EU:s stöd till gränsöverskridande samarbete med grannländer Värdefullt stöd, men genomförandet inleddes mycket sent och problem med samordningen måste åtgärdas

Sammanfattning

I Gränsöverskridande samarbete är ett centralt inslag i den europeiska grannskapspolitiken, som omfattar 16 länder längs EU:s yttre gränser. Fram till nyligen var det också ett av de mycket få samarbetsområdena mellan EU och Ryssland. För perioden 2014–2020 inrättade kommissionen 15 gemensamma program med grannländer (program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet). Med ett totalt EU-bidrag på nästan 1 miljard euro är dessa program avsedda att gynna både medlemsstaterna och de grannländer med vilka de direkt delar en land- eller sjögräns.

II Vi utförde vår revision vid en tidpunkt då programmen för 2014–2020 närmade sig slutet av genomförandet. Denna rapport kommer att kunna fungera som underlag för utformningen av de program som föreslås för finansieringsperioden 2021–2027.

III Vårt mål var att avgöra om programmen har varit ändamålsenliga när det gäller att stärka det territoriella samarbetet över EU:s yttre gränser. För att besvara denna övergripande revisionsfråga undersökte vi om

• programmen var inriktade på tydligt identifierade behov och prioriteringar som var gemensamma för regionerna längs EU:s yttre gränser och kompletterade andra EU-finansierade program,
• projekten hade valts ut och genomförts effektivt och ändamålsenligt,
• kommissionen och de förvaltande myndigheterna utnyttjade övervaknings- och utvärderingsmekanismerna ändamålsenligt och drog lärdomar i syfte att stärka förvaltningen av de gränsöverskridande program som föreslagits för finansieringsperioden 2021–2027.

IV Vi konstaterade att programmen var inriktade på relevanta behov, men att komplementariteten med andra EU-finansierade program var otillräcklig och att EU:s delegationer i grannländerna kunde bli ännu mer delaktiga. Med några få undantag valdes projekten ut och genomfördes effektivt och ändamålsenligt. Vi identifierade dock brister i programmens resultatövervakningsram som gäller sammanställningen av resultat och rapporteringen om hållbara fördelar efter projektens avslutande. Programmen lyckades uppnå en balanserad fördelning av projektdeltagare från EU och grannländerna. Skyddsåtgärder har införts för att minska risken för bedrägerier, men programmen kan inte använda det it-verktyg för bedrägerirapportering som kommissionen rekommenderat på ett ändamålsenligt sätt eftersom de deltagande länderna utanför EU saknar åtkomst till verktyget.

V Vi drar slutsatsen att programmen för 2014–2020 har gett relevant och värdefullt stöd till regionerna på båda sidor av EU:s yttre gräns. Programmen drabbades dock av stora förseningar innan de började genomföras och pågick fortfarande under vår revision. Därför var det för tidigt att bedöma deras övergripande ändamålsenlighet. Den rättsliga ramen för programmen 2021–2027 bygger på tidigare lärdomar. De ändringar som införts kan underlätta starten av programgenomförandet. De medför dock ytterligare risker och minskar kommissionens tillsyn över stora infrastrukturprojekt som kan vara av strategisk betydelse i förbindelserna med partnerländer.

VI Utmaningar väntar för det gränsöverskridande samarbetet med grannländerna framöver: som en del av sina bredare insatser mot Rysslands invasion av Ukraina har kommissionen upphävt finansieringsöverenskommelserna för program med Ryssland och Belarus. Invasionen har också lett till starka tvivel om hälften av de föreslagna programmen för finansieringsperioden 2021–2027. I södra Europa fungerar programmet Medelhavsområdet fortsatt som ett forum för dialog och samarbete mellan de deltagande länderna. De gemensamma projekten mellan israeliska och arabiska deltagare är dock fortfarande få till antalet, även om själva förekomsten av sådana gemensamma projekt kan betraktas som en framgång i sig.

VII Som ett resultat av vår revision rekommenderar vi att kommissionen

• förbättrar samordningen mellan program som delvis överlappar varandra geografiskt,
• ökar EU-delegationernas delaktighet,
• utvecklar ett gemensamt it-verktyg för bedrägerirapportering,
• ger vägledning om övervakning av hållbarheten efter det att projekt avslutats,
• samråder med alla relevanta avdelningar och tjänster om stora infrastrukturprojekt,
• ökar användningen av gemensamma indikatorer.

Inledning

Gränsöverskridande samarbete med grannländer

01 Gränsöverskridande samarbete är ett centralt inslag i den europeiska grannskapspolitiken, som omfattar 16 länder längs EU:s yttre gränser (se kartan i bilaga I). Fram till nyligen var det också ett av de mycket få områdena för samarbete och fortlöpande dialog mellan EU och Ryssland. Programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet¹ ska gynna både medlemsstaterna och de grannländer med vilka de direkt delar en land- eller sjögräns. Under finansieringsperioden 2014–2020 hade dessa program följande tre strategiska mål²:

• Främja ekonomisk och social utveckling i regioner på båda sidor av gemensamma gränser.
• Ta itu med gemensamma utmaningar när det gäller miljö, folkhälsa, säkerhet och skydd.
• Främja bättre villkor och metoder för att säkerställa rörlighet för personer, varor och kapital.

02 För perioden 2014–2020 inrättade kommissionen 15 program för gränsöverskridande samarbete (samt ett projekt för finansiering av tekniskt stöd) med en sammanlagd finansiering på nästan 1 miljard euro från det europeiska grannskapsinstrumentet och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Programmen bidrar samtidigt till EU:s utrikes- och regionalpolitik³. Av de 15 programmen omfattar sju samarbete med Ryssland, sex det östra grannskapet och de två återstående det södra grannskapet. I figur 1 visas en förteckning över de enskilda programmen och anslagen per program.

03 De flesta av EU:s finansieringsprogram till stöd för samarbete med Ryssland ställdes in till följd av den olagliga annekteringen av Krim 2014⁴. Programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet förblev ett undantag fram till början av mars 2022, då EU upphävde finansieringsöverenskommelserna med Ryssland och Belarus som svar på Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022.

Styrningsarrangemang

04 I genomförandeförordningen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet⁵ fastställs samtliga programorgans roller och uppgifter. Programmen för gränsöverskridande samarbete genomförs antingen med hjälp av projekt som väljs ut genom förslagsinfordran eller med hjälp av stora infrastrukturprojekt som väljs ut genom direktupphandling. Gemensamma övervakningskommittéer ansvarar för att välja ut projekt och övervaka deras resultat. De består av deltagare från nationella, regionala och lokala myndigheter (i medlemsstater och tredjeländer), och Europeiska kommissionen kan delta som observatör. Förvaltande myndigheter som medlemsstaterna utsett rapporterar till kommissionen och genomför programmen i enlighet med principen om ”delad förvaltning”, även för projekt som genomförs utanför EU (som kommissionen normalt skulle genomföra direkt). Till exempel är Södra Karelens regionråd i Finland förvaltande myndighet för programmet Sydöstra Finland–Ryssland. De flesta förvaltande myndigheter har detta ansvar utöver förvaltningen av andra europeiska struktur- och investeringsfonder. I figur 2 ges en översikt över programorganen för ett standardprogram för gränsöverskridande samarbete och en beskrivning av deras roller.

05 Generaldirektoratet för grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar (GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar) ansvarar för den övergripande förvaltningen av finansieringen från det europeiska grannskapsinstrumentet. Det samarbetar med andra avdelningar inom kommissionen som ansvarar för tematiska politikområden samt med Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer. GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar förvaltade programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet fram till slutet av 2019. Den 1 januari 2020 togs de över av generaldirektoratet för regional- och stadspolitik (GD Regional- och stadspolitik)⁶, som utöver dessa nyligen överförda program även ansvarade för de transnationella programmen för Östersjöområdet och Donauområdet (båda delvis finansierade av det europeiska grannskapsinstrumentet) och för program för gränsöverskridande samarbete inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

06 Syftet med denna revision var att fastställa huruvida programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet har varit ändamålsenliga när det gäller att stärka det territoriella samarbetet över EU:s yttre gränser. För att besvara den övergripande revisionsfrågan formulerade vi följande tre delfrågor:

1. Var programmen inriktade på tydligt identifierade behov och prioriteringar som var gemensamma för regionerna längs EU:s yttre gränser och kompletterade de andra EU-finansierade program?
2. Hade projekten valts ut och genomförts effektivt och ändamålsenligt?
3. Utnyttjade kommissionen och de förvaltande myndigheterna övervaknings- och utvärderingsmekanismerna ändamålsenligt och drog lärdomar i syfte att stärka förvaltningen av program för gränsöverskridande samarbete (Interreg NEXT) som föreslagits för finansieringsperioden 2021–2027?

07 Revisionen inriktades på de program för gränsöverskridande samarbete som närmar sig slutet av genomförandet (med en lagstadgad tidsfrist den 31 december 2023 för att slutföra verksamheten) så att den skulle kunna fungera som underlag för utformningen av de program som föreslås för finansieringsperioden 2021–2027. Vi bedömde de största programmen för perioden 2014–2020 i de norra, östra och södra regionerna i syfte att uppnå god finansiell och geografisk täckning. Följande tre program står tillsammans för omkring 44 % av den totala finansiering från det europeiska grannskapsinstrumentet till gränsöverskridande samarbete som planerades för perioden 2014–2020 (se figur 3):

• Sydöstra Finland–Ryssland, förvaltande myndighet i Villmanstrand.
• Polen–Belarus–Ukraina, förvaltande myndighet i Warszawa.
• Medelhavsområdet, förvaltande myndighet i Cagliari (Sardinien).

08 Vi analyserade dokument som vi fått från kommissionen och utrikestjänsten om utvecklingen, genomförandet och övervakningen av programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet 2014–2020 och de lärdomar som dragits inför de kommande programmen för gränsöverskridande samarbete 2021–2027. Dessutom intervjuade vi vid ett flertal tillfällen företrädare för olika kommissionsavdelningar, utrikestjänsten, Tesim (ett projekt för tekniskt stöd till program för gränsöverskridande samarbete) och Interact-programmet (tekniskt stöd till EU:s interna Interregprogram) samt EU-delegationerna i Jordanien, Libanon, Ryssland, Ukraina och Tunisien.

09 Mellan oktober och november 2021 gjorde vi besök på plats i Finland, Polen, Ryssland och Ukraina. Vi ersatte besöket på Sardinien (planerat till december 2021) med videomöten på grund av covid-19-pandemin. Vi träffade förvaltande myndigheter och andra programorgan samt företrädare för 15 projekt som vi granskade i detalj (fem projekt från vart och ett av de tre programmen, se bilaga III). Vi valde ut dessa projekt med hänsyn till deras väsentlighet, täckning av olika tematiska mål och framsteg i genomförandet. Vår bedömning av projekten sammanfattas i bilaga IV.

10 Utöver gränsöverskridande program med grannländer finns det gränsöverskridande program mellan EU-medlemsstater samt även med föranslutningsländer. Dessa program omfattades inte av revisionen, eftersom de har andra rättsliga grunder och särdrag och har utvärderats nyligen:

• Gränsöverskridande samarbete inom EU är en del av en bredare politik för europeiskt territoriellt samarbete, vanligen kallat Interreg. Eruf har avsatt omkring 10,1 miljarder euro till territoriellt samarbete. Vi offentliggjorde nyligen en särskild rapport om programmen för gränsöverskridande samarbete inom EU⁷.
• Instrumentet för stöd inför anslutningen finansierar gränsöverskridande program inte bara längs EU:s yttre gränser (t.ex. Kroatien–Serbien) utan även mellan kandidatländerna själva (t.ex. Serbien–Montenegro). Kommissionen bedömde nyligen⁸ prestationen hos de gränsöverskridande samarbetsprogrammen mellan föranslutningsländerna.

