Coronapandemin har lett till mänskliga tragedier, nedstängningar och ekonomisk avmattning. EU vidtog snabbt åtgärder för att rädda liv och människors försörjning och samordnade insatserna för folkhälsan och ekonomin.

Vad gör EU?

EU:s gemensamma insatser mot covid-19 bygger på solidaritet. EU använder alla tillgängliga resurser för att hjälpa länderna att samordna sina insatser mot pandemin. Det handlar om att ta fram fakta om virusets spridning, effektiva insatser för att begränsa smittspridningen och åtgärder för att mildra pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser.

RescEU-lagret är EU:s första beredskapslager med sjukvårdsutrustning och har hjälpt de medlemsländer som har haft brist på munskydd och annat material. EU:s vaccinstrategi ska snabba på utveckling, tillverkning och distribution av vacciner mot covid-19. EU har finansierat en del av vaccintillverkarnas initiala kostnader för att påskynda utvecklingen och tillverkningen av lovande vacciner som ett led i sin upphandling av vacciner. Hittills har fyra säkra och effektiva vacciner godkänts för användning i EU efter positiva vetenskapliga rekommendationer från Europeiska läkemedelsmyndigheten.

I april 2021 hade kommissionen säkrat upp till 2,6 miljarder vaccindoser och det pågår förhandlingar om ännu fler doser. I januari 2021 uppmanade kommissionen EU-länderna att öka vaccinationstakten. Vaccinleveranserna till EU-länderna ökar stadigt och länderna vaccinerar i allt snabbare takt. Kommissionen arbetar också med läkemedelsbranschen för att utöka tillverkningskapaciteten.

Arbetet med att snabbt få fram effektiva vacciner mot nya virusvarianter har börjat. I februari 2021 lanserade kommissionen den så kallade Hera-inkubatorn för att hantera hotet från virusvarianter och se till att läkemedelsföretagen snabbt får fram effektiva vacciner mot dem.

EU:s budget för 2021–2027 och återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU kan totalt använda 1,8 biljoner euro för att hjälpa människor, företag och regioner, särskilt dem som drabbats hårdast av krisen. Dessutom ska Sure-initiativet (tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation) hjälpa till att rädda jobben och stötta familjer i 19 EU-länder.

I mars 2021 lade kommissionen fram ett förslag om digitala covidintyg för att underlätta den fria rörligheten och ett säkert resande i EU under pandemin.

EU har förbundit sig att se till att hela världen får tillgång till säkra vacciner. Kommissionen och EU-länderna har utlovat över 2,2 miljarder euro till Covax, ett globalt initiativ för rättvis tillgång till vacciner mot covid-19, och stöder vaccinationskampanjer i partnerländerna.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/live-work-travel-eu/health/coronavirus-response_sv

Hälsa är en viktig EU-fråga. EU:s folkhälsopolitik kompletterar medlemsländernas politik och ska se till att alla i EU skyddas mot allvarliga hälsohot och har tillgång till en bra hälso- och sjukvård.

EU-länderna ansvarar för sin egen hälso- och sjukvård, men EU kompletterar deras politik för att nå gemensamma mål. EU:s folkhälsopolitik inriktas på att bekämpa allvarliga hälsohot i EU, förebygga sjukdomar och se till att alla har samma möjligheter till god hälsa och en bra hälso- och sjukvård. Genom att samarbeta kan länderna också slå samman sina resurser och använda dem effektivare.

Vad gör EU?

EU vill bidra till en tillgänglig, effektiv och flexibel hälso- och sjukvård. EU:s arbete omfattar insatser för vaccinationer (bland annat mot covid-19), kampen mot antibiotikaresistens och åtgärder för att förebygga och begränsa pandemier och andra infektionssjukdomar.

EU har en viktig roll när det gäller beredskap och insatser mot allvarliga hot mot människors hälsa som drabbar flera länder. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har därför aviserat en stark europeisk hälsounion där vi tillsammans kan hantera hälsokriser, cancer och brist på läkemedel.

Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i EU och medför dessutom stora kostnader för vården. Genom sin cancerplan stöder EU insatser för att förebygga, upptäcka, diagnosticera och behandla cancer och förbättra livskvaliteten för både patienter och överlevare. EU motverkar också rökning genom tobakslagstiftning och främjar en hälsosam livsstil.

EU:s läkemedelsstrategi ska förbättra tillgången till läkemedel till rimliga priser för patienterna, även för dem som lider av sällsynta sjukdomar. Strategin stöder också innovation och diversifierade leveranskedjor för att förbättra vår krisberedskap.

Det viktigaste instrumentet för att finansiera EU:s folkhälsopolitik är programmet EU för hälsa som har en budget på 5,1 miljarder euro. Pengarna ska gå till initiativ för att förebygga sjukdomar och stärka hälso- och sjukvårdens beredskap och flexibilitet. Genom forskningsprogrammet Horisont Europa anslås dessutom 5,4 miljarder euro till hälsorelaterad forskning och innovation.

EU:s smittskyddsmyndighet bedömer nya hot så att EU och ländernas hälsomyndigheter kan reagera snabbt. För att se till att patienterna får bästa möjliga behandling måste alla läkemedel som säljs i EU godkännas på nationell nivå eller EU-nivå (genom EU:s läkemedelsmyndighet) innan de släpps ut på marknaden.

Tack vare det europeiska sjukförsäkringskortet kan du lättare få vård om du blir sjuk när du besöker ett annat EU-land. Och reglerna om vård i andra EU-länder ger dig vissa rättigheter när du söker vård i utlandet. Genom de europeiska referensnätverken kan patienter med sällsynta eller komplexa sjukdomar dra nytta av den bästa expertisen i hela Europa utan att behöva åka till ett annat land.

Läs mer: https://ec.europa.eu/health/

Den gröna given är EU:s handlingsplan för att göra EU till världens första klimatneutrala region. Det är en tillväxtstrategi som till 2050 ska skapa en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi utan nettoutsläpp av växthusgaser och som inte lämnar någon utanför.

Klimatförändringar och miljöförstöring är ett konkret hot för hela världen. Atmosfären håller på att värmas upp och klimatet förändras.

Miljöskydd och ekonomisk tillväxt går hand i hand. Mellan 1990 och 2019 minskade EU sina växthusgasutsläpp med 24 %, trots att ekonomin växte med 60 %.

Vad gör EU?

Den gröna given ska se till att EU blir klimatneutralt senast 2050. För att nå det målet måste vi skapa en ren och cirkulär ekonomi, återställa den biologiska mångfalden och minska föroreningarna. Det kräver åtgärder inom alla ekonomiska sektorer, bland annat

• investeringar i miljövänlig teknik,
• stöd till innovativ industri,
• renare, billigare och hälsosammare sätt att förflytta sig,
• utfasning av fossila bränslen i energisektorn,
• energieffektivare byggnader,
• samarbete med internationella partner för att förbättra globala miljöstandarder.

EU har åtagit sig att bli klimatneutralt senast 2050 med målet att senast 2030 ha minskat växthusgasutsläppen med minst 55  jämfört med 1990 års nivåer. Den första europeiska klimatlagen kommer att fästa målen på pränt och se till att all EU-politik bidrar till att nå dem.

Detta kommer att kräva stora investeringar av både EU och medlemsländernas offentliga och privata sektorer. Med hjälp av den gröna givens investeringsplan ska EU mobilisera minst 1 biljon euro i hållbara investeringar medan Fonden för en rättvis omställning ska se till att ingen region lämnas utanför tack vare ett riktat stöd som ska bidra till att få fram minst 100 miljarder euro till de mest utsatta regionerna. Klimatåtgärder ingår i EU:s alla viktiga finansieringsprogram och minst 30  av budgeten för 2021–2027 har avsatts till klimatrelaterade initiativ.

Den gröna given bygger på det ambitiösa målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald genom att förändra vår användning av livsmedel, skog, mark, vatten och hav samt våra energisystem, städer och industrier. EU:s nya industristrategi kommer att hjälpa EU:s näringsliv att leda omställningen till klimatneutralitet och digitalt ledarskap. Den digitala tekniken kommer att spela en viktig roll för att nå EU:s klimatmål för 2050, t.ex. genom att optimera energianvändningen i sektorer som jordbruk, transporter och tillverkning.

Klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald är globala hot och EU kommer att fortsätta att leda internationella insatser för att främja en ambitiös miljö-, klimat- och energipolitik i hela världen.

Läs mer: Europeiska gröna given

EU har som mål att 2050 vara världens första klimatneutrala region och har därför antagit en plan: den europeiska gröna given. Det handlar om att minska utsläppen av växthusgaser, investera i miljövänlig teknik, skydda naturen och samtidigt anpassa samhället till klimatförändringarnas oundvikliga följder.

EU vidtar åtgärder för att motverka klimatförändringarna, särskilt den globala uppvärmningen som beror på att vi släpper ut alltmer växthusgaser. Högre medeltemperaturer får många konsekvenser och det blir vanligare med extrema väderhändelser som översvämningar, torka och stormar. Det här utgör inte bara ett direkt hot mot människor utan kan också äventyra matproduktionen och skapa vattenbrist, vilket i sin tur kan leda till hungersnöd, konflikter och migration.

Vad gör EU?

EU är världsledande i kampen mot klimatförändringarna och samarbetar med andra länder och regioner för att nå målen i Parisavtalet, det vill säga att hålla den globala uppvärmningen klart under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och försöka begränsa ökningen till 1,5 °C.

EU har föresatt sig att bli klimatneutralt till 2050 och har som mål för 2030 att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer. EU:s första klimatlag ska omsätta målen i bindande regler, medan de ambitiösa åtgärderna i den gröna given ska göra att människor och företag i EU kan dra fördel av en hållbar grön omställning där ingen lämnas utanför.

För att vi ska kunna ställa om måste alla delar av ekonomin och samhället vidta åtgärder. Privatpersoner och organisationer kan bidra genom den europeiska klimatpakten, som uppmanar alla att engagera sig för ett grönare EU.

EU:s strategi för klimatanpassning främjar åtgärder som att bygga skyddsvallar mot översvämningar, utveckla grödor som klarar torka och ändra byggregler. EU stöder också internationella insatser för klimatresiliens.

Att inte göra något åt klimatförändringarna kan bli mycket kostsamt för hela världen. Den växande efterfrågan på ren teknik innebär däremot en möjlighet att förnya och skapa grön tillväxt och gröna jobb. EU:s gröna giv är den tillväxtstrategi som ska bidra till de här målen. Klimatåtgärder ingår i alla EU:s större finansieringsprogram och minst 30 % av EU:s budget för 2021–2027 ska gå till olika initiativ för klimatet.

EU arbetar på olika sätt med att minska utsläppen från alla sektorer av ekonomin. EU:s utsläppshandelssystem bidrar till att minska utsläppen från industrianläggningar, kraftverk och flyget i EU på ett kostnadseffektivt sätt. EU-länderna har också enats om nationella mål för att minska utsläppen inom andra sektorer, t.ex. transport, byggverksamhet och jordbruk.

Läs mer: https://ec.europa.eu/clima/

EU har bland de strängaste miljönormerna i världen. De skyddar naturen och vår livskvalitet, bidrar till en grönare ekonomi och ser till att vi är försiktiga med våra naturresurser.

Vi står dock inför stora globala utmaningar, t.ex. klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och resursbrist. För att lösa problemen snabbt krävs en djupgående och snabb omvandling av vårt samhälle och vårt sätt att leva, producera och konsumera. EU:s återhämtning från coronapandemin måste vara grön och göra EU mer resilient. Den måste också vara rättvis och inkluderande för alla.

EU:s miljöpolitik spelar en avgörande roll för den gröna given genom att påskynda omställningen till en klimatneutral, resurseffektiv och regenerativ ekonomi som ger tillbaka mer till planeten än vad den tar.

Vad gör EU?

EU arbetar för att minska miljöpåverkan från produktionen och konsumtionen av varor och tjänster. Att bli en cirkulär ekonomi där värdet på produkter och material varar så länge som möjligt och avfalls- och resursanvändningen minimeras är nödvändigt för att nå målet om klimatneutralitet i EU senast 2050 och stoppa förlusten av biologisk mångfald.

Den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, en av de viktigaste delarna av den gröna given, ska göra hållbara produkter till norm i EU. Handlingsplanen inriktas på de områden som har störst potential, t.ex. elektronik, batterier, fordon, textilier, byggbranschen och livsmedel. I planen finns också en plaststrategi som till 2030 ska se till att alla plastförpackningar i EU går att återanvända eller återvinna. Det införs också nya regler för engångsartiklar i plast.

EU måste skydda sina naturresurser och hejda förlusten av utrotningshotade arter och livsmiljöer. EU:s strategi för biologisk mångfald kommer bland annat att bidra till fler skyddade land- och havsområden, plantering av miljarder träd och hållbara jordbruksmetoder. Strategin bygger vidare på Natura 2000-nätverket med skyddade naturskyddsområden i hela EU där människor kan bedriva hållbar verksamhet i samspel med sällsynta och känsliga arter och livsmiljöer.

För att skydda människor mot miljöproblem och hälsorisker vill EU garantera säkert dricksvatten och rent badvatten, förbättra luftkvaliteten, minska bullret och minska eller förbjuda farliga kemikalier.

EU har också en ledande roll i det internationella arbetet för hållbar utveckling. Miljöproblemen upphör inte vid gränserna. Vi måste göra mer globalt för att se till att luft, vatten och hav förblir rena, att mark och ekosystem används på ett hållbart sätt och att klimatförändringen hålls på en hanterbar nivå. Miljönormerna upprätthålls genom EU:s handelsavtal med andra länder.

Läs mer: https://‍ec.europa.eu/‍info/topics/‍environment_sv

EU:s energipolitik ska säkra en trygg och konkurrenskraftig energiförsörjning till rimligt pris samtidigt som vi når klimatmålen.

EU står inför flera stora energiutmaningar. Utöver uppgiften att säkra en trygg energiförsörjning till överkomliga priser för alla i EU, måste vi överge den fossilbaserade ekonomin och övergå till ett renare koldioxidneutralt system.

För att lyckas måste EU bli mer energieffektivt, öka andelen förnybar energi, satsa på innovation och ny teknik, förbättra energiförbindelserna över gränserna och bli mindre beroende av energiimport.

Vad gör EU?

Varje medlemsland fastställer sin egen energimix, men tack vare samordnade EU-regler kan de nå gemensamma politiska mål.

Klimat och energi hör ihop. Produktionen och användningen av energi står för 75 % av EU:s utsläpp av växthusgaser. För att nå målet om att bli klimatneutralt senast 2050 ser EU över sitt energisystem.

Energiunionen kommer att bidra till en bättre samverkan med andra politikområden som transporter, forskning och innovation, digitalisering, den cirkulära ekonomin och hållbar finansiering.

Lagstiftningspaketet om ren energi för alla i EU kommer att bidra till att skynda på övergången till ren energi så att EU kan fullgöra sina åtaganden i Parisavtalet.

Utfasningen av fossila bränslen i energisektorn med hjälp av förnybar energi är ett av de viktigaste inslagen i den europeiska gröna given. Havsbaserad förnybar energi är en teknik med stor potential. EU arbetar också för att förbättra energieffektiviteten, t.ex. genom att renovera miljoner byggnader i EU och med hjälp av ekodesign och energimärkning.

De föreslagna EU-strategierna för vätgas och integrerade energisystem banar väg för en mer effektiv och sammanlänkad energisektor som är helt koldioxidfri. EU-kommissionen undersöker även andra utmaningar som utfasning av fossila bränslen i gassektorn, t.ex. genom att minska metanutsläppen.

Genom att hantera utmaningarna på EU-nivå skapar man också nya möjligheter till tillväxt, nya jobb, forskning och en mer konkurrenskraftig och hållbar energimarknad. Konsumenterna kan också tjäna på det genom rätten att byta elleverantör, lägre elräkningar och mindre luftföroreningar. Andra strategier och åtgärder bidrar också till att EU kan nå sina mål:

• Nya gas- och elnät som omfattar flera länder, bland annat projekt för att bättre integrera förnybar energi i näten.
• Fler satsningar på batterier, bland annat Europeiska batterialliansen som ska bidra till att bygga upp batteritekniken och produktionskapaciteten i EU.
• Initiativet för kolregioner som ställer om till rena energikällor utan att lämna någon utanför.
• Stöd till det internationella fusionsprojektet Iter, ett av världens mest ambitiösa energiprojekt.

Läs mer: https://ec.europa.eu/energy/en

EU:s transportpolitik stimulerar ekonomin genom att bidra till en modern infrastruktur som möjliggör snabbare och säkrare resor, samtidigt som man främjar hållbara och digitala lösningar.

EU behöver effektiva transportförbindelser för att främja företagande, tillväxt och sysselsättning, för turism och fritidsaktiviteter och för att människor ska kunna träffas. Transportsektorn är viktig för ekonomin och sysselsätter direkt omkring 10 miljoner människor. EU:s transportpolitik är inriktad på att skapa ett kriståligt europeiskt nätverk av renare och miljövänligare transporter och rättvis konkurrens.

Vad gör EU?

Tack vare EU har vi de senaste 20 åren fått säkrare vägar, flyg och sjöfart, bättre arbetsvillkor för transportarbetare, fler och billigare transportsätt och en snabb utveckling mot renare och digitala lösningar.

Transporterna står för en fjärdedel av EU:s utsläpp av växthusgaser och EU:s gröna giv har som mål att minska utsläppen med 90 % fram till 2050. För att vi ska få fler hållbara och säkra transporter behövs fler tillgängliga, hälsosamma, miljövänliga och hyfsat billiga alternativ. Ett centralt mål är att öka användningen av rena fordon och alternativa bränslen och stärka betydelsen av hållbara transportmedel som tåget. Under Europaåret för järnvägen 2021 lyfts tåget fram som ett hållbart, smart och säkert transportmedel.

Effektiviteten måste förbättras. Digital teknik som möjliggör automatiserade transporter och smarta trafikledningssystem kan bidra till både ökad effektivitet och renare transporter.

Fonden för ett sammanlänkat Europa, som har en budget på över 25,8 miljarder euro, stöder infrastrukturprojekt i EU med målet att länka samman hela kontinenten. Det handlar bland annat om att koppla samman nationella transportnät och stödja investeringar i förbindelser över gränserna. Stödet går främst till investeringar i miljövänliga transportmedel, som järnvägen, och utveckling av infrastruktur för fordon som använder alternativa bränslen.

EU:s transportpolitik utgör den inre marknadens ryggrad och stimulerar ekonomin. Genom att bygga upp en inre marknad för luftfart och arbeta vidare med initiativet för ett gemensamt europeiskt luftrum blir det hela tiden lättare och billigare att flyga. Järnvägsbolag kan erbjuda sina tjänster var som helst i EU, förutsatt att de har tillstånd, och rederier kan bedriva verksamhet i fler länder.

Trygghet och säkerhet är det allra viktigaste. Framsteg har gjorts i rätt riktning, men ändå miste omkring 18 800 människor livet i trafikolyckor under 2020. Därför arbetar EU aktivt för att förbättra trafiksäkerheten. EU:s transportpolitik hjälper också resenärer på andra sätt. Alla som reser med flyg, tåg, buss och båt har vissa passagerarrättigheter i EU när det gäller t.ex. förseningar eller inställda avgångar.

Läs mer: https://ec.europa.eu/transport/index_en

Den gemensamma jordbrukspolitiken ser till att EU:s 447 miljoner invånare får hållbart producerad mat till rimliga priser. Den bidrar också till att motverka klimatförändringarna, förvalta våra naturresurser och stödja sysselsättning och tillväxt på landsbygden.

Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) gäller alla EU-länder och finansieras genom EU-budgeten. Den stöder EU:s livsviktiga livsmedels- och jordbrukssektor som står för nästan 40 miljoner jobb.

Kriser som klimatförändringarna och coronapandemin är en påminnelse om att vårt livsmedelssystem är hotat och måste bli mer robust och flexibelt. Ett mer hälsosamt och hållbart livsmedelssystem är en av hörnstenarna i EU:s gröna giv.

Vad gör EU?

Jordbrukspolitiken bidrar med följande stöd:

• Inkomststöd till bönderna (direktstöd) för att kompensera för de risker och osäkra förhållanden som råder inom jordbruket. För att få stöd måste bönderna följa strikta regler för livsmedelssäkerhet, miljö, djurhälsa och djurskydd.
• Marknadsåtgärder för att hantera svåra marknadsförhållanden, till exempel en plötsligt minskad efterfrågan på grund av hälsolarm, eller prissänkningar till följd av ett tillfälligt överskott på marknaden.
• Program för landsbygdsutveckling (medfinansierade av EU-länderna) som främjar innovation och konkurrenskraft för att göra landsbygden till en attraktiv plats att bo och arbeta på.

Under 2019 fick bönderna i EU 57,98 miljarder euro i EU-stöd, där inkomststödet utgjorde nästan tre fjärdedelar av det totala beloppet.

Förslagen om EU:s framtida jordbrukspolitik syftar till att flytta fokus från regler och efterlevnad till resultat. Politiken ska främja en hållbar och konkurrenskraftig jordbrukssektor som kan bidra till målen i den gröna given. Bönder, livsmedelsföretag och landsbygdssamhällen spelar en viktig roll i många frågor. Ett exempel är Från jord till bord-strategin som ska skydda miljön genom hållbar produktion och konsumtion av livsmedel. Strategin ska främja hälsosamma livsmedel för alla och förebygga matsvinn, samtidigt som böndernas försörjning garanteras. Den framtida jordbrukspolitiken hänger nära samman med EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 och är tänkt att börja tillämpas den 1 januari 2023, förutsatt att Europaparlamentet och ministerrådet enas om kommissionens förslag.

EU:s allmänna livsmedelslagstiftning ska skydda människors hälsa och konsumenternas intressen och samtidigt se till att den inre marknaden fungerar effektivt. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ger råd i olika livsmedelsfrågor för att skydda människor, djur, växter och miljön. Varningssystemet för livsmedel och foder (Rasff) bidrar till att se till att livsmedel som inte uppfyller EU-reglerna plockas bort från butikshyllorna. Vid större utbrott av djursjukdomar eller matförgiftning kan EU-myndigheterna spåra livsmedlen via systemet Traces.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/food-farming-fisheries_sv

Havet är vår största syreproducent, reglerar vädret och klimatet och är hem för de flesta av jordens arter. Det är också en viktig drivkraft för EU:s ekonomi och förser oss med mat, jobb, transporter och rekreation. EU arbetar för att skydda våra hav och se till att de förblir ekonomiskt och miljömässigt hållbara för framtida generationer.

Vad gör EU?

EU:s blå ekonomi är en sund sektor med en omsättning på 650 miljarder euro (2018) och 4,5 miljoner jobb. EU:s strategi för en hållbar blå ekonomi ska ta vara på havs- och sjöfartssektorns potential för hållbar tillväxt som helhet.

Tack vare forskning och innovation är havet en källa till förnybar energi, mineraler och läkemedel. EU har unika förutsättningar för att utveckla havsbaserad förnybar energi tack vare sina många olikartade havsområden och de stadigt sjunkande kostnaderna för nya anläggningar. Förslagen att maximera denna potential kommer att hjälpa EU att nå sitt mål om att bli klimatneutralt senast 2050.

EU stimulerar dessa nya möjligheter och spelar också en viktig roll genom att främja ett ansvarsfullt och hållbart utnyttjande av havet, både i Europa och globalt.

EU:s gemensamma fiskeripolitik ska se till att fiske och vattenbruk (odling av fisk i kontrollerade former) är miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. Målet är att främja en dynamisk och hållbar fiskeindustri, bevara resurser och skydda den marina miljön, samtidigt som man säkerställer en rättvis levnadsstandard i fiskesamhällena. Den gemensamma fiskeripolitiken innehåller en rad regler för hanteringen av EU:s fiskeflottor och bevarandet av fiskbestånden. För att förhindra överfiske finns det kvoter för EU-länderna, som anger hur mycket av varje art som får fångas, samtidigt som man har infört en landningsskyldighet för att förhindra att fiskeflottorna fortsätter med sin slösaktiga praxis att dumpa oönskad fisk.

EU har infört skyddade områden för att skydda de marina ekosystemen och den biologiska mångfalden, men även de tjänster som dessa ekosystem erbjuder, och har som mål att skydda minst 30 % av EU:s hav före 2030. Dessutom ska EU-reglerna mot nedskräpningen av haven minska de negativa effekterna av tappade och kvarlämnade fiskeredskap och av de tio engångsartiklar av plast som ofta påträffas på stränder och i hav i EU.

EU:s gemensamma fiskeripolitik och havspolitik ska finansieras genom Europeiska havs-, fiskeri-och vattenbruksfonden. När fonden har godkänts kommer den att tillhandahålla över 6,1 miljarder euro (2021–2027) för hållbar utveckling i sektorn, med särskild inriktning på stöd till småskaligt kustfiske.

Läs mer: https://ec.europa.eu/oceans-and-fisheries/index_sv

EU bidrar till skapandet av fler och bättre arbetstillfällen i hela Europa och strävar efter att skapa anständiga arbetsvillkor för alla medborgare, bland annat genom Europeiska socialfonden, som har en budget på 86,4 miljarder euro.

Ansvaret för sysselsättningspolitiken och sociala frågor delas mellan EU och medlemsstaterna. Kommissionen har gett högsta prioritet åt jobb, tillväxt och investeringar, med uppbackning från investeringsplanen för Europa.

Vad gör EU?

EU:s sysselsättnings- och socialpolitik har följande syften:

• Att skapa goda arbetstillfällen i EU.
• Att underlätta för arbetstagarna att hitta jobb i hemlandet eller i ett annat EU-land.
• Att främja kompetens och entreprenörskap.
• Att samordna och modernisera systemen för social trygghet.
• Att skapa bättre arbetsvillkor genom gemensamma mini-minormer.
• Att arbeta för social inkludering och mot fattigdom.
• Att värna rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

Denna politik bidrar till att uppnå Europa 2020-målen för sysselsättning, social inkludering och utbildning. EU tillhandahåller och samordnar finansiering för att hjälpa medlemsstaterna att investera i människor (bland annat barnomsorg, hälso- och sjukvård, utbildning, tillgänglig infrastruktur och hjälp med att hitta ett arbete) och reformera sina system för social trygghet. Europeiska socialfonden satsar 86,4 miljarder euro på att hjälpa miljontals EU-medborgare att skaffa ny kompetens och finna bättre arbeten. Genom ungdomsgarantin (på motsvarande 8,8 miljarder euro) försöker man motverka ungdomsarbetslöshet genom att se till att alla ungdomar under 25 år får ett konkret högkvalitativt erbjudande om jobb, lärlingsplats, praktik eller vidareutbildning inom fyra månader efter att de avslutat sin formella utbildning eller blivit arbetslösa. Initiativet om kompetenshöjningsvägar bidrar till att förbättra vuxnas grundläggande kompetens, såsom att läsa, skriva eller använda en dator. Genom detta initiativ hjälper EU medlemsstaterna att ge personer en andra chans att utveckla sin kompetens.

Samtidigt som social trygghet är och förblir varje medlemsstats ansvar skapar EU broar mellan nationella system för medborgare som rör sig över gränserna. EU:s bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen ersätter inte de nationella systemen, men skyddar rätten till social trygghet för personer som rör sig inom EU (samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz). EU skyddar också människor genom lagar om begränsad arbetstid, motverkande av diskriminering på arbetsplatsen, säkrare arbetsmiljöer och garanterad ersättning för arbetsskada. I syfte att skapa nya och mer effektiva rättigheter för medborgarna innefattar den europeiska pelaren för sociala rättigheter principer och rättigheter när det gäller lika möjligheter på arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och socialt skydd. Eures, den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet, hjälper också till med att koppla samman arbetssökande och företag som erbjuder arbete.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/employment-and-social-affairs_sv
Kommissionens diskussionsunderlag om EU:s sociala dimension

Regionalpolitiken är till för alla regioner och städer i Europeiska unionen och syftar till att stödja skapandet av arbetstillfällen, näringslivets konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling samt förbättra medborgarnas livskvalitet.

Investeringar i forskning och innovation i San Ġwann, Galway och Cottbus, modernisering av flygplatserna i Riga och Wrocław, förbättrad rörlighet i städerna Aten, Sofia och Cluj-Napoca, bevarande av Mont-Saint-Michel och Pompeji, utveckling av bredbandsinfrastrukturen i hela Litauen, stöd till små och medelstora företag i Utrecht och Paredes, upprustning av stadsområden i Santa Coloma de Gramenet och Liège, förnyelse av avloppsreningen i Trenčín och Slavonski Brod och främjad användning av informationsteknik vid universitet i Nicosia och Ljubljana – detta är bara några exempel på de tusentals projekt som samfinansieras genom EU:s regionalpolitik i regioner i hela Europa.

Vad gör EU?

Regionalpolitiken utgör grunden för europeisk solidaritet, främjar ekonomisk tillväxt och höjer livskvaliteten genom strategiska investeringar. Den största delen av budgeten går till att hjälpa EU:s mindre utvecklade länder och regioner att komma i kapp och minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnader som fortfarande finns i unionen.

Regionalpolitiken förvaltas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna samt deras regioner, som väljer ut de projekt som kommer att medfinansieras av EU inom ramen för de program som man på förhand kommit överens med kommissionen om. EU-medel kompletteras alltid med nationell finansiering (privata och/eller offentliga medel).

Varje program upprättas inom ramen för en gemensam process tillsammans med intressenter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Sådana partnerskap utnyttjas under hela programplaneringen – från utformning, via förvaltning och genomförande, till uppföljning och utvärdering.

Genom Interreg-programmen läggs det i regionalpolitiken särskild uppmärksamhet på de behov och möjlig-heter som finns i gränsregionerna.

För att nå dessa mål och tillgodose de olika utvecklingsbehoven i alla EU-regioner har 259,7 miljarder euro frigjorts för regionalpolitiken under perioden 2014–2020. Detta motsvarar en fjärdedel av den totala EU-budgeten. Resurserna används till att finansiera strategisk infrastruktur för transport och kommunikation, främja en övergång till en mer miljövänlig ekonomi, hjälpa små och medelstora företag att bli mer innovativa och konkurrenskraftiga, skapa nya och varaktiga arbetstillfällen, förstärka och modernisera utbildningssystemen och bygga ett mer inkluderande samhälle. Mer information om de europeiska struktur- och investeringsfonderna finns på cohesiondata.ec.europa.eu/overview#.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/regional-policy_sv

EU försöker stärka företagens konkurrenskraft och främja sysselsättning och tillväxt genom ett bra företagsklimat.

EU:s näringslivsstrategi syftar till att förbättra företagsklimatet, främja företagarandan och nya arbetstillfällen samt göra det enklare för små företag att få tillgång till finansiering och marknader. Små och medelstora företag utgör 99 % av alla företag i EU och står för två tredjedelar av den totala sysselsättningen inom den privata sektorn. EU:s politik uppmuntrar skapande av nya företag och stöder innovativa företag i deras försök att expandera. Förbättrade handelsavtal öppnar för nya marknader för företagen i EU, och åtgärder kan vidtas för att förhindra illojal konkurrens från länder utanför EU. EU har följande mål:

• Att stärka sin industriella bas och främja övergången till en koldioxidsnål ekonomi.
• Att främja innovation som ett sätt att skapa ny tillväxt.
• Att uppmuntra små företag och främja företagarandan.
• Att säkra en EU-marknad för varor.
• Att maximera fördelarna för EU:s investeringar i rymden.

Vad gör EU?

EU är fast beslutet att hjälpa företag och industri att öka sin konkurrenskraft samt skapa tillväxt och nya arbetstillfällen. Syftet är att hjälpa europeiska företag att bli smartare, mer innovativa och mer hållbara. Industripolitiken bidrar till konkurrenskraft genom att skapa lämpliga ramvillkor (t.ex. smart lagstiftning och kompetensutveckling). Kommissionen har utarbetat sektorsspecifika handlingsplaner och lagstiftning för att stödja mer än ett dussin industriella nyckelsektorer, däribland den kemiska industrin, fordonsindustrin, livsmedelsindustrin, hälso- och sjukvårdsindustrin, bioteknikindustrin och flygindustrin. Kommissionen ansvarar också för sektorer med geostrategiska konsekvenser och en hög grad av offentliga ingrepp, exempelvis försvars-, säkerhets- och rymdsektorn.

Kommissionen har tillsammans med Europeiska investeringsbanken (EIB) lanserat investeringsplanen för Europa. Som en del av planen inrättades Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att frigöra investeringar i hela Europa. I november 2018 hade planen bidragit till 360 miljarder euro i investeringar. Fonden ger garantier till projekt som finansieras av Europeiska investeringsbanken, med fokus på infrastruktur, innovation och mindre företag. Omkring 850 000 små och medelstora företag förväntas kunna dra nytta av en bättre tillgång till finansiering. Kommissionen förvaltar flera EU-program för att stödja innovation och företagande, däribland följande:

• Cosme – programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag.
• Horisont 2020 för forskning och innovation.
• Galileo för satellitnavigering och Copernicus för jordobservation, vilka tillhandahåller tjänster till förmån för miljontals människor och företag.

EU erbjuder också en rad stödtjänster till företag, däribland nätverket för företag i Europa (Enterprise Europe Network) och Erasmus för unga företagare.

Läs mer: https://europa.eu/european-union/topics/enterprise_sv

Forsknings- och innovationsprogrammet Horisont 2020 har en budget på 77 miljarder euro och syftar till att hjälpa EU att främja tillväxt och sysselsättning och ta itu med våra största utmaningar.

Forskning och innovation är avgörande för vår ekonomi och vårt samhälle. De utgör kärnan i EU:s politik för att främja goda arbetstillfällen, tillväxt och investeringar. De förser oss också med kunskap och lösningar för att hantera både akuta problem såsom ebolautbrottet 2014 och långsiktiga samhällsutmaningar såsom klimatförändringar.

Samtidigt bidrar forskning och innovation till att göra livet bättre för människor genom förbättringar inom områden som hälso- och sjukvård, transport och energi. Vidare utgör de en plattform för många nya produkter och tjänster som kan förbättra livskvaliteten och de ekonomiska resultaten.

Vad gör EU?

EU är världens största kunskapsproducent och står för nästan en tredjedel av den globala vetenskapliga och tekniska produktionen. Med tanke på den allt större konkurrensen måste EU bli bättre på att omvandla nydanande forskning och innovativa idéer till framgångsrika produkter och tekniker. Alla EU-medlemsstater har sina egna forskningsprogram och finansieringssystem, men många viktiga frågor kan bäst hanteras genom att hjälpa forskare och innovatörer i olika länder att samarbeta. Det är av den anledningen som forskning och innovation stöds på EU-nivå, framför allt genom programmet Horisont 2020.

Horisont 2020 är EU:s största forsknings- och innovationsprogram någonsin och omfattar en finansiering på 77 miljarder euro under sju år (2014–2020). Därtill kommer de andra offentliga och privata investeringar som dessa medel kommer att locka till sig. Det leder till genombrott, upptäckter och världsledande produkter, både på laboratoriestadiet och genom att man tar idéer från laboratoriet till marknaden.

Horisont 2020 har tre huvudmål, nämligen följande:

• Att främja vetenskaplig spetskompetens, bland annat genom Europeiska forskningsrådet, samt utbildning och karriärutveckling för forskare inom Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna.
• Att främja industriellt ledarskap inom områden som nanoteknik, bioteknik samt informations- och kommunikationsteknik och genom stöd till företag och företagare.
• Att ta itu med våra största samhällsproblem, inbegripet hälso- och sjukvård, transporter, energi och klimatåtgärder, samt skydda friheten och säkerheten.

Kommissionen försöker också ta fram strategier som främjar spetsforskning och stimulerar innovation. Nya politiska strategier och åtgärder kan delas in i tre huvudteman: öppen innovation, öppen vetenskap och öppenhet gentemot omvärlden.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/research-and-innovation_sv

Den ekonomiska och monetära unionen och euron utgör den gemensamma grunden för större stabilitet, tillväxt och välstånd i hela Europa.

Den ekonomiska och monetära unionen förenar och integrerar EU:s ekonomier genom samordning av den ekonomiska politiken och skattepolitiken, en gemensam penningpolitik och en gemensam valuta, det vill säga euron. Den är ett kraftfullt verktyg för att skapa sysselsättning, tillväxt, social rättvisa och finansiell stabilitet, men den är också ett pågående arbete som ännu inte är avslutat.

Vad gör EU?

EU:s ekonomiska och finansiella politik inom euroområdet och i EU syftar till att:

• främja tillväxt och sysselsättning,
• främja makroekonomisk och finanspolitisk stabilitet,
• förbättra en väl fungerande ekonomisk och monetär union,
• främja investeringar,
• förebygga eller korrigera makroekonomiska obalanser,
• bidra till att samordna ländernas strukturpolitiska åtgärder, och
• öka välståndet i länder utanför EU.

Som en reaktion på den ekonomiska och finansiella krisen 2008 stärkte man EU:s ekonomiska styrning genom att förbättra stabilitets- och tillväxtpakten, finanspolitiska regler för medlemsstaterna för att främja och upprätthålla stabiliteten inom Ekonomiska och monetära unionen (EMU). Länder som stängdes ute på finansmarknaderna, såsom Grekland, fick ekonomiskt och politiskt stöd, och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) inrättades som euroområdets permanenta lösning för sådana situationer.

Förfarandet vid makroekonomiska obalanser infördes också för att övervaka och korrigera potentiellt problematisk ekonomisk utveckling i enskilda medlemsstater och förhindra att andra medlemsstater påverkas.

Euron har varit i omlopp sedan 2002 och används av mer än 340 miljoner människor i 19 medlemsstater. Euron är den näst mest använda valutan efter den amerikanska dollarn. En gemensam valuta är praktisk för medborgarna och bra för näringslivet, och innebär ett stort steg framåt i den europeiska integrationen.

Investeringsplanen för Europa, som antogs i november 2014, använder statliga garantier för att stimulera till privata investeringar. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) ingår i planen och har redan bidragit med 439 miljarder euro i investeringar (i oktober 2019), vilket är mer än förväntat. Investeringarna har bidragit till att 1,1 miljoner arbetstillfällen har skapats, en siffra som förväntas stiga till 1,7 miljoner 2022. Flera än 1 miljon små och medelstora företag förväntas kunna dra nytta av en bättre tillgång till finansiering, och planen har bidragit till att öka EU:s BNP med 0,9 %.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/economy-finance-and-euro_sv
Kommissionens diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union

EU arbetar för att det finansiella systemet ska vara fortsatt starkt och säkert och för att den inre marknaden ska erbjuda konsumenter och företag de finansiella produkter som de behöver.

Finansinstituten och marknaderna spelar en avgörande roll för stabiliteten och tillväxten i EU:s ekonomi. De tillhandahåller finansiering till hushåll och företag, gör det möjligt för människor att spara och investera, tillhandahåller försäkringar mot risker och underlättar betalningar.

Ett fel i det finansiella systemet kan få vittgående konsekvenser. Finanskrisen 2008 visade att inget enskilt EU-land kan hantera den finansiella sektorn och övervaka risker för den finansiella stabiliteten på egen hand. I krisens kölvatten har EU gjort ambitiösa reformer för att stärka det finansiella systemet och EU:s förmåga att hantera framtida finansiella och ekonomiska chocker. Detta inbegriper stärkta regler för att skydda insättningar i händelse av bankkonkurs.

Vad gör EU?

EU strävar efter att skapa en stark och säker finansiell sektor genom att stärka övervakningen av finansinstitut och reglera komplexa finansiella produkter. Europeiska kommissionen fortsätter sitt arbete med att upprätthålla ett stabilt och motståndskraftigt finansiellt system och ta itu med de kvarstående riskerna samt anpassa regelverket till den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Det enhetliga regelverket medförde gemensamma bestämmelser för övervakning av bankkapitalkraven, ett förbättrat skydd för insättare och förvaltning av krisdrabbade banker. I och med bankunionen flyttades banktillsyn och rekonstruktion från nationell nivå till EU-nivå i de 19 medlemsstater som ingår i euroområdet. Kapitalmarknadsunionen skapar de förutsättningar som krävs för att mobilisera kapital i Europa och kanalisera det till alla företag, inklusive små och medelstora företag, samt till infrastrukturprojekt som behöver kapital för att expandera och skapa sysselsättning.

Det finns ännu inte en fullt integrerad inre marknad i EU för finansiella konsumenttjänster, som fortfarande i huvudsak tillhandahålls på nationell nivå. Detta gör det svårt för konsumenterna att få tillgång till eller överföra finansiella produkter som exempelvis bankkonton, kreditkort, inteckningslån och försäkringar över gränserna. EU arbetar för att göra finansiella tjänster bättre för konsumenter och privata investerare. Till exempel har kommissionen vidtagit åtgärder för att garantera en EU-omfattande rätt att få tillgång till befintliga bankkonton. Kommissionen vill också i högre grad utnyttja de möjligheter som digitaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär för att förbättra konsumenternas tillgång till finansiella tjänster.

EU har presenterat en handlingsplan för hållbar finansiering, det vill säga investeringar i vilka miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning beaktas. Detta är en del av kapitalmarknadsunionens insatser för att koppla ihop finansieringskällorna med särskilda behov i den europeiska ekonomin till förmån för vår planet och vårt samhälle. Det är också ett av de viktigaste stegen mot genomförandet av Parisavtalet och EU:s agenda för hållbar utveckling.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/banking-and-finance_sv

Den inre marknaden är en av EU:s största landvinningar. Den stimulerar tillväxt och ger arbetstillfällen och gör livet lättare för såväl människor som företag.

Tack vare den inre marknaden kan personer, varor, tjänster och pengar cirkulera nästan lika fritt inom EU som inom ett och samma land. EU-medborgarna får studera, bo, handla, arbeta och pensionera sig i vilket annat EU-land som helst och har tillgång till produkter från hela Europa.

Hundratals tekniska, rättsliga och administrativa hinder för den fria handeln och rörligheten mellan EU-medlemsstaterna har avlägsnats för att den inre marknaden ska fungera bättre. Detta innebär att företag har expanderat sin verksamhet, och konkurrensen har lett till lägre priser och ett större utbud för konsumenterna. Till exempel har telefonsamtal inom Europa blivit mycket billigare, flygpriserna har sjunkit markant och nya flyglinjer har tillkommit. Samtidigt arbetar EU för att se till att den ökade friheten inte undergräver rättvisa, konsumentskydd och miljöhållbarhet.

Vad gör EU?

Kommissionen samarbetar med myndigheter och intressenter i medlemsstaterna för att övervaka och kontrollera efterlevnaden av gällande bestämmelser så att människor och företag kan utnyttja de möjligheter som den inre marknaden innebär. Det finns dock fortfarande vissa hinder för en fullt fungerande inre marknad. EU arbetar särskilt med följande:

• Att ta itu med befintliga rättsliga eller administrativa hinder för att personer med lätthet ska kunna köpa eller sälja varor och tjänster från eller i en annan medlemsstat.
• Att göra det lättare för företag – såväl stora som små – att skaffa finansiering genom investeringsplanen för Europa och kapitalmarknadsunionen.
• Att uppmuntra människor att arbeta i andra EU-länder för att tillsätta lediga tjänster och tillgodose behovet av särskild kompetens, bland annat genom det europeiska yrkeskortet och Euresportalen (den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet).
• Att förhindra social dumpning, utnyttjande av billigare arbetskraft och flytt av produktion till länder eller områden med låga löner.
• Att främja samarbete mellan nationella skattemyndigheter.
• Att inrätta en gemensam konsoliderad skattebas i EU och en skatt på finansiella transaktioner.

Utöver bestämmelserna om den inre marknaden som garanterar fri rörlighet för personer behöver inte EU-medborgare något pass för att resa inom Schengenområdet, som för närvarande innefattar EU-medlemsstaterna (förutom Bulgarien, Irland, Kroatien, Cypern och Rumänien), samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. För att garantera säkerheten i Schengenområdet har dessa länder utökat kontrollerna vid EU:s yttre gränser samt det polisiära samarbetet.

På portalen Ditt Europa ges information om att arbeta, bo, resa, studera och bedriva verksamhet i andra EU-länder. Här kan man även få tillgång till tjänster som Ditt Europa – Rådgivning (för personlig juridisk rådgivning) och Solvit (för lösning av problem med offentliga myndigheter i utlandet).

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/market_sv

EU:s konsumentpolitik värnar konsumenternas rättigheter, säkerställer att produkter är säkra, hjälper människor att göra väl underbyggda val när de köper varor och tjänster och erbjuder verktyg för att lösa problem om något går fel.

EU:s inre marknad ger konsumenterna tillgång till ett större utbud, flexibilitet, kvalitet och valuta för pengarna. Den kan dock också innebära utmaningar för konsumenterna, framför allt på andra områden som utvecklas i snabb takt, till exempel det digitala området, energiområdet och området för finansiella tjänster. EU:s konsumentpolitik säkerställer att människors rättigheter kommer att upprätthållas om de stöter på problem när de köper varor eller tjänster från andra EU-länder, även på nätet. Detta bidrar till att bygga upp konsumenternas förtroende i EU, vilket också är bra för företag som bedriver gränsöverskridande handel på EU:s inre marknad.

Vad gör EU?

EU erbjuder konsumenterna en uppsättning konkreta rättigheter som ska användas när något går fel.

• Miniminormer för passagerarrättigheter har införts för alla transporttyper, inbegripet information, assistans och ersättning vid inställda resor eller långa förseningar.
• När du handlar på nätet har du 14 dagar på dig att ompröva och häva ditt köp. Man har alltid rätt att lämna tillbaka en vara inom två veckor och få pengarna tillbaka.
• Roamingavgifterna avskaffades i juni 2017. EU-medborgare som reser inom EU betalar inhemska priser när de ringer, skickar sms eller använder data i andra länder.
• Om en produkt som köpts i EU (antingen på nätet eller i butik) skiljer sig från hur den marknadsförts eller inte fungerar korrekt, har konsumenten åtminstone rätt till kostnadsfri reparation eller kostnadsfritt byte.
• Sedan 2016 finns nya EU-bestämmelser för bolån om att informationen i reklam ska vara tydlig och att konsumenter ska informeras i god tid innan de undertecknar ett avtal.

EU hjälper också till med att lösa tvister med näringsidkare på ett snabbt och effektivt sätt. Sådana billiga, snabba förfaranden kan användas vid både inhemska och internationella tvister. Plattformen för tvistlösning online innebär att konsumenter och näringsidkare kan lösa tvister om onlineköp helt och hållet på nätet. Nätverket av europeiska konsumentcentrum ger gratis hjälp och rådgivning till konsumenter om deras internationella köp.

Det finns stränga säkerhetskrav för leksaker, elapparater, kosmetika och läkemedel samt strikta regler för att säkerställa att osäkra produkter dras tillbaka från marknaden. Varje år anmäls mer än 200 olika osäkra produkter via EU:s system för snabbt informationsutbyte för farliga konsumentprodukter (Rapex).

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/consumers_sv

EU:s konkurrensbestämmelser syftar till att garantera att alla företag konkurrerar rättvist och jämbördigt på den inre marknaden till förmån för konsumenter, företag och den europeiska ekonomin som helhet.

Tillsammans med de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna kontrollerar kommissionen efterlevnaden av EU:s konkurrenspolitik och bestämmelser för att se till att företagen konkurrerar med varandra på lika villkor. Detta bidrar till lägre priser och bättre kvalitet, främjar innovation och effektivitet samt ger konsumenterna ett större utbud.

Vad gör EU?

Kommissionen vidtar åtgärder i fråga om

• karteller eller andra olagliga överenskommelser mellan företag så att de inte konkurrerar med varandra eller sätter artificiellt höga priser,
• fall där större aktörer missbrukar sin dominerande ställning på marknaden för att försöka tränga ut konkurrenter eller ta överdrivet höga priser,
• sammanslagningar och uppköp som skulle kunna påverka konkurrensen på den inre marknaden,
• ekonomiskt stöd (statligt stöd) till företag från regeringar i EU, vilket kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden genom att vissa företag gynnas framför andra, och
• internationellt främjande av en konkurrenskultur så att EU-företag får rättvisa konkurrensvillkor på andra marknader i världen.

EU:s undersökningar av konkurrensbegränsande metoder kan inte bara omfatta varor utan även yrken och tjänster. Kommissionen övervakar det stöd som medlemsstaternas regeringar ger till företagen, för att säkerställa att detta inte ger vissa företag en orättvis konkurrensfördel. Statligt stöd kan vara tillåtet om det hjälper eller främjar mindre gynnade regioner, små och medelstora företag, forskning och utveckling, miljöskydd, utbildning, sysselsättning eller kultur.

Åren 2016 och 2017 bötlade kommissionen medlemmarna i en lastbilstillverkarkartell bestående av sex ledande företag som producerar mer än 90 % av de medelstora och tunga lastbilar som säljs i Europa: Scania, Daimler, DAF, Iveco, MAN och Volvo/Renault. Kommissionen dömde dessa sex företag till böter på totalt 3,8 miljarder euro. Dessa pengar går till EU-budgeten, vilket innebär att skattebetalarna behöver bidra med mindre pengar.

Stora företag får inte använda sin förhandlingsstyrka och ställa villkor som gör det svårt för deras leverantörer eller kunder att göra affärer med storföretagens konkurrenter. Som exempel kan nämnas att kommissionen dömde Google till 2,42 miljarder euro i böter 2017 för att ha missbrukat sin dominerande ställning på marknaden som sökmotor genom att främja sin egen pris- jämförelsetjänst i sökresultaten och degradera konkurrenternas. I juli 2018 fick Google böter på ytterligare 4,34 miljarder euro för att ha infört olagliga begränsningar mot tillverkare av Android-enheter. Fler fall finns på https://ec.europa.eu/competition/consumers/how/index_sv.html

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/competition_sv

Medan de nationella regeringarna är ansvariga för att fastställa skattesatser och driva in skatter, säkerställer EU att personer och företag från andra medlemsstater inte diskrimineras och att skatter inte utgör ett hinder för EU:s inre marknad.

Medlemsstaternas regeringar har i stort sett fria händer att utforma sina skattelagar utifrån egna prioriteringar. De måste dock respektera vissa grundläggande principer, som icke-diskriminering och den fria rörligheten för varor och tjänster på den inre marknaden. Allt fler företag och personer är verksamma i mer än ett land, vilket gör det lättare för dem att på laglig väg försöka betala så lite skatt som möjligt (”skatteflykt”) eller inte betala skatt alls (”skatteundandragande”). Länderna kan inte lösa dessa problem på egen hand, så EU-medlemsstaterna samarbetar för att se till att beskattningen är rättvis.

Vad gör EU?

EU deltar inte direkt i skatteuppbörd och slår heller inte fast några skattesatser. EU:s uppgift är att övervaka de nationella skattereglerna och se till att de är förenliga med viss EU:s politik, så att de

• främjar ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen,
• garanterar den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital i EU på den inre marknaden,
• inte ger företagen i ett land orättvisa fördelar i förhållande till konkurrenterna i andra länder, och
• inte diskriminerar konsumenter, arbetstagare eller företag från andra EU-länder.

Beslut i skattefrågor måste fattas enhälligt av medlemsstaterna, så att varje lands intressen tas tillvara. För vissa skatter, som moms och skatter på bensin, tobak och alkohol (punktskatter), har medlemsstaterna enats om att allmänt anpassa reglerna och minimiskattesatserna för att undvika illojal konkurrens på den inre marknaden.

Skattelagstiftningen i en medlemsstat bör inte tillåta att personer eller företag undgår beskattning i en annan. EU-omfattande åtgärder är nödvändiga för att ta itu med problemet. Efter antagandet av EU:s handlingsplan 2012 har många lagstiftningsåtgärder vidtagits för att bekämpa skattebedrägeri, skatteflykt och skatteundandragande.

En nära samordning mellan skattemyndigheterna bidrar också till att förhindra att företag utnyttjar kryphålen i olika länders system för att betala mindre skatt.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/taxation_sv

EU:s tullunion innebär att alla medlemsstater arbetar tillsammans för att se till att varor som importeras till EU kan cirkulera fritt och att de är ofarliga för människor, djur och miljö.

En tullunion innebär att de berörda länderna tillämpar samma tullsatser på varor som importeras till deras territorium från resten av världen och att de inte tillämpar tullsatser sinsemellan. När det gäller EU innebär detta att inga tullavgifter behöver betalas när varor transporteras från en medlemsstat till en annan.

EU:s tullunion är ett av de få områden där Europeiska unionen har exklusiv behörighet. Kommissionen lägger fram lagförslag om EU-relaterade tullfrågor och ser till att bestämmelserna genomförs.

Vad gör EU?

I praktiken förvaltas EU:s tullunion av de nationella tull- myndigheterna som agerar som om de vore en enda myndighet. De skyddar konsumenterna från varor som kan vara farliga eller skadliga för deras hälsa och skyddar djur och miljön från växt- och djursjukdomar. De bidrar också till kampen mot organiserad brottslighet och terrorism och ser till att europeiska skatter inte smugglas ut.

Tullmyndigheterna förhindrar också olaglig export av avfall, eftersom en av deras viktigaste uppgifter är att skydda miljön. För näringslivet innebär tullunionen att samma regler tillämpas oavsett var varor förs in i EU och att varorna kan cirkulera fritt eller säljas överallt inom EU:s tullområde efter att de har tullbehandlats.

Under 2016 till exempel hanterades nästan 313 miljoner tulldeklarationer av mer än 2 000 tullkontor i EU som arbetar 365 dagar om året.

EU:s tullpolitik är för närvarande inriktad på följande:

• Att se till att alla medlemsstater samarbetar på ett ändamålsenligt och effektivt sätt inom tullunionen.
• Att föreslå lagstiftning och förfaranden för bättre säkerhet och trygghet för medborgarna samt för underlättande av laglig handel.
• Att hjälpa EU-länderna att utbyta information som kan vara användbar för tullmyndigheterna.
• Att se till att varor kan cirkulera fritt från en medlemsstat till en annan på EU:s inre marknad.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/customs_sv

Utveckling utgör kärnan i EU:s utrikespolitik, och EU står för mer än hälften av den globala samarbetsfinansieringen.

EU:s relationer med resten av världen bygger på solidaritet och samarbete. Utmaningar som klimatförändringar, våldsam extremism, människohandel och irreguljär migration respekterar inga gränser, och endast genom att arbeta med partnerländer bland utvecklingsländerna kan vi ta itu med extrem fattigdom.

Vad gör EU?

EU betraktar inte utvecklingssamarbete som någon välgörenhet utan som en investering i en hållbar, gemensam framtid. EU är därför en ledande förespråkare av FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling, och i EU:s egna europeiska samförstånd om utveckling från maj 2017 anges hur EU kommer att inrikta sig på ”människor, vår planet, välstånd, fred och partnerskap” i arbetet mot 2030-agendans mål för hållbar utveckling.

Målet för EU är att ta sig an orsakerna till fattigdom. Detta innebär inte bara att ge rimlig tillgång till livsmedel, rent vatten, hälso- och sjukvård, utbildning och mark. Det handlar inte heller bara om att utveckla viktig transport- och energiinfrastruktur och en ren miljö. Det betyder också att bygga upp och stärka demokratin, de mänskliga rättigheterna (inklusive jämställdhet mellan kvinnor och män) och rättsstatsprincipen. Utan detta kan man inte utveckla säkra och stabila samhällen där människor kan blomstra och lokala företag kan investera och växa, eller skapa varaktiga arbetstillfällen.

EU:s 140 diplomatiska beskickningar (”delegationer”) samarbetar med partnerländer runt om i världen för att utforma långsiktiga program. När programmen godkänts av Europaparlamentet och medlemsstaterna förvaltas de på fältet med hjälp av pengar från EU:s allmänna budget och en särskild del av Europeiska utvecklingsfonden. Mellan 2014 och 2020 kommer EU att totalt sett bevilja cirka 82 miljarder euro i extern finansiering genom bidrag, upphandling och stöd till nationella budgetar och i allt högre grad med hjälp av EU-finansiering som ”såddkapital” för att uppmuntra lokala offentliga och privata investeringar.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/international-cooperation-and-development_sv

EU arbetar för stabila demokratier och ekonomier i grannländerna genom att skapa skräddarsydda partnerskap som bygger på gemensamma intressen och bilateralt eller regionalt samarbete.

Vad gör EU?

Grannskapspolitiken är grunden för EU:s förbindelser med 16 av de närmaste grannländerna. De är i söder Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestina*, Syrien och Tunisien och i öster Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Moldavien och Ukraina.

Samarbetet ska främst

• stabilisera grannländerna genom ekonomisk utveckling, sysselsättning och möjligheter för unga, bättre transport- och energinät, ökad säkerhet och insatser när det gäller migration,
• främja god förvaltning, demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter,
• underlätta regionalt samarbete, till exempel genom det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet.

I det södra grannskapet arbetar EU tillsammans med sina partner för att lösa kriser som dem i Syrien och Libyen och för att reglera migrationsflödena.

EU:s utvidgningspolitik omfattar Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo**, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet. Utsikterna till medlemskap är ett kraftfullt incitament för demokratiska och ekonomiska reformer i de europeiska länder som vill ansluta sig till EU och bidrar till försoning och stabilitet. Ett europeiskt land kan bara bli EU-medlem om det uppfyller demokratiska normer, bl.a. rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. Det ska också ha en fungerande marknadsekonomi och kunna hantera konkurrens och marknadskrafter inom EU. Slutligen ska det kunna påta sig det ansvar som följer av ett EU-medlemskap.

Turkiet är EU:s partner på många viktiga områden, men de senaste åren har landet avlägsnat sig allt mer från EU:s kärnvärden och principer. Anslutningsförhandlingarna med Turkiet ligger därför i praktiken på is. EU har ett strategiskt intresse av ett stabilt och säkert läge i östra Medelhavsområdet och av att utveckla ett gott samarbete med Turkiet som gagnar båda parterna.

Under 2020 gav EU 7,47 miljarder euro i bistånd till grannländer och utvidgningsregioner för att mildra konsekvenserna av coronapandemin. EU har levererat nödhjälp, stöttat forskning och sjukvård, hjälpt till med vattensystem och bidragit till att lösa de ekonomiska och sociala problemen till följd av pandemin.

• Denna beteckning ska inte uppfattas som ett erkännande av en palestinsk stat och påverkar inte de enskilda medlemsstaternas ståndpunkter i frågan.

• Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

Läs mer: Grannskapspolitik Utvidgning EU:s grannländer västra Balkan

EU står upp för frihandeln. I EU är 35 miljoner jobb direkt eller indirekt beroende av handel med länder utanför EU. EU kämpar för öppna, regelbaserade marknader, lika villkor och strängast möjliga internationella normer.

EU är världens största handelsblock och en av de mest öppna ekonomierna i världen. En tredjedel av EU:s BNP är beroende av handeln. I framtiden väntas 85 procent av tillväxten i världen att genereras utanför EU:s gränser. EU förhandlar fram och ingår internationella handelsavtal på medlemsländernas vägnar.

Vad gör EU?

EU:s handelspolitik omfattar handel med varor och tjänster men även andra frågor som utländska direktinvesteringar och immateriella rättigheters handelsaspekter.

I februari 2021 presenterade kommissionen EU:s nya handelsstrategi som har följande tre mål:

1. Att stödja återhämtningen och omvandlingen av EU:s ekonomi i linje med sina gröna och digitala ambitioner.
2. Att utforma de globala reglerna så att de blir rättvisa och hållbara.
3. Att öka EU:s förmåga att hävda sina intressen och göra sina rättigheter gällande.

Ett av strategins huvudsyften är att reformera Världshandelsorganisationen för att göra den bättre rustad för den moderna handelns utmaningar.

Handelspolitiken kan spela en viktig roll i klimat- och miljöarbetet. EU kommer därför att bättre genomföra och tillämpa kapitlen om hållbar utveckling i sina handelsavtal. EU kommer bland annat att föreslå att man gör respekten för Parisavtalet om klimatförändringar till ett viktigt inslag i framtida handels- och investeringsavtal.

EU står för en öppen och rättvis handel och bekämpar protektionism. EU upprätthåller balansen mellan att vara öppet och säkerställa att allmänhet och näringsliv skyddas mot illojala handelsmetoder. Genom att utnämna en ansvarig för efterlevnaden av handelsbestämmelserna fokuserar EU särskilt på att maximera handelsavtalens fördelar för näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen och lantbrukarna. Man ser också till att EU:s handelspartner uppfyller sina åtaganden, inte minst när det gäller hållbar utveckling.

EU har för närvarande 46 handelsavtal med 78 partnerländer runtom i världen. EU ingick ett nytt avtal med Mexiko 2020, och samma år trädde handelsavtalet med Vietnam i kraft. Redan under de tio månader som EU:s avtal med Japan har varit i kraft har EU:s export ökat med nästan 7 procent.

Med anledning av det brittiska utträdet ur EU den 31 januari 2020 undertecknade Storbritannien och EU ett handels- och samarbetsavtal den 30 december 2020.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/trade_sv

EU och dess medlemsstater är världens största givare av humanitärt bistånd samt tillhandahåller och samordnar katastrofhjälp till människor i områden som drabbats av katastrofer i Europa och runt om i världen.

EU ger katastrofhjälp till människor som drabbas av kriser. År 2017 tillhandahöll EU stöd på 2,2 miljarder euro till förmån för över 120 miljoner människor i mer än 80 länder. EU har följande mål:

• Att rädda och bevara liv, förhindra och lindra mänskligt lidande och värna om integritet och mänsklig värdighet för befolkningar som drabbas av naturkatastrofer och kriser orsakade av människan.
• Att göra snabba insatser vid krissituationer både inom och utanför EU.
• Att minska riskerna för katastrofer, till exempel genom strategier som syftar till att minska klimatförändringarnas effekter.
• Att förbättra beredskapen inför katastrofer, till exempel genom att utveckla system för tidig varning.
• Att garantera en smidig övergång efter de akuta insatserna genom att komplettera med strategier för utvecklingsbistånd.
• Att stärka den allmänna motståndskraften hos befolkningen, till exempel genom att investera i åtgärder för att hjälpa dem att förbereda sig för framtida katastrofer
• Att skydda och trygga framtiden för barn som drabbats av katastrofer orsakade av människan eller naturkatastrofer.

Vad gör EU?

EU reagerar på krissituationer genom kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo), som ser till att EU:s katastrofhjälp kommer fram snabbt och effektivt via sina två huvudinstrument: humanitärt bistånd och civilskydd. EU är en ledande givare av humanitärt bistånd i många kriser, bland annat följande:

• Katastrofhjälp till internflyktingar i Syrien och flyktingar i grannländerna.
• Humanitärt bistånd till flyktingar och internflyktingar i Grekland, Irak, Jemen och Turkiet.
• Humanitära projekt för att rädda liv i de värst drabbade samhällena i Sydsudan och Centralafrikanska republiken.
• Hjälp till samhällen i katastrofbenägna områden för att de bättre ska kunna förbereda och återhämta sig. Varje euro som spenderas på beredskap sparar upp till sju euro i stöd för att hantera katastrofers efterverkningar.

EU skickar ut arbetslag för att hjälpa till vid diverse kriser inom EU och runt om i världen genom sin civilskyddsmekanism:

• EU samordnade och medfinansierade transportkostnaderna för de brandbekämpningsinsatser som gjordes sommaren 2017, då särskilt många bränder härjade i Europa.
• EU skickade ut experter, insatsgrupper och utrustning till länder runt om i världen som drabbades av jordbävningar (Irak och Mexiko), översvämningar (Albanien och Peru) och epidemier (Uganda och Bangladesh) 2017.
• EU hjälpte människor som drabbades av orkanerna Irma och Maria i Västindien i september 2017.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/humanitarian-aid-and-civil-protection_sv

EU:s utrikes- och säkerhetspolitik innebär att EU kan agera samfällt och ge ett enhetligt budskap i världen och att medlemsstaterna på så sätt kan ta itu med sådana utmaningar som de inte kan anta på egen hand samt att säkerhet och välstånd för EU-medborgarna kan säkerställas.

Politiken genomförs av EU:s utrikesrepresentant, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (som även är vice ordförande för kommissionen) och Europeiska utrikestjänsten, som är EU:s diplomattjänst. EU:s yttre åtgärder styrs av de principer som låg till grund för EU:s tillblivelse och utveckling och som EU vill främja i resten av världen, däribland fred, demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Vad gör EU?

Under 2016 inledde den höga representanten och vice ordföranden den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik i syfte att öka stabiliteten i det europeiska grannskapet och utanför detta, främja säkerhet och försvar samt hantera utmaningar såsom energitrygghet, irreguljär migration, klimatförändringar och terrorism. En särskilt om- gående uppföljning gjordes i fråga om säkerhet och försvar, genom antagandet av ett omfattande paket för EU:s säkerhet och försvar 2016 varigenom Europa kommer att ta ett större ansvar på dessa områden. I den globala strategin fastställdes följande fem prioriteringar för EU:s åtgärder:

• Säkerheten i EU.
• Staters och samhällens motståndskraft.
• En integrerad strategi för konflikter och kriser.
• Samarbetsgrundade regionala ordningar
• Global styrning under 2000-talet.

EU stöder länder som drabbats av konflikter och kriser. EU är den största bidragsgivaren i de internationella insatserna med anledning av Syrienkrisen och har tillhandahållit över 11 miljarder euro i stöd till det syriska folket. EU fortsätter att stödja internationella insatser för att frambringa fred i Mellanöstern genom att stödja en tvåstatslösning där Israel och en palestinsk stat lever sida vid sida. Den överenskommelse som nåddes 2015 om Irans kärnvapenprogram var ett prov på EU:s roll när det gäller att leda fredsförhandlingar på det internationella samfundets vägnar. År 2018 genomfördes 16 civila uppdrag och militära insatser på tre kontinenter. Mobiliseringsbeslut fattas gemensamt av EU-ländernas nationella ministrar. Bland framgångarna kan nämnas EU:s fredsbevarande uppdrag i flera oroshärdar i världen, utbildning av polis, soldater och kustbevakare, stöd till statsbyggande i situationer efter konflikter och kampen mot piratdåd utanför Afrikas horn. EU har inte någon stående armé utan samlar trupper från medlemsstater under EU:s flagg.

Europeiska försvarsfonden inrättades 2017 och samordnar, kompletterar och förstärker nationella försvarsinvesteringar för att öka produktionen och utveckla försvarsrelaterad teknik och utrustning i syfte att möta nuvarande och framtida säkerhetsbehov.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/foreign-affairs-and-security-policy_sv
Kommissionens diskussionsunderlag om EU:s framtida försvar

EU garanterar en rad grundläggande rättigheter för medborgarna och skyddar dem mot diskriminering, samtidigt som EU:s gemensamma rättsliga område bidrar till att lösa gränsöverskridande problem för både medborgare och företag.

EU är inte bara en inre marknad för varor och tjänster. Vi delar värderingar som slås fast i EU-fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som garanterar rättigheter för EU-medborgarna (alla som är medborgare i ett EU-land är också automatiskt EU-medborgare). EU gör livet enklare för de EU-medborgare som studerar, arbetar eller gifter sig i ett annat EU-land genom att bygga broar mellan de olika nationella rättssystemen i EU. Med ett gränslöst och sammanhängande gemensamt rättsligt område kan vi se till att medborgarna ges en uppsättning rättigheter och får tillgång till rättslig prövning i hela Europa.

Vad gör EU?

Rättigheterna säkerställs av EU och inbegriper följande:

• Bestämmelser som förhindrar diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
• Var och ens rätt att få sina personuppgifter skyddade tack vare de nya bestämmelser (”GDPR”) som trädde i kraft i maj 2018.
• EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som samlar alla de personliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som människorna i EU har. Dessa garanteras av Europeiska unionen inom ramen för EU-rätten.
• EU:s politik för rättsliga frågor och grundläggande rättigheter: samordning av rättsliga bestämmelser, miniminormer i hela EU och tillgång till rättslig prövning på lika villkor i alla länder är viktiga inslag. Till exempel har brottsoffer en gemensam uppsättning minimirättigheter oavsett var de befinner sig i EU. Denna samordning gör det också lättare för medborgare att använda sin rätt till fri rörlighet och för företag att bedriva handel och verka på EU:s inre marknad.

EU strävar också efter att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan domstolar och myndigheter i EU-medlemsstaterna, så att de erkänner varandras rättsliga beslut. Detta är särskilt viktigt i civilrättsliga mål om skilsmässa, vårdnad om barn och underhåll. Eurojust underlättar samarbetet mellan nationella rättsliga myndigheter för att bekämpa allvarliga brott som korruption, terrorism och narkotikahandel. Den europeiska arresteringsordern har ersatt långdragna utlämningsförfaranden för att misstänkta eller dömda personer ska skickas tillbaka till det land där de ska ställas inför rätta eller tidigare har dömts. Den nyligen inrättade Europeiska åklagarmyndigheten, som ska börja arbeta 2020, kommer att utreda, lagföra och väcka talan mot personer som begår brott mot EU-budgeten, till exempel bedrägerier, korruption eller grova gränsöverskridande momsbedrägerier.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/justice-and-fundamental-rights_en

EU arbetar för att 2020-talet ska bli ett digitalt decennium. Målet är en digital teknik som fungerar för alla, ett klimatneutralt samhälle 2050 och en ledande ställning för EU i den digitala ekonomin.

Den digitala tekniken har aldrig varit viktigare i våra liv än nu. Under coronapandemin har tekniken hjälpt människor att hålla kontakten, företagen att arbeta och elever och studenter att fortsätta sin utbildning. Tekniken bidrar också till ett bättre klimat, bland annat genom smarta energi- och transportsystem.

Vad gör EU?

Grunden för den digitala omställningen har redan lagts. EU har till exempel arbetat för

• slopade roamingavgifter när du använder mobilen i andra EU-länder,
• tillgång till digitalt innehåll när du reser i EU (t.ex. musiktjänster),
• strikta EU-regler om skydd av personuppgifter,
• gratis wifi på offentliga platser i EU,
• bättre tillgänglighet på offentliga webbplatser för personer med funktionsnedsättning,
• insatser mot falska nyheter och desinformation på nätet.

EU har föreslagit en digital strategi för att få fram digitala lösningar som gynnar människorna, företagen och planeten. Strategin har tre viktiga mål: teknik som fungerar för människor, en rättvis och konkurrenskraftig ekonomi och ett öppet, demokratiskt och hållbart samhälle.

EU-kommissionen har föreslagit omfattande regler för digitala plattformar för att skydda EU-invånarnas grundläggande rättigheter på nätet, få bort skadligt innehåll och främja innovation. Strategin omfattar också it-säkerhet, digitalisering, digital utbildning och demokrati. Den föreslagna digitala kompassen omsätter EU:s vision för 2030 i konkreta mål. Att skydda EU:s värden och människors grundläggande rättigheter och säkerhet är ett centralt inslag.

Programmet för ett digitalt Europa har en budget på över 7,5 miljarder euro mellan 2021 och 2027 och ska öka satsningarna på superdatorer, artificiell intelligens och digitala färdigheter. Programmet ska också bidra till en bred användning av digital teknik i hela ekonomin och samhället, bland annat genom nav för digital innovation.

Andra program som stöder den digitala omställningen är Horisont Europa för stöd till forskning och teknisk utveckling och Fonden för ett sammanlänkat Europa när det gäller stöd till digitala nät. Inom ramen för återhämtningsfonden NextGenerationEU ska EU-länderna dessutom anslå 20 % av stödet från faciliteten för återhämtning och resiliens till den digitala omställningen.

Läs mer: https://digital-strategy.ec.europa.eu/en

EU har bland de strängaste dataskydds- och integritetsreglerna i världen. De ska garantera ett säkert och rättvist internet för privatpersoner och företag och skydda människor, särskilt barn, mot olagligt och skadligt innehåll.

Antalet nättjänster har ökat snabbt de senaste åren, vilket innebär många fördelar för konsumenterna men också potentiella nya risker. Därför arbetar EU för att se till att lagstiftningen håller jämna steg med digitaliseringen och att det som är olagligt i den fysiska världen också är det på internet.

Vad gör EU?

Skyddet av personuppgifter och integritet är grundläggande rättigheter i EU som länge har haft stränga dataskydds- och integritetsnormer. EU-lagstiftningen ger människor rättigheter när det gäller skydd av personuppgifter och konfidentialitet vid kommunikation, och organisationer som behandlar personuppgifter måste följa reglerna. I den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) finns flera rättigheter, t.ex. rätten att bli bortglömd.

EU leder också arbetet med att göra den digitala världen till en säker plats. Strategin för cybersäkerhet ska stärka EU:s kollektiva resiliens mot it-hot och bidra till att garantera att privatpersoner och företag får tillgång till tillförlitliga digitala tjänster och verktyg.

För att skydda EU:s värden och demokratiska system motverkar kommissionen spridningen av desinformation och felaktig information med hjälp av olika initiativ. Det gäller bland annat handlingsplanen och uppförandekoden mot desinformation, handlingsplanen för demokrati och det europeiska observatoriet för digitala medier.

EU:s uppförandekod mot olaglig hatpropaganda på nätet ska se till att förfrågningar om att ta bort rasistiskt och främlingsfientligt innehåll behandlas snabbt. Företag som Facebook, Twitter, Instagram och Snapchat har förbundit sig att behandla de flesta av förfrågningarna inom högst 24 timmar och att vid behov ta bort innehållet.

Det viktigaste är att barn känner sig säkra på nätet. EU:s strategi för ett bättre internet för barn har påverkat de nationella strategierna i de flesta EU-länder och bidragit till att fastställa ett globalt riktmärke för barns skydd och egenmakt på nätet. Det EU-finansierade nätverket av centrum för ett säkrare internet bidrar till att öka kunskapen om säkerhet på nätet och främja barns deltagande. Enligt nya regler om audiovisuella medietjänster måste videodelningsplattformar på nätet vidta åtgärder för att begränsa barns tillgång till skadligt innehåll, medan den föreslagna rättsakten om digitala tjänster innehåller särskilda skyldigheter för att hantera stora risker mot barns välbefinnande. Kommissionen har också lagt fram en strategi för effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/europe-fit-digital-age/shaping-europe-digital-future_sv
Betterinternetforkids.eu

EU:s gemensamma invandrings- och asylpolitik innebär att EU lättare kan hantera migrationsfrågor på ett effektivt sätt.

Mer än 3,2 miljoner asylsökande har ansökt om internationellt skydd i EU sedan 2015; många har flytt från krig och terror i Syrien och andra konfliktdrabbade länder.

Vad gör EU?

EU har tagit fram en gemensam migrations- och asylpolitik för att ta itu med alla de utmaningar som migrationen till EU innebär, även när det gäller personer som söker internationellt skydd. Politiken innefattar följande krishanteringsåtgärder:

EU har avsatt över 10 miljarder euro för att hantera flyktingkrisen, genom att finansiera projekt för att tillgodose de mest omedelbara humanitära behoven bland de flyktingar som anländer till våra kuster. EU ger även humanitärt bistånd till flyktingar och migranter i länder utanför EU och stöder arbetet för att ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration.

Utifrån ett förslag från kommissionen har medlemsstaterna enats om att omplacera asylsökande från Grekland och Italien till andra EU-länder. EU vill även skapa säkra och lagliga vägar för asylsökande att ta sig till EU. Ett frivilligprogram för vidarebosättning som medlemsstaterna kommit överens om innebär att 22 500 människor som befinner sig utanför EU ska flyttas till en EU-medlemsstat. EU arbetar nu för att fler irreguljära migranter, som inte har rätt att vistas i EU, ska återvända till sina hemländer.

I mars 2016 kom EU och Turkiet överens om att irreguljära migranter och asylsökande som kommer till de grekiska öarna från Turkiet får återsändas till Turkiet. För varje syrier som återsänds till Turkiet från de grekiska öarna efter en irreguljär passage kommer EU att ta emot en syrier från Turkiet som inte har försökt göra en sådan irreguljär inresa. Detta har lett till en kraftig minskning av antalet irreguljära migranter på öarna. EU har tillhandahållit 3 miljarder euro för att man ska tillgodose behoven bland de flyktingar som finns i Turkiet.

Över 620 000 liv har räddats i Egeiska havet och Medelhavet sedan 2015 tack vare italienska och grekiska räddningsoperationer och det arbete som utförts av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), som inrättades 2016.

Kommissionen har föreslagit en genomgripande reform av den befintliga asyllagstiftningen i linje med nuvarande och framtida behov. Grundprincipen kommer att förbli densamma: personer ska söka asyl i den första EU-medlemsstat som de kommer till, om de inte har familj någon annanstans. Så fort en medlemsstat sätts under för hårt tryck måste det dock finnas solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning inom EU.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/migration-and-asylum_sv

Europeiska unionen strävar efter att upprätta en säkerhetsunion och att göra Europa säkrare genom att bekämpa terrorism och grov brottslighet samt stärka EU:s yttre gränser.

EU erbjuder sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser. Det övergripande målet med en säkerhetsunion är att göra detta område till en säkrare plats. EU och medlemsstaterna samarbetar för att bekämpa terrorism och våldsam radikalisering, allvarlig och organiserad brottslighet samt it-brottslighet.

Vad gör EU?

EU har inriktat sina insatser på att stödja medlemsstaterna genom:

• informationsutbyte mellan nationella brottsbekämpande myndigheter, tullmyndigheter och gränsbevakningsmyndigheter
• operativt samarbete med stöd av EU:s byråer, och
• utbildning, utbyte av bästa praxis, finansiering, forskning och innovation.

Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) är ett organ där medlemsstaterna samlas för att utreda fall av allvarlig och organiserad brottslighet. Kommissionen arbetar också för att säkerställa att EU:s olika informationssystem för säkerhet, gränsförvaltning och migrationshantering kommer att vara ”samverkande”, det vill säga i stånd att föra en dialog.

EU har uppdaterat och stärkt sina lagar, genom att harmonisera definitionen av terroristbrott och kriminalisera resor och utbildning i terrorismsyfte samt finansiering av terrorism. Med stöd från Kompetenscentrumet i EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering (RAN-nätverket) ökar EU sina insatser för att förebygga radikalisering och anta utmaningen med återvändande terroriststridande. Genom EU:s internetforum underlättar kommissionen samarbetet mellan de viktigaste internetföretagen, brottsbekämpande myndigheter och det civila samhället för att begränsa tillgången till olagligt innehåll på nätet och föra fram effektiva alternativa budskap för att motverka terroristpropaganda. Kommissionen har också föreslagit ett krav om att internetföretag måste få bort terroristinriktat innehåll på nätet inom en timme efter att nationella myndigheter fattat beslut om avlägsnande.

I december 2018 enades Europaparlamentet, rådet och kommissionen om en it-säkerhetslagstiftning, som ger EU:s cybersäkerhetsbyrå (Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet) stärkta befogenheter för att bättre stödja medlemsstaterna i deras arbete mot it-hot och it-angrepp.

Tack vare Schengenavtalet har man successivt avskaffat kontrollerna vid flera av EU:s inre gränser. Migrations-krisen och de förändrade säkerhetsförhållandena de senaste åren har visat att Schengenområdet behöver starka yttre gränser. År 2017 antog EU nya regler för Schengenområdets yttre gränser för att stärka kontrollerna av alla personer, inklusive EU-medborgare, mot relevanta databaser, för att säkerställa att de inte utgör ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Dessutom hjälper nu över 1 600 tjänstemän från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) medlemsstaternas nationella gränsbevakningar med att patrullera i länder som Grekland, Italien, Bulgarien och Spanien. Kommissionen har föreslagit en ytterligare förstärkning av byrån genom att inrätta en permanent kår med en operativ personal på 10 000 personer.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/borders-and-security_sv

EU bidrar till att förbättra utbildningens kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och komplettera de nationella åtgärderna. Erasmus+ ger möjlighet för människor i alla åldrar och framför allt för ungdomar att studera, praktisera, få arbetslivserfarenhet eller arbeta som volontärer utomlands.

Att investera i utbildning är avgörande för människors framtid, särskilt om de är unga. Enligt en rapport från 2015 finns det fortfarande mer än 4,4 miljoner människor i EU som lämnat skolan i förtid, och en av fyra vuxna har en lägre kompetensnivå, vilket gör det svårt för dem att få tillträde till arbetsmarknaden och delta i samhället fullt ut.

Vad gör EU?

EU-länderna ansvarar för sina egna utbildningssystem, men EU hjälper dem att erbjuda en utbildning av hög kvalitet genom utbyte av god praxis och genom att fastställa mål och riktmärken samt tillhandahålla finansiering och sakkunskap. EU:s utbildningsstrategi syftar till att uppfylla följande mål:

• Att göra livslångt lärande och rörlighet till verklighet.
• Att förbättra utbildningens kvalitet och effektivitet.
• Att främja lika möjligheter för alla, social sammanhållning och aktivt medborgarskap.
• Öka kreativiteten och innovationsförmågan, inklusive före-tagarandan, på alla utbildningsnivåer.

Erasmus+, unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, bidrar till att bekämpa ungdomsarbetslösheten genom att stimulera unga människors personliga utveckling, kompetens och anställbarhet. Med en total budget på 14,7 miljarder euro kommer programmet att bidra till att mer än fyra miljoner (mestadels unga) människor får möjlighet att studera, praktisera, skaffa sig arbetslivserfarenhet eller arbeta som volontärer i ett annat land. Erasmus+ främjar unga människors möjligheter att få ett jobb och deras personliga utveckling genom att ge dem den kompetens som de behöver på arbetsmarknaden och i samhället, både nu och i framtiden. Kommissionen har föreslagit att finansieringen till Erasmus ska fördubblas till 30 miljarder euro inom ramen för EU:s nästa långtidsbudget (2021–2027).

EU har inrättat ett antal initiativ för att göra det lättare för människor att studera, praktisera eller arbeta utomlands. Europeiska länder, fackföreningar och arbetsgivare samarbetar för att förbättra yrkesutbildning och fortbildning genom Köpenhamnsprocessen. Ett resultat av detta är det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet) och Europeiskt nätverk för kvalitetssäkring, som hjälper människor att arbeta och studera utomlands. Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning gör det lättare för människor att flytta mellan utbildningssystemen inom Europa genom främjandet av ömsesidigt erkännande av studieperioder, jämförbara kvalifikationer och enhetliga kvalitetsnormer.

Dokumentportföljen Europass gör det lättare för arbetstagare att söka arbete utomlands genom att de kan lägga fram sina meriter och kvalifikationer i ett europeiskt standardformat, som är mer lättfattligt för arbetsgivarna.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/education-and-training_sv

Genom sin ungdomspolitik strävar EU efter att säkerställa att unga människor kan delta fullt ut i alla delar av samhället och ge dem fler möjligheter till utbildning och jobb.

Social inkludering av ungdomar är av avgörande betydelse för det europeiska samhället och det demokratiska livet. EU:s ungdomsstrategi främjar ungdomars övergång till att bli vuxna, deras hälsa och välbefinnande, deltagande i samhället, deltagande i frivillig- och solidaritetsarbete samt sysselsättning och entreprenörskap. EU:s ungdomspolitik ger också unga möjlighet att fylla eventuella luckor i sin utbildning och kompetens, så att de bättre kan anpassa sig efter olika utmaningar och bidra till positiva förändringar i samhället. Detta är särskilt relevant eftersom ungdomsarbetslösheten fortfarande är mycket hög.

Vad gör EU?

EU har flera program och initiativ för att hjälpa ungdomar i Europa att bidra mer aktivt till samhället och få erfarenhet från andra länder. Dessa program och initiativ innefattar särskilt följande.

• Erasmus+ är EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott i Europa. Med en budget på 14,7 miljarder euro ger den över fyra miljoner EU-medborgare möjlighet att få kunskap och färdigheter genom utlandserfarenheter från studier, praktikplatser, lärlingsplatser, ungdomsutbyten, utbildning, ungdomsarbete och idrott.
• Kommissionen understryker behovet av en strukturerad dialog för ömsesidigt utbyte mellan ungdomar och beslutsfattare i syfte att få förstahandsinformation från ungdomar i politiska frågor som de anser är viktiga. Den strukturerade dialogen är indelad i 18-månadersperioder, där varje period inriktas på ett särskilt tema och ger ungdomarna möjlighet att få sina röster hörda i frågan.
• Programmet Erasmus för unga företagare hjälper nya eller unga europeiska företagare att få den kompetens som krävs för att starta och driva småföretag.
• Den europeiska solidaritetskåren är ett nytt EU-initiativ som syftar till att skapa möjligheter för unga att visa sin solidaritet genom att delta i projekt i det egna landet eller utomlands vilka gynnar befolkningsgrupper och människor i Europa.
• Ungdomsgarantin har en budget på 8,8 miljarder euro och motverkar ungdomsarbetslöshet genom att säkerställa att alla ungdomar under 25 år får ett högkvalitativt, konkret erbjudande om jobb, lärlingsplats, praktik eller vidareutbildning inom fyra månader efter att de avslutat sin formella utbildning eller blivit arbetslösa.

Europeiska ungdomsportalen innehåller information om dessa initiativ och andra EU-initiativ för ungdomar från hela Europa, medan Eures, den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet, också hjälper till med att koppla samman arbetssökande och företag som erbjuder arbete.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/youth_sv

EU arbetar för att bevara det europeiska kulturarvet och göra det tillgängligt för alla. EU främjar konst och hjälper våra kulturella och kreativa industrier att blomstra, särskilt genom programmet Kreativa Europa.

Kultur och kreativitet är kärnan i det europeiska projektet och i EU:s kulturpolitik. Europas rika kulturarv och dynamiska kreativa sektorer är oerhört berikande och ger glädje och identitetskänsla för miljontals människor.

EU vill skydda kulturarvet och den kulturella mångfalden i EU och ta tillvara de kulturella och kreativa industriernas bidrag till ekonomin och samhället. EU-politiken syftar också till att svara på gemensamma utmaningar, till exempel övergången till digital produktion och digitalt innehåll eller frågan hur man kan uppmuntra innovation inom kultursektorn. Den nya europeiska agendan för kultur innehåller konkreta åtgärder för att ta vara på kulturens hela potential.

Vad gör EU?

Kreativa Europa ska under de sju år som programmet pågår stärka den kulturella och kreativa sektorn i EU och tillhandahålla finansiering till omkring 3 700 kulturorganisationer, 250 000 konstnärer och kulturarbetare, mer än 7 000 biografer och 2 800 filmer samt till översättning av 4 500 böcker. Det investerar 1,46 miljarder euro för att

• främja Europas kulturella och språkliga mångfald,
• stimulera ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft inom den kreativa sektorn,
• hjälpa den kulturella och kreativa sektorn att dra största möjliga nytta av digital teknik och utveckla nya affärsmodeller, och
• få kreativa verk att nå ut till en bredare publik i Europa och internationellt.

Kreativa Europa främjar också initiativ såsom EU:s priser för kulturarv, arkitektur, litteratur och musik, det europeiska kulturarvsmärket samt europeiska kulturhuvudstäder. Europaåret för kulturarv 2018 syftade till att uppmuntra fler människor att upptäcka och ta del av Europas kulturarv och att skapa en känsla av att tillhöra ett gemensam europeisk kultur.

Kommissionen samordnar också beslutsfattande, forskning och rapportering på en mängd områden, från alternativ mediekompetens och digital distribution till bevarande av kulturarv eller kultur i de yttre förbindelserna. Vidare främjar kommissionen samarbete och ömsesidigt lärande mellan medlemsstaterna.

EU:s audiovisuella politik och mediepolitik syftar till att säkerställa att audiovisuella medier (film, tv och video), liksom andra varor och tjänster, omfattas av EU-regler som ser till att de kan cirkulera fritt och rättvist på den inre marknaden, oavsett hur de tillhandahålls. EU stöder också utvecklingen och distributionen av europeiska filmer och annat innehåll, med målet att främja kulturell mångfald.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/and-media_sv

EU främjar de hälsofördelar och positiva värden som idrott innebär, stöder samarbete mellan beslutsfattare och dialog med idrottsorganisationer och tar itu med problem såsom dopning, uppgjorda matcher och våld.

Idrott och motion utgör en viktig del i miljontals EU-medborgares liv. Förutom att främja bättre hälsa och välbefinnande, kan idrott bidra till att hantera frågor som rasism, social utestängning och bristande jämställdhet. Idrott ger också betydande ekonomiska fördelar och är ett viktigt verktyg i EU:s yttre förbindelser. EU:s idrottspolitik bedrivs numera mestadels genom programmet Erasmus+.

Vad gör EU?

EU lägger fokus på idrott för att hålla människor friska, skapa grupper samt främja social inkludering och lika möjligheter.

• Erasmus+ medfinansierar initiativ som bidrar till att utveckla, dela och genomföra innovativa idéer och metoder för att främja idrott på gräsrotsnivå. Programmet ”Erasmus+ idrott” bidrar till att utveckla idrottens europeiska dimension genom att öka samarbetet mellan idrottsorganisationer, offentliga myndigheter och andra aktörer.
• Idrotten kan överbrygga sociala klyftor, ge människor större egenmakt och skapa möjligheter att utveckla ledarskapskompetens. EU-medlemsstater som ansöker om bidrag från Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden uppmuntras att ta med projekt som främjar social inkludering med hjälp av idrott. Organisationer som utnyttjar idrotten som medel i strävan efter ökad social inkludering för mindre gynnade grupper kan tilldelas utmärkelsen #BeInclusive EU Sport Awards.
• Syftet med Europeiska idrottsveckan är att uppmuntra EU-medborgarna att ha en mer aktiv vardag.
• Kommissionen uppmuntrar idrottsorganisationer att införa goda styrelseformer.
• Kommissionen håller gradvis på att föra in idrottsfrågor i bilaterala avtal med länder utanför EU.

Idrottssamarbetet mellan EU-medlemsstaterna fastställs i en flerårig EU-arbetsplan för idrott. I den senaste (för perioden 2017–2020) fastställs tre prioriteringar: idrottens integritet, de ekonomiska aspekterna av idrott samt idrotten och samhället. Kommissionen samarbetar med medlemsstater och intressenter för att främja idrottens roll och försöka finna lösningar på problem inom europeisk idrott.

Eurobarometerundersökningen om idrott och fysisk aktivitet visar att EU-medborgarna inte är tillräckligt fysiskt aktiva. EU:s hälsopolitik främjar motion, både genom utbyte av god praxis mellan EU-länder och berörda parter och genom EU:s plattform för åtgärder för kost, fysisk aktivitet och hälsa, som utgör ett forum för att motverka negativa trender.

I EU-riktlinjerna om fysisk aktivitet (2008) och rådets rekommendation om befrämjande av hälsofrämjande fysisk aktivitet i alla sektorer (2013) anges det hur aktivitet kan främjas genom den nationella politiken. Tartu Call for a Healthy Lifestyle (2017) innehåller 15 åtgärder för att främja en hälsosam livsstil.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/sport_sv

EU:s budget bidrar till att förverkliga de saker som är viktiga för EU-medborgarna. Genom att slå samman resurser på EU-nivå kan medlemsstaterna uppnå mer än vad de kan på egen hand.

EU-budgeten stöder flera olika slags politiska strategier som genomförs inom EU och har hjälpt EU att befästa sin viktiga roll i internationella sammanhang, som en ledare i kampen mot klimatförändringarna och den största givaren av humanitärt bistånd och utvecklingsstöd i världen.

Under den ekonomiska och finansiella krisen visade det sig att EU-budgeten var ett kraftfullt instrument för att stödja investeringar. Eftersom de nationella budgetarna i många medlemsstater var under hård press under krisen 2008 fungerade EU-budgeten, och framför allt strukturfonderna, som en stabiliseringsfaktor som bidrog till investeringar i tillväxt och sysselsättning. På senare tid har budgeten också bidragit till förvaltningen av EU:s yttre gränser och EU:s svar på flyktingkrisen och det hot som organiserad brottslighet och terrorism utgör.

Vad gör EU?

EU stöder långsiktiga budgetplaner, som utgör en stabil grund för att genomföra budgeten under en period om minst fem år. EU:s nuvarande långtidsbudget avser perioden 2014–2020 och gör det möjligt för EU att investera omkring 1 biljon euro under denna period. I maj 2018 lade kommissionen fram sitt förslag till EU:s långtidsbudget för perioden 2021–2027.

Beslut om den årliga budgeten fattas på ett demokratiskt sätt. Först lägger kommissionen fram ett budgetförslag. Sedan godkänns förslaget av de nationella regeringarna (via Europeiska unionens råd), och det direktvalda Europaparlamentet antar EU-budgeten, i regel före årets början. Cirka 94 % av budgeten används i medlemsstaterna, huvudsakligen för främjande av arbetstillfällen och tillväxt i Europa, och utanför EU i form av utvecklingsstöd och humanitärt bistånd, medan endast 6 % går till EU:s förvaltning.

År 2019 utgjorde EU:s årliga budget cirka 165,8 miljarder euro, vilket är en ansenlig summa i absoluta tal, men det motsvarar endast omkring 1 % av bruttonationalprodukten i EU. Cirka 80 % av EU:s budget finansieras genom nationella bidrag som baseras på bruttonationalinkomst och mervärdesskatt.

Europaparlamentet beslutar, på årlig rekommendation av rådet, om huruvida man ska ge sitt slutgiltiga godkännande av eller bevilja ansvarsfrihet för kommissionens genomförande av EU-budgeten. Detta förfarande säkerställer full ansvarsskyldighet och insyn, och när ansvarsfrihet beviljats innebär detta ett formellt avslutande av räkenskaperna för ett visst år.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/budget_sv
Kommissionens diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) garanterar att skattebetalarnas pengar används på bästa möjliga sätt genom att utreda bedrägerier, korruption och olaglig verksamhet som berör EU-medel.

Korruption och bedrägerier kan allvarligt skada ekonomin och undergräva medborgarnas förtroende för de demokratiska institutionerna och processerna. Institutionell korruption är dock inte det enda hotet. Cigarettsmuggling, undanhållande av tull på skor och kläder, bidrag till apelsinodling på gårdar som inte finns är bara några exempel på de många bedrägerier, både stora och små, som innebär att EU:s skattebetalare luras på pengar.

För att förhindra sådana hot utreder Olaf bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som berör EU-medel samt andra allvarliga tjänstefel som begås av EU-anställda och ledamöter vid EU:s institutioner. Vidare hjälper Olaf institutionerna att utforma och genomföra politiska strategier för att förebygga och spåra bedrägerier. Olaf utgör en del av kommissionen men är fullständigt oberoende i dess uppdrag.

Vad gör EU?

En utredning inleds när ett fall av misstänkt korruption eller bedrägeri med EU-medel bedöms och kan styrkas av Olaf. Sådana utredningar kan bland annat omfatta intervjuer och inspektioner av lokaler. Olaf samordnar också de inspektioner som görs av medlemsstaternas bedrägeribekämpande organ som är involverade i ärendet.

Efter en utredning ger Olaf de berörda EU-institutionerna och nationella regeringarna rekommendationer om olika åtgärder. Dessa innefattar vanligen brottsutredningar, återkrav av pengar eller andra disciplinära åtgärder. Därefter övervakar Olaf hur rekommendationerna genomförs.

Nationella tullmyndigheter gör regelbundet gemensamma insatser med Olaf (och andra EU-organ) för att förhindra smuggling och bedrägerier i vissa riskfyllda områden eller längs särskilda handelsrutter. Till exempel ledde de gemensamma tulloperationer som Olaf finansierade 2017 till att 75 miljoner cigarretter beslagtogs, liksom hundratusentals andra förfalskade produkter.

Olaf hjälper också till med att utveckla, övervaka och genomföra EU:s bedrägeribekämpningspolitik, i nära samarbete med Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.

Läs mer: https://ec.europa.eu/info/topics/fraud-prevention_sv