Energieffektivitet i byggnader: inriktningen på kostnadseffektivitet är ännu inte tillräckligt tydlig

Sammanfattning

I

För att begränsa klimatförändringarna har EU:s ledare åtagit sig att spara 20 % av EU-medlemsstaternas planerade energiförbrukning fram till 2020, och 32,5 % fram till 2030. En förbättring av byggnaders energieffektivitet är ett viktigt verktyg för att nå dessa mål. Byggnader förbrukar den största andelen energi och har den största energibesparingspotentialen.

II

Den senaste bedömningen av medlemsstaternas framsteg mot energieffektivitetsmålen visar att det är osannolikt att EU:s mål för 2020 uppnås eftersom energiförbrukningen i EU ökar igen sedan 2014. Vårt mål är att lämna rekommendationer som hjälper EU att uppnå sitt energieffektivitetsmål för 2030 genom att göra de sammanhållningspolitiska utgifterna för perioden 2021–2027 mer kostnadseffektiva.

III

Tillsammans anslog de sammanhållningspolitiska operativa programmen en budget på omkring 14 miljarder euro, vilket motsvarar 4 % av alla sammanhållningspolitiska medel för perioden 2014–2020 (357 miljarder euro), till förbättrad energieffektivitet i byggnader, varav 4,6 miljarder euro avsattes för bostadshus. Dessutom budgeterade medlemsstaterna 5,4 miljarder euro i nationell medfinansiering för alla typer av byggnader, varav 2 miljarder euro för bostadshus.

IV

Vi besökte fem medlemsstater (Bulgarien, Tjeckien, Irland, Italien [Apulien] och Litauen) som anslagit omkring 2,9 miljarder euro av sina sammanhållningspolitiska medel till energieffektivitet i byggnader. Vi bedömde huruvida denna budget användes kostnadseffektivt och huruvida kommissionen och medlemsstaterna hade genomfört rekommendationerna i vår särskilda rapport 21/2012 om energieffektivitet i offentliga byggnader.

V

Kommissionen har gett omfattande vägledning för att investeringarna i energieffektivitet ska bli bättre, liksom deras kostnadseffektivitet, vilket vi rekommenderade i särskild rapport 21/2012. Vi hittade exempel på god praxis: användning av finansieringsinstrument i kombination med bidrag och anpassning av stödnivån för att öka tillgången till privat finansiering och minska risken för dödviktseffekter.

VI

Medlemsstaterna krävde att projekten skulle baseras på energibesiktningar, ge någon typ av energibesparing och förbättra byggnadernas energiklass. I de flesta fall anslog de budgeten till projekt utifrån principen ”först till kvarn”, vilket gjorde att de inte kunde bedöma projektens relativa kostnader och fördelar. Detta innebar att de sällan prioriterade projekt som gav energibesparingar eller andra fördelar till lägre kostnader.

VII

Övervakningssystemet har inga uppgifter om hur mycket energi som sparas genom de EU-medel som används för att renovera bostadshus. Det betyder att kommissionen inte kan bedöma i vilken utsträckning EU:s budget har bidragit till EU:s energieffektivitetsmål. Det finns ingen indikator som mäter de andra fördelar som investeringarna kan ge upphov till.

VIII

Precis som i vår särskilda rapport 21/2012 slår vi fast att det inte är kostnadseffektivitet som styr EU:s utgifter på området energieffektivitet i byggnader. Bättre förvaltning, i synnerhet vad gäller projekturval, skulle kunna leda till större energibesparingar per investerade euro.

IX

I ett läge där EU:s energieffektivitetsmål blivit mer ambitiösa och budgetåtstramningar väntas är det viktigare än någonsin att säkerställa att utgifterna är kostnadseffektiva. Utifrån dessa förutsättningar lämnar vi rekommendationer som bör hjälpa EU att uppnå sitt energieffektivitetsmål för 2030 genom att göra de sammanhållningspolitiska utgifterna för perioden 2021–2027 mer kostnadseffektiva. Rekommendationerna rör planering av och inriktning på investeringarna, urval av projekt som ger större energibesparingar och andra fördelar till lägre kostnader genom en bedömning av de relativa kostnaderna och fördelarna samt användningen av indikatorer för att mäta energibesparingar och andra fördelar. Vi rekommenderar också att man belönar åtgärder som sparar energi på ett kostnadseffektivt sätt.

Inledning

Energieffektivitetsmål och framsteg

01

Förbättrad energieffektivitet innebär att man använder mindre energitillförsel för en likvärdig effekt¹. Genom att förbruka energi på ett effektivare sätt kan EU-medborgarna sänka sina energikostnader, bidra till att skydda sin hälsa och miljön och förbättra luftkvaliteten.

02

Typiska investeringar i energieffektivitet som medfinansieras av EU är bland annat tilläggsisolering av byggnader, energieffektiva fönster, värmeregleringssystem och uppgraderingar av värmesystem.

03

Med energieffektivitetsdirektivet 2012/27/EU² infördes ett energieffektivitetsmål på 20 % för 2020 (jämfört med den planerade energiförbrukningen 2020). Det reviderade energieffektivitetsdirektivet 2018/2002/EU³ återspeglade EU:s mer ambitiösa övergripande energieffektivitetsmål på minst 32,5 % för 2030.

04

Den nya kommissionen har åtagit sig att tillämpa principen om att sätta energieffektivitet främst genom att inrikta sig på hur EU kan förbättra byggnaders energiprestanda ännu mer och skynda på renoveringstakten⁴.

05

Uppgifter från Eurostat (februari 2020) visar att användningen av primärenergi i EU-medlemsstaterna under 2018 överskred målen för 2020 med 4,9 % (se figur 2):

06

Den senaste bedömningen av medlemsstaternas framsteg mot energieffektivitetsmålen visar att det är osannolikt att EU:s mål för 2020 kommer att uppnås⁵. Trenden gör det ännu svårare att uppnå EU:s mål för 2030 om att minska energiförbrukningen med minst 32,5 %. Energiförbrukningen bör framför allt minska inom de sektorer som har störst energibesparingspotential, såsom byggnadssektorn. Figur 3 visar hur energiförbrukningen är fördelad per sektor i EU:

07

Byggnader, framför allt bostadshus, står för den största energiförbrukningen i EU, följt av transportsektorn och industrin. Det är också den sektor som har den största energibesparingspotentialen i Europa⁶. I EU:s hushåll står bara uppvärmningen och varmvattnet för 79 % av den totala slutliga energianvändningen⁷. Energibesparingar till följd av att byggnader renoveras beror vanligen på bättre isolerings-, uppvärmnings- och nedkylningssystem samt bättre belysning. Den här rapporten fokuserar på dessa typer av investeringar och vår nyligen offentliggjorda särskilda rapport 01/2020 handlade om EU:s minimikrav på energieffektivitet och energimärkningar för apparater⁸.

08

Kommissionen uppskattade att det för att uppnå energieffektivitetsmålet för 2030 skulle krävas att man investerade omkring 282 miljarder euro per år i att renovera EU:s byggnadsbestånd⁹. Om EU:s alla budgeterade sammanhållningspolitiska investeringar i offentliga byggnader och bostadshus genomförs skulle de uppgå till runt 2 miljarder euro per år under perioden 2014–2020.

EU:s utgifter och rättslig ram

09

Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden planerade att under perioden 2014–2020 anslå 14 miljarder euro till investeringar i energieffektivitet i offentliga byggnader och bostadshus. Medlemsstaterna fyllde på dessa budgetar med 5 miljarder euro i nationell medfinansiering. Hur denna budget är fördelad per medlemsstat beskrivs i bilagan. Figur 4 visar hur EU:s sammanhållningspolitiska budget för investeringar i energieffektivitet 2014–2020 är fördelad.

10

Direktivet om byggnaders energiprestanda från 2010¹⁰ innehåller flera bestämmelser som syftar till att förbättra energieffektiviteten hos såväl nya som befintliga byggnader, bland annat följande:

1. Minimikrav avseende energiprestanda för nya byggnader och större renoveringar av byggnader.
2. Obligatoriska energicertifikat vid försäljning och uthyrning av byggnader som anger en byggnads aktuella energiprestanda och rekommenderar åtgärder för att förbättra den¹¹ (se exemplet i figur 5).

11

Energieffektivitetsdirektivet från 2012 innehåller också bestämmelser för att förbättra energieffektiviteten i byggnader. Hit hör bland annat kvotpliktsystem för energieffektivitet med krav på att kvotpliktiga parter, såsom energiföretag eller energidistributörer, ska uppnå kvantitativa energisparmål i sina kundportföljer. Konsekvensbedömningen av det reviderade direktivet slog fast att kvotpliktsystemen i slutet av 2016 hade bidragit mer till energibesparingar (34 %) än någon annan enskild åtgärd (frivilliga avtal, beskattningsåtgärder och finansieringssystem och incitament).

12

Energieffektivitetsdirektivet från 2012 krävde också att medlemsstaterna vart tredje år ska lämna in sina nationella planer för energieffektivitet, som ska innehålla betydande åtgärder för att förbättra energieffektiviteten och förväntade och/eller uppnådda energibesparingar. Kommissionen utvärderar de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och bedömer i vilken utsträckning medlemsstaterna har gjort framsteg mot att uppfylla sina nationella energieffektivitetsmål. Kommissionen skickar sin årliga bedömning till Europaparlamentet och rådet. På grundval av sin bedömning av rapporterna och de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet kan kommissionen utfärda rekommendationer till medlemsstaterna.