11 Vi vet att Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022, med hjälp av Belarus, har haft en djupgående inverkan på alla program för gränsöverskridande samarbete som omfattar Ryssland, Belarus, Ukraina och Moldavien, och på de underliggande projektens hållbarhet. Vår bedömning av de projekt som finansierats inom ramen för programmen Sydöstra Finland–Ryssland och Polen–Belarus–Ukraina återspeglar situationen som den var i slutet av 2021, före invasionen, när vi avslutade fältarbetet för denna revision. De händelser som inträffat efter revisionen, närmare bestämt från februari till juni 2022, sammanfattas i punkterna 85–88.

Iakttagelser

Programmen för gränsöverskridande samarbete var inriktade på relevanta behov, men komplementariteten med andra EU-finansierade program var otillräcklig och starten försenades avsevärt

12 I detta avsnitt undersöker vi om programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet

1. tillsammans med berörda intressenter identifierade prioriteringar för att ta itu med gemensamma utmaningar i gränsregionerna,
2. angav hur de skulle komplettera andra EU-finansierade program och samordna sin verksamhet med dessa,
3. inrättades i god tid för att underlätta starten av projektgenomförandet.

Programmen identifierade prioriteringar som var anpassade till gemensamma utmaningar i gränsregionerna och utvecklades på ett sätt som byggde på deltagande

Ett svar på gränsregionernas utmaningar

13 De gemensamma operativa programmen, som utarbetas av EU:s medlemsstater och partnerländer, är viktiga dokument som anger ramen och prioriteringarna för enskilda program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet. I juni 2015 lämnade de förvaltande myndigheterna för de tre program som vi granskade i detalj in de gemensamma operativa programmen till kommissionen. De innehöll en detaljerad analys av de utmaningar som gränsregionerna står inför samt de möjligheter som ett ökat samarbete mellan dessa regioner eventuellt kan ge.

14 Kommissionen analyserade förslagen till vart och ett av de gemensamma operativa programmen, framför allt för att bedöma om de överensstämde med genomförandeförordningen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet⁹, och lämnade svar med utförliga iakttagelser till de förvaltande myndigheterna. Med undantag för en tvistefråga som påverkar de bilaterala förbindelserna med Ryssland (som beskrivs i punkt 80) avgav kommissionens generaldirektorat och utrikestjänsten positiva yttranden och rekommenderade endast mindre ändringar av de gemensamma operativa programmen.

15 Alla tre gemensamma operativa program som vi granskade innehöll vardera fyra tematiska mål. Det är det högsta möjliga antalet mål av de elva mål som anges i EU:s programplaneringsdokument¹⁰. Valet av dem återspeglar det som de deltagande länderna har kommit överens om. Vi konstaterade att de tematiska målen låg i linje med analysen av regionernas utmaningar och svagheter i de gemensamma operativa programmen. Figur 4 visar de tematiska mål som valts ut av de 15 programmen för gränsöverskridande samarbete och de medel som anslagits. Inget av programmen valde tematiskt mål 9 ”Främjande av och samarbete om hållbar energi och energitrygghet” eller 11 ”Andra områden”.

16 För den föregående finansieringsperioden (2007–2013) hade kommissionen angett 26 mål som endast tjänade som exempel¹¹, vilket innebar att programmen var fria att ta fram andra mål. I sin efterhandsutvärdering konstaterade kommissionen att dessa program saknade fokus och rekommenderade en förbättring av programmens strategiska inriktning för att maximera deras effekt¹². Trots att programmen för 2014–2020 kunde välja ut högst fyra av de elva på förhand fastställda tematiska målen hade de fortfarande en mycket bred tematisk täckning och omfattade allt från kulturarv till bekämpning av organiserad brottslighet. Detta minskade i sin tur jämförbarheten mellan enskilda program och gjorde det svårare att övervaka resultaten på övergripande politisk nivå (se punkterna 60–71).

17 För finansieringsperioden 2021–2027 har kommissionen beslutat att koncentrera programmens tillämpningsområde ytterligare genom att fastställa fem politiska mål som är gemensamma för alla program¹³ och ytterligare två specifika mål för Interregprogrammen¹⁴.

Nationella och regionala myndigheters bidrag till identifieringen av behov och prioriteringar

18 Varje program skulle utarbetas ”genom gemensam överenskommelse mellan alla deltagande länder”¹⁵. När det gäller programmen Polen–Belarus–Ukraina och Sydöstra Finland–Ryssland var de nationella och regionala myndigheterna mycket delaktiga i identifieringen av behov och prioriteringar genom sitt deltagande i de gemensamma programkommittéerna, som utarbetade de första gemensamma operativa programmen mellan 2013 och 2015. När det gäller programmet Sydöstra Finland–Ryssland bidrog det faktum att den förvaltande myndigheten var placerad vid Södra Karelens regionråd också till att programmet fick en stark regional dimension där lokala intressenter deltog i programplaneringen. För programmet Medelhavsområdet, som omfattar 112 regioner, företräddes däremot de 13 deltagande länderna av nationella centrala myndigheter (tillsammans med regionala företrädare från fyra länder).

19 Dessutom skulle varje program bidra med medfinansiering motsvarande minst 10 % av EU:s bidrag, men de deltagande länderna hade rätt att själva bestämma vilken källa medfinansieringen skulle tas från, hur stor den skulle vara och hur dess fördelning skulle se ut¹⁶. EU:s bidrag till alla programmen uppgick till omkring 950 miljoner euro. Det kompletterades med 270 miljoner euro från andra källor, vilket innebär att den totala tillgängliga finansieringen för program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet uppgår till 1,2 miljarder euro. Figur 5 visar programmens olika finansieringskällor.

20 I vissa fall ansåg de deltagande länderna att det var viktigt att öka programmens medfinansiering med nationella medel utöver de obligatoriska 10 %. Till exempel bidrog Finland och Ryssland med omkring 25 % vardera av finansieringen av programmet Sydöstra Finland–Ryssland, medan EU stod för återstående 50 %. Detta betonade de deltagande ländernas starka egenansvar för programmet. I andra fall stod uteslutande de stödmottagande projekten för medfinansieringen. Figur 6 visar finansieringskällorna för de olika programmen för gränsöverskridande samarbete.

21 I kommissionens efterhandsutvärdering av programmen för 2007–2013 rekommenderades att man skulle öka den nationella medfinansieringen för att uppnå ett mer balanserat partnerskap med andra grannländer¹⁷. Kommissionen har dock inte förespråkat högre bidrag från partnerländerna i grannskapet, till exempel vid informationsseminarier i början av finansieringsperioden 2021–2027.

Civilsamhällets bidrag till identifieringen av behov och prioriteringar

22 Företrädare för det civila samhället rådfrågades om utarbetandet av de tre programmen. Var och en av de tre förvaltande myndigheterna anordnade, med stöd av lokala kontor i partnerländerna, offentliga samråd om programmens behov och prioriteringar. Dessa lockade ett stort antal deltagare, däribland företrädare för civilsamhället och icke-statliga organisationer, lokala och regionala beslutsfattare samt små och medelstora företag. Sådana samråd var användbara för att främja lokalt egenansvar för programmen och säkerställa deras relevans och överensstämmelse med regionernas utvecklingsstrategier.

I programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet angavs hur de skulle komplettera andra EU-program och EU-strategier, men den operativa samordningen var inte tillräcklig

Samstämmighet och komplementaritet med andra EU-program och makroregionala strategier

23 Alla de tre granskade gemensamma operativa programmen tog upp behovet av god samordning och samstämmighet med EU:s övriga politik, program och strategier som de överlappar geografiskt och tematiskt. Kommissionen vidtog åtgärder för att undvika dubbelfinansiering av projekt och identifiera möjliga synergier. I samband med översynen av förslagen till gemensamma operativa program (se punkt 13) rekommenderade kommissionen därför de förvaltande myndigheterna att ytterligare beskriva hur programmet skulle samordnas med andra initiativ samt att inleda informella samråd med kommissionen om utvalda projekt innan bidrag beviljades.

24 De förvaltande myndigheterna i Polen och på Sardinien tog till sig dessa rekommendationer och lämnade i slutet av varje förslagsinfordran, innan de ingick avtal om projekt, in förteckningarna över projekt som deras respektive gemensamma övervakningskommitté hade valt ut till kommissionen. De förvaltande myndigheterna och de gemensamma övervakningskommittéerna beaktade i möjligaste mån kommissionens och EU-delegationernas synpunkter på enskilda projekt. Programmet Sydöstra Finland–Ryssland upprättade däremot inte någon sådan informell samordningsmekanism med kommissionen eller med andra EU-program.

25 Programmet Medelhavsområdet, som har den största geografiska täckningen (det omfattar sju EU-medlemsstater och sex partnerländer i Medelhavsområdet¹⁸), överlappar ett stort antal initiativ i Medelhavsområdet. Det är unikt på så sätt att dess projekt, till skillnad från andra (oftast bilaterala) program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet, samlar deltagare från fyra eller fem länder och ibland ännu fler. I detta avseende liknar projekten inom programmet Medelhavsområdet i hög grad de regionala programmen inom det europeiska grannskapsinstrumentet¹⁹. Det gemensamma operativa programmet innehåller en uppsättning tabeller som sammanfattar hur väl programmet Medelhavsområdet stämmer överens med andra bilaterala EU-program med enskilda länder i södra Medelhavsområdet. Dessa tabeller hänvisar dock inte till det europeiska grannskapsinstrumentets regionala program, vilket kan få till följd att man missar möjligheter att utnyttja komplementariteten.

26 I de tre gemensamma operativa programmen identifierades relevanta makroregionala EU-strategier och bedömdes programmens synergier och komplementaritet med strategiernas mål. Dessa omfattade strategin för Donauområdet, strategin för Östersjöområdet och strategin för den adriatisk-joniska regionen. Utöver detta deltar grannskapsländer i tre viktiga regionala initiativ, nämligen det östliga partnerskapet²⁰, Medelhavsunionen och den nordliga dimensionen. I bilaga II visas strategiernas och initiativens geografiska täckning. Kommissionen och de EU-delegationer som rådfrågades om projekt inom program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet kontrollerade att de kompletterade och inte överlappade projekt som byggts upp inom dessa strategier och initiativ.

27 När det gäller programmet Medelhavsområdet betonades i efterhandsutvärderingen behovet av att stärka samarbetet med Medelhavsunionen²¹. Till följd av detta undertecknade den förvaltande myndigheten den 10 april 2019 ett samförståndsavtal med Medelhavsunionen. Ett konkret exempel på det ökade samarbetet var att Medelhavsunionens sekretariat deltog i förberedelserna av den sista av de tre förslagsinfordringar som programmet anordnade²².

Komplementaritet med andra delvis överlappande program för gränsöverskridande samarbete

28 Alla tre programmen överlappar geografiskt ett antal andra gränsöverskridande (interna och externa) program: Sydöstra Finland–Ryssland överlappar sex, Polen–Belarus–Ukraina nio och Medelhavsområdet 21 andra program. Dessutom har programmen flera gemensamma tematiska mål. En viss grad av samordning ägde rum. Informationsevenemang anordnade av Interact-programmet och Tesim gav till exempel de förvaltande myndigheterna för olika program för gränsöverskridande samarbete en möjlighet att samverka med varandra, diskutera gemensamma utmaningar och utbyta bästa praxis. Vid särskilda enstaka tillfällen rådfrågade de förvaltande myndigheterna andra program om de var tveksamma till projekten under urvalsprocessen. Endast vid ett tillfälle skickade den förvaltande myndigheten för programmet Medelhavsområdet förteckningen över utvalda ”standardprojekt” till andra program för gränsöverskridande samarbete som en del av ett samråd mellan programmen.

