Särskild rapport
nr16 2017

Programplanering inom landsbygdsutveckling: mindre komplexitet och mer fokus på resultat behövs

Om rapporten: EU avser att anslå nästan 100 miljarder euro till landsbygdsutvecklingspolitiken under perioden 2014–2020 genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). Ett mål för EU:s strategiska ram för perioden 2014–2020 var att inriktningen skulle ligga mer på resultat. Insatserna för att åstadkomma detta möttes dock av det ständigt återkommande problemet att planeringen av den nya programperioden påbörjas innan relevanta uppgifter finns tillgängliga om utgifter och resultat från föregående period.
Vi konstaterade att de godkända landsbygdsprogrammen består av långa och komplexa dokument med brister som begränsar potentialen att öka inriktningen på prestationer och resultat. Det krävs betydande administrativa insatser från de nationella myndigheternas sida för att uppfylla de omfattande innehållsliga kraven. Vi konstaterade också att trots kommissionens ansträngningar kom genomförandet av landsbygdsprogrammen igång sent, och verkställandet av planerade utgifter gick till en början långsammare än under den föregående perioden.
Vi lämnar ett antal rekommendationer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska kommissionen och medlemsstaterna, som syftar till att förbättra nästa programplaneringsprocess.

Denna publikation finns på 23 språk och i följande format:
PDF
PDF General Report

Sammanfattning

I

EU:s landsbygdsutvecklingspolitik syftar till att göra jordbruket mer konkurrenskraftigt, säkerställa hållbar förvaltning av naturresurser samt uppnå en territoriellt balanserad utveckling av ekonomier och samhällen på landsbygden. EU avser att anslå nästan 100 miljarder euro till landsbygdsutvecklingspolitiken under perioden 2014–2020 genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

II

Ejflu ger finansiellt stöd till åtgärder som vidtas av medlemsstaterna genom nationella eller regionala landsbygdsprogram, vilka utarbetas av medlemsstaterna och godkänns av kommissionen.

III

Ett mål för EU:s strategiska ram för perioden 2014–2020 var att inriktningen skulle ligga mer på resultat. Insatserna för att åstadkomma detta möttes dock av det ständigt återkommande problemet att planeringen av den nya programperioden påbörjas innan korrekta och relevanta uppgifter finns tillgängliga om utgifter och resultat från de föregående perioderna.

IV

Mot denna bakgrund undersökte vi om den nya rättsliga ramen för 2014–2020 återspeglade en ökad resultatinriktning och om den nya programplaneringsprocessen möjliggjorde och ledde till att det utarbetades landsbygdsprogram av god kvalitet vilket potentiellt bidrar till bättre resultat. Även om den strategiska ramen syftade till att öka resultatinriktningen består de godkända landsbygdsprogrammen av långa och komplexa dokument med brister som hindrar uppnåendet av det ambitiösa målet att öka inriktningen på prestationer och resultat. Vi konstaterade även att det krävs betydande administrativa insatser från de nationella myndigheternas sida för att uppfylla de omfattande innehållsliga kraven.

V

Vi undersökte programplaneringen för landsbygdsutvecklingspolitiken 2014–2020 för att kontrollera om den hade utförts på ett sätt så att man kunde påbörja genomförandet av dessa landsbygdsprogram tidigare än under föregående perioder och därmed undvika negativa följder av den försenade starten. Vi konstaterade att trots kommissionens ansträngningar kom inte genomförandet av landsbygdsprogrammen igång tidigare än vad som varit fallet under den föregående programperioden, och verkställandet av de planerade utgifterna gick till en början långsammare än under den föregående perioden.

VI

I rapporten lämnas rekommendationer som syftar till att underlätta och förbättra nästa programplaneringsprocess. Vi rekommenderar att kommissionen

  1. ser till att dess politiska förslag ytterligare utvecklar kraven på överensstämmelse mellan enskilda program,
  2. ser över utformningen av programplaneringsdokument för att förenkla innehållet och minska antalet krav,
  3. samarbetar med medlemsstaterna för att se till att den förbättrade årliga rapporteringen om genomförandet för 2019 ger tydlig och utförlig information om programresultat,
  4. definierar de olika typerna av indikatorer mer utförligt med hjälp av god praxis från nationella myndigheter och internationella organisationer,
  5. går igenom och utvärderar erfarenheterna från genomförandet av det nuvarande systemet bland annat med avseende på effekten av resultatreserven, lämpligheten hos de resultatindikatorer som använts för att ge tillgång till resultatreserven och användningen av finansiella sanktioner för att komma till rätta med otillfredsställande resultat,
  6. utarbetar sina lagstiftningsförslag för perioden efter 2020 i god tid.
VII

Vi rekommenderar också att Europaparlamentet, rådet och kommissionen överväger att anpassa den långsiktiga strategin och politiken till budgetcykeln och gör en heltäckande genomgång av utgifterna innan en ny långsiktig budget fastställs.

Inledning

EU:s landsbygdsutvecklingspolitik

01

EU:s stöd till landsbygdsutveckling syftar till att främja jordbrukets konkurrenskraft, säkerställa hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder samt uppnå en territoriellt balanserad utveckling av ekonomier och samhällen på landsbygden, inbegripet skapande och upprätthållande av sysselsättning3. EU planerar att anslå nästan 100 miljarder euro för perioden 2014–2020, vilket innebär mellan 14 och 19 miljarder euro per år, med undantag för 2014 (se tabell 1). Anslagen till landsbygdsutveckling uppgår till en fjärdedel av de totala anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och deras betydelse kan ses i förhållande till GJP-stödet (se tabell 1). Enligt GD Jordbruk och landsbygdsutveckling4 utgör det totala offentliga jordbruksstödet 36 % av jordbrukets totala faktorinkomst5.

Tabell 1

Ejflu-stöd inom ramen för GJP

EU-28 i miljoner euro; gällande priser
2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 Summa
Landsbygds-utveckling1 5,299 18,184 18,684 14,371 14,381 14,330 14,333 99,582
Marknadsrelaterade utgifter och direktstöd1 43,778 44,190 43,950 44,146 44,162 44,241 44,263 308,730

1Nionde finansiella rapporten om Ejflu, Europeiska kommissionen, COM(2016) 632 final.

02

Varje EU-land tilldelas ett anslag för den sjuåriga programperioden (se figur 1).

Figur 1

2014–2020 Ejflu-stöd per medlemsstat

Image: 2014–2020 Ejflu-stöd per medlemsstat

Anm.: På grund av avrundning kan summan av de enskilda siffrorna avvika från det totala beloppet.

Källa: Bilaga I till Ejflu-förordningen (inklusive ändring genom förordning (EU) 2015/791).

03

Ejflu ger finansiellt stöd till åtgärder som vidtas av medlemsstaterna genom nationella eller regionala landsbygdsprogram. Landsbygdsprogrammen utgör en ram för investeringar i projekt inom jordbruk eller på landsbygden på grundval av ekonomiska, miljörelaterade eller sociala behov som identifierats på nationell eller regional nivå. Detta omfattar projekt såsom investeringar i och modernisering av gårdar, etableringsstöd till unga jordbrukare, miljö- och klimatåtgärder i jordbruket, omställning till ekologiskt jordbruk, landsbygdsturism, förnyelse av samhällen, tillhandahållande av bredbandsanslutning på landsbygden och lokalt ledd utveckling. Dessa åtgärder medfinansieras genom nationella, regionala eller privata medel.

04

För programperioden 2014–2020 finns det 118 olika landsbygdsprogram i de 28 medlemsstaterna, varav 20 enskilda nationella program och åtta medlemsstater som valt regionala program6.

05

Landsbygdsprogrammen utarbetas i samarbete med ekonomiska och sociala partner och miljöorganisationer och lämnas in av de nationella eller regionala myndigheterna till kommissionen, som ansvarar för att godkänna programmen.

Landsbygdsutveckling som en del av en bredare EU-strategi

06

Ejflu är en av de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), tillsammans med Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF). Tidigare var Ejflu, EHFF och Eruf/Sammanhållningsfonden/ESF verksamma oberoende av varandra på grundval av skilda förordningar och deras respektive landsbygdsprogram eller operativa program. För programperioden 2014–2020 sammanförs de fem ESI-fonderna under en enda paraplyförordning – förordningen om gemensamma bestämmelser. Genom den förordningen inrättas en gemensam strategisk ram7 (se figur 2) som ska tillämpas på alla ESI-fonder för att underlätta programplanering och samordning.

Figur 2

Översikt över politiken för perioden 2014–2020

Image: Översikt över politiken för perioden 2014–2020

Källa: Europeiska revisionsrätten, baserat på uppgifter i vägledande dokumentation från GD Jordbruk och landsbygdsutveckling.

07

Syftet med denna nya strategi var att underlätta territoriell samordning av unionens insatser och göra det möjligt för alla ESI-fonder att bidra till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla8.

08

Sedan 2014 ska medlemsstaterna upprätta partnerskapsöverenskommelser9 där EU:s alla strukturella investeringsfonder (ESI-fonder) samordnas inom varje land. Här anges de nationella myndigheternas planer för hur de ska använda medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Partnerskapsöverenskommelserna utarbetas i enlighet med den gemensamma strategiska ramens10 vägledande principer, och det finns en partnerskapsöverenskommelse för varje medlemsstat. Partnerskapsöverenskommelserna omfattar hela programperioden, inbegriper alla ESI-fonder och fastställer målsättningar och tematiska mål för medlemsstaterna, vilket ger en översikt över den information som mer ingående presenteras i de enskilda programmen. Partnerskapsöverenskommelserna ska godkännas av kommissionen.

09

De elva tematiska målen (TM)11 fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser och syftar till att koppla de fem ESI-fonderna till Europa 2020-strategin12. För landsbygdsutveckling är de långsiktiga strategiska målen för perioden 2014–2020 strukturerade i sex prioriteringar uppdelade i 18 fokusområden (se bilaga I), som återspeglar de relevanta tematiska målen i förordningen om gemensamma bestämmelser och ”ska bidra till de övergripande målen gällande innovation, miljö och […] klimatförändringar”13.

Ökad resultatinriktning

10

Ett av de viktigaste målen för EU:s strategiska ram för perioden 2014–2020 var att EU:s budget skulle förvaltas med ökad inriktning på prestationer och resultat. Detta mål återspeglades bland annat i kommissionens initiativ till en resultatinriktad budget som inleddes 2015, som ytterligare underströk betydelsen av mätbara resultat samt av att EU-medlen används ändamålsenligt och effektivt. Syftet var att frångå den djupt förankrade budgetprincipen om att främst koncentrera sig på anslagsutnyttjande och regelefterlevnad, och inte så mycket på resultat, eftersom det finns ett akut behov av ett systemskifte när det gäller hur budgeten utarbetas och genomförs och hur resurserna används.

11

Insatserna i denna riktning möttes dock av det ständigt återkommande problemet att planeringen av den nya programperioden påbörjas innan korrekta och relevanta uppgifter finns tillgängliga om utgifter och resultat från föregående period (se ruta 1). Detta gör det praktiskt taget omöjligt att planera med hänsyn till de lärdomar som dragits i fråga om vad som har fungerat bäst för att nå de politiska målen. Under dessa omständigheter blir det mer sannolikt att resurserna tilldelas de områden där det finns störst utsikter till att medlen kommer att användas.

Ruta 1

Relevant information inte tillgänglig när en ny period planeras

Lagstiftningsförslagen till det nya ESI-regelverket för 2014–2020 lades fram i oktober 2011, och sammanställningen av halvtidsutvärderingarna14 av landsbygdsprogrammen för programperioden 2007–2013 var klar i oktober 2012.

Det sena genomförandet av landsbygdsprogrammen för programperioden 2007–2013 innebar att rapporterna om halvtidsutvärderingar gav otillräcklig information om genomförandet och uppnådda resultat.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

12

Vi undersökte om den nya rättsliga ramen (förordningen om gemensamma bestämmelser, Ejflu-förordningen och relaterade förordningar från kommissionen) återspeglade en ökad resultatinriktning och om den nya programplaneringsprocessen möjliggjorde och ledde till att det utarbetades landsbygdsprogram av god kvalitet och därmed potentiellt bidrog till bättre resultat. För att göra detta inriktade vi oss på att kontrollera

  • landsbygdsprogrammens överensstämmelse, komplementaritet och synergieffekter i förhållande till strategiska högnivådokument15, och
  • definitionen och införlivandet av tydligare interventionslogik i landsbygdsprogrammen.
13

Dessutom analyserade vi om det är sannolikt att den nya resultatramen ökar resultatinriktningen.

14

Slutligen undersökte vi tidsramen för godkännande av landsbygdsprogram.

15

Revisionen utfördes från mars 2016 till februari 2017 och grundades på en granskning av information och dokumentation från kommissionen och medlemsstaterna om godkännandeprocessen för ett urval av landsbygdsprogram. Vid vår analys av godkännandeprocessen använde vi det revisionsarbete som utförts av kommissionens tjänst för internrevision i den mån omfattningen av dess arbete sammanföll med vårt eget.

16

Vårt arbete inriktades på ett urval av tio godkända landsbygdsprogram (både nationella och regionala) som kompletterades med två landsbygdsprogram som granskats av tjänsten för internrevision16. Granskningen av landsbygdsprogrammen inriktades på ett givet antal åtgärder och delåtgärder17 för att vi skulle kunna göra jämförelser och utnyttja befintlig kunskap och tidigare revisionsresultat, samtidigt som en tillräckligt stor andel av anslagen och EU:s prioriteringar för landsbygdsutveckling och fokusområden omfattades.

Iakttagelser

Utformningen av programplaneringsramen för 2014–2020 var mer ambitiös, men genomförandet påverkades av betydande brister

En mer ambitiös och krävande strategisk ram återspeglar det nya resultatinriktade synsättet

17

Införandet av en enda paraplyförordning för Ejflu och av partnerskapsöverenskommelser där EU:s alla strukturella investeringsfonder (ESI-fonder) inom varje land ska samordnas och överensstämma (se punkterna 69), var ett nytt krav som syftade till att landsbygdsutvecklingspolitiken bättre skulle bidra till att nå målen för en smart och hållbar tillväxt för alla.

18

Regelverket för programperioden 2014–2020 innefattade ett antal koncept och krav i syfte att öka resultatinriktningen. Det byggde på erfarenheter från föregående programperioder och utgjorde ett svar på flera av våra rekommendationer18 för att EU:s insatser ska ge valuta för pengarna.

19

Nedan har vi gjort en förteckning över nya krav på landsbygdsprogrammens struktur19 som kopplas till det resultatinriktade konceptet:

  • Tydligare inventionslogik ska uttryckas i valet, kombinationen och prioriteringen av landsbygdsutvecklingsåtgärder och återspegla resultatet av en swot-analys och identifierade behov, i syfte att uppnå EU:s prioriteringar för landsbygdsutveckling.
  • Programmen ska bli mer resultatinriktade genom inrättandet av en ”resultatram” som bygger på ett nytt gemensamt övervaknings- och utvärderingssystem, inbegripet en ”resultatreserv”20.
  • ”Förhandsvillkor […] är en nödvändig förutsättning för […] det faktiska och effektiva uppnåendet av […] en unionsprioritering”21. Om något av de tillämpliga förhandsvillkoren inte är uppfyllt när ett landsbygdsprogram utarbetas måste medlemsstaten i fråga uppfylla det senast den 31 december 2016 och rapportera om det till kommissionen under 201722.

Genomförandet har begränsat effekterna av dessa ansträngningar

Landsbygdsprogrammen överensstämmer med Europa 2020-strategin
20

För att garantera att ESI-fondernas program överensstämmer med Europa 2020-strategin används tematiska mål i partnerskapsöverenskommelserna och sammanhållningsprogrammen för att strukturera informationen. Landsbygdsprogrammen är däremot uppbyggda kring sex EU-prioriteringar för landsbygdsutveckling, som delas upp ytterligare i fokusområden. Kopplingen till de tematiska målen och Europa 2020-strategin är därför inte lika tydlig som för övriga ESI-fonder.

21

Landsbygdsprogrammens överensstämmelse med Europa 2020-strategin kan dock följas med hjälp av

  1. fördefinierade åtgärder, som har utarbetats för att bidra till EU:s prioriteringar för landsbygdsutveckling23,
  2. fokusområden, som kan kopplas till de elva tematiska målen24.

