Gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna (Jaspers) – dags att rikta stödet bättre

Sammanfattning

Om Jaspers

År 2005 beslutade Europeiska kommissionen att tillsammans med Europeiska investeringsbanken delta i ett nytt initiativ – ”gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna” (Jaspers) – för att ge oberoende och kostnadsfri rådgivning till de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 eller senare i syfte att hjälpa dem att utarbeta högkvalitativa förslag till stora investeringsprojekt med finansiering från EU:s sammanhållningsfond och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Vår revision

Vi bedömde om Jaspers på ett positivt sätt hade bidragit till utarbetandet av och den övergripande kvaliteten på EU:s medfinansierade projekt i de medlemsstater som fått stöd, och även förbättrat deras administrativa kapacitet.

Vi utförde granskningen i fyra medlemsstater: Kroatien, Malta, Polen och Rumänien. Granskningen omfattande perioden från Jaspers start 2006 till slutet av 2016. I Kroatien och Polen utförde vi vår revision i samarbete med ländernas nationella revisionsorgan, som utförde sina revisioner av Jaspers inverkan på nationell nivå samtidigt som vi utförde vår revision¹.

Våra iakttagelser

Jaspers viktigaste mål, roller och ansvarsområden var bristfälligt definierade. Till följd av detta riktade Jaspers inte sitt stöd på ett tillfredsställande sätt. Jaspers utformades som ett initiativ för programperioden 2007–2013, men det kom att bli ett mer långsiktigt initiativ eftersom det förlängdes för programperioden 2014–2020. Det har inga tydliga, mätbara mål för att visa att dess syfte har uppnåtts. I början av programperioden 2014–2020 började Jaspers även stödja etappindelade projekt och uppmanade medlemsstaterna att i större utsträckning utnyttja den kostnadsfria rådgivningen under projektgenomförandet. Inget av detta var en prioritering.

Inrättandet av den nya oberoende kvalitetsgranskningsfunktionen för programperioden 2014–2020 hade stora brister. Jaspers kvalitetsgranskningsfunktions funktionella oberoende försvagades av att samma person ansvarade för att godkänna både de kvalitetsgranskande och de rådgivande avdelningarnas arbete. I oktober 2017 hade ännu inga förfaranden som definierade de oberoende kvalitetsgranskningsprocesserna inom Jaspers antagits. Vi noterade en stor risk för bristande opartiskhet när det gällde Jaspers rådgivningsuppdrag. Trots att oberoende kvalitetsgranskning var en avgörande del av kommissionens förfarande för godkännande av större projekt kunde kommissionen inte direkt påverka hur de oberoende kvalitetsgranskningarna utfördes i praktiken, vilket innebär en risk för att de inte levererades som det var tänkt.

Jaspers bidrog till att projekt godkändes snabbare och påverkade projektens kvalitet. Dessutom påverkade Jaspers de underliggande projekthandlingarnas kvalitet positivt. Vi konstaterade också att stödet från Jaspers var relativt heltäckande. Under programperioden 2007–2013 behövde kommissionen totalt sett mindre tid för att godkänna större projekt om de hade fått stöd av Jaspers. Vi konstaterade dock att Jaspers i allmänhet inte kunde påverka utnyttjandet av EU-medel. För programperioden 2014–2020 noterade vi att den totala tid som krävdes för att godkänna större projekt kunde kortas betydligt. Under våra regelefterlevnadsrevisioner 2014 och 2015 noterade vi slutligen att större projekt som fått stöd från Jaspers hade färre fel som gällde laglighet och korrekthet.

Jaspers inverkan på den administrativa kapaciteten hade ännu inte lett till att beroendet av stöd från Jaspers hade minskat. Överlag uppgav både nationella myndigheter och projektens stödmottagare att Jaspers inverkade positivt på deras administrativa kapacitet, även om vissa av dem menade att de fortfarande var mycket beroende av Jaspers stöd. Vi fann inga bevis som bekräftade att den administrativa kapaciteten faktiskt hade förbättrats. Vi noterade emellertid att Jaspers med tiden alltmer hade inriktats på att bygga upp medlemsstaternas administrativa kapacitet.

Detta, i kombination med betydande brister i övervakningen av Jaspers verksamhet, äventyrar ett framgångsrikt genomförande av initiativet, särskilt vad gäller dess effektivitet och ändamålsenlighet. EIB var ovillig att tillhandahålla information om vad Jaspers egentligen kostade, och kommissionen kunde endast delvis visa att de standardkostnader som Jaspers tillämpade fram till 2014 för personal från EIB var rimliga.

Våra rekommendationer

Kommissionen bör göra följande:

1. Ta mer kontroll över den strategiska planeringen av Jaspers, bland annat över Jaspers alla verksamhetstyper, och ha i åtanke att Jaspers ursprungligen utformades som ett tillfälligt initiativ och därför kan fasas ut om dess viktigaste mål har uppnåtts.
2. Vidta omedelbara åtgärder för att motverka den stora risken för bristande opartiskhet när Jaspers utför oberoende kvalitetsgranskning för att utvärdera projekt som har fått rådgivning av Jaspers.
3. Få fullständig tillgång till relevant dokumentation för att kontrollera kvaliteten på Jaspers förfaranden för oberoende kvalitetsgranskning.
4. Rikta Jaspers stöd beroende på projektets utvecklingsskede och behålla inriktningen på att tillhandahålla rådgivningstjänster till större projekt.
5. Integrera Jaspers verksamhet i sin egen strategi för tekniskt stöd i syfte att förbättra samordningen med Jaspers vad gäller pågående (i motsats till tillfällig) verksamhet för att utveckla medlemsstaternas administrativa kapacitet. Anpassa rollen, huvuddragen och intensiteten när det gäller Jaspers kapacitetsuppbyggande verksamhet i medlemsstaterna över tid så att de ges incitament för att uppnå en tillräcklig och hållbar nivå av administrativ kapacitet.
6. Införa ett heltäckande system för att övervaka i vilken utsträckning Jaspers lång- och kortsiktiga mål har uppnåtts. Se till att framtida utvärderingar av Jaspers är tillräckligt heltäckande och dra slutsatser om huruvida Jaspers har uppnått sina viktigaste mål. Vidta åtgärder för att optimera Jaspers effektivitet och ändamålsenlighet. Se till att Jaspers kostnader är rimliga och återspeglar de faktiska kostnader som har uppkommit.

