inte med om påståendet att ”byrån har tillräckliga personalresurser”, men vi noterade att det var stora skillnader mellan byråerna. Mer än 75 % av Acers och Enisas intressenter höll inte/inte alls med, jämfört med 25 % av SRB:s, EUIPO:s, Frontex och EFCA:s intressenter. Även om en majoritet av respondenterna anser att de flesta byråerna uppfyllde sitt mandat, gick åsikterna tydligt isär för fyra byråer som vi konstaterade hade resursbrist (Acer och Enisa) eller rekryteringssvårigheter (Easo och Frontex) (se de detaljerade enkätresultaten i bilaga III).

För att kompensera för bristen på tjänster eller nationella experter lägger byråerna allt oftare ut kärnverksamhet till privata uppdragstagare som de sedan kan bli beroende av. Sammantaget sysselsatte byråerna omkring 1 500 it-konsulter och inhyrd personal 2018. Det innebär en risk om det finns för få kvalificerade anställda som kan övervaka uppdragstagarnas arbete. Exempel på detta är Easo, eu-Lisa, EMA och GSA. Med tanke på den komplexa rättsliga ramen för användning av extern personal, som i viss mån varierar mellan medlemsstaterna, föreligger även risker i form av rättstvister och skadat anseende. Vi noterade sådana risker för Berecbyrån, CPVO, Easo, Esma, EUIPO, EBA, Eiopa, EIGE, ECNN och SRB⁸.

Under senare år har styrelserna för några byråer lyft fram riskerna med begränsade resurser. Till exempel rapporterade Europols styrelse 2019 att den uppskattade årsbudgeten på 123,7 miljoner euro per år fram till 2027 inte räcker för att Europol ska kunna utföra sitt uppdrag fullt ut, i synnerhet inte nödvändiga utvecklingar av informationsförvaltningen och tillhållandet av fortsatt operativt stöd av hög kvalitet till medlemsstater⁹. Andra exempel är Acer, EEA och EMA (se ruta 6).

Den årliga planeringsprocessen är lång och lämpar sig inte för snabbt ändrade förutsättningar

I enlighet med kommissionens instruktioner utarbetar byråerna varje år samlade programdokument, där ett årligt arbetsprogram kombineras med en treårig rullande plan. Byråns verkställande direktör ansvarar för utarbetandet av det samlade programdokumentet som antas av styrelsen, med beaktande av kommissionens kommentarer. Dessutom gör många byråer fortfarande en strategisk plan för en längre period (ofta på fem år), vilket krävs enligt deras grundförordning.

Den årliga planeringscykeln som leder fram till att det samlade programdokumentet antas är mycket lång, eftersom den första versionen utarbetas ungefär 18 månader innan planeringsperioden börjar. Att behöva planera sin budget och sina insatser så långt i förväg innebär en särskilt stor utmaning för byråer som arbetar i en mycket föränderlig miljö (såsom Easo, Frontex och SRB) (ruta 7). Några andra byråer (som eu-Lisa) har liknade problem på grund av rättsosäkerheten när de får ytterligare uppgifter genom ny lagstiftning (ruta 8). Även bortsett från de här specifika exemplen skulle alla byråer tjäna på en kortare planeringscykel.

De årliga och fleråriga planerings- och budgetcyklerna utgår vanligen från föregående års uppgifter, budget och resurser. Normalt har det endast gjorts en begränsad omprövning av de årliga behoven och potentiella besparingarna. Byråerna har inte behövt lämna nya, detaljerade motiveringar till de resurser som krävs för varje planerad aktivitet. Kommissionen förväntar sig att användningen av samlade programdokument i enlighet med den nya rambudgetförordningen och ett tillhörande meddelande från kommissionen från april 2020 ska göra att ändrade behov utvärderas grundligare. Utvärderingen bör även bidra till behovsbedömningen (ökade/minskade och/eller omfördelade resurser) inför en framtida flerårig budgetram. Eftersom den senaste utvecklingen delvis ägde rum när vi hade avslutat granskningsarbetet och den troliga effekten inte kommer att märkas förrän från 2021 och framåt, har vi inte bedömt om den nya ramen redan har förbättrat och stärkt bedömningen av byråernas årliga budgetbehov.

Byråernas potential som centrum för expertis och nätverkande utnyttjas inte fullt ut

Styrelsernas sammansättning möjliggör inte alltid ett effektivt beslutsfattande

Genomförandeorgan leds av en mindre styrkommitté, vanligen bestående av fem ledamöter som företräder kommissionens generaldirektorat. Byråernas styrelser däremot har många ledamöter som företräder olika intressen – ofta bland annat medlemsstaternas, kommissionens, civilsamhällets och industrins. Syftet med den mer komplexa styrningsstrukturen är att samla olika intressen så att man kan enas om en gemensam ”EU”-lösning. Byråer skulle därför kunna fungera som centrum för expertis och nätverkande.

En byrås styrelse är dess högsta interna styrorgan (även om beteckningen kan variera från en byrå till en annan – ”tillsynsstyrelse”, ”administrativ kommitté”, etc.). Den har en tillsynsroll och det övergripande ansvaret för strategi-, budget- och planeringsfrågor, tillsättandet av en verkställande direktör och övervakningen av byråns prestation.

Medlemsstaterna kan ha stort inflytande över en byrås strategi och insatser eftersom de har majoritet i styrelsen. Särskilt om operativa och politiska behov gör att medlemsstaterna behöver ha nära samarbete på politiskt känsliga områden kan rådet föredra att överföra befogenheter till en EU-byrå i stället för till kommissionen. De ledamöter som företräder medlemsstaterna i styrelserna är inte behöriga att göra åtaganden för sin regerings räkning och kan därför inte garantera att deras medlemsstat samarbetar när de beslut som byråerna fattar ska genomföras (se även punkterna 71-74).

De flesta byråer har en styrelse bestående av en företrädare per medlemsstat plus en eller flera ledamöter från kommissionen. Sju styrelser har även röstberättigade ledamöter som utses av parlamentet: Acer, ECDC, Echa, EEA, EMA, ECNN och EUIPO.