29 Den övergripande bristen på strukturerad samordning under projekturvalet innebär dock att gränsöverskridande program kan missa potentiella möjligheter att komplettera och förstärka varandra. Den bakgrundsanalys som kommissionen gjorde inför perioden 2021–2027 bekräftade behovet av att inrätta en sådan samordning²³.

EU-delegationernas delaktighet

30 EU-delegationerna i partnerländerna rådfrågades om utformningen av programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet. I slutet av varje förslagsinfordran, innan de förvaltande myndigheterna upphandlade projekt, skickade kommissionen sammanfattande information till EU:s delegationer i de berörda länderna om de projekt som de gemensamma övervakningskommittéerna hade valt ut²⁴. EU-delegationerna lämnade synpunkter för att se till att projekten för gränsöverskridande samarbete var förenliga med finansiering från andra källor. Kommissionen och utrikestjänsten inhämtade ibland råd om projekt för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet och om mer allmänna frågor som påverkar programmen.

31 Fyra av de fem EU-delegationer som vi intervjuade²⁵ uttryckte dock att de behöver bli mer delaktiga i urvalsprocessen (till exempel som observatörer med rådgivande funktion) och i projektövervakningen av följande skäl:

• De inriktar sig på EU:s bilaterala bistånd (en större portfölj av deras direkta förvaltning) snarare än på projekt för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet (med delad förvaltning), även om det finns potentiella kopplingar mellan de två.
• De har endast begränsad information för att bedöma om det finns någon överlappning (eller brist på synergier) med projekt som finansieras från andra källor, eftersom de förteckningar som de ska kommentera endast innehåller en sammanfattning av de utvalda projekten för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet. Delegationen i Ryssland rådfrågades endast om de stora investeringsprojekten och inte om ”standardprojekt”.
• De deltar inte i projektövervakningen, vilket gör att de inte kan upptäcka projekt som presterar dåligt och inte är förberedda när de måste ingripa vid misslyckade återkrav.
• De hänvisar enbart i vissa fall, och inte systematiskt, vid politiska dialoger och högnivåmöten till framgångsrika projekt för gränsöverskridande samarbete eftersom de inte har tillräckliga underlag om sådana framgångshistorier.
• De rådfrågades om lämpliga prioriteringar för den nya uppsättningen program för 2021–2027 och lämnade skriftliga synpunkter i ett gemensamt dokument²⁶. Ingen av de fem delegationerna bjöds dock in till mötena med de gemensamma programkommittéerna för 2021–2027.

32 Även om de förvaltande myndigheterna spelar en central roll vid ”delad förvaltning” bidrar programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av den europeiska grannskapspolitiken till EU:s utrikespolitik. Men eftersom EU-delegationerna inte deltar systematiskt kan de inte fullt ut undersöka programmens komplementaritet med andra EU-politiska åtgärder och dra nytta av de politiska fördelarna med ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete. Detta noterade också kommissionen i sin efterhandsutvärdering av programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (EGPI) 2007–2013, där den rekommenderade att EU:s delegationer skulle delta mer aktivt²⁷. På samma sätt lämnade minst två EU-delegationer skriftliga rekommendationer till kommissionen om att samordningen mellan EU-delegationerna och programmen och projekten bör fördjupas och formaliseras. Dessutom rapporterade kommissionens tjänst för internrevision ”mycket stora brister” i samordningen av det övergripande EU-stödet till ett visst land (bl.a. inom ramen för den yttre dimensionen av EU:s interna politik) mellan kommissionens generaldirektorat, utrikestjänsten och EU-delegationerna. Kommissionen följde dock inte upp dessa iakttagelser och rekommendationer inför Interreg NEXT-programmen 2021–2027 (se punkterna 73–79).

Inrättandet av programmen försenades kraftigt, vilket förkortade projektens genomförandetid

Inrättandet av de gemensamma operativa programmen

33 De gemensamma operativa programmen inleddes efter stora förseningar. Förslagen till de tre gemensamma operativa program som granskades lämnades in i juli 2015 och därefter tog det omkring sex månader för kommissionen att godkänna dem. I december 2017 hade kommissionen undertecknat finansieringsöverenskommelser med minst ett land utanför EU inom ramen för vart och ett av de tre programmen, vilket innebär att alla lagstadgade tidsfrister respekterades. De efterföljande uppstartsfaserna av programmen tog dock lång tid och försenade projektgenomförandet, som kunde inledas först under finansieringsperiodens femte eller sjätte år (se figur 7).

34 Orsakerna till förseningarna varierade mellan de olika programmen:

• När det gäller programmet Polen–Belarus–Ukraina slutförde kommissionen det formella förfarandet för att utse den förvaltande myndigheten först i juli 2018, det vill säga sju månader efter det att finansieringsöverenskommelsen med Belarus hade trätt i kraft, trots att samma ministerium redan hade utsetts för att förvalta andra EU-medel i Polen.
• I fallet med programmet Sydöstra Finland–Ryssland var stötestenen att den ryska duman slutförde ratificeringen av finansieringsöverenskommelsen först i augusti 2018.
• Kommissionen utsåg den förvaltande myndigheten för programmet Medelhavsområdet först i maj 2019, trots att den upptäckte ”betydande brister” i förvaltnings- och kontrollsystemet. Vid tidpunkten för vår revision fanns det fortfarande mindre brister. Till exempel hade programmets gemensamma övervakningskommitté ännu inte godkänt ett meddelande om bedrägeribekämpningsåtgärder. Programmets gemensamma tekniska sekretariat inrättades först i februari 2020, vilket innebär att den förvaltande myndigheten, med hjälp av de två lokala kontoren, genomförde hela den första förslagsinfordran – en uppgift som den normalt skulle delegera till det gemensamma tekniska sekretariatet. Vidare undertecknades inte den sista finansieringsöverenskommelsen (med Egypten) förrän i januari 2018.

35 Förseningarna i inrättandet av programmet Medelhavsområdet fick direkta konsekvenser för anordnandet av förslagsinfordringar. Det innebar att projekt som hade valts ut under den första förslagsinfordran kunde börja genomföras först 2019. Dessa förseningar ledde i sin tur till en betydande minskning av budgeten, varaktigheten och tillämpningsområdet för de projekt som valdes ut under den andra förslagsinfordran och som från början var avsedda att vara ”strategiska” projekt. Den sista förslagsinfordran (för ”kapitaliseringsprojekt”, år 2020) kunde genomföras enbart tack vare att kommissionen under tiden hade förlängt den lagstadgade tidsfristen för programmens genomförandeperiod till följd av covid-19-pandemin (se punkt 52).

Förberedande åtgärder

36 För att underlätta en snabb start för genomförandet av programmen vidtog de tre förvaltande myndigheterna ”förberedande åtgärder” (vilket var tillåtet enligt genomförandeförordningen) som var anpassade till omständigheterna. De anordnade framför allt de första förslagsinfordringarna innan de hade utsetts formellt av kommissionen och innan finansieringsöverenskommelserna med partnerländerna trädde i kraft (projektfinansieringen var avhängig av att en förvaltande myndighet hade utsetts och att finansieringsöverenskommelserna hade ratificerats). De förberedande åtgärderna kunde dock inte kompensera för de betydande förseningar som uppstått i samband med inrättandet av de gemensamma operativa programmen.

Projekten hade till stor del valts ut och genomförts effektivt och ändamålsenligt, men det finns brister i ramen för resultatövervakning och rapportering

37 I detta avsnitt undersöker vi om

1. urvalsprocessen var transparent och utformad så att de lämpligaste projekten valdes ut i fråga om relevans, gränsöverskridande dimension och långsiktig hållbarhet,
2. kommissionen och de förvaltande myndigheterna gav vägledning om hur programmen skulle förvaltas och projekt genomföras, inbegripet vägledning om skyddsåtgärder för att minska risken för bedrägerier,
3. projekt för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet har gjort tillfredsställande framsteg i genomförandet och har uppnått eller sannolikt kommer att uppnå sina avsedda resultat,
4. programmen och projekten för gränsöverskridande samarbete använde en sund övervaknings- och utvärderingsram.

Urvalsprocessen var i stort sett transparent och utformad för att välja ut de lämpligaste projekten för gränsöverskridande samarbete

Bedömning av projektens relevans, gränsöverskridande dimension och hållbarhet

38 I förslagsinfordringarna inom de tre programmen användes bland annat urvalskriterier som skulle säkerställa att de utvalda projektansökningarna var inriktade på de utmaningar som identifierats i det gemensamma operativa programmet, var relevanta för programmets mål och valda prioriteringar, främjade gränsöverskridande samarbete och skulle ha en varaktig inverkan på utvecklingen i gränsregionerna. Kriteriernas viktning varierade mellan de olika programmen och mellan enskilda förslagsinfordringar. De var dock tillräckliga för att minimera risken för att ett förslag når upp till minimitröskeln för urval utan att innehålla en tillförlitlig beskrivning av förslagets relevans och gränsöverskridande effekt.

Rangordning av projekt

39 Alla projektförslag som lämnades in måste genomgå en administrativ kontroll och en kontroll av att kriterierna för stödberättigande var uppfyllda innan de fick delta i utvärderingsfasen. I slutet av varje förslagsinfordran rangordnade de tre programmen förslagen efter deras poäng under utvärderingsprocessen. Urvalsprocesserna för de tre programmen var transparenta, förutom att det saknades tillräcklig dokumentation om varför poängen ändrades för vissa projektförslag inom ramen för programmet Sydöstra Finland–Ryssland (se ruta 1).

Jämn geografisk fördelning av stödmottagande projekt

40 För att vara stödberättigat måste varje projekt enligt förslagsinfordringarna bestå av minst en stödmottagare från EU och minst en från grannlandet utanför EU. Figur 8 visar att de tre programmen har lyckats uppnå en jämn fördelning av projektdeltagare från EU-länder och länder utanför EU, om man beaktar alla typer av stödmottagare (samordnande eller andra) och alla projektkategorier (de som valts ut genom förslagsinfordringar och de som valts ut genom direktupphandling).

41 De tre programmen uppnådde också en jämn budgetfördelning. I programmet Medelhavsområdet krävdes uttryckligen att minst 50 % av de direkta kostnaderna för varje projekt skulle avsättas för verksamhet som genomförs i partnerländer i Medelhavsområdet. Till följd av detta anslogs cirka 48 % av programmets budget till EU och 52 % till partnerländer i Medelhavsområdet. De två andra programmen lyckades också fördela sina budgetar jämnt mellan partnerländerna²⁸.

42 De samordnande stödmottagarna var dock fortfarande fler i EU-länderna än i partnerländerna. Figur 9 visar att endast omkring en tredjedel av de samordnande stödmottagarna fanns i länder utanför EU. Inom ramen för programmet Medelhavsområdet varierade dessutom antalet samordnande stödmottagare stort mellan de deltagande länderna: enbart Italien, Spanien och Grekland hade sammanlagt 60 samordnande stödmottagare, medan de återstående tio länderna hade mellan noll och fem samordnande stödmottagare vardera.

43 Den låga andelen samordnande stödmottagare från länder utanför EU hade i stort sett varit densamma för programmen inom EGPI 2007–2013. Endast när det gäller programmet Medelhavsområdet ökade andelen från cirka 6 % till 16 %. De förvaltande myndigheterna för de tre programmen angav liknande skäl som förklaring till varför de var underrepresenterade: stödmottagare från länder utanför EU saknar ofta erfarenhet av EU-projekt, känner sig mindre bekväma att ansöka om stöd, upplever administrativa bördor (bl.a. svårigheter att överföra medel till utlandet) eller saknar de språkfärdigheter som krävs.