Inledning

Vad är Jaspers?

De medlemsstater som anslöt sig till EU under 2004 eller senare kunde få stora stödbelopp genom Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden². Rumänien, Bulgarien och Kroatien fick också ekonomiskt stöd från EU genom instrumentet för föranslutningsstöd (IPA) fram till att de anslöt sig till EU.
Samtidigt hade dessa länders förvaltningar endast begränsad kapacitet att förvalta EU-medel och att utarbeta och genomföra projekt i enlighet med EU:s krav.

För att råda bot på denna brist beslutade kommissionen att tillsammans med EIB delta i ett nytt initiativ för att ge dessa medlemsstater teknisk rådgivning. År 2006 upprättades ett samförståndsavtal mellan kommissionen, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), och senare KfW, om att inrätta initiativet. Syftet med initiativet – ”gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna” (Jaspers) – var att erbjuda oberoende rådgivning för att utan kostnad hjälpa medlemsstaterna att utarbeta högkvalitativa så kallade större projekt med stora investeringar för att få medfinansiering från EU. Rådgivningen gällde exempelvis genomförbarhetsstudier, kostnads-nyttoanalyser och miljöfrågor (se punkt 57).

Det var från början tänkt att Jaspers endast skulle vara verksamt under programperioden 2007–2013 och vara tillgängligt enbart för de medlemsstater som anslutit sig till EU under 2004 eller senare³. Enligt ett ramavtal om partnerskap som undertecknades 2014⁴ förlängdes dock dess verksamhet till att även omfatta programperioden 2014–2020 (inklusive ett nytt mandat för Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE))⁵. Det gjordes samtidigt tillgängligt för alla medlemsstater och kandidatländer, så länge som erforderliga resurser fanns att tillgå.

Jaspers-initiativet för tekniskt stöd förvaltas av en särskild avdelning inom EIB, kallad Jaspers-avdelningen. Jaspers har cirka 124 anställda⁶. Huvudkontoret ligger i EIB:s lokaler i Luxemburg. Det finns även tre regionkontor i Warszawa, Wien och Bukarest samt en filial i Bryssel. Jaspers finansieras gemensamt av EIB, kommissionen genom EU:s budget och EBRD⁷. De tre partnerna röstar enhälligt i Jaspers styrkommitté, där kommissionen är ordförande, för att fatta strategiska beslut om inriktningen och övervakningen av initiativet.

Den faktiska kostnaden för Jaspers från dess inledande verksamhet 2006 till slutet av 2016 uppgick till 284,2 miljoner euro. Omkring 79 % av den totala kostnaden för Jaspers (omkring 223,5 miljoner euro) finansierades från EU:s budget. Se tabell 1 för närmare uppgifter. Det resterande bidraget tillhandahölls från andra partner i form av anställda till Jaspers-enheten.

Anmärkning: Enligt Jaspers årsrapporter uppstod inga faktiska kostnader 2006. Kommissionen gjorde dock utbetalningar till Jaspers under 2006. I siffrorna ingår inte Jaspers mandat för IPA och FSE.

Källa: Revisionsrättens analys av Jaspers årsrapporter och kommissionens svar.

Vad gör Jaspers?

Varje enskilt Jaspers-uppdrag kallas en ”tilldelning”. Tilldelningar sker främst i form av

• enskilt stöd till större projekt och andra projekt (se punkt 7), inklusive tillfälligt stöd till etappindelade större projekt (se punkt 40),
• övergripande stöd (se punkt 8),
• kapacitetsuppbyggnadsåtgärder (se punkt 9),
• granskningsfunktioner (se punkt 10):
  • oberoende kvalitetsgranskningar,
  • utvärdering av inlämnade ansökningar.

Jaspers främsta strategiska mål är att i ett så tidigt skede som möjligt i projektutvecklingen ge enskilt stöd, det vill säga hjälpa de mottagande medlemsstaterna att utarbeta projekt som beviljas finansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden⁸. I praktiken kan Jaspers ge stöd i alla skeden av ett projekts livstid, ända från utformningen fram till godkännandet och i undantagsfall även därefter under genomförandefasen. De flesta tilldelningarna gäller större projekt, det vill säga projekt vars kostnader överstiger ett fastställt tröskelvärde⁹, som måste godkännas av kommissionen. Jaspers kan även ge stöd till andra projekt, framför allt om de har ett specifikt strategiskt värde, som godkänns av medlemsstaterna.

Övergripande stöd kan ges i form av rådgivning till grupper av olika, men besläktade projekt i en eller flera medlemsstater, eller i form av strategisk rådgivning till medlemsstatens myndigheter.

År 2011 inrättade Jaspers en särskild nätverksplattform för kapacitetsuppbyggnadsåtgärder. Den anordnar utbildningskurser och arrangemang för nätverkande för att dels förbättra förmågan hos medlemsstaternas myndigheter att utarbeta projekt i enlighet med EU:s bestämmelser, dels sprida god praxis.

År 2015 började Jaspers även granska ansökningar om större projekt som en del av kommissionens förfarande för godkännande av större projekt. Granskningarna kan ske i form av oberoende kvalitetsgranskningar (se punkterna 44–52). Oberoende kvalitetsgranskningar görs av en avdelning i Bryssel på begäran av medlemsstaterna i enlighet med förordningen om gemensamma bestämmelser¹⁰. På begäran av kommissionen, men inte av en medlemsstat, kan Jaspers granskning sedan 2015 även ske i form av utvärderingar av inlämnade ansökningar. Utvärderingarna är mindre omfattande än de oberoende kvalitetsgranskningarna. Oberoende kvalitetsgranskningar och utvärderingar av inlämnade ansökningar kan även göras av större projekt som redan har fått rådgivning via Jaspers innan ansökan om större projekt lämnas in.