De flesta styrelserna har därför 30–35 ledamöter, vilket visas i figur 7. De byråer som lyder under GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering (Cedefop, Eurofound och EU-Osha) har företrädare från tre håll – varje medlemsstat skickar en företrädare för en arbetsgivarorganisation, en för en arbetstagarorganisation och en för regeringen. Deras och CdT:s styrelser har upp till 90 ledamöter, vilket gör det svårt att fatta beslut och innebär stora administrativa kostnader. EIGE, EIT och (till 2021) Efsa har färre ledamöter i sina styrelser. Enskilda styrelseledamöters engagemang i de flesta byråer varierar också betydligt.

Källa: Revisionsrätten.

I tidigare särskilda rapporter¹⁰ har vi påpekat att även om sammansättningen av styrelserna garanterar att nationella synpunkter beaktas, kan den även hindra ett EU-omfattande perspektiv när byråerna fattar beslut ruta 9. I praktiken går emellertid kommissionens inflytande långt utöver dess rösträtt eftersom den ansvarar för att lägga fram förslagen om alla byråernas budgetar och tjänsteförteckningar, utom för dem som helt finansieras av avgifter.

Budgetmyndigheten håller byråerna ansvariga för finans- och efterlevnadsaspekter, men prestation kommer i andra hand

För de flesta byråerna ansvarar EU:s budgetmyndighet (parlamentet och rådet) för att bevilja dem ansvarsfrihet för årsräkenskaperna. Beviljandet är traditionellt inriktat på finans- och efterlevnadsaspekter och ägnar endast begränsad uppmärksamhet åt byråernas prestation.

Parlamentets sektorpolitiskt uppdelade utskott övervakar byråernas insatser på hög nivå, i första hand genom utfrågningar av deras verkställande direktörer och diskussioner om deras årsrapporter. Utskotten skickar även korta yttranden till budgetkontrollkommittén som bidrag till förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, men den faktiska insamlingen och analysen av prestationsinformation är mycket begränsad och görs endast för enskilda byråer.

Rådet och dess arbetsgrupper håller i första hand de generaldirektorat som fungerar som partner ansvariga för byråernas prestation.

Källa: Revisionsrätten.

Den offentliga kontrollen över de helt självfinansierade byråerna (EUIPO, CPVO och SRB – SRB förvaltar även den gemensamma resolutionsfonden, som fick 7,8 miljarder euro i bidrag vilket ökade dess totala tillgångar till 33 miljarder euro i slutet av 2019) är ännu mer begränsad. Trots att de utövar ett offentligt mandat som anförtrotts dem genom EU-lagstiftning är de här byråerna i första hand ansvariga inför sina egna medlemmar¹¹, som varje år beviljar dem ansvarsfrihet, och endast informellt inför Europaparlamentet. Dessutom har främst EUIPO ackumulerat stora överskott eftersom dess inkomster från avgifter ofta har varit högre än utgifterna. Vi kommenterade dessa aspekter i våra yttranden 2019 över förslagen till budgetförordningar för CPVO och EUIPO¹². Andra jurisdiktioner fungerar på ett annat sätt än EU (se figur 8). USA:s kongress är exempelvis ansvarsbeviljande myndighet för landets alla självfinansierade byråer.

Byråerna har ökat sin rapportering om prestationsaspekter, men deras bidrag till EU:s politik och EU-samarbetet mäts och förmedlas inte tydligt till medborgarna

Byråerna lämnar regelbundet prestationsinformation, men den är inte alltid relevant

Byråernas intressenter behöver få både kvalitativ och kvantitativ prestationsinformation, och de får den via de konsoliderade årliga verksamhetsrapporterna och andra dokument. Förutom sin årliga rapportering producerar många byråer (t.ex. EUIPO, ETF och Efsa) mer regelbundet information i form av resultattavlor, kvartalsrapporter, etc. Några av dem är avsedda för internt bruk, men andra offentliggörs.

De flesta byråerna har infört verksamhetsbaserad budgetering, vilket innebär att de fördelar resurser och/eller kostnader per aktivitet, och några (Easa, Esma, ETF, EUIPO och eu-Lisa) har gjort stora framsteg mot en verksamhetsbaserad förvaltning, vilket medför att resultattavlor där budget- och prestationsinformation kombineras uppdateras regelbundet (se bilaga IV). Easa och ESMA har gjort en fullständig beräkning av kostnaden för sina tjänster som underlag för de avgifter som de tar ut, medan andra byråers avgifter fastställs i deras förordningar.

Byråerna mäter även prestation med kritiska prestationsindikatorer (KPI). Kommissionen utfärdade 2015 riktlinjer om KPI för byråernas direktörer¹³. De indikatorer som används i praktiken gäller främst genomförandet av en byrås årliga arbetsprogram och budget samt personalförvaltning, men de gör det vanligen inte möjligt att bedöma resultat eller hur effektivt och ändamålsenligt byrån utför sitt uppdrag.

De flesta byråerna har även tagit fram operativa mål med tillhörande prestationsindikatorer och prestationsmål. Merparten av indikatorerna mäter output och inte resultat eller effekter. Flera byråer (Easo, Emsa, Efsa, Frontex etc.) rapporterar om över 100 indikatorer, varav många är mycket detaljerade och specifika och inte ger någon information om den samlade prestationen. Kopplingen till politiska mål är ofta inte tydligt uttalad i varken det samlade programdokumentet eller den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten.

Några mer operativa och/eller affärsinriktade byråer har mer användbara indikatorer som mäter deras bidrag till genomförandet av EU-politik. Exempelvis har eu-Lisa resultatindikatorer för sina storskaliga it-systems tillgänglighet och responstid. Easa är en av få byråer som har en tydlig effektindikator: antalet döda i flygplansolyckor i EU. EUIPO har indikatorer för bedömning av om deras tjänster tillhandahålls i tid, tjänsternas kvalitet och deras tillgänglighet.

Det är ofta svårt att göra jämförelser mellan år eftersom indikatorer kan ändras från ett år till nästa och få konsoliderade årliga verksamhetsrapporter innehåller resultat från föregående år. I bästa fall jämförs output i förhållande till byråns egna mål i det samlade programdokumentet.

Eftersom byråerna bedriver så varierande verksamheter är det inte möjligt att jämföra deras prestationer och KPI. Det är även svårt att jämföra olika byråers effektivitet. Ingen byrås rapporter innehåller en jämförelse med liknande nationella eller internationella organ.

I vår översikt från 2019¹⁴ konstaterade vi att några byråer även samlar in information om hållbarhet men att informationen ofta är fragmentarisk och ofullständig. Hållbarhetsredovisning innebär att man mäter, redovisar och är ansvarsskyldig inför interna och externa intressenter för organisationens prestation i förhållande till målet om hållbar utveckling. Vi fann att endast en byrå, EUIPO, offentliggör en sådan rapport.