Kommissionen och de förvaltande myndigheterna gav användbar vägledning om hur projekt ska genomföras och bedrägeririsken minskas

Deltagande i gemensamma övervakningskommittéer och tillhandahållen vägledning

44 De gemensamma övervakningskommittéerna ansvarar för att övervaka programgenomförandet och framstegen mot programmens mål (se punkt 04). Kommissionen deltog som observatör i de flesta av de sammanträden med den gemensamma övervakningskommittén som programmet Sydöstra Finland–Ryssland och programmet Medelhavsområdet anordnade. Vid våra intervjuer framkom det att båda de förvaltande myndigheterna uppskattade kommissionens stöd och aktiva deltagande. När det gäller programmet Polen–Belarus–Ukraina deltog kommissionen dock endast i ett av den gemensamma övervakningskommitténs fem sammanträden mellan åren 2016 och 2020. En tjänsteman från Tesim deltog i alla tre programmens samtliga sammanträden med den gemensamma övervakningskommittén, men då som observatör.

45 Av svaren på våra intervjuer framkom att de förvaltande myndigheterna, de gemensamma tekniska sekretariaten och de lokala kontoren var nöjda med den vägledning och det stöd som de fick av kommissionen och som den tillhandahöll mycket snabbt när det behövdes. De uppskattade också det skräddarsydda tekniska stödet från Tesim. Tesim hade också tillhandahållit användbar utbildning, bland annat om program- och projektförvaltning, och utarbetat informationsblad till stödmottagare om till exempel offentlig upphandling eller statligt stöd. Slutligen gav alla stödmottagare som vi intervjuade mycket positiv återkoppling på deras samverkan med de förvaltande myndigheterna, de gemensamma tekniska sekretariaten och de lokala kontoren.

Skyddsåtgärder för att minska bedrägeririsken

46 De förvaltande myndigheterna för de tre programmen ansåg att de fick tillräcklig vägledning om hur de skulle minska risken för bedrägerier. Framför allt tog Tesim fram vägledning om riskhantering för programorgan och nationella myndigheter, bland annat om riskerna för bedrägeri och korruption²⁹. I linje med denna vägledning utförde de tre programmen riskbedömningar på projektnivå som en del av sina stödberättigandekontroller och administrativa kontroller av projektförslag samt regelbundna riskbedömningar av pågående projekt. För de program för 2014–2020 som vi granskade bekräftade de tre förvaltande myndigheterna att de vid tidpunkten för vår revision inte hade rapporterat några projekt som misstänkta fall av bedrägeri.

47 I kommissionens vägledning för programmen uppmanades de förvaltande myndigheterna att använda ett särskilt it-verktyg, det så kallade systemet för hantering av oriktigheter³⁰ för att rapportera oriktigheter. Men det är endast bedrägeribekämpningsorgan från ett begränsat antal länder utanför EU (t.ex. Schweiz och föranslutningsländer) som har åtkomst till detta system.

48 De finansieringsöverenskommelser som ingåtts med partnerländer innehöll bestämmelser för att förhindra oegentligheter, bedrägerier och korruption. Framför allt innehöll de klausuler som underlättade återkrav av felaktigt utbetalda medel från stödmottagare som är etablerade i partnerländer. Dessa klausuler gällde dock inte för privata enheter. I finansieringsöverenskommelserna med två partnerländer i Medelhavsområdet ingick dessutom inte heller vissa offentligt finansierade organ, såsom kommuner och offentliga företag, i definitionen av ”offentliga organ”. Sådana bestämmelser innebär således att dessa två länder endast är skyldiga att återbetala medel som använts felaktigt av centrala organ, vilka sällan deltar i projekt för gränsöverskridande samarbete.

49 De förvaltande myndigheterna för de tre program som vi granskade införde skyddsåtgärder (såsom bankgarantier, begränsad maximal andel av ett projekts finansiering eller delbetalningar) för att minska antalet misslyckade återkrav, särskilt när det gällde privata stödmottagare i länder utanför EU. Utöver detta har de en visselblåsarfunktion, eller en direkt hänvisning till en sådan funktion, på sina respektive webbplatser. Erfarenheter från den tidigare uppsättningen av program (2007–2013) visar att belopp som inte kan återvinnas från stödmottagare brukar vara ganska små. I oktober 2021 uppgick de ”omtvistade återkraven” till 5,9 miljoner euro³¹. Det motsvarar cirka 0,6 % av EU:s totala anslag på 947 miljoner euro till programmen för perioden 2007–2013. Det totala belopp som man avstod från att återkräva från privata stödmottagare i partnerländerna var ännu lägre: 210 891 euro, eller 0,02 % av det totala EU-anslaget³².

De granskade projekten var på väg att uppnå avsedd output, men några hade sämre gränsöverskridande effekt

Projektgenomförande

50 Starten för genomförandet av programmen för gränsöverskridande samarbete 2014–2020 blev kraftigt försenad (se punkt 33). Figur 10 visar framstegen för de tre programmen i slutet av 2021.

51 Med covid-19-pandemin krävdes i allmänhet en del omjusteringar av projekt (främst omställning till verksamhet online och förlängning av tidsplaner). Alla tre förvaltande myndigheter visade flexibilitet när det gällde att ta itu med förseningar och andra problem med genomförandet. De förvaltande myndigheterna för programmen Sydöstra Finland–Ryssland och Medelhavsområdet tog aktivt kontakt med alla projekt i början av pandemin för att identifiera potentiella problem och komma överens om åtgärder för att minska problemen. Det var bara inom programmet Polen–Belarus–Ukraina som pandemins konsekvenser ledde till att projekt fick ställas in: stödmottagarna inom sex projekt nämnde covid-19-pandemin som en av anledningarna till att de ställde in sina projekt. Detta program lyckades dock också omfördela besparingar på 3 miljoner euro till tolv vårdrelaterade projekt för gränsöverskridande samarbete som skulle bidra till att motverka pandemin (inget av dessa ingick i vårt urval). På liknande sätt anpassade fyra av projekten inom programmet Medelhavsområdet sin verksamhet för att motverka pandemin, däribland ”Aquacycle” (ett projekt i vårt urval) som anpassade övervakningen av avloppsvatten till att även inkludera prov för att upptäcka covid-19-viruset.

52 Som en reaktion på pandemin ändrade kommissionen genomförandeförordningen³³ och gav alla program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet större budgetflexibilitet och förlängde tidsfristen för att slutföra verksamheten med ett år, till och med den 31 december 2023.

53 Bortsett från covid-19-pandemin påverkades vissa projekt av svåra ekonomiska situationer i partnerländerna i Medelhavsområdet (t.ex. den allvarliga finanskrisen i Libanon). För dessa projekt tillhandahöll de förvaltande myndigheterna och det gemensamma tekniska sekretariatet (i samråd med Tesim) stöd för att övervinna ekonomiska svårigheter, till exempel när det gällde att ta emot betalningar från utlandet.

54 Bilaga III innehåller en beskrivning av de 15 projekt som vi granskade i detalj. Bilaga IV visar en översikt över resultatet av de olika aspekter som bedömdes.

55 Av de 15 projekten hade sex genomförts som planerat i fråga om tillämpningsområde, budget och tidsplan. Fem andra projekt hade stött på mindre problem och krävde en del omjusteringar, främst på grund av covid-19-pandemin. De återstående fyra projekten hade inte genomförts på ett tillfredsställande sätt och hade drabbats av betydande förseningar.

Projektens output, utfall och gränsöverskridande effekt

56 Utifrån den information som fanns tillgänglig vid tidpunkten för vår revision anser vi att sju av de 15 granskade projekten har uppnått eller sannolikt kommer att uppnå den output och de utfall som avsetts. Tre projekt har haft svårigheter, men har kommit ikapp och deras samordnande stödmottagare och partner har åtagit sig att leverera den planerade outputen. Ett projekt har levererat sin huvudsakliga output, men det viktigaste gränsöverskridande utfallet har inte uppnåtts (se punkt 59). För de återstående fyra projekten kunde vi inte bekräfta om de hade uppnått sina avsedda resultat eller sannolikt kommer att göra det. Detta berodde på avsaknaden av slutrapporter (två projekt), reserestriktioner till följd av covid-19 (ett projekt) och, i ett fall, brister i projektrapporteringen.

57 I denna revision använde vi följande definition för att bedöma de granskade projektens ”gränsöverskridande effekt”: ”partners gemensamma genomförande av verksamhet som leder till intensifiering av gränsöverskridande förbindelser och hållbara gränsöverskridande partnerskap och/eller undanröjande av gränsöverskridande hinder för en hållbar socioekonomisk utveckling”³⁴. Av de 15 projekten hade nio en stark gränsöverskridande dimension (eller, när det gällde pågående projekt, potential att generera gränsöverskridande fördelar). Partner från båda sidor av gränsen deltog aktivt i genomförandet av projekt (om än ibland i varierande grad beroende på deras roll). På samma sätt skulle regioner på båda sidor om gränsen sannolikt, åtminstone i viss utsträckning, dra nytta av resultaten av vart och ett av projekten. Vår bedömning gjordes dock före Rysslands invasion av Ukraina. Som en del av sina bredare insatser upphävde kommissionen finansieringsöverenskommelserna för program med Ryssland och Belarus. Därför har eventuella gränsöverskridande dimensioner av projekt där dessa länder deltagit gått förlorade. Konfliktens återverkningar har också skapat osäkerhet när det gäller de varaktiga fördelarna av vissa gränsöverskridande projekt som finansierats genom program i vilka Ukraina och Moldavien har deltagit.

58 När det gäller fem andra projekt konstaterade vi att den gränsöverskridande effekten hade varit svagare (för vissa på grund av reserestriktioner till följd av covid-19). När det gällde exempelvis projektet för att minska risken för tuberkulos använde man redan den utrustning för diagnostik som den polska projektpartnern köpt in till att diagnostisera lungsjukdomar, däribland covid-19-relaterade sjukdomar. Men vid vårt besök i oktober 2021 (före Rysslands invasion av Ukraina) förklarade sjukhuset i Rzeszów att inga ukrainska patienter hade fått behandling där under den senaste tiden. Utifrån statistiken över utrustningens användning är det oklart i vilken utsträckning utrustningen har använts för att diagnostisera och stoppa spridningen av tuberkulos, vilket var projektets främsta gränsöverskridande mål. Dessutom var samarbetet mellan sjukhusen i Rzeszów och Nyzjnja Apsja strikt begränsat till projektgenomförande och resultat, utan utsikter om fortsatt samarbete. Detta strider mot begreppet hållbara gränsöverskridande partnerskap som ingår i definitionen av ”gränsöverskridande effekt” (vi bedömer projektens utsikter att uppnå hållbara resultat i punkterna 69–71).

59 Slutligen är det ett projekt i vårt urval som hittills inte har någon gränsöverskridande dimension över huvud taget: regionväg 885 som leder till Polens gräns mot Ukraina (se ruta 2).

Begränsad information om övergripande resultat som uppnåtts på programnivå och om deras hållbarhet, trots lämplig projektövervakning från de förvaltande myndigheternas sida

Indikatorer

60 I programplaneringsdokumentet för programmen 2014–2020³⁵ föreskrevs att gemensamma outputindikatorer skulle användas för att underlätta övervakningen och utvärderingen av programmen. Det föreskrevs också att man skulle sammanställa indikatorer genom hela kedjan, från projekt via programprioritering, tematiskt mål, gränsöverskridande samarbete som helhet och slutligen till nivån för det europeiska grannskapsinstrumentet. Enligt dokumentet skulle programmen anta ”åtminstone några” av de 38 gemensamma outputindikatorer som utarbetats av Interact EGPI, föregångaren till Tesim. Programmen fastställde dock oftast sina egna specifika outputindikatorer, och har endast använt ett fåtal av de gemensamma outputindikatorerna (se figur 11).