Från de första insatserna 2006 fram till slutet av 2016 slutförde Jaspers 1 147 tilldelningar. Omkring två tredjedelar av dem gällde större projekt. I figur 1 visas närmare uppgifter om antalet slutförda tilldelningar uppdelade efter typ.

Källa: Revisionsrättens analys på grundval av uppgifter från Jaspers (per den 31 december 2016).

Nästan 50 % av alla slutförda Jaspers-tilldelningar gällde verksamhet i Polen (307) och Rumänien (246). Figur 2 visar antalet Jaspers-tilldelningar i varje medlemsstat.

Källa: Revisionsrättens analys på grundval av uppgifter från Jaspers (per den 31 december 2016).

Från 2006 fram till december 2016 godkände kommissionen 963 större projekt från programperioden 2007–2013¹¹. Av dem fick 511 (omkring 53 %) stöd från Jaspers. Totalt investerades omkring 77,6 miljarder euro i dessa projekt, och EU:s totala bidrag uppgick till 46,2 miljarder euro.

Antalet Jaspers-tilldelningar under programperioderna 2007–2013 och 2014–2020 uppdelat efter tilldelningsstatus och tilldelningstyp presenteras i bilaga I.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Syftet med denna revision var att bedöma om Jaspers på ett positivt sätt hade bidragit till EU-medfinansierade projekt i medlemsstaterna. För att göra detta inriktade vi oss på tre olika områden. För det första undersökte vi Jaspers institutionella struktur, hur Jaspers förvaltades och vad som ingick i dess verksamhet. Vi granskade dock inte EIB:s egen utlåning till projekt som fått stöd av Jaspers¹². För det andra kontrollerade vi den faktiska inverkan av Jaspers verksamhet på projekten i urvalet och på medlemsstaternas administrativa kapacitet. Slutligen undersökte vi systemen på olika nivåer för övervakning och utvärdering av Jaspers arbete, effektivitet och ändamålsenlighet.

Granskningen omfattande perioden från Jaspers start 2006 till slutet av 2016. Därmed ingick tilldelningar från både programperioden 2007–2013 och programperioden 2014–2020. När det var relevant tog vi även hänsyn till uppgifter från kommissionen och EIB för perioden fram till augusti 2017.

Vi utförde vårt granskningsarbete vid kommissionen, EIB:s Jaspers-avdelning och Jaspers styrkommitté samt i följande fyra utvalda medlemsstater: Kroatien, Malta, Polen och Rumänien. Vi valde ut dessa medlemsstater på grundval av hur mycket stöd de hade fått från Jaspers, var de ligger geografiskt och hur stor erfarenhet de hade av att använda EU-medel.

Vår revision grundades framför allt på följande bevismaterial:

• Intervjuer med tjänstemän och stödmottagare på EU-nivå och nationell nivå.
• En analys av den dokumentation och de uppgifter som nationella organ, EIB:s Jaspers-avdelning och kommissionen ställde till vårt förfogande.
• En undersökning av ett urval med 28 enskilda projekttilldelningar (av dessa rörde 25 stycken större projekt och tre stycken andra projekt) och nio övergripande Jaspers-tilldelningar (bilaga II). Urvalet var inriktat på slutförda tilldelningar¹³.
• En undersökning av 343 meddelanden om avslutade åtgärder beträffande tilldelningar i de fyra besökta medlemsstaterna.
• En analys av resultaten av vår egen regelefterlevnadsrevision under 2014 och 2015 av större projekt.

Vidare stämde vi av mot den slutliga granskningsrapporten om större projekt inom GD Regional- och stadspolitik som publicerades i oktober 2017 av kommissionens tjänst för internrevision. Den revisionen omfattade bland annat en genomgång av de processer och kontroller som GD Regional- och stadspolitik har infört för att godkänna och övervaka större projekt under programperioden 2014–2020 samt användningen av Jaspers funktion för oberoende kvalitetsgranskning.

När vi arbetade med de delar av revisionen som gällde Kroatien och Polen samarbetade vi med ländernas nationella revisionsorgan som utförde sina revisioner av Jaspers inverkan på nationell nivå samtidigt som vi utförde vår revision¹⁴. I detta samarbete ingick ett utbyte av åsikter angående vår revisionsmetod liksom diskussioner om de viktigaste resultaten av granskningsarbetet i varje land.

Iakttagelser

Brister i definitionen av Jaspers viktigaste mål gav upphov till brister i verksamheten

Vi anser att lämpligt definierade och entydiga strategiska högnivåmål utgör en stabil grund för att kunna styra Jaspers resurser till de viktigaste områdena. Målen är även viktiga för den efterföljande övervakningen och utvärderingen av Jaspers insatser samt för att identifiera vilka områden som kräver ytterligare stöd. Vi anser också att tydligt definierade roller och ansvarsområden är avgörande faktorer för att kunna garantera insyn och ansvarsutkrävande, undvika överlappningar och garantera opartiskhet där det är av vikt. Mot denna bakgrund utvärderade vi Jaspers institutionella struktur när initiativet inrättades 2006 och när det förlängdes 2014.

Jaspers viktigaste mål var inte tillräckligt tydliga och delvis motstridiga

Jaspers var från början tänkt som ett initiativ för programperioden 2007–2013. Tanken bakom Jaspers beskrevs första gången i ett diskussionsunderlag från 2005¹⁵. Där angavs att större projekt i de medlemsstater som hade anslutit sig till EU under 2004 eller senare samt Grekland, Spanien och Portugal¹⁶ skulle prioriteras för stöd från Jaspers.

I diskussionsunderlaget angavs också att kommissionen och EIB skulle se över Jaspers verksamhet efter dess första två verksamhetsår för att besluta om dess framtida strategiska inriktning, eftersom det inte var möjligt att exakt förutse en framtida efterfrågan vid den tidpunkt då Jaspers inledde sin verksamhet Även om den allmänna inriktning som avsågs i diskussionsunderlaget överfördes till samförståndsavtalet från 2006 (se punkterna 2 och 3) var det vissa aspekter som i praktiken sköts upp. En av dessa aspekter var inriktningen på att bygga upp medlemsstaternas administrativa kapacitet. En annan var åtagandet om att göra en översyn efter två verksamhetsår.