Mediernas medvetenhet och uppföljning när det gäller byråernas bidrag till politik och samarbete är begränsad

EU-byråerna har stort inflytande på politik och beslutsfattande på områden av grundläggande betydelse för EU-medborgarnas dagliga liv. De kan även gå i spetsen för att lösa krissituationer eller långsiktiga samhälleliga utmaningar. Byråernas egen rapportering om prestation är begränsad, vilket även gäller synligheten i media om byråernas bidrag – positiva eller negativa. Mycket få nyhetsartiklar i vår dataanalys innehöll kvalitativ information om byråernas bidrag till EU:s politik och EU-samarbetet, eller om hur de påverkar beslutsfattandet för medlemsstaternas, industrins och medborgarnas räkning.

Mellan januari 2018 och juli 2019 var Europol och Frontex de byråer som förekom mest i nyheterna, och de nämndes i över 40 % av de artiklar som vi analyserade (figur 9). Därefter följde Efsa, Easa, EMA och ECDC. Tillsammans stod dessa sex byråer för två tredjedelar av artiklarna. De arbetar alla med frågor som gäller säkerhet och/eller trygghet, vilket får mest offentlig uppmärksamhet. Några byråer (såsom EMA) förekom mer eller mindre konstant under perioden, medan andras närvaro var mer koncentrerad och kopplad till specifika incidenter och händelser (se figur 3 och figur 4 i bilaga IV). Till exempel ökade olyckorna med Boeing 737 MAX medienärvaron för Easa, glyfosatkrisen ökade Efsas närvaro och EUIPO fick uppmärksamhet efter domstolsutslaget om varumärket Adidas.

Källa: Revisionsrättens sammanställning baserat på aggregerade data i EMM, januari 2018 till juli 2019.

ECDC publicerade flest nyhetsartiklar om den egna verksamheten, och därefter följde EMA och Emsa. I dessa tre byråers uppgifter ingår att sprida information om folkhälsa och säkerhet. De flesta övriga byråerna nämndes sällan i nyheterna, inte ens när insatser för att öka medvetenheten är en del av byråns uppgifter. Till skillnad från de byråer som arbetar med säkerhet och gränsskydd (Frontex och Europol) var Easo, som ger medlemsstaterna stöd i asylarbetet, mindre närvarande i de nyhetsartiklar som omfattades av EMM.

Samarbetet mellan byråer och andra nationella organ, EU-organ och internationella organ fungerar i allmänhet väl, med vissa undantag

Enkätresultaten visar att några byråer behöver förbättra samarbetet

En majoritet (80 %) av de intressenter som besvarade vår enkät anser att samarbetet mellan byråer och deras partner på nationell nivå, EU-nivå eller internationell nivå i allmänhet fungerar väl. Det finns dock tydliga skillnader mellan enskilda byråer. En tredjedel av respondenterna anser att det krävs väsentliga förbättringar, till exempel av följande byråers relationer med några av sina partner:

• Enisa och GSA med medlemsstaterna, övriga byråer och internationellt.
• ERA med kommissionen och medlemsstaterna.
• EMA med kommissionen.
• Easa med medlemsstaterna.

Byråer har ett nära samarbete med kommissionens partner-GD men deltar endast i begränsad utsträckning i förhandlingar om budget och ändringar av lagstiftning

De flesta byråerna har inga beslutsbefogenheter (se ruta 10), men några (såsom ECDC, Echa, Efsa, EMA och ERA) avger vetenskapliga yttranden som ligger till grund för kommissionens beslut. Ett fåtal byråer (t.ex. Acer, CPVO, Easa, EUIPO och, på några områden, Echa) har befogenhet att fatta beslut.

Kommissionen utövar tillsyn över byråernas verksamheter genom sin plats i styrelser, deltagandet i program- och planeringscykler (den avger formella yttranden över utkasten till samlade programdokument) och ett stort antal mer regelbundna kontakter mellan partner-GD och ”deras” byråer. Kommissionens tjänst för internrevision (IAS) är lagstadgad internrevisor för samtliga byråer, förutom de som är självfinansierade¹⁷. IAS granskar utvalda ämnen med relevans för byråerna baserat på individuella, fleråriga och riskbaserade strategiska granskningsplaner, och rapporterar till respektive verkställande direktör och styrelse.

Byråerna deltar i allmänhet i begränsad utsträckning vid ändringar av deras inrättandeförordningar och annan central lagstiftning för deras verksamhetsområde. Detta leder till att kommissionen inte alltid på bästa sätt tillvaratar deras kunskaper när förslag till ny lagstiftning utarbetas.

Partnergeneraldirektoraten förhandlar med GD Budget om sina byråers tjänsteförteckningar och EU-anslag innan de läggs in i kommissionens budgetförslag till parlamentet och rådet. Byråerna har normalt ingen direktkontakt med GD Budget och får knapphändig information om hur budgetförhandlingarna fortskrider, vilket kan hindra deras operativa planering.

Några byråer har alltid för lite resurser, medan andra inte kan utnyttja sina budgetar under den årliga programplaneringscykeln. Baserat på en politisk överenskommelse fick till exempel Frontex betydligt mer resurser från och med 2017. Vi fann inga underlag som visade hur Frontex ytterligare budget och personalbehov hade beräknats. När det gäller EU-Osha har vi tidigare pekat på en tendens med återkommande överföringar av stora procentandelar av budgeten från ett budgetår till nästa¹⁸. Vi noterar att andelen förfallna anslag för överföringar hittills har varit låg när det gäller EU-Osha. Höga överföringar medför dock i allmänhet risker avseende den sunda ekonomiska förvaltningen av resurser.

Samarbetet med medlemsstaterna är avgörande men fungerar inte alltid smidigt

Medlemsstaterna spelar en aktiv roll i genomförandet av de flesta byråernas arbetsprogram. Några exempel:

• Frontex, Easo och eu-Lisa ger aktivt stöd till de medlemsstater som är de vanligaste inreseställena för migranter och asylsökande till EU.
• eu-Lisa driver den centrala komponenten i en serie storskaliga it-system på området frihet, säkerhet och rättvisa, som är kopplade till nationella system¹⁹.
• Många byråer, såsom EEA, Efsa, ECNN, EUIPO och EU-Osha, har nära samarbete med EU:s expertnätverk och/eller nationella kontaktpunkter som hjälper till att genomföra deras arbetsprogram.
• Många byråer (såsom CPVO, Echa (se ruta 11), EMA, Efsa och, i mindre grad, Easa) utför sina vetenskapliga uppgifter i samarbete med medlemsstater.

