EU-institutionernas kontorslokaler – några exempel på god förvaltningspraxis men också vissa brister

Sammanfattning

I

Cirka 11 % av institutionernas budget för administrativa utgifter går till lokaler. Institutionernas fastighetsbestånd skiljer sig åt och är beroende av varje institutions mandat och organisationsstruktur. En stor del av utrymmet används dock som kontorslokaler. Kommissionen har det största fastighetsbeståndet, varav mer än 80 % används som kontorsutrymme.

II

För att besvara den övergripande frågan ”Förvaltas EU:s utgifter för kontorslokaler ändamålsenligt?” undersökte vi om de EU-institutioner som har flest kontorslokaler (Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och ECB)

1. upprättar fastighetsstrategier och samarbetar för att spara kostnader,
2. erhåller sina kontorslokaler på effektivt sätt, samt
3. övervakar och rapporterar om sitt fastighetsbestånd på lämpligt sätt.

III

Vår allmänna slutsats var att institutionerna förvaltar sina utgifter för kontorslokaler ändamålsenligt, men att fastighetsstrategierna inte alltid är formaliserade och att den tillhörande planeringen inte är optimal. Finansieringsmekanismerna för de stora byggprojekt som vi analyserade var ofta komplexa, vilket i några fall påverkade insynen i budgeten. De flesta av dessa projekt var försenade, vilket i vissa fall ledde till betydande merkostnader. Övervakningen och rapporteringen av de flesta institutionernas fastighetsbestånd är inte tillfredsställande.

IV

Institutionerna samarbetar och tillämpar gemensamma principer för beslutsprocessen. De fastställer emellertid sina huvudprinciper och främsta mål för fastighetsförvaltningen i olika dokument. Vissa är föråldrade och vissa genomförs utan formellt godkännande. Institutionerna beaktar inte olika scenarier vid planeringen av sina fastighetsbehov. När revisionen gjordes hade institutionerna ännu inte utvärderat de projekt enligt konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working som har genomförts.

V

Värdländerna erbjuder institutionerna förmånliga villkor för förvärv eller hyra av kontorslokaler och stöder dem i deras stora byggprojekt. Vi konstaterade att de beslut som avser kontorslokaler var välgrundade. Finansieringsmekanismerna för de stora byggprojekt som vi analyserade var dock ofta komplexa, vilket i några fall påverkade insynen i budgeten. De flesta av projekten var försenade, vilket i vissa fall ledde till merkostnader.

VI

Majoriteten av institutionerna övervakar inte regelbundet med hjälp av indikatorer hur effektivt deras fastigheter används eller vad de kostar för sin interna förvaltning. Även om institutionerna som har byggnader i Bryssel och Luxemburg har kommit överens om att harmonisera mätningen av yta är uppgifterna inte helt standardiserade och det är svårt att jämföra dem. Rapporteringen till budgetmyndigheterna om fastigheter gör det inte heller möjligt att jämföra eller göra en effektivitetsanalys.

VII

Vår analys visar att institutionerna utnyttjar kontorsutrymmet på liknande sätt. Vi konstaterade även att de hyror som institutionerna har förhandlat fram i allmänhet är lägre än marknadsnivåerna. Ytterligare analyser av de byggnader som hyrs visar att årshyran per person varierar avsevärt för mellan byggnaderna. Kostnaderna för uppförande och förvärv återspeglar vilken typ av byggnad det gäller.

VIII

Utifrån iakttagelserna i denna rapport rekommenderar vi att institutionerna

1. uppdaterar och formaliserar sina fastighetsstrategier samt regelbundet uppdaterar planeringsdokument,
2. utvärderar projekt som inbegriper konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working,
3. ökar insynen i budgeten vid användning av finansieringsmekanismer för byggprojekt,
4. inrättar lämpliga förvaltningsförfaranden för stora bygg- och renoveringsprojekt,
5. gör uppgifterna om och övervakningen av fastighetsbestånden mer enhetliga.

Inledning

01

Utgifter för fastigheter utgör cirka 11 % (1 miljard euro) av EU-institutionernas totala administrativa utgifter¹, vilket framgår av figur 1. Denna procentandel har varit stabil under de senaste fem åren, även om den har minskat jämfört med situationen för tio år sedan. Cirka två tredjedelar av utgifterna för fastigheter avser kostnader för förvärv och hyra, medan resterande del främst går till underhåll, säkerhet och energi. Figur 2 visar att det finns skillnader mellan institutionerna. Dessa skillnader speglar i första hand skillnader i institutionernas fastighetsbestånd.

02

I slutet av 2016 upptog ovanstående institutioner en total fastighetsyta på 2,5 miljoner kvadratmeter (m²)³. Det är 26 % mer än 2004. Ökningen kan förklaras med att den personal som arbetar i institutionernas lokaler har ökat med 22 % under samma period⁴.

03

Institutionerna har olika lokalbehov. Till exempel använder kommissionen sina lokaler övervägande som kontor. Andra institutioner såsom Europaparlamentet, rådet och domstolen använder i större utsträckning andra typer av utrymmen, exempelvis mötesrum, samlingsrum, rättssalar och lokaler för att ta emot allmänheten. Kontorslokaler⁵ utgör ca 70 % av den totala ytan⁶ och är främst belägna i Bryssel, följt av Luxemburg, Strasbourg och Frankfurt. Figur 3 visar den totala nettoyta som institutionerna förfogar över och andelen kontorslokaler.

04

Institutionernas säte fastställs genom politiska beslut. Den senaste politiska överenskommelsen om var institutionerna ska vara belägna träffades 1992 vid Europeiska rådets möte i Edinburgh.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Revisionens inriktning och omfattning

05

För att besvara den övergripande frågan ”Förvaltas EU:s utgifter för kontorslokaler ändamålsenligt?” undersökte vi om EU-institutionerna

• upprättar fastighetsstrategier och samarbetar för att spara kostnader,
• erhåller sina kontorslokaler på effektivt sätt, samt
• övervakar och rapporterar om sitt fastighetsbestånd på lämpligt sätt.

06

Revisionen inriktades på de fem institutioner som har flest kontorslokaler (Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och ECB) och omfattade deras kontorslokaler i Bryssel, Luxemburg och Frankfurt⁷. Där det var möjligt jämfördes dessa institutioners uppgifter och förvaltningsförfaranden med motsvarande för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska regionkommittén, Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten), Europeiska revisionsrätten (revisionsrätten) och Europeiska investeringsbanken (EIB).

07

Vi analyserade inte byggnader som används för andra ändamål än som kontorslokaler (t.ex. konferenscentrum, tekniska faciliteter osv.) eller byggnader med mindre än 20 % kontorsutrymme. Revisionen inriktades främst på kostnaderna för att erhålla kontorslokaler. Den omfattade inte underhåll, rengöring, säkerhet eller andra fastighetsrelaterade driftskostnader.

Revisionsmetod

08

Vi utförde vår revision från september 2017 till juni 2018 och baserade våra iakttagelser på följande beviskällor:

• EU-institutionernas fastighetsstrategier och rapporter till budgetmyndigheter.
• Frågeformulär och besök till EU-institutionerna.
• Frågeformulär och besök till andra internationella organisationer.
• Internrevisioner i tillämpliga fall.
• Tekniska rapporter och mätningsrapporter för fastigheter.
• Redovisnings-, ekonomi- och avtalsuppgifter för fastigheter.
• Besök till interinstitutionella organ och myndigheter i värdländerna.

Iakttagelser

Institutionerna tillämpar gemensamma principer och samarbetar i stor utsträckning

09

Vi undersökte om EU-institutionerna har fastställda strategier som innehåller principer och mål för deras fastighetsförvaltning. Vi undersökte om dessa strategier kompletteras av en planering på kort till medellång sikt utifrån en regelbunden behovsbedömning. Vi granskade respektive strategi/planering för att se om den även inbegrep en planering för olika scenarier. Vi analyserade också hur institutioner på samma ort samarbetar för att hitta sätt att spara kostnader (t.ex. genom att gemensamt utnyttja sin expertis eller köpkraft). Vi undersökte dessutom hur institutionerna genomförde konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working.

Institutionerna har fastställda fastighetsstrategier, men vissa är föråldrade och innehåller ingen planering för olika scenarier

10

Institutionerna fastställer sina principer och mål för fastighetsförvaltning i olika dokument. Vissa är föråldrade och vissa genomförs utan formellt godkännande (se figur 4).

11

Kommissionen beskrev de viktigaste principerna för sin fastighetsstrategi i ett meddelande från 2007. Även om det från början var tänkt att med hjälp av studier närmare klargöra vissa aspekter av fastighetsstrategin (konsekvenser av fastighetsupphandlingsmetoder, rätt balans mellan förvärv och hyra, konsekvenser av nya arbetssätt för kvaliteten på arbetslivet och möjliga besparingar), genomfördes aldrig några studier. Vissa viktiga aspekter i meddelandet från 2007 har dessutom förändrats under årens lopp: köp med uppskjuten betalning och tomträttsavtal är inte längre de metoder som föredras för att finansiera förvärv av fastigheter, och kommissionen lade nyligen till genomförandeorgan i den fleråriga planeringen, för att nämna några exempel. Trots att kommissionen anser att de viktigaste principerna och riktlinjerna i meddelandet fortfarande gäller har den inte uppdaterat sin fastighetsstrategi eller konsoliderat den i ett omarbetat dokument med de senaste ändringarna införda.

12

Kommissionens infrastruktur- och logistikbyråer i Bryssel (OIB) och Luxemburg (OIL) bygger sitt instrument för planering på medellång sikt, det vill säga den fleråriga politiska ramen, på kommissionens fastighetsstrategi. Den fleråriga politiska ramen fastställer respektive byrås huvudprioriteringar och viktigaste projekt för de kommande tio åren, och ger en årlig uppdaterad översikt över kommissionens behov av kontorslokaler. Den fleråriga politiska ramen baseras på ändringar i personalstyrkan och på antalet tillgängliga kontorslokaler, med hänsyn till hyresavtalens löptid och sista giltighetsdag samt renoverings- och ombyggnadsarbeten. Vi anser att den fleråriga politiska ramen är ett användbart instrument som lämpar sig väl för institutioner med större fastighetsbestånd.

13

Vi kunde inte finna några belägg för att institutionerna beaktar olika scenarier vid planeringen av sina fastighetsbehov, relaterade till exempelvis budgetåtstramningar, personalförändringar eller konsekvenser av politiska beslut såsom utvidgning eller ändringar av institutionens roll och mandat.

Institutionerna tillämpar gemensamma principer för beslutsprocessen

14

De institutioner som är belägna på samma ort har ingen gemensam fastighetsstrategi, men tillämpar ändå liknande principer för beslutsprocessen¹².

Anpassningar till mandat och organisation

15

Institutionerna anpassar sina fastighetsstrategier till sina mandat och sin organisation. Strategierna återspeglar deras behov av specifika lokaler, såsom stora konferensrum, rättssalar eller samlingsrum. I vissa fall har institutionerna omarbetat sina fastighetsstrategier efter att deras mandat har förändrats. Till exempel planerade ECB ursprungligen att inhysa all sin personal i en och samma byggnad, men blev senare tvungen att ändra denna strategi på grund av oförutsedda omständigheter (se ruta 1 nedan).

Koncentration

16

Institutionerna har en tendens att koncentrera sina lokaler till färre men större byggnader som ligger inom ett och samma område eller inom ett fåtal områden, företrädesvis nära övriga institutioner. Denna preferens motiveras av stordriftsfördelar, säkerhetsskäl, bättre arbetsvillkor, ökad produktivitet (t.ex. mindre tidsåtgång för transport mellan olika byggnader) och offentligt anseende. Tillämpningen av denna princip minskar automatiskt antalet byggnader som är lämpliga att köpa eller hyra. I figur 5 och figur 6 visas var institutionsbyggnaderna ligger i de viktigaste städerna – Bryssel och Luxemburg.

17

En av de viktigaste principerna i kommissionens fastighetsstrategi är exempelvis att rationalisera fastighetsbeståndet genom att koncentrera lokalerna till ett fåtal större byggnader. År 2007 hade två tredjedelar av kommissionens byggnader i Bryssel en yta på mindre än 15 000 m², och endast åtta av 61 byggnader (13 %) hade en yta på över 20 000 m². Tio år senare var 22 av de 52 byggnader som ingick i vår analys (42 %) större än 20 000 m². Även om dessa siffror inte kan jämföras fullt ut, eftersom vår analys endast omfattade byggnader som i första hand används som kontorslokaler, visar de att kommissionen tillämpar principen om färre men större byggnader.

Hellre äga än hyra

18

Alla de granskade institutionerna föredrar att äga framför att hyra. I figur 7 nedan jämförs den totala yta som ägs (kontorslokaler och övriga lokaler) med den totala yta som hyrs¹⁴. Även om det är möjligt med flexibel fastighetsförvaltning vid hyresavtal, erbjuder ägande en rad fördelar för institutionerna, bland annat följande:

• Lägre långsiktiga kostnader (mervärde vid ombyggnad, återhämtning av fastighetsvärdet vid försäljning).
• Förmånliga villkor från värdlandet, exempelvis möjlighet att köpa eller nyttja tomtmark kostnadsfritt.
• Kostnadsstabilitet (skydd mot hyreshöjningar) och bättre budgetplanering på medellång sikt.
• Frihet att nyttja eller uppgradera byggnader utan att begränsas av en hyresvärd.

19

Sammanlagt äger¹⁵ de institutioner som ingick i vår analys cirka 70 % av den yta som de upptar, jämfört med cirka 60 % år 2004¹⁶. Kvoten kommer att öka inom kort när stora byggprojekt såsom utbyggnaden av parlamentets KAD-byggnad, domstolens tredje kontorstorn och kommissionens JMO II-komplex har avslutats.

Institutionerna samarbetar i stor utsträckning

20

Institutionerna diskuterar strategiska fastighetsfrågor i flera interinstitutionella arbetsgrupper¹⁷. Vid dessa arbetsgruppsmöten underrättar institutionerna varandra om sina kommande fastighetsprojekt för att undvika att konkurrera på samma marknad. De utbyter även information om de lokaler som finns tillgängliga i deras respektive byggnader. Detta har gjort det möjligt för institutionerna att dela fastigheter eller hyra ut fastigheter i andra hand¹⁸, och att överta lokaler som inte längre behövs av en annan institution¹⁹. De diskuterar även andra fastighetsrelaterade frågor, exempelvis miljö- och energifrågor.

21

Något av det viktigaste som dessa arbetsgrupper har lett fram till är deras nära samarbete gällande upphandling. Institutionerna har interinstitutionella upphandlingsförfaranden för att köpa in till exempel flyttjänster, möbler, kontorsutrustning, förnödenheter, försäkringar och fastighetsexperttjänster. Dessa inköp stärker institutionerna i förhållande till tjänste- och varuleverantörer och leder till stordriftsfördelar. Samtidigt ökar dock anbudsgivarnas behörighetskriterier, vilket kan avskräcka små och medelstora företag från att delta i upphandlingar.

22

Institutionerna förvaltar sina fastighetsbestånd självständigt och visar begränsat intresse för att inrätta ett interinstitutionellt fastighetsorgan. De anser att specialiserade fastighetsförvaltningsgrupper i nära anslutning till beslutsfattarna inom varje institution bättre kan tillfredsställa deras specifika behov.

Institutionerna inför i viss utsträckning New Ways of Working-konceptet, men har ännu inte bedömt kostnaderna och fördelarna med de projekt som har genomförts

23

Konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working – syftar till att förändra kontorsmiljön genom att man inför samarbetsytor i kombination med en flexiblare arbetskultur²⁰. Det innebär inte nödvändigtvis mindre kontorsyta utan snarare en förändrad kontorsmiljö och arbetskultur som införs i samarbete med, och med delaktighet av, ledning och personal.

24

EU-institutionerna har infört konceptet för nya arbetssätt genom flera initiativ och förändringar. Vissa har till exempel infört tillfälligt eller strukturerat distansarbete²¹. I rådet och kommittéerna har strukturerat distansarbete lett till att dessa institutioner mer effektivt kunnat utnyttja kontorslokalerna genom att inrätta gemensamma kontor för personal med strukturerat distansarbete.

25

Kommissionen har inrättat avdelade utrymmen och samarbetsutrymmen i tre av sina byggnader²² i Bryssel, för att optimera användningen av den tillgängliga ytan. Enligt kommissionen har detta lett till att den i genomsnitt kunnat öka utnyttjat av dessa byggnader med 46 %. Resultaten av den medarbetarundersökning som genomförts för den personal som arbetar i samarbetsmiljön i de tre byggnaderna var ännu inte klara när revisionen gjordes. I Luxemburg har kommissionen inrättat samarbetsutrymmen för cirka 200 anställda i två byggnader²³.

26

Parlamentet har låtit utföra förstudier av möjligheten att skapa samarbetsytor i två nya byggprojekt²⁴. Även om projekten i deras ursprungliga form har övergetts, inför parlamentet nu vissa inslag i båda byggnaderna, i dialog med de berörda avdelningarna.

27

Konceptet för nya arbetssätt medför ytterligare investeringskostnader och omsätts i allmänhet i praktiken som en del av renoveringsprojekt eller nya byggprojekt. Institutionerna har ännu inte gjort en fullständig bedömning av ekonomiska och andra fördelar med införda samarbetsytor, till exempel i form av ökad produktivitet.

Besluten om kontorslokaler är välgrundade, men finansieringsmekanismerna för byggprojekt är ofta komplexa, vilket påverkar insynen i budgeten

28

Vi undersökte institutionernas strategier i förhållande till värdländerna för att få de bästa villkoren vid valet av fastigheter.

29

Vi analyserade huruvida beslut om nya byggprojekt baserades på kriterier för sund ekonomisk förvaltning.

30

Vi tittade även på om de finansieringsmekanismer som institutionerna valt tar hänsyn till de alternativ som finns tillgängliga enligt budgetförordningen, om de tillåter insyn och om de främjar ansvarsskyldighet.

Värdländerna erbjuder i allmänhet institutionerna stöd och förmånliga villkor

31

De flesta fastigheter som ingår i institutionernas bestånd är belägna i Bryssel och Luxemburg, medan ECB har sitt säte i Frankfurt. I enlighet med EU-fördragen²⁵ ska värdländerna befria EU-institutionerna från direkta skatter på inkomster, egendom och övriga tillgångar samt från indirekta skatter²⁶. Vissa värdländer erbjuder även institutionerna andra förmåner, beroende på vilka möjligheter som finns och på hur förhandlingarna har utfallit.