Jaspers övergripande strategiska mål såsom det beskrevs i 2006 års samförståndsavtal var att hjälpa de mottagande medlemsstaterna att utarbeta och lämna in förslag på högkvalitativa projekt för finansiering från struktur- och sammanhållningsfonderna. Syftet var att de tillgängliga EU-medlen skulle utnyttjas snabbare. Båda målen – bättre kvalitet och utnyttjande – fortsatte att gälla för programperioden 2014–2020. Diskussionsunderlaget innehöll visserligen en grov uppskattning av det förväntade antalet inlämnade ansökningar om större projekt per år, men det gjordes ingen specifik behovsbedömning innan Jaspers-initiativet inleddes för programperioden 2007–2013. För programperioden 2014–2020 däremot arbetade kommissionen tillsammans med Jaspers för att göra en formaliserad behovsbedömning innan Jaspers mandat förlängdes och initiativet öppnades upp för alla medlemsstater (se punkt 3). Vi konstaterade dock att denna behovsbedömning var överoptimistisk (se punkt 52 och punkterna 87–90).

Jaspers yttersta mål – att hjälpa medlemsstaterna att på bästa sätt utnyttja det stöd som är tillgängligt inom struktur- och sammanhållningsfonderna – är tydligt. De två viktigaste målen för Jaspers var inte tillräckligt tydliga eller specifika för någon av de två programperioderna. Målet att förbättra projektkvaliteten, vilket initiativet var avsett att leda till, var inte specifikt definierat, och målet att öka utnyttjandet av EU-medel¹⁷ var vagt. Dessutom var dessa två viktigaste mål åtminstone delvis motstridiga – exempelvis kan en förbättring av ett projekt leda till ytterligare förseningar, vilket inverkar negativt på utnyttjandet av medel (se även punkt 96). Det här innebar att grunden för utvärdering av initiativets ändamålsenlighet var otillfredsställande.

Kommissionen angav inte på vilka grunder den skulle bedöma om Jaspers viktigaste mål hade uppnåtts och med vilka medel. Till exempel fastställdes ökad administrativ kapacitet – vilket skulle bidra till att både höja projektkvaliteten och öka utnyttjandet av medel – som ett mål i diskussionsunderlaget, men det överfördes inte till samförståndsavtalet för programperioden 2007–2013. Det införlivades endast i ramavtalet om partnerskap för programperioden 2014–2020, utan hänvisning till specifika mål. Till följd av detta kopplades inga specifika mål till det under någon av perioderna, utan i stället angavs ökad administrativ kapacitet som en långsiktig inverkan. Detta ledde till följande problem:

Att öka den administrativa kapaciteten är till sin karaktär ett mål som måste följas upp över tid, eftersom behovet av ytterligare kapacitetsuppbyggnadsåtgärder minskar när en medlemsstat har ökat sin administrativa kapacitet inom ett specifikt område till önskad nivå. Vi förväntade oss därför att man hade fastställt tematiska mål som, när de väl har uppnåtts, tydligt anger att vissa kapacitetsuppbyggnadsåtgärder inte längre behövs. I det här fallet hade emellertid varken kommissionen eller Jaspers fastställt några specifika mål för kapacitetsuppbyggnad.

Huvudaktörernas roller och ansvarsområden var inte tillräckligt tydliga

Jaspers arbete bekostas främst av kommissionen och utförs av EIB på begäran av medlemsstaterna. Jaspers och huvudaktörernas¹⁸ roller och ansvarsområden var inte tydligt definierade för någon av de båda programperioderna och inte heller i formella överenskommelser mellan kommissionen och EIB, såsom överenskommelserna om årliga bidrag.

Det enda bevis på formaliserade arbetsformer som vi såg var mellan Jaspers och medlemsstaterna¹⁹. Arbetsformerna var dock allmänna till sin karaktär och gällde bara tilldelningar av projekt. Förutom överenskommelser om enskilda tilldelningar (så kallade projektunderlag), när sådana fanns, såg vi inga bevis på formaliserade institutionella arbetsformer för övergripande eller strategisk rådgivning, eller kapacitetsuppbyggande verksamhet. Vi fann heller inga bevis för att det fanns krav på medlemsstaterna att visa om de hade haft nytta av Jaspers rådgivning (däribland stöd till andra projekt).

Arbetsformerna för projekt var inte heller tillräckligt heltäckande, vilket ledde till att det utvecklades praxis som inte alltid var i linje med Jaspers mål. I Polen hade exempelvis de nationella myndigheterna systematiskt beslutat att involvera Jaspers först efter att större projekt redan hade godkänts på nationell nivå. Detta går emot Jaspers prioriteringar, eftersom avsikten är att Jaspers ska involveras så tidigt i projektplaneringen som möjligt.

Jaspers hade heller inte några tydligt formaliserade arbetsformer med kommissionen. Mer specifikt infördes det först 2008 former för att rapportera resultaten av Jaspers tilldelningar, vilket var två år efter att initiativet inleddes. Rapporteringen skedde i form av Jaspers meddelande om avslutad åtgärd, som är en standardiserad sammanfattning av det arbete som Jaspers utfört inom ett projekt, tillsammans med rekommendationer till de nationella myndigheterna om så krävs. Från och med 2008 utarbetade Jaspers ett meddelande om avslutade åtgärder så snart en tilldelning var slutförd, som medlemsstaterna var skyldiga att bifoga när de lämnade in en ansökning för större projekt till kommissionen, så att kommissionen kunde använda informationen i sitt eget utvärderingsarbete.

Otydliga förväntningar och brist på samordnad information i kombination med otydlighet beträffande hur arbetet med Jaspers skulle se ut hade väckt kritik hos nationella myndigheter i två av de fyra besökta medlemsstaterna²⁰. Vi anser att kommissionen i praktiken är en kund som drar nytta av Jaspers. Jaspers och kommissionen anser att medlemsstaterna är Jaspers enda kund eftersom Jaspers – bortsett från utvärderingen av inlämnade ansökningar, som infördes 2015 (se punkt 35) – enbart utför arbete på deras begäran.