13

De nationella energi- och klimatplanerna kommer att ersätta de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet. Medlemsstaterna ska lämna in planerna senast i slutet av 2019 och de kommer att vara ett viktigt planeringsinstrument för dem. De kommer också att spela en viktig roll för att fastställa investeringsbehoven på området energieffektivitet. Den 31 januari 2020 hade 18 av 27 medlemsstater lämnat in sina nationella energi- och klimatplaner.

Delad förvaltning mellan kommissionen och medlemsstaterna

14

Inom kommissionen är det generaldirektoratet för energi som utarbetar och genomför EU:s energipolitik. Det formulerar förslag för att främja energieffektivitet, övervakar genomförandet av direktiven och bevakar medlemsstaternas framsteg mot energimålen med hjälp av Gemensamma forskningscentrumet och Europeiska miljöbyrån.

15

Generaldirektoratet för regional- och stadspolitik ansvarar för förvaltningen av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden. Det bidrar till EU:s energipolitik genom att tillhandahålla finansiering och har tillsammans med medlemsstaterna ansvaret för att programmen är effektiva och ändamålsenliga. För perioden 2014–2020 fastställde generaldirektoratet riktlinjer för innehållet i partnerskapsavtal och operativa program. Riktlinjerna diskuterades med medlemsstaterna och antogs i början av finansieringsperioden. När programmen är på plats blir generaldirektoratets huvuduppgift att övervaka deras genomförande genom att delta i övervakningskommittéer och ta emot årliga genomföranderapporter. Det deltar inte i urvalet av individuella projekt. Slutligen utvärderar det finansieringsresultaten.

16

Baserat på sina behovsbedömningar fastställer medlemsstaterna prioriteringarna på energieffektivitetsområdet i den nationella lagstiftningen och i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet. Medlemsstaterna förbereder operativa program och de utsedda förvaltande myndigheterna ska välja ut projekt med hjälp av lämpliga urvalsförfaranden och urvalskriterier, och ta hänsyn till kostnadseffektivitet. Under perioden 2014–2020 gav kommissionen förvaltande myndigheter omfattande vägledning om hur de ska utforma och genomföra sina program (se figur 6). De förvaltande myndigheterna övervakar projektens utfall och resultat baserat på prestationsindikatorer och rapporterar till kommissionen om energibesparingar och andra fördelar som de operativa programmen tillhandahåller.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

17

I ett läge där EU:s energieffektivitetsmål blivit mer ambitiösa och budgetåtstramningar väntas är det viktigare än någonsin att säkerställa att utgifterna är kostnadseffektiva. Syftet med rapporten är att bedöma hur EU-medfinansierade investeringar i energieffektivitet i byggnader på ett kostnadseffektivt sätt hjälper EU att närma sig sina mål. Vårt mål är att lämna rekommendationer som hjälper EU att uppnå sitt energieffektivitetsmål för 2030 genom att göra de sammanhållningspolitiska utgifterna för perioden 2021–2027 mer kostnadseffektiva.

18

Den övergripande revisionsfrågan var huruvida de EU-medfinansierade investeringarna i energieffektivitet i byggnader hade valts ut med hjälp av kriterier som sannolikt maximerar investeringarnas kostnadseffektivitet. För att besvara denna fråga undersökte vi om kommissionen och medlemsstaterna hade fastställt rätt villkor för urvalet av kostnadseffektiva investeringar (bland annat behovsbedömning, inriktning av stödet och prestationsram) och om medlemsstaterna hade tillämpat lämpliga urvalskriterier.

19

Vi besökte fem medlemsstater (Bulgarien, Tjeckien, Irland, Italien (Apulien) och Litauen) som valdes ut på grundval av de belopp som använts för energieffektivitet och för att säkerställa geografisk balans. Dessa medlemsstater anslog omkring 2,9 miljarder euro av sina budgetar för perioden 2014–2020 från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden till detta område.

20

Vårt revisionsarbete inbegrep granskning och bedömning av följande:

1. Nationella och regionala behov och nationella handlingsplaner för energieffektivitet.
2. Operativa program och förfaranden för projekturval.
3. Övervakningssystem och uppgifter om projektens energibesparingar.

21

Vi inriktade oss på energieffektivitetsinvesteringar i bostadshus som medfinansierades av Eruf och Sammanhållningsfonden. Vi bedömde hur dessa investeringar lämpar sig för EU:s energieffektivitetspolitik. Vi följde också upp vår särskilda rapport 21/2012 om energieffektivitet i offentliga byggnader genom att besöka kommissionen och återvända till de tre medlemsstater som vi då hade besökt (Tjeckien, Italien och Litauen), för att bedöma i vilken utsträckning kommissionen och medlemsstaterna genomförde våra rekommendationer i rapporten¹².

Iakttagelser

Kommissionens förbättrade vägledning om behovsbedömning har haft en begränsad inverkan på den övergripande inriktningen

22

Partnerskapsavtal och operativa program kan rikta investeringarna på ett tydligt sätt när de baseras på riktiga behovsbedömningar där följande ingår:

1. En bedömning av energiförbrukningen och energibesparingspotentialen inom alla sektorer för att identifiera vilka kategorier av byggnader och stödmottagare som investeringarna ska riktas mot.
2. Fastställande av hindren för investeringar och de områden i medlemsstaternas nationella handlingsplaner för energieffektivitet som behöver ytterligare stöd.
3. En bedömning av vilka stödformer (t.ex. bidrag eller finansieringsinstrument) som är bäst lämpade för att åtgärda de fastställda behoven och uppmuntra totalrenovering.

De medlemsstater som vi besökte hade inte fastställt någon tydlig grund för hur de skulle rikta EU-medlen

23

Kommissionen gav medlemsstaterna omfattande vägledning om hur de skulle bedöma sina behov och utforma sina program för finansiering av energieffektivitetsinvesteringar i byggnader. Figur 6 innehåller en färdplan med de centrala steg som kommissionen rekommenderade att de förvaltande myndigheterna följde.

24

Samtliga fem medlemsstater som vi besökte angav, i sina partnerskapsavtal och operativa program, behovet av att höja energieffektiviteten i sina byggnadsbestånd, framför allt i bostadshus. De flesta av dessa planeringsdokument hänvisade till behovsbedömningen i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet eller andra nationella energistrategiska dokument.

25

De fem medlemsstaterna hade inte med all den information som rekommenderades i kommissionens vägledning och mall¹³ i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet, såsom förväntade och uppnådda energibesparingar för varje åtgärd, inklusive sådana som finansierades av EU. Energieffektivitetsdirektivet från 2012 krävde inte att medlemsstaterna verkställde de åtgärder som ingick i deras nationella handlingsplaner för energieffektivitet eller rapporterade om energibesparingarna.

26

I tabell 1 ges en översikt av huvuddragen i behovsbedömningarna för de fem operativa program som vi granskade:

Operativt program	Klassificerades byggnaderna enligt energiförbrukning?	Kvantifierades potentiella energibesparingar och investeringsbehov?	Kunde användningen av EU-medel tydligt motiveras?
Bulgarien Regions in Growth	Nej	Nej	Ja
Tjeckien Integrated Regional	Nej	Nej	Ja
Irland Southern & Eastern Regional	Ja	Ja	Nej (se ruta 1)
Italien (Apulien) Regional	Nej	Nej	Ja
Litauen Investment for growth and jobs	Ja	Ja	Ja

Källa: Revisionsrätten.

27

För Tjeckien och Italien (Apulien) liknar dessa siffror de som rapporterades i vår särskilda rapport 21/2012, där vi noterade att de operativa programmen för 2007–2013 inte hade genomgått riktiga behovsbedömningar. Vid bedömningarna identifierades inte i vilka särskilda sektorer energibesparingar kunde uppnås och alternativen för att uppnå besparingarna på ett kostnadseffektivt sätt, för att på så sätt motivera de valda åtgärderna och kostnaden för dem.

28

Därför rekommenderade vi att kommissionen skulle kräva ett det görs en riktig behovsbedömning på programnivå för att anslå sammanhållningspolitiska medel 2014–2020. Tre (Bulgarien, Tjeckien och Italien (Apulien)) av de fem medlemsstater som vi besökte 2019 grundade dock fortfarande inte sina operativa program på en grundlig bedömning av energiförbrukningen eller kvantifierade potentiella energibesparingar och motsvarande investeringsbehov. I Litauen har situationen förbättrats eftersom de nationella myndigheterna nu kvantifierar investeringsbehoven och de potentiella energibesparingarna.

Medlemsstaterna är medvetna om investeringshinder som inte har åtgärdats

29

Förbättrad energieffektivitet leder till avsevärt sänkta energikostnader, men många investeringar i energieffektivitet i byggnader förverkligas aldrig på grund av marknadshinder¹⁴. Det rör sig bland annat om bristande kännedom och expertis om finansiering av energieffektivitet och dess fördelar, höga inledande kostnader, rättsliga hinder när det gäller byggnader med flera olika ägare (som ofta kräver enhällighet i bostadsrättsföreningar) och delade incitament eller dilemmat ägare/hyresgäst¹⁵. Här avses en situation där den som äger byggnaden betalar för att uppgradera energieffektiviteten men inte kan tillgodogöra sig besparingarna från hyresgästens minskade energianvändning. Ägaren kan därför anse sig sakna rimliga incitament för att investera i förbättrad energieffektivitet.

30

I Bulgarien, Litauen och Tjeckien berättade de förvaltande myndigheterna och projektmottagare att i byggnader med flera olika ägare var det ofta problem med att uppnå enighet som hindrade att energieffektiviteten förbättrades.

31

Andra hinder, som framför allt hindrade användningen av mekanismer för avtal om energiprestanda, hör ihop med reglerna för offentlig upphandling eftersom det föreligger rättslig osäkerhet kring de huvudsakliga inslagen i sådana avtal och är svårt att särskilja mellan arbeten, varor och tjänster¹⁶ och att redovisa avtalen i de nationella räkenskaperna för den offentliga sektorn. Kommissionen arbetar med att undanröja dessa hinder och under 2017 offentliggjorde Eurostat en anmärkning till vägledningen¹⁷ för att klargöra hur dessa avtal skulle redovisas i de nationella räkenskaperna. Anmärkningen kompletterades 2018 med ytterligare vägledning som utarbetades tillsammans med EIB¹⁸.

32

Inget av de fem operativa program som vi granskade beskrev hindren för investeringar i energieffektivitet inom det egna territoriet och de åtgärder som vidtas för att få bukt med dem. Två av de fem medlemsstater som vi besökte rapporterade emellertid om specifika initiativ för att avlägsna vissa hinder:

• I Litauen hade man bestämt att det räckte med enkel majoritet bland ägarna för att godkänna uppgraderingar av energieffektiviteten i flerfamiljshus, och man gav låginkomsttagare statligt stöd för hela kostnaden för uppgraderingar(se ruta 2).
• Under 2018 började Tjeckien låta bostadskooperativ ansöka om EU-medel för investeringar i energieffektivitet och under 2019 inleddes en nationell informationskampanj för att öka medvetenheten om energieffektivitetsfinansiering.

Bidrag är fortfarande den viktigaste formen av EU-finansierat stöd till investeringar i energieffektivitet och beviljas inte bara för totalrenoveringar

33

Investeringar i energieffektivitet ger fördelar för både ägarna (värdeökning) och de boende (sänkta energikostnader). Innan medlemsstaterna beviljar omfattande stöd i form av bidrag bör de överväga att använda finansieringsinstrument och innovativa marknadsmekanismer såsom avtal om energiprestanda och kvotpliktsystem för energieffektivitet.

34

De 4,6 miljarder euro i investeringar som medlemsstaterna valt ut för energieffektivitetsrenovering av bostadshus kommer till 72 % att finansieras med stöd och till 28 % med finansieringsinstrument.

35

Samtliga fem medlemsstater som vi besökte nämnde i sina partnerskapsavtal att de hade för avsikt att undersöka hur finansieringsinstrument kan stödja investeringar i energieffektivitet i byggnader. Hittills är det bara Litauen som har använt EU-medel för att inrätta ett sådant instrument för bostadshus (se ruta 2).

36

Kommissionen rekommenderade medlemsstaterna att använda sammanhållningspolitiska EU-medel, särskilt när de erbjuds som bidrag, för att först och främst stödja totalrenoveringar som går längre än minimikraven för energiprestanda och leder till avsevärda energibesparingar (i regel mer än 60 %¹⁹).

37

Tabell 2 ger en översikt över olika slags stödmottagare, stödformer och andelen offentligt stöd för de fem operativa program som vi granskade.

Operativt program	Typ av stödmottagare	Stödform	Andel offentligt stöd
Bulgarien Regions in Growth	Privata ägare	Bidrag	100 %
Tjeckien Integrated Regional	Privata ägare	Bidrag	30 % eller 40 % (beroende på energibesparing)
Irland Southern & Eastern regional	Allmännyttiga och privata ägare	Bidrag	100 %
Italien (Apulien) Regional	Offentliga organ	Bidrag	100 % (eller 90 % för stödmottagare som medfinansierar 10 % av projektet)
Litauen Investment for growth and jobs	Privata ägare	Lån kombinerade med bidrag	Bidrag på 15–40 % Bidrag på 100 % för låginkomsthushåll

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från de förvaltande myndigheter som besöktes.

38

Användningen av olika stora andelar offentligt stöd i Litauen är en bra metod för att öka tillgången till privat finansiering och minska risken för dödviktseffekter. Genom denna anpassning beviljas högre stödnivåer för projekt som innebär större energibesparingar, installation av individuella mätare och gäller låginkomsthushåll (vilket hjälper till att åtgärda energifattigdom).

39

I Tjeckien var det bara en fjärdedel av stödmottagarna som lämnade in projekt som hade rätt till offentligt stöd motsvarande 40 %, vilket krävde minst fyrtioprocentiga energibesparingar och en energiklass på ”B” efter arbetena. Tre fjärdedelar av stödmottagarna lämnade in projekt som hade rätt till den lägre andelen offentligt stöd (30 %), som endast krävde tjugoprocentiga energibesparingar. Stödmottagarna ansåg att den marginella fördelen med den högre stödnivån inte räckte som kompensation för totalrenoveringsprojektens högre kostnader.

40

Bulgarien, Irland och Italien (Apulien) anpassade inte andelen offentligt stöd för att uppmuntra fler totalrenoveringar eller för att ta hänsyn till investeringarnas omfattning eller komplexitet, utan endast – när det gäller Italien (Apulien) – till de offentliga organens vilja att finansiera 10 % av investeringen. Irland förklarade att detta beror på att ett av de två system som medfinansieras av EU inriktar sig på äldre och utsatta människor som riskerar att drabbas av energifattigdom.

41

När stödet inte anpassas går mycket höga andelar av det offentliga stödet till att finansiera enkla uppgraderingar (t.ex. uppgraderad belysning och byte av pannor) där återbetalningsperioden är kort och enhetskostnaden låg. I ruta 3 finns exempel på två operativa program för uppgradering av energieffektiviteten genom enkla lösningar.

42

Dessa uppgraderingar genom enkla lösningar kan leda till en inlåsningseffekt, som innebär att när väl vissa grundläggande energieffektivitetsåtgärder har genomförts så blir det mindre kostnadseffektivt att vidta mer övergripande åtgärder i framtiden²⁰. Detta kan minska byggnadsbeståndets potential att spara energi på medellång och lång sikt eftersom antalet renoveringar som ett hushåll kan utföra vanligtvis är begränsat till en eller två. Offentligt stöd, i synnerhet i form av bidrag med en stödandel på 100 %, lämpar sig därmed sämre för enkla uppgraderingar än för totalrenoveringar. Eftersom enkla uppgraderingar med korta återbetalningsperioder i regel är ekonomiskt genomförbara borde de ha finansierats utan offentligt stöd eller med hjälp av finansieringsinstrument.

Projekturvalet baseras inte tillräckligt på kostnadseffektivitet

43

Kostnadseffektivitet bör vara en avgörande faktor när man beslutar om offentliga utgifter, framför allt när det gäller energieffektivitetsprojekt: genom att jämföra investeringarnas kostnader och fördelar kan man välja dem som erbjuder större energibesparingar och andra fördelar per investerad euro, i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet som anges i artikel 33 i budgetförordningen²¹. I konsekvensbedömningen för det föreslagna energieffektivitetsdirektivet framhölls att målet om att spara 20 % av EU:s planerade energiförbrukning fram till 2020 skulle kunna uppnås om man införde kostnadseffektiva åtgärder. Medlemsstaterna ska införa åtgärder som uppmuntrar kostnadseffektiva totalrenoveringar av byggnader²².

44

Enligt kommissionens vägledning skulle medlemsstaterna tillämpa urvalskriterier som prioriterar mer kostnadseffektiva projekt²³. Detta ska ske på följande sätt:

1. Genom att kräva att projekt baseras på energibesiktningar och/eller energicertifikat. Dessa bör fastställa och kvantifiera potentiella och kostnadseffektiva energibesparingsmöjligheter och möjliggöra övervakning och kontroll av projektets faktiska energibesparingar.
2. Genom att fastställa högsta och/eller lägsta tröskelvärden för viktiga parametrar, såsom den mängd energi som ska sparas, den lägsta energiklass som byggnaden ska uppnå, nettonuvärdet, den enkla återbetalningsperioden²⁴, kostnaden per sparad energienhet etc. Tröskelvärdena bör minimera risken för att man finansierar mycket enkla åtgärder som troligtvis ändå skulle vidtas (t.ex. utbyten av lampor, som i regel betalas tillbaka väldigt snabbt) liksom investeringar som är alltför dyra för de energibesparingar som de genererar (t.ex. med återbetalningsperioder som är längre än livslängden för de material som används). I figur 8 klassificeras investeringarna efter energieffektivitet, vilket visar att mer komplexa och ambitiösa renoveringar vanligtvis medför större kostnader och längre återbetalningsperioder.
3. Genom att fastställa projektens relativa kostnader och fördelar, inklusive de sidovinster och externa effekter (t.ex. hälsa, social sammanhållning, upprustning av städer, tillväxt och sysselsättning, mindre luftföroreningar och klimatförändringar, offentliga besparingar etc.) som investeringarna i energieffektivitet bör generera, och genom att prioritera projekt som bidrar till de politiska målen på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.

Energibesiktningar och energicertifikat utgör en bra grund för att utvärdera investeringarna

45

Samtliga fem medlemsstater som vi besökte krävde att projekten skulle baseras på en energibesiktning, ett energicertifikat eller, åtminstone, en energibedömning (i Irland ledde detta inte till att ett certifikat som visade hushållets energiklass före arbetena utfärdades). Detta visar på en klar förbättring jämfört med slutsatserna i vår särskilda rapport 21/2012, där vi rapporterade att det i Tjeckien, Italien och Litauen fortfarande var ovanligt med energibesiktningar. Vi konstaterade då att energibesiktningarna inte alltid var obligatoriska eller av bra kvalitet²⁵, och vi rekommenderade att energibesiktningar borde användas som primärt urvalskrav.

46

I samtliga fem medlemsstater som vi besökte behövde stödmottagarna tillhandahålla ett energicertifikat efter arbetena, som anger den nya energiklassen och energiförbrukningen för det renoverade hushållet eller den renoverade byggnaden. Skillnaden i fråga om den energiförbrukning som uppges i certifikaten före och efter arbetena utgör en uppskattning av den energi som sparas tack vare projektet.

47

I Italien (Apulien) krävde den förvaltande myndigheten att projekten skulle installera system för att mäta den mängd energi som faktiskt producerades och förbrukades i byggnaderna. I Litauen höjdes bidragsdelen, som kompletterar de EU-medfinansierade lånen, för projekt där individuella mätare skulle installeras i hushållen (se punkt 38).

48

Trots sina begränsningar resulterar de uppskattningar som baseras på skillnaden mellan den energiförbrukning som anges i certifikaten före och efter arbetena i en uppgift om sparad energi per projekt. Denna uppgift kan jämföras med projektkostnaden för att beräkna en uppskattad kostnad per sparad energienhet. I vår särskilda rapport 21/2012 rekommenderade vi att kommissionen skulle övervaka kostnadseffektiviteten hos de operativa programmen på grundval av kostnaden per sparad energienhet²⁶. Kommissionen instämde dock inte helt i vår rekommendation och genomförde den inte.

Nationella myndigheter väljer ut projekt som förväntas spara energi, men ibland till en hög kostnad

49

I tabell 3 ges en översikt över minimikraven på energieffektivitet och de maximala tröskelvärdena för kostnad per sparad energienhet för projekt inom de fem operativa program som vi granskade:

Operativt program	Lägsta energiklass efter arbeten	Lägsta energibesparing efter arbeten	Maximal kostnad per sparad energienhet?
Bulgarien Regions in Growth	C	60 % för totalrenoveringar, annars ingen lägsta besparing	Nej, endast kostnadstak per kvadratmeter
Tjeckien Integrated Regional	Nej	20 % för projekt som får 30 % i bidrag	Nej, men hög privat medfinansiering (60–70 %) minskar risken för nationell överreglering
	C	30 % för projekt som får 30 % i bidrag
	B	40 % för projekt som får 40 % i bidrag
Irland Southern & Eastern regional	Minst en energiklass bättre	Inget krav	Nej
Italien (Apulien) Regional	C	10 % (eller 30 % för att få högsta poäng)	Nej
Litauen Investment for growth and jobs	D	20 % för projekt som får 15 % i bidrag (fram till 2017)	Nej, men hög privat medfinansiering (60–85 %) minskar risken för nationell överreglering
	C	40 % för projekt som får 40 % i bidrag (fram till 31.10.2017) och 30 % i bidrag (från och med 1.11.2017)

Källa: Revisionsrätten, baserat på information från de förvaltande myndigheterna.

50

I Bulgarien, Litauen och Tjeckien garanterade dessa minimikrav på energieffektivitet efter arbeten att projekten hade en lägsta ambitionsnivå²⁷. Detta är en positiv utveckling jämfört med slutsatserna från vår föregående revision.

51

Genom att det saknas tak för kostnaden per energienhet finns det dock en risk för att man finansierar projekt som ger låga energibesparingar i förhållande till vad de kostar. Detta innebär att de finansiella besparingarna i fråga om energikostnader som projekten leder till kan vara otillräckliga för att betala tillbaka de inledande investeringarna inom livslängden för de material som används (i regel 30 år²⁸).

52

Risken är lägre när stödmottagarna medfinansierar en stor andel av projektkostnaden, som i Litauen och Tjeckien, och högre när det offentliga stödet är mycket högt, det vill säga som i Bulgarien, Irland och Italien (Apulien). I tabell 4 ges en översikt över den genomsnittliga enkla återbetalningsperioden för investeringar i energieffektivitet som fick stöd genom de fem operativa program som vi granskade.Tabell 4 – Genomsnittlig enkel återbetalningsperiod för investeringar i energieffektivitet som fick stöd genom de fem operativa program som vi granskade

Operativt program	Genomsnittlig enkel återbetalningsperiod för projekt som fått stöd
Bulgarien Regions in Growth	Ej tillgängligt (eftersom uppgifter om energibesparingar inte samlas in)
Tjeckien Integrated Regional	9 år
Irland Southern & Eastern Regional	Ej tillgängligt (eftersom uppgifter om energibesparingar inte samlas in)
Italien (Apulien) Regional	24 år
Litauen Investment for growth and jobs	11 år

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från de förvaltande myndigheter som besöktes, genom tillämpning av elpriserna för hushållskonsumenter 2018 (https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Electricity_price_statistics).

53

Den genomsnittliga enkla återbetalningsperioden för energieffektivitetsprojekten i de operativa program som vi granskade var mellan 9 och 24 år. Perioderna är längre än det enkla genomsnittet på sju år för de 5 152 projekt som registrerats på plattformen De-risking Energy Efficiency Platform. Plattformen innehåller uppgifter från offentliga och privata investeringsfonder och finansinstitut, nationella och regionala myndigheter samt leverantörer av energieffektivitetslösningar i hela EU²⁹. Kommissionen skapade plattformen för att höja investeringarna i energieffektivitet i EU genom utbyte av uppgifter och analys av färdigställda projekt.

54

I Italien (Apulien) ledde avsaknaden av ett tak för kostnaden per sparad energienhet till att man finansierade flera dyra projekt som inte kommer att spara tillräckligt med energi för att de höga inledande investeringskostnaderna ska betalas tillbaka under de använda materialens eller byggnadernas livslängd. Såsom framgår i grafen nedan är det sannolikt att 35 % av projekten inte kommer att återbetala sin inledande investeringskostnad inom 30 år.

55

I Bulgarien och Irland innebär bristen på övervakningsuppgifter om den energi som sparats tack vare projekt i bostadshus att det är omöjligt att bedöma om investeringarna är kostnadseffektiva.

56

I Irland var syftet med det regionala operativa programmet för södra och östra Irland att stödja omfattande och ambitiösa förbättringar av energieffektiviteten som leder till en förbättring som motsvarar minst en energieffektivitetsklass³⁰. I praktiken definierade inte projekten något energibesparingsmål, och rapporterade inte heller om den energi som sparades, och för mer än hälften av de hushåll som fick stöd förbättrades inte energiklasserna (se punkt 85).

57

Dessa slutsatser liknar dem i vår särskilda rapport 21/2012, där vi konstaterade att energieffektivitetsprojekt i offentliga byggnader ofta var alltför dyra för den energi som de sparade och hade alltför långa återbetalningsperioder (i genomsnitt omkring 50 år)³¹. Därför rekommenderade vi kommissionen att när projekten väljs ut fastställa en längsta tillåten enkel återbetalningsperiod och en standardinvesteringskostnad per enhet sparad energi.

58

I kommissionens vägledning Technical Guidance on Financing the energy renovation of buildings with Cohesion policy funding anges att en längsta och/eller kortaste återbetalningsperiod kan definieras för projekt som har rätt till finansiering, vilket dock kan få en inlåsningseffekt där enkla lösningar prioriteras för finansiering³². I praktiken hade dock inga av de förvaltande myndigheter som besöktes fastställt sådana tröskelvärden.

Urvalskriterierna prioriterar fortfarande inte de mest kostnadseffektiva projekten

59

I tabell 5 ges en översikt över förfarandena för projekturval samt de viktigaste kriterierna för budgettilldelning och projekturval som använts för de fem operativa program som vi granskade:

Operativt program	Förfarande för projekturval	Viktigaste kriterier för budgettilldelning	Viktigaste kriterier för projekturval
Bulgarien Regions in Growth	Öppna ansökningsomgångar (92 % av budgeten)	Kommunerna väljer ut byggnader baserat på ålder, antal hushåll, placering etc., inte baserat på energibesparingarnas kostnadseffektivitet.	För öppna ansökningsomgångar finns det inga kriterier för energibesparingarnas kostnadseffektivitet
	Anbudsinfordran (8 % av budgeten)		För 2018 års anbudsinfordran för insatsområde 2 gav kriterier för energibesparingarnas kostnadseffektivitet flest poäng
Tjeckien Integrated Regional	Öppna ansökningsomgångar	Landsomfattande öppna ansökningsomgångar	Inga kriterier med koppling till energibesparingarnas kostnadseffektivitet
Irland Southern & Eastern regional	Öppna ansökningsomgångar	Den budget som tilldelats lokala myndigheter baseras på antalet mottagna ansökningar, inte på energibesparingarnas kostnadseffektivitet	Inga kriterier med koppling till energibesparingarnas kostnadseffektivitet
Italien (Apulien) Regional	Anbudsinfordran	Anbudsinfordran	Kriterier för energibesparingar ger mest poäng (65 av 100)
Litauen Investment for growth and jobs	Öppna ansökningsomgångar	Öppna ansökningsomgångar	Inga kriterier med koppling till energibesparingarnas kostnadseffektivitet

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från de förvaltande myndigheter som besöktes.

60

Med undantag av Italien (Apulien) och en mindre ansökningsomgång (8 % av budgeten) i Bulgarien fördelade i praktiken de förvaltande myndigheter som vi besökte budgeten till energieffektivitetsprojekt i bostadshus genom öppna ansökningsomgångar, det vill säga enligt principen om först till kvarn. De förvaltande myndigheterna fick därigenom in ansökningar löpande och kunde, i allmänhet, handlägga dem snabbt.

61

När man använder förfaranden med öppna ansökningsomgångar går det dock inte att bedöma projektens relativa kostnader och fördelar. Här ingår energibesparingarnas kostnadseffektivitet och även de sidovinster som investeringarna i energieffektivitet bör generera (t.ex. bättre hälsa, upprustning av städer, minskad energifattigdom, sänkta energikostnader och mindre klimatförändringar och luftföroreningar). Därför prioriterades inte projekt som ledde till större energibesparingar eller andra fördelar till lägre kostnader.

62

Det var bara Italien (Apulien) som använde sig av en anbudsinfordran för att bedöma energieffektivitetsprojektens relativa kostnadseffektivitet (se ruta 4).

63

Dessa slutsatser liknar dem i vår särskilda rapport 21/2012, där vi slog fast³³ att kostnadseffektivitet inte var en avgörande faktor när medlemsstaterna anslog medel till energieffektivitetsåtgärder och projekt. Därför rekommenderade vi att man skulle använda kriterier för projekturval som baserades på standardinvesteringskostnader per sparad energienhet.

64

I vägledningen Technical Guidance on Financing the energy renovation of buildings with Cohesion policy funding som kommissionen offentliggjorde anges att medlemsstaterna måste använda kriterier för att fastställa vilka energieffektivitetsprojekt som är mest kostnadseffektiva och bör prioriteras vid urvalet³⁴. Våra senaste granskningsiakttagelser visar dock att detta i stor utsträckning inte har genomförts.

En svag prestationsram

65

Resultatinformationen om energieffektivitetsutgifterna bör visa vad som har uppnåtts med EU-budgeten och att den har spenderats väl (ansvarsskyldighet)³⁵. Informationen bör visa att medlemsstaterna valde kostnadseffektiva projekt.

66

För att säkerställa att utgifterna är resultatinriktade anges i kommissionens vägledning³⁶ att prestationsramen bör innehålla följande:

1. Specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna mål för varje operativt program, som definierar hur de åtgärder som medfinansieras av EU bidrar till EU:s energieffektivitetsmål.
2. Indikatorer som gör det möjligt att övervaka projektets fysiska utfall och resultat. Eftersom de granskade utgifternas främsta mål är att spara energi bör indikatorerna i första hand rapportera om den mängd energi som sparas och, eventuellt, om andra resultat som projekten genererar. Övervakningssystemet bör göra det möjligt att aggregera sådana uppgifter för att rapportera om den energi som sparas genom operativa program och därmed om hur EU-budgeten bidrar till EU:s energieffektivitetsmål.
3. Förhandsvillkor, för att säkerställa att de nödvändiga förutsättningarna för effektiva och ändamålsenliga utgifter föreligger, och en resultatreserv för att belöna operativa program som kan visa att de genererar energibesparingar på ett kostnadseffektivt sätt.

Gemensamma indikatorer mäter den energi som sparas genom investeringar i offentliga byggnader men inte i bostadshus

67

Samtliga fem operativa program som vi granskade hade specifika mål för sina energieffektivitetsåtgärder som byggde på behovet av att höja energieffektiviteten i byggnadsbestånden, framför allt i bostadshus (se punkt 24). Målen är relevanta för EU:s övergripande energieffektivitetsmål och tidsbegränsade (eftersom resultaten bör uppnås till 2023). Inget av de operativa program som vi granskade definierade hur stora energibesparingar som investeringarna förväntades leda till, eller den förväntade kostnaden per sparad energienhet.

68

De fondspecifika förordningarna³⁷ innehåller en förteckning över gemensamma utfallsindikatorer som medlemsstaterna bör använda när helst indikatorn är relevant för att uttrycka utfallet av den investering som fått stöd. Följande två gemensamma utfallsindikatorer är relevanta när det gäller energieffektivitetsutgifter för byggnader:

1. Gemensam utfallsindikator 31, Antal hushåll med förbättrad energiförbrukningsklass, gäller utgifter för energieffektivitetsrenovering av bostadshus.
2. Gemensam utfallsindikator 32, Minskning av den årliga förbrukningen primärenergi i offentliga byggnader, mäter den energi som sparas genom utgifter som framför allt går till investeringar i energieffektivitet i offentliga byggnader.

69

Figur 10 och figur 11 visar de framsteg som gjorts fram till 2018 jämfört med målvärdet för 2023 för de gemensamma utfallsindikatorerna 31 och 32.

70

För investeringar i energieffektivitet i offentliga byggnader rapporterar gemensam utfallsindikator 32 om den energi som sparas. Men för investeringar i energieffektivitet i bostadshus rapporterar gemensam utfallsindikator 31 bara om antalet hushåll vars energiklass förbättrats, inte om sparad energi.

71

Eftersom det inte finns någon gemensam indikator för den mängd energi som sparas genom investeringar i bostadshus går det inte att veta hur mycket energi som kommer att sparas genom att man investerar de planerade 4,6 miljarderna euro³⁸ av EU:s budget för 2014–2020 i energieffektivitet i bostadshus. Det går inte heller att kvantifiera EU-budgetens totala bidrag till EU:s energieffektivitetsmål.

72

Dessa slutsatser liknar dem i vår särskilda rapport 21/2012, där vi drog slutsatsen³⁹ att resultatindikatorerna för energieffektivitetsåtgärder inte var lämpliga för övervakningen av programmen och att resultaten av energieffektivitetsåtgärderna i EU inte kunde aggregeras. Därför rekommenderade vi att jämförbara resultatindikatorer skulle användas i hela EU. Kommissionen genomförde delvis denna rekommendation genom att för perioden 2014–2020 införa gemensam utfallsindikator 32, som rapporterar om den energi som sparas genom EU-finansierade investeringar, men endast för offentliga byggnader. För perioden 2021–2027 har kommissionen föreslagit gemensam resultatindikator RCR26, Årlig slutlig energiförbrukning (fördelad per bostadshus, andra privata och offentliga byggnader än bostadshus).

73

Förutom de gemensamma utfallsindikatorerna använde de fem operativa program som vi granskade följande programspecifika indikatorer, som bör riktas mot de specifika investeringar som de stöder:

Operativt program	Indikator	Måttenhet	Referens 2013	Värde 2018 (eller senast rapporterat)	Framsteg
Bulgarien Regions in Growth	Hushållens slutliga energiförbrukning	(i 1 000 toe*)	2 257	2 319	-
	Offentlig sektors, handelns och tjänstesektorns slutliga energiförbrukning	(i 1 000 toe)	964	1 200	- -
Tjeckien Integrated Regional	Hållens slutliga energiförbrukning	MWh/år	70 027 778	80 497 553	- -
Irland Southern & Eastern regional	Genomsnittlig termisk prestanda för bostadsenheter i den södra och östra regionen	kWh/m2/år	210	144	++
Italien (Apulien) Regional	Offentlig sektors energiförbrukning per arbetskraftsenhet	GWh	3,2	3,3	-
Litauen Investment for growth and jobs	Tjänste- och hushållssektorernas slutliga energiförbrukning	(i 1 000 toe)	2 110	2 090	+

* Ton oljeekvivalent (toe) är en energienhet som definieras som den mängd energi som friges genom förbränning av ett ton råolja. Den uppgår ungefär till 11 630 kilowattimmar (kWh).

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från de förvaltande myndigheter som besöktes.

74

I samtliga fem medlemsstater som vi besökte är dessa ”resultatbaserade” indikatorer statistiska till sin natur, och rapporterar exempelvis om energiförbrukningen för alla byggnader, inte bara byggnader som har renoverats med EU-finansierade projekt. De rapporterar därför inte om energibesparingar som följer av EU-finansierade investeringar i energieffektivitet.

75

Tre av de fem medlemsstater som vi besökte samlade in uppgifter om den mängd energi som sparas genom individuella projekt, även sådana som rör bostadshus. Kommissionen bad dock inte medlemsstaterna att lämna uppgifter för att övervaka den genomsnittliga kostnaden per sparad energienhet.

76

Kommissionen och medlemsstaterna uppgav i sina planeringsdokument att investeringar i energieffektivitet också ger andra fördelar än energibesparingar (t.ex. bättre hälsa, upprustning av städer, livskvalitet, minskad energifattigdom, sänkta energikostnader och mindre luftföroreningar). Det var dock ingen av de medlemsstater som vi besökte som använde indikatorer för att mäta dessa ytterligare fördelar.

Indikatorer kan inte användas för att övervaka kostnadseffektivitet

77

Ingen av indikatorerna som användes i de fem medlemsstater som vi besökte mäter kostnadseffektiviteten hos investeringarna i energieffektivitet i byggnader. Efter liknande slutsatser från vår tidigare revision rekommenderade vi att kostnaden per sparad energienhet och den planerade och uppnådda återbetalningsperioden skulle övervakas⁴⁰. Det skulle kunna bidra till identifieringen av riktmärken och tröskelvärden för urvalet av projekt (se punkt 58) liksom till bedömningen av hur väl de operativa programmen levererar sina planerade resultat när resultatreserven tilldelas (se punkt 82).

78

Kommissionen instämde dock inte helt med vår rekommendation eftersom den ansåg att jämförbarheten hos de rekommenderade indikatorerna skulle vara begränsad då indikatorerna påverkas av många faktorer (t.ex. energipriser och klimat). Kommissionen utformade inte sitt övervakningssystem för 2014–2020 för att övervaka investeringarnas kostnadseffektivitet, det vill säga genom att samla in uppgifter om kostnaden per sparad energienhet. Även om kommissionen hävdar att de sammanhållningspolitiska utgifterna 2014–2020 har blivit mer resultatinriktade har vår rekommendation alltså ännu inte genomförts.

79

På grundval av de siffror som rapporterats av kommissionen beräknade vi den genomsnittliga kostnaden per renoverat hushåll (se figur 12). Kommissionen anser emellertid att siffrorna inte speglar den verkliga kostnaden för investeringarna och inte fångar hela skalan av fördelar.

Kommissionen tilldelade resultatreserven för energieffektivitetsåtgärder baserat på utgifter och utfall och inte på sparad energi

80

För att säkerställa att det vidtas nödvändiga åtgärder för att främja kostnadseffektiva investeringar i energieffektivitet krävde kommissionen att medlemsstaterna skulle uppfylla ett särskilt förhandsvillkor senast i början av programperioden 2014–2020. För att detta villkor skulle anses vara uppfyllt skulle:

1. det finnas minimikrav relaterade till byggnaders energiprestanda,
2. det finnas ett system för certifiering av byggnaders energiprestanda,
3. det göras en strategisk planering av energieffektivitet,
4. slutkunder få enskilda mätare.

81

Med undantag av Italien hade alla medlemsstater som vi besökte vidtagit dessa åtgärder när programperioden 2014–2020 började. Italien inrättade åtgärd a) och b) 2017, det vill säga tre år efter det att programperioden 2014–2020 inleddes.

82

För att säkerställa att de operativa programmen är resultatorienterade avsatte EU en resultatreserv (som motsvarade 6 % av den sammanhållningspolitiska finansieringen), som i augusti 2019 fördelades till de prioriteringar som hade uppfyllt sina delmål. När det finns två indikatorer måste båda uppnå minst 85 % av sitt delmålsvärde. När det finns tre (eller flera) indikatorer måste två uppnå minst 85 % av sitt delmålsvärde och det tredje minst 75 % av sitt delmålsvärde.

83

Som vi angett i tidigare rapporter⁴¹ uttrycks sådana delmål i form av utgifts- och utfallsindikatorer. De fem operativa program som vi granskade angav delmål för energieffektivitetsåtgärder i form av kostnader och antal hushåll med förbättrad energiklass.

84

Med undantag för Litauen baserades kommissionens beslut huruvida resultatreserven skulle tilldelas eller inte för energieffektivitetsåtgärder på utgifter och output, och inte på den energi som sparats i bostadshus eller investeringarnas kostnadseffektivitet.

85

I Irland är de rapporterade indikatorerna för antalet hushåll med förbättrad energiförbrukningsklass och för totala behöriga utgifter som rapporterats till kommissionen inte tillförlitliga. Efter vår revision och kommissionens iakttagelser rapporterade de irländska myndigheterna att energiklasserna inte förbättrades för 52 % av de hushåll som renoverades genom Better Energy Warmer Home Schemes under 2017. De irländska myndigheterna ser nu över projekten för de hushåll som renoverades under 2014, 2015, 2016 och 2018. Syftet är att kontrollera för hur många hushåll energiklassen inte förbättrades.

86

Baserat på en revisionsrapport om det nationella systemet i Litauen ansåg kommissionen i augusti 2019 att det fanns allvarliga brister avseende kvaliteten och tillförlitligheten när det gällde hela övervakningssystemet och uppgifterna om gemensamma och specifika indikatorer. Detta rörde inte enbart energieffektivitetsåtgärder. Därför har kommissionen hittills inte anslagit resultatreserven för någon åtgärd i Litauens operativa program.

 

Slutsatser och rekommendationer

87

Vi granskade fem operativa program i Bulgarien, Tjeckien, Irland, Italien (Apulien) och Litauen som anslog omkring 2,9 miljarder euro av sina budgetar från Eruf och Sammanhållningsfonden till detta område. Vi bedömde huruvida denna budget användes kostnadseffektivt och huruvida kommissionen och medlemsstaterna hade genomfört våra rekommendationer från särskild rapport 21/2012 om energieffektivitet i offentliga byggnader.

88

Liksom i vår tidigare rapport konstaterade vi att kostnadseffektivitet inte styr EU:s utgifter på området energieffektivitet i byggnader. Trots bättre vägledning från kommissionen konstaterade vi att det fortfarande finns brister, i synnerhet när det gäller projekturvalet. De finansierade investeringarna är fortfarande inte inriktade på att uppnå största potentiella energibesparingar med den investerade budgeten. Förfaranden för projekturval som är mer inriktade på kostnadseffektivitet skulle kunna leda till större energibesparingar per investerad euro.

89

Eftersom dessa medel förbrukas genom delad förvaltning ansvarar både kommissionen och medlemsstaterna för att de används så att största möjliga inverkan uppnås. Kommissionen anser dock att medlemsstaterna har hela ansvaret för projekturvalet. I ett läge där EU:s energieffektivitetsmål blivit mer ambitiösa och budgetåtstramningar väntas är det viktigare än någonsin att säkerställa att utgifterna är kostnadseffektiva.

90

Vi konstaterade att de behov som medlemsstaterna identifierade i de nationella energieffektivitetsplanerna inte kunde beaktas helt vid utformningen av de operativa programmen för 2014–2020 på grund av tidsbegränsningar. För perioden 2021–2027 skulle medlemsstaterna lämna in de nationella energi- och klimatplanerna till kommissionen senast den 31 december 2019 och de nationella långsiktiga renoveringsstrategierna senast den 10 mars 2020. Dessa strategiska dokument ska komma in i tid för att medlemsstaterna ska kunna återspegla dem i sammanhållningspolitiska program.

91

Vad gäller de operativa programmens egna behovsbedömningar konstaterade vi följande:

• I samtliga fem operativa program som vi granskade angavs behovet av att höja byggnadsbeståndens energieffektivitet, i synnerhet bostadshusens, men de potentiella energibesparingarna och motsvarande investeringsbehov kvantifierades inte (punkterna 23–28).
• Inget av de fem operativa program som granskades beskrev vad som hindrar investeringar i energieffektivitet. Litauen och Tjeckien hade dock vidtagit åtgärder för att ta itu med vissa hinder (punkterna 29–32).
• Trots att investeringar i energieffektivitet leder till en mängd kostnadsbesparingar för byggnadens ägare och/eller hyresgäst, vilket är den affärsmässiga förutsättningen för att använda återbetalningspliktiga finansieringsinstrument, var det fyra av de fem operativa program som vi granskade som fortfarande använde bidrag som enda sätt att finansiera sådana investeringar. Endast Litauen hade inrättat ett framgångsrikt EU-finansieringsinstrument som erbjöd förmånslån som hjälp till renovering av omkring 4 000 flerfamiljshus (punkterna 33–35).
• Trots att kommissionens vägledning innehöll incitament för totalrenoveringar i form av högre stödnivåer anpassade tre av de fem medlemsstater som vi besökte inte stödnivåerna och gav bidrag för hela beloppet, oavsett de energibesparingar som projekten förväntades leda till. Litauen och Tjeckien anpassade stödnivån för att maximera tillgången till privat finansiering (punkterna 36–42).

Rekommendation 1 – Planera och rikta investeringarna bättre

Innan kommissionen godkänner program som erbjuder anslag från de sammanhållningspolitiska fonderna till energieffektivitetsåtgärder bör den bedöma om programmen:

1. bygger på en analys av vilka åtgärder som behövs för att inrätta finansieringsinstrument eller marknadsmekanismer, såsom avtal om energiprestanda, och främja en kostnadseffektiv användning av EU-finansierade bidrag till totalrenoveringar som går längre än minimikraven på energiprestanda, samtidigt som hänsyn tas till de specifika marknadsvillkoren,
2. överensstämmer med de nationella energi- och klimatplanerna och de nationella långsiktiga renoveringsstrategierna,
3. definierar den uppskattade energibesparingen som uppnås med hjälp av EU-medel.

Tidsram: I tid för godkännandet av programmen för 2021–2027.

92

Vad gäller projekturvalet konstaterade vi följande:

• Samtliga fem medlemsstater som besöktes krävde att projekten baserades på en energibesiktning och att man tillhandahöll ett energicertifikat för byggnaderna före och efter arbetena (punkterna 45–48).
• Samtliga medlemsstater som vi besökte – med undantag av Irland – krävde att projekten skulle hålla en viss ambitionsnivå genom att fastställa de lägsta energiklasser som byggnaderna skulle uppnå efter arbetena och/eller minimiprocentsatser för de energibesparingar som projekten skulle tillhandahålla. Det fanns emellertid inga tak för kostnaden per sparad energienhet, vilket ledde till projekt som är alltför dyra för den energi som de förväntas spara (punkterna 49–58).
• Förutom Italien (Apulien) tilldelade de medlemsstater som vi besökte budgeten till projekt enligt principen ”först till kvarn” genom förfaranden med öppna ansökningsomgångar, vilket gör att det inte går att bedöma projektens relativa kostnader och fördelar eller prioritera projekt som bör ge högre energibesparingar eller andra fördelar till lägre kostnader (punkterna 59–64).

Rekommendation 2 – Förbättra förfarandet för projekturval

För perioden 2021–2027 bör kommissionen se till att förvaltande myndigheter uppfyller budgetförordningens krav när det gäller principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet och särskilt använder förfaranden för projekturval som

• anger lägsta och/eller högsta tröskelvärden för viktiga parametrar (t.ex. den mängd energi som ska sparas, den lägsta energiklass som byggnaden bör uppnå efter projektet, nettonuvärdet, den enkla återbetalningsperioden eller kostnaden per sparad energienhet),
• bedömer projektens relativa kostnader och fördelar och väljer de projekt som ger högre energibesparingar och andra fördelar till lägre kostnad.

Tidsram: I tid för godkännandet av programmen för 2021–2027.

93

Vad gäller prestationsramen konstaterade vi följande:

• Eftersom det inte finns någon indikator som mäter den energi som sparas genom investeringar i bostadshus går det inte att veta hur EU-budgeten bidrar till EU:s energieffektivitetsmål. Det finns inte heller någon indikator som mäter andra fördelar som dessa investeringar skulle kunna ge upphov till (punkterna 67–76).
• Ingen av indikatorerna som användes i de medlemsstater som vi besökte mäter kostnadseffektiviteten hos investeringar i byggnader eftersom kommissionen inte utformade sitt övervakningssystem för 2014–2020 så att det lämnar information om kostnad per sparad energienhet (punkterna 77–79).
• Samtliga förvaltande myndigheter som vi besökte (med undantag av Apulien i Italien) vidtog de åtgärder som definieras i förhandsvillkoret för investeringar i energieffektivitet inom tidsramarna. Kriterierna för tilldelning av resultatreserven säkerställde dock inte att utgifterna var resultatorienterade eftersom kommissionen tilldelade den baserat på utgifter och utfall snarare än på sparad energi eller kostnadseffektivitet (punkterna 80–86).

Rekommendation 3 – Gör prestationsramen mer resultatorienterad för att bättre övervaka framstegen mot EU:s energieffektivitetsmål och förbättra ansvarsskyldigheten

Kommissionen bör

1. tillhandahålla information om både de aggregerade kostnaderna och mängden sparad energi eller andra resultat som investeringarna leder till,
2. fastställa indikatorer för övervakning av investeringarnas kostnadseffektivitet,
3. använda sig av dessa indikatorer när den fattar beslut om tilldelning av resurser vid halvtidsöversynen av perioden 2021–2027.

Tidsram: I tid för godkännandet av programmen för 2021–2027 när det gäller b och när samtliga program för 2021–2027 har godkänts när det gäller a och c.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Nikolaos Milionis som ordförande, i Luxemburg den 30 mars 2020.

Bilaga

Bilaga I – Sammanhållningspolitiska medel för energieffektivitet i byggnader 2014–2020

Medlemsstat	Budget för bostadshus	Budget för offentliga byggnader	Budget för byggnader (bostadshus och offentliga byggnader, totalt)	% av budgeten för byggnader jämfört med den totala sammanhållningspolitiska budgeten i medlemsstaten	% av budgeten för byggnader som använts per den 31.12.2018	Kostnader för bostadshus per den 31.12.2018
AT	0	5 893 940	5 893 940	1 %	19 %	0
BE	12 000 000	26 330 513	38 330 513	2 %	14 %	2 004 843
BG	116 091 519	80 508 006	196 599 525	3 %	15 %	12 844 101
CY	20 500 000	23 500 000	44 000 000	6 %	20 %	7 058 821
CZ	373 969 708	617 437 463	991 407 171	5 %	21 %	90 193 054
DE	0	892 832 893	892 832 893	5 %	9 %	0
DK	0	0	0	0 %	0 %	0
EE	174 636 461	1 863 044	176 499 505	5 %	46 %	80 542 195
ES	557 157 926	1 028 280 396	1 585 438 322	5 %	7 %	80 505 722
FI	1 996 928	12 011 720	14 008 648	1 %	19 %	571 466
FR	454 230 674	257 357 785	711 588 459	5 %	22 %	126 810 646
GR	248 138 321	307 639 356	555 777 677	3 %	8 %	26 600 287
HR	90 000 000	181 810 805	271 810 805	3 %	23 %	42 350 578
HU	250 323 411	902 749 679	1 153 073 090	5 %	27 %	65 880 774
IE	84 500 000	0	84 500 000	8 %	27 %	22 653 118
IT	41 534 286	1 053 215 228	1 094 749 514	3 %	10 %	1 793 395
LT	336 171 919	160 392 880	496 564 799	7 %	46 %	208 021 084
LU	1 203 638	2 407 277	3 610 915	9 %	39 %	636 990
LV	150 000 000	182 545 246	332 545 246	8 %	6 %	6 587 902
MT	5 088 170	4 866 946	9 955 116	1 %	33 %	2 400 000
NL	9 652 206	20 164 314	29 816 520	3 %	33 %	800 000
PL	750 703 882	1 502 887 179	2 253 591 061	3 %	23 %	68 664 689
PT	143 626 068	442 916 876	586 542 944	3 %	3 %	10 061 529
RO	444 330 119	741 840 094	1 186 170 213	5 %	9 %	81 954 405
SE	13 637 164	12 561 834	26 198 998	2 %	6 %	908 540
SI	6 600 000	142 360 000	148 960 000	5 %	26 %	1 016 859
SK	111 388 554	474 886 480	586 275 034	4 %	34 %	111 338 723
UK	161 251 913	75 302 550	236 554 463	2 %	14 %	6 710 616
EU-28	4 558 732 867	9 154 562 505	13 713 295 372	4 %	18 %	1 058 910 337

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från kommissionen.

Ordlista

avtal om energiprestanda: ett avtalsarrangemang mellan mottagaren och leverantören av en åtgärd för att förbättra energieffektiviteten som verifieras och övervakas under hela avtalsperioden, där investeringarna (arbete, leveranser eller tjänster) i åtgärden betalas i förhållande till en avtalad nivå av förbättrad energieffektivitet eller annat avtalat energiprestandakriterium, till exempel finansiella besparingar (artikel 2.27 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet).

energibesiktning: en standardmässig energibesiktning består av en övergripande energianalys av energisystemen i en anläggning; den inbegriper framför allt framtagande av en referens för anläggningens energiförbrukning, en utvärdering av potentiella energibesparingar och kostnadseffektiviteten i fråga om lämpligt utvalda åtgärder för energihushållning.

energieffektivitet: användningen av mindre energitillförsel för en likvärdig ekonomisk verksamhet eller tjänst; investeringar i energieffektivitet ger en bättre ekonomisk och samhällelig avkastning än investeringar i energiförsörjning; energieffektiviteten ökar potentialen för ekonomisk tillväxt, gör företag mer konkurrenskraftiga, sänker hushållens energikostnader och leder till ett mindre beroende av att importera energi, minskade utsläpp och förbättrad luftkvalitet.

förhandsvillkor: villkor som baseras på förutbestämda kriterier som ska uppfyllas och fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser (nr 1303/2013), och ses som nödvändiga förutsättningar för att EU:s sammanhållningspolitiska fonder ska användas effektivt och ändamålsenligt; när medlemsstaterna utarbetade operativa program under programperioden 2014–2020 skulle de bedöma huruvida dessa villkor uppfylls; om de inte hade uppfyllts behövde handlingsplaner utarbetas för att säkerställa att villkoren var uppfyllda senast den 31 december 2016.

förvaltande myndighet: det nationella, regionala eller lokala organ som utsetts av medlemsstaten att förvalta ett operativt program; i dess uppgifter ingår att välja ut vilka projekt som ska finansieras, övervaka hur de genomförs och rapportera till kommissionen om uppnådda resultat.

kostnadseffektiv investering: det lägsta kostnadsalternativet för att uppnå en viss resultatnivå eller det högsta resultatalternativet för en viss kostnadsnivå; det kan också användas för att jämföra och prioritera alternativa projekt inom ett program (Kreith, F., Goswami, Y. D. Handbook of Energy Efficiency and Renewable Energy, Taylor & Francis, Boca Raton, Förenta staterna, 2007); principen om effektivitet gäller det bästa förhållandet mellan de resurser som används, de verksamheter som bedrivs och de mål som uppnås och är ett krav på EU:s budgetutgifter (se artikel 33.1 b i budgetförordningen).

kostnadsoptimal metod för byggnader: syftet med den kostnadsoptimala metoden är att skapa en rättslig ram för att höja medlemsstaternas minimikrav på energiprestanda för byggnader och säkerställa att alla ekonomiskt rationella åtgärder vidtas.

kvotpliktsystem för energieffektivitet: marknadsbaserade instrument som definieras i artikel 7 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, som kräver att ”kvotpliktiga parter” ska uppfylla kvantitativa energibesparingsmål i sin portfölj; kvotpliktiga parter kan vara företag som säljer energi i detaljistledet, energidistributörer eller drivmedelsdistributörer.

nationell handlingsplan för energieffektivitet: strategiska verktyg på medlemsstatsnivå för planering, samordning och genomförande av energieffektivitetsåtgärder inom alla sektorer; de anger ansvarsområden och kan uppskatta behov och anslå budgetar; de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet utgör en skyldighet som medlemsstaterna måste uppfylla, men de har ingen direkt koppling till sammanhållningsmedel; det finns inget rättsligt krav eller någon skyldighet att rapportera de energibesparingar som uppnåtts med hjälp av EU-medel, eller någon skyldighet att använda EU-medel för att finansiera de områden som identifieras i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet.

operativt program: fastställer en medlemsstats eller en regions prioriteringar och specifika mål och hur medlen (medfinansieringen från EU och från nationella offentliga och privata aktörer) från de sammanhållningspolitiska fonderna ska användas under en viss period (för närvarande 2014–2020) för att finansiera projekt; projekten måste bidra till att ett visst antal mål som specificeras i det operativa programmets insatsområden uppnås; ett operativt program utarbetas av medlemsstaten och måste godkännas av kommissionen innan några betalningar kan göras från EU:s budget; operativa program kan endast ändras under den period som det omfattar om båda parterna är överens.

partnerskapsavtal: ingås mellan Europeiska kommissionen och varje medlemsstat för programperioden 2014–2020; där anges hur de nationella myndigheterna planerar att använda medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och varje lands strategiska mål och investeringsprioriteringar, och kopplar dem till de övergripande målen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. de utarbetas av medlemsstaten i dialog med kommissionen och ska godkännas av kommissionen.

resultatreserv: står för 6 % av de resurser som anslås till Eruf och Sammanhållningsfonden inom ramen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning; dessa medel ingår i programmen, men anslås slutgiltigt eller på nytt, beroende på resultatet av resultatöversynen 2019.

sammanhållningspolitiken: EU:s främsta investeringspolitik, som strävar efter att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan regioner och medlemsstater; denna granskning rörde särskilt två fonder:

a) Sammanhållningsfonden: en EU-fond som ska minska de ekonomiska och sociala skillnaderna och främja hållbar utveckling i EU genom att finansiera investeringar i medlemsstater där bruttonationalinkomsten per invånare är mindre än 90 % av genomsnittet i EU.

b) Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf): en EU-fond som har som mål att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i hela EU genom att korrigera obalanser mellan regioner med hjälp av ekonomiskt stöd, i synnerhet till prioriterade områden såsom innovation och forskning, den digitala agendan, små och medelstora företag samt en koldioxidsnål ekonomi, miljö och hållbara transporter.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller utgifterna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I, Hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Nikolaos Milionis är ordförande. Revisionen leddes av ledamoten João Figueiredo med stöd av Michael Bain (förstechef), Lorenzo Pirelli ( uppgiftsansvarig) och Aris Konstantinidis, Radostina Simeonova och Jolanta Žemailaitė (revisorer). Miroslava Chakalova‑Siddy och Richard Moore gav språkligt stöd.

Från vänster: Lorenzo Pirelli, João Figueiredo, Paula Betencourt, Aris Konstantinidis, Terje Teppan‑Niesen och Michael Bain.

Slutnoter

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1). Artikel 2.4: Utfallet kunde vara i form av prestanda, tjänster, varor eller energi.

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

³ Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/2002/EU av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 328, 21.12.2018, s. 210).

⁴ Den europeiska gröna given – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. COM(2019) 640 final, 11.12.2019.

⁵ COM(2019) 224 final, 2018 års bedömning av de framsteg som medlemsstaterna gjort för att nå 2020 års nationella energieffektivitetsmål och för att genomföra energieffektivitetsdirektivet enligt kraven i artikel 24.3 i energieffektivitetsdirektivet 2012/27/EU.

⁶ Kommissionen 2017, Good practice in energy efficiency s. 18, och SWD(2016) 408 final, Evaluation of the Directive 2010/31/EU on the energy performance of buildings, s. 15.

⁷ Se https://ec.europa.eu/energy/en/topics/energy-efficiency/heating-and-cooling

⁸ Se särskild rapport 01/2020 EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning: ett viktigt bidrag till ökad energieffektivitet som begränsats på grund av stora förseningar och bristande efterlevnad.

⁹ Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SWD (2016) 405 final, Impact assessment accompanying the Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council amending Directive 2012/27/EU on Energy Efficiency.

¹⁰ Direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda.

¹¹ Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda.

¹² Se särskild rapport 21/2012: Kostnadseffektiviteten i de sammanhållningspolitiska investeringarna i energieffektivitet, https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR12_21/SR12_21_SV.PDF

¹³ COM(2013) 762 final: Genomförande av direktivet om energieffektivitet – vägledning från kommissionen, och SWD(2013) 180 final: Guidance for National Energy Efficiency Action Plans, avsnitt 3.2.4 och 3.2.5.

¹⁴ Kommissionen (2017): Good practice in energy efficiency, s .15.

¹⁵ Rapport från Gemensamma forskningscentrumet (2014), Overcoming the split incentive barrier in the building sector.

¹⁶ Italienska energimyndigheten: ENEA (2017): The Energy Performance Contracts.

¹⁷ Kommissionen (2017), Eurostat Guidance note: the recording of energy performance contracts in government accounts.

¹⁸ https://www.eib.org/attachments/pj/guide_to_statistical_treatment_of_epcs_en.pdf

¹⁹ Se direktivet om byggnaders energiprestanda från 2010 och COM(2013) 225 final, Finansiellt stöd för energieffektivitet i byggnader.

²⁰ Se kommissionens tekniska vägledning från 2014, Technical Guidance on Financing the energy renovation of buildings with Cohesion policy funding, s. 45.

²¹ Budgetförordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018.

²² Artikel 4 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet.

²³ Kommissionens tekniska vägledning från 2014, Technical Guidance on Financing the energy renovation of buildings with Cohesion policy funding.

²⁴ Den enkla återbetalningsperioden är en av utvärderingsmetoderna för kostnadseffektivitet i kommissionens tekniska vägledning från 2014 om finansiering av energirenovering av byggnader med sammanhållningspolitiska medel. Den mäter den tid som behövs för att de samlade besparingar som genereras av projektet ska täcka den ursprungliga investeringen.

²⁵ Se punkterna 41–44 i vår särskilda rapport 21/2012.

²⁶ Se rekommendation 2 i särskild rapport 21/2012.

²⁷ I linje med kommissionens tekniska vägledning från 2014, Technical Guidance on Financing the energy renovation of buildings with Cohesion policy funding, s. 55, bör förvaltande myndigheter kräva att projekten höjer energiklassen med minst två eller tre nivåer för att vara behöriga, och för att undvika enkla lösningar.

²⁸ Baserat på bestämmelserna i direktiv 2010/31/EU och den europeiska standarden EN 15459:2007.

²⁹ Se https://deep.eefig.eu/

³⁰ Se avsnitt 4(c) i Irlands operativa program ”Southern & Eastern Regional” 2014–2020.

³¹ Se punkt 52 a i särskild rapport 21/2012.

³² Kommissionen (2014), Technical Guidance on financing the energy renovation of buildings with Cohesion Policy funding, s. 54.

³³ Se punkt 51 b i särskild rapport 21/2012.

³⁴ Kommissionens tekniska vägledning från 2014, Technical Guidance on Financing the energy renovation of buildings with Cohesion policy funding, s. 54.

³⁵ I linje med principen om sund ekonomisk förvaltning i artikel 33 i budgetförordningen (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018.

³⁶ Kommissionens vägledningar från 2014 Guidance for Member States on performance framework, review and reserve och Guidance on ex-ante conditionalities.

³⁷ Se artikel 5 och bilaga I till i förordning (EU) nr 1300/2013 om Sammanhållningsfonden. Se artikel 6 och bilaga I i förordning (EU) nr 1301/2013 om Eruf.

³⁸ Detta är den budget som medlemsstaterna hade anslagit per den 31 januari 2020.

³⁹ Se punkt 51 c i särskild rapport 21/2012.

⁴⁰ Se rekommendation 2 i vår särskilda rapport 21/2012.

⁴¹ Revisionsrättens särskilda rapport 15/2017 (https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=43174), yttrande 6/2018 (https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=47745) och briefingdokumentet En prestationsinriktad sammanhållningspolitik (https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=50385).

⁴² Förordning (EU) 2018/1999, artikel 2.18

⁴³ Antogs som en del av paketet om ren energi för alla i EU i november 2016, COM(2016) 860 final, 30.11.2016

⁴⁴ Feasibility study to finance low-cost energy efficiency measures in low-income households from EU funds (ej översatt till svenska), slutrapport för DG Energi, augusti 2016, https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/low_cost_energy_efficiency_measures_-_final_report.pdf.

⁴⁵ Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 215/2014, artikel 5.1

⁴⁶ COM(2018) 375 final, 29.5.2018 – se särskilt artikel 67

Tidslinje

Händelse	Datum
Revisionsplanen antogs/Revisionen inleddes	23.1.2019
Den preliminära rapporten skickades officiellt till kommissionen (eller andra revisionsobjekt)	16.12.2019
Den slutliga rapporten antogs efter det kontradiktoriska förfarandet	11.3.2020
Kommissionens (eller andra revisionsobjekts) officiella svar hade tagits emot på alla språk	20.4.2020

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

PDF	ISBN 978-92-847-4406-0	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/59969	QJ-AB-20-004-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-4386-5	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/15603	QJ-AB-20-004-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna:

Figur 1: © Shutterstock/By PIXEL to the PEOPLE.

Figur 5: © Shutterstock / By Milagli.

Bild i ruta 3: © Shutterstock/Marko Mitrovicv.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.