Genom att lägga ansvar på en EU-byrå behåller medlemsstaterna större delen av kontrollen över beslutsfattandet och stärker samtidigt det europeiska samarbetet (se ruta 12). Inom många områden har därför byråer en ”mjukare” samordningsroll, vilket ger medlemsstaterna betydande diskretionära befogenheter.

På några områden fortsätter organ i medlemsstaterna att arbeta parallellt. Företag kan till exempel välja mellan att ansöka om skydd av ett varumärke eller en design hos nationella organ (endast för nationellt skydd) eller hos EUIPO (skydd i hela EU). På hälsoområdet kan myndigheter i medlemsstaterna göra egna riskbedömningar på områden där byråer är verksamma (ECDC när det gäller att förebygga och kontrollera sjukdomar och Efsa när det gäller livsmedelssäkerhet), utan att vara skyldiga att samordna sitt arbete med byråerna. Lagstiftning har införts för att motverka denna risk med hjälp av mekanismer för informationsutbyte.

När medlemsstaterna i ministerrådet diskuterar frågor som kräver byråernas sakkunskap deltar i allmänhet byråerna inte själva i diskussionerna utan företräds av kommissionen.

Potential för närmare samarbete mellan byråer inom samma politikområde

Flera byråer är verksamma inom samma politikområde. Vi identifierade viss överlappning mellan följande byråers mandat och/eller verksamheter:

• EIGE och FRA (båda arbetar med kvinnors rättigheter).
• Easo och Frontex (båda tillhandahåller kulturtolkar som stöd till medlemsstater med stor tillströmning av migranter).
• Byråer som lyder under GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering (Cedefop, Eurofound, EU-Osha och ELA).

Samarbetet mellan byråer är särskilt stort på migrationsområdet. Easo, Frontex, Europol och FRA arbetar tillsammans på mottagningscentrumen i Italien och Grekland. På området för rättsliga och inrikes frågor (RIF) hålls regelbundna möten mellan nio byråer (Cepol, Easo, Frontex, EIGE, ECNN, eu-Lisa, Eurojust, Europol och FRA) och deras två partner-GD (HOME och JUST) inom ramen för RIF-byråernas nätverk. Två andra byråer, EFCA och Emsa, samarbetar med Frontex i frågor som gäller kustbevakning. GD SANTE har hållit regelbundna möten med byråer sedan 2019. I enlighet med sina inrättandeförordningar arbetar EBA, Eiopa och Esma tillsammans i den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. På andra områden är samarbetet mer sporadiskt.

Samarbetet mellan byråer är ofta formaliserat i ett bilateralt ”samarbetsavtal” eller ”samförståndsavtal” (se ruta 13). Det kan även underlättas av att företrädare för andra byråer sitter i styrelsen (ofta som observatörer). De tre europeiska tillsynsmyndigheterna har till exempel en plats i varandras styrelser - även om de inte alltid deltar i styrelsemötena. EUIPO och CPVO sitter också i varandras styrelser som observatörer. Översättningscentrum har kommit överens med alla EU-byråer, gemensamma företag och EU-institutioner om att de ska ha rätt att företrädas i centrumets styrelse.

Byråerna har också ett nära samarbete genom sitt nätverk (EUAN), som inrättades för att göra dem synligare, hitta möjliga synergier och främja effektivitetsvinster. Byråerna kommer överens om nätverkets prioriteringar som anges i form av en femårig strategi och årliga arbetsprogram. En viktig roll för nätverket är se till att kommunikationen fungerar effektivt mellan byråerna och deras intressenter, framför allt EU:s institutioner. Nio undergrupper inom nätverket strukturerar medlemmarnas åtgärder och samverkan, vilket ger konkreta resultat som gagnar EU och dess medborgare. EUAN har dock inga verkställande befogenheter, alla byråer deltar inte i alla undergrupper och samarbetet är främst inriktat på administrativa snarare än på operativa frågor.

När det gäller en byrå, Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT), är förutsättningen för dess existens just samarbetet mellan byråer. Alla byråer är dock inte skyldiga att använda CdT:s tjänster enligt sina inrättandeförordningar. Det är även oklart för vilka typer av tjänster som de övriga byråerna måste eller kan använda sig av CdT. En byrå har till och med tagit fram ett eget system för att hantera språkliga frågor internt (översättningsminnen), medan andra får använda privata externa översättningsleverantörer. I vår årsrapport om byråerna 2017 redovisade vi vår åsikt att CdT:s kapacitet inte utnyttjas fullt ut, att kostnaderna för utveckling och drift av system dubbleras och att CdT:s affärsmodell och driftskontinuitet kan stå på spel.

Några byråer är beroende av samarbete med industrin

Några byråer är också beroende av samarbete med den industri som de ska reglera. Echas uppgift att registrera kemikalier är till exempel beroende av industrins inlämningar (se ruta 14). Regelverket ger endast begränsade incitament för att säkerställa att den lämnade informationen är tillförlitlig och regelbundet uppdateras.

Byråernas insatser för att nå ut internationellt är fortfarande begränsade

Enligt fördraget får byråer inte ingå internationella avtal som är bindande för EU (artikel 218 i EUF-fördraget). De kan dock ingå samarbetsavtal med internationella motparter när 1) det uttryckligen anges i deras inrättandeakt, 2) samarbetsavtalet inte skapar bindande skyldigheter och 3) de har fått ett (faktiskt eller rättsligt) godkännande från sitt partner-GD²⁵.

På grund av den verksamhet som de utövar behöver många byråer agera tillsammans med internationella partner, och deras aktioner får internationella återverkningar. Många byråer har också motparter med liknande roller i länder utanför EU. Kommissionen, i samarbete med Europeiska utrikestjänsten, anger ”arbetsformer” för byråerna i syfte att organisera deras relationer med organ eller länder utanför EU.

Byråer som är verksamma inom området rättsliga och inrikes frågor (särskilt Europol, Eurojust och Frontex) är helt integrerade i den externa dimensionen av området frihet, säkerhet och rättvisa och tillhör de internationellt mest aktiva byråerna eftersom de även har ingått en serie samarbetsavtal med länder utanför EU. Efsa och EMA är exempel på byråer inom andra politikområden som har skapat sig en viktig internationell roll. Deras yttranden är mycket viktiga för hälsan och säkerheten inom och utanför EU. Inom flygsektorn spelar Easa också regelbundet en aktiv roll. Det finns dock inga belägg generellt för att byråernas potential att stödja kommissionen internationellt, i synnerhet i tekniska frågor och med informationsutbyte, är fullt utnyttjad.

Slutsatser och rekommendationer

Vår slutsats är att byråer spelar en allt viktigare roll i genomförandet av EU:s politik och att de gällande förutsättningarna har underlättat deras prestation. Trots det, och med beaktande av lagstiftarens ansvar, anser vi att det saknas tillräcklig flexibilitet i byråernas strukturer och arbetssätt och att deras potential att samarbeta mot gemensamma politiska mål som gagnar medborgarna skulle kunna utnyttjas bättre.

Byråernas flexibilitet att möta ändrade politiska behov återspeglas i deras livscykel: inrättandet, utvecklingen och den eventuella avvecklingen. Vi konstaterar att när kommissionen föreslår att en ny byrå ska inrättas har den inte alltid tydligt övervägt alternativen, till exempel att själv utföra de planerade uppgifterna, bedriva mellanstatligt samarbete eller anpassa uppdraget för en befintlig EU-byrå. När en byrå har börjat bedriva verksamhet görs inte tillräckliga bedömningar över tid av dess samstämmighet med andra byråer och partner-GD, i synnerhet inom samma politikområde, för att justeringar ska kunna göras (punkterna 16-32).

Kommissionen bör göra följande:

1. Öka användningen av övergripande utvärderingar av byråer inom ramen för kommissionens ändamålsenlighetskontroller av de olika politikområdena. Utvärderingsresultaten bör användas för att identifiera synergier och möjliga ändringar, däribland samgåenden, och, vid behov, utarbeta lagstiftningsförslag för att möta ändrade behov.
2. Utarbeta alla förslag om nya byråer i linje med agendan för bättre lagstiftning och även hålla de samråd som föreskrivs där. Kommissionen bör visa att föreslagna nya organ är relevanta och samstämmiga i förhållande till befintliga organ och ta hänsyn till eventuella reservationer från nämnden för lagstiftningskontroll.

Tidsram för rekommendation 1 a: Senast 2024 för att bidra till lagstiftningsförslagen för nästa fleråriga budgetram efter 2027.

Tidsram för rekommendation 1 b: För alla nya förslag från september 2020.

Flexibilitet innebär också att byråer ska få tillräckliga resurser när deras behov ändras. Vi noterar att byråer är särskilt drabbade av begränsad flexibilitet i fråga om resurser, delvis på grund av att deras planeringscykel är strikt knuten till EU:s budgetprocess. Normalt har byråerna planerat sina resurser stegvis baserat på tidigare år, till och med när omvärlden och politiken gör att vissa verksamheter måste ses över i grunden (punkterna 33-43).

Byråerna bör göra följande:

1. Mer noggrant motivera sitt behov av resurser inför varje ny flerårig budgetperiod, ändamålsenligt utnyttja sina samlade programdokument och ta hänsyn till prioriteringar, möjliga synergier och skalfördelar.

Kommissionen bör göra följande:

2. Inför varje flerårig budgetperiod bedöma och jämföra alla byråers ansökningar om resurser och föreslå hur de ska fördelas (ökas, minskas och/eller omfördelas) mellan dem genom att fokusera på prioriteringarna och de mest brådskande behoven.
3. I tid se över byråernas ansökningar för att anpassa resurserna till ändrade behov och på så sätt få större flexibilitet i budgetplaneringen.

Tidsram: Senast 2024.

EU-byråer spelar en viktig roll för att samla olika medlemsstatsintressen och nå gemensamma politiska lösningar för EU. Storleken på deras styrelser och olika uppfattningar om styrelseledamöternas roll kan dock hindra ett ändamålsenligt beslutsfattande (punkterna 44-49).

Byråernas prestationsinformation har i praktiken inte i tillräcklig grad varit kopplad till deras bidrag till politiken, vilket gjort det svårt att ställa beslutsfattare till svars. Med den nya rambudgetförordningen införs en sådan koppling, men dess effekt är ännu inte känd (punkterna 50-53). Medborgarna får i allmänhet inte mycket information om fördelarna med byråer (punkterna 54-64).

Byråerna bör göra följande:

1. Förbättra sitt sätt att rapportera om prestation i praktiken genom att tydligare koppla sin prestation till sitt bidrag till EU-politiken.

Kommissionen bör göra följande:

2. Övervaka genomförandet av kommissionens ändrade riktlinjer (C (2020) 2297) för den prestationsinformation som byråerna ska lämna till Europaparlamentet, rådet och EU-medborgarna för extern granskning, och på så sätt ändra inriktningen från att rapportera om output och aktiviteter till att rapportera om bidrag till EU:s politik.
3. Föreslå att lagstiftaren där så behövs ser över styrelsernas storlek för att beslutsfattandet ska bli effektivare.

Tidsram för rekommendation 3 a och b: Från 2021.

Tidsram för rekommendation 3 c: Från september 2020 för nya förslag.

EU-byråerna har en nätverksfunktion för att dela sakkunskap och bygga upp samarbetet med nationella partner, EU-partner och internationella partner. Byråerna har dock ännu inte fullt ut utnyttjat alla möjligheter att uppnå synergier och skalfördelar där de har liknande verksamheter (punkterna 76-80). De är också beroende av att få nödvändigt stöd från medlemsstaterna (punkterna 72-75). Några byråer arbetar på politikområden som har en stark internationell dimension, men de saknar ibland stöd från kommissionen för att kunna dela sakkunskap med partner utanför EU på ett mer flexibelt sätt (punkterna 81-83).

Byråerna bör göra följande:

1. Öka sitt samarbete för att identifiera god praxis i fråga om prestation, synergier och skalfördelar, särskilt inom delade politikområden.

Kommissionen bör göra följande:

2. Övervaka att medlemsstaterna respekterar sina rättsliga och politiska åtaganden att ge EU-byråerna den information, de experter och det stöd som de behöver för att verkställa sina beslut och genomföra politik. Om dessa åtaganden inte är tillräckligt uttalade i den rättsliga ramen, föreslå att lagstiftaren tydligt anger medlemsstaternas skyldigheter.
3. Säkerställa att byråernas tekniska sakkunskap och annan potential konsekvent används för att stödja utarbetandet och genomförandet av politik även på internationell nivå och med partner utanför EU.

Tidsram: Från 2021.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning IV, med ledamoten Alex Brenninkmeijer som ordförande, i Luxemburg den 28 juli 2020.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner Lehne
ordförande

Bilagor

Bilaga I – Lista med de EU-byråer och andra organ som omfattas av den här rapporten

Bilaga II – Lista med kommissionens partner-GD för EU:s byråer och andra organ

Bilaga III – Viktiga uppgifter och resultat från enkäten till intressenter

Vi bad 34 byråer ge oss en lista över intressenter och gjorde ett representativt urval med de viktigaste kategorierna (nationella offentliga organ, industri, EU-institutioner, icke-statliga organisationer, akademiker etc.). Vi bjöd in 2 500 intressenter att delta i enkäten och fick cirka 1 000 svar (en svarsfrekvens på 40 %). Närmare hälften av respondenterna var ledamöter i styrelser.

Deltagandet i enkäten

De mest relevanta enkätresultaten

Källa: Revisionsrättens enkät till intressenter. Urvalsstorlek = 1 000 svar från 35 byråers och övriga organs intressenter.

Bilaga IV – Nyhetsspridning som identifierades vid en analys där stordatateknik användes

Europe Media Monitor (EMM) är ett helautomatiserat system som drivs av Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) för att analysera offentliga onlinemedier. Det samlar in och sammanställer omkring 300 000 nyhetsartiklar per dag från ett urval av nyhetsportaler från hela världen på upp till 70 språk. Tillsammans med JRC fördjupade vi analysen av de data som sammanställts i EMM²⁶ för att få information om frekvensen, den geografiska spridningen och tidsmönstren för nyhetsartiklar om alla byråer, liksom om nätet av förbindelser mellan byråer och andra enheter på EU-nivå och nationell nivå. Detta var första gången som revisionsrätten utnyttjade stordatateknik för att analysera ostrukturerade exogena data utanför EU:s officiella dokument och databaser för att inhämta ytterligare bevis i en effektivitetsrevision.

Källa: Revisionsrättens sammanställning baserat på aggregerade data i EMM, januari 2018 till juli 2019.

Källa: Revisionsrättens sammanställning baserat på aggregerade data i EMM, januari 2018 till juli 2019.

Källa: Revisionsrättens sammanställning baserat på aggregerade data i EMM, januari 2018 till juli 2019.

Källa: Revisionsrättens sammanställning baserat på aggregerade data i EMM, januari 2018 till juli 2019.

Bilaga V – Regelverket för federala byråer i Förenta staterna och Australien

Förenta staterna

• Gemensam lagstiftning för alla byråer: Det finns 1) en ramlag: GPRA (Government Performance and Results Act) från 1993 och den senaste lagen om modernisering av GPRA från 2010, och 2) årliga uppdateringar i juni: Circular Nº A-11 om utarbetandet, inlämningen och genomförandet av budgeten. Del 6. Federal prestationsram: strategisk planering, årliga prestationsplaner och rapporter.
• Byråerna ska rapportera om tre olika mål/målsättningar: 1) övergripande prioriterade mål för byråerna som är långsiktiga och kräver samordning mellan dem, 2) prioriterade mål för byrån, det vill säga fyra eller fem mål som ska uppnås inom de kommande två åren, och 3) strategiska mål, vilket innebär långsiktiga mål, utfall och effekter.
• GPRA har tre rapporteringsdelar: 1) femåriga strategiska planer som ska innehålla en uppdragsbeskrivning för byrån och långsiktiga, resultatinriktade mål, 2) årliga prestationsplaner där prestationsmålen för budgetåret anges och det beskrivs hur de ska uppnås och hur de kan kontrolleras, och 3) årliga prestationsrapporter där det beskrivs hur byrån har lyckats eller misslyckats med att uppnå sina uppsatta prestationsmål (resultaten redovisas per program).
• När det gäller prestationsinformation bygger kongressens beviljande av ansvarsfrihet på 1) årsrapporten från regeringens räkenskapskontor (Government Accountability Office, GAO) och 2) årsrapporten från förvaltnings- och budgetkontoret (Office of Management and Budget, OMB)²⁷ till senaten, representanthuset och GAO; i rapporten fastställs huruvida byråns program eller verksamheter har uppnått prestationsmålen och prestationsmålsättningarna, och mål som inte har uppnåtts redovisas (en handlingsplan upprättas för att åtgärda avvikelserna), och 3) byråns konsolidering av den årliga prestationsplanen och den årliga prestationsrapporten inom ramen för budgetmotiveringen till kongressen.

Australien

• Gemensam lagstiftning för alla byråer: Lagen om offentlig styrning, prestation och ansvarsutkrävande från 2013 (Public Governance, Performance and Accountability Act), kapitel 2. Samväldesenheter och samväldet, del 2-3. Planering, prestation och ansvarsutkrävande, avdelning 3. Samväldesenheternas prestation.
• Förklara och rapportera skillnader i uppnåendet av mål. Den ansvariga enheten ska 1) se till att det finns dokument där det redovisas och förklaras hur enheten har presterat i fråga om att uppnå sitt syfte, 2) mäta och bedöma enhetens prestation, 3) utarbeta årliga prestationsyttranden för enheten så snart det är praktiskt möjligt efter avslutandet av varje rapporteringsperiod, och 4) bifoga de årliga prestationsyttrandena till den årsrapport som läggs fram för parlamentet.
• Revision av prestationsyttrandena. Australiens riksrevisor kan undersöka och rapportera om enhetens årliga prestationsyttranden. Rapporten ska läggas fram för diskussion i parlamentet.

Bilaga VI – Verksamhetsbaserad budgetering, kostnadsberäkning och förvaltning

En verksamhetsbaserad budget (ABB) innebär att budgetanslag och budgetmedel organiseras så att det går att se vilken politik som bedrivs, vilka aktiviteter som utförs inom dess ramar, hur mycket pengar som satsas på var och en av aktiviteterna och hur många personer som arbetar med dem (Europeiska kommissionen, EU:s budgetordlista).