Även EIB kan anses vara en indirekt kund till Jaspers. År 2006 definierade EIB egna ytterligare institutionella mål för Jaspers. De innefattade en ökning av utlåningsmöjligheterna och närmare förbindelser med nationella myndigheter²¹. För programperioden 2014–2020 förväntade sig EIB att återigen kunna dra nytta av de ökade utlåningsmöjligheterna till följd av Jaspers genom att låna ut 10 miljarder euro till projekt som fick stöd från Jaspers, vilket var samma belopp som under programperioden 2007–2013²². Eftersom vi saknar revisionsrättigheter (se punkt 15) bedömde vi inte om utlåningsrelaterade fördelar gjorde EIB:s bidrag till Jaspers värt insatsen. Vi kontrollerade inte heller om risken för bristande opartiskhet mellan Jaspers rådgivande arbete och EIB:s utlåningsverksamhet motverkades på lämpligt sätt.

Jaspers höll i allmänhet fast vid sin tilldelade roll som inte innefattar utarbetande av projekthandlingar, såsom kostnads-nyttoanalyser och anbudshandlingar. Men i ett begränsat antal fall (i tre av de 20 granskade större projekten) fann vi att medlemsstaterna ändå hade bett Jaspers utföra sådant arbete och att Jaspers hade gått med på det. Detta innebar i praktiken att Jaspers tillhandahöll medlemsstaterna kostnadsfritt konsultarbete genom att anlita och betala externa konsulter.

När kommissionen 2015 införde utvärderingen av inlämnade ansökningar (se även punkt 53) slutade den begära att meddelanden om avslutade åtgärder skulle bifogas ansökningar om större projekt. Jaspers hade dock inte införlivat denna förändring i sina arbetsformer med medlemsstaterna utan fortsätta kräva att de skulle bifoga ett sådant meddelande till varje ansökan om ett större projekt. Enligt vår uppfattning är det god praxis från Jaspers sida att fortsätta att kräva ett meddelande om avslutade åtgärder eftersom de omfattar mer än utvärderingarna. Under den tid som vi gjorde granskningen började kommissionen återigen använda utvärderingar av inlämnade ansökningar.

Jaspers borde ha medfört större nytta för kommissionen genom att minska behovet av externa konsulter för att utföra stödjande arbete för dess godkännandeförfaranden. Vi konstaterade dock att kommissionen ibland inte hade tagit tillvara denna möjlighet. Vi fann att för omkring 7 % av de godkända större projekt för programperioden 2007–2013 som hade fått stöd av Jaspers hade kommissionen anlitat externa konsultföretag för att utföra arbete som i viss mån överlappade det arbete som redan hade utförts av Jaspers.

I många fall riktade inte Jaspers sitt stöd tillräckligt

Prioriteringarna för Jaspers stöd grundades på medlemsstaternas önskemål som ska överensstämma med EU:s sammanhållningspolitik. Jaspers fastställde inte själv några särskilda prioriterade områden för sitt stöd till medlemsstater. I både 2005 års diskussionsunderlag och Jaspers interna kvalitetshandbok, som infördes först 2010, angavs att kommissionen måste rådfrågas om urvalet av alla enskilda och övergripande tilldelningar innan styrkommittén kunde godkänna de nationella handlingsplanerna för Jaspers. Dessa handlingsplaner hade strategisk betydelse: de fastställde omfattningen – och begränsningarna – av de verksamheter som Jaspers kunde utföra i medlemsstaterna. Under programperioden 2007–2013 skedde dock inte alltid samråd med kommissionen när det gällde andra projekt eller övergripande tilldelningar.

För programperioden 2014–2020 infördes fleråriga, löpande handlingsplaner för Jaspers, vilket ledde till en mindre exakt planering och även mindre frekventa samråd med kommissionen, något som i sin tur minskade deras strategiska värde. I praktiken godtog Jaspers nästan alla (98 %) av de ansökningar om enskilda och övergripande tilldelningar som medlemsstaterna lämnade in under båda programperioderna. Se tabell 2 för mer information.

Anmärkning: Principiellt avslås inte tilldelningar som rör kapacitetsuppbyggnad, utvärdering av inlämnade ansökningar eller oberoende kvalitetsgranskning. Avslag – en officiell begäran om tilldelning som Jaspers avslår.

Källa: Revisionsrättens analys på grundval av ett utdrag ur Jaspers databas (per december 2016).

Mellan 2006 och slutet av 2015²³ avbröts omkring 22 % av alla enskilda (större och andra projekt) och övergripande tilldelningar som skapats. Av dessa återkallades 85 % och återstående 15 % sköts upp²⁴. Se figur 3 för mer information. Det arbete som lagts ned på dessa avbrutna tilldelningar utgjorde ungefär 8 % av den totala tid som Jaspers personal arbetade under denna period²⁵. Tilldelningar kan återkallas av många olika orsaker, bland annat för att projektets omfattning minskas från kategorin större projekt till kategorin andra projekt eller för att projektet till och med läggs ner. Enligt vår uppfattning tyder dock den höga andelen avbrutna tilldelningar på att målinriktningen varit dålig.

Anmärkning: Avbrutna tilldelningar – uppskjutna och återkallade tilldelningar:

Uppskjuten tilldelning – en tilldelning skjuts upp av en medlemsstat eller Jaspers.

Återkallad tilldelning – en tilldelning återkallas av en medlemsstat.

Källa: Revisionsrättens analys på grundval av ett utdrag ur Jaspers databas (per december 2016).

Vi fann att kommissionen i slutändan inte godkände 14 % av alla större projekt som medlemsstaterna lämnade in för medfinansiering från EU under programperioden 2007–2013. Baserat på informationen i kommissionens databas noterade vi att de flesta större projekt som inte godkändes (omkring 95 %) inte hade fått stöd från Jaspers, vilket var positivt. Anledningarna till detta var många: projekt minskades i storlek eller delades upp eller sköts upp på grund av förseningar för att kunna genomföras under nästa stödperiod. Mindre vanligt var att kommissionen avslog dem eller att medlemsstaterna återkallade dem.

Dessutom konstaterade vi att Jaspers började ge stöd till försenade större projekt som behövde föras över från föregående programperiod (etappindelade projekt). Jaspers hade inlett 59 tilldelningar av detta slag fram till slutet av 2015²⁶. Detta stred mot Jaspers huvudprioritering att utveckla nya större projekt genom att tillhandahålla konventionell rådgivning.

Vi konstaterade även att Jaspers dessutom uppmanade medlemsstaterna att utöka utnyttjandet av dess stöd till att gälla övergripande tilldelningar och projekt under deras genomförandefas.

I den halvtidsöversyn av Jaspers som gjordes på uppdrag av kommissionen i december 2012 rekommenderades bland annat att Jaspers borde förbättra sitt strategiska tillvägagångssätt och formaliseringen av sina arbetsformer med kommissionen. Vi noterade att de underliggande problemen fortfarande orsakade problem under programperioden 2014–2020.

Inrättandet av den nya oberoende kvalitetsgranskningsfunktionen för programperioden 2014–2020 hade stora brister

I november 2013 utsåg kommissionen Jaspers till oberoende expert inom ramen för dess strategi för tekniskt stöd för programperioden 2014–2020²⁷. Kommissionen gjorde detta utan en föregående formell utvärdering. För att utföra denna funktion började Jaspers göra oberoende kvalitetsgranskningar under 2014 enligt överenskommelse med EIB (och lämnade sin första oberoende kvalitetsgranskningsrapport 2016).Kommissionen och Jaspers rekommenderar särskilt att oberoende kvalitetsgranskningar ska göras av större projekt som redan har fått rådgivning av Jaspers, men de kan även göras av större projekt som inte har fått sådant stöd tidigare.

Oberoende kvalitetsgranskning är en mycket viktig ny uppgift för Jaspers som kommissionen ville att medlemsstaterna skulle använda för bedömningen av större projekt. Vi förväntade oss därför att interna kvalitetsförfaranden hade antagits formellt. I oktober 2017 hade dock ännu inga förfaranden som definierade de oberoende kvalitetsgranskningsprocesserna inom Jaspers antagits. Det enda tillgängliga dokumentet var ett utkast till en handbok med förfaranden för oberoende kvalitetsgranskning. Fram till oktober 2017 hade Jaspers lämnat åtta oberoende kvalitetsgranskningsrapporter som ledde till att kommissionen underförstått godkände de underliggande större projekten.

För att garantera att oberoende kvalitetsgranskningar är opartiska kräver kommissionen att de ska vara fullständigt funktionellt oberoende i förhållande till Jaspers rådgivningstjänster. Avsikten var att detta skulle uppnås genom att de rådgivande och de kvalitetsgranskande underenheterna separerades fysiskt. Utkastet till en handbok med förfaranden för oberoende kvalitetsgranskning var det viktigaste dokument som presenterades för oss när det gällde förfarandena för oberoende kvalitetsgranskning. Det innehöll ett antal bestämmelser som skulle kunna försvaga de oberoende kvalitetsgranskningarnas funktionella oberoende.

Kommissionens tjänst för internrevision rapporterar att GD Regional- och stadspolitiks kvalitetskontroller inte på lämpligt sätt har hanterat frågor om potentiella intressekonflikter mellan Jaspers avdelningar för rådgivning respektive oberoende kvalitetsgranskning. Tjänsten för internrevision rekommenderar GD Regional- och stadspolitik att analysera faktiska och upplevda intressekonflikter mellan Jaspers rådgivning och oberoende kvalitetsgranskning och utarbeta riskreducerande åtgärder där så krävs.

Vi noterade även att samma direktör ansvarade för att godkänna både de kvalitetsgranskande och de rådgivande avdelningarnas arbete, vilket ytterligare minskade den kvalitetsgranskande avdelningens oberoende.

Oberoende kvalitetsgranskning är en viktig del av kommissionens förfarande för godkännande av större projekt. Kraven på vad en oberoende kvalitetsgranskning ska innefatta anges i sekundärlagstiftningen. Men kommissionen kunde inte direkt påverka den handbok för förfarandet som styr hur de oberoende kvalitetsgranskningarna utförs. Jaspers hade heller inte undertecknat något arbetsavtal om oberoende kvalitetsgranskning med kommissionen.

Förfarandet för oberoende kvalitetsgranskning skiljer sig från förfarandet för rådgivning såtillvida att det är kommissionen som är skyldig att påvisa allvarliga brister i en oberoende kvalitetsgranskningsrapport som den inte godkänner. Enligt vår uppfattning är det svårt för kommissionen att göra det eftersom den inte längre har tillgång till den underliggande dokumentationen. Om kommissionen inte gör detta, godtas den oberoende kvalitetsgranskningen automatiskt efter tre månader. Med detta scenario fattas kommissionens beslut om att godkänna större projekt i praktiken av Jaspers, som har hand om den oberoende kvalitetsgranskningen.

När vi gjorde revisionen hade Jaspers utarbetat standardiserade arbetsformer för oberoende kvalitetsgranskning för alla medlemsstater, men alla medlemsstater hade inte undertecknat dem. I slutet av 2016 hade nio medlemsstater undertecknat arbetsformerna, men inte Rumänien²⁸, Tjeckien eller Italien som hörde till de medlemsstater som förväntades lämna in störst antal större projekt.

Som nämns i punkterna 87 och 90 var antalet större projekt för programperioden 2014–2020 och tidsramarna för när de skulle lämnas in alltför optimistiska. Vi konstaterade också att medlemsstaternas utnyttjande av oberoende kvalitetsgranskning hade överskattats. I december 2013 förväntade sig kommissionen att de flesta av sammanhållningspolitikens största stödmottagare skulle använda sig av oberoende kvalitetsgranskning. I juli 2015 beräknade Jaspers att omkring 50 % av alla större projekt skulle genomgå en oberoende kvalitetsgranskning. Mer specifikt beräknades att 20 av dem skulle göra det under 2015, 70 under 2016 och 66 under 2017. I slutet av 2016 hade Jaspers endast avgett tre oberoende kvalitetsgranskningsrapporter om större projekt, varav alla redan hade fått rådgivning av Jaspers (inbegripet ett meddelande om avslutade åtgärder).

Kommissionen avsåg från början att alla större projekt som inte genomgick en oberoende kvalitetsgranskning skulle lämnas direkt till kommissionen och därefter utvärderas innan ansökan lämnades in²⁹.

Kommissionen undertecknade dock inte något avtal med Jaspers om arbetsformer eller metoder för utvärderingen av inlämnade ansökningar. Ändå kunde Jaspers fastställa en längsta tidsåtgång för utvärderingsförfarandet, nämligen 20 arbetsdagar. Fram till slutet av 2016 hade Jaspers slutfört 28 utvärderingstilldelningar (däribland 24 för Polen), jämfört med sina egna tidigare beräkningar på 90 utvärderingstilldelningar.

Jaspers påverkade projektkvaliteten men kunde inte påverka utnyttjandet av medel

Vi försökte fastställa om Jaspers hade uppfyllt sitt övergripande mål att höja projektens kvalitet och påskynda kommissionens eller de nationella myndigheternas godkännande av dem. Om detta mål uppnås bör det leda till ökad ekonomisk och social sammanhållning och till att EU-medel utnyttjas i högre grad.

Jaspers i allmänhet heltäckande stöd bidrog till bättre kvalitet på projekthandlingar och till att projekt godkändes snabbare

Principiellt gäller att ju tidigare Jaspers involveras, desto större blir dess inverkan. Vi granskade de meddelanden om avslutade åtgärder som hade utarbetats för alla 343 slutförda tilldelningar för större projekt i de fyra medlemsstater som vi besökte. För att kunna göra detta delade vi in Jaspers första involvering i olika faser (se ruta 1).

Vi konstaterade att Jaspers i huvudsak hade involverats i den förberedande förstudiefasen (15 %) och förstudiefasen (52 %) av projekt. Under revisionen uppgav de nationella myndigheterna och mottagarna av de granskade Jaspers-tilldelningarna – med undantag för dem som vi granskade i Malta – att Jaspers i allmänhet hade involverats i ett tillräckligt tidigt skede under utvecklingen av projektet.

Vid vår analys av Jaspers verksamhet kartlade vi 13 områden där Jaspers erbjuder stöd³⁰. När vi granskade meddelandena om avslutade åtgärder för alla de 343 tilldelningar för större projekt som hade slutförts i de fyra besökta medlemsstaterna, konstaterade vi att Jaspers oftast hade tillhandahållit stöd inom följande fem områden (ordnade efter frekvens i fallande ordning): förstudie, projektansökningsformulär, kostnads-nyttoanalys, miljöfrågor samt frågor rörande ekonomiskt stöd och finansiering. Vi noterade att enligt den egna interna handboken kan Jaspers endast erbjuda begränsad rådgivning inom vissa områden (såsom upphandling). Vi konstaterade även att medlemsstaterna själva begränsade vad Jaspers kunde göra på området för statligt stöd: Malta har exempelvis ett särskilt organ som hanterar statligt stöd, så på detta område hade Jaspers i stort sett aldrig varit involverat i Malta.

I urvalet med de 20 större projekt som vi granskade (se bilaga II) tillhandahöll Jaspers oftast stöd inom följande områden: granskningar av ansökningsformulär, granskningar av övergripande förslag och förstudier, kostnads-nyttoanalyser samt miljöfrågor. Vi konstaterade att Jaspers stöd i allmänhet var heltäckande och bidrog till projekthandlingarnas kvalitet. Detta återspeglade Jaspers inriktning mot att tillhandahålla stöd inom flera områden, oavsett när involveringen skedde. Iakttagelsen bekräftades av tilldelningarnas stödmottagare och av både det kroatiska och det polska nationella revisionsorganet under de samordnade revisionerna. Därutöver noterade vi att de flesta av stödmottagarna av de granskade tilldelningarna hade använt stöd från externa konsultföretag, även inom sådana områden där Jaspers ofta gav rådgivning.

Vi konstaterade generellt att Jaspers tilldelningar i vårt revisionsurval av 20 större projekt (se bilaga II) tenderade att pågå längre tid när Jaspers hade involverats i ett tidigt skede av projektet. Vägsektorn var ett undantag: de tilldelningar där Jaspers hade involverats i ett senare skede – under projektansökningsfasen (i genomsnitt 1 688 dagar) pågick längre tid än de tilldelningar där Jaspers hade involverats i ett tidigare skede – under förstudiefasen (834 dagar).

Det kan förväntas att tilldelningar pågår längre om Jaspers involveras i ett tidigt skede. Detta borde dock leda till att kommissionen sedan behöver kortare tid för att godkänna projekten. Vi konstaterade emellertid att de projekt i vårt urval där Jaspers hade involverats i ansökningsfasen tog 207 dagar för kommissionen att godkänna, medan det tog 205 dagar att godkänna projekt där Jaspers hade involverats tidigare, i förstudiefasen, vilket praktiskt taget är samma godkännandetid. När Jaspers hade involverats i den förberedande förstudiefasen tog det betydligt kortare tid att godkänna projekt, nämligen 183 dagar.

Bland de fyra medlemsstater som vi besökte hade kommissionen varit snabbast med att fatta beslut om större projekt med stöd av Jaspers i Malta (i genomsnitt hade det tagit 126 dagar). Alla de större projekt som vi granskade i Malta hade fått stöd av Jaspers, och till skillnad från i de andra tre medlemsstater som vi besökte hade några av dem granskats informellt av kommissionen innan ansökningarna lämnades in officiellt. Av de större projekt i vårt urval som fått stöd var det projekten i Kroatien som hade tagit längst tid för kommissionen att fatta beslut om (281 dagar).

På grundval av den information som fanns i kommissionens och Jaspers databaser med alla godkända större projekt under programperioden 2007–2013 bedömde vi om de större projekt som hade fått stöd från Jaspers hade godkänts snabbare av kommissionen. Vi konstaterade att i genomsnitt hade beslut om större projekt som hade fått stöd från Jaspers fattats 22 % snabbare än beslut om projekt som inte hade fått detta stöd³¹. Iakttagelsen bekräftades av det kroatiska och det polska nationella revisionsorganet under den samordnade revisionen. Effekten var tydligast inom sektorn för energi och fast avfall (se figur 4).

¹Antal dagar med avdrag för avbrottstid.

Källa: Revisionsrättens analys av kommissionens SFC-databas (per den 6 april 2017).

Vi hade förväntat oss att Jaspers stöd skulle bidra till projektansökningarnas kvalitet och på så sätt minska kommissionens behov av avbrott under godkännandeförfarandet. Under programperioden 2007–2013 var det också så inom alla sektorer utom vägsektorn, där bilden i stället var så negativ att det genomsnittliga antalet avbrott för både projekt med och utan stöd inom samtliga sektorer hamnade på ungefär samma nivå. Figur 5 innehåller närmare uppgifter.

Källa: Revisionsrättens analys av kommissionens SFC-databas (per den 6 april 2017).

Även om godkännandeförfarandet för projekt med stöd i allmänhet gick snabbare än för projekt utan stöd kunde kommissionen under programperioden 2007–2013 endast godkänna omkring 15 % (76 av 513) av de större projekt som fått stöd och 7 % (31 av 463) av de större projekt som inte fått stöd inom tidsfristen på 90 dagar efter att den mottagit projektansökan³². För större projekt som fått stöd överskred kommissionen sin tidsfrist på 90 dagar med i genomsnitt 198 dagar. Med hänsyn till avbrotten fattade kommissionen sitt beslut i genomsnitt nästan ett år (342 dagar) efter det datum som ansökan om ett större projekt lämnades in.

Ytterligare en av de fördelar som meddelandena om avslutade åtgärder avsågs leda till var att de skulle bidra till att effektivisera ansökningsförfarandet för större projekt: om Jaspers inte lyfte fram några större problem i sitt meddelande skulle kommissionen kunna använda meddelandet inom ramen för ett påskyndat ”snabbförfarande” för godkännande. Sammantaget användes detta förfarande endast för 29 % av de större projekt som hade fått stöd från Jaspers under programperioden 2007–2013 (se ruta 2).

För programperioden 2014–2020 hade kommissionen fram till slutet av 2016 fattat 17 beslut om nya större projekt enligt utvärderingsförfarandet (se punkt 53) som det i genomsnitt hade tagit 111 dagar att godkänna³³. Det är en väsentlig förbättring jämfört med situationen under programperioden 2007–2013.

I allmänhet påverkade Jaspers kvaliteten på de större projekt som vi granskade

Vi analyserade hur Jaspers rådgivningstjänster hade påverkat kvaliteten på större projekt. Detta gjorde vi genom att analysera hur rådgivningstjänsterna påverkade de större projektens planerade omfattning eller utfall, deras resultat eller inverkan, deras kostnader och deras tidsfrister för slutförande. I mer än hälften av de granskade projekten accepterade Jaspers medlemsstaternas begäran att börja involveras i ansökningsfasen för att granska projektansökningshandlingarna (se punkt 55.) Tabell 3 innehåller kvantifierade slutsatser för alla de större projekt som vi granskade.

Anmärkning:

Ingen inverkan – inga bevis för förändringar till följd av Jaspers inverkan på de analyserade aspekterna.

Måttlig inverkan – bevis för mindre förändringar till följd av Jaspers inverkan på de analyserade aspekterna.

Stor inverkan – tydliga bevis på betydande (påtagliga) förändringar till följd av Jaspers inverkan på de analyserade aspekterna.

Källa: Revisionsrättens analys baserat på en undersökning av vårt revisionsurval av enskilda tilldelningar för större projekt.

I de flesta fall påverkade Jaspers minst en av de fyra parametrar som gällde kvaliteten på de större projekt som vi granskade. När det gäller den planerade omfattningen eller det planerade utfallet av de större projekt som vi granskade fann vi att Jaspers inverkan i de flesta fall var liten eller obefintlig. Det fanns dock även exempel där inverkan hade varit stor. Vi fann även att Jaspers stöd påverkade de planerade kostnaderna för omkring två tredjedelar av de större projekt som vi granskade. Oftast fann vi att Jaspers endast i liten eller ingen utsträckning påverkade planerade resultat eller inverkan av de större projekt som vi granskade. Några exempel ges i ruta 3.

I de flesta fall fann vi att Jaspers inte påverkade den planerade tidsåtgången för genomförandet när det gällde de större projekt som vi granskade (se tabell 3).

Vi analyserade även i vilken utsträckning projektens planerade kvalitetsparametrar faktiskt hade uppnåtts. För de större projekt som hade kommit tillräckligt långt i processen för att vi skulle kunna dra några slutsatser noterade vi att målvärdena för de flesta utfallsindikatorerna hade uppnåtts helt eller delvis. Endast 40 % av projekten hade uppnått sina resultat fullt ut. Mer än hälften av projekten hade överskridit sina kostnader. Alla de större projekt som vi granskade hade försenats, i genomsnitt med 22 månader jämfört med det ursprungliga färdigställandedatumet i bidragsöverenskommelsen. Närmare uppgifter finns i tabell 4. Vi fann inga bevis för att förseningarna eller kostnadsökningarna berodde på Jaspers input.

Källa: Revisionsrättens analys baserat på en undersökning av vårt revisionsurval av enskilda tilldelningar för större projekt.

Utöver vårt urval av granskade större projekt granskade vi även utförligt tre enskilda tilldelningar kopplade till tre andra projekt. Vi såg inte att Jaspers hade haft någon större inverkan på projektens omfattning, utfall, resultat, inverkan, kostnader eller tidsfrister för slutförande, förutom för ett projekt i Kroatien. I detta fall hade Jaspers stöd bidragit till effektiv användning av den nya utrustningen (och därmed även på projektets planerade effektivitet).

För alla dessa tre tilldelningar hade stