Immateriella rättigheter i EU: Skyddet är inte helt vattentätt

Sammanfattning

I Immateriella rättigheter spelar en viktig roll i EU:s ekonomi. Branscher där immateriella rättigheter spelar en stor roll står för nästan 45 % av EU:s bruttonationalprodukt, till ett värde av 6,6 biljoner euro och 29 % av sysselsättningen. Europeiska kommissionen och andra EU-organ samarbetar med medlemsstaternas myndigheter för att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter, vilket är en avgörande faktor för den inre marknadens framgång.

II Europeiska kommissionen ansvarar för att lägga fram lagstiftningsförslag om processen och förfarandena för registrering och säkerställande av immateriella rättigheter i EU. Kommissionen ansvarar också för att se till att dessa åtgärder genomförs korrekt och för att ge vägledning till medlemsstaterna. Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet registrerar EU-varumärken och formgivningar. Medlemsstaternas myndigheter ansvarar för att godkänna ansökningar om registrering av geografiska beteckningar i EU och för att kontrollera säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter i EU.

III Vid denna revision bedömdes skyddet av EU-varumärken, formgivningar och geografiska beteckningar på den inre marknaden från 2017 till 2021. Vi genomförde denna revision eftersom vi aldrig hade granskat skyddet av immateriella rättigheter och eftersom kommissionens viktigaste initiativ på detta område borde ha slutförts senast 2019. Ett bristande immaterialrättsligt skydd påverkar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin. Vi ger rekommendationer för att förbättra regelverket för immateriella rättigheter, dess genomförande och dess tillämpning.

IV Vi undersökte om kommissionen tillhandahöll nödvändiga lagstiftnings- och stödåtgärder för att skydda ovannämnda immateriella rättigheter. Vi besökte kommissionen, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet och fem medlemsstater för att bedöma hur de genomförde EU:s regelverk för immateriella rättigheter och huruvida kontroller av säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter genomfördes på ett korrekt sätt.

V Vår övergripande slutsats är att EU:s ram för skyddet av immateriella rättigheter i allmänhet är solid och robust även om den fortfarande uppvisar brister.

VI Vi fann att kommissionen har infört lämpliga lagstiftnings- och stödåtgärder för att skydda EU-varumärken. Men lagstiftningen om gemenskapsformgivningar är ofullständig och föråldrad och det finns brister i lagstiftningen om geografiska beteckningar. Dessutom drog vi slutsatsen att det inte finns någon tydlig metod för att fastställa EU-avgifter för varumärken och formgivningar.

VII Även om Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets förvaltning av EU-varumärken och formgivningar i allmänhet är sund, identifierade vi brister i dess ram för ansvarsskyldighet och i dess finansierings-, kontroll- och utvärderingssystem. Dessutom fanns det brister i medlemsstaterna och inom kommissionen vad gäller genomförandet av EU:s ram för geografiska beteckningar.

VIII Medlemsstaterna genomförde inte direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på ett enhetligt sätt och det finns brister i tullens kontroller av säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter.

IX Vi rekommenderar kommissionen att göra följande:

• Komplettera och uppdatera EU:s regelverk för immateriella rättigheter.
• Bedöma styrformerna och metoden för att fastställa avgifter.
• Utveckla initiativ för att förbättra EU:s system för geografiska beteckningar.
• Förbättra ramen för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

X Vi rekommenderar Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet att göra följande:

• Förbättra finansierings-, kontroll- och utvärderingssystemen i de europeiska samarbetsprojekten.

Inledning

Vad är immateriella rättigheter?

01 Immateriella rättigheter är rättigheter i samband med intellektuella skapelser, såsom uppfinningar, litterära och konstnärliga verk, formgivningar och symboler, namn och bilder som används i handeln¹. Skydd av immateriella rättigheter gör det möjligt för upphovspersonerna att bli erkända och förhindra obehörig användning av deras verk samt att obehöriga drar nytta av dem. Det ger också användare och konsumenter garantier för varornas kvalitet och säkerhet.

02 Immateriella rättigheter består av två kategorier: 1) upphovsrätt för till exempel litterära verk, filmer och musik samt 2) industriell äganderätt som omfattar patent, varumärken, formgivningar, geografiska beteckningar och affärshemligheter. De viktigaste egenskaperna hos varumärken, formgivningar och geografiska beteckningar, som var föremål för denna revision, sammanfattas i figur 1.

03 Skyddet av immateriella rättigheter är en avgörande faktor som gör det möjligt för EU att konkurrera i en global ekonomi. Branscher där immateriella rättigheter spelar en stor roll står för nästan 45 % av EU:s totala ekonomiska verksamhet (BNP) och uppgår till ett värde av 6,6 biljoner euro samt står för 29 % av EU:s totala sysselsättning. Men förfalskade produkter uppskattas utgöra 6,8 % av EU:s totala import per år (121 miljarder euro) och innebära 83 miljarder euro i förlorad försäljning i den lagliga ekonomin och 400 000 förlorade arbetstillfällen².

EU:s regelverk för immateriella rättigheter

04 EU:s regelverk för immateriella rättigheter bygger på EU-förordningar, direktiv och befintliga internationella avtal om immateriella rättigheter. Det ger skydd i EU:s alla medlemsstater och skapar därmed ett gemensamt EU-system som består av immateriella rättigheter inom EU och nationella immateriella rättigheter. De internationella hörnstenarna och EU:s hörnstenar för skydd av immateriella rättigheter visas i figur 2 och i bilaga I.

EU:s förfarande för registrering av immateriella rättigheter

05 EU-registreringen av immateriella rättigheter skyddar ägarrättigheter i EU:s alla medlemsstater. Det behövs ingen registrering för att skydda upphovsrätten. Europeiska patent kan registreras hos Europeiska patentverket. Registreringen av EU-varumärken och formgivningar förvaltas av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). Enskilda personer eller företag från vilket land som helst i världen kan ansöka via en enda avgiftsbelagd ansökan. De olika stegen i registreringsförfarandet visas i figur 3.

06 Registreringen av geografiska beteckningar i EU, som för närvarande är begränsad till jordbruksprodukter och livsmedel samt vin och spritdrycker, skiljer sig från registreringen av EU-varumärken och formgivningar. Medlemsstatens behöriga myndigheter deltar i ansökningsförfarandet för geografiska beteckningar och ansökningarna lämnas in av producenter eller producentgrupper i EU (se figur 4).

EU:s säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

07 Ett effektivt säkerställande av immateriella rättigheter är nödvändigt för att främja innovation och investeringar och undvika förfalskningar. Förfalskningar är ett komplicerat och växande problem. Utöver lyxvaror riktar sig förfalskarna alltmer mot en rad vardagsprodukter. Det är inte bara till skada för ekonomin. Kriminella personer som handlar med förfalskade läkemedel och hälsovårdsprodukter var också snabba att utnyttja covid-19-pandemin³.

08 Kommissionen har utvecklat flera instrument för att bekämpa förfalskning och andra intrång i immateriella rättigheter. Direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter⁴ syftar till att harmonisera lagstiftningssystemen för att säkerställa en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå på den inre marknaden. Förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter⁵ innehåller regler om vilka förfaranden tullmyndigheterna ska tillämpa för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter för varor som är föremål för tullövervakning eller tullkontroll. Dessutom syftar EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter till att bekämpa intrång i immateriella rättigheter vid de yttre gränserna för åren 2018–2022⁶ och innehåller fyra strategiska mål (se figur 5).

Huvudaktörerna som skyddar immateriella rättigheter i EU

09 Europeiska kommissionen och andra EU-organ samarbetar med medlemsstaterna för att säkerställa att immateriella rättigheter skyddas på lämpligt sätt i EU.

10 Kommissionen ansvarar för att (se ruta 1)

1. ta initiativ till lagstiftning för att skapa europeiska immaterialrättigheter som säkerställer ett enhetligt skydd och utarbeta förslag i syfte att harmonisera och förbättra lagstiftningen om immateriella rättigheter i EU,
2. kontrollera att de nationella myndigheterna införlivar och genomför EU:s lagstiftning om immateriella rättigheter på ett korrekt sätt och inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater,
3. övervaka att skyddet mot intrång i immateriella rättigheter på den inre marknaden är effektivt och främja små och medelstora företag och skyddet för dem samt underlätta informationsutbytet och samarbetet mellan medlemsstaterna och
4. identifiera eventuella brister i EU:s rättsliga ram så att de kan lösas och säkerställa att lika villkor finns tillgängliga på global nivå.

11 Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) spelar också en viktig roll som ansvarig EU-byrå för att hantera registreringen av EU-varumärken och formgivningar. EUIPO samarbetar med EU:s nationella och regionala immaterialrättsmyndigheter, som ansvarar för att registrera nationella varumärken och formgivningar. Dessutom utför Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter (nedan kallat observatoriet), som lyder under EUIPO, en lång rad uppgifter som rör forskning, medvetandehöjande åtgärder, spridning av bästa praxis och stöd till verkställandet av alla typer av immateriella rättigheter. För att stödja kampen mot förfalskning och piratkopiering gick Europol⁷ och EUIPO under 2016 samman för att bilda den samordnade koalitionen mot immaterialrättsbrott, som verkar inom Europol.

12 Medlemsstaternas immaterialrättsmyndigheter förvaltar nationella varumärken och formgivningar. De behöriga nationella organen analyserar huruvida ansökningar om geografiska beteckningar i EU uppfyller bestämmelserna innan de skickar dem vidare till kommissionen för godkännande. Tullmyndigheterna ansvarar för gränskontroller av intrång i immateriella rättigheter, medan andra brottsbekämpande myndigheter, särskilt polisen, ansvarar för att upptäcka inhemska intrång i immateriella rättigheter. I vissa medlemsstater kan tullen också ges befogenhet att på grundval av nationell lagstiftning agera för att upptäcka varor som redan har släppts ut på den inre marknaden och som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

13 Vid revisionen bedömdes huruvida immateriella rättigheter avseende EU-varumärken, gemenskapsformgivningar och geografiska beteckningar är väl skyddade på den inre marknaden. Revisionen omfattade inte upphovsrätt och patent. Vi fokuserade särskilt på huruvida EU:s regelverk för immateriella rättigheter tillhandahöll tillräckligt skydd, i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning och offentlig ansvarsskyldighet, och huruvida ovannämnda immateriella rättigheter i EU genomdrevs i tillräckligt stor utsträckning. Vårt revisionsarbete omfattade perioden januari 2017 till april 2021.

14 Vi genomförde denna revision eftersom vi aldrig hade granskat skyddet av immateriella rättigheter och eftersom kommissionens viktigaste initiativ inom ramen för EU-varumärken borde ha slutförts senast 2019. Dessutom är skyddet av immateriella rättigheter en avgörande faktor för EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin och för att främja innovation. Revisionen syftade till att ge rekommendationer för att förbättra EU:s regelverk för immateriella rättigheter och dess tillämpning.

15 I revisionen tittade vi på huruvida

1. kommissionen hade tillhandahållit det nödvändiga regelverket för immateriella rättigheter,
2. kommissionen, EUIPO och medlemsstaterna hade genomfört regelverket för immateriella rättigheter om EU-varumärken, formgivningar och geografiska beteckningar korrekt,
3. medlemsstaterna genomförde kontroller av efterlevnaden av immateriella rättigheter på ett korrekt sätt.

16 Under vårt revisionsarbete samlade vi in bevis från en rad olika källor:

1. Dokumenterande skrivbordsgranskningar och analyser av relevant lagstiftning och statistik samt relevanta stickprov, rapporter och uppgifter samt granskning av dokument som tillhandahållits av revisionsobjekt.
2. Intervjuer med relevant personal från kommissionen (GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, GD Skatter och tullar och GD Jordbruk och landsbygdsutveckling), Olaf, EUIPO (inbegripet observationsorganet), Europol och fem medlemsstater (Grekland, Frankrike, Litauen, Ungern och Rumänien), som vi valde ut på grundval av kvantitativa riskkriterier.

Iakttagelser

Det finns problem i de annars på det hela taget sunda regelverken för immateriella rättigheter

Ramen för EU-varumärken är på plats men direktivet är inte helt införlivat

17 Varumärkesdirektivet syftar till att anpassa primära procedurregler inom de nationella varumärkessystemen och EU-varumärkessystemet till varandra. Anpassningen av bestämmelserna om förfaranden är nödvändig för att göra varumärkesregistreringen lättare att erhålla och förvalta⁸. För att uppnå detta mål måste krav på väsentligt skydd såsom villkoren för att erhålla och behålla ett registrerat varumärke i allmänhet vara identiska i alla medlemsstater. Regelverket för EU:s varumärken bör därför vara fullständigt, aktuellt och anpassat på EU-nivå.

18 Efter vår granskning av styrkande handlingar och diskussioner med företrädare för kommissionen anser vi att två av de utvalda medlemsstaterna (Ungern och Litauen) införlivade varumärkesdirektivet (bilaga II). Även om det primära införlivandedatumet var den 14 januari 2019 var införlivandet försenat⁹ i de utvalda medlemsstaterna och är ofullständigt för Grekland, Frankrike och Rumänien.

Brister i EUIPO:s ram för styrning och ansvarsskyldighet

19 Europaparlamentets förfarande för beviljande av ansvarsfrihet tillämpas beroende på organens finansieringsstruktur, i enlighet med EU:s budgetförordning¹⁰. Eftersom EUIPO är en helt självfinansierad myndighet omfattas den inte av Europaparlamentets beviljande av ansvarsfrihet, utan i stället beviljas ansvarsfriheten av dess budgetutskott¹¹. Vid förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet beaktas också vår årliga revision av räkenskapernas laglighet och korrekthet som i tillämpliga fall innehåller rekommendationer för att åtgärda brister i organisationens verksamhet. Dessutom är förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet beroende av periodiska externa utvärderingar av EUIPO och en åtskillnad mellan funktioner och ansvarsområden mellan tre organ: den verkställande direktören, som ansvarar för förvaltningen av EUIPO och genomförandet av budgeten, styrelsen, som ansvarar för antagandet av det årliga arbetsprogrammet, och budgetkommittén¹².

20 Enligt bestämmelserna om ansvarsskyldighet i förordningen om EU-varumärken vidarebefordrar EUIPO det antagna årliga arbetsprogrammet, den antagna årsrapporten, det antagna fleråriga strategiska programmet (vart femte år) och myndighetens årsredovisning till Europaparlamentet och kommissionen. EUIPO:s verkställande direktör diskuterar det fleråriga strategiska programmet 2025 med Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. Styrelsen samråder med kommissionen om EUIPO:s årliga arbetsprogram och är skyldig att beakta kommissionens yttrande när det antas¹³.

21 Förordningen om EU-varumärken föreskriver ett begränsat deltagande av Europaparlamentet och kommissionen. Kommissionens och Europaparlamentets begränsade inflytande över beslut av EUIPO:s styrelse eller budgetkommitté kan härledas till begreppet oberoende tillsynsmyndigheter. Varken kommissionen eller Europaparlamentet har således något avgörande inflytande över styrelsens eller budgetkommitténs beslut, vilket antagandet av EUIPO:s budgetförordning kan illustrera: den antogs trots avvikande röster från kommissionens två företrädare¹⁴.

22 I vårt yttrande 01/2019 över EUIPO:s budgetförordning uttryckte vi särskild oro över EUIPO:s förfarande för beviljande av ansvarsfrihet och upprepade vårt förslag att EUIPO bör omfattas av det allmänna budget- och ansvarsfrihetsförfarandet inför Europaparlamentet och inte budgetkommittén, eftersom dess inkomster härrör från myndighetsutövning på grundval av EU-lagstiftningen. Vi har konsekvent hävdat att samma principer om ansvarsskyldighet bör tillämpas på alla EU-relaterade organ¹⁵. Denna oro delas i en studie från Europaparlamentets utredningstjänst¹⁶, där det konstateras att ansvarsskyldigheten fortfarande utgör en utmaning eftersom det saknas ett formellt förfarande för att utfärda rekommendationer till helt självfinansierande EU-myndigheter.

23 För att säkerställa en lämplig ansvarsskyldighet, som även omfattar myndighetens oberoende funktion, bör ansvarsfördelningen, i detta fall mellan styrelsen och budgetkommittén, tydligt avgränsas. Dessutom bör ledamöterna i ett styrande organ inte ha några andra förbindelser som kan påverka deras roll väsentligt¹⁷. EUIPO:s styrelse och budgetkommitté består var och en av en företrädare för varje medlemsstat, en företrädare för Europaparlamentet och två företrädare för kommissionen med sammanlagt 30 röster.

24 Även om styrelsens och budgetkommitténs sammansättning är i enlighet med förordningen om EU-varumärken konstaterade vi att företrädarna för de båda organen till stora delar överlappar varandra (26 av de 30 röstberättigade ledamöterna eller deras suppleanter) och är ledamöter i båda organen. Vi anser därför att detta utgör omständigheter där en persons förmåga att göra en bedömning eller verka i en roll skulle kunna försämras eller påverkas av personens sekundära roll. Denna situation, tillsammans med avsaknaden av ett externt förfarande för beviljande av ansvarsfrihet, föranleder en brist i styrformerna, eftersom samma personer (eller deras suppleanter) fattar beslut om både antagandet av budgeten och ansvarsfrihetsförfarandet för dess genomförande.

25 Genom förordningen om EU-varumärken ålades kommissionen att senast den 24 mars 2021 bedöma inverkan, ändamålsenligheten och effektiviteten hos EUIPO och dess arbetsmetoder för första gången. Denna utvärdering pågår och resultaten förväntas vara klara i slutet av 2022.

Ramen för gemenskapsformgivningar är föråldrad och ofullständig

26 Direktivet om mönsterskydd syftade till att anpassa medlemsstaternas lagar om mönsterskydd¹⁸ för att skapa ett system för gemenskapsformgivningar. För att uppnå detta mål bör regelverket för gemenskapsformgivningar vara fullständigt, aktuellt och anpassat på EU-nivå.

27 En gemenskapsformgivning har en enhetlig karaktär, vilket innebär att den har samma rättsverkan i hela EU. Det är mycket viktigt att anpassa nationella system och EU-system för registrering av formgivningar till varandra, eftersom registrerade nationella formgivningar prioriteras vid en ansökan om en EU-registrerad formgivning.

28 EU:s regelverk för formgivningar är ofullständigt och föråldrat, vilket leder till många skillnader i praktiken mellan EU och de nationella systemen och medlemsstaterna sinsemellan. Denna situation leder till rättslig osäkerhet vid registrering av formgivningar i olika medlemsstater. Kommissionen har genomfört en extern utvärdering, ett offentligt samråd samt en konsekvensbedömning och håller på att uppdatera regelverket för formgivningar. De brister som konstaterats ovan kan åtgärdas genom utarbetandet av ett nytt lagstiftningsförslag.

29 Enligt utvärderingen avslutades införlivandeprocessen av alla medlemsstater den 1 juni 2004. Utvärderingen avslöjade ett antal viktiga brister som behöver åtgärdas för att man ska kunna slutföra anpassningen av nationella registreringssystem och EU-registreringssystem. I vår revision identifierades också flera aspekter som motiverar kommissionens översyn av EU:s ramverk för formgivning.

30 Vi fann en brist på anpassning mellan de nationella ramarna och EU:s ramverk för formgivning i de utvalda medlemsstaterna, eftersom de tillämpade olika förfaranden och tidsfrister under förfarandena för ansökan, granskning, offentliggörande och registrering (se bilaga V). Vi upptäckte följande skillnader när det gäller ansökningsförfarandena:

1. Ansökningar kan lämnas in elektroniskt eller på papper. Under 2020 lämnades de flesta in elektroniskt (EUIPO 98,17 %, Litauen 78 %, Ungern 50 %, Rumänien 23 %), men i Grekland och Frankrike godtogs endast elektroniska ansökningar.
2. EUIPO erbjuder sökande för registrerade gemenskapsformgivningar möjligheten att välja ett snabbspårsalternativ på vissa villkor (under 2020 användes detta alternativ i 38,7 % av de registrerade formgivningsansökningarna). Frankrike och Rumänien erbjuder också ett snabbare registreringsförfarande. Men de andra utvalda medlemsstaterna tillämpar inte liknande förfaranden.

31 Vi noterade också andra skillnader mellan de nationella formgivningssystemen och EU:s formgivningssystem, nämligen följande:

1. Det finns olika behöriga organ för överklagandeförfaranden: nationella domstolar i medlemsstaterna och EUIPO:s överklagandenämnd.
2. Avgifter och avgiftsstrukturer har inte anpassats till varandra (se bilaga VI).
3. Det finns ingen skyldighet för nationella immaterialrättsmyndigheter att tillhandahålla medling och skiljeförfaranden.

32 Vi fann också att de tryckta formgivningsbeskrivningarna och formgivningsrepresentationerna inte är standardiserade och att förordningen om gemenskapsformgivning och direktivet om mönsterskydd inte föreskriver att formgivningar kan beskrivas eller representeras med hjälp av gemensam teknik som 3D-avbildningar eller videofilmer.

33 I förordningen om gemenskapsformgivning skyddas oregistrerade gemenskapsformgivningar för produkter med kort kommersiell livslängd, och i detta fall är det en fördel med skydd utan de belastningar som registreringsformaliteter innebär, medan skyddstiden är av underordnad betydelse. Med undantag för Rumänien, som har en oregistrerad formgivningsdatabas (som hittills inte innehåller några uppgifter), erbjuder ingen av de utvalda medlemsstaterna detta skydd.

34 Vi noterade att formgivningslagen utvidgar skyddet till att omfatta reservdelar för reparationer i fyra av de fem utvalda medlemsstaterna. Detta skydd utesluts i förordningen om gemenskapsformgivning och i Ungern (genom en reparationsklausul). Tabell 1 visar skillnaderna mellan de granskade medlemsstaterna och EUIPO.

35 Vi fann att det finns många olika alternativ mellan EU:s och de nationella registreringssystemen för att senarelägga offentliggörandet av en formgivning, inbegripet skillnader i den period som är möjlig för senareläggning och avgifter (tabell 2).

Avgiftsstrukturen för immateriella rättigheter återspeglar inte de verkliga kostnaderna

Brist på tydlig metod för att fastställa EU-avgifter

36 Avgifterna för EU:s varumärken och formgivningar fastställs av förordningarna om EU-varumärken och formgivningsavgifter. Kriterierna¹⁹ för fastställande av avgifter kräver att

1. inkomsterna från avgifterna i princip är tillräckliga för att balansera immaterialrättsmyndighetens (EUIPO) budget,
2. EU-varumärkessystemet och de nationella varumärkessystemen kan existera parallellt och komplettera varandra,
3. rättigheterna för innehavare av ett EU-varumärke genomdrivs effektivt i medlemsstaterna.

37 Som framgår av vår särskilda rapport 22/2020 beräknar Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Översättningscentrum för Europeiska unionens organ till fullo kostnaderna för de tjänster som ligger till grund för de avgifter som de tar ut. Vi kontrollerade tillämpningen av kriterierna för fastställande av avgifter och fann att EUIPO har ackumulerat betydande överskott (308,75 miljoner euro) under 2020, vilket framgår av deras balansräkning (se figur 6). Vi noterade också att medan storleken på och strukturen hos EUIPO:s avgifter baseras på sociala, finansiella och ekonomiska kriterier, ger de ingen insyn i vilka kostnader som täcks av avgifterna, vilket är nödvändigt för att bedöma EUIPO:s effektivitet inom dess kärnverksamhet. Strukturen för enhetskostnader skiljer sig därför avsevärt från avgifterna, och enhetskostnaderna skiljer sig avsevärt från avgifterna.

38 I yttrande 01/2019 ansåg vi²⁰ att EUIPO tillsammans med kommissionen borde undersöka möjligheten att använda budgetöverskott för att stödja finansieringsinstrument till stöd för de europeiska företagens forsknings- och innovationsverksamhet. Ett exempel på hur budgetöverskott används är SMF-fonden inom ramen för initiativet Ideas Powered for business, som tillhandahåller ett bidragssystem på 20 miljoner euro för att hjälpa europeiska små och medelstora företag att få tillgång till sina immateriella rättigheter.

39 Dessutom visade vår jämförande analys betydande skillnader mellan EU-avgifterna och de avgifter som tas ut av de nationella myndigheterna i de fem utvalda medlemsstaterna (tabell 3). Vi fann till exempel att EU-avgifterna för ansökan om och förnyelse av äganderätt var minst tre gånger högre än de dyraste nationella avgifterna (Frankrike).

40 Vi analyserade information som EUIPO lämnat till Europeiska kommissionen, Europaparlamentets studie från 2013 ”The income of fully self-financed Agencies and the EU budget”, INNO-tec:s studie från 2010, Max Planck-institutets studie från 2011, konsekvensbedömningarna från 2009 och 2013 samt Europeiska kommissionens utvärdering. Vi fann ingen analys i dessa dokument av sambandet mellan avgifternas nivå, deras kriterier och de tjänster som EUIPO erbjöd och inte heller något fastställande av miniminivån för EU-avgifter, något som skulle vara förenligt med nationella varumärkessystem.

41 På grundval av analysen, och eftersom det finns fastställda kriterier för hur avgifter fastställs, anser vi att det inte finns någon tydlig metod för att fastställa EU-avgifter, vilket leder till en avgiftsnivå som ger upphov till ackumulerade överskott. Ackumuleringen av betydande överskott strider mot principen om att få tillräckliga medel för att uppnå en balanserad budget, vilket fastställs i förordningen. Studien från Max Planck-institutet visade att användarorganisationerna kritiserade bristen på insyn när det gällde avgifterna.

Höga avgifter leder till en ineffektiv utjämningsmekanism

42 EUIPO har en skyldighet²¹ att kompensera medlemsstaterna genom en utjämningsmekanism för de extra kostnader som de ådrar sig när de deltar i EU-varumärkessystemet, i den mån EUIPO inte har något budgetunderskott det året. Utjämningsmekanismen aktiverades för åren 2018, 2019 och 2020 (se figur 7).

43 Ansökningsavgiften täcker registreringskostnaden för ett nationellt varumärke. Vi noterade att det belopp som kompenserades genom utjämningsmekanismen låg på liknande nivå som ansökningsavgiften för Litauen. För år 2020 uppgick utjämningsbidraget till 310 000 euro och antalet registrerade nationella varumärken var 1 771. Utjämningsbidraget per registrerat nationellt varumärke var således 175 euro, ett belopp som ungefär motsvarar ansökningsavgiften för ett varumärke i Litauen (180 euro).

44 Genom förordningen om EU-varumärken fastställdes årliga kritiska prestationsindikatorer för att fördela utjämningsbeloppet mellan medlemsstaterna. Resultaten av dessa kritiska prestationsindikatorer registreras av medlemsstaterna på EUIPO:s verktyg ePlatform tillsammans med en förklaring från varje nationellt immaterialrättskontor. Vi fann att EUIPO inte har genomfört kontroller för att kontrollera riktigheten i de uppgifter som de nationella immaterialrättsmyndigheterna uppgett för att fastställa hur utjämningsbeloppen ska fördelas. EUIPO anser att denna förklaring är tillräcklig för att motivera metoden, beräkningen och exaktheten hos den statistik som registrerats av medlemsstaterna på ePlatform.

45 Vi noterade att den kritiska prestationsindikator utifrån vilken utjämningsbeloppen beräknas inte följer SMART-målen, det vill säga att de är specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna mål (se ruta 2). Dessutom säkerställer inte utjämningsmekanismen att de berörda nationella myndigheterna får korrekt kompensation för de extra kostnader som uppstår, eftersom utjämningsbeloppen inte överförs till deras budgetar utan i stället till de nationella budgetarna.

EU:s ram för geografiska beteckningar är begränsad till jordbruksprodukter

46 Sektorerna för geografiska beteckningar omfattas av EU:s tre geografiska beteckningar för a) jordbruksprodukter och livsmedel, b) viner och c) spritdrycker.

47 Vi fann att de grundläggande reglerna och principerna för registrering i allmänhet har anpassats. Vi noterade dock att systemet med geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel inte omfattar alla varor som klassificeras som jordbruksprodukter enligt Världshandelsorganisationens jordbruksavtal. Det finns inte heller något EU-system för registrering av andra produkter än jordbruksprodukter (hantverk och industriella formgivningar), även om vissa medlemsstater har nationell lagstiftning för att skydda sådana produkter. Avsaknaden av ett EU-omfattande skyddssystem för alla produkter gör det svårt eller rentav omöjligt att garantera deras skydd, eftersom enbart nationella skyddssystem är otillräckliga.

Ramarna för immateriella rättigheter är väl genomförda även om vissa brister kan noteras

EUIPO genomför i stor utsträckning ramarna för EU-varumärken och formgivningar korrekt, trots vissa brister

48 På grundval av vår bedömning av registreringsförfarandena och relaterad verksamhet anser vi att EUIPO har genomfört förordningarna om EU-varumärken och gemenskapsformgivningar på ett korrekt sätt. Förfarandena för ansökan, granskning, offentliggörande och registrering är certifierade enligt ISO 9001 och ISO 10002 och EUIPO har också infört ett kvalitetskontrollsystem som omfattar definitionen av en uppsättning kritiska prestationsindikatorer och värden för efterlevnad.

49 Men vi upptäckte följande brister i genomförandet av förordningen om EU-varumärken.

50 Enligt förordningen om EU-varumärken ges EUIPO möjlighet att inrätta ett medlingscentrum för uppgörelse i godo av tvister rörande EU-varumärken och registrerade gemenskapsformgivningar. EUIPO har genomfört tjänsten för alternativ tvistlösning för att tillhandahålla kostnadsfria medlingstjänster för överklagandeförfaranden, men i den ingår inte förfaranden för anmärkningar och invändningar.

51 Varje företrädare för en fysisk eller juridisk person som arbetar med EUIPO måste vara juridiskt behörig att agera som företrädare i nationella immaterialrättsliga frågor. Vi noterade att villkoren för att bli företrädare skiljer sig mellan de granskade medlemsstaterna, vilket skapar ojämlika villkor för dem som vill agera som företrädare.

52 I förordningen om EU-varumärken och förordningen om gemenskapsformgivning skapades register för EU-varumärken och registrerade gemenskapsformgivningar och genom dem blev det obligatoriskt att registrera varumärken och formgivningar i registret. Vi gjorde ett riskbaserat urval och kontrollerade ett urval av 20 EU-varumärken och sex registrerade gemenskapsformgivningar för att kontrollera registrets riktighet och fullständighet. För registrerade varumärken fann vi exempel på felaktig EU-varumärkesstatus (sex utvalda varumärken), förfarandefel (ett varumärke) och underlåtenhet (fem varumärken). Bristen på fullständighet gällde det andra språket i ansökan i ett urvalsobjekt för registrerade gemenskapsformgivningar. Till följd av de brister som vi konstaterade fann EUIPO 522 poster med inkonsekvenser i registret, vilka granskas individuellt och korrigeras manuellt. EUIPO har också för avsikt att införa en internkontroll för att se till att uppgifterna är konsekventa och korrekta.

53 Resultatet av EUIPO:s användarundersökning 2019 visade ett ökat missnöje bland användarna med hur konsekventa överklagandenämndens beslut var (nöjdhetsgrad under 53 %). Konsekvensen i beslutsfattandet är en viktig faktor för att harmonisera EU-varumärkessystemet och systemen för registrerade gemenskapsformgivningar. Större konsekvens i domstolsorganens beslut skulle leda till ökad effektivitet i systemet genom att minska behovet av överklaganden och rättstvister vid Europeiska unionens tribunal.

Kriterierna för visst ekonomiskt stöd till medlemsstaterna är bristfälliga

54 Enligt förordningen om EU-varumärken och i linje med principerna om sund ekonomisk förvaltning är EUIPO ansvarigt för att genomföra samarbetet mellan EU:s institutioner och de nationella immaterialrättsmyndigheterna för att främja konvergens i praxis och verktyg på området varumärken och formgivning.

55 De nationella materialrättsmyndigheterna samarbetar huvudsakligen med EUIPO genom de europeiska samarbetsprojekten, som ingår i de årliga samarbetsavtalen. Många viktiga samarbetsprojekt har genomförts eller håller på att genomföras i nära samarbete med EUIPO och de nationella immaterialrättsmyndigheterna. Sedan 2020 har EUIPO bidragit till vissa samarbetsprojekt genom enhetsbelopp som beräknas separat för varje stödmottagare.

56 I EU:s budgetförordning fastställs att enhetsbelopp bör baseras på en rättvis, skälig och verifierbar beräkningsmetod som säkerställer en sund ekonomisk förvaltning. EU:s budgetförordning ger ingen vägledning om metoden för att beräkna enhetsbelopp.

57 Vi fann att den metod som EUIPO tillämpade för att beräkna enhetsbeloppen (bilaga VII) innehöll följande brister:

1. De kontrollerade historiska uppgifterna för enskilda stödmottagare omfattade bara ett år.
2. Klassificeringen av verksamheterna gör inte tillräckligt stor åtskillnad mellan olika typer av projekt, vilket innebär att liknande enhetsbelopp tilldelades olika verksamheter.
3. Vid beräkningen av den genomsnittliga dagskursen inkluderade de nationella immaterialrättsmyndigheterna lönerna för alla interna personalprofiler som deltog i de europeiska samarbetsprojekten under 2019. Liknande projekt innehöll dock olika personalprofiler.

58 Två av de europeiska samarbetsprojekten i samarbetsavtalen gällde driftskostnader för TMView och DesignView, som är offentliga databaser för varumärken och formgivningar. Vi fann att driftskostnaderna inte var kopplade till den verkliga kostnaden för att underhålla de nationella immaterialrättsmyndigheternas databaser och tillhandahålla uppgifter om nationella varumärken och formgivningar.

59 Vi noterade också att den genomsnittliga driftskostnaden per formgivning varierade avsevärt i de utvalda medlemsstaterna under 2020 (se tabell 4) och skapade en ojämlik situation i de granskade medlemsstaterna.

Brister i registreringsförfarandet för jordbruksprodukter

60 EU-lagstiftningen utgör ramen för registrering av geografiska beteckningar på EU-nivå, men omfattar inte den nationella granskningsfasen. I enlighet med subsidiaritetsprincipen har varje medlemsstat ett eget granskningsförfarande, men måste iaktta de kriterier och villkor för en väsentlig bedömning som fastställs i det relevanta systemet i enlighet med lagstiftningen om geografiska beteckningar (punkt 46). Det står också varje medlemsstat fritt att besluta om avgifter ska tas ut för registrerings- och kontrollförfarandena.

Kommissionens ineffektiva registreringsförfaranden

61 Ansökningar om registrering av geografiska beteckningar analyseras och godkänns av de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat och lämnas in till kommissionen tillsammans med styrkande handlingar (bilaga VIII). Medlemsstaterna lämnar in denna information antingen via EU:s it-system e-Ambrosia eller via e-post. Inlämning genom eAmbrosia är inte obligatoriskt för jordbruksprodukter och livsmedel, och medlemsstaterna med störst antal ansökningar skickar vanligtvis in ansökningar via e-post.

62 Databasen eAmbrosia omfattar alla registrerade geografiska beteckningar, även sådana från länder utanför EU som registrerats efter direktansökan till kommissionen. Alla ansökningar som skickas via it-systemet laddas upp automatiskt till den offentliga versionen av plattformen. Eftersom alla ansökningar måste offentliggöras i den offentliga versionen av eAmbrosia måste kommissionen ladda upp e-postansökningar manuellt. Detta innebär ytterligare arbete för kommissionens personal och fel kan uppstå.

Utdragna nationella förfaranden och kommissionsförfaranden för att analysera och registrera ansökningar om geografiska beteckningar

63 Det bör inte finnas några hinder för registreringsförfarandena för geografiska beteckningar i medlemsstaterna. De nationella granskningsfaserna och kommissionens granskningsfaser innehåller krav på förfaranden för ansökan, offentliggörande, överklagande och registrering för geografiska beteckningar och bör därför fastställa tydliga tidsfrister och vara transparenta.

64 För att kontrollera tidsramen och förfarandena för godkännande av geografiska beteckningar i de utvalda medlemsstaterna valde vi ut ett antal registreringsansökningar för geografiska beteckningar och ändringar av befintliga registreringar (bilaga IX). Även om tydliga krav på förfaranden för ansökan, offentliggörande, överklagande och registrering offentliggjordes i de utvalda medlemsstaterna, fann vi att de tidsfrister för granskning som antagits i den nationella lagstiftningen sällan följdes och kunde innebära godkännandeförfaranden på upp till 60 månader. Det komplexa förfarandet för att garantera jordbruksprodukternas kvalitet och särskilda egenskaper orsakade dessa långa förseningar.

65 Godkännandeförfarandet för samma urval som valdes ut på kommissionsnivå konstaterades också vara utdraget (bilaga X). Förseningarna på upp till 48 månader förklarades med att de mottagna akterna skulle genomgå en komplex analys och översättas samt av att medlemsstaternas svar på kommissionens frågor inkom med stora förseningar.

Variationer i medlemsstaternas kontroller av geografiska beteckningar och bristande vägledning från kommissionen

66 Kontroller av geografiska beteckningar utförs i enlighet med förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll. Förordningen omfattar inte specifikt geografiska beteckningar och fastställer inga standardiserade EU-bestämmelser om kontroller för geografiska beteckningar. Ingen annan kompletterande lagstiftning om kontroll av geografiska beteckningar har föreslagits eller antagits.

67 Var och en av de medlemsstater som vi besökte hade sina egna kontrollbestämmelser och kontrollförfaranden. Vissa medlemsstater tillämpade registreringskontroller innan de godkände ansökan om geografisk beteckning nationellt, medan andra tillämpade dem efteråt (årligen eller med olika intervall). Vi fann att kontrollförfarandena och deras frekvens inte var standardiserade bland de utvalda medlemsstaterna och att de kontrollavgifter som togs ut av aktörerna varierade avsevärt – från ingen avgift alls till 300 euro per dag.

68 Kommissionen anordnar utbildningar inom initiativet Bättre utbildning för säkrare livsmedel och årliga diskussionsseminarier med medlemsstaterna om kontroll av geografiska beteckningar. Men kommissionen har inte tillhandahållit någon officiell vägledning om kontrollförfaranden, riskanalyser eller optimala kontrollfrekvenser. Att behandlingen av producenter av produkter med geografiska beteckningar ser olika ut i olika medlemsstater leder till att vissa producenter får högre kostnader för regelefterlevnad och skyldigheter än andra.

Samarbetet om geografiska beteckningar inom EU fungerar i allmänhet smidigt

69 EUIPO administrerar, i samarbete med kommissionen, en portal (GIview) för att underlätta kommunikationen med brottsbekämpande myndigheter. GIview innehåller registreringsuppgifter från eAmbrosia och geografiska beteckningar från länder utanför EU som skyddas i EU genom internationella och bilaterala avtal, uppgifter om behöriga myndigheter, kontrollorgan och producentgrupper samt information om produkter som registrerats som geografiska beteckningar (foton, kartor, beskrivningar och länkar till producentgruppernas webbplatser).

70 När det gäller medlemsstaternas förvaltning av geografiska beteckningar sammankallar kommissionen expertgrupper tre gånger per år för att diskutera utmaningar och god praxis inom sektorn. Mellan 2018 och 2020 höll kommissionen dessutom sjutton miniseminarier med medlemsstaterna. Vi fann att myndigheterna i de utvalda medlemsstaterna uppskattade dessa seminarier och möjligheten att diskutera och lösa problematiska ansökningar.

Säkerställandet av immateriella rättigheter är inte optimalt

71 Immateriella rättigheter måste skyddas effektivt och på lämpligt sätt, samtidigt som man ser till att åtgärder och förfaranden för säkerställandet inte utgör hinder för laglig handel²². För att uppnå detta bör lagstiftningssystemen för säkerställande av skydd för immateriella rättigheter i medlemsstaterna säkerställa en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden²³. Medlemsstaternas tullmyndigheter bör kunna kvarhålla varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter som skyddas av EU-lagstiftning och nationell lagstiftning. Kommissionen och medlemsstaterna bör ha en sund EU-ram för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter för att tillgodose dessa behov.

Direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter tillämpas inte på ett enhetligt sätt

72 Kommissionen har som mål att se till att det finns likvärdiga lagstiftningssystem i hela EU som säkerställer en hög, likvärdig och homogen skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden. Såsom erkänns i rådets slutsatser av den 1 mars 2018 tillämpas åtgärder, förfaranden och sanktioner inom ramen för direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter inte på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. Förutom kommissionens vägledning^[24] för att ta itu med den icke-enhetliga skyddsnivån för immateriella rättigheter på den inre marknaden har kommissionen inrättat en ny expertgrupp för politiken för industriell äganderätt, vilket omfattar säkerställande av skydd, och håller på att utarbeta en EU-verktygslåda mot varumärkesförfalskning.

73 Det är kommissionens ansvar att övervaka att medlemsstaterna införlivar Ipred fullt ut och korrekt i den nationella lagstiftningen. Men vi fann flera brister när det gäller icke-överensstämmelse eller partiell överensstämmelse med införlivandet av Ipred i de granskade medlemsstaterna, vilket konstateras i utvärderingen av Ipred 2017 och i stödstudien från 2017. Denna situation med fortsatta förseningar utgör brister som har lett till skillnader i skyddet av immateriella rättigheter på den inre marknaden.

74 Vi fann att Ipred inte tillgodoser behoven i den digitala tidsåldern. I detta avseende har kommissionen föreslagit rättsakten om digitala tjänster, som förväntas bidra till kampen mot olagligt innehåll online, genom att klargöra ansvarsbestämmelserna för e-handelsdirektivet och genom att öka skyldigheterna avseende tillbörlig aktsamhet för onlineplattformar. Men förslaget innebär bara ökat ansvar för stora plattformar, och andra mellanhänder kommer fortfarande att få undantag från ansvar. Kommissionen kommer att inrätta en EU-verktygslåda mot varumärkesförfalskning som klargör aktörernas roller och ansvarsområden, inbegripet onlineplattformar, på grundval av bestämmelserna i rättsakten om digitala tjänster.

Viktiga delar saknas inom ramen för tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

75 Kommissionens roll är att stödja moderna, harmoniserade strategier för tullkontroller och tullsamarbete. Den bör sträva efter en hög skyddsnivå för EU:s inre marknad, särskilt för att undvika omläggning av handeln och förfalskning inom EU. Tullens sunda säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter bör också ta hänsyn till skyldigheter och ansvar för förstöring av varor. Vi undersökte EU:s ram för tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och hur den genomfördes i de fem utvalda medlemsstaterna.

Skyddet för de immateriella rättigheterna varierar

76 Enligt förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tullmyndighetens ingripande mot varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet avse varor som är eller borde vara föremål för tullövervakning eller tullkontroll, särskilt varor

1. som har deklarerats för övergång till fri omsättning, export eller återexport,
2. som förs in till eller ut från unionens tullområde,
3. som hänförts till ett särskilt arrangemang.

77 Kommissionen klargjorde i ett tillkännagivande²⁵ att åtgärder för tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter endast är tillåtna för varor från tredjeländer som är avsedda att säljas i Europeiska unionen, med undantag för EU-varumärken och nationella varumärken. Varumärkespaketet²⁶, som trädde i kraft 2016, utvidgade skyddet av rättigheterna för innehavaren av ett EU-varumärke eller nationellt varumärke, även om varorna inte är avsedda för den inre marknaden. Detta innebär att det skydd av immateriella rättigheter som föreskrivs i förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter inte är detsamma för alla immateriella rättigheter och för alla varor som står under tullens överinseende och kontroll. Kommissionen har inte uppdaterat all EU-lagstiftning avseende immateriell äganderätt som behövs för att säkerställa likabehandling av alla immateriella rättigheter i EU.

78 Förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska inte tillämpas på varor av icke-kommersiell karaktär som ingår i resandes personliga bagage (artikel 1.4). Hur begreppet ”varor av icke-kommersiell karaktär” tolkas är upp till varje medlemsstat. Vi noterade olika tolkningar i de utvalda medlemsstaterna, vilket ledde till ett ojämlikt skydd för immateriella rättigheter.

Ingen gemensam strategi för riskhantering och kontroll av immateriella rättigheter

79 Enligt en tullkodex för unionen får tullmyndigheterna utföra de kontroller som de finner nödvändiga på icke-EU-varor som förs in i unionens tullområde. Dessa kontroller måste vara proportionella och utföras i enlighet med riskanalyskriterier. Men vi noterade att kommissionen ännu inte har utvecklat någon gemensam riskhanteringsram för immateriella rättigheter och inte heller någon EU-strategi för tullkontroller av intrång i immateriella rättigheter eller riskprofiler för immateriella rättigheter. Dessutom fann vi att av de fem utvalda medlemsstaterna var det bara Frankrike som hade en nationell strategi för riskhantering av immateriella rättigheter eller en kontrollstrategi för intrång i immateriella rättigheter.

Olika metoder i EU för förstöring av förfalskade varor

80 När en misstanke uppstår under en tullkontroll om att varorna kan vara förfalskade skickas enligt standardförfarandet, i enlighet med förordningen²⁷, en anmälan till innehavaren av beslutet (rättsinnehavaren) och innehavaren av varorna (eller deklaranten). På grundval av deras svar, som ska tas emot inom tio arbetsdagar, kontrolleras villkoren för förstöring. När alla villkor är uppfyllda fattas beslutet om förstöring. Om misstanken inte är motiverad (eller rättsinnehavaren inte vill vidta åtgärder), frigörs varorna. Om deklaranten eller innehavaren av varorna motsätter sig förstöring måste rättighetshavaren inleda ett förfarande för att fastställa om ett intrång har gjorts.

81 I förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter föreskrivs också ett förenklat förfarande för förstöring av små postförsändelser eller expressförsändelser. På begäran av innehavaren av beslutet om beviljande av ansökan får varorna förstöras med uttryckligt eller förmodat samtycke från den enda deklaranten eller innehavaren av varorna. Under den granskade perioden använde 23 medlemsstater förfarandet för småförsändelser, vilket motsvarar 85 % av medlemsstaterna. Två andra medlemsstater använde däremot inte förfarandet för småförsändelser, utan tillämpade i stället sina nationella straffrättsliga förfaranden. Två medlemsstater använde inte förfarandet för småförsändelser eller ett jämförbart förfarande under den granskade perioden. Enligt några av de utvalda medlemsstaterna är definitionen av småförsändelser i förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter alltför restriktiv i relation till de ökade e-handelsvolymerna, vilket hindrar tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

82 En utvald medlemsstat använder ett särskilt beslagtagningsförfarande, utanför förordningens tillämpningsområde, i stället för förfarandet för småförsändelser. När det gäller småförsändelser är beslagtagningsförfarandet ett särskilt effektivt och snabbt verktyg för att dra tillbaka varor, som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter, från marknaden. De kostnader som uppstår till följd av beslagtagandeförfarandet åberopas inte av rättsinnehavarna, utan bärs av tullmyndigheterna.

83 Förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter innehåller frivilliga bestämmelser om kostnader för förstöring, vilket har skapat olika praxis i EU. Enligt kommissionens rapport om genomförandet av ovannämnda förordning ber omkring 85 % av medlemsstaterna innehavaren av beslutet att bära kostnaderna för förstöringen, i enlighet med standardförfarandet. Omkring 46 % av medlemsstaterna begär att innehavaren av beslutet står för kostnaderna för förstöring enligt både standardförfarandet och förfarandet för småförsändelser. Två medlemsstater bär själva de kostnader som orsakas av deras åtgärder för lagring och förstöring av varor enligt förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter för standardförfarandet. Vissa medlemsstater agerar på ad hoc-basis när det gäller kostnaderna för förstöring enligt förfarandet för småförsändelser.

84 Kostnaderna för förstöring och lagring kan vara mycket höga, vilket medför att rättsinnehavare kan tveka inför att vidta åtgärder. Dessutom kräver förstöring av farligt gods (t.ex. köldmedium eller bekämpningsmedel) en kostsam behandling och särskild utrustning, som inte är tillgängliga i alla medlemsstater, även om rättsinnehavaren vill betala för det. I vissa länder utanför EU, som Förenta staterna, betalas kostnaderna för förstöringen av den federala regeringen genom en fond som finansieras med böter och tillgångar som beslagtagits i samband med intrång i immateriella rättigheter. Att praxisen i medlemsstaterna varierar när det gäller kostnader för förstöring skapar en situation där rättsinnehavare behandlas olika.

Ingen harmoniserad ram för påföljder och sanktioner vid intrång i immateriella rättigheter

85 Tullmyndigheterna får införa sanktioner mot innehavare av beslutet.

86 I den nationella tullagstiftningen föreskrivs också tullpåföljder för deklaranten och innehavaren av varorna och/eller deras ombud. Sanktionerna mot intrång i immateriell äganderätt är inte harmoniserade i medlemsstaterna.

87 I vissa medlemsstater är påföljderna för intrång i immateriell äganderätt och nationell tullagstiftning inte tillräckligt avskräckande och kan vara ett incitament för omläggning av handeln.

Olika metoder för rapportering av intrång i immateriella rättigheter

88 Eftersom förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter inte har någon tidsram för rapportering av kvarhållanden i det EU-omfattande informationssystemet mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning (Copis) har medlemsstaterna olika praxis.

89 Ett gemensamt gränssnitt mellan Copis och Afis (Olafs informationssystem för bedrägeribekämpning) möjliggör automatisk överföring av uppgifter om intrång i immateriella rättigheter från Copis till Olafs tullinformationssystem för kvarhållanden av immateriella rättigheter (TIS+). Men de allra flesta medlemsstaterna registrerar inte uppgifter i TIS+ (endast nio medlemsstater överförde information till TIS+, vilket motsvarar 9 % av fallen i Copis). Även om mekanismen är på plats, underlåter medlemsstaterna därför i stort sett att använda den.

90 Det finns inget särskilt övergripande verktyg för utbyte av information om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter med relevanta myndigheter i länder utanför EU. Kommissionen har aldrig antagit genomförandeakter för att fastställa de praktiska arrangemang som är nödvändiga för utbyte av uppgifter och information med länder utanför EU.

Det finns brister i medlemsstaternas tullkontroller

91 Enligt förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter behöver de nationella tullmyndigheterna genomföra kontroller av säkerställandet av immateriella rättigheter och konsekvent rapportera om kvarhållandet av varor.

92 Vi undersökte genomförandet av förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i de fem utvalda medlemsstaterna genom att analysera, granska och testa de viktigaste komponenterna i de befintliga systemen och förfarandena. Detta omfattade ett slumpmässigt urval av ansökningar om åtgärder och kvarhållanden som rapporterats i Copis. På det hela taget hade de utvalda medlemsstaterna lämpliga verktyg för riskanalys och behandlingen av ansökningar om åtgärder och verkställandet av tullåtgärder mot varor som innebär ett intrång i immateriella rättigheter var tillfredsställande. Vi fann dock följande begränsningar i genomförandet av tullkontrollerna:

1. Fyra medlemsstater godtog de interventionströsklar som angivits i ansökningar om åtgärder av rättsinnehavare som inte specificerats i förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter²⁸.
2. Det förelåg brister i efterlevnaden när det gäller tidsfrister för underrättelse för innehavare av beslut/sökande för beslut och deklaranter/innehavare av varor i tre medlemsstater.
3. Två medlemsstater underlät att använda Copis-Afis-gränssnittet (TIS+).
4. Medlemsstaterna hade utvecklat olika metoder och tidsramar för rapportering.

93 Det icke-enhetliga genomförandet av Ipred och begränsningarna i genomförandet av tullens kontroller av säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter i medlemsstaterna påverkar EU:s tillämpning av skyddet för immateriella rättigheter och kampen mot förfalskningar. Vi anser att skyddet av immateriella rättigheter i EU skiljer sig åt beroende på importplatsen. Därför finns det en risk för att bedragare och förfalskare omdirigerar handeln för att välja platser i EU med mindre stränga kontroller och sanktioner.

Slutsatser och rekommendationer

94 Vår övergripande slutsats är att EU:s ram för skyddet av immateriella rättigheter i allmänhet är solid och robust även om den fortfarande uppvisar brister. Vi ger rekommendationer för att förbättra regelverket för immateriella rättigheter, dess genomförande och dess tillämpning.

95 Direktivet om mönsterskydd syftade till att anpassa medlemsstaternas lagar om mönsterskydd för att skapa ett system för gemenskapsformgivningar. Detta kräver en fullständig och uppdaterad rättslig ram som anpassar bestämmelserna i förordningen och direktivet om mönsterskydd. Vi fann dock skillnader mellan EU:s och de nationella systemen för formgivningar i fråga om förfaranden för ansökan, granskning och offentliggörande. Dessutom fann vi att det inte finns någon rättslig ram för skyddet av andra produkter än jordbruksprodukter (se punkterna 26–35 samt 46 och 47).

96 En EU-ram för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter har införts och fungerar korrekt. Men vi konstaterade vissa brister i denna ram och dess genomförande, såsom att medlemsstaterna godtar interventionströsklar som inte anges i förordningen och den begränsade definitionen av småförsändelser (se punkterna 76–78, 81 och 92).

Rekommendation 1 – Färdigställ och uppdatera EU:s regelverk för immateriella rättigheter

Kommissionen bör lägga fram lagstiftningsförslag för att

1. skydda geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter,
2. utvidga EU-varumärkesskyddet till att omfatta alla immateriella rättigheter i EU, införa interventionströsklar och utvidga definitionen av småförsändelser.

Tidsram: Slutet av 2025.

97 Vi drog slutsatsen att det inte finns någon tydlig metod för att fastställa EU-avgifter, vilket leder till en avgiftsnivå som ger upphov till ackumulerade överskott. Dessutom fann vi brister i lagstiftningen om EUIPO:s ram för styrning och ansvarsskyldighet (se punkterna 19–25 och 36–41).

Rekommendation 2 – Bedöm styrformerna och metoden för att fastställa avgifter

Kommissionen bör i samband med sin utvärdering av ”immaterialrättsmyndighetens inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet och dess arbetsmetoder” (enligt artikel 210 i förordningen om EU-varumärken) bedöma styrformerna och den avsaknad av en tydlig metod för att fastställa avgifter som identifierats i denna rapport.

Tidsram: Slutet av 2025.

98 Vi anser att EUIPO har genomfört sina tilldelade uppgifter när det gäller administration och främjande av EU-varumärken och formgivningar. EUIPO har därför på ett bra sätt bidragit till att skydda EU-varumärken och formgivningar (se punkt 48).

99 EUIPO har utvecklat ett system för samarbete med medlemsstaterna för att främja konvergens mellan praxis och verktyg genom de projekt som ingår i samarbetsavtalen. Men vi fann att det saknades vägledning om metoden för beräkning av enhetsbelopp, frågan om driftskostnader och variationer mellan medlemsstaterna (se punkterna 54–59).

Rekommendation 3 – Förbättra finansierings-, kontroll- och utvärderingssystemen

EUIPO bör tillhandahålla

1. en sund metod för beräkning av enhetsbelopp,
2. en korrekt motivering av driftskostnaderna för EU:s offentliga databaser för EU-varumärken och formgivningar,
3. förbättrade utvärderingssystem för de europeiska samarbetsprojekten.

Tidsram: Slutet av 2023.

100 Det finns fortfarande registrerings- och kontrollproblem när det gäller genomförandet av ramen för geografiska beteckningar. Vi anser att det mycket utdragna godkännandeförfarandet av en geografisk beteckning utgör ett onödigt hinder för producenter som vill registrera sig. Att behandlingen av producenter av produkter med geografiska beteckningar ser olika ut i olika medlemsstater leder dessutom till att vissa producenter får högre kostnader för regelefterlevnad och skyldigheter än andra (se punkterna 60–68).

Rekommendation 4 – Förbättra EU:s system för geografiska beteckningar

Kommissionen bör analysera och registrera ansökningar om geografiska beteckningar i god tid och ge medlemsstaterna officiella riktlinjer för kontroll av geografiska beteckningar.

Tidsram: Slutet av 2025.

101 Det icke-enhetliga genomförandet av Ipred och begränsningarna i tullens kontroller av säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter i medlemsstaterna påverkar EU:s tillämpning av skyddet för immateriella rättigheter och kampen mot förfalskningar på ett negativt sätt. Vi anser att skyddet av immateriella rättigheter i EU skiljer sig åt beroende på platsen för importen och olika metoder för förstöring av förfalskade varor inom EU. Så var fallet för småförsändelser och farliga produkter (se punkterna 72, 74, 79–84 och 88–93).

Rekommendation 5 – Förbättra ramen för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Kommissionen bör

1. upprätta en kontrollstrategi som bygger på riskhantering i samband med immateriella rättigheter,
2. bättre övervaka Ipred och tullens efterlevnad i medlemsstaterna,
3. standardisera rapporteringsverksamheten.

Tidsram: Slutet av 2023.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning IV, med ledamoten Mihails Kozlovs som ordförande, i Luxemburg den 15 mars 2022.

Bilagor

Bilaga I – Hörnstenar för immateriella rättigheter

Internationell ram

• Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten (1883)
• Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (1886)
• Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 27.2
• Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter

Ram för Europeiska unionen

• Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 17.2

EU:s regelverk för varumärken

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken
• Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning
• Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 av den 5 mars 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/626 av den 5 mars 2018 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2017/1431
• Beslut av presidiet för överklagandenämnderna av den 27 februari 2020 om arbetsordningen för överklagandenämnderna
• Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken

EU:s regelverk för formgivningar

• Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning
• Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd
• Kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning
• Kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 av den 16 december 2002 om avgifter till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) vid registrering av gemenskapsformgivningar

EU:s regelverk för geografiska beteckningar

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 992/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91
• Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 664/2014 av den 18 december 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 vad gäller fastställandet av unionssymboler för skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter och vad gäller vissa regler om ursprung, vissa procedurregler och vissa kompletterande övergångsbestämmelser
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel
• Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/34 av den 17 oktober 2018 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, ändringar av produktspecifikationer, registret över skyddade namn, avregistrering av skydd och användning av symboler samt för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller ett lämpligt system med kontroller
• Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/1235 av den 12 maj 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 med regler om ansökningar om registrering av geografiska beteckningar för spritdrycker, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering och registret
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1236 av den 12 maj 2021 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 vad gäller ansökningar om registrering av geografiska beteckningar för spritdrycker, invändningsförfarandet, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering, användning av symbol samt kontroll
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/198 av den 13 februari 2020 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 vad gäller upprättandet av ett register över geografiska beteckningar som skyddas inom sektorn för aromatiserade vinprodukter samt förteckningen över befintliga geografiska beteckningar i registret

EU:s ram för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2013 av den 4 december 2013 om fastställande av de formulär som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning)
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning av Bryssel I-förordningen)
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”)
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012 av den 19 april 2012 om tilldelning till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av uppgifter i samband med säkerställande av skydd för immateriella rättigheter, inbegripet sammanförande av företrädare för offentlig och privat sektor i ett europeiskt observatorium avseende intrång i immateriella rättigheter
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel (förordningen om offentlig kontroll)

Bilaga II – Nationell lagstiftning som införlivar varumärkesdirektivet

Bilaga III – Varumärken: medlemsstaternas administrativa tidsfrister

Bilaga IV – Nationell lagstiftning som införlivar EU-direktivet om mönsterskydd

Bilaga V – Formgivningar: medlemsstaternas administrativa tidsfrister

Bilaga VI – Medlemsstaternas formgivningar – avgifter och avgiftsstruktur (den 1 januari 2021)

Bilaga VII – Kriterier som används av EUIPO för att beräkna enhetsbelopp

Marknadsföringsåtgärder. Metoden bygger på en metod utifrån varje nationell immaterialrättsmyndighet med hänvisning till certifierade uppgifter eller uppgifter som är möjliga att granska för den nationella immaterialrättsmyndighetens genomförande av aktiviteter under 2018. Ett genomsnittligt belopp har beräknats, med beaktande av det totala beloppet per kategori och antalet aktiviteter per kategori som genomfördes under 2018. Tre kategorier definieras: 1) tillhandahållande av information och rådgivning 2) spridningsevenemang och 3) observationsverksamhet: medvetandegörande och säkerställande av aktiviteter/evenemang.

Avgifter per dag. Metoden grundar sig på de avgifter som varje nationell immaterialrättsmyndighet tillhandahåller för att täcka insatserna i samband med genomförandet av projekt, aktiviteter och arbetsgruppernas deltagande i samarbetsavtal under 2019. En genomsnittlig avgift per nationell immaterialrättsmyndighet har beräknats med beaktande av alla avgifter från alla interna personalprofiler som tillhandahållits av varje nationell immaterialrättsmyndighet.

Persondagar per aktivitet. Metoden använder uppskattningen av den insats som krävs, beroende på varje aktivitets komplexitetsgrad och den tillgängliga historiken från föregående års resultat. Följande insatser krävs: 1) de nationella immaterialrättsmyndigheternas deltagande i arbetsgrupper – 9 persondagar 2) granskning av samarbetsnätverkets projektspråk – 36 persondagar 3) underhåll av gemensam praxis – 30 persondagar och 4) observatoriets rättspraxis – 20 persondagar.

Bilaga VIII – Styrkande handlingar vid ansökan om registrering av geografiska beteckningar

Varje medlemsstat har infört ett eget förfarande för en sådan granskning och stegen och förfarandena varierar från en medlemsstat till en annan. Dessutom beslutar varje medlemsstat om den ska ta ut en avgift för registrerings- och kontrollförfarandena, utan någon harmoniserad strategi på EU-nivå. Genom olika rättsakter har kommissionen fastställt harmoniserade regler om förfaranden för geografiska beteckningar, nämligen förfaranden, form och presentation för invändningar avseende geografiska beteckningar samt ansökningar om ändring och annulleringar av redan registrerade geografiska beteckningar. De nationella myndigheterna lämnar in ansökningarna om registrering av geografiska beteckningar till kommissionen tillsammans med följande styrkande handlingar:

1. En medlemsstatsförklaring om villkoren för motsvarande system.
2. Uppgifter om eventuella tillåtliga invändningar som inkommit under den nationella invändningsfasen.
3. Uppgifter om eventuellt tillfälligt nationellt skydd.
4. Information om eventuella nationella rättsliga förfaranden som kan påverka registreringsförfarandet (vin och spritdrycker – den så kallade Piadina-regeln).
5. Uppgifter om den behöriga myndigheten och, om möjligt, kontrollorganet.

Bilaga IX – Geografiska beteckningar och godkännandeförfarandet på kommissionsnivå

1. Efter att ha mottagit ansökningarna ska kommissionen göra följande:
   
   
   • Granska ansökan i enlighet med artikel 50 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 för jordbruksprodukter och livsmedel, artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 för vinprodukter, artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 för spritdrycker och artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 för aromatiserade viner för att bedöma om de uppfyller de lagstadgade kraven.
   • Den begärande medlemsstaten söker vid behov förtydliganden inom en tidsfrist på sex månader från dagen för mottagandet av ansökan (med förlängning om ytterligare förtydliganden behövs).
   • Om granskningen är positiv görs ett första offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, som gör det möjligt för berörda parter utanför den begärande medlemsstaten att invända inom en tidsfrist på två månader för sektorn för vin och aromatiserade viner och tre månader för jordbruksprodukter och livsmedel samt spritdrycker (med ytterligare två månader för att lämna in en motiverad invändning).
   • Om de mottagna invändningarna inte är tillåtliga eller därefter dras tillbaka eller om inga invändningar mottas, ska den geografiska beteckningen registreras genom en förordning som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, L-serien.
   • Om granskningen är negativ antar kommissionen ett beslut om avslag (artikel 52.1 i förordning (EU) nr 1151/2012, artikel 97.4 i förordning (EU) nr 1308/2013 och artikel 30.1 i förordning (EU) 2019/787). Det ansvariga utskottet måste rösta om ett sådant beslut.
2. Om tillåtliga invändningar mottas inleds ett förlikningsförfarande mellan sökanden och invändaren/invändarna (tre månader för diskussionerna, med en möjlig förlängning på tre månader), vilket leder till följande möjligheter:
   
   
   • Om parterna enas om att inte ändra innehållet i ansökan registreras den geografiska beteckningen.
   • Om en överenskommelse nås som innebär en ändring av ansökans innehåll ska granskningen genomföras på nytt.
   • Om ingen överenskommelse nås är kommissionen skyldig att fatta ett slutligt beslut – positivt eller negativt – och överlämna genomförandeförordningen till kvalitetskommittén, bestående av medlemsstaterna, för godkännande.
3. För att undvika dubbleringar av den analys som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen granskar kommissionen mottagna ansökningar för att säkerställa att unionsrätten efterlevs, att det inte finns några uppenbara fel och att intressen hos berörda parter utanför den ansökande medlemsstaten beaktas. I praktiken undersöker kommissionen endast det sammanfattande dokumentet (som innehåller en sammanfattning av produktspecifikationerna och de tekniska egenskaperna).
4. Det sammanfattande dokumentet är det dokument som är avsett att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid ett godkännande. När kommissionen hittar inkonsekvenser, fel eller otydliga formuleringar skickas ett e-postmeddelande till den ansökande medlemsstaten. Det offentliggjorda sammanfattande dokumentet översätts till alla officiella EU-språk. De produktspecifikationer (med uppgifter om alla tekniska processer i samband med produktionen) som de sökande har skickat in är utarbetade på den sökandes nationella språk.

Bilaga X – Geografisk beteckning, ansökningar 2017–2020

1. Under perioden 2017–2020 mottog kommissionen 211 ansökningar om EU-registrering av produkter med skyddad geografisk beteckning. Kommissionen registrerade 57 stycken som produkter med geografisk beteckning under den berörda perioden och offentliggjorde 18 invändningar. De återstående 136 ansökningarna (64 %) befanns sig i olika skeden av analysen. Analysen av de 57 ansökningar som registrerats tog mellan 9 och 49 månader, och orsaker till förseningarna uppgav kommissionen vara behovet av att översätta dokument, it-problem och minskad personalstyrka.

   

   Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från kommissionen.

2. Vi valde ut 22 ansökningar om EU-registrering av geografiska beteckningar i de medlemsstater som vi besökte, varav 14 hade lämnats in till kommissionen och resten hade analyserats av nationella myndigheter. Kommissionen godkände 7 ansökningar och analysen tog 16–48 månader från inlämnandet. För de 7 godkända ansökningarna tog den totala analysperioden (inbegripet inledande nationell granskning) mellan 20 och 56 månader. Kommissionen lyckades inte följa den ursprungliga tidsfristen på sex månader²⁹ för analys och frågor till de ansökande medlemsstaterna när det gällde två av de 14 ansökningarna, vilket riskerade att försena registreringsförfarandet för de geografiska beteckningarna.

   

   Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från kommissionen.

3. Vi valde ut 22 ansökningar om ändring av tidigare registrerade geografiska beteckningar i EU i de medlemsstater som vi besökte, varav 18 hade lämnats in till kommissionen och resten analyserades av de nationella myndigheterna. Kommissionen godkände 11 ansökningar och analysen tog 3 till 48 månader från det att de lämnades in. Den totala analysperioden (inbegripet nationell granskning) pågick mellan 6 och 60 månader för de 11 godkända ansökningarna. Kommissionen följde inte den ursprungliga tidsfristen på 6 månader för analys och frågor till de ansökande medlemsstaterna för 5 av de 18 ansökningarna, vilket riskerade att försena registreringsförfarandet för de geografiska beteckningarna.

Förkortningar

Afis: Olafs informationssystem för bedrägeribekämpning (OLAF Anti Fraud Information System).

Copis: EU-omfattande informationssystem mot varumärkesförfalskning och piratkopiering.

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling.

GD Budget: kommissionens generaldirektorat för budget.

GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag: kommissionens generaldirektorat för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag.

GD Hälsa och livsmedelssäkerhet: kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet.

GD Skatter och tullar: kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar.

EUIPO: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet.

Europol: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning.

HIPO: Ungerns immaterialrättsmyndighet.

Ipred: direktiv om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

INPI: Frankrikes nationella institut för industriell äganderätt.

KPI: kritisk prestationsindikator.

OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Olaf: Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

OSIM: Rumäniens statliga förvaltningskontor för uppfinningar och varumärken.

SMART-indikatorer: specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna mål.

SMF: små och medelstora företag.

SPB: den litauiska statliga patentbyrån.

EUF-fördraget: fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

WTO: Världshandelsorganisationen.

Ordlista

klass: formell kategori som definierar varor och/eller tjänster.

deklarant: den person som inger en tulldeklaration i eget namn eller den person i vars namn en sådan deklaration inges.

formgivning: form och utseende hos en produkt på grund av dess dekorativa eller estetiska aspekter som kan bestå av tredimensionella egenskaper (form eller yta) eller tvådimensionella egenskaper (mönster, linjer eller färg).

geografiska beteckningar: en märkning som endast kan användas när en produkt kommer från en viss ursprungsort, har vissa egenskaper och uppfyller fastställda kvalitetskriterier.

interventionströskel: ett tröskelvärde som begärts av rättsinnehavarna för att begränsa tullens verkställande åtgärder vad gäller kvantiteter av förfalskade varor över en viss nivå.

ISO 10002: riktlinjer för hanteringen av klagomål som rör produkter och tjänster inom en organisation, inbegripet planering, utformning, utveckling, drift, underhåll och förbättring.

ISO 9001: en standard baserad på ett antal principer för kvalitetsstyrning, inbegripet starkt kundfokus, motivation och påverkan av toppstyrning, processtrategi och kontinuerlig förbättring.

OBI: Greklands organisation för industriell äganderätt.

patent: en juridisk titel som kan beviljas för alla tekniska uppfinningar som är nya, når uppfinningshöjd och är mottagliga för industriell tillämpning.

piratkopiering: otillåten kopiering eller användning av verk som skyddas av immateriella rättigheter.

reparationsklausul: syftar till att begränsa skyddet för reservdelar som används för att reparera en produkt; syftet är att förhindra skapandet av företagsinterna marknader där det finns ett begränsat antal konkurrenskraftiga leverantörer (t.ex. av bilar); liberaliseringen av användningen av reservdelar bör möjliggöra ökad konkurrens på eftermarknaden för att ge konsumenterna större valmöjligheter och lägre priser.

rättsinnehavare: en innehavare av en immateriell rättighet, en person som har tillstånd att använda den immateriella rättigheten eller en behörig företrädare för någon av dem.

småförsändelse: en postförsändelse- eller kurirförsändelse som innehåller högst tre enheter, eller som väger mindre än 2 kg.

varumärke: ett tecken eller en symbol som används för att särskilja ett företags produkter eller tjänster och som kan registreras för skyddsändamål.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61056

EUIPO:s svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61056

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61056

Granskningsteam

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning IV marknadsreglering och en konkurrenskraftig ekonomi, där ledamoten Mihails Kozlovs är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Ildikó Gáll-Pelcz med stöd av Claudia Kinga Bara (kanslichef), Zsolt Varga (attaché), John Sweeney (förstachef), Benny Fransen (uppgiftsansvarig) och Dan Danielescu, Joaquin Hernandez Fernandez, Carlos Soler Ruiz och Esther Torrente Heras (revisorer). Giuliana Lucchese bidrog med grafiskt stöd.

Slutnoter

¹ Definition av immateriella rättigheter, Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten.

² Status Report on IPR Infringement, juni 2020, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

³ Viral marketing Counterfeits, substandard goods and intellectual property crime in the COVID-19 pandemic, den 17 april 2020, Europol.

⁴ Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45).

⁵ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).

⁶ Rådets slutsatser om den europeiska handlingsplanen för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2018–2022 (EUT C 24, 21.1.2019, s. 3).

⁷ Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning.

⁸ Skäl 9 i varumärkesdirektivet.

⁹ Tidsfristen var den 14 januari 2019.

¹⁰ Artikel 70.4.

¹¹ Artikel 176.2 i förordningen om EU-varumärken.

¹² Artiklarna 153, 157 och 171 i förordningen om EU-varumärken.

¹³ Se artiklarna 153, 157, 172 och 176 i förordningen om EU-varumärken.

¹⁴ Beslut BC-19-07.

¹⁵ Se bland annat revisionsrättens yttranden 03/2015 och 02/2018 samt revisionsrättens översiktliga analys från 2014 av EU:s förfaranden för ansvarsutkrävande och offentlig revision.

¹⁶ Europaparlamentets utredningstjänst (2018): EU Agencies, Common Approach and Parliamentary Scrutiny. Study, s. 8.

¹⁷ Ifac-CIPFA (2014):International Framework: Good Governance in the Public Sector, s. 24.

¹⁸ Skälen 3 och 4.

¹⁹ I kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002beaktas endast det första kriteriet.

²⁰ Yttrande 01/2019.

²¹ Artikel 172.4 i förordningen om EU-varumärken.

²² Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 608/2013.

²³ Skäl 10 i direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (Ipred).

²⁴ COM(2017) 708 final.

²⁵ Kommissionens tillkännagivande 2016/C 244/03.

²⁶ Förordning (EU) 2015/2424 och direktiv (EU) 2015/2436.

²⁷ Förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

²⁸ I förordning (EU) nr 608/2013 föreskrivs inte möjligheten att begränsa tullens säkerställande av skyddet för en viss immateriell rättighet, på grundval av den mängd varor som innebär intrång som stoppats av tullen.

²⁹ Artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2022

PDF	ISBN 978-92-847-7660-3	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/637226	QJ-AB-22-004-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-7638-2	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/58297	QJ-AB-22-004-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2022

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (https://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (https://data.europa.eu/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.