Med en metod för verksamhetsbaserad kostnadsberäkning (ABC) definieras kostnader, deras fördelning och anslagen till olika aktiviteter. ABC är en metod för kostnadsberäkning där aktiviteterna inom en organisation identifieras och varje aktivitets kostnader för alla produkter och tjänster får anslag motsvarande den verkliga förbrukningen.

ABC-systemet gör att hela kostnaden beräknas inte enbart per aktivitet utan även per ”specifik tjänst”. Byråer som är helt eller delvis självfinansierade tar ut avgifter av sina kunder för att få tillbaka kostnaden för de olika tjänster som tillhandahålls.

ABB är budgetkomponenten och ABC den ekonomiska komponenten i det bredare begreppet verksamhetsbaserad förvaltning (ABM), som främst används för operativa aktiviteter. ABM ska förse byråerna med de verktyg som behövs för att de ska kunna planera, övervaka, rapportera om och utvärdera sina aktiviteter. Därför måste mål, indikatorer, input (i form av personalresurser och ekonomiska resurser) och nyckelåtgärder definieras på förhand för att visa hur de avsedda resultaten ska uppnås, hur framstegen mot dem kan mätas och vilka resurser som krävs för att producera dem (Europeiska kommissionen, analysdokument nr 21).

Förutom mål, aktiviteter och budget- och outputindikatorer är tillämpningen av ABM-systemet beroende av att det finns a) ett tydligt samband mellan mål, aktiviteter och indikatorer, b) definierade resultat- och effektindikatorer och c) kontinuerlig övervakning av faktiska värden för beslutsfattandet.

Enligt den ”gemensamma ansatsen” (se punkt 40) ska byråerna använda systematiska ABB- och ABM-system för att planera, övervaka och utvärdera aktiviteter.

Bilaga VII – Förteckning över revisionsrättens särskilda rapporter om byråer och andra organ som offentliggjorts 2017–2019

Källa: Revisionsrätten.

Bilaga VIII – Sammansättningen av budgeten för EU:s byråer och andra organ (2018)

Källa: Revisionsrätten.

Akronymer och förkortningar

ABB: verksamhetsbaserad budgetering.

ABC: verksamhetsbaserad kostnadsberäkning.

ABM: verksamhetsbaserad förvaltning.

Amif: asyl-, migrations- och integrationsfonden.

CONT: budgetkontrollutskott (Europaparlamentet).

DGT: kommissionens generaldirektorat för översättning.

EMM: Europe Media Monitor.

Etias: EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd.

EUF-fördraget: fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

GD CNECT: kommissionens generaldirektorat för kommunikationsnät, innehåll och teknik.

GD DEFIS: kommissionens generaldirektorat för försvarsindustri och rymdfrågor.

GD EAC: kommissionens generaldirektorat för utbildning, ungdom, idrott och kultur.

GD EMPL: kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering.

GD ENER: kommissionens generaldirektorat för energi.

GD ENV: kommissionens generaldirektorat för miljö.

GD FISMA: kommissionens generaldirektorat för finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen.

GD GROW: kommissionens generaldirektorat för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag.

GD HOME: kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor.

GD JUST: kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor.

GD MARE: kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske.

GD MOVE: kommissionens generaldirektorat för transport och rörlighet.

GD SANTE: kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet.

JRC: Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum.

KPI: kritisk prestationsindikator.

Refit-programmet: programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat.

Remit: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi.

RIF: rättsliga och inrikes frågor.

RSB: nämnden för lagstiftningskontroll.

SIS: Schengens informationssystem.

SMF: små och medelstora företag.

SPD: samlat programdokument.

Ordförklaringar

centrum för expertis och nätverkande: ett uttryck vi använder för att beskriva en decentraliserad byrås roll inom ett visst politikområde som centrum och främjare av kunskapsutbyte; byrån kan även samla medlemsstaternas intressen i syfte att nå gemensamma politiska lösningar och fördjupa samarbetet med andra europeiska och internationella partner.

samstämmighet: byråns uppgifter hänger logiskt samman med andra byråers och EU-enheters uppgifter och är därmed motiverade som en del av en enhetlig och funktionell EU-administration som tjänar tydligt identifierbara politiska mål.

gemensam ansats: en uppsättning vägledande EU-principer, i nuvarande lydelse från 2012, för att göra decentraliserade byråer mer samstämmiga, ändamålsenliga och redovisningsskyldiga.

övergripande utvärdering: utvärdering av hur flera byråer och ansvariga generaldirektorat som är verksamma inom samma politikområde genom ömsesidigt stödjande åtgärder presterar; målet är att identifiera potentiella synergier och skalfördelar och att förhindra risker såsom överlappning, splittrad politik, bristande proportionalitet och uppdragsglidning.

delegeringsavtal: avtal som definierar de verksamheter som kommissionen anförtror byråerna för att genomföra politiken, relationerna mellan kommissionen och byråerna liksom de bestämmelser som ska följas.

förfarande för beviljande av ansvarsfrihet: Europaparlamentets beslut, på grundval av rådets rekommendation och revisionsrättens årsrapport och revisionsförklaring, om att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för förvaltningen av en viss budget och avsluta budgeten.

nätverket av EU-byråer: ett nätverk av decentraliserade byråer som inrättats av EU-institutionerna och medlemsstaterna för att utföra specifika rättsliga, tekniska eller vetenskapliga uppgifter.

utvärdering: en evidensbaserad bedömning av i vilken utsträckning en befintlig insats är 1) ändamålsenlig, 2) effektiv och 3) relevant med hänsyn till de nuvarande behoven, 4) konsekvent både internt och i förhållande till andra EU-insatser och 5) har uppnått ett mervärde på EU-nivå.

direktion: en ledningsgrupp i en decentraliserad byrå som övervakar utarbetandet och genomförandet av styrelsens beslut.

konsekvensbedömning: en bedömning där det undersöks om EU-åtgärder behövs, och möjliga effekter av tillgängliga lösningar analyseras.

lagstiftaren: Europaparlamentet och rådet.

styrelse: en decentraliserad byrås interna ledningsorgan; den har en tillsynsroll och det övergripande ansvaret för budget- och planeringsfrågor, tillsättandet av en verkställande direktör och övervakningen av byråns prestation.

flerårig budgetram: EU:s långtidsbudget för sju år; den nuvarande fleråriga budgetramen omfattar 2014–2020; där anges gränserna för hur mycket EU ska satsa på olika verksamhetsområden; EU använder den för att stödja sina politiska prioriteringar och se till att unionen uppfyller sina åtaganden gentemot medborgarna.

relevans: byråns uppgifter är lämpliga för uppnåendet av de politiska målen.

översynsklausul: en rättslig bestämmelse som anger villkoren för att byråns uppgifter ska ses över och justeras.

tjänstenivåavtal: avtal mellan slutanvändaren och tjänsteleverantören.

samlat programdokument: ett standarddokument som alla decentraliserade byråer ska utarbeta och kommissionen kontrollera; det innehåller byråns budget- och verksamhetsplanering och är därför en vägledning för byråns arbete och resursfördelning.

tidsfristklausul: en rättslig bestämmelse som anger villkoren för att byråns uppgifter kan avslutas

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller utgifterna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning IV marknadsreglering och en konkurrenskraftig ekonomi, där ledamoten Alex Brenninkmeijer är ordförande. Revisionen leddes av ledamoten Alex Brenninkmeijer som fick stöd av Di Hai (attaché), Friedemann Zippel (förstechef), Eddy Struyvelt (uppgiftsansvarig) och Joaquín Hernández Fernández, Arunas Juozulynas, Sevdalina Todorova, Julio Cesar Santin Santos, Benedicte Hemelaer, Christine Becker och Janis Gaisonoks (revisorer). Datavetarna Claudia Albanese, Zsolt Varga och Emmanuele Fossati genomförde stordata-projektet. Thomas Everett gav språkligt stöd.

Slutnoter

¹ Personalen består av tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställda samt utstationerade nationella experter.

² Av utrymmesskäl använder vi byråernas förkortningar/akronymer. De fullständiga namnen finns i bilaga I.

³ Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, (SWD(2017) 350).

⁴ Europeiska kommissionen, Styrelseformerna i EU - Vitbok, KOM(2001) 428 slutlig, och riktlinjerna för bättre lagstiftning, 2015.

⁵ Europeiska kommissionen, Evaluation of the EU agencies under the remit of DG Employment: Eurofound, Cedefop, ETF and EU-OSHA, mars 2018.

⁶ Revisionsrättens snabbanalys av genomförandet av minskningen av antalet tjänster med 5 %, 2017.

⁷ EMA, konsoliderad årlig verksamhetsrapport för 2018, upplysning av särskild betydelse.

⁸ Se även revisionsrättens årsrapport om byråer för 2018.

⁹ Analys och bedömning av Europols konsoliderade årliga verksamhetsrapport för 2018.

¹⁰ Till exempel särskild rapport 10/2019 EU-omfattande stresstest för banker: stora mängder information om banker har tagits fram men det behövs mer samordning och mer fokus på risker.

¹¹ Budgetkommittén för EUIPO, nämnden i plenarsession för SRB och förvaltningsrådet för CPVO.

¹² Europeiska revisionsrättens yttranden 1/2019 och 3/2019.

¹³ SWD(2015) 62 final, 13.3.2015.

¹⁴ Översikt 07/2019: Hållbarhetsredovisning: en beskrivning av läget vid EU:s institutioner och byråer

¹⁵ Målen 9/56 och 10/56, Meroni & Co, Industrie Metallurgiche mot Höga myndigheten, 1957-58, REG 133.

¹⁶ Mål C-270/12, Förenade kungariket mot parlamentet och rådet, EU:C:2014:18.

¹⁷ CPVO, EUIPO och SRB.

¹⁸ Revisionsrätten – Årsrapport för 2018 om EU:s byråer, punkt 3.14.8.

¹⁹ Se även revisionsrättens särskilda rapport 20/2019 EU:s informationssystem till stöd för gränskontroll – ett kraftfullt verktyg, men mer fokus på aktuella och fullständiga uppgifter behövs.

²⁰ Dom av den 7 mars 2019 i mål T-837/16.

²¹ Se även särskild rapport 24/2019 Asyl, omplacering och återvändande när det gäller migranter: dags att intensifiera åtgärderna för att få bukt med skillnaderna mellan mål och resultat.

²² Artikel 15 i förordningen om Easo (EU) nr 439/2010.

²³ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

²⁴ Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland e.V., Hintergrund und Erläuterungen zur REACH-Registrierung: Großunternehmen verstoßen gegen das EU-Chemikalienrecht und gefährden damit Mensch und Umwelt, 20 maj 2019.

²⁵ Se även Merijn Chamon och Valerie Demedts, Constitutional limits to the EU agencies’ external relations i The External Dimension of EU Agencies and Bodies (2019).

²⁶ För en närmare beskrivning av Europe Media Monitors (EMM) tjänst se: https://ec.europa.eu/jrc/en/scientific-tool/europe-media-monitor-newsbrief.

²⁷ Förvaltnings- och budgetkontoret (OMB) är affärsavdelningen inom Förenta staternas presidentkansli som förvaltar Förenta staternas federala budget och övervakar de federala byråernas prestationer.

²⁸ Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).

²⁹ Se s. 54-56 i konsekvensbedömningen https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52012SC0166&from=EN

³⁰ Förordning (EU) 2019/1381 av den 20 juni 2019 om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och om ändring av förordning (EG) nr 178/2002 och åtta andra sektorspecifika rättsakter.

³¹ Se även ECA:s särskilda rapport 24/2019, Asyl, omplacering och återvändande när det gäller migranter: dags att intensifiera åtgärderna för att få bukt med skillnaderna mellan mål och resultat.

³² Den nuvarande – 2018–2022 – omfattar brottsoffer och tillgång till rättslig prövning; jämlikhet och alla former av diskriminering; informationssamhället, i synnerhet respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter; rättsligt samarbete, förutom i brottmål; migration, gränser, asyl och integrering av flyktingar och migranter; rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans; barns rättigheter; integration och social integrering av romer.

³³ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 (Frontexförordningen). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1625 (Emsaförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1626 av den 14 september 2016 (EFCA-förordningen).

³⁴ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor.

³⁵ Siffra från den 31 december 2019.

³⁶ Förslaget till EU:s allmänna budget för budgetåret 2020 (arbetsdokumentets del III – Organ som inrättats av EU och har status som juridisk person och offentlig-privat partnerskap).

³⁷ Med undantag för de två helt självfinansierade organen är det Europaparlamentet, på rekommendation av rådet, som beviljar ansvarsfrihet för genomförandet av de decentraliserade organens budgetar.

Tidslinje

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

Upphovsrätt

© Europeiska unionen 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna:

Figurerna 3 och 5: Ikoner gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.