Figur 3

Illustration av förhållandet mellan tematiska mål, prioriteringar för landsbygdsutveckling och åtgärder

Image: Illustration av förhållandet mellan tematiska mål, prioriteringar för landsbygdsutveckling och åtgärder
22

Eftersom de definitioner som användes i partnerskapsöverenskommelserna och landsbygdsprogrammen var allmänt hållna var det enkelt att säkra överensstämmelsen mellan landsbygdsprogrammen och partnerskapsöverenskommelserna:

  • Prioriteringarna för landsbygdsutveckling och de tillhörande fokusområdena överensstämde med de tematiska mål som identifierades i partnerskapsöverenskommelserna som relevanta för Ejflu.
  • Den preliminära tilldelningen av Ejflu-stöd till varje prioritering för landsbygdsutveckling överensstämde med anslagstilldelningen i partnerskapsöverenskommelserna.
Det eftersträvade bidraget till varje tematiskt mål är svårt att fastställa
23

Som förklaras ovan (se punkt 20) är landsbygdsprogrammen inte strukturerade efter de tematiska målen och därför måste deras förväntade bidrag till varje tematiskt mål bedömas i förhållande till landsbygdsprioriteringar och fokusområden. Information om resultat samlas endast in för fokusområdena. Ett enskilt tematiskt mål kopplas i vissa fall till flera fokusområden och till olika prioriteringar för landsbygdsutveckling. Dessutom kan en enskild åtgärd bidra till flera prioriteringar för landsbygdsutveckling och flera åtgärder kan vara relevanta för en och samma prioritering.

24

Dessa faktorer gör det mer komplicerat att kvantifiera landsbygdsprogrammens förväntade bidrag till ett specifikt tematiskt mål eller till Europa 2020-strategin som helhet (se ruta 2).

Ruta 2

Ett exempel från åtgärd 4 – Investeringar i fysiska tillgångar

I det italienska landsbygdsprogrammet (Kampanien) planerades för totalt 569 miljoner euro i offentliga medel till åtgärd 4 – investeringar i fysiska tillgångar.

Anslagen fördelades över fyra prioriteringar för landsbygdsutveckling (P2 – jordbruksföretagens livskraft, P3 – organisationen av livsmedelskedjan, P4 – ekosystem och P5 – resurseffektivitet), men de uppskattade sammanlagda offentliga anslagen till varje delåtgärd beräknades inte.

Var och en av dessa fyra prioriteringar för landsbygdsutveckling kopplades till andra åtgärder (t.ex. kopplades P4 – ekosystem till åtgärderna 1, 4, 7, 8, 10, 11, 13 och 16), vilket ledde till en komplex situation där flera olika landsbygdsutvecklingsåtgärder kombinerades med flera olika prioriteringar för landsbygdsutveckling.

Ingen utvecklad samordning, komplementaritet eller synergieffekt med andra ESI-fonder eller EU-medel
25

I vår årsrapport för 201425 konstaterade vi att trots att partnerskapsöverenskommelserna vore det logiska instrumentet för att identifiera komplementaritet och synergieffekter mellan de fem ESI-fonderna tas dessa punkter inte upp i tillräcklig grad i dem. Vi konstaterade även att det saknas operativ vägledning för hur sektorsövergripande komplementaritet och synergieffekter ska uppnås i partnerskapsöverenskommelser och program. Vår revision har bekräftat dessa iakttagelser i de partnerskapsöverenskommelser som vi granskat.

26

Kommissionens svar på årsrapporten var att ESI-programmen måste fastställa mer detaljerade mekanismer för att garantera sådan samordning. Förordningen om gemensamma bestämmelser föreskriver att varje program ska innehålla arrangemang för hur ESI-fonderna ska genomföras på ett effektivt och samordnat sätt26.

27

Även landsbygdsprogrammen är mycket allmänt hållna på detta område och ger vanligtvis inte någon konkret grund för att säkerställa komplementaritet och synergieffekter med andra ESI-fonder, pelare I-stöd eller andra offentliga instrument.

28

Samtidigt som den gemensamma strategiska ramen främjar effektiv samordning för att öka medlens inverkan hade de landsbygdsprogram som vi granskade snarare begränsats till att avgränsa och undvika dubbelfinansiering än att eftersträva komplementaritet och synergieffekter. Vi konstaterade att man i landsbygdsprogrammen identifierade ett antal insatsområden med flera potentiella finansieringskällor och angav mycket allmänna principer för avgränsning (se ruta 3). Däremot gavs ingen information om det mervärde som kunde uppstå genom att de olika finansieringskällorna samordnades på effektivt sätt.

Ruta 3

Exempel på information om komplementaritet som var antingen för allmän eller enbart gällde avgränsning

Kampanien (Italien): Komplementaritet mellan Ejflu och övriga ESI-fonder konstateras på följande tre områden:

  • För bredband kommer Ejflu att komplettera Eruf-stödda investeringar på landsbygden.
  • I de minst gynnade områdena kommer anläggning av huvudvägar att få stöd från Eruf, medan anläggning av (kommunala) landsbygdsvägar får Ejflu-stöd.
  • ESF kommer att bidra till allmän social utveckling på landsbygden, medan Ejflu stöder åtgärder särskilt kopplade till jordbruk inom samma områden.

Rumänien: Komplementariteten mellan pelare 1 och 2 grundar sig på förhand på en avgränsning av de åtgärder/investeringar som omfattas av EGFJ respektive Ejflu så att dubbelfinansiering undviks. Ett protokoll garanterar att dubbelfinansiering undviks genom informationsutbyte om projekt som finansieras av EGFJ och lämnas in av potentiella mottagare av Ejflu-stöd.

29

I enlighet med kommissionens riktlinjer för strategisk programplanering för perioden 2014–2020 bör landsbygdsprogrammen ge viss information om de mekanismer som kommer att användas i framtiden för att rapportera om effektiv samordning till kommissionen. Det finns dock inte särskilt mycket användbar information i detta hänseende i de landsbygdsprogram som vi granskat.

Tillämpningen av konceptet med en tydligare interventionslogik har inte lett till förväntade resultat
30

Enligt kommissionens riktlinjer27 är interventionslogik den logiska kopplingen mellan det problem som måste lösas eller det mål som måste nås, de bakomliggande orsakerna till problemet och de tillgängliga politiska alternativen (eller de åtgärder som har vidtagits på EU-nivå) för att lösa problemet eller nå målet. På landsbygdsutvecklingsområdet innebär detta att landsbygdsprogrammen bör visa på en tydlig koppling mellan identifierade nationella/regionala behov, de utvalda stödåtgärderna som ska svara mot dessa behov, fastställda input-/utfallsmål och förväntade resultat.

31

För den nya programperioden betonade kommissionen i enlighet med inriktningen på prestationer och resultat att det måste finnas en tydligare koppling mellan identifierade behov och de utvalda åtgärderna som ska svara mot dessa behov.

32

Konceptet för tydligare interventionslogik innehöll följande krav på landsbygdsprogrammens struktur:

Ruta 4

Krav på utvärdering, analys och resultat när det gäller landsbygdsprogram

Enligt artikel 8 i Ejflu-förordningen ska varje landsbygdsprogram innehålla följande:

  • En förhandsutvärdering.
  • En swot-analys av situationen och en identifiering av de behov som måste hanteras. Analysen ska bygga på unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling.
  • En beskrivning av strategin som visar att lämpliga mål fastställts för vart och ett av fokusområdena, att relevanta kombinationer av åtgärder valts ut baserat på en sund interventionslogik samt att tilldelningen av finansiella medel till programmets åtgärder är motiverad och tillräcklig för att de fastställda målen ska kunna uppnås.
  • En bedömning av vilka tillämpliga förhandsvillkor som är uppfyllda och en beskrivning av åtgärder som ska vidtas i fall vissa av dem inte är uppfyllda.
  • En beskrivning av resultatramen.
  • En beskrivning av varje utvald åtgärd.
  • En utvärderingsplan.
  • En finansieringsplan.
  • En indikatorplan uppdelad i fokusområden som omfattar mål och planerade utfall och utgifter för varje landsbygdsutvecklingsåtgärd som valts ut i förhållande till motsvarande fokusområde.
  • I tillämpliga fall en tabell med ytterligare nationell finansiering per åtgärd.
  • Information om komplementariteten med åtgärder som finansieras via andra instrument inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och via de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna).
33

De landsbygdsprogram som vi granskade innehöll alla dessa delar. De visade dock ingen tydlig koppling mellan behovsbedömningen och de utvalda åtgärderna. Till följd av detta förblir interventionslogiken oklar.

Bedömning av behov
34

Varje enskilt landsbygdsprogram ska presentera en detaljerad behovsbedömning som bygger på en swot-analys, för att identifiera de viktigaste och mest relevanta behoven. Dessa behov måste enligt Ejflu-förordningen kopplas till specifika fokusområden.

35

I de landsbygdsprogram som vi granskade identifierades behoven på ett formellt, allmänt och onödigt upprepande sätt, där de på förhand angivna fokusområdena i flera fall endast hade omformulerats. Exempel på detta ges i ruta 5.

Ruta 5

Exempel på allmänt beskrivna behov och/eller omformuleringar av fördefinierade uppgifter

Irland: Definitionen av ett målinriktat och väl utformat miljövänligt jordbruksprogram kan ses som ett exempel på ett allmänt behov, där man i beskrivningen fastställer att väl utformade, målinriktade, övervakade och förvaltade åtgärder kommer att bidra till att Irland når sina mål inom ramen för olika direktiv, strategier etc.

Rumänien: Beskrivningen att man ska öka och diversifiera antalet arbetstillfällen på landsbygden är en omformulering av fokusområde 6a ”diversifiering och skapande av sysselsättning”.

Polen: Beskrivningen att man ska återställa och bevara den biologiska mångfalden, inbegripet Natura 2000 och områden med naturliga begränsningar är en omformulering av fokusområde 4a ”Återställa, bevara och förstärka den biologiska mångfalden, inklusive inom Natura 2000-områden, och i områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar […]”.

36

Inget av de landsbygdsprogram som vi granskade innehöll en kvantifierad beskrivning av de identifierade behoven. Detta gör det svårt – eller rentav omöjligt – att i programplaneringsskedet bedöma om det planerade finansiella stödet är proportionerligt eller relevant för att svara mot de identifierade behoven. På samma sätt hindrar bristen på kvantifierade beskrivningar av dessa behov en bedömning i utvärderingsskedet av hur väl de utvalda åtgärderna har svarat mot de identifierade behoven.

37

Bland de landsbygdsprogram som vi granskade var det endast Spanien (Rioja) och Italien (Kampanien) som prioriterade behoven.

38

Även om det inte föreskrivs i förordningarna anser vi att man i programplaneringsprocessen även bör ta hänsyn till erfarenheter från tidigare perioder när behoven identifieras. Landsbygdsprogrammen är återkommande politiska instrument och målen för landsbygdsutveckling har i hög grad varit oförändrade under lång tid. Ändå innehöll de landsbygdsprogram som vi granskade inga hänvisningar till resultat av de landsbygdsutvecklingsåtgärder som genomförts under föregående perioder.

Urval av åtgärder
39

För att motivera urvalet av åtgärder bör landsbygdsprogrammen även förklara kopplingen mellan identifierade behov, fastställda mål och utvalda åtgärder.

40

I praktiken gör landsbygdsprogrammens struktur det emellertid svårt att fastställa detta förhållande. Informationen om de utvalda åtgärderna är främst inriktad på vilka åtgärder som har planerats och ger vanligtvis inte någon tydlig fingervisning om de resultat som faktiskt förväntas, förutom några allmänna hänvisningar till landsbygdsutvecklingsmålen (se ruta 6). Detta gör det svårt att visa hur och i vilken omfattning de utvalda åtgärderna (eller delåtgärderna) svarar mot de identifierade behoven.

Ruta 6

Exempel på allmänna hänvisningar till landsbygdsutvecklingsmål

Grekland: Åtgärd 4.1. Stöd till jordbruksföretag som främst är inriktade på jordbruksprodukter av hög kvalitet kommer att öka deras konkurrenskraft och främja deras tillträde till nya marknader. Det kommer även att öka stödmottagarnas inkomster och bidra till bevarande och skapande av arbetstillfällen.

Rumänien: Åtgärd 4.1 – Åtgärden kommer att bidra till bättre generell prestanda för jordbruksföretagen genom ökad konkurrenskraft inom jordbruket, diversifiering av jordbruksverksamhet och ökad produktkvalitet; omstrukturering av små och medelstora företag och omvandling av dem till kommersiella bolag; efterlevnad av tillämpliga EU-standarder för alla slags investeringar; mervärde för jordbruksprodukter genom bearbetning av produkter på gårdsnivå och direkt marknadsföring av dem för att skapa och främja integrerade livsmedelskedjor.

41

Landsbygdsprogrammen bör även motivera varför åtgärder tilldelas medel. Inget av de landsbygdsprogram som vi granskade innehöll en sådan motivering eller en analys av huruvida anslaget var relevant och på rätt nivå i förhållande till de berörda målen. Enligt vår uppfattning utgör enbart en förteckning över de medel som tilldelats enskilda åtgärder inte någon motivering i sig eller en bekräftelse på att anslaget ligger på rätt nivå.

Den nya resultatramen har begränsad potential att öka resultatinriktningen

Det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet kan leda till potentiella förbättringar, men har även begränsningar när det gäller fastställandet av resultat

42

Förordningarna kräver att partnerskapsöverenskommelserna och landsbygdsprogrammen ska innehålla en bedömning av i vilken mån förhandsvillkoren är uppfyllda och en direkt koppling till hur ändamålsenligt och effektivt de politiska målen har uppnåtts.

43

I detta sammanhang kräver förhandsvillkoret ”Statistiksystem och resultatindikatorer” (G7), som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser, ett verkningsfullt system för i) resultatindikatorer och ii) insamling av statistik28. Förfarandet var dock en formalitet eftersom kommissionen ansåg att förekomsten av det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet räckte för att förhandsvillkoret G7 skulle vara uppfyllt på ett tillfredsställande sätt. Därmed gav kommissionens förordning medlemsstaterna en allmän rätt att bortse från en bedömning av detta villkor29.

44

I enlighet med detta bedömdes förhandsvillkoret G7 i princip vara uppfyllt i de flesta landsbygdsprogrammen på grundval av den allmänna rätten att bortse från en närmare granskning av villkoret, trots att det inte var bedömt i praktiken. I enlighet med våra slutsatser i vår särskilda rapport nr 12/2013 om EU-anslag till landsbygdsutvecklingspolitiken, nämligen att den insamlade informationen om resultat inte var tillräckligt tillförlitlig, innebär detta att kommissionen godkände de flesta landsbygdsprogram utan ytterligare belägg för eller kontroller av förekomsten av ett effektivt system för insamling av statistik.

45

Det faktum att vissa nationella myndigheter som inte ingick i vårt urval av landsbygdsprogram hade valt att inte använda sig av den allmänna rätten att bortse från en granskning av villkoret, utan bedömde att förhandsvillkoret G7 inte var uppfyllt30, visar att denna fråga inte borde ha förbisetts.

46

Precis som det krävs ett ändamålsenligt system för insamling av tillförlitliga data krävs det även att lämpliga indikatorer fastställs och bedöms för att man ska kunna mäta resultat. I detta avseende bekräftar vår revision slutsatsen i revisionsrättens årsrapport för 2014 att ”införandet av gemensamma indikatorer för varje fond är ett viktigt steg” men att det finns begränsningar i utformningen av dem31.

47

Det faktum att Ejflu-förordningen anger gemensamma indikatorer som ska tillämpas på alla landsbygdsprogram är viktigt. Detta kommer att bidra till att harmonisera input-/utfallsindikatorerna på landsbygdsutvecklingspolitisk nivå och förbättra övervakningen av hur landsbygdsutvecklingspolitiken genomförs.

48

På liknande sätt bör ett nytt krav på att tillhandahålla bättre årliga genomföranderapporter32 2017 och 2019 främja användningen av resultatindikatorer för att kvantifiera programresultat och besvara gemensamma utvärderingsfrågor.

49

Vid sidan av övervakningen av de pågående programmen kan detta göra relevant information tillgänglig i tid för att man ska kunna fatta beslut om nästa programperiod och börja bryta den onda cirkel som uppstår av att innehållet i nya program fastställs utan att det finns tillräcklig information om de resultat som uppnåtts under föregående perioder (se punkterna 11 och 38).

50

Trots de förbättringar som beskrivs ovan har de gemensamma utfalls- och resultatindikatorer som krävs enligt Ejflu-förordningen begränsad potential (se exemplen i ruta 7) för att bedöma landsbygdsprogrammens ändamålsenlighet och effektivitet när det gäller att uppnå resultat på grund av följande:

  • Några av utfallsindikatorerna är i själva verket inputindikatorer.
  • De flesta resultatindikatorer motsvarar inte definitionen av en ”resultatindikator”, utan är främst utfallsindikatorer som uttrycks i procent och som endast i begränsad omfattning kan bidra till att svara på gemensamma utvärderingsfrågor.

Ruta 7

Exempel på utfalls-/resultatindikatorer som kategoriserats felaktigt i det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet

Exempel på inputindikatorer som felaktigt kategoriserats som utfallsindikatorer

”U.1: Offentliga utgifter, totalt” beskriver inte på något sätt programmets resultat (det vill säga definitionen av ”utfall”), utan motsvarar endast de offentliga finansiella medel som används för att genomföra programmet, vilket är den exakta definitionen av ”input”.

Exempel på utfallsindikatorer som felaktigt kategoriserats som resultatindikatorer

”R4: Procentandel jordbruksföretag som får stöd för deltagande i kvalitetssystem, lokala marknader och korta leveranskedjor, samt producentgrupper/producentorganisationer” inkluderar den procentuella andelen jordbruksföretag som får stöd, vilket i bästa fall utgör ”utfall” (”vad programmet förväntas leda till”). Detta syftar inte till att fastställa de resultat (”programmets omedelbara inverkan på de direkta målgrupperna eller mottagarna”) som uppnåtts av de jordbruksföretag som fått stöd i fråga om kvalitet, lokala marknader eller korta leveranskedjor.

51

Trots att medlemsstaterna lagt till tilläggsindikatorer i de landsbygdsprogram som vi granskade överensstämde de flesta av dem inte med definitionen av en resultatindikator och kommer inte att ge ett bättre underlag för bedömningen av programmets omedelbara verkan på de direkta mottagarna, vilket framgår i ruta 8.

Ruta 8

Exempel på tillagda utfalls-/målindikatorer som inte kan användas för att mäta resultat

Exempel på en tillagd utfallsindikator i Rumäniens landsbygdsprogram:

”Infrastruktur för vatten/avloppsvatten som finansieras genom delåtgärd 7.2 (i km).”

Exempel på en tillagd målindikator i Frankrikes landsbygdsprogram (Lorraine):

”Surface concernée par la reconstitution du potentiel agricole endommagé par des catastrophes naturelles.”

Exempel på en tillagd utfallsindikator i Irlands landsbygdsprogram:

”Antal stödinsatser för icke-produktiva investeringar.”

52

Vissa medlemsstater fastställer dock användbara och relevanta resultatindikatorer på stödnivå, exempelvis ”genomsnittlig procentuell ökning av den ekonomiska storleken (standardoutput) på jordbruksföretag som får stöd” eller ”genomsnittlig storlek på jordbruksföretag som får stöd när affärsplanen har genomförts”33. I sin årsrapport för 201634 analyserar och jämför revisionsrätten metoder för resultatrapportering som har utvecklats av andra institutioner, exempelvis WHO, Världsbanken och OECD. Dessa exempel på god praxis skulle kunna spridas och användas av kommissionen och övriga nationella myndigheter.

”Resultatreserven” har endast liten, om ens någon, incitamentseffekt

53

I syfte att främja en tydligare inriktning på resultat och måluppfyllelse måste partnerskapsöverenskommelserna och programmen under programperioden 2014–2020 innehålla en resultatreserv på (cirka) 6 % av de medel som anslagits till ESI-fonderna. Dessa resurser är för närvarande låsta, men kan göras tillgängliga efter den översyn som planeras under 2019 av den resultatram som fastställs i varje landsbygdsprogram, om vissa specifika krav har uppfyllts eller överskridits35.

54

Det bör understrykas att samtidigt som skyldigheten att fastställa en resultatreserv är ett nytt inslag för programperioden 2014–2020 är konceptet i sig ingen nyhet utan har redan använts i viss mån under föregående perioder, även om det endast haft begränsad inverkan på resultaten. Ett slags resultatreserv – som visserligen reglerades av andra förfaranden – fanns även för strukturfonderna under programperioden 2000–2006. I enlighet med vår slutsats i särskild rapport nr 1/200736 var resultatreserven inte inriktad på resultat utan ”användes snarare till att maximera stödet än till att fokusera det på områden där stödet visat sig vara särskilt ändamålsenligt”. Likaledes fastställdes i våra årsrapporter för 2013 och 201437 att ”effekten av resultatreserven, när det gäller att uppmuntra till en ökad inriktning på resultat, antagligen bara blir marginell”.

De resultatindikatorer som använts för att fastställa tillgången till reserven mäter inte resultat, utan endast input eller utfall
55

När medlemsstaterna anger delmål och mål för att fastställa tillgången till resultatreserven är de skyldiga att använda de fördefinierade resultatindikatorerna eller ersätta och/eller komplettera dem med andra relevanta utfallsindikatorer som ska definieras i landsbygdsprogrammet38.

56

Alla de utvalda landsbygdsprogrammen använde de 15 fördefinierade indikatorer som kommissionen föreslår i förordningen och kompletterade dem med ett litet antal tilläggsindikatorer. Dessa indikatorer kan dock endast användas i begränsad utsträckning för att mäta resultat.

57

För det första utarbetades dessa fördefinierade indikatorer i kommissionens förordning39 inte som resultatindikatorer, utan uttryckligen som utfallsindikatorer, såsom antal stödmottagare eller investeringar, och andel jordbruksmark eller befolkning som omfattas. Ett exempel är att en av de föreslagna indikatorerna – summa offentliga anslag till varje prioritering – i själva verket är en inputindikator (se punkt 50), som fokuserar på hur mycket pengar som spenderas och således på graden av utnyttjande av medel.

58

För det andra var alla tilläggsindikatorer som medlemsstaterna i enlighet med kommissionens förordning40 använde i de utvalda landsbygdsprogrammen även de utfallsindikatorer, såsom antal projekt eller stödmottagare, och andel jordbruksmark eller befolkning som omfattas (se ruta 9).

Ruta 9

Exempel på ytterligare indikatorer för resultatramen som inte mäter resultat

Greklands landsbygdsprogram: ”Antal unga jordbrukare som kommer att få minst en delbetalning fram till slutet av 2018”.

Rumäniens landsbygdsprogram: ”Areal (ha) som omfattas av investeringar för vattenhushållning”.

Polens landsbygdsprogram: ”Antal stödmottagare som omfattas av investeringen för att förhindra att jordbrukets produktionspotential förstörs (3B)”.

59

Tillgången till ”resultatreserven” bygger därför snarare på mätning av utgifter och direkt utfall än på mätning av resultat. I resultatramen behandlas inte landsbygdsprogrammens måluppfyllelse eller förväntade resultat. Liknande slutsatser drogs i revisionsrättens särskilda rapport om förhandsvillkor och resultatreserv inom sammanhållningspolitiken41.

Vissa förvaltningsmyndigheter satte upp oambitiösa mål för tillgång till reserven
60

Revisionsrätten och kommissionen har tidigare understrukit att det funnits ”inneboende risker för att medlemsstaterna skulle sätta upp oambitiösa delmål och mål för att undvika att misslyckas med att uppnå dem och för att de inte anstränger sig tillräckligt för att rapportera exakta och tillförlitliga uppgifter för att undvika sanktioner vid otillfredsställande resultat”42.

61

Vi konstaterade att de nationella myndigheterna tenderade att sätta upp oambitiösa mål i de landsbygdsprogram som vi granskade (se figur 4), vilket minskar risken för att man ska misslyckas med att nå dem. De fastställda målen för 2018 (med andra ord för slutet av det femte året av den sjuåriga programperioden) uppgick i genomsnitt endast till 28 % av de totala offentliga utgifterna kopplade till programperioden 2014–2020 (med en variation från 22 % för Grekland till 51 % för Irland). En mycket stor andel av detta mål gäller inte nya åtaganden enligt bestämmelserna för programperioden 2014–2020 utan insatser för vilka åtagandena gjordes enligt bestämmelserna för programperioden 2007–201343.

Figur 4

Resultatramsmål – utgiftsmål för 2018 uttryckt i procent

Image: Resultatramsmål – utgiftsmål för 2018 uttryckt i procent

Anm.: Eftersom 2023 är det sista året för stödberättigande utgifter under programperioden 2014–2020 skulle en jämn fördelning av utgifterna över perioden (från godkännandet av varje landsbygdsprogram fram till 2023) leda till ett genomsnitt på 41 % av utgifterna under 2018.

Källa: Revisionsrättens analys på grundval av uppgifter om landsbygdsprogrammen.

62

Dessutom medför rätten att förbise förhandsvillkoret G7 (se punkterna 4245) att det inte finns någon skyldighet att bekräfta ändamålsenligheten och tillförlitligheten i befintliga resultatmätningssystem. De nationella myndigheterna har mycket få incitament till att förbättra sina nuvarande system, eftersom det skulle kunna leda till att otillfredsställande resultat måste rapporteras mer frekvent.

Vissa aspekter i utformningen av förordningen om gemensamma bestämmelser begränsar incitamenten till att prestera ytterligare
63

Andra brister i utformningen av förordningen om gemensamma bestämmelser, som vi redan har påtalat44, begränsar ytterligare resultatreservens roll som potentiellt incitament:

  1. Om de relevanta delmålen för en prioritering inte nås kan resultatreserven omfördelas till andra prioriteringar45 i samma medlemsstat.
  2. Finansiella sanktioner får inte grunda sig på resultatindikatorer, och olika rättsliga bestämmelser begränsar möjligheterna att tillämpa sanktioner ytterligare46.

Programplaneringsprocessen krävde betydande insatser av kommissionen och medlemsstaterna, men genomförandet av landsbygdsprogrammen inleddes i långsammare takt än under föregående period

Landsbygdsprogrammens begränsade planeringsroll

64

Stöd till programplanering inom landsbygdsutveckling är ett förfarande i flera steg (se figur 5). Anslagstilldelningen per medlemsstat och den strategiska lagstiftningsramen fastställs av Europaparlamentet och rådet innan landsbygdsprogrammen utarbetas. De medlemsstater som har valt regionala program fastställer anslagstilldelningen per region innan de lämnar in sina landsbygdsprogram till kommissionen. De behöver inte motivera sitt val.

65

Ejflu-förordningen47 kräver att de behov som ska tillgodoses liksom urvalet av landsbygdsutvecklingsprioriteringar, fokusområden, åtgärder och motsvarande mål motiveras i landsbygdsprogrammen. De måste även innehålla en förklaring till hur de utvalda åtgärderna kommer att bidra till de relevanta fokusområdena och landsbygdsutvecklingsprioriteringarna. I realiteten är dock landsbygdsprogrammens främsta roll att strukturera utnyttjandet av på förhand tilldelat finansiellt stöd inom den fördefinierade ramen.

Figur 5

Landsbygdsprogrammen utgör det sista steget i programplaneringen

Image: Landsbygdsprogrammen utgör det sista steget i programplaneringen

En administrativ börda för kommissionen och medlemsstaterna

66

För att strukturera processen för att utarbeta och godkänna landsbygdsprogrammen inom den nya ramen inrättade GD Jordbruk och landsbygdsutveckling 2012 en arbetsgrupp för landsbygdsutveckling efter 2013, för att bistå medlemsstaterna vid sammanställningen av landsbygdsutvecklingsprogram för perioden 2014–2020 och säkerställa samordning inom kommissionen. År 2014 inrättade GD Jordbruk och landsbygdsutveckling även en konsekvensnämnd för att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt i bedömningen av de föreslagna landsbygdsprogrammen.

67

Tjänsten för internrevision genomförde en revision i ett tidigt skede av godkännandeprocessen och drog slutsatsen att trots att den övergripande processen för bedömning och godkännande av landsbygdsprogrammen hade utarbetats grundligt måste den förbättras ytterligare. De största svagheter som konstaterades gällde efterlevnaden av regelverkets tidsfrister (se punkt 81), svagheter i fråga om bedömningen av resultatbaserade delar (t.ex. när det gäller vissa förhandsvillkor, indikatorer och behovet av bättre samordning mellan ESI-fonderna) och den inneboende risken för fel på grund av den rättsliga ramens komplexitet. I mindre utsträckning identifierade tjänsten för internrevision även områden där den interna vägledningen måste bli bättre48.

68

För att göra det enklare att utarbeta landsbygdsprogram har kommissionen tagit fram ett antal vägledande dokument åt medlemsstaterna (för vår revision sammanställde vi en förteckning över 37 sådana dokument på sammanlagt över 1 500 sidor). Det förberedande arbetet innebar även att det utarbetades lagstiftningsförslag och förslag till vägledande dokument som kommissionens och medlemsstaternas företrädare skulle diskutera för att säkerställa samsyn gällande vissa viktiga koncept och utbyta information om bästa praxis och fällor att undvika.

69

I förberedelserna av den nya programplaneringsprocessen ingick även samordning och spridning av sakkunskaper och information inom GD Jordbruk och landsbygdsutveckling. För detta syfte fick arbetsgruppen för landsbygdsutveckling stöd av tematiska arbetsgrupper, och relevanta frågor som tagits upp i konsekvensnämnden delgavs olika enheter via interna nyhetsblad och medlemsstaterna via landsbygdsutvecklingskommittén.

70

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling utarbetade en ”handbok” för landsbygdsprogrammen 2014–2020 och en samling med 23 standardiserade checklistor (bestående av omkring 1 400 olika kontroller som ska utföras under genomgångs- och godkännandeprocessen)49, med utförliga uppgifter om de operativa arbetsuppgifterna vid bedömning och godkännande av landsbygdsprogram. Detta innebar att personalen fick praktiskt stöd så att tillvägagångssättet inom generaldirektoratet kunde standardiseras. Ett internt administrativt informationssystem (RDIS2) infördes för förvaltning av programgodkännande och programövervakning.

71

Det stora antalet åtgärder som beskrivs ovan belyser kommissionens påtagliga insatser för att stödja och harmonisera förfarandena. Det återspeglar även den politiska ramens komplexitet.

72

Omfattningen av de huvudsakliga programplaneringsdokumenten som måste utarbetas av medlemsstaterna och godkännas av kommissionen visar även hur krävande hela processen var. De obligatoriska kraven – framför allt den mängd information som medlemsstaterna måste lämna som en del av den mycket utförliga och komplexa strukturen för landsbygdsprogram – ledde till att oerhört stora dokument producerades, som ofta uppgick till mer än 1 000 sidor.

73

De tolv landsbygdsprogram som vi granskade omfattade över 9 000 sidor, och motsvarande partnerskapsöverenskommelser 4 000 sidor. Om detta extrapoleras till alla 28 medlemsstater och 118 landsbygdsprogram ger det en volym på cirka 100 000 sidor programplaneringsdokument (på 23 olika språk), vilket sannolikt är mer än dubbelt så många som föregående programperiod (se tabell 2).

Tabell 2

Beräknat antal sidor i huvudsakliga programplaneringsdokument

Antal sidor i inlämnade dokument Programperiod 2014–2020 Programperiod 2007–2013
Partnerskaps-överenskommelse (land) Landsbygds program Landsbygds program
Belgien (Vallonien) 183 620 391
Danmark 204 505 336
Tyskland (Baden-Württemberg) 236 858 718
Irland 244 456 457
Grekland 341 1,192 633
Spanien (Rioja) 370 764 566
Frankrike (Lorraine) 324 785 381
Italien (Kampanien) 722 1,090 422
Österrike 244 843 370
Polen 246 735 400
Rumänien 460 786 432
Förenade kungariket (England) 428 743 403
Summa 4,002 9,377 5,509
Genomsnitt 334 781 459
Antal partnerskaps-överenskommelser eller landsbygdsprogram 28 118 94
74

Denna komplexitet och volym samt den ökade administrativa bördan medförde en risk för att genomförandeorganen inriktade sig alltför mycket på byråkratiska krav50. Det bidrog även till att godkännanden av landsbygdsprogram försenades och därmed även den faktiska starten på de nya programmen.

Ny rättslig ram antogs senare än för föregående period

75

Figur 6 visar en sammanfattande jämförelse av tidsramarna för att utarbeta den rättsliga ramen för de båda perioderna.

Figur 6

Förhandlingar om lagstiftningspaket – jämförelse av perioderna 2007–2013 och 2014–2020

Image: Förhandlingar om lagstiftningspaket – jämförelse av perioderna 2007–2013 och 2014–2020

1) Från kommissionens förslag till antagande.

2) Från antagande av EG/EU-förordning till antagande av genomförandeförordning.

Källa: Revisionsrätten.

76

Diskussionerna i Europaparlamentet och rådet om lagstiftningspaketet för landsbygdsutvecklingspolitiken fördes i hög grad i anknytning till diskussionerna om den fleråriga budgetramen, som fastställer det totala beloppet för tillgängliga EU-medel under programperioden. Rådet och Europaparlamentet antog den fleråriga budgetramen och förordningen om gemensamma bestämmelser för 2014–2020 så sent som i december 2013, det vill säga en månad innan den nya programperioden skulle inledas. Kommissionens genomförandeförordning offentliggjordes i juli 2014, vilket innebär att utarbetande och första inlämnande av de flesta landsbygdsprogram som vi granskade hade skett innan genomförandeförordningen trädde i kraft.

De flesta partnerskapsöverenskommelserna och landsbygdsprogrammen lämnades in i tid

77

Efter det att de grundläggande förordningarna hade antagits sent i december 2013 fastställdes tidsfristen för att lämna in partnerskapsöverenskommelser till april 2014. De nationella myndigheterna höll denna tidsfrist51.

78

Medlemsstaterna var därefter tvungna att lämna in sina landsbygdsprogram senast tre månader efter sina partnerskapsöverenskommelser52. De landsbygdsprogram som vi granskade lämnades in av de nationella och regionala myndigheterna mellan april och oktober 2014. De höll inte tidsfristen på tre månader för en tredjedel av de landsbygdsprogram som vi granskade.

79

Dessa tidsramar medförde att partnerskapsöverenskommelserna var tvungna att utarbetas och delvis förhandlas innan de relevanta EU-bestämmelserna hade antagits. Även landsbygdsprogrammen var tvungna att utarbetas och förhandlas parallellt med partnerskapsöverenskommelserna och de flesta av dem lämnades in innan kommissionens relevanta genomförandeförordning hade antagits.

Kommissionen godkännandeförfarande överskred tidsfristerna

80

Efter det att de nationella myndigheterna hade lämnat in ett förslag till landsbygdsprogram hade kommissionen tre månader på sig att framföra sina synpunkter till medlemsstaten och sex månader på sig att godkänna landsbygdsprogrammen ”under förutsättning att eventuella synpunkter från kommissionen har beaktats på ett adekvat sätt”53.

81

I de flesta fall kunde kommissionen inte hålla den första tidsfristen på tre månader (för att skicka sina synpunkter till medlemsstaterna). I revisionsrapporten från tjänsten för internrevision (se punkt 67) konstaterades att kommissionens synpunkter antogs efter den rättsligt fastställda tidsfristen på tre månader för 98 landsbygdsprogram. Tjänsten för internrevision ansåg att förseningarna berodde på den komplexa lagstiftningen samt omfattningen av och komplexiteten i landsbygdsprogrammen.

82

Den andra tidsfristen på sex månader (för slutligt godkännande) är svårare att mäta eftersom tiden från det att synpunkterna framförts till det att de nationella myndigheterna lämnat ett godtagbart svar genom kompletterande uppgifter och/eller ett reviderat landsbygdsprogram inte beaktas (på grund av möjligheten att ”stanna klockan”). Det finns heller ingen bindande tidsfrist för medlemsstaterna att svara på kommissionens synpunkter. Även om tidsfristen på sex månader hölls i de flesta fall på grund av möjligheten att ”stanna klockan” var den faktiska tidsperiod som förflöt mellan det att de utvalda landsbygdsprogrammen lämnades in och det att de godkändes därför mycket längre.

83

Tabell 3 visar att den genomsnittliga tidsperioden för att godkänna de landsbygdsprogram som ingick i vårt urval var 11,3 månader från datumet för första inlämnande. Detta var två månader mer än den genomsnittliga tidsperiod som krävdes för samma urval under föregående period.

Tabell 3

Genomsnittlig tid i antal månader mellan första inlämnande och slutligt godkännande av landsbygdsprogrammen i vårt urval

Tid mellan första inlämnande och kommissionens framförda synpunkter 3.9
Tid mellan framförda synpunkter och slutligt förnyat inlämnande av medlemsstaterna 6.7
Tid mellan slutligt förnyat inlämnande och slutligt godkännande 0.7
Summa 11. 3
84

Sammantaget godkände kommissionen de 118 landsbygdsprogrammen inom 20 månader från det att det första landsbygdsprogrammet lämnades in (april 2014–december 2015). Detta är ett positivt resultat i jämförelse med de 94 landsbygdsprogram som godkändes inom loppet av 24 månader (december 2006–december 2008) för programperioden 2007–201354.

Trots de gjorda ansträngningarna inleddes genomförandet av landsbygdsprogrammen inte tidigare än under föregående period

85

Ansträngningarna medförde inte att landsbygdsprogrammen godkändes tidigare än under föregående period (se figur 7).

Figur 7

Övergripande tidsram från kommissionens lagstiftningspaket till landsbygdsprogrammens godkännande – jämförelse av perioderna 2007–2013 och 2014–2020

Image: Övergripande tidsram från kommissionens lagstiftningspaket till landsbygdsprogrammens godkännande – jämförelse av perioderna 2007–2013 och 2014–2020

1) Från kommissionens förslag till antagande.

2) Från antagande av EG/EU-förordning till antagande av genomförandeförordning.

3) Från inlämning av den första partnerskapsöverenskommelsen/det första landsbygdsprogrammet till antagande av den sista partnerskapsöverenskommelsen/det sista landsbygdsprogrammet.

Källa: Revisionsrätten.

86

På grund av att de antogs sent kunde de nationella myndigheterna i de flesta fall inte börja genomföra landsbygdsprogrammen tidigare än i mitten av 2015 (endast 37 % av landsbygdsprogrammen hade godkänts i slutet av juni 2015). Kommissionen godkände 20 % av landsbygdsprogrammen i november och december 2015, vilket innebar att flera landsbygdsprogram inte kunde börja genomföras förrän under 2016, det vill säga programperiodens tredje år.

87

Ingen medlemsstat deklarerade utgifter under 201455 och totalt sett uppgick de samlade deklarerade Ejflu-utgifterna under 201556 och 201657 till 3,8 % respektive 10,2 % av finansieringsplanen för perioden 2014–2020. Detta innebar att omkring 90 % av finansieringsplanen för Ejflu fortfarande inte hade utnyttjats i början av 2017. Denna siffra är högre än under den föregående programperioden 2007–2013, där 83 % av medlen fortfarande var outnyttjade i början av 2010. Precis som under föregående programperiod kommer denna sena start att leda till att utgifterna koncentreras till programperiodens andra halva.

88

Om merparten av genomförandet av ett landsbygdsprogram koncentreras till den andra halvan av programperioden ökar risken för att alltför stort fokus läggs på att utnyttja de anslagna medlen i slutet av programperioden58.

Att programmen inleds för sent är ett återkommande problem

89

Att program som omfattas av den fleråriga budgetramen börjar genomföras för sent är ett återkommande problem som vi har stött på tidigare inom flera politikområden.

90

I vårt informationsdokument59 om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 fastställde vi följande två centrala problem på grund av denna situation:

  • "Åtaganden och utestående betalningar ackumuleras på nytt under de kommande åren i och med att en del medlemsstater kämpar med att hinna utnyttja tillgängliga medel fram till 2020 eller till och med 2023, när stödperioden för utgiftsprogram 2014–2020 tar slut.,
  • Kommissionen kommer att ha begränsade möjligheter att dra lärdom av faktabaserade utvärderingar av utformningen, genomförandet och resultatet av utgiftsprogrammen inom budgetramen för 2014–2020 innan den i slutet av 2017 måste lägga fram sitt förslag till budgetram för tiden efter 2020.60
91

För att undvika dessa problem föreslår vi att den långsiktiga strategin och politiken anpassas till budgetcykeln och att det görs en heltäckande genomgång av utgifterna innan en ny långsiktig budget fastställs.

92

Dessa förslag skulle kunna vara till fördel när framtida landsbygdsutvecklingspolitik utformas.

Slutsatser och rekommendationer

93

EU:s landsbygdsutvecklingspolitik syftar till att göra jordbruket mer konkurrenskraftigt, säkerställa hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder samt uppnå en territoriellt balanserad utveckling av ekonomier och samhällen på landsbygden, inbegripet skapande och upprätthållande av sysselsättning. EU planerar att anslå nästan 100 miljarder euro för perioden 2014–2020, men ligger för närvarande efter sin tidtabell (se punkterna 86 och 87).

94

Ejflu ger finansiellt stöd till åtgärder som vidtas av medlemsstaterna genom nationella eller regionala landsbygdsprogram, vilka utarbetas av medlemsstaterna och godkänns av kommissionen.

95

Ett mål för EU:s strategiska ram för perioden 2014–2020 var att inriktningen skulle ligga mer på resultat. Insatserna för att åstadkomma detta möttes dock av det ständigt återkommande problemet att planeringen av den nya programperioden påbörjas innan korrekta och relevanta uppgifter finns tillgängliga om utgifter och resultat från föregående perioder.

96

Vi undersökte om den nya rättsliga ramen för 2014–2020 återspeglade en ökad resultatinriktning och om den nya programplaneringsprocessen möjliggjorde och ledde till att det utarbetades landsbygdsprogram av god kvalitet, vilket potentiellt bidrar till bättre resultat. Även om den strategiska ramen syftade till att öka resultatinriktningen består de godkända landsbygdsprogrammen av långa och komplexa dokument med brister som hindrar uppnåendet av det ambitiösa målet att öka inriktningen på prestationer och resultat.

97

Vi undersökte även programplaneringen för landsbygdsutvecklingspolitiken 2014–2020 för att kontrollera om den hade utförts på ett sätt så att man kunde påbörja genomförandet av dessa landsbygdsprogram tidigare än under föregående perioder och därmed undvika negativa följder av den försenade starten.

98

Vi konstaterade att trots kommissionens ansträngningar försenades genomförandet av landsbygdsprogrammen på samma sätt som under den föregående programperioden och verkställandet av de planerade utgifterna under de tre första åren var lägre än under den föregående perioden.

99

GJP efter 2020 är för närvarande föremål för politisk debatt och i detta skede är det oklart hur den exakt kommer att se ut framöver. Våra rekommendationer har utarbetats utifrån antagandet att den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken i hög grad kommer att fortsätta i samma spår som med den nuvarande ramen.

Utformningen av programplaneringsramen för 2014–2020 var mer ambitiös, men genomförandet påverkades av betydande brister

100

Syftet med att integrera Ejflu med andra ESI-fonder var att öka den tematiska koncentrationen av EU:s utgifter genom att se till att landsbygdsprogrammen tydligare bidrar till Europa 2020-strategins prioriteringar, men även att främja samordning, komplementaritet och synergieffekter mellan programmen. Även om detta har lett till att landsbygdsprogrammen överensstämmer med strategiska dokument såsom partnerskapsöverenskommelserna är det i praktiken svårt att bedöma i vilken mån landsbygdsprogrammen har bidragit till de tematiska målen, eftersom förhållandena mellan de olika programdokumenten är komplexa. Komplementaritet, synergieffekter och samordning mellan landsbygdsprogram och program från andra ESI-fonder har inte utvecklats på ett tillfredsställande sätt (punkterna 1729).

Rekommendation 1

I beredningen av programperioden för tiden efter 2020, i syfte att öka inriktningen på prestationer och resultat, stärka integrationen mellan landsbygdsprogrammen och andra program samt förbättra bedömningen av landsbygdsprogrammens bidrag till de strategiska målen, bör

  1. kommissionen se till att dess politiska förslag ytterligare utvecklar kraven på överensstämmelse mellan enskilda program,
  2. medlemsstaterna närmare ange hur mekanismer för samordning, komplementaritet och synergieffekter kommer att genomföras, följas upp och rapporteras enligt EU:s regler.

Måldatum för genomförande: slutet av 2020 för a och 2022 för b.

101

Samtidigt som kommissionen har strävat efter att nå balans mellan den mängd information som presenteras i landsbygdsprogrammen var de program som vi granskade långa och krävde betydande administrativa insatser från de nationella myndigheternas sida för att uppfylla de omfattande nya innehållsliga kraven.

102

Det centrala målet att bättra svara mot särskilda territoriella behov och uppvisa tydligare kopplingar mellan identifierade behov och utvalda stödåtgärder har dock inte uppnåtts (punkterna 3041).

Rekommendation 2

För att förenkla och öka den praktiska användningen av landsbygdsutvecklingsstrategier och samtidigt göra programplaneringsprocessen mer hanterbar och effektiv, bör kommissionen se över utformningen av programplaneringsdokumenten i syfte att förenkla innehållet och minska antalet krav för programperioden efter 2020. Kommissionen bör i synnerhet begränsa programplaneringsdokumentens struktur till de delar och alternativ som är viktiga för att utgifterna för landsbygdsutveckling ska kunna planeras, genomföras och övervakas korrekt.

Måldatum för genomförande: slutet av 2020.

Den nya resultatramen har begränsad potential att öka inriktningen på prestationer och resultat

103

Det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet har potential att göra övervakningen av landsbygdsutvecklingspolitiken bättre genom att man börjar bryta den onda cirkel som uppstår av att innehållet i nya program fastställs utan att det i tid finns information om de resultat som uppnåtts under föregående perioder. Bristen på lämpliga bedömningar av kvaliteten på de insamlade uppgifterna, i kombination med brister i urvalet av indikatorer och det faktum att de flesta resultatindikatorer inte motsvarar definitionen av en ”resultatindikator”, är ett betydande hinder för att mäta politiska resultat och bidraget till Europa 2020-stretegin (punkterna 4252).

104

”Resultatreserv” är en felaktig beteckning, eftersom de indikatorer som används för resultatöversynen inte mäter politiska resultat utan uttryckligen syftar till att mäta utgifter och direkt utfall. Resultatramen ger därför ingen information om landsbygdsprogrammens mål och förväntade resultat. Dessutom bekräftade revisionen den inneboende risken för att landsbygdsprogrammen sätter upp oambitiösa delmål och mål för att undvika möjliga sanktioner vid otillfredsställande resultat. Om relevanta delmål inte uppnås går resultatreserven i vilket fall som helst inte förlorad, eftersom den kan omfördelas till andra prioriteringar, och potentiella finansiella sanktioner grundas inte på resultatindikatorer (punkterna 5363).

Rekommendation 3

Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna för att se till att den förbättrade årliga rapporteringen om genomförandet för 2019 ger tydlig och utförlig information om programresultat och att de obligatoriska svaren på gemensamma utvärderingsfrågor ger en bättre grund inför nästa programperiod.

Måldatum för genomförande: slutet av 2018.

Rekommendation 4

I beredningen av programperioden efter 2020 bör kommissionen definiera de olika typerna av indikatorer mer utförligt för att skapa ett gemensamt antal resultatinriktade indikatorer som är bättre lämpade för att bedöma resultaten och konsekvenserna av insatser för landsbygdsutveckling. Man skulle kunna utnyttja den erfarenhet som gjorts och de lösningar som redan utvecklats av andra internationella organisationer (till exempel WHO, Världsbanken och OECD) när det gäller inriktningen på prestationer och resultat.

Kommissionen bör även främja och underlätta nationell samordning och samverkan för att sprida god resultatmätningspraxis som utvecklats på nationell nivå.

Måldatum för genomförande: slutet av 2019.