61 De förvaltande myndigheterna för de tre programmen förklarade att den låga användningen av gemensamma outputindikatorer berodde på att programmens verksamhet är mycket bredare till sin omfattning än de 38 fördefinierade gemensamma outputindikatorerna. Men eftersom merparten av programmens output inte omfattas av de gemensamma outputindikatorerna kommer det att bli svårt för kommissionen att sammanställa all output och utvärdera programmens resultat på en övergripande politisk nivå.

62 Utöver de gemensamma outputindikatorerna utarbetade Interact EGPI även vägledning för programmen om framtagandet av resultatindikatorer (utfallsindikatorer)³⁶. Programmen var dock inte skyldiga att använda denna vägledning. År 2016 noterade en arbetsgrupp för övervakning och utvärdering som Tesim upprättade att de 15 programmen för gränsöverskridande samarbete hade många olika resultatindikatorer (totalt 129 stycken) som sällan gick att sammanställa på instrumentnivå inom det europeiska grannskapsinstrumentet³⁷.

63 Vi har noterat liknande brister i de indikatorer som fastställts på projektnivå. I synnerhet inom programmet Sydöstra Finland–Ryssland var indikatorerna i huvudsak specifika för varje enskilt projekt, vilket gjorde det omöjligt att sammanställa dem för programmet som helhet. När det gällde programmet Medelhavsområdet användes ett kategoriseringssystem med koder för att säkerställa att de projektspecifika indikatorerna kopplades till de programdefinierade outputindikatorerna. Tre projekt i vårt urval använde dock samma kod för att mäta olika output. När indikatorerna sammanställs på programnivå kommer de därför att innehålla många olika delar och kommer inte att ge en tydlig bild. Endast inom programmet Polen–Belarus–Ukraina var projekten tvungna att välja enbart indikatorer från en på förhand fastställd förteckning. Detta krav gör det lättare att sammanställa indikatorerna och mäta de övergripande framstegen för just detta program.

Övervakning av projekt

64 Enligt principen om ”delad förvaltning” övervakar inte kommissionen projekten direkt utan överlåter detta till de förvaltande myndigheterna (samtidigt som den förblir ytterst ansvarig för förvaltningen av EU-medel). I detta sammanhang får kommissionen viktig information om programmens framsteg om den deltar i den gemensamma övervakningskommitténs sammanträden (se punkt 44) och från de förvaltande myndigheterna när de lämnar in sina årliga rapporter, men det sker endast en gång om året. Dessa rapporter innehåller dock ingen projektspecifik information, utom när det gäller stora investeringsprojekt.

65 De förvaltande myndigheterna för de tre program som vi granskade har, med hjälp av sina gemensamma tekniska sekretariat och lokala kontor, utvecklat en övervakningsprocess som möjliggör omfattande projektövervakning. Den omfattar daglig övervakning (regelbunden kommunikation mellan det gemensamma tekniska sekretariatet och stödmottagarna), deltagande i upptaktsmöten (inom ramen för programmen Sydöstra Finland–Ryssland och Medelhavsområdet), regelbundna projektriskbedömningar, analys av ekonomiska och beskrivande lägesrapporter som lämnas in av samordnande stödmottagare, kontroller på plats och kontrollbesök hos projekt som valts ut på grundval av riskbedömningar.

66 Alla 15 projekt i vårt urval lämnade in den dokumentation som krävdes för att visa att de hade gjort framsteg, och vi anser att 14 av dem övervakades på lämpligt sätt. Där det behövdes hade besök på plats gjorts hos nio av dessa projekt (eller så planerades sådana besök under första halvåret 2022). Vi bedömde att övervakningen av det stora investeringsprojektet LIP885 (som beskrivs i ruta 2) endast var delvis tillfredsställande, eftersom man inte gjorde något besök på plats, trots att det var det största projektet som finansierades genom programmet Polen–Belarus–Ukraina. Med ett sådant besök hade man kunnat upptäcka att det saknades en gränsövergång i ett tidigare skede av projektets livscykel.

Resultatorienterad övervakning

67 Enligt kommissionens genomförandeförordning ska den förvaltande myndigheten ”förutom den löpande övervakningen även utföra resultatorienterad program- och projektövervakning”³⁸. Tesim utarbetade vägledning om resultatorienterad övervakning som belyste vikten av att bedöma projektens prestation i fråga om relevans, effektivitet, ändamålsenlighet och hållbarhet³⁹. Men de förvaltande myndigheternas tillvägagångssätt för resultatorienterad övervakning skilde sig åt. Programmet Sydöstra Finland–Ryssland föreskrev resultatinriktad övervakning för alla projekt som hade en budget på över 1 miljon euro eller som bedömdes som högriskprojekt, och i slutet av 2021 hade tio projekt varit föremål för resultatinriktad övervakning. Inom ramen för programmet Medelhavsområdet ägde de allra första besöken för resultatinriktad övervakning av projekt rum i början av 2022. Inom ramen för programmet Polen–Belarus–Ukraina har däremot ingen resultatinriktad övervakning av projekt ägt rum, och det planeras inte heller för någon sådan.

68 Enligt den nya Interregförordningen för finansieringsperioden 2021–2027 krävs inte längre någon resultatinriktad övervakning av program eller projekt. Programmen kommer att omfattas av samma prestationsövervakningsram som dem inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna⁴⁰. Genom den rättsliga ramen införs obligatoriska programutvärderingar av medlemsstaterna⁴¹. Men när det gäller projekt innehåller den nya ramen inte någon mekanism som liknar resultatinriktad övervakning för att göra en oberoende bedömning av projektens prestation i fråga om relevans, effektivitet, ändamålsenlighet och hållbarhet.

Resultatens hållbarhet

69 Alla tre programmen bedömde projektförslagens hållbarhet under urvalsfasen (se punkt 38) och krävde att projekten skulle rapportera om hållbarhet i slutrapporterna. Den förvaltande myndigheten för programmet Sydöstra Finland–Ryssland övervakar projektens hållbarhet under alla skeden i deras livscykel: under urvalsfasen som en del av urvalskriterierna, under genomförandefasen som en del av projektriskbedömningen och under rapporteringsfasen i projektens slutrapporter. Med en sådan uppmärksamhet på hållbarhet under projektets hela livscykel ökar sannolikheten för varaktiga fördelar, och vi anser att det är god praxis.

70 Vår hållbarhetsbedömning, som sammanfattas i bilaga IV, inriktades på projektens utsikter att uppnå hållbara resultat. Detta berodde på att vissa projekt fortfarande pågick vid tidpunkten för våra besök (se punkt 56). Baserat på tillgängliga dokument och våra intervjuer med projektpartner anser vi att elva av de 15 projekt som vi granskade hade goda möjligheter att ge hållbara fördelar. För tre projekt beror hållbarheten på externa faktorer (t.ex. utvecklingen av covid-19-pandemin eller antagandet av ändringar av nationell lagstiftning). Slutligen, när det gäller projektet för att minska risken för tuberkulos fanns det inga utsikter till fortsatt samarbete mellan partnerna (se punkt 58). Vår bedömning gjordes före Rysslands invasion av Ukraina, vilket har lett till starka tvivel om hållbarheten i resultaten för projekt där Belarus, Ryssland eller Ukraina deltar.

71 Specifika rättsliga krav på hållbarhet gäller för projekt med en infrastrukturkomponent, de måste nämligen fortsätta uppfylla sina ursprungliga mål under fem år efter avslutandet (dvs. efter det att de har mottagit slutbetalningen från den förvaltande myndigheten)⁴². Kommissionen fastställde dock inte något liknande krav för andra typer av projekt om att de skulle visa att de gränsöverskridande fördelarna eller de partnerskap som skapats är hållbara. Dessutom kräver programmen för 2014–2020 inte att projekten rapporterar om resultatens hållbarhet efter det att projekten avslutats. Det polska gemensamma tekniska sekretariatet planerar att bedöma vissa hållbarhetsaspekter för ett urval (minst 10 %) av avslutade projekt. Under vår intervju förklarade den förvaltande myndigheten för programmet Medelhavsområdet att den övervägde att införa ett krav på att projekt ska lämna in ”hållbarhetsrapporter” (t.ex. ett eller två år efter projektets avslutande).

Interreg NEXT-programmen drar nytta av tidigare lärdomar men ställs inför ytterligare risker och drabbas av de betydande konsekvenserna av politiska utmaningar

72 I detta avsnitt undersöker vi om

1. kommissionen tog hänsyn till lärdomar från de program för gränsöverskridande samarbete som genomfördes under perioderna 2007–2013 och 2014–2020 när den utarbetade förslaget till rättlig ram för perioden 2021–2027 samt om ändringarna gör det lättare att inrätta program inom Interreg Next i rätt tid,
2. program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet kan fungera som förtroendeskapande åtgärder, utöver att tillhandahålla avsedd output.

Ändringarna återspeglar tidigare lärdomar, men vissa förenklingsåtgärder leder till minskad tillsyn för kommissionen

Tidigare lärdomar

73 Kommissionen gjorde en efterhandsutvärdering av programmen för gränsöverskridande samarbete 2007–2013 och använde resultaten i sitt förslag till den nya Interregförordningen, som lades fram i maj 2018⁴³. Men på grund av de stora förseningarna i inrättandet av programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet (se punkt 33) fanns ingen halvtidsöversyn av programmen för perioden 2014–2020, ingen resultatinriktad övervakning av enskilda program, ingen bakgrundsanalys för de nya programmen för 2021–2027⁴⁴ och inget gemensamt dokument om strategisk programplanering⁴⁵ tillgängliga i tid som kunde ligga till grund för kommissionens förslag.

74 Interregförordningen, som antogs i juni 2021, innehåller ett stort antal regeländringar som återspeglar de lärdomar som dragits och är relevanta för Interreg NEXT-programmen, det vill säga efterföljarna till den nuvarande uppsättningen av program för gränsöverskridande samarbete⁴⁶. Dessa åtgärder gör förvaltningen av Interreg NEXT-programmen enklare och har potential att påskynda inrättandet av programmen (se punkterna 82–84). Ändringarna medför dock ytterligare risker som belyser vikten av noggrann övervakning från kommissionens och utrikestjänstens sida (se punkterna 76–84). De viktigaste ändringarna gäller

1. anpassningen av programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet till Interregprogrammen,
2. avskaffandet av förfarandet för att utse förvaltande myndigheter,
3. tidsfristen för undertecknande av finansieringsöverenskommelser,
4. de deltagande ländernas ansvar för återkrav från privata stödmottagare,
5. det förenklade förfarandet för stora investeringsprojekt,
6. gemensamma output- och resultatindikatorer.

75 För att ta itu med de svårigheter som gränsöverskridande projekt ställs inför och underlätta deras efterlevnad av reglerna för statligt stöd beslutade kommissionen dessutom att stöd för kostnader som uppstår då stödmottagare deltar i Interreg NEXT-projekt bör anses vara ”förenligt med den inre marknaden” och undantas från anmälningsskyldigheten för statligt stöd på vissa villkor⁴⁷. Detta kommer att underlätta utformningen och genomförandet av projekten.

(a) Anpassning av programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet till Interregprogrammen

76 Den mest framträdande förändringen är att Interregförordningen⁴⁸ samlar alla EU-finansierade Interregprogram – de inom EU och dem med länder utanför EU – under en enda uppsättning regler, samtidigt som vissa särdrag i Interreg NEXT-programmen bevaras. Framför allt kommer dessa program, som medfinansieras av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, även fortsättningsvis att omfattas av högre förfinansierings- och medfinansieringsnivåer liknande dem som gällde för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet. Genom en anpassning till Interregreglerna kan man förenkla förfarandena och öka synergierna mellan interna och externa program för gränsöverskridande samarbete. Kommissionen kommer också att få in uppgifter om projekten oftare, eftersom de förvaltande myndigheterna måste rapportera fyra gånger om året om det finansiella genomförandet och två gånger om året om uppnådda output- och resultatindikatorer⁴⁹.

(b) Avskaffandet av förfarandet för att utse förvaltande myndigheter

77 Med Interregförordningen avskaffas förfarandet för att utse förvaltande myndigheter, som för programmen 2014–2020 slutfördes först 2018 eller 2019 (se även punkt 33). På så sätt hanteras en av orsakerna till att genomförandet av de nuvarande programmen fick en försenad start. Under utnämningsförfarandet för programmet Medelhavsområdet 2014–2020 upptäckte kommissionen dock ”betydande brister” i programmets förvaltnings- och kontrollsystem. Om förfarandet avskaffas finns därför en risk att sådana betydande brister inte upptäcks i framtiden.

(c) Tidsfristen för undertecknande av finansieringsöverenskommelser

78 För nästa finansieringsperiod fastställs i Interregförordningen en tidsfrist för när en finansieringsöverenskommelse ska ha ingåtts med minst ett land utanför EU, vilket är ungefär detsamma som i genomförandeförordningen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet. I förordningen fastställs dessutom en ny tidsfrist för alla övriga deltagande länders undertecknande⁵⁰. Inom ramen för de nya havsområdesprogrammen (kring Medelhavet och Svarta havet) kommer det därför att ligga i alla partnerländers intresse att underteckna finansieringsöverenskommelser i tid för att bli stödberättigade.

(d) Partnerländernas ansvar för återkrav från privata stödmottagare

79 Bestämmelser om återkrav från stödmottagare som är etablerade i länder utanför EU (se även punkt 48) visade sig vara en tvistefråga under förhandlingarna om finansieringsöverenskommelserna för programmen 2014–2020. I den nya Interregförordningen för 2021–2027 görs ingen åtskillnad mellan privata och offentliga stödmottagande enheter⁵¹, vilket innebär att länder utanför EU även kommer att vara ansvariga för återbetalningar som inte kunnat utverkas från privata stödmottagare. Med denna bestämmelse stärks ytterligare skyddet av EU:s ekonomiska intressen mot belopp som är omöjliga att uppbära. Samtidigt uppfattar dock partnerländerna detta som en ”särskilt utmanande förändring”⁵². Det innebär att diskussioner om återkrav kan dra ut på förhandlingarna om de nya finansieringsöverenskommelserna eller leda till negativa konsekvenser såsom att privata stödmottagare utesluts från vissa Interreg NEXT-program.

(e) Det förenklade förfarandet för stora investeringsprojekt

80 Under 2014–2020 måste stora infrastrukturprojekt ingå i förslagen till gemensamma operativa program och godkännas i två steg av kommissionen. Så kommer det inte längre att vara när det gäller Interreg NEXT-programmen. I stället kommer en förteckning över planerade stora investeringsprojekt och korta projektbeskrivningar att behöva överlämnas till kommissionen i ett senare skede, och då endast i informationssyfte⁵³. Dessutom har gränsen tagits bort för finansiering av stora investeringsprojekt (de kunde uppgå till högst 30 % av EU:s bidrag till ett program under perioden 2014–2020). Detta kommer att minska kommissionens tillsyn över stora investeringsprojekt, trots att dessa projekt kan vara av strategisk betydelse i förbindelserna med partnerländer. Till exempel avgav kommissionen inom ramen för programmet 2014–2020, efter ett samråd mellan sina avdelningar, ett negativt yttrande över två förslag till stora investeringsprojekt på grund av ”olösta frågor” med Ryssland på transportområdet. Efter diskussioner med de finska myndigheterna föreslog kommissionen en alternativ lösning, men projekten förverkligades aldrig.

(f) Gemensamma output- och resultatindikatorer

81 För finansieringsperioden 2021–2027 föreslog kommissionen viktiga förbättringar när det gäller prestationsindikatorer (se även punkterna 60–62). I artikel 34 i Interregförordningen hänvisas till gemensamma output- och resultatindikatorer som fastställs i Eruf-förordningen⁵⁴. Eruf-förordningen innehåller en övergripande uppsättning med 96 gemensamma outputindikatorer (varav 13 är särskilt avsedda för Interregprogram) och 65 gemensamma resultatindikatorer (varav sju resultatindikatorer för Interreg). Kommissionen utarbetade utförlig vägledning för programmen för att säkerställa en korrekt tillämpning av de gemensamma indikatorerna⁵⁵. Men enligt artikel 34 är programmen inte skyldiga att använda enbart de gemensamma indikatorerna, utan de får ta fram programspecifika indikatorer utöver dem som anges i Eruf-förordningen. Därför finns det inga garantier för att kommissionen i framtiden lätt kommer att kunna sammanställa alla resultat som uppnåtts genom Interreg NEXT-programmen.

Åtgärder för att underlätta ett snabbt inrättande av Interreg NEXT-program

82 Kommissionen inledde diskussioner om den nya finansieringsperioden redan i maj–juni 2018, då den presenterade en rad lagstiftningsförslag som reglerar de framtida finansieringsinstrumenten. Kommissionen och utrikestjänsten lade fram riktlinjer (ett gemensamt dokument) till medlemsstaterna för programplaneringen av Interreg NEXT-programmen redan i januari 2020⁵⁶. Det dröjde dock ända till december 2020 innan Europaparlamentet och rådet enades om den övergripande budgetramen och till juni 2021 innan den slutliga Interregförordningen antogs.

83 I januari 2022 fattade kommissionen beslut om de finansiella anslagen och geografiska områdena för enskilda Interreg NEXT-program⁵⁷. Det totala anslaget har ökat från 1 053 miljoner euro⁵⁸ för 2014–2020 till 1 125 miljoner euro för 2021–2027 (en ökning med 6,9 %). Två nya länder – Algeriet och Turkiet – har anslutit sig till den gemensamma programkommittén i förberedelserna av det nya programmet för Medelhavsområdet. I januari 2022 beslutade dock Polen att inte fortsätta med konstellationen Polen–Belarus–Ukraina, utan att i stället utarbeta ett nytt program med enbart Ukraina, men man håller möjligheten öppen för Belarus att ansluta sig om situationen skulle förändras avsevärt i framtiden⁵⁹. I augusti 2022 antog kommissionen det fleråriga strategidokumentet för Interreg NEXT⁶⁰. I oktober 2022 – i slutet av den nya finansieringsperiodens andra år – hade sju Interreg NEXT-program officiellt lämnats in till kommissionen.

84 De nya programmen kan förvisso spara tid genom att man avstår från förfarandet för att utse förvaltande myndigheter (se punkt 77), men tidpunkten för när programmen börjar genomföras kommer också att vara avhängig av undertecknandet och ikraftträdandet av nya finansieringsöverenskommelser, som i vissa länder måste ratificeras. Förhandlingar om och ratificeringar av finansieringsöverenskommelser var en viktig orsak till förseningarna för de nuvarande programmen Sydöstra Finland–Ryssland och Medelhavsområdet (se punkt 33). För nästa period fastställs i Interregförordningen en tidsfrist för undertecknandet av finansieringsöverenskommelserna (se punkt 78). Men den nya tidsfristen kommer sannolikt inte att minska förseningarna när det gäller ratificeringen, som styrs av partnerländernas nationella lagstiftning.

Politiska utmaningar och Rysslands invasion av Ukraina belyser programmens betydelse men också deras begränsningar när det gäller att förbättra samarbetet mellan deltagande länder

85 Utöver att ge fördelar på regional nivå menar både kommissionen och utrikestjänsten att gränsöverskridande program med grannländer har ett annat viktigt syfte, nämligen att skapa och upprätthålla ett förtroende mellan EU och länder utanför EU samt att stärka kontakten mellan människor.

86 Fram till februari 2022 var det gränsöverskridande samarbetet ett av de mycket få områden där EU fortfarande medfinansierade samarbete med Ryssland (se punkt 03). Trots de spänningar i förbindelserna mellan EU och Ryssland som ibland påverkade programmen (se punkt 80) fungerade den gemensamma övervakningskommittén och den gemensamma programkommittén som ett forum för kontinuerlig dialog mellan ministerier och regionala myndigheter från Finland och Ryssland, där en företrädare för kommissionen ofta deltog som observatör. Det senaste sammanträdet i den gemensamma programkommittén ägde rum den 21 februari 2022.

87 Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 satte dock stopp för detta samarbete. Kommissionen reagerade snabbt med följande åtgärder:

• Som en del av sina bredare insatser beslutade kommissionen i början av mars 2022 att upphäva finansieringsöverenskommelserna för 2014–2020 och avbryta programplaneringsprocessen för programmen 2021–2027 med Ryssland och Belarus, som stödde det väpnade angreppet⁶¹.
• Den 8 mars 2022 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag om initiativet Sammanhållningsinsatser för flyktingar i Europa (Care), som ska göra det möjligt att omfördela EU:s sammanhållningsstöd till stöd för ukrainska flyktingar⁶².
• I juli 2022 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag om anpassning av genomförandebestämmelserna för det gränsöverskridande samarbetet med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet i syfte att kanalisera stödet till ukrainska flyktingar och hjälpa EU-stödmottagarna inom de program vars finansieringsöverenskommelser har upphävts⁶³.

88 Invasionen ledde till starka tvivel beträffande nio av de 17 nyligen föreslagna Interreg NEXT-program där Ryssland och Belarus skulle delta (se punkt 83). De nio programmen står tillsammans för cirka 304 miljoner euro, eller nästan 30 % av de planerade totala anslagen.

89 I söder fortsätter programmet Medelhavsområdet att bidra till samarbetet mellan partnerländerna i Medelhavsområdet. Programmets gemensamma övervakningskommitté har fungerat som ett forum som samlar ministerier och nationella myndigheter från de sju deltagande EU-medlemsstaterna, Israel och de fem deltagande arabländerna⁶⁴, med en företrädare för kommissionen som observatör. Antalet projektdeltagare från vart och ett av partnerländerna i Medelhavsområdet är stort, till exempel 42 från Palestina och elva från Israel. Viktigt att notera är dock att projektpartner från dessa två länder endast deltar i tre gemensamma projekt av de 80 projekt som finansieras inom ramen för detta program⁶⁵, även om själva förekomsten av sådana gemensamma projekt kan betraktas som en framgång i sig. Enligt den förvaltande myndigheten är situationen likartad för gemensamma projekt mellan deltagare från Israel och Jordanien och beror på sociala påtryckningar på båda sidor om att undvika sådant samarbete. I dessa projekt anges inte partnernas identitet, i enlighet med deras bidragsöverenskommelser.

Slutsatser och rekommendationer

90 Vi drar slutsatsen att de EU-finansierade gränsöverskridande programmen med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet för perioden 2014–2020 har gett relevant och värdefullt stöd till regionerna på båda sidor av EU:s yttre gränser. Programmen drabbades dock av stora förseningar innan de började genomföras och pågick fortfarande under vår revision. Därför var det för tidigt att bedöma deras övergripande ändamålsenlighet. Programmen har dessutom brister som rör övervakningen och rapporteringen av resultat. Vidare kommer aktuella politiska utmaningar i hög grad att påverka hälften av de program som föreslås för perioden 2021–2027 (det så kallade Interreg NEXT).

91 I de tre program som vi granskade i detalj identifierades prioriteringar och utvalda tematiska mål som var anpassade till gränsregionernas behov. De hade utarbetats på ett sätt som bygger på delaktighet och inbegriper samråd med flera olika berörda parter, däribland nationella, regionala och lokala myndigheter och företrädare för civilsamhället. Programmen tog upp behovet av god samordning och samstämmighet med EU:s övriga politik, program, makroregionala strategier och initiativ. Alla tre programmen överlappar till viss del geografiskt och tematiskt andra program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet. Men det saknades fortfarande systematisk samordning med dessa program vid urvalet och genomförandet av projekt (se punkterna 13–29).

Rekommendation 1 – Förbättra samordningen mellan programmen

Kommissionen bör

1. vid översynen av förslagen till Interreg NEXT-program, bedöma om program som delvis överlappar andra program geografiskt har åtagit sig att säkerställa samordning, komplementaritet och synergier med dessa program.
2. i sin roll som övervakare kontrollera att den samordning mellan programmen som fastställts har genomförts på ett ändamålsenligt sätt.

Måldatum för genomförande av (a): 31 december 2022.

Måldatum för genomförande av (b): 30 juni 2023.

92 De berörda EU-delegationerna rådfrågades om de utvalda projektens komplementaritet med finansiering från andra källor (EU och andra). Eftersom programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet bidrar till EU:s utrikespolitik är det dock viktigt att EU-delegationerna blir mer delaktiga i urvalsprocessen (t.ex. som observatörer med rådgivande funktion) och i projektövervakningen för att utnyttja de politiska fördelar som ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete ger (se punkterna 30–32).

Rekommendation 2 – Öka EU-delegationernas delaktighet

Kommissionen bör i sin rådgivande roll systematiskt bjuda in utrikestjänsten och berörda EU-delegationer att delta som observatörer i de gemensamma programkommittéernas och de gemensamma övervakningskommittéernas arbete.

Måldatum för genomförande: 31 mars 2023.

93 Programmen för 2014–2020 inleddes efter stora förseningar som främst orsakades av ”utnämningsförfarandet” och förhandlingarna om finansieringsöverenskommelser med partnerländer. Trots att de förvaltande myndigheterna vidtog ”förberedande åtgärder” kunde projektgenomförandet inledas först under finansieringsperiodens femte eller sjätte år (se punkterna 33–36).

94 Förslagsinfordringarna skulle se till att de utvalda ansökningarna innehöll en tillförlitlig beskrivning av projektets relevans, gränsöverskridande effekt och hållbarhet på lång sikt. Med undantag för några enstaka fall inom programmet Sydöstra Finland–Ryssland, där poängen ändrades utan någon lämplig skriftlig motivering, var de tre programmens urvalsprocesser transparenta. Programmen har lyckats uppnå en balanserad fördelning av projektdeltagare från EU och länder utanför EU. De samordnande stödmottagarna är dock fortfarande fler i EU-länderna än i partnerländerna (se punkterna 37–43).

95 De programorgan som vi träffade uppskattade den vägledning de fick från kommissionen och det tekniska stödprojektet Tesim, bland annat om hur de skulle minska risken för bedrägerier. Kommissionens it-verktyg för att rapportera potentiella bedrägerier (systemet för hantering av oriktigheter) var dock av begränsad nytta för program för gränsöverskridande samarbete, eftersom de deltagande länderna utanför EU inte hade åtkomst till verktyget. De förvaltande myndigheterna ansåg att kommissionens deltagande i de gemensamma övervakningskommittéernas sammanträden var till hjälp. Alla stödmottagande projekt som vi intervjuade gav mycket positiv återkoppling om deras samverkan med programorganen (se punkterna 44–49).

Rekommendation 3 – Utveckla ett gemensamt it-verktyg för bedrägerirapportering

Kommissionen bör tillåta bedrägeribekämpningsorgan i länder utanför EU (som identifieras i finansieringsöverenskommelser) att rapportera potentiella oriktigheter direkt via systemet för hantering av oriktigheter.

Måldatum för genomförande: 31 december 2023.

96 De flesta projekt som vi granskade är på väg att uppnå den output och de utfall som avsetts, men på grund av covid-19-pandemin var projekten tvungna att göra vissa justeringar. De förvaltande myndigheterna visade flexibilitet när det gällde att ta itu med förseningar och andra genomförandeproblem som pandemin orsakade. De flesta projekt hade stor potential att ge gränsöverskridande fördelar, men fem av dem hade en svagare gränsöverskridande effekt, vilket i vissa fall delvis berodde på reserestriktioner till följd av covid-19. Ett projekt – en regionväg – har hittills inte haft någon gränsöverskridande dimension över huvud taget (se punkterna 50–59).

97 De tre programmen fastställde främst programspecifika outputindikatorer och använde endast ett fåtal gemensamma outputindikatorer för att övervaka framstegen. Detta innebär att kommissionen kommer att ha svårt att sammanställa resultaten för programmen för gränsöverskridande samarbete på övergripande politisk nivå. Vi har noterat liknande brister i de indikatorer som fastställts på projektnivå (se punkterna 60–63).

98 De förvaltande myndigheterna övervakade alla utom ett av projekten i vårt urval på lämpligt sätt. Resultatorienterad övervakning är ett viktigt verktyg för att göra en oberoende bedömning av ett projekts prestation i fråga om relevans, effektivitet, ändamålsenlighet och hållbarhet. Men de förvaltande myndigheternas tillvägagångssätt för den typen av projektövervakning skilde sig åt. Vidare kommer det inte längre att vara obligatoriskt med resultatinriktad övervakning av projekt inom programmen för 2021–2027 (se punkterna 64–68).

99 Vår hållbarhetsbedömning inriktades på projektens utsikter att uppnå hållbara resultat och ägde rum före Rysslands invasion av Ukraina. Den visade att de flesta av projekten i urvalet hade goda möjligheter att ge hållbara fördelar. För tre projekt var hållbarheten avhängig av externa faktorer, såsom covid-19-pandemins utveckling, och i ett annat fall fanns det inga utsikter till fortsatt samarbete mellan projektpartnerna. Programmen kräver dock inte att projekten rapporterar om resultatens hållbarhet efter det att projekten avslutats (se punkterna 69–71).

Rekommendation 4 – Ge vägledning om övervakning av hållbarheten efter det att projekt avslutats

Kommissionen bör ge vägledande råd och stöd kring hur man övervakar hållbarheten för projekt (som finansieras av program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet och Interreg NEXT-program) och rekommendera att projekt över ett visst värde och/eller med en infrastrukturkomponent rapporterar till de förvaltande myndigheterna om resultatens hållbarhet efter det att projekten avslutats.

Måldatum för genomförande: 31 december 2023.

100 Den nya Interregförordningen samlar alla gränsöverskridande program (både inom EU och med länder utanför EU) under en enda uppsättning regler, samtidigt som vissa särdrag i Interreg NEXT-programmen bevaras. Förordningen bygger på lärdomar från tidigare programuppsättningar och inför ändringar som förenklar förvaltningen av de nya programmen och kan göra det lättare att börja genomföra dem. Ändringarna medför dock ytterligare risker som belyser vikten av noggrann övervakning från kommissionens och Europeiska utrikestjänstens sida (se punkterna 73–79).

101 Framför allt kommer det för perioden 2021–2027 inte att finnas någon gräns för finansieringen av stora infrastrukturprojekt som en andel av EU:s bidrag till ett programs totala budget. Sådana projekt kommer inte längre att behöva godkännas av kommissionen. Detta kommer att minska kommissionens tillsyn över stora infrastrukturprojekt, trots att dessa projekt kan vara av strategisk betydelse i förbindelserna med partnerländer (se punkt 80).

Rekommendation 5 – Samråd med alla relevanta avdelningar och tjänster om stora infrastrukturprojekt

Med tanke på stora infrastrukturprojekts strategiska betydelse i de bilaterala förbindelserna med partnerländerna bör kommissionen se till att generaldirektoratet för regional- och stadspolitik (GD Regional- och stadspolitik) samråder med alla berörda generaldirektorat, Europeiska utrikestjänsten och EU-delegationerna, om förteckningen över planerade projekt och om tillhörande projektbeskrivningar.

Måldatum för genomförande: 31 december 2022.

102 För finansieringsperioden 2021–2027 tog kommissionen fram en övergripande uppsättning gemensamma output- och resultatindikatorer, inklusive dem som är särskilt avsedda för Interregprogram. De gemensamma indikatorerna är dock ingen garanti för en enkel sammanställning, eftersom enskilda program också kan ta fram ytterligare programspecifika indikatorer (se punkt 81).

Rekommendation 6 – Öka användningen av gemensamma indikatorer

När kommissionen ser över förslagen till Interreg NEXT-program bör den bedöma indikatorernas överensstämmelse och främja en så utbredd användning av gemensamma output- och utfallsindikatorer som möjligt.

Måldatum för genomförande: Omgående.

103 Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten inledde diskussioner om finansieringsperioden 2021–2027 redan 2018. På grund av förseningar i antagandet av den rättsliga ramen har dock endast sju förslag till Interreg NEXT-program lämnats in till kommissionen för godkännande under 2022. När de nya programmen börjar genomföras beror också på hur lång tid det tar att förhandla fram de nya finansieringsöverenskommelserna och, i vissa fall, på ratificeringen av dem (se punkterna 82–84).

104 Utöver att ge fördelar på regional nivå har gränsöverskridande program bidragit till att skapa och upprätthålla ett förtroende mellan EU och grannländerna och mellan grannländerna själva. Fram till nyligen var gränsöverskridande program ett av de mycket få områdena för samarbete och fortlöpande dialog mellan EU och Ryssland. Som en del av sina bredare insatser mot Rysslands invasion av Ukraina har kommissionen upphävt finansieringsöverenskommelserna för gränsöverskridande program med Ryssland och Belarus. I juli 2022 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag som ska kanalisera stödet från gränsöverskridande program med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet till ukrainska flyktingar och hjälpa EU-stödmottagarna inom de program som avbrutits. Invasionen har dock lett till starka tvivel beträffande framtiden för hälften av de föreslagna Interreg NEXT-programmen (se punkterna 85–88).

105 I söder fortsätter den gemensamma övervakningskommittén för programmet Medelhavsområdet att utgöra ett forum för dialog och samarbete mellan de sju deltagande EU-medlemsstaterna, Israel och de fem deltagande arabländerna. De gemensamma projekten mellan israeliska och arabiska deltagare är dock fortfarande få till antalet, även om själva förekomsten av sådana gemensamma projekt kan betraktas som en framgång i sig (se punkt 89).

 

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning III, med ledamoten Bettina Jakobsen som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 8 november 2022.

Bilagor

Bilaga I – Karta över program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet

Bilaga II – Geografisk täckning för EU:s makroregionala strategier och regionala initiativ med grannländer

Bilaga III – Projekt som valts ut för detaljerad granskning

Bilaga IV – Översikt över vår bedömning av de granskade projekten

Akronymer och förkortningar

EGPI: europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument.

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar: kommissionens generaldirektorat för grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar.

GD Regional- och stadspolitik: kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik.

Interreg NEXT: gränsöverskridande program med angränsande partnerländer som ska genomföras under finansieringsperioden 2021–2027.

Interreg: akronym som vanligtvis används för EU:s interregionala samarbetsprogram.

Tesim: Technical Support to the Implementation and Management of ENI CBC Programmes; ett EU-finansierat projekt för tekniskt bistånd.

Ordförklaringar

Europeiska regionala utvecklingsfonden: en EU-fond som ska stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU genom att finansiera investeringar som minskar sociala och ekonomiska obalanser mellan regioner.

europeiskt territoriellt samarbete: en ram för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete, som vägleder politiska utbyten och genomförandet av gemensamma insatser; allmänt känt som Interreg.

förvaltande myndighet: den nationella, regionala eller lokala myndighet som utsetts av en medlemsstat för att förvalta ett EU-finansierat program.

gemensam programkommitté: ett organ som identifierar behov och prioriteringar och utarbetar ett förslag till operativt program; det består av företrädare för medlemsstaternas myndigheter, tredjeländers myndigheter och kommissionen som observatör.

gemensam övervakningskommitté: ett organ som övervakar genomförandet av ett operativt program; det består av företrädare för medlemsstaternas myndigheter, tredjeländers myndigheter och kommissionen som observatör.

gemensamt operativt program: innehåller prioriteringar för medlemsstater och tredjeländer, tematiska mål och en beskrivning av hur finansieringen (EU:s och medlemsstaternas och tredjeländers medfinansiering) kommer att användas för att finansiera projekt; ett gemensamt operativt program utarbetas av de deltagande medlemsstaterna och tredjeländerna och måste godkännas av kommissionen innan några medel kan betalas ut från EU:s budget.

gemensamt tekniskt sekretariat: en byrå som bistår den förvaltande myndigheten och den gemensamma övervakningskommittén för ett gränsöverskridande program samt informerar stödmottagarna om potentiella finansieringsmöjligheter och stöder projektgenomförandet.

gränsöverskridande samarbete: samarbete mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer och territorier längs EU:s yttre angränsande land- och sjögränser samt transnationellt samarbete över större transnationella territorier eller kring havsområden.

samordnande stödmottagare: en enhet som utses av projektpartnerna och som ansvarar för förvaltningen och samordningen av hela projektet och är direkt ansvarig inför den förvaltande myndigheten för den operativa och finansiella utvecklingen av all projektverksamhet.

stort infrastrukturprojekt: när det gäller gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet, ett projekt som omfattar flera olika arbeten, verksamheter eller tjänster där minst 2,5 miljoner euro av projektbudgeten anslagits till förvärv av infrastruktur; dessa projekt väljs ut genom direktupphandling.

Kommissionens och Europeiska utrikestjänstens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=62741

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=62741

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning III yttre åtgärder, säkerhet och rättvisa, där ledamoten Bettina Jakobsen är ordförande. Revisionsarbetet leddes inledningsvis av ledamoten Leo Brincat, med stöd av Romuald Kayibanda (kanslichef) och Annette Farrugia (attaché), och slutfördes av ledamoten Bettina Jakobsen med stöd av Katja Mattfolk (kanslichef), Aino Rantanen (attaché), Michael Bain (förstachef), Jiri Lang (uppgiftsansvarig) och Karel Meixner och Erika Söveges (revisorer). Michael Pyper gav språkligt stöd. Giuliana Lucchese bidrog med grafiskt stöd.

Slutnoter

¹ I denna rapport avses med program för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet EU-finansierade program för gränsöverskridande samarbete med grannländer (länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt Ryssland) under perioden 2014–2020.

² Programming document for EU support to ENI Cross-Border Cooperation (2014-2020), gemensamt dokument från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, 8.10.2014, s. 4.

³ Bilagorna till GD Regional- och stadspolitiks årliga verksamhetsrapport för 2020, bilaga 71 ”Assurance for ENI CBC”, s. 100.

⁴ Punkt 6 i Europeiska rådets slutsatser EUCO 147/14, 16.7.2014.

⁵ Kommissionensgenomförandeförordning (EU) nr 897/2014 om genomförandet av sådana program för gränsöverskridande samarbete som finansieras inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet.

⁶ GD Regional- och stadspolitiks årliga verksamhetsrapport för 2019, 25.6.2020, s. 15.

⁷ Särskild rapport 14/2021 Interreg-samarbete: potentialen i Europeiska unionens gränsöverskridande regioner har ännu inte frigjorts fullt ut.

⁸ Europeiska kommissionen, Mid-term evaluation of cross border cooperation programmes between IPA II beneficiaries, augusti 2021.

⁹ Kommissionensgenomförandeförordning (EU) nr 897/2014.

¹⁰ Punkt 6.3 i Programming document for EU support to ENI Cross-Border Cooperation (2014-2020).

¹¹ ENPI CBC Strategy Paper 2007-2013, s. 25–26.

¹² Rekommendation 1 i Europeiska kommissionens Ex-post Evaluation of 2007-2013 ENPI CBC Programmes, januari 2018, s. 57.

¹³ Artikel 3 i förordning (EU) 2021/1058 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. De specifika målen för Eruf och Sammanhållningsfonden är 1) ett konkurrenskraftigare och smartare Europa, 2) ett grönare Europa, 3) ett mer sammanlänkat Europa, 4) ett mer socialt och inkluderande Europa och 5) ett Europa närmare medborgarna.

¹⁴ Artikel 14 i förordning (EU) 2021/1059 om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för yttre åtgärder. De Interregspecifika målen är 1) bättre samarbetsstyrning och 2) ett tryggare och säkrare Europa.

¹⁵ Artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 897/2014.

¹⁶ Artiklarna 12 och 13 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 897/2014.

¹⁷ Rekommendation 3.1 i Ex-post Evaluation of 2007-2013 ENPI CBC Programmes, s. 61.

¹⁸ Cypern, Frankrike, Grekland, Italien, Malta, Portugal och Spanien samt Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Palestina och Tunisien. Beteckningen ”Palestina”, som används genomgående i rapporten, ska inte uppfattas som ett erkännande av en palestinsk stat och påverkar inte de enskilda EU-medlemsstaternas ståndpunkter i denna fråga. Algeriet anslöt sig officiellt till programmet 2019 som fjortonde land, men finansieringsöverenskommelsen har ännu inte undertecknats.

¹⁹ Se kommissionens webbplats om regionalt samarbete med partner i det södra grannskapet.

²⁰ I oktober 2020 beslutade rådet att minska samarbetet med de centrala myndigheterna i Belarus och att fortsätta samarbetet inom ramen för det östliga partnerskapet på icke-politisk nivå, samtidigt som samarbetet med civilsamhället intensifierades. Den 28 juni 2021 avbröt de belarusiska myndigheterna sitt deltagande i det östliga partnerskapet.

²¹ Rekommendation 2.1 i Ex-post Evaluation of 2007-2013 ENPI CBC Programmes, s. 59.

²² Förslagsinfordran för kapitaliseringsprojekt, offentliggjord på webbplatsen för programmet Medelhavsområdet.

²³ Bilagorna 1, 2 och 5 till bakgrundsanalysen av framtida program för gränsöverskridande samarbete inom instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, utkast till slutrapport, 22 november 2019.

²⁴ När det gäller programmet Sydöstra Finland–Ryssland omfattade detta samrådsförfarande endast stora investeringsprojekt.

²⁵ EU:s delegationer i Jordanien, Libanon, Ryssland och Tunisien. Delegationen i Ukraina var det enda undantaget.

²⁶ Kommissionen och utrikestjänsten, Joint paper on Interreg NEXT Strategic Programming 2021 - 2027, 20.1.2020.

²⁷ Rekommendation 2.1 i Ex-post Evaluation of 2007-2013 ENPI CBC Programmes, s. 59.

²⁸ På grundval av uppgifter i databasen Keep.eu, hämtade 5.4.2022.

²⁹ Tesim, punkt 4.4 i Managing the risks of the ENI CBC programmes, juli 2019.

³⁰ Not från 11.9.2017, Ref. Ares (2017) 4429026, s. 2.

³¹ Lägesrapport från oktober 2021 om programmen för gränsöverskridande samarbete med stöd av det europeiska grannskapsinstrumentet samt finansiella uppgifter som Tesim sammanställt och lämnat in till kommissionen.

³² Tesim, Measures to minimate the Risk of Partner country liability, november 2021, s. 2.

³³ Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/879.

³⁴ Särskilda riktlinjer för halvtidsutvärderingen av program för gränsöverskridande samarbete mellan IPA II-stödmottagare, s. 8.

³⁵ Punkt 6.5 i Programming document for EU support to ENI Cross-Border Cooperation (2014-2020).

³⁶ Guidance for developing result indicators in ENI CBC programmes, Interact EGPI, december 2014.

³⁷ Protokoll från mötet i arbetsgruppen för övervakning och utvärdering som anordnades av Tesim den 13–14 december 2016, s. 4.

³⁸ Artikel 78.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 897/2014.

³⁹ Factsheet on result-oriented monitoring, 19.9.2019, s. 3.

⁴⁰ För närmare uppgifter, se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar: Performance, monitoring and evaluation of the European Regional Development Fund, the Cohesion Fund and the Just Transition Fund in 2021-2027, SWD(2021) 198 final.

⁴¹ Se artiklarna 41–45 i förordning (EU) 2021/1060, den s.k. förordningen om gemensamma bestämmelser.

⁴² Artikel 39.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 897/2014.

⁴³ Kommissionens förslag till Interregförordningen, COM(2018) 374 final, 29.5.2018.

⁴⁴ Bakgrundsanalys av de framtida programmen för gränsöverskridande samarbete inom instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, utkast till slutrapport, 22 november 2019.

⁴⁵ Joint paper on Interreg NEXT Strategic Programming 2021 - 2027.

⁴⁶ En fullständig översikt över de 22 regeländringarna finns i Tesims dokument Key features of Interreg NEXT and main changes compared to the ENI CBC Implementing Rules, uppdaterat i juli 2021.

⁴⁷ Se skäl 5 och artikel 20 i kommissionens förordning (EU) 2021/1237 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget.

⁴⁸ Förordning (EU) 2021/1059.

⁴⁹ Ibidem, artikel 32.

⁵⁰ Ibidem, artikel 59.2 och 59.3.

⁵¹ Ibidem, artikel 52.3.

⁵² Tesim, CBC NEXT: the voices of Partner Countries were heard, 1.7.2021.

⁵³ Artikel 57.3 och 57.4 i förordning (EU) 2021/1059.

⁵⁴ Bilaga I till förordning (EU) 2021/1058.

⁵⁵ Se metodbeskrivningen för varje indikator i bilaga 1 till arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SWD(2021) 198 om prestation, övervakning och utvärdering, 8.7.2021.

⁵⁶ Joint paper on Interreg NEXT Strategic Programming 2021 - 2027.

⁵⁷ Kommissionensgenomförandebeslut (EU) 2022/74 och kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/75.

⁵⁸ I detta belopp ingår 100 miljoner euro som ursprungligen anslogs till programmet Mellersta Atlanten, som senare ställdes in.

⁵⁹ Denna förändring återspeglades ännu inte i de genomförandebeslut som kommissionen antog samma månad. Se nyhetsartikeln Modification of the Programme for the years 2021-2027, 11.1.2022.

⁶⁰ Kommissionensgenomförandebeslut C(2022) 5740 med ett flerårigt strategidokument för program för externt gränsöverskridande samarbete, 12.8.2022.

⁶¹ Pressmeddelande,Kommissionen avbryter gränsöverskridande och transnationellt samarbete med Ryssland och Belarus, 4.3.2022.

⁶² Förslaget består av ändringar av förordningen om gemensamma bestämmelser och förordningen om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt. Se kommissionens pressmeddelande, 8.3.2022.

⁶³ Kommissionens förslag till förordning COM(2022) 362 om fastställande av särskilda bestämmelser för samarbetsprogrammen 2014–2020 som får stöd från det europeiska grannskapsinstrumentet efter avbrott i programmets genomförande, 22.7.2022.

⁶⁴ Egypten, Jordanien, Libanon, Palestina och Tunisien.

⁶⁵ Projekten ”Artolio”, ”Decost” och ”SME4smartcities”.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2022

PDF	ISBN 978-92-847-9130-9	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/23634	QJ-AB-22-025-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-9111-8	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/31114	QJ-AB-22-025-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2022

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

Ring eller skriv
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Skriv via formuläret på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/write-us_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (european-union.europa.eu).

EU-publikationer
Läs eller beställ EU-publikationer på nätet (op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala dokumentationscentrum (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (eur-lex.europa.eu).

Öppna EU-data
Portalen data.europa.eu ger tillgång till öppna datamängder från EU:s institutioner, organ och byråer. De kan laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål. Portalen ger också tillgång till en stor mängd data från EU-länderna.