32

Följande två fall är aktuella exempel på förmånliga villkor från de belgiska myndigheterna: För Europabyggnaden erbjöd de belgiska myndigheterna rådet tomtmarken och den befintliga byggnaden för en symbolisk summa på 1 euro samt åtog sig att leda byggprojektet utan kostnad. För en byggtomt på Rue de la Loi fick kommissionen rätt att närapå dubblera byggkapaciteten. Kommissionen beräknar att en maximal byggkapacitet här kan spara upp till 130 miljoner euro i tomtmarksinvesteringar på en annan plats i området.

33

Även i Luxemburg har institutionerna fått förmånliga villkor och statligt stöd i samband med sina byggprojekt. Till exempel erbjöd de luxemburgska myndigheterna Europaparlamentet och domstolen tomtmarken till deras byggnadskomplex för en symbolisk summa på 1 euro²⁷ och båda institutionerna hyr vissa av sina byggnader från staten till ett förmånligt belopp. Hur pass involverad den behöriga nationella myndigheten är i institutionernas byggprojekt varierar. När det gäller Europaparlamentet tillhandahåller den enbart tekniskt stöd i samband med att det nya KAD II-komplexet uppförs, medan den har hela ansvaret för att leda domstolens samtliga byggprojekt.

34

Kommissionen har kommit överens med den luxemburgska staten om att ersätta sin huvudbyggnad i Luxemburg (Jean Monnet – JMO). I december 2015, efter kommissionens beslut att flytta från JMO-byggnaden²⁸, enades de båda parterna i ett politiskt avtal om att dela på kostnaderna för tillfälliga ersättningslokaler. Den nya byggnaden (JMO II) kommer att ha plats för majoriteten lokal personal vid kommissionen och undanröja behovet av de flesta av de byggnader som hyrs.

35

1998 undertecknade ECB ett avtal med regeringen i Förbundsrepubliken Tyskland som fastställde parternas respektive roller och ansvar. De nationella myndigheterna erbjöd inte ECB förmånliga villkor för dess byggprojekt. ECB köpte tomtmarken²⁹ för att bygga sitt huvudkontor från staden Frankfurt på normala marknadsvillkor. Som en del av försäljningen åtog sig dock Frankfurt att bidra till kostnaderna för att, bland annat, sanera marken från föroreningar från områdets tidigare användning.

Besluten om att förvärva kontorslokaler är i allmänhet välgrundade

36

Vi analyserade sammanlagt tolv av Europaparlamentets³⁰ och kommissionens³¹ (de institutioner med störst fastighetsbestånd) nyligen förvärvade och hyrda kontorsbyggnader samt pågående byggprojekt, för att se om besluten kring dessa baserades på följande:

• En bedömning av fleråriga lokalbehov.
• Beaktande av budgetrestriktioner.
• Efterlevnad av tekniska specifikationer.
• Marknadsprospektering.
• Kostnads-nyttoanalys.
• Beaktande av kostnader kopplade till fastigheternas hela livscykel i fråga om inledande ombyggnad, underhåll, löpande kostnader och renovering.
• En jämförelse av finansieringsalternativ.

37

Vi fann ett fåtal undantag³²:

1. Enligt tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen³³ får upphandling av fast egendom³⁴ ske genom förhandlade förfaranden efter det att den lokala marknaden kartlagts. Kommissionen tillämpar i princip den så kallade ”Kallasmetoden”, som innebär att ett meddelande om fastighetsundersökning offentliggörs i förhand. Metoden användes dock inte i två fall som ingick i vårt urval, nämligen ORBAN-byggnaden i Bryssel och Drosbach – flygel D i Luxemburg. I båda fallen motiverades undantaget med att kommissionen redan hade tillgång till angränsade byggnader³⁵. Kommissionen planerar att se över metoden.
2. Kommissionen presenterar en kostnads-nyttoanalys av nya projekt i sina anmärkningar till budgetmyndigheten³⁶. Vi fann dock inga belägg för en sådan analys i projektdokumentationen för JMO II. Detta projekt förfinansieras av staten Luxemburg och kommissionen har möjlighet att förvärva byggnaden när den har färdigställts. Det finns emellertid ingenting som tyder på att kommissionen analyserade några andra finansieringsalternativ.

Finansieringsmekanismerna för stora byggprojekt är ofta komplexa, vilket påverkar insynen i budgeten

38

Sedan 2013 har det enligt budgetförordningen³⁷ varit möjligt att finansiera fastighetsförvärv eller byggprojekt genom affärsbanklån. De flesta pågående eller nyligen avslutade byggprojekt påbörjades före detta datum. För att finansiera dessa projekt (se de projekt som beskrivs i punkterna 43–50) använde institutionerna ofta komplexa finansieringsmetoder med statliga eller finansiella mellanhänder (se ett exempel i ruta 2). Till följd av detta kontrollerar de inte direkt de finansiella aspekterna av projekten.

39

Parlamentet tog banklån för att bygga ut Konrad Adenauer-byggnaden (KAD II) genom en komplex finansieringsstruktur med ett företag som mellanhand (ägt av en affärsbank), vilket har åtagit sig att finansiera projektet. Företaget har undertecknat två finansieringsavtal, ett med EIB och ett med en affärsbank, som vardera har bistått med 50 % av finansieringen för projektet.

40

Både Europaparlamentet och domstolen har förfinansierat byggprojekt med hjälp av outnyttjade anslag från andra budgetposter:

• Mellan 2012 och 2016 förde Europaparlamentet över 260 miljoner euro från olika budgetposter för att finansiera KAD II-projektet. Av de 474 miljoner euro i bankkredit som Europaparlamentet beviljades har 16 miljoner euro använts. Parlamentet beräknar att detta har sparat räntekostnader på upp till 85 miljoner euro.
• Enligt samma mekanism har domstolen gjort förskottsbetalningar för sina byggprojekt till ett belopp av 89 miljoner euro sedan 2007. Enligt domstolen minskade detta avsevärt budgetkonsekvenserna av ersättningar för hyrköp fram till 2026 på grund av beräknade besparingar av finansieringsavgifter på mer än 24 miljoner euro under hela perioden.

41

Rådet gjorde förskottsbetalningar till de belgiska myndigheterna för projektet med Europabyggnaden till ett belopp av 294 miljoner euro med hjälp av outnyttjade anslag som förts över från andra budgetposter. De förskott som rådet betalade genererade ränta till ett värde av 10,3 miljoner euro (nettovärde). Förskottsbetalningarna under de första tre åren motsvarade inte den takt i vilken arbetet framskred, så i praktiken förfinansierade rådet projektet (se ruta 3).

42

Trots att några institutioner (Europaparlamentet och rådet) regelbundet gjorde stora förskottsbetalningar för sina byggprojekt planerade de inte in förskotten under de tillhörande posterna i EU:s budget. Denna praxis leder i allmänhet till en hög nivå av budgetöverföringar i slutet av året, vilket påverkar insynen i budgetförfarandet. Detta pragmatiska tillvägagångssätt gör att budgeten för de samlade administrativa utgifterna kan utvecklas stabilt över tiden. Vi anser dock inte att det sparar pengar för EU:s skattebetalare, vilket EU-institutionerna antyder.

Stora byggprojekt påverkas av förseningar och i vissa fall av kraftiga merkostnader

43

Vi analyserade hur fyra stora byggprojekt genomförts av Europaparlamentet, rådet, kommissionen och domstolen.

Domstolens projekt: inom budgeten och enligt tidsplanen

44

De senaste åren har domstolen genomfört tre stora byggprojekt⁴⁰ i nära samarbete med de luxemburgska myndigheterna. De nationella myndigheterna har lett arbetet kostnadsfritt, tagit hand om upphandlingarna, sett till att undersökningar och arbeten har genomförts korrekt, ansvarat för att kvalitetskontroller har utförts och skaffat fram de intyg som krävs enligt lag. De har även bidragit med sin marknadskunskap, tekniska expertis och expertis avseende ledning och övervakning av byggprojekt. Dessutom behövde domstolen endast avdela en liten personalstyrka för att följa upp projekten eftersom den inte själv fungerade som byggherre. Projekten avslutades enligt tidplanen och utan extra kostnader. Vid tidpunkten för vår revision låg det pågående byggprojektet med ett tredje torn (CJ9-projektet) inom den beräknade budgeten och i fas med tidsplanen.

Rådets Europaprojekt: inom budgeten men försenat

45

År 2005⁴¹ delegerade rådet arbetsledningen för renovering av ”Residence Palace” block A till de belgiska myndigheterna. Avsikten var att möten med Europeiska rådet och Europeiska unionens råd skulle äga rum i byggnaden.

46

Det framförhandlade slutpriset⁴² överskred inte avsevärt den ursprungliga budgeten: 246 miljoner euro jämfört med 240 miljoner euro i den ursprungliga budgeten; båda priserna baserade på 2004 års värden. Byggprojektet tog emellertid tre år längre tid att slutföra än beräknat. Förseningen orsakades av att projektet ändrades på grund av oförutsedda omständigheter⁴³. Även ett antal brister i projektledningen bidrog till förseningen:

• De nationella myndigheterna hanterade inte ändringskrav korrekt och betalade inte leverantörer i tid.
• De konsultföretag som anlitades av de nationella myndigheterna hade begränsad kapacitet att omformulera rådets komplexa funktions- och kvalitetskrav till upphandlingsspecifikationer. Detta hämmade projektet under hela dess livscykel och var orsak till de flesta ändringskraven.
• En uppgörelse om slutpriset blev komplicerad, eftersom de nationella myndigheterna så sent som sex månader efter färdigställandet inte kunde uppvisa en fullständig fakturaförteckning.

47

Rådet mildrade delvis konsekvenserna genom att utöka projektgruppen och förstärka projektledningsförfarandena samt de interna kontrollerna.

Europaparlamentets KAD II-projekt: stora förseningar som lett till merkostnader

48

Inledningsvis planerades KAD II-byggnaden vara färdig 2013. I nuläget är planeringen följande: östra byggnadsplatsen – klar i slutet av 2019, västra byggnadsplatsen – klar 2022. De främsta förklaringarna till denna försening är att Europaparlamentet i början av projektet hade begränsad erfarenhet som byggherre och att det första upphandlingsförfarandet för byggarbetet misslyckades. Upprättandet av den finansiella strukturen och finansieringsmodellen försenades med tre månader på grund av att det första upphandlingsförfarandet misslyckades.

49

Den ursprungliga budgeten på 317,5 miljoner euro ändrades 2009 till 363 miljoner euro⁴⁴. För att säkerställa att upphandlingen skulle gå i hamn, samtidigt som man höll sig inom ramen för den anslagna budgeten, minskade Europaparlamentet projektets omfattning, ändrade de tekniska specifikationerna och tillät mer konkurrens i upphandlingsförfarandet genom att öka antalet delar. Eftersom projektet ännu inte har avslutats är slutpriset okänt. Europaparlamentets har för avsikt att hålla kostnaderna inom den nuvarande budgeten på 432 miljoner euro⁴⁵. Med tanke på att prisindex för byggnadsarbete steg med 8 % mellan 2012 och 2017 kan kostnaderna för byggarbetet dock öka ytterligare.

50

På grund av förseningarna måste Europaparlamentet hyra andra byggnader i Luxemburg för en längre period än vad som ursprungligen planerades. De ytterligare hyreskostnaderna uppgår till 14,4 miljoner euro per år eller 86 miljoner euro under sexårsperioden. Redovisningsmässigt uppvägs den ytterligare hyreskostnaden av att avskrivningen av investeringen i den nya byggnaden skjuts upp (17,3 miljoner euro per år). EU:s skattebetalare betalar trots det den ytterligare hyreskostnaden, förutom att de betalar för uppförandet av den nya byggnaden.

Kommissionens JMO II-projekt: förseningar och merkostnader

51

Långdragna förhandlingar med den luxemburgska staten försenade starten för kommissionens stora byggprojekt i Luxemburg, JMO II. Det tog 15 år att nå fram till ett första avtal 2009.

52

Kommissionen och de luxemburgska myndigheterna planerade då att byggnaden skulle levereras i två faser, den första i mitten av 2016 och den andra i av 2019. Tidslinjen för att färdigställa byggnaden ändrades flera gånger innan byggarbetet påbörjades. Den senast kända tidsplanen för JMO II-projektet fastställer datumet för färdigställande av fas ett till februari 2023 och för fas 2 till februari 2024.

53

Den sena starten på byggprojektet berodde främst på osäkerhet kring arkitekttävlingen, administrativa problem i upphandlingsförfarandet för anläggningsarbete och de ytterligare säkerhetsåtgärder som måste införlivas i projektet. Det är fortfarande oklart hur kostnaderna till följd av dessa förseningar kommer att delas med de luxemburgska myndigheterna. Dessutom måste kommissionen 2015 i förebyggande syfte evakuera sin huvudbyggnad i Luxemburg – JMO-byggnaden – för att inte riskera att personalen skulle utsättas för potentiella faror på grund av förekomsten av asbest. Kommissionen hyrde därför ytterligare kontorsutrymme i flera byggnader för att placera om personalen.

54

Med tanke på det ursprungliga avtalet och den senast kända tidsplanen uppskattar vi att kommissionen kommer att ådra sig hyreskostnader på 248 miljoner euro⁴⁶ på grund av den försenade starten av byggprojektet och behovet av att hyra ytterligare kontorsutrymme på grund av utrymningen av JMO-byggnaden. Förseningen innebär dock att hyran för JMO II-byggnaden kommer att börja betalas senare. Kommissionen uppskattar de hyreskostnader som inte betalas under förseningen till 176,2 miljoner euro⁴⁷.

Såväl övervakningen som rapporteringen är otillräcklig

55

Vi undersökte hur EU-institutionerna övervakar olika aspekter av sitt befintliga fastighetsbestånd (t.ex. förvaltning av utrymmen och faciliteter, avtalsvillkor samt efterlevnad av tekniska specifikationer) inbegripet indikatorer för hur effektivt fastigheterna används och vad de kostar. Det skulle ge dem en översikt över sitt fastighetsbestånd och göra det möjligt för dem att identifiera potentiella områden som kan förbättras. Vi undersökte om institutionerna hade förbättrat standardiseringen av mätning och kategorisering av yta, och om det var möjligt att jämföra hur effektivt fastigheterna används med hjälp av internt tillgängliga uppgifter och de uppgifter som rapporteras till budgetmyndigheterna.

Institutionerna övervakar olika aspekter, men har inga indikatorer för hur effektivt fastigheterna används eller vad de kostar

56

Institutionerna använder flera olika it-system och verktyg för att förvalta och övervaka sitt fastighetsbestånd. Varje aspekt av fastighetsbeståndet, såsom lokalförvaltning, fördelning av utrymmet, energiförbrukning samt ekonomi-, rätts- och redovisningsaspekter, övervakas genom it-system eller manuellt via kalkylblad.

57

Kommissionen i Luxemburg använder sig av rapporter om fördelningen av utrymme för att på ett enhetligt sätt förvalta de rättigheter till utrymme i enlighet som fastställs i handboken avseende lokalförhållanden. I Bryssel har kommissionen sedan 2015 utvecklat sin integrerade programvara för fastighetsförvaltning, som så småningom ska vara den enda källan till all information om kommissionens fastighetsbestånd. Det system som för närvarande används genererar dock inte några rapporter för att övervaka om det utrymme som tilldelats de politiska avdelningarna (generaldirektoraten) följer de villkor som fastställs i handboken avseende lokalförhållanden.

58

Europaparlamentets system för förvaltning av kontorslokaler och planering av lokalbehov kan generera flera olika rapporter⁴⁸. Vi fann dock inga belägg för att Europaparlamentet regelbundet använder rapporterna för att övervaka sina kontorslokaler. Europaparlamentet planerar att till 2026 ha utvecklat ett system som gör det möjligt att elektroniskt lagra all fastighetsrelaterad information.

59

Majoriteten av institutionerna övervakar inte regelbundet indikatorer för att bedöma hur effektivt deras fastighetsbestånd förvaltas.

60

Kommissionen i Bryssel använder en enda indikator för att mäta hur effektivt kontorslokalerna används i det egna fastighetsbeståndet, nämligen hur stor nettokontorsyta som tilldelas varje enskild arbetsplats. Kommissionen rapporterar ett genomsnitt på 14 m², men man strävar efter att uppnå ett målvärde på 12 m² senast 2020, främst genom att inrätta samarbetsutrymmen. Vi fann inga indikatorer för att mäta kontorslokalernas effektivitet i de årliga verksamhetsrapporterna från Europaparlamentet, rådet eller domstolen. Dessa institutioner utarbetar heller inte några andra förvaltningsrapporter för att bedöma hur effektivt kontorslokalerna förvaltas.

61

Kommissionen har emellertid definitioner⁴⁹ för effektivitetsindikatorer såsom nettogolvyta/bruttogolvyta; användbar yta ovan mark/nettogolvyta ovan mark och kontorsyta/nettogolvyta ovan mark. Vi fann belägg för att ett av de kriterier som beaktas när man utvärderar anbud på nya byggprojekt är hur effektivt ytorna används i fastigheten. Kommissionen övervakar dock inte dessa indikatorer för hela fastighetsbeståndet.

62

ECB tillämpar en välutvecklad metod för övervakning och rapportering av sitt fastighetsbestånd (se ruta 4 nedan).

De tillgängliga uppgifterna är inte standardiserade, vilket gör att institutionerna inte enkelt kan jämföras

63

År 2009 antog EU-institutionerna⁵⁰ sina interinstitutionella mätningsföreskrifter. I dessa föreskrifter fastställs mätmetoder och grundläggande typer av fastighetsutrymmen baserat på tyska standarder. Varje institution har vidareutvecklat dessa föreskrifter och gjort en utförligare uppdelning av utrymmen i olika kategorier, vilket gör det svårt att jämföra uppgifter från olika institutioner⁵¹. Till och med kommissionens olika avdelningar i Bryssel respektive Luxemburg använder sig av olika kategorier av utrymmen. Detta gör det svårt för kommissionen att utarbeta rapporter som bygger på samma parametrar.

64

Även om tre av de fem undersökta institutionerna⁵² använder samma it-plattform för sin lokalförvaltning är varje enskild plattform anpassad efter respektive institution. Detta gör det svårt att jämföra uppgifterna.

65

Den 1 juni varje år lämnar institutionerna en utförlig rapport till budgetmyndigheterna om sin fastighetspolitik⁵³. Detta krav infördes genom budgetförordningen 2013. Rapporten måste innehålla uppgifter om utgifter och yta per byggnad samt förväntad utveckling av planeringen av ytor och lokaliseringar för de kommande åren. Kravet har ökat budgetmyndigheternas insyn i institutionernas fastighetssituationer och åtgärder på området, och vad gäller vissa institutioner har även allmänhetens insyn ökat⁵⁴.

66

Figur 8 visar att varje institution använder sina egna system för att kategorisera ytan i sina årliga fastighetsrapporter, vilket gör att dessa kategorier inte kan användas till jämförelser. Enligt budgetförordningen krävs inga uppgifter om hur många enskilda arbetsplatser eller anställda som finns i fastigheterna. Det krävs heller inte att man använder sig av indikatorer för effektivitet.

67

Kommissionens rapport ger heller ingen tydlig bild av de olika slags ytor som finns i fastighetsbeståndet, eftersom den inte fastställer uttryckliga kriterier för att skilja mellan kontorsutrymmen och övriga utrymmen. Samtidigt är det omöjligt att jämföra uppgifterna om de ytor som används av kommissionen i den årliga fastighetsrapporten med de uppgifter som registrerats i lokalförvaltningsverktyget.

68

Det senaste försöket att ta fram konsoliderade uppgifter om EU-institutionernas fastigheter gjordes 2010. EU-institutionerna utarbetade en rapport inom ramen för budgetförslaget 2011 efter en uppmaning från parlamentet och rådet om att ”lämna fullständig information rörande fastighetsfrågorna i det preliminära budgetförslaget/beräkningarna”⁵⁵. I denna rapport⁵⁶ presenterades uppgifter om följande nyckeltal gällande institutionernas fastighetsbestånd:

• Andel kontorsutrymmen och övriga utrymmen av den totala ytan.
• Kontorsutrymme per anställd.
• Genomsnittliga utgifter per m².

69

Indikatorernas värden varierade avsevärt mellan institutionerna. Vi fann inga belägg för att de tillhandahållna uppgifterna hade analyserats eller för att institutionerna måste göra det enklare att jämföra indikatorerna eller utarbeta rapporter mer regelbundet.

Indikatorer för yta kan jämföras mellan institutionerna, men kostnaderna varierar kraftigt

70

Baserat på den tillgängliga informationen och efter att vid behov ha korrigerat den jämförde vi hur effektiva institutionernas fastighetsstrategier var. För att göra detta beräknade och analyserade vi indikatorerna för yta och de senaste framförhandlade hyrorna i förhållande till marknadsnivåerna.

71

Vi beräknade även hur stor hyra som betalats per år och per person, samt hur stor kostnaden var per kvadratmeter för byggnader som uppförts eller förvärvats under den senaste tiden.

Den genomsnittliga kontorsytan kan jämföras

72

För att jämföra användningen av kontorslokaler beräknade vi indikatorer för yta baserat på de uppgifter som vi fått från EU-institutionerna (se bilaga I för den metod som använts).

73

Figur 9 visar att den genomsnittliga kontorsytan per person i de flesta institutioner i stort sett överensstämmer med det viktade genomsnittet för samtliga institutioner som är 16 m² per person⁵⁷, samtidigt som figur 10 visar att kontorsytan per person i de flesta byggnader är mindre eller i stort sett densamma som genomsnittet, men att det finns avvikelser.

74

Efter att Europabyggnaden uppförts stod cirka 9 % av rådets nettokontorsyta outnyttjad. När vi genomförde vår revision användes denna yta som tillfälliga lokaler (t.ex. vid evakuering av Europabyggnaden, ett toppmöte mellan Asien och Europa samt renoveringar). Detta påverkar nettokontorsytan per person såväl för rådet som för själva Europabyggnaden.

75

De tre punkterna för domstolen i figur 10 representerar två byggnadskomplex⁵⁸ och T-byggnaden. Domstolen har för närvarande 2 962 m² outnyttjade kontor i T-byggnaden, vilket utgör cirka 19 % av byggnadens nettokontorsyta och 6 % av den totala nettokontorsytan. Det extra utrymmet hyrdes tidigare ut i andra hand till andra institutioner men står i nuläget tomt. Även om byggnaden har mer kapacitet än vad domstolen för närvarande behöver, har man beslutat att fortsätta hyra byggnaden av flera anledningar. För det första hyr domstolen byggnaden från staten till ett förmånligt pris (under marknadsnivåerna). För det andra måste byggnaden hyras i sin helhet, och för det tredje har domstolen höga säkerhets- och sekretesskrav som begränsar möjligheten att hyra ut det extra utrymmet i andra hand. Sist med inte minst kommer domstolen att avsluta hyresavtalet när det tredje tornet har färdigställts, vilket är beräknat till sommaren 2019. Om vi drar av detta utrymme från kontorsutrymmet blir den genomsnittliga kontorsytan per person 19 m² för domstolen och 18 m² för T-byggnaden.

76

Att kontorsytan vid ECB är mindre än genomsnittet kan förklaras med att det finns en stor andel gemensamma kontor och gruppkontor samt grupputrymmen inom den totala kontorsutrymmet. För kommissionens del kan det lägre värdet förklaras med att man har ett väldigt litet buffertutrymme jämfört med andra institutioner.

77

ECB och EIB övervakar även densiteten på grundval av installerade arbetsplatser. Denna kvot är 12 m² per arbetsplats för båda institutionerna⁵⁹, dock utan beaktande av hur många arbetsplatser som faktiskt är upptagna.

78

Kommissionens mål för fastighetsbeståndet i Bryssel är 12 m² per arbetsplats senast 2020⁶⁰ och, enligt dess egna beräkningar, uppnår den för närvarande 14,5 m² per person. När vi genomförde vår revision hade endast fem byggnader i Bryssel en densitet som var lägre eller omkring 12 m² per person⁶¹. Dessa byggnader står för 9 % av den totala kontorsytan i de byggnader som ingick i vår analys (se figur 11).

79

Kommissionen har satt som mål att ha 15 000 m² buffertutrymme i Bryssel, vilket motsvarar cirka 2 % av dess fastighetsbestånd. I december 2017 hade kommissionen ett buffertutrymme som motsvarade 895 fria arbetsplatser, fördelat på nio byggnader, till förfogande. Detta förklarar varför den genomsnittliga kontorsytan per person är relativt hög för vissa byggnader (t.ex. G-1-byggnaden). En byggnad (J-59) var i en övergångsfas när vi genomförde vår analys (den var tom efter en utflyttning i väntan på en ny inflyttning), men upptas nu av genomförandeorganet Eacea.

De framförhandlade hyrorna är i allmänhet lägre än marknadsnivåerna, men hyran per person varierar avsevärt mellan byggnaderna

Hyra jämfört med marknadsnivån

80

Figur 12 visar den högsta marknadshyran i 23 av EU:s huvudstäder och Frankfurt. Bryssels högsta hyra hamnar i mitten. Luxemburg är den femte dyraste staden, följd av Frankfurt. Även inom städerna varierar de högsta hyrorna beroende på område. I Luxemburg till exempel tillämpas den högsta hyran på 564 euro/m²/år i det dyraste området – stadskärnan. De flesta institutionerna har dock förlagt sina byggnader till områdena Kirchberg och Cloche d’Or, där den högsta hyran ligger på 408 euro/m²/år respektive 354 euro/m²/år⁶².

81

Vi utgick från ett urval av nio nyligen slutna hyresavtal och jämförde den framförhandlade hyran med marknadsvillkoren (se bilaga I för en närmare beskrivning av vår metod och uppgifter om uppgiftskälla). Fem av de sex byggnaderna i Bryssel hyrdes av kommissionen⁶³ och den sjätte av parlamentet⁶⁴. De flesta av avtalen hade en giltighetstid på 15 år. Vi kunde konstatera att den hyra som institutionerna hade förhandlat fram var betydligt lägre än Bryssels högsta hyra och låg lägre eller på ungefär samma nivå som marknadsgenomsnittet i Quartier Léopold, där byggnaderna är belägna (se figur 13 nedan). Den hyra som kommissionen förhandlat fram för sina tre byggnader i Luxemburg⁶⁵ var lägre än den högsta marknadshyran och genomsnittshyran.

82

Vissa fastighetsägare erbjöd EU-institutionerna förmåner. I sex av de nio avtal som vi granskade erbjöd fastighetsägarna institutionerna hyresfria perioder, och i fyra fall betalades ombyggnadskostnaderna delvis av fastighetsägarna.

Hyra per person

83

I figur 14 nedan jämförs den viktade genomsnittliga årshyran per person i de två främsta städerna, Bryssel och Luxemburg (se bilaga I för en närmare beskrivning av vår metod)⁶⁶.

84

Europaparlamentet hyr två kontorsbyggnader i Bryssel och fyra i Luxemburg. Kommissionen hyr 26 kontorsbyggnader⁶⁷ i Bryssel och åtta i Luxemburg. Domstolen hyr en byggnad i Luxemburg. De flesta av byggnaderna i Bryssel hyrs enligt avtal om nyttjanderätt, vilket ger fler skattemässiga fördelar än konventionella hyresavtal (se bilaga I och punkterna 12 och 13). I Luxemburg är de flesta av institutionernas hyresavtal konventionella.

85

Den genomsnittliga årshyran per person är i allmänhet högre i Luxemburg än i Bryssel. Det beror på skillnaderna i marknadshyror mellan de två städerna, se figur 12. Europaparlamentets lägre genomsnittliga hyra per person i Luxemburg förklaras av att parlamentet hyr tre av sina fyra byggnader från de nationella myndigheterna och har förmånliga villkor fram till dess att KAD II är färdigbyggd. Domstolens genomsnittliga årshyra per person är relativt hög (12 500 euro per person) och ingår inte i figur 14 eftersom den endast bygger på en enda byggnad (T-byggnaden), där en stor andel för närvarande står tom. Domstolen kommer att sluta hyra byggnaden 2019 (se punkt 75).

86

Vi konstaterade att årshyran per person varierar kraftigt mellan byggnaderna. För kommissionen till exempel varierar den i Bryssel mellan 4 800 och 19 500 euro, medan den i Luxemburg varierar mellan 9 400 och 14 500 euro. Figur 15 visar att årshyran per person för kommissionens byggnader i Bryssel i viss mån överensstämmer med kontorsytan per person.

Kostnaderna för uppförande och förvärv beror på vilken typ av byggnad det gäller

87

Vi beräknade priset per kvadratmeter för den totala ytan i två stora, nyligen avslutade byggprojekt – rådets Europabyggnad i Bryssel och ECB:s huvudbyggnad i Frankfurt. Båda dessa byggprojekt inbegrep renovering av de befintliga kulturminnesmärkta byggnaderna och måste uppfylla höga tekniska säkerhets- och skyddsstandarder. Båda byggnaderna är flaggskepp som utgör nya landmärken i respektive stad och båda har blandade användningsområden. Medan Europabyggnadens viktigaste funktion är att tillhandahålla lokaler för EU-toppmöten och utrymmen för nationella delegationer och Europeiska rådets ordförande, är ECB:s huvudbyggnad avsedd för blandade användningsområden med en större andel kontorsytor. Rådets byggnad har byggts av staten, medan ECB ledde projektet internt med stöd av externa projektledare.

88

Kostnaden per kvadratmeter är 4 600 euro för ECB:s huvudbyggnad och 4 000 euro för Europabyggnaden. I kostnaden ingår inte kostnaden för tomtmarken. Rådet förvärvade tomtmarken till Europabyggnaden för en symbolisk summa på 1 euro, medan ECB betalade marknadspris för sin tomtmark.

89

År 2016 köpte parlamentet en standardkontorsbyggnad (Martens i Bryssel) till en kostnad av 2 700 euro⁶⁸ per kvadratmeter. Efter att man gjort en ombyggnad har Europaparlamentet använt byggnaden sedan 2018.

Slutsatser och rekommendationer

90

Vår allmänna slutsats var att institutionerna förvaltar sina utgifter för kontorslokaler ändamålsenligt. Fastighetsstrategierna är dock inte alltid formaliserade och planeringen är inte optimal. Vidare var finansieringsmekanismerna för de stora byggprojekt som vi analyserade ofta komplexa, vilket i några fall påverkade insynen i budgeten. De flesta av dessa projekt var försenade, vilket i vissa fall ledde till betydande merkostnader. Övervakningen och rapporteringen av de flesta institutionernas fastighetsbestånd är inte tillfredsställande.

91

Institutionerna fastställer sina fastighetsstrategier i olika dokument. Vissa av dem var föråldrade eller hade ännu inte godkänts formellt. Vi kunde konstatera att kommissionen tillämpar god praxis genom att komplettera sin fastighetsstrategi med en regelbunden uppdatering av aktuella behov i förhållande till tillgängliga kontorslokaler. Institutionerna beaktar inte olika scenarier vid planeringen av sina fastighetsbehov (se punkterna 10–13).

92

Även om de institutioner som är belägna på samma ort inte formellt har en gemensam fastighetsstrategi, tillämpar de liknande principer för beslutsprocessen. Institutionerna grundar sina fastighetsstrategier på sina mandat och organisatoriska behov. Av praktiska och ekonomiska skäl strävar de efter att förlägga sina byggnader till ett eller ett fåtal områden, föredrar att ha ett mindre antal större byggnader och äger sina byggnader hellre än hyr dem (se punkterna 14–19).

93

De institutioner som är belägna på samma ort har inrättat interinstitutionella arbetsgrupper för att diskutera strategiska fastighetsfrågor. Genom detta samarbete har institutionerna fått möjlighet att gemensamt utnyttja, överta eller hyra ut fastigheter i andra hand. Det ledde till att institutionerna har genomfört flera interinstitutionella upphandlingsförfaranden för leverans av varor och tjänster kopplade till driften av deras fastighetsbestånd (se punkterna 20–22).

Rekommendation 1 – Institutionerna⁶⁹ bör uppdatera och formalisera sina fastighetsstrategier samt regelbundet uppdatera planeringsdokument

Institutionerna bör fastställa sina viktigaste principer för beslutsprocessen i fastighetsstrategierna, som bör godkännas av ledningen och återspegla den senaste utvecklingen vad gäller institutionernas mandat, policy och mål.

Institutionerna bör komplettera sina fastighetsstrategier med en planering på medellång sikt, som

• regelbundet uppdateras på grundval av aktuella behov och tillgängliga kontorslokaler, och
• innehåller en analys av olika utvecklingsalternativ (”planering för olika scenarier”).

Tidsplan för genomförande: före slutet av 2020.

94

Institutionerna har börjat införa konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working. Vissa aspekter har redan genomförts, exempelvis distansarbete och i några fall samarbetsytor. När revisionen gjordes fanns det dock inga resultat av enkäter och utvärderingar av genomförda projekt (se punkterna 23–27).

Rekommendation 2 – Institutionerna bör utvärdera projekt som inbegriper konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working

Institutionerna bör i) utvärdera resultaten av genomförda projekt som inbegriper konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working – och ii) införliva dessa resultat i strategiska reflektioner över utvecklingen av deras fastighetsstrategier och personalpolitik.

Tidsram för genomförande: i) före slutet av 2019 och ii) före slutet av 2020.

95

Värdländerna erbjöd institutionerna förmånliga villkor för att köpa eller hyra kontorslokaler. De bistår även institutionerna med stöd i deras stora byggprojekt (se punkterna 31–35).

96

Generellt sett var beslut om att förvärva kontorslokaler välgrundade (se punkterna 36–37).

97

För att finansiera de stora byggprojekten i vår granskning använde institutionerna komplexa mekanismer. Till följd av detta kontrollerar de inte direkt de finansiella aspekterna av projekten. Användningen av outnyttjade anslag från andra budgetposter för att göra kalkylerade betalningar är en vanlig praxis vid finansiering av byggprojekt, något som emellertid inverkar på insynen i budgeten (se punkterna 38–42).

Rekommendation 3 – Institutionerna bör öka insynen i budgeten för finansieringsmekanismer till byggprojekt

För att finansiera byggprojekt bör institutionerna sträva efter större insyn i budgeten och mindre komplexitet. Detta kan till exempel ske genom att förhandsbetalningar för byggprojekt redovisas under rätt budgetposter vid budgetförfarandet.

Tidsplan för genomförande: för projekt som inleds efter slutet av 2019.

98

Institutionerna förvaltar sina stora byggprojekt på olika sätt. Vissa delegerade byggarbetet till staten, medan andra ledde projekten internt med visst externt stöd. De flesta nyligen genomförda byggprojekt som vi analyserade påverkades av förseningar som oftast berodde på oförutsedda omständigheter som ledde till att projekten ändrades. Även andra orsaker bidrog till förseningar, till exempel i fallet med rådets Europabyggnadsprojekt där brister i de nationella myndigheternas operativa och administrativa projektledning låg bakom förseningen. I början av KAD II-projektet saknade Europaparlamentet de interna resurser och den interna expertis som krävdes för att leda sådana projekt. I två projekt gav förseningarna upphov till merkostnader (se punkterna 44–54).

Rekommendation 4 – Institutionerna bör inrätta lämpliga förvaltningsförfaranden för stora bygg- och renoveringsprojekt

Institutionerna bör inrätta lämpliga förvaltningsförfaranden för stora bygg- och renoveringsprojekt, och utgå från riskbedömningar, vilket skulle garantera tillräcklig administrativ och operativ uppföljning av projektet och minimera de finansiella kostnader som förseningar medför.

Tidsplan för genomförande: före slutet av 2019.

99

Institutionerna övervakar varje aspekt av fastighetsbeståndet, såsom lokalförvaltning, fördelning av utrymmet, energiförbrukning, ekonomi-, rätts- och redovisningsaspekter, genom olika it-system och it-verktyg, men de övervakar inte regelbundet indikatorer för att bedöma hur effektivt deras fastighetsbestånd förvaltas. Vi kunde konstatera att ECB hade en god praxis för övervakning och rapportering (se punkterna 56–62).

100

Även om de institutioner som har sina fastigheter i Bryssel och Luxemburg har antagit gemensamma interinstitutionella mätningsföreskrifter är det svårt att samla in uppgifter för att jämföra institutionerna på grund av skillnader i hur utförligt definierade utrymmeskategorier varje institution har antagit. Även skillnader mellan de it-system som används av institutionerna och kommissionens båda kontor (OIB och OIL) för lokalförvaltning påverkar uppgifternas jämförbarhet. Den årliga fastighetsrapporteringen till budgetmyndigheterna gör det inte heller möjligt att jämföra, eftersom institutionerna använder olika utrymmeskategorier (se punkterna 63–69).

101

De indikatorer för yta som vi räknade på visar dock att institutionerna utnyttjar kontorsutrymmet på liknande sätt (se punkterna 72–79). Vi konstaterade att de hyror som institutionerna hade förhandlat fram i allmänhet var lägre än marknadsnivåerna (se punkterna 80–82). Vi konstaterade även att årshyran per person varierade avsevärt för varje byggnad (se punkterna 83–86). Den totala kostnaden per kvadratmeter för två nyligen uppförda flaggskeppsbyggnader är högre än kostnaden för en standardkontorsbyggnad (se punkterna 87–89).

Rekommendation 5 – Institutionerna bör göra uppgifterna om och övervakningen av fastighetsbestånden mer enhetliga

Institutionerna bör

1. utarbeta indikatorer för att övervaka hur effektivt deras fastighetsbestånd är för interna förvaltningsändamål och använda potentialen i sina it-verktyg för detta,
2. anta en gemensam metod för att beräkna och redogöra för indikatorer för yta och kostnader, och regelbundet utbyta dessa uppgifter mellan institutionerna,
3. komma överens om en gemensam metod och redogörelse av uppgifter i den årliga fastighetsrapporteringen till budgetmyndigheterna för att säkerställa att uppgifterna kan jämföras.

Tidsplan för genomförande: före slutet av 2020.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning V, med ledamoten Lazaros S. Lazarou som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 5 december 2018.

Akronymer och förkortningar

CPQBF: interinstitutionell kommitté för utarbetande av budget- och finansfrågor.

Eacea: genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur.

ECB: Europeiska centralbanken.

EIB: Europeiska investeringsbanken.

Epso: Europeiska rekryteringsbyrån.

EUF-fördraget: fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

GISCO: kommissionens geografiska informationssystem.

OIB: Infrastruktur- och logistikbyrån i Bryssel (kommissionen).

OIL: Infrastruktur- och logistikbyrån i Luxemburg (kommissionen).

Olaf: Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Ordförklaringar

bruttoyta: definieras som bruttogolvyta enligt standarden DIN 277 (Brutto-Grundfläche), de interinstitutionella mätningsföreskrifter som EU-institutionerna antog 2009 samt kommissionens mätningsföreskrifter (båda baserade på standarden DIN 277); denna utgör ytan från ytterkant till ytterkant på de byggnadsdetaljer som avgränsar byggnaden, inklusive beläggning, uppmätt i golvnivå.

DIN-277: standarder som utvecklats av Tysklands centrala standardiseringsorgan; Dessa fastställer standardregler för att mäta byggnaders yta och klassificera utrymmen.

fastighetsskatt: en skatt på fast egendom som betalas av innehavaren av rätten (dvs. innehavaren av den fullständiga äganderätten, nyttjanderätten eller tomträtten).

indexreglering av hyran: periodisk reglering av hyreskostnaden enligt förändringar av en kostnadsindikator (t.ex. inflationstakt eller prisindex för bygg och anläggning).

köp med uppskjuten betalning: innebär att kommissionen kan köpa en byggnad och betala priset för den under flera år (vanligen 27 år); äganderätten övergår till kommissionen på köpedagen.

nettoyta: den totala golvyta som faktiskt kan användas av den som nyttjar byggnaden, vilket utesluter alla byggnadsdetaljer.

New Ways of Working – konceptet för nya arbetssätt: ett nytt koncept som syftar till att förändra kontorsmiljön genom att man inför samarbetsytor i kombination med en flexiblare arbetskultur.

nyttjanderätt: rätt att nyttja en byggnad; den person som har nyttjanderätt har större rättigheter än vid ett hyresavtal, men också större skyldigheter avseende reparationsarbeten; de flesta skatter betalas av den som nyttjar byggnaden, inte av den som äger den; att betala för nyttjanderätt är i allmänhet billigare än att hyra samma byggnad.

ombyggnad: arbeten som utförs i en i övrigt färdigställd byggnad, för att få den att överensstämma med institutionernas regler och behov.

protokoll om Europeiska unionens immunitet och privilegier: bilaga till fördragen som beviljar EU vissa privilegier, bland annat skattebefrielse.

registreringsavgift: en skatt som tas ut för registrering av avtal som upprättats inför en notarie när de förs upp i fastighetsregistret; den tas ut av innehavaren av rätten (dvs. innehavaren av den fullständiga äganderätten, nyttjanderätten eller tomträtten).

tomträtt: rätt att nyttja en tomt eller en byggnad i utbyte mot en hyra under en fastställd tidsperiod (enligt belgisk lag minst 27 år och högst 99 år); ägaren har praktiskt taget ingen skyldighet att reparera eller underhålla byggnaden; rätten kan kompletteras med en köpoption, som, om den utnyttjas, ger full äganderätt.

årlig fastighetsrapport: (i enlighet med artikel 111.3 i budgetförordningen): utförlig rapport om institutionernas fastighetspolitik som de lämnar till budgetmyndigheterna varje år.

Slutnoter

¹ Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, utrikestjänsten och kommittéerna (Europeiska regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén).

² ECB och EIB ingår inte i denna analys, eftersom dessa institutioners årsredovisningar inte innehåller några utförliga uppgifter om utgifter för fastigheter.

³ Total nettoyta ovan mark; undantaget ECB.

⁴ Källa: Comparaison des coûts entre les Institutions dans le domaine immobilier (jämförelse av kostnader mellan institutionerna på fastighetsområdet), CPQBF, juni 2005. Denna rapport inbegriper inte ECB.

⁵ Begreppet kontorslokaler inbegriper kontor och biutrymmen såsom korridorer, hissar, toaletter, restauranger och så vidare.

⁶ Den totala nettoytan ovan mark.

⁷ En fullständig förteckning och karta över de byggnader som EU-institutionerna förfogar över finns på kommissionens webbplats: Europeiska unionens elektroniska institutionskatalog (http://europa.eu/whoiswho/public/index.cfm?fuseaction=idea.hierarchy&nodeID=10).

⁸ Presidiets beslut av den 24 mars 2010: Property needs and medium-term building policy of the European Parliament (Europaparlamentets fastighetsbehov och fastighetspolitik på medellång sikt).

⁹ Offentlig utfrågning av Europaparlamentets budgetkontrollutskott: The cost-efficiency of the EU Buildings policy (kostnadseffektivitet för EU:s fastighetspolitik), 18.11.2013.

¹⁰ KOM(2007) 501 slutlig av den 5 september 2007: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om kommissionens fastighetspolitik i Bryssel och Luxemburg.

¹¹ Förvaltningsrapport 2017, bilaga 5 – Rapport till budgetmyndigheten: Updated Plan of Investment in Buildings 2017–2022 (uppdaterad plan för fastighetsinvesteringar 2017–2022).

¹² Vissa principer tillämpas även om de inte fastställs i de dokument som beskriver institutionernas fastighetsstrategier.

¹³ Kommissionens lager på Chaussée de Vilvorde, 140-142, Neder-Over-Heembeek (Bryssel) finns inte med på kartan.

¹⁴ Baserat på den totala nettoytan ovan mark.

¹⁵ Institutionerna betraktar långtidshyreskontrakt med köpoption (tomträtt) som ägarskap, även om de i de flesta fall ännu inte har använt sig av köpoptionen.

¹⁶ Källa: Comparaison des coûts entre les Institutions dans le domaine immobilier (jämförelse av kostnader mellan institutionerna på fastighetsområdet), CPQBF, juni 2005, och uppgifter från ECB.

¹⁷ Arbetsgruppen för interinstitutionell infrastruktur, logistik och interna tjänster i Bryssel och Groupe Interinstitutionnel de Coordination Immobilière à Luxembourg i Luxemburg.

¹⁸ Till exempel den interinstitutionella lagerlokal som delas av kommissionen och rådet i utkanten av Bryssel.

¹⁹ Till exempel kunde Europaparlamentet, efter att kommissionen hade lämnat SDME-byggnaden i Bryssel, förhandla fram ett bättre pris för att fastigheten skulle motsvara dess övriga behov. Utrikestjänsten förhandlar för närvarande om SCAN-byggnaderna, som kommissionen också har lämnat. Parlamentet tog över hyreskontraktet för GEOS-bygganden i Luxemburg från domstolen och överförde hyreskontraktet för sin tidigare byggnad (President) till EIB. Domstolen har tillfälligt hyrt ut överflödiga lokaler till EIB, revisionsrätten och Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

²⁰ Konceptet för nya arbetssätt – New Ways of Working – innebär att vissa verktyg måste utvecklas inom tre centrala områden: Personal/organisationskultur (inbegripet en verksamhetsbaserad strategi, riktlinjer för distansarbete och utvärdering av personal), informations- och kommunikationsteknik (papperslös, tillförlitlig it-infrastruktur) och kontorsmiljö (tysta rum, samarbetsutrymmen, disponering av kontorslokaler osv.)

²¹ Möjlighet att där så är lämpligt växla mellan regelbundna perioder av distansarbete och kontorsarbete.

²² MO15, MERO och CSM1.

²³ Drosbach och Euroforum.

²⁴ Martens och KAD.

²⁵ Artikel 3 i protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier (EUF-fördraget).

²⁶ Skattebefrielse genom efterskänkning eller återbetalning.

²⁷ Staten har förköpsrätt att förvärva byggnaderna.

²⁸ Baserat på 2013 års tekniska undersökningar, som uppdagade högre risker på grund av förekomsten av asbest i byggnaden än vad som tidigare antagits.

²⁹ Grossmarkthalle, Frankfurts gamla saluhall, som är ett registrerat historiskt monument, byggt 1928.

³⁰ KAD II, Martens och SQM.

³¹ MERO, MO15, PLB3, L15, ORBN, ARIA, LACC, JMO II och Drosbach D.

³² ORBN, JMO II och Drosbach D.

³³ Artikel 134.1 i tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen.

³⁴ Enligt artikel 121 i tillämpningsföreskrifterna för budgetförordningen omfattar upphandlingar av fast egendom köp, förvärv av tomträtt, nyttjanderätt, leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av tomtmark, befintliga byggnader eller annan fast egendom.

³⁵ Undantaget för ORBAN-byggnaden motiverades dessutom med det brådskande behovet av att tillgodose behoven av kontorslokaler. Behovet uppkom eftersom förhandlingarna om den byggnad som ursprungligen valts ut inte kunde slutföras.

³⁶ I enlighet med artikel 179.3 i den budgetförordning som gällde till slutet av 2012, och artikel 203.5 i den budgetförordning gällde från januari 2013.

³⁷ Artikel 203.8 i budgetförordningen. Denna förordningen ska inte tillämpas för ECB.

³⁸ Den utförliga överenskommelsen undertecknades i mars 2008, och fram till den 31 december 2010 betalades 235 miljoner euro ut.

³⁹ Acquisition du Résidence Palace, internrevisionsrapport av den 8 juni 2011.

⁴⁰ CJ4 (2001–2008) renovering av Palais-byggnaden och fjärde utbyggnaden av domstolens byggnader (Ringen, Galleriet, Torn A och Torn B); CJ8 (2006–2013) renovering och ombyggnad av annexen (Erasmus = annex A, Thomas More = annex B och annex C); CJ9 (2013–pågående) femte utbyggnaden – tredje tornet.

⁴¹ Hela tidslinjen för projektet finns på rådets webbplats (http://www.consilium.europa.eu/sv/contact/address/council-buildings/europa-building/timeline-europa-building/).

⁴² Överenskommelsen innehöll en möjlighet till en uppgörelse i godo om projektets slutpris, som byggde på styrkande handlingar från staten, som analyserades och godkändes av rådet. Därmed kunde rådet förhandla fram priset, som sedan blev till ett slutpris, och befrias från alla tidigare, aktuella och framtida skyldigheter.

⁴³ Merparten av ändringarna berodde på en ny sammansättning av Europeiska rådet och inrättandet av posten som ordförande med särskilda privilegier gällande unionens representation gentemot tredjeländer. Båda ändringarna var en konsekvens av Lissabon-fördraget. Stora förseningar orsakades även av att en överklagan lämnades in till förstainstansrätten av en anbudsgivare som inte vann upphandlingen, att betydande markföroreningar upptäcktes och att säkerhetskraven ökade.

⁴⁴ I 2005 års priser och endast för byggarbetet.

⁴⁵ I 2012 års priser och endast för byggarbetet, utan avgifter för arkitekter, kostnader för projektutveckling och kostnader för en möjlig ombyggnation av den nuvarande KAD-byggnaden.

⁴⁶ Uppskattningen bygger på kommissionens senast kända tidsplan för när den kommer att lämna de tillfälliga lokalerna och flytta in personalen i JMO II.

⁴⁷ Baserat på kommissionens hypotes från 2013, som upprättades när ramkontraktet med de luxemburgska myndigheterna undertecknades.

⁴⁸ Till exempel ger GPI 480-rapporten en översikt över ytan i samtliga fastigheter, ordnat efter geografiskt läge och uppdelat efter kontorslokaler/specifika lokaler/faciliteter.

⁴⁹ Definitionerna fastställs i Measuring Code applicable to Commission buildings in Brussels (mätningsföreskrifter för kommissionens byggnader i Bryssel).

⁵⁰ Även om ECB formellt inte ingår i överenskommelsen tillämpar institutionen samma standarder.

⁵¹ Till exempel delar rådet in små mötesrum i den lägsta underkategorin av kontorslokaler, medan övriga EU-institutioner (kommissionen, Europaparlamentet och domstolen) inte gör det.

⁵² Rådet, domstolen och kommissionen (OIL).

⁵³ Årlig fastighetsrapport enligt artikel 203.3 i budgetförordningen (inte tillämplig på ECB).

⁵⁴ Rådets, kommissionens och domstolens årliga fastighetsrapporter är offentliga handlingar.

⁵⁵ Pressmeddelande, 2975:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor: budget) i Bryssel den 18 november 2009, s. 15 (http://europa.eu/rapid/press-release_PRES-09-333_sv.htm ).

⁵⁶ Consolidated information on buildings provided by the European institutions with the Draft Budget 2011 (konsoliderad information om fastigheter från EU-institutionerna i budgetförslaget 2011), 20 maj 2010.

⁵⁷ Inbegripet uppgifter från revisionsrätten, utrikestjänsten, kommittéerna och EIB.

⁵⁸ Palais-komplexet (Anneau, Torn A, Torn B och Galleriet) och annexen (Erasmus, Thomas More och annex C).

⁵⁹ I ECB:s fall förklaras skillnaden mellan värdet för installerade arbetsplatser (12 m² per person) och värdet för upptagna arbetsplatser (16 m² per person) av det buffertutrymme på 18 % installerade arbetsplatser i slutet av 2016.

⁶⁰ OIB:s årliga förvaltningsplan för 2017. OIB anger inte om målet inbegriper lediga kontor och buffertutrymmen.

⁶¹ B-28, CSM1, L-15, J-54 och MO-59.

⁶² Källa: JLL kontorsmarknadsrapport för fjärde kvartalet 2016.

⁶³ MERO, MO15, PLB3, L15 och ORBN.

⁶⁴ SQM.

⁶⁵ ARIA, LACC och Drosbach D.

⁶⁶ Rådet hyr inte någon kontorsbyggnad.

⁶⁷ Byggnader med mer än 20 % kontorsyta.

⁶⁸ Inklusive kostnaden för uppförande och ombyggnadsarbeten; exklusive kostnaden för tomtmarken.

⁶⁹ Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och ECB.

⁷⁰ Buffertutrymme är utrymme som reserveras för att tillåta viss flexibilitet. Det används vid omflyttningar, renoveringar, oförutsedda mindre personalökningar osv.

⁷¹ I juli 2014 gjorde revisionsrätten en analys av hur mycket man skulle kunna spara in i EU:s budget om Europaparlamentet centraliserade sin verksamhet till Bryssel (www.eca.europa.eu).

⁷² Antingen totalt sett för alla byggnader i en institutions fastighetsbestånd eller totalt sett för alla institutioner sammantaget.

⁷³ Källa: JLL kontorsmarknadsrapport, Luxembourg, fjärde kvartalet 2015.

⁷⁴ Källa: JLL kontorsmarknadsrapport, Luxembourg, fjärde kvartalet 2015.

⁷⁵ Den hyra för kontorslokalen som fastställs i avtalet.

⁷⁶ Rätt att nyttja en byggnad. Den person som har nyttjanderätt har större rättigheter än vid ett hyresavtal, men också större skyldigheter avseende reparationsarbeten. De flesta skatter betalas av den som nyttjar byggnaden, inte av den som äger den. Att betala för nyttjanderätt är i allmänhet billigare än att hyra samma byggnad.

⁷⁷ Rätt att nyttja en tomt eller en byggnad i utbyte mot en hyra under en fastställd tidsperiod (enligt belgisk lag minst 27 år och högst 99 år). Ägaren har praktiskt taget ingen skyldighet att reparera eller underhålla byggnaden. Rätten kan kompletteras med en köpoption, som, om den utnyttjas, ger full äganderätt.

⁷⁸ I praktiken anges i hyresavtal ett högre pris per kvadratmeter för kontorslokaler än för exempelvis arkiv och övriga biutrymmen. Priset för parkering fastställs vanligtvis per enhet.

⁷⁹ Parlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och ECB.

Händelse	Datum
Revisionsplanen antogs/Revisionen inleddes	den 6 juni 2017
Den preliminära rapporten skickades till revisionsobjekten	den 19 juli 2018
Den slutliga rapporten antogs efter det kontradiktoriska förfarandet	den 5 december 2018
Officiella svar hade tagits emot på alla språk	Europaparlamentet: den 23 november 2018 Rådet: den 15 november 2018 Kommissionen: den 30 november 2018 Domstolen: 18 december 2018 ECB: den 27 november 2018

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning V EU:s finansiering och förvaltning, där ledamoten Lazaros S. Lazarou är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Jan Gregor med stöd av Werner Vlasselaer (kanslichef) och Bernard Moya (attaché), Bertrand Albugues (förstechef), Jana Janečková (uppgiftsansvarig), Luis Rosa (tidigare uppgiftsansvarig) och Cristina Jianu, Wiktor Szymczak och Andreas Duerrwanger (revisorer).

Från vänster till höger: Werner Vlasselaer, Bernard Moya, Andreas Duerrwanger, Jana Janečková, Jan Gregor, Wiktor Szymczak.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-847-1598-5	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/09024	QJ-AB-18-033-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-1589-3	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/591409	QJ-AB-18-033-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://publications.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.