Rekommendation 5

För programperioden efter 2020 bör kommissionen gå igenom och utvärdera erfarenheterna från genomförandet av det nuvarande systemet, bland annat med avseende på

  1. effekten av resultatreserven,
  2. lämpligheten hos de resultatindikatorer som använts för att ge tillgång till resultatreserven,
  3. användningen av finansiella sanktioner för att komma till rätta med otillfredsställande resultat.

Måldatum för genomförande: slutet av 2020.

Programplaneringsprocessen krävde betydande insatser av kommissionen och medlemsstaterna, men genomförandet av landsbygdsprogrammen inleddes i långsammare takt än under föregående period

105

Stöd till programplanering inom landsbygdsutveckling är ett förfarande i flera steg där landsbygdsprogrammen utgör det sista ledet. Anslagen till varje medlemsstat och den strategiska lagstiftningsramen fastställs av Europaparlamentet och rådet innan programmen utarbetas. Landsbygdsprogrammen bör därför betraktas mer som verktyg för att harmonisera nationella och europeiska perspektiv med varandra än som ledande dokument för att bygga upp nationella landsbygdsutvecklingsstrategier från grunden (punkterna 6465).

106

Trots att landsbygdsprogrammen har en ganska begränsad roll i den flerstegsprocess som beskrivs ovan krävdes betydande administrativa insatser från kommissionens och medlemsstaternas sida för att utarbeta och godkänna alla landsbygdsprogram. En kraftig försening av antagandet av den rättsliga ramen (i december 2013) påverkade tidsramen för att lämna in och godkänna programplaneringsdokumenten, och i kombination med komplexa innehållsliga krav på landsbygdsprogrammen innebar detta att programmen godkändes och nya program genomfördes efter det att själva programperioden redan hade inletts (punkterna 6674).

107

Sammanlagt godkändes 118 landsbygdsprogram av kommissionen under en 20-månadersperiod (april 2014–december 2015). Dessa siffror kan med fördel jämföras med de 94 landsbygdsprogram som godkändes inom en 24-månadersperiod för programperioden 2007–2013. Trots insatserna godkändes landsbygdsprogrammen senare än under den föregående perioden. De flesta av dem började inte genomföras förrän i mitten av 2015, och vissa dem inleddes inte förrän under 2016 (punkterna 7584).

108

Till följd av detta var omkring 90 % av Ejflus finansieringsplan fortfarande outnyttjad i början av 2017 (programperiodens fjärde år), vilket kan jämföras med motsvarande siffra på 83 % föregående period. Detta medför en risk för att finansieringsplanen inte genomförs fullt ut och att fokus läggs på utnyttjande, vilket innebär att kommissionens avsedda resultatinriktade synsätt undergrävs (punkterna 8588).

109

Att programgenomföranden blir försenade inom den fleråriga budgetramen är allmänna, återkommande problem som ökar risken för att alltför mycket fokus läggs på utnyttjande och planering av den nya fleråriga budgetramen innan man har fått resultaten av EU:s anslag under föregående period (punkterna 8992).

Rekommendation 6

Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör överväga att anpassa den långsiktiga strategin och politiken till budgetcykeln och göra en heltäckande genomgång av utgifterna innan en ny långsiktig budget fastställs.

För att göra det möjligt att godkänna landsbygdsprogram i samband med att nästa programperiod inleds bör kommissionen utarbeta sina lagstiftningsförslag för landsbygdsutvecklingspolitiken efter 2020 i god tid.

Måldatum för kommissionens genomförande: slutet av 2018.

Denna rapport antogs av avdelning I, med ledamoten Phil Wynn Owen som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 27 september 2017.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner Lehne
ordförande

Bilagor

Bilaga I

EU:s sex prioriteringar för landsbygdsutveckling och 18 fokusområden

I artikel 5 i Ejflu-förordningen definieras EU:s sex prioriteringar för landsbygdsutveckling, uppdelade i 18 fokusområden:

  1. Främja kunskapsöverföring och innovation inom jord- och skogsbruk och på landsbygden, med särskild inriktning på följande:
    1. Främja innovation, samarbete och utveckling av kunskap på landsbygden.
    2. Stärka banden mellan jordbruk, livsmedelsproduktion och skogsbruk samt forskning och innovation, även för att få till stånd förbättrad miljöförvaltning och miljöprestanda.
    3. Främja livslångt lärande och yrkesutbildning inom jord- och skogsbruk.
  2. Förbättra jordbruksföretagens livskraft och konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk i alla regioner och främja innovativ jordbruksteknik och hållbart skogsbruk, med särskild inriktning på följande:
    1. Förbättra jordbruksföretagens ekonomiska resultat och underlätta omstrukturering och modernisering av jordbruksföretagen särskilt i syfte att öka marknadsdeltagande och marknadsinriktning samt diversifiering av jordbruksverksamhet.
    2. Underlätta inträdet i jordbrukssektorn för jordbrukare med tillräcklig kompetens och i synnerhet generationsskiften.
  3. Främja organisationen av livsmedelskedjan, inbegripet bearbetning och marknadsföring av jordbruksprodukter, djurens välbefinnande och riskhanteringen inom jordbruket, med särskild inriktning på följande:
    1. Förbättra primärproducenternas konkurrenskraft genom att på ett bättre sätt integrera dem i livsmedelskedjan med hjälp av kvalitetssystem, skapa mervärde för jordbruksprodukter, säljfrämjande åtgärder på lokala marknader och inom korta leveranskedjor, producentgrupper och producentorganisationer samt branschorganisationer.
    2. Stödja riskförebyggande insatser och riskhantering inom jordbruket.
  4. Återställa, bevara och förbättra ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket, med särskild inriktning på följande:
    1. Återställa, bevara och förstärka den biologiska mångfalden, inklusive inom Natura 2000-områden, och i områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar, samt jordbruk med höga naturvärden samt de europeiska landskapens karaktär.
    2. Förbättra vattenförvaltningen, inbegripet hanteringen av gödselmedel och växtskyddsmedel.
    3. Förebygga markerosion och förbättra markskötseln.
  5. Främja resurseffektivitet och stödja övergången till en koldioxidsnål och klimattålig ekonomi inom jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektorn, med särskild inriktning på följande:
    1. Effektivisera vattenanvändningen inom jordbruket.
    2. Effektivisera energianvändningen inom jordbruket och vid livsmedelsbearbetning.
    3. Främja en hållbar samhällsekonomi genom att underlätta tillgången till och användningen av energi från förnybara källor och öka användningen av biprodukter, avfall, restprodukter och andra råvaror som inte är avsedda till livsmedel.
    4. Minska jordbrukens utsläpp av växthusgaser och ammoniak.
    5. Främja bevarande av kolsänkor och kolinbindning inom jord- och skogsbruk.
  6. Främja social delaktighet, fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling på landsbygden, med särskild inriktning på följande:
    1. Främja diversifiering, skapande samt utveckling av småföretag och arbetstillfällen.
    2. Främja lokal utveckling på landsbygden.
    3. Öka tillgängligheten till, användningen av och kvaliteten på informations- och kommunikationsteknik på landsbygden.”

Bilaga II

ESI-fondernas elva tematiska mål

Artikel 9 i förordningen om gemensamma bestämmelser: ”För att bidra till unionens strategi för smart och hållbar tillväxt för alla och till de fondspecifika uppdragen enligt deras fördragsbaserade mål, däribland ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska varje europeisk struktur- och investeringsfond stödja följande tematiska mål:

  1. Att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation.
  2. Att öka tillgången till, användningen av och kvaliteten på IKT.
  3. Att öka konkurrenskraften hos SMF, inom jordbruket (för Ejflu) samt inom fiske och vattenbruk (för EHFF).
  4. Att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer.
  5. Att främja anpassning, riskförebyggande och riskhantering i samband med klimatförändringar.
  6. Att bevara och skydda miljön och främja ett effektivt resursutnyttjande.
  7. Att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur.
  8. Att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet.
  9. Att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom och diskriminering.
  10. Att investera i utbildning och i vidareutbildning, inklusive yrkesutbildning för färdigheter och livslångt lärande.
  11. Att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig förvaltning.”

Artikel 5 i Ejflu-förordningen: ”Alla dessa prioriteringar ska bidra till de övergripande målen gällande

  • innovation,
  • miljö
  • och en begränsning av och anpassning till klimatförändringar.”

Bilaga III

Sammanfattande jämförelse mellan det huvudsakliga innehållet i de regionala utvecklingsprogrammen 2007–2013 och 2014–2020

Landsbygdsprogrammet 2007–2013: Bilaga II till förordning (EU) nr 1974/2006

Anm.: Siffrorna hänvisar till punkterna i bilaga II.
Landsbygdsprogrammet 2014–2020: Bilaga I till förordning (EU) nr 808/2014

Anm.: Siffrorna hänvisar till punkterna i bilaga I
Fet stil: nya delar jämfört med föregående period
3.1 Analys av situationen i fråga om starka och svaga sidor (swot-analys) 3. Förhandsutvärdering
3.2 Strategi som valts med tanke på starka och svaga sidor 4. Swot-analys och identifiering av behov samt en behovsbedömning med utgångspunkt i Swot-analysen
3.3 Förhandsbedömningen, i vilken bland annat behov på medellång och lång sikt ska ingå 5. Beskrivning av strategin
3.4 Effekterna av de ekonomiska resurser som tilldelats landsbygdsutvecklingen under den föregående programperioden inom samma programområde 6. Bedömning av förhandsvillkor
4. Motivering till valet av prioriteringar 7. Beskrivning av resultatramen
5. Beskrivning av föreslagna åtgärder, inbegripet bevis för att stödet för investeringsåtgärder är inriktat på mål som speglar identifierade territoriella behov 8. Beskrivning av de utvalda åtgärderna, inbegripet bidraget till fokusområden, principer för fastställande av urvalskriterierna och en beskrivning av möjligheten att kontrollera
6. Finansieringsplan: årliga bidrag från Ejflu och fördelning efter axel 9. Utvärderingsplan
7. Preliminär fördelning efter åtgärd (i euro, hela perioden) 10. Finansieringsplan: det årliga bidraget från Ejflu och Ejflu-bidragsnivån för samtliga åtgärder fördelade efter typ av region
10. Information om komplementaritet med åtgärder som finansieras av de övriga instrumenten för den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken 11. Indikatorplan
12.1 Beskrivning av övervaknings- och utvärderingssystemen, som konstruerats på grundval av den gemensamma förteckningen över indikatorer för utfall, resultat, utgångsläge och måluppfyllelse, som finns i bilaga VIII till förordningen samt tilläggsindikatorer som speglar nationella och/eller regionala behov 14. Information om komplementaritet med andra EU-instrument, särskilt med ESI-fonderna och pelare 1
18. Förhandsbedömning av verifierbarhet, kontrollerbarhet och felrisk

Kommissionens svar

Sammanfattning

III

De nya inslagen i den fleråriga budgetramen för 2014–2020, som bland annat har införts med anledning av revisionsrättens iakttagelser, har skapat ”en god grund för framtida rapportering av resultat och effekter”. Detta har inneburit att kommissionen har kunnat lägga större fokus på resultat, samtidigt som den fortfarande arbetar vidare med att även förbättra anslagsutnyttjande och regelefterlevnad (t.ex. genom att koncentrera sina satsningar till områden som ger ett tydligt mervärde för EU, tillhandahålla användbar information om resultat och fortsätta förenklingsarbetet på kommissions- och medlemsstatsnivå).

IV

Kommissionen anser att det har gjorts stora ansträngningar för att införa inslag i den fleråriga budgetramen för 2014–2020 som ska skapa ”en god grund för framtida rapportering av resultat och effekter”. Detta har inneburit att kommissionen har kunnat lägga större fokus på resultat, samtidigt som den fortfarande arbetar vidare med att även förbättra anslagsutnyttjande och regelefterlevnad.

Kommissionen anser också att detta ökade fokus på prestationer och resultat sannolikt kommer att bidra till bättre resultat.

Det är svårt att jämföra programmen, på grund av de olika krav och format som använts under de två perioderna.

V

Med tanke på att lagstiftningen antogs sent så fortskrider genomförandet väl under den nuvarande programperioden.

VI a)

Kommissionen godtar delvis rekommendationen och noterar att den i det här skedet inte kan göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020.

Kommissionen åtar sig dock att vid utarbetandet av framtida lagstiftningsförslag analysera olika sätt att ytterligare öka överensstämmelsen mellan enskilda program.

b)

Även om kommissionen godtar denna rekommendation kan den i det här skedet inte göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020.

Kommissionen åtar sig dock att analysera olika sätt att förenkla programdokumentens struktur och kravnivå så mycket som möjligt. Detta har redan börjat diskuteras i samband med utarbetandet av kommissionens meddelande om modernisering och förenkling av jordbrukspolitiken.

c)

Kommissionen godtar denna rekommendation.

d)

Kommissionen godtar delvis denna rekommendation. Även om kommissionen i det här skedet inte kan göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020 åtar sig kommissionen att analysera olika sätt att förbättra mätningen av resultaten av den gemensamma jordbrukspolitiken som helhet. Detta har redan börjat diskuteras i samband med utarbetandet av kommissionens meddelande om modernisering och förenkling av jordbrukspolitiken.

e)

Kommissionen godtar denna rekommendation.

f)

Kommissionen godtar delvis denna rekommendation, i den mån den politiska processen har fortskridit som planerat.

VII

Vad kommissionen själv anbelangar godtar den rekommendationen och anser att den redan genomför den. Kommissionens vitbok om EU:s framtid, som offentliggjordes i mars 2017, inledde den allmänna debatten om Europa 2025, bland annat om Europas ekonomiska utsikter som beskrivs närmare i ett diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser av den 28 juni 2017. Den politiska processen kommer att kompletteras med en översyn av utgiftsprogrammens kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och mervärde för EU. Översynen kommer att ingå i underlaget för utvecklingen av nästa generations fonder och för arbetet med modernisering av EU-budgeten.

Inledning

8

Partnerskapsöverenskommelserna innehåller nationella strategier för hur EU-målen ska uppnås genom programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

9

Genomförandet av Europa 2020-strategin är inte det enda målet med stödprogrammen.

10

De nya inslagen i den fleråriga budgetramen för 2014–2020, som bland annat har införts med anledning av revisionsrättens iakttagelser, har skapat ”en god grund för framtida rapportering av resultat och effekter”. Detta har inneburit att kommissionen har kunnat lägga större fokus på resultat, samtidigt som den fortfarande arbetar vidare med att även förbättra anslagsutnyttjande och regelefterlevnad (t.ex. genom att koncentrera sina satsningar till områden som ger ett tydligt mervärde för EU, tillhandahålla användbar information om resultat och fortsätta förenklingsarbetet på kommissions- och medlemsstatsnivå).

Den gemensamma jordbrukspolitikens gemensamma övervaknings- och utvärderingsram har utvecklats inför programperioden 2014–2020 och har godkänts av medlemsstaterna som en gemensam plattform för att fokusera på och rapportera om programmens utveckling i förhållande till de fastställda politiska målen. Den innehåller övergripande mål, indikatorer, mål och delmål som medlemsstaterna ska använda i sina program.

11

Som revisionsrätten konstaterar i punkt 18 byggde regelverket för programperioden 2014–2020 på erfarenheter från föregående programperioder och utgjorde ett svar på flera av revisionsrättens rekommendationer.

Dessutom har kommissionen till följd av relevanta revisioner, studier och utvärderingar under hela den föregående programperioden kunnat ta del av relevant information om programmens genomförande.

Ruta 1 – Relevant information inte tillgänglig när en ny period planeras

Första stycket: Som kommissionen redan har nämnt i sitt svar på punkt 11 beaktade den även informationen i sammanställningen av efterhandsutvärderingarna av landsbygdsprogrammen 2000–2006 och revisionerna under hela den föregående programperioden.

Andra stycket: Kommissionen hade fortlöpande tillgång till utvärderingsresultaten under programperioden 2007–2013 (pågående utvärdering).

Även om sammanställningen av efterhandsutvärderingarna av landsbygdsprogrammen 2000–2006 var klar i februari 2012 hade kommissionen tillgång till uppgifterna i utkasten i tid.

Iakttagelser

17

Partnerskapsöverenskommelserna syftade även till att uppnå fondspecifika mål i enlighet med deras fördragsbaserade mål.

18

Kommissionen konstaterar att revisionsrätten är medveten om att regelverket för programperioden 2014–2020 byggde på erfarenheter från föregående programperioder.

19

Första punktsatsen: När det gäller landsbygdsutvecklingen är den tydligare interventionslogiken även ett resultat av ett förtydligande av politikens specifika mål (s.k. fokusområden) och kravet på att fastställa mål för dessa. Eftersom åtgärderna ofta har flera olika syften har en ökad flexibilitet när det gäller hur åtgärderna kan planeras även gjort landsbygdsprogrammen mer resultatinriktade.

Gemensamt svar på punkterna 20 och 21.

De sex unionsprioriteringarna för landsbygdsutveckling och respektive fokusområden återspeglar de relevanta tematiska målen i den gemensamma strategiska ramen i ljuset av de Ejflu-specifika målen, baserade på de fördragsbaserade målen i den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är helt i enlighet med principerna (skäl 20) och bestämmelserna (artikel 9) i förordningen om gemensamma bestämmelser. Således finns det en tydlig koppling mellan prioriteringarna för landsbygdsutveckling och de tematiska målen i förordningen om gemensamma bestämmelser.

22

Definitionerna i partnerskapsöverenskommelserna och landsbygdsprogrammen har den detaljnivå som krävs. Den övergripande överensstämmelsen mellan partnerskapsöverenskommelserna och landsbygdsprogrammen är ett resultat av en samordnad strategisk planering av nationella/regionala myndigheter i nära samarbete med kommissionens avdelningar och intensiva utbyten och samordningsinsatser på olika nivåer. Att säkerställa detta kan därför inte betraktas som enkelt.

Andra strecksatsen: Denna överensstämmelse är ett resultat av ingående förhandlingar mellan kommissionen och medlemsstaterna.

23

Landsbygdsprogrammens finansiella och fysiska bidrag till varje (relevant) tematiskt mål beskrivs i partnerskapsöverenskommelserna. Dessa bidrag återspeglar de kumulativa värdena för de relevanta indikatorerna för alla fokusområden som är kopplade till varje tematiskt område och kan därför enkelt kvantifieras. Landsbygdsåtgärderna är verktyg för att nå målen i prioriteringarna och fokusområdena. Eftersom de ofta har flera olika syften går det inte att på förhand fastställa en ensam direkt koppling mellan åtgärderna och de tematiska målen. En sådan koppling blir dock tydlig när åtgärderna kopplas till fokusområdena, dvs. till följd av programplaneringen.

24

Indikatorerna för landsbygdsutveckling kvantifieras för varje relevant tematiskt område och anges i partnerskapsöverenskommelsen (se kommissionens svar på punkt 23). Bedömningen av i vilken utsträckning landsbygdsutvecklingen och unionens andra utgiftsinstrument bidrar till Europa 2020-strategin som helhet är en fråga om utvärdering.

Ruta 2 – Ett exempel från åtgärd 4 – Investeringar i fysiska tillgångar

Andra stycket: Åtgärden har korrekt fördelats över de fyra prioriteringar som den väntas bidra till.

Det finns uppgifter om åtgärdens finansiella bidrag till de fokusområden som den är planerad för. Det vore oerhört komplicerat och betungande att upprätta finansiella planer per delåtgärd.

Tredje stycket: Det behövs olika typer av interventioner (och därmed åtgärder) för att nå de politiska mål som prioriteringarna och fokusområdena syftar till att nå. Samtidigt som detta är nödvändigt för att garantera politikens ändamålsenlighet resulterar det inte i komplexa kombinationer per prioritering/fokusområde.

27

Landsbygdsprogrammet Kampanien (Italien) är ett bra exempel på hur de villkor som fastställs i partnerskapsöverenskommelsen för att säkerställa samordningen mellan ESI-fonderna har varit operativt detaljerade på programnivå när det gäller bredband (se svaret på första strecksatsen i ruta 3). Liknande villkor har införts i Irland.

Det finns uppgifter som visar landsbygdsprogrammens komplementaritet och synergieffekter med andra ESI-fonder, pelare I-stöd eller andra offentliga instrument. Till exempel har flera medlemsstater på administrativ nivå infört nationella samordningsstrukturer och korsvist deltagande i övervakningskommittéerna (Danmark, Irland, Storbritannien/England).

28

Kommissionen har aktivt verkat för att skapa synergieffekter och komplementaritet vid användningen av europeiska struktur- och investeringsfonder. Beslut som rör genomförandet är dock medlemsstaternas ansvar. Vissa av dem har valt att göra avgränsningar mellan fonderna för att undvika risken för dubbelfinansiering.

Ruta 3 – Exempel på information om komplementaritet som var antingen för allmän eller enbart gällde avgränsning

Första stycket:

Första strecksatsen: När det gäller tematiskt mål 2 står det i partnerskapsöverenskommelsen att Ejflu fungerar parallellt med Eruf i landsbygdsområdena, i samordning med nationella och/eller regionala fonder, för att se till att erforderlig infrastruktur finns på plats i relevanta områden för att nå målen för nästa generations nät i Europa 2020. För att garantera att resurser koncentreras till svagare landsbygdsområden prioriteras t.ex. små och medelstora samt glesbebyggda kommuner vid Ejflu-insatser. Dessutom är det vid bredbandsinsatser i regel accessnätet som finansieras inom Ejflu i sådana områden. De områden som berörs av Erufs, Ejflus, utvecklingsfondens och Sammanhållningsfondens investeringar kartläggs i Italiens nationella plan för nästa generations nät för att säkerställa de olika insatsernas komplementaritet. Denna synergieffekt framgår av kapitel 14.3 i landsbygdsprogrammet. I en tabell i kapitel 5.1 omgrupperas de identifierade behoven baserat på swot-analysen och de förväntade resultat som identifieras i partnerskapsöverenskommelsen och komplementariteten med andra fonder i ljuset av landsbygdsutvecklingens mål.

I kapitel 14.3 i landsbygdsprogrammen beskrivs dessutom den överenskomna institutionella samordningsmekanismen mellan förvaltningsmyndigheterna för ESI-fonderna.

Andra strecksatsen: Kommissionen anser att denna information är tillräckligt specifik.

Tredje strecksatsen: Ejflu kompletterar Europeiska socialfonden. Närmare information och detaljer finns t.ex. i kapitel 14 (avsnitt 14.1.1, punkt 3) och kapitel 5.1 i landsbygdsprogrammet.

Andra stycket: Kapitel 14 i Rumäniens landsbygdsprogram är mycket utförligt när det gäller komplementariteten (både med andra operativa program och med pelare I-stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken). Revisionsrättens iakttagelse återspeglar endast en liten del av kapitlet om komplementaritet.

29

Kommissionens riktlinjer är endast ett komplement till de juridiskt bindande bestämmelserna om medlemsstaternas rapportering.

30

Vid programplaneringen inom landsbygdsutvecklingen fastställs mål för resultatindikatorer för enskilda fokusområden, medan input-/utfallsindikatorerna tillämpas på åtgärder/delåtgärder.

33

Kommissionen anser att kopplingen mellan behov och åtgärder visas i landsbygdsprogrammen. Denna information följer av programmens struktur och anges i kapitlen 4 och 5 i landsbygdsprogrammen. I kapitel 8.2 framgår dessutom kopplingen till de tillgodosedda behoven tydligt i beskrivningen av varje åtgärd.

35

I enlighet med programplaneringens logik innehåller kapitel 4 (Swot och behovsidentifiering) en övergripande beskrivning av den nuvarande situationen inom programområdet som bygger på indikatorer och kvalitativa uppgifter, följt av en Swot-analys. Kapitel 5 (Beskrivning av strategin) bygger successivt på kapitel 4. Eftersom den nuvarande programplaneringen inom landsbygdsutveckling är uppbyggd per fokusområde bör behoven och åtgärderna också kategoriseras per fokusområde.

Ruta 5 – Exempel på allmänt beskrivna behov och/eller omformuleringar av fördefinierade uppgifter

Första stycket: Strategidelen i landsbygdsprogrammet innehåller en beskrivning av behoven i varje fokusområde. Irlands landsbygdsprogram är t.ex. känt för sitt omfattande och detaljerade program för biologisk mångfald, som gör det möjligt att tillgodose mycket specifika behov när det gäller den biologiska mångfalden på skiftesnivå. Dessa detaljer ges i åtgärd 10 och i bilagan till landsbygdsprogrammet och kunde inte inkluderas i landsbygdsprogrammets strategidel.

Andra stycket: I Rumäniens landsbygdsprogram är skapandet av fler arbetstillfällen på landsbygden ett mycket tydligt och väldefinierat behov.

Tredje stycket: Den allmänna behovsidentifieringen bygger på förhandsbedömningen och erfarenheter från tidigare programperioder och är nära kopplad till den analys som görs inom ramen för Polens partnerskapsöverenskommelse. Det bör understrykas att en del viktig information också har lämnats i den allmänna beskrivningen av respektive åtgärd och paket för miljö- och klimatvänligt jordbruk.

36

Beskrivningen av behoven omfattar flera aspekter som utvecklas och kvantifieras i Swot-analysen. För de behov som rankas högst visar t.ex. beskrivningen och Swot-analysen omfattningen av de problem som man väljer att hantera som en prioritering inom landsbygdsprogrammet. Dessutom kan behoven också prioriteras via urvalskriterierna.

När det gäller det italienska landsbygdsprogrammet för Kampanien kategoriseras behoven i kapitel 5.1 per tema (Innovation – prioriteringarna 2 och 3; Miljö – prioriteringarna 4 och 5; Solidaritet – prioritering 6). Av de inledande 50 behoven kunde 26 tillgodoses med hjälp av åtgärder inom landsbygdsprogrammet på grund av deras relevans för målen i Europa 2020-strategin och den italienska partnerskapsöverenskommelsen, målen i Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och komplementariteten med andra fonder. Vissa behov härstammar från regionala särdrag.

Frånvaron av kvantifierade beskrivningar av behoven försvårar inte bedömningen i utvärderingsskedet, eftersom man vid utvärderingen bedömer landsbygdsprogrammens ändamålsenlighet och effektivitet i förhållande till de angivna politiska målen och inte behoven (se verktygslådan för bättre lagstiftning). Vidare är värdet av en förhandskvantifiering av behoven (som kan komma att förändras med tiden) i utvärderingssyfte endast relativt.

Förhandsbedömningarna visade att budgetanslagen i stor utsträckning överensstämde med målen i landsbygdsprogrammet.

37

I Rumäniens landsbygdsprogram görs prioriteringen genom urvalet av åtgärder och genom de tillämpade urvalskriterierna.

38

Lärdomar från tidigare programperioder anges/ingår i beskrivningen av relevanta åtgärder. De presenteras i kapitel 5.1 i landsbygdsprogrammen tillsammans med förhandsbedömarnas iakttagelser.

Resultaten av offentliga utfrågningar och halvtidsutvärderingar beaktas också vid utformningen av åtgärderna.

40

I landsbygdsprogrammen fastställs förväntade resultat och tillhörande målnivåer för övergripande mål (dvs. fokusområden) och inte för enskilda instrument (dvs. åtgärder). I regel är faktiskt det bästa sättet att nå de politiska målen att kombinera olika åtgärder. Det är därför som beskrivningen av åtgärderna är inriktad på planerade åtgärder (dvs. ”utfall”).

I vilken utsträckning de utvalda åtgärderna bidrar till de mål som de valts ut för bedöms genom utvärderingar.

Ruta 6 – Exempel på allmänna hänvisningar till landsbygdsutvecklingsmål

Första stycket: Den ökade konkurrenskraften och skapandet av nya arbetstillfällen kommer att analyseras i ett senare skede. Mål fastställs för övergripande mål och fokusområden. Tabellen över de kvantifierade målen i landsbygdsprogrammet visar vilka åtgärder som skulle bidra till att nå de fastställda kvantifierade målen.

Andra stycket: Mål fastställs för övergripande mål och fokusområden, inte åtgärder.

41

Budgetanslagens övergripande överensstämmelse med åtgärderna och fokusområdena när det gäller identifierade behov och kvantifierade mål kontrollerades ofta i samband med förhandsbedömningarna. Även om upplysningarna om denna bedömning inte systematiskt återgavs i programmen framgår det av sammanställningen av förhandsbedömningarna av landsbygdsprogrammen 2014–2020 att det i samband med de flesta förhandsbedömningar gjordes en bedömning av budgetanslagens överensstämmelse. Relevanta rekommendationer från förhandsbedömarna beaktades under programplaneringsfasen.

43

När det gäller landsbygdsutveckling omfattar det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystem som fastställs i den rättsliga ramen bl.a. ”en uppsättning gemensamma indikatorer för kontext, resultat och utfall” och (ett system för) ”datainsamling, lagring och översändande” (se artikel 67 i förordning (EU) nr 1305/2013 och artikel 14 i förordning (EU) nr 808/2014). Dessa två delar svarar automatiskt mot de två kriterier som revisionsrätten nämner, eftersom medlemsstaterna inte hade kunnat lämna in och få sina program godkända utan ett sådant statistiksystem och sådana kvantifierade resultatindikatorer.

Som anges i bilaga I – del 4.2.7 i förordning (EU) nr 808/2014 – var detta förhandsvillkor tillämpligt trots detta, vilket tyder på att kommissionen kontrollerade om alla delarna i det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet fanns med i programmen och vidtog lämpliga åtgärder om de inte gjorde det.

44

Förhandsvillkoret G7 har bedömts. Det är bara förekomsten av systemet för insamling av statistik som omfattas av förhandsvillkoret. Ansvaret för systemets ändamålsenlighet och inlämnandet av tillförlitliga uppgifter ligger främst på medlemsstaterna och kontrolleras av kommissionen på andra sätt.

45

Förhandsvillkoret G7 var tillämpligt och bedömdes därför av medlemsstaterna. Ett begränsat antal av dem signalerade att de hade problem med att uppfylla alla delar av det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet (se kommissionens svar på punkt 43).

47

Gemensamma resultatindikatorer fastställs även i Ejflu-förordningen och i aggregerad form på unionsnivå.

48

Den pågående första bedömningen av de årliga genomföranderapporterna 2017, som inleddes i juli, visar att resultatindikatorer har kvantifierats och gemensamma utvärderingsfrågor besvarats, med beaktande av landsbygdsprogrammens utnyttjandegrad.

50

Landsbygdsprogrammens ändamålsenlighet och effektivitet kommer att bedömas genom utökade utvärderingar där det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemets indikatorer endast utgör ett verktyg och kommer att kompletteras med andra indikatorer.

Andra strecksatsen: Kommissionen anser att de resultatindikatorer i det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet som inte överensstämmer helt med definitionen av ”resultatindikatorer” ändå ger en rimlig indikation på avsedda resultat inom de fokusområden för vilka de definieras.

Vid definitionen av gemensamma indikatorer var man tvungen att ta hänsyn till tillgången till uppgifter i alla medlemsstater, systemets kostnadseffektivitet och en godtagbar administrativ börda för medlemsstaterna.

Ruta 7 – Exempel på utfalls-/resultatindikatorer som kategoriserats felaktigt i det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet

Andra stycket: Se kommissionens svar på punkt 50, andra strecksatsen.

51

Även om de inte motsvarar definitionen av ”resultatindikatorer” anser kommissionen att dessa programspecifika indikatorer kan vara användbara vid bedömningen av programmen.

52

Vissa användbara programspecifika indikatorer som tillämpas i vissa program kunde inte tillämpas i alla medlemsstater, t.ex. på grund av datainsamlingsproblem.

Som ett led i initiativet om en resultatinriktad EU-budget har kommissionen inlett en dialog om resultatramar med relevanta experter från nationella förvaltningar och andra internationella organisationer, däribland OECD, för att samla in erfarenheter och fastställa god praxis. Diskussionerna har visat att en resultatram bör utvecklas successivt och att den inte kan bygga på en viss modell som ska passa alla. Kommissionen fortsätter att föra denna dialog med experter och berörda parter och kommer att beakta resultaten vid utformningen av resultatramen för nästa fleråriga budgetram.

54

Enligt regelverket för 2014–2020 kommer kommissionen till följd av resultatöversynen (artikel 22.6 i förordning (EU) nr 1303/2013) och vid programmets avslutande (artikel 22.7) att kunna införa sanktioner mot medlemsstater som allvarligt underpresterat.

Resultatreserven är bara ett av de verktyg som ska uppmuntra till en ökad inriktning på resultat. Den viktigaste delen av resultatinriktningen är den interventionslogik som finns i varje program, med tillhörande utfalls- och resultatindikatorer.

Resultatramen är en mekanism för att kontrollera om prioriteringarna genomförs som planerat. Resultatreserven fungerar som ett incitament för att uppnå delmålen, vilket är en grundförutsättning för att de avsedda resultaten ska kunna uppnås.

55

I bilaga II till förordningen om gemensamma bestämmelser definieras den typ av indikatorer som ska användas vid fastställandet av delmål som ”viktiga genomförandesteg” och aktivitetsindikatorer. Enligt de juridiska kraven bör en resultatram för en prioritering omfatta en finansiell indikator och en aktivitetsindikator. Resultatindikatorer bör bara användas när så är lämpligt och när de är nära sammankopplade med politiska insatser som får stöd.

56

Som kommissionen nämner i sitt svar på punkt 55 omfattas specifika indikatorer av samma krav som anges i bilaga II till förordningen om gemensamma bestämmelser. Medlemsstaterna ansvarar för valet av specifika indikatorer.

57

Den preliminära listan över indikatorer till resultatramen i kommissionens förordning har utformats i enlighet med kraven i artikel 5 i genomförandeförordning (EU) nr 808/2014 (se kommissionens svar på punkt 55).

I enlighet med den rättsliga ramen handlar de flesta indikatorerna i resultatramen om utfall, och visar genomförandet på fältet. Vid behov kompletteras de med viktiga genomförandesteg, som avser ett viktigt skede i genomförandet som behövs för att nå de mål som fastställts för utfallsindikatorerna till 2023. Dessa två typer av indikatorer omfattar huvuddelen av anslagen för en viss prioritering. De finansiella indikatorerna (summa offentliga utgifter) å andra sidan omfattar hela prioriteringen och gör det möjligt att följa den sammanlagda utvecklingen och bidra till effektivitetsbedömningen.

58

Som kommissionen nämner i sitt svar på punkt 55 omfattas tilläggsindikatorer av samma krav som anges i bilaga II till förordningen om gemensamma bestämmelser.

59

Huruvida man lyckas nå de politiska målen och få programmen inriktade på resultat beror på flera samverkande faktorer, bl.a. en god behovsanalys, en tillförlitlig interventionslogik med tydliga, specifika mål, väl valda resultatindikatorer som återspeglas i urvalskriterierna och en väl utformad resultatram med realistiska och nåbara delmål och mål.

61

Delmålen är avsedda att mäta de resultat som uppnåtts vid utgången av 2017. De relativt låga nivåer som vi ser för närvarande beror framförallt på att många program startade relativt sent och att det tar tid innan programmen kommer upp i marschfart, särskilt när det gäller investeringsåtgärder.

Åtgärder som förts över från föregående programperiod ingår fullt ut i programmen 2014–2020 och bidrar fullt ut till programmålen. De verksamheter som redan är i gång när programperioden börjar kan logiskt sett väntas stå för en stor del av de resultat som uppnåtts i mitten av programperioden.

62

Det är bara förekomsten av systemet för insamling av statistik som omfattas av förhandsvillkoret. Ansvaret för systemets ändamålsenlighet och inlämnandet av tillförlitliga uppgifter ligger främst på medlemsstaterna och kontrolleras av kommissionen på andra sätt än genom förhandsvillkor (se kommissionens svar på punkt 44).

63

Den nuvarande resultatramen är vad medlagstiftarna har kommit överens om.

a) Kommissionen anser inte att omfördelningen av resultatreserven till andra prioriteringar är någon brist i systemet. Förvaltaren av den berörda prioriteringen eller åtgärden förlorar finansieringen, vilket innebär att det finns en stimulerande effekt. Dessutom gör omfördelningen av medel till andra prioriteringar med bättre resultat att budgetens övergripande resultat förbättras.

b) Kommissionen anser inte att det faktum att finansiella sanktioner inte får grunda sig på resultatindikatorer är en brist i systemet. De finansiella sanktioner som kommissionen kan använda sig av kan i allmänhet inte baseras på resultatindikatorer, både på grund av tidsaspekten (i vissa fall kan resultat bara utvärderas mycket senare än utfall) och påverkan från yttre faktorer.

65

Kommissionen anser att landsbygdsprogrammens uppgift är betydligt mer omfattande än att bara dela ut på förhand tilldelade finansiella resurser. Varje landsbygdsprogram fastställer en strategi för hur man med hjälp av relevanta åtgärder ska uppnå relevanta EU-prioriteringar för landsbygdsutveckling. Programmen måste därför gå igenom de behov som finns i programområdet, fastställa kvantifierade mål i enlighet med detta, planera relevanta åtgärder per valda mål och anslå lämpliga finansiella resurser till åtgärderna.

67

De flesta av rekommendationerna från tjänsten för internrevision har hittills genomförts fullt ut, vilket tyder på att respektive brister har åtgärdats.

70

Det antal som revisionsrätten nämner utgör det totala antalet möjliga kontroller. Alla behövde dock inte genomföras systematiskt. Det slutliga antalet genomförda kontroller ställdes i relation till det granskade programmets innehåll.

71

Kommissionen ansvarar för att genomföra förordningarna, undvika att införa komplexa inslag och verka för att ytterligare förenkla förfarandet så mycket som möjligt.

73

När det gäller partnerskapsöverenskommelsen bör man komma ihåg att man inför nuvarande period har ersatt de fem nationella strategier (en för varje ESI-fond) som medlemsstaterna tidigare skulle ta fram med ett enda dokument.

När det gäller programmen beror det större totala sidantalet under 2014–2020 också på att antalet program har ökat (118 jämfört med 94). Dessutom är det svårt att jämföra sidantalet, på grund av de olika krav och format som använts under de två perioderna.

74

När det gäller tidpunkten för godkännandet av den rättsliga ramen har de nya programmen startat tidigare än programmen 2007–2013.

76

Kommissionens genomförandebestämmelser – förordning (EU) nr 808/2014 – kunde inte slutgiltigt godkännas innan de tillämpliga grundläggande akterna hade antagits.

Kommissionen och medlemsstaterna arbetade parallellt med utformningen/bedömningen av landsbygdsprogrammen och antagandet av genomförandebestämmelserna.

83

Under programperioden 2007–2013 innebar det faktum att den rättsliga ramen godkändes snabbare än för perioden 2014–2020 att förvaltningsmyndigheterna hade viss tidsmarginal att i förväg samråda med kommissionens avdelningar före det formella inlämnandet av programmen. Det faktum att godkännandet tog något längre tid under perioden 2014–2020 beror framförallt på att man inte haft någon sådan informell samrådsperiod.

84

Kommissionen välkomnar att revisionsrätten lagt märke till den snabbare godkännandeprocessen under den nuvarande programperioden.

Under programperioden 2014–2020 tog det 24 månader från godkännandet av den grundläggande akten till godkännandet av det sista landsbygdsprogrammet, vilket kan jämföras med 39 månader under programperioden 2007–2013 (se figur 7).

85

Se kommissionens svar på punkt 84. Under nuvarande period kunde inga program antas innan respektive partnerskapsöverenskommelse hade antagits.

86

Trots förseningarna vid godkännandet av de nya programmen har man genom att anta övergångsregler säkerställt kontinuiteten i genomförandet av landsbygdsåtgärderna mellan de två programperioderna och stödet till landsbygdsområdena.

Se även kommissionens svar på punkt 85.

87

Även om utbetalningarna i absoluta tal fortfarande är lägre än under föregående period fortskrider genomförandet under nuvarande programperiod väl, med tanke på att lagstiftningen antogs sent.

88

För samtliga program har man med hjälp av övergångsregler säkerställt kontinuiteten i genomförandet av landsbygdsåtgärderna mellan de två programperioderna.

90

Första punktsatsen: Trots det sena antagandet av de grundläggande akterna och en inledande försening i genomförandet, är de årliga åtgärderna, som utgör omkring 45 % av hela budgeten, inte försenade och förseningen i genomförandet av investeringsåtgärderna minskar.

Andra punktsatsen: Den förbättrade årliga genomföranderapporten för 2017, inklusive kvantifieringen av resultat och svaren på gemensamma utvärderingsfrågor, kommer att minska denna risk.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 91 och 92.

Kommissionens vitbok om EU:s framtid, som offentliggjordes i mars 2017, inledde den allmänna debatten om Europa 2025, bland annat om Europas ekonomiska utsikter som beskrivs närmare i ett diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser av den 28 juni 2017. Den politiska processen kommer att kompletteras med en översyn av utgiftsprogrammens kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och mervärde för EU. Översynen kommer att ingå i underlaget för utvecklingen av nästa generations fonder och för arbetet med modernisering av EU-budgeten.

Slutsatser och rekommendationer

93

Med tanke på att de grundläggande akterna antogs sent så fortskrider genomförandet väl.

95

Se kommissionens svar på punkt 10.

Flera inslag i den nya rättsliga ramen för landsbygdsutveckling har gjort politiken mer resultatinriktad. Sådana inslag är bland annat ett reviderat gemensamt övervaknings- och utvärderingssystem, strängare krav när det gäller fastställande av mål och rapportering av de framsteg som görs mot att nå dessa mål, större flexibilitet vid fördelningen av åtgärder mellan relevanta politiska mål, inrättandet av en resultatreserv och införandet av förhandsvillkor.

96

Kommissionen anser att det har gjorts stora insatser för att införa inslag i den fleråriga budgetramen 2014–2020 som ska skapa ”en god grund för framtida rapportering av resultat och effekter”. Detta har inneburit att kommissionen har kunnat lägga större fokus på resultat, samtidigt som den fortfarande arbetar vidare med att även förbättra anslagsutnyttjande och regelefterlevnad.

Kommissionen anser också att detta ökade fokus på prestationer och resultat sannolikt kommer att bidra till bättre resultat.

98

Med tanke på att de grundläggande akterna antogs sent så fortskrider genomförandet väl.

99

Lagstiftningsförfarandet för den kommande politiska ramen befinner sig i ett mycket tidigt skede. Kommissionen kan därför inte göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020.

100

Den övergripande överensstämmelsen mellan partnerskapsöverenskommelserna och landsbygdsprogrammen är inte ett resultat av en tillämpning av formella förfaranden, utan ett resultat av en samordnad strategisk planering av nationella/regionala myndigheter i nära samarbete med kommissionens avdelningar. En sådan överensstämmelse är ett resultat av intensiva utbyten och samordningsinsatser på olika nivåer.

Rekommendation 1

a) Kommissionen godtar delvis rekommendationen och noterar att den i det här skedet inte kan göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020.

Kommissionen åtar sig dock att vid utarbetandet av framtida lagstiftningsförslag analysera olika sätt att ytterligare öka överensstämmelsen mellan enskilda program.

b) Kommissionen noterar att denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

101

Se kommissionens svar på punkterna 73 och 96. Man bör också komma ihåg att den rättsliga ramen är ett resultat av den politiska processen. Kommissionen ansvarar för att genomföra förordningarna, undvika att införa komplexa inslag och verka för att ytterligare förenkla förfarandet så mycket som möjligt.

102

I enlighet med programplaneringens logik omfattar behovsidentifieringen en övergripande beskrivning av läget i programområdet och en Swot-analys. Beskrivningen av strategin utarbetas successivt med hjälp av information som hämtas från tidigare steg, tidigare utvärderingar, förhandsbedömningen och tidigare lärdomar. Eftersom den nuvarande landsbygdsplaneringen är uppbyggd kring fokusområden är det ofrånkomligt att behoven och åtgärderna också anges per fokusområde.

Rekommendation 2

Även om kommissionen godtar denna rekommendation kan den i det här skedet inte göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020.

Kommissionen åtar sig dock att analysera olika sätt att förenkla programdokumentens struktur och kravnivå så mycket som möjligt. Detta har redan börjat diskuteras i samband med utarbetandet av kommissionens meddelande om modernisering och förenkling av jordbrukspolitiken.

103

Det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet har blivit mycket bättre än under tidigare programperioder.

Medlemsstaterna ansvarar för att de uppgifter som de lämnar till kommissionen är tillförlitliga. Kommissionen bedömer kvaliteten i de uppgifter som medlemsstaterna lämnar inom ramen för övervakningskraven och vidtar lämpliga uppföljningsåtgärder vid behov. Kommissionen ger även medlemsstaterna stöd i form av insatser för kapacitetsuppbyggnad och nätverkande.

När det gäller definitionen av gemensamma indikatorer finns det inneboende begränsningar som måste beaktas. Detsamma gäller möjligheten att införa stora datainsamlingskrav på mottagarna.

104

Resultatreserven är bara ett av de verktyg som ska uppmuntra till en ökad inriktning på resultat. Den viktigaste delen av resultatinriktningen är den interventionslogik som finns i varje program, med tillhörande utfalls- och resultatindikatorer.

Resultatramen är en mekanism för att kontrollera om prioriteringarna genomförs som planerat. Resultatreserven fungerar som ett incitament för att uppnå delmålen, vilket är en grundförutsättning för att de avsedda resultaten ska kunna uppnås.

Rekommendation 3

Kommissionen godtar denna rekommendation.

Rekommendation 4

Första stycket: Kommissionen godtar delvis denna rekommendation. Även om kommissionen i det här skedet inte kan göra specifika åtaganden om lagstiftningsförslag för perioden efter 2020 åtar sig kommissionen att analysera olika sätt att förbättra mätningen av resultaten av den gemensamma jordbrukspolitiken som helhet. Detta har redan börjat diskuteras i samband med utarbetandet av kommissionens meddelande om modernisering och förenkling av jordbrukspolitiken.

Andra stycket: Kommissionen godtar denna rekommendation och anser att den redan har börjat genomföra den, t.ex. baserat på den verksamhet som utvärderingsnätverket för landsbygdsutveckling bedriver. Nätverkets verksamhet består bland annat av workshoppar om god praxis och evenemang för kapacitetsuppbyggnad för utvärderare i medlemsstaterna.

Åtgärder för att underlätta det nationella samarbetet faller inom den nationella behörigheten.

Rekommendation 5

Kommissionen godtar denna rekommendation.

105

Landsbygdsprogrammen är strategiska dokument som beskriver hur medlemsstaterna och regionerna avser att använda landsbygdsmedlen för att tillgodose konstaterade territoriella behov, i enlighet med unionens prioriteringar och regler för användningen av medel som fastställs i den rättsliga ramen.

106

Kommissionen anser att landsbygdsprogrammet har en viktig strategisk roll och är ryggraden i arbetet med att leverera goda resultat.

107

När det gäller tidpunkten för godkännandet av den rättsliga ramen godkändes landsbygdsprogrammen snabbare än under föregående programperiod.

Trots godkännandet har man från och med 2015 med hjälp av övergångsregler säkerställt kontinuiteten i genomförandet av landsbygdsåtgärderna mellan de två programperioderna.

108

Kommissionen anser att genomförandet av landsbygdsprogrammen på det hela taget går stadigt framåt och att programmen i regel har kommit upp i marschfart.

109

Fortlöpande övervakning, utvärderingar och, vid behov, revisioner under hela programperioden har gjort att kommissionen har kunnat ta del av relevant information om programmens genomförande. Som revisionsrätten konstaterar (se punkt 18) byggde regelverket för programperioden 2014–2020 på erfarenheter från föregående programperioder och utgjorde ett svar på flera av revisionsrättens rekommendationer.

Rekommendation 6

Första stycket: Vad kommissionen själv anbelangar godtar den rekommendationen och anser att den redan genomför den. Kommissionens vitbok om EU:s framtid, som offentliggjordes i mars 2017, inledde den allmänna debatten om Europa 2025, bland annat om Europas ekonomiska utsikter som beskrivs närmare i ett diskussionsunderlag om framtiden för EU:s finanser av den 28 juni 2017. Den politiska processen kommer att kompletteras med en översyn av utgiftsprogrammens kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och mervärde för EU. Översynen kommer att ingå i underlaget för utvecklingen av nästa generations fonder och för arbetet med modernisering av EU-budgeten.

Andra stycket: Kommissionen godtar delvis denna rekommendation, i den mån den process som nämns i ovanstående stycke har fortskridit som planerat. Måldatumet för genomförandet återspeglar detta.

Förkortningar och ordförklaringar

GJP (gemensam jordbrukspolitik): Lagstiftning och praxis som antagits av Europeiska unionen för att fastställa en gemensam, enhetlig jordbrukspolitik.

Gemensam övervaknings- och utvärderingsram: Ett övervaknings- och utvärderingssystem som utarbetades gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna för programperioden 2007–2013, där indikatorer används för att mäta landsbygdsutvecklingsprogrammens framsteg, effektivitet och ändamålsenlighet i förhållande till deras mål.

Gemensamt övervaknings- och utvärderingssystem: Ett övervaknings- och utvärderingssystem som har utarbetats gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna för programperioden 2014–2020 för att visa bland annat hur landsbygdsutvecklingspolitiken utvecklas och vad den uppnår samt utvärdera påverkan, ändamålsenlighet, effektivitet och betydelse när det gäller interventionerna inom landsbygdsutvecklingspolitiken.

Förordningen om gemensamma bestämmelser: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/20061.

Gemensam strategisk ram: Ett antal strategiska vägledande principer för att underlätta programplaneringsprocessen och den sektorsvisa och territoriella samordningen av EU:s insatser genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och med EU:s andra politikområden och instrument.

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling.

Förhandsvillkor: Specifika krav som en medlemsstat måste uppfylla innan den kan få stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. I beredningen av program för programperioden 2014–2020 ska medlemsstaterna bedöma huruvida dessa villkor har uppfyllts. Om de inte har uppfyllts måste handlingsplaner utarbetas för att säkerställa att de uppfylls senast den 31 december 2016.

Ejflu: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Ejflu-förordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005.2

ESI-fonder: Europeiska struktur- och investeringsfonder. Dessa inbegriper följande EU-fonder: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

Europa 2020-strategin: Europeiska unionens tioåriga strategi för sysselsättning och tillväxt, som inleddes 2010 för att skapa förutsättningar för smart och hållbar tillväxt för alla. Strategin innehåller fem överordnade mål som EU ska uppnå senast i slutet av 2020, vilka omfattar sysselsättning, forskning och utveckling, klimat/energi, utbildning samt social delaktighet och fattigdomsminskning.

Fokusområden: Var och en av de sex prioriteringarna för EU:s landsbygdsutveckling kan delas upp ytterligare i flera tematiska fokusområden. Det finns 18 sådana fokusområden.

Interventionslogik: Den logiska kopplingen mellan det problem som måste lösas (eller det mål som måste nås), de bakomliggande orsakerna till problemet och de tillgängliga politiska alternativen (eller de åtgärder som har vidtagits på EU-nivå) för att lösa problemet eller nå målet.

Åtgärd: En stödordning för att genomföra viss politik. En åtgärd fastställer regler, såsom kriterier för stödberättigande och urval, för de projekt som kan finansieras.

Flerårig budgetram: Budgetplanering i enlighet med kraven i kapitel 2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Pelare (i den gemensamma jordbrukspolitiken): Den gemensamma jordbrukspolitiken består av två ”pelare”. Den första pelaren utgörs av stödet till jordbrukarnas inkomster. Stödet ges i form av direktstöd och marknadsåtgärder, och finansieras helt och hållet genom Europeiska garantifonden för jordbruket. Den andra pelaren utgörs av stödet till utveckling av landsbygdsområden. Detta stöd ges i form av landsbygdsprogram och medfinansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Programperiod: En tidsperiod för genomförande av landsbygdsutvecklingspolitik som sammanfaller med den fleråriga budgetramen. Den nuvarande programperioden är 2014–2020, vilken följer efter programperioden 2007–2013.

Partnerskapsöverenskommelse: Överenskommelser som ingåtts av Europeiska kommissionen och varje medlemsstat för programperioden 2014–2020. Här anges de nationella myndigheternas planer för hur de ska använda medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och presenteras varje lands strategiska mål och investeringsprioriteringar som kopplas till de övergripande målen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

Landsbygdsprogram: Ett programplaneringsdokument som utarbetas av en medlemsstat och godkänns av kommissionen för planering och övervakning av genomförandet av EU:s landsbygdsutvecklingspolitik på regional eller nationell nivå.

Swot-analys (strengths, weaknesses, opportunities, threats): Analys av styrkor, svagheter, möjligheter och hot i det geografiska område som omfattas av ett landsbygdsprogram.

Tematiska mål (TM): Strukturerande målsättningar som fastställs i regelverket. För att bidra till Europa 2020-strategin inriktar ESI-fonderna sitt stöd på ett begränsat antal gemensamma tematiska mål.

WHO: Världshälsoorganisationen.

Slutnoter

1 EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

2 EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.

3 Artikel 4 i Ejflu-förordningen.

4 GJP efter 2013: Diagram och siffror, diagram 5, GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, 2017.

5 Jordbrukets faktorinkomst (dvs. faktorinkomst eller nettoförädlingsvärdet till faktorpriser) är ett mått på ersättningen från alla produktionsfaktorer (land, kapital och arbetskraft) och representerar allt värde som genereras inom produktionsverksamhet.

6 Frankrike (30), Italien (23), Spanien (19), Tyskland (15), Förenade kungariket (4), Portugal (3), Belgien (2) och Finland (2).

7 Artikel 10 i och bilaga I till förordningen om gemensamma bestämmelser.

8 KOM(2010) 2020 slutlig: Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla.

9 Partnerskapsöverenskommelserna har behandlats i vår särskilda rapport nr 2/2017 Kommissionens förhandlingar om partnerskapsöverenskommelser och program inom sammanhållningspolitiken 2014–2020: utgifterna riktas mer mot Europa 2020-prioriteringar, men arrangemangen för resultatmätning är allt mer komplexa.

10 Artikel 10 i och bilaga I till förordningen om gemensamma bestämmelser.

11 Artikel 9 i förordningen om gemensamma bestämmelser och artikel 5 i Ejflu-förordningen (se bilaga II).

12 Revisionsrättens årsrapport för 2014, punkt 3.44, och kommissionens svar på punkterna 3.24 och 3.25.

13 Artikel 5 i Ejflu-förordningen.

14 Se Synthesis of Mid-Term Evaluations of Rural Development Programmes 2007–2013, Final Report, 2012 (sammanställning av halvtidsutvärderingarna av landsbygdsprogrammen 2007–2013, slutrapport, 2012).

15 Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och partnerskapsöverenskommelserna.

16 Belgien (Vallonien), Tyskland (Baden-Württemberg), Irland, Grekland, Spanien (Rioja), Frankrike (Lorraine), Italien (Kampanien), Österrike, Polen och Rumänien, som kompletterades med Danmark och Förenade kungariket (England).

17 4.1: Stöd till investeringar i jordbruksföretag; 4.2: Stöd till investeringar i beredning och saluföring och/eller utveckling av jordbruksprodukter; 6.4: Stöd till investeringar för att skapa och utveckla annan verksamhet än jordbruk; 8.3: Stöd till förebyggande av skador på skogar som uppstår till följd av skogsbränder och naturkatastrofer och andra katastrofer; 8.4: Stöd till återställande av skador på skogar som uppstår till följd av skogsbränder och naturkatastrofer och andra katastrofer; samt följande åtgärder: 7: Grundläggande tjänster och förnyelse av samhällen på landsbygden; 14: Djurens välbefinnande.

18 Se rekommendationerna i punkterna 10.39 och 10.51 i revisionsrättens årsrapporter för 2011 och 2012 eller rekommendationerna i de särskilda rapporterna nr 1/2013 Har EU:s stöd till livsmedelsbearbetningsindustrin varit ändamålsenligt och effektivt och höjt värdet på jordbruksprodukter?, nr 6/2013 Har åtgärderna för att diversifiera ekonomin på landsbygden gett medlemsstaterna och kommissionen valuta för pengarna? samt nr 12/2013 Kan kommissionen och medlemsstaterna visa att den EU-budget som har anslagits till landsbygdsutvecklingspolitiken används väl?

19 En detaljerad jämförelse av strukturerna för perioderna 2007–2013 och 2014–2020 finns i bilaga III.

20 Artiklarna 20–22 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

21 Artikel 2.33 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

22 Artikel 19 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

23 Artikel 13 i Ejflu-förordningen: ”Varje landsbygdsutvecklingsåtgärd ska programplaneras så att den specifikt bidrar till att en eller flera av unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling uppnås.” Bilaga VI till samma förordning tillhandhåller en ”vägledande förteckning över åtgärder av betydelse för en eller flera unionsprioriteringar för landsbygdsutveckling”.

24 Riktlinjerna för strategisk programplanering för perioden 2014–2020.

25 Revisionsrättens årsrapport för 2014 om genomförandet av budgeten, punkt 3.43.

26 Artikel 27.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser. Ytterligare bestämmelser finns i artikel 8.1 i Ejflu-förordningen och del 1.14 i bilaga I till förordning (EU) nr 808/2014.

27 SWD(2015) 111 final: Better Regulation Guidelines (riktlinjer för bättre lagstiftning).

28 Bilaga XI till förordningen om gemensamma bestämmelser. Definitionen av förhandsvillkoret G7 ”Statistiksystem och resultatindikatorer” innehåller även mer utförliga och konkreta kriterier för uppfyllande.

29 Del 4 i bilaga I till förordning (EU) nr 808/2014.

30 Denna uppgift bygger på uppgifter från GD Jordbruk och landsbygdsutveckling om uppfyllandet av förhandsvillkoren.

31 Punkterna 3.49–3.56 och tillhörande slutsats 3.92 i revisionsrättens årsrapport för 2014.

32 Detta föreskrivs i punkterna 4 och 5 i artikel 50 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

33 Se punkterna 72–73 i särskild rapport nr 10/2017 EU:s stöd till unga jordbrukare bör riktas så att det främjar generationsskifte på ett ändamålsenligare sätt.

34 Revisionsrättens årsrapport för 2016, kapitel 3, punkterna 3.13–3.51.

35 Skäl 23 i ingressen samt artiklarna 20, 21 och 22 i förordningen om gemensamma bestämmelser och artikel 8.1 e i Ejflu-förordningen.

36 Särskild rapport nr 1/2007 om genomförandet av halvtidsförfarandena av strukturfonderna 2000–2006, punkterna 33 och 48.

37 Revisionsrättens årsrapport för 2013, punkt 10.56, och för 2014, punkt 3.65.

38 Artikel 14 i förordning (EU) nr 808/2014. Fördefinierade indikatorer för resultatramen anges i bilaga IV.5.

39 Förordning (EU) nr 808/2014, bilaga IV.5.

40 Artikel 14.2 i förordning (EU) nr 808/14: ”Medlemsstaterna [ska] […] ersätta och/eller komplettera dessa indikatorer med andra relevanta utfallsindikatorer som definieras i landsbygdsprogrammet.”

41 Särskild rapport nr 15/2017 Förhandsvillkor och resultatreserv inom sammanhållningspolitiken: innovativa men ännu inte ändamålsenliga instrument, punkterna 71–80.

42 Se punkt 3.62 i revisionsrättens årsrapport för 2014.

43 Övergångsarrangemangen innebär att medlemsstaterna kan göra betalningar under den nya programperioden 2014–2020 för att finansiera åtgärder under programperioden 2007–2013 och nya åtaganden som ingicks 2014 för åtgärder under programperioden 2007–2013. I landsbygdsprogrammen för 2014–2020 beskrev medlemsstaterna övergångsvillkoren för varje åtgärd, med ett preliminärt brytdatum, en kort beskrivning av de beräknade beloppen samt en preliminär överföringstabell över åtgärderna och det totala Ejflu-bidrag som ska finansieras under programperioden 2014–2020.

44 Revisionsrättens årsrapport för 2014, punkt 3.63.

45 Artikel 22.4 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

46 Artikel 22.6 och 22.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

47 Artikel 8 i förordning (EU) nr 1305/2013 och bilaga I till förordning (EU) nr 808/2014.

48 Bl.a. genom följande åtgärder: Organisera de olika vägledningarna bättre för att underlätta tillgången till dem och undvika risken för inkonsekvent och/eller felaktig användning, förvalta de sakkunskaper som förvärvats under godkännandet av landsbygdsprogram för att förhindra att de går förlorade under genomförandet, utvidga konsekvensnämndens roll när det gäller konsekvens så att den inte endast gäller landsbygdsprogrammens godkännandefas utan även genomförandet och revideringarna av landsbygdsprogrammen och beakta risken för att alla tillämpliga förhandsvillkor inte bedöms korrekt när det saknas specifik vägledning.

49 Vi noterade dock att det inte fanns en särskild vägledning om den potentiellt komplexa frågan som gäller bedömningen av Ejflu-specifika förhandsvillkor.

50 Politiska uttalanden från nationella myndigheter, till exempel följande från den tyska delstaten Sachsen, visar hur medlemsstaterna upplever komplexiteten i den politiska ramen och den åtföljande administrativa bördan: Integrationen av Ejflu i ESI-fondernas regler och förordningar och omfattningen av bestämmelser, delegerade bestämmelser och genomförandebestämmelser har visat sig vara ett särskilt svåröverkomligt hinder för alla involverade parter, som är besvärligt, förvirrande och ökar risken för fel. (Neuausrichtung der ELER-Förderung nach 2020 (ELER – RESET), delstaten Sachsens miljö- och jordbruksministerium, juni 2016).

51 Partnerskapsöverenskommelserna lämnades in från januari till april 2014 och den sista antogs i november 2014.

52 Artiklarna 14 och 26 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

53 Artikel 29 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

54 GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Rural Development in the European Union - Statistical and economic information - 2007 and 2008 (Landsbygdsutveckling i Europeiska unionen – statistiska och ekonomiska uppgifter – 2007 och 2008), punkterna 2.2.2 respektive 2.4.2, och databasen SCF2007.

55 COM(2016) 181 final: Åttonde finansiella rapporten om Ejflu – budgetåret 2014.

56 COM(2016) 632 final: Nionde finansiella rapporten om Ejflu – budgetåret 2015.

57 Kvartalsdeklarationer över utgifter från medlemsstaterna i SFC2014 fram till tredje kvartalet 2016.

58 Även om utgifter kan godtas om de uppkommer fram till december 2023 kan utgiftsåtagandena enbart göras under programperioden, det vill säga senast i december 2020.

59 Europeiska revisionsrättens informationsdokument – EU:s budget: dags för en reform?, 2016.

60 Europeiska revisionsrättens informationsdokument – EU:s budget: dags för en reform?, 2016.

Händelse Datum
Revisionsplanen antas / Revisionen inleds 24.2.2016
Den preliminära rapporten skickas till kommissionen (eller till ett annat revisionsobjekt) 5.7.2017
Den slutliga rapporten antas efter det kontradiktoriska förfarandet 27.9.2017
Svaren från kommissionen (eller från ett annat revisionsobjekt) har tagits emot på alla språk 7.11.2017

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I – där ledamoten Phil Wynn Owen är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdet hållbar användning av naturresurser. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Janusz Wojciechowski med stöd av Kinga Wiśniewska-Danek (kanslichef), Katarzyna Radecka-Moroz (attaché), Davide Lingua (förstechef) och Paulo Oliveira (uppgiftsansvarig). Granskningsteamet bestod av Felipe Andres Miguelez, Ramona Bortnowschi, Eric Braucourt, Ioannis Papadakis, Anne Poulsen, Matteo Tartaggia, Paul Toulet-Morlanne och Anna Zalega.

Från vänster till höger: Katarzyna Radecka-Moroz, Eric Braucourt, Janusz Wojciechowski, Ioannis Papadakis, Anne Poulsen och Paulo Oliveira.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017

PDFISBN 978-92-872-8199-9ISSN 1977-5830doi:10.2865/89265QJ-AB-17-015-SV-N
HTMLISBN 978-92-872-8245-3ISSN 1977-5830doi:10.2865/777717QJ-AB-17-015-SV-Q

© Europeiska unionen, 2017

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök

Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på http://europa.eu/contact

Telefon eller mejl

Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

  • Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
  • Ring telefonnumret +32 22999696.
  • Mejla via webbplatsen (http://europa.eu/contact).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (http://europa.eu).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (http://publications.europa.eu/eubookshop). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (http://europa.eu/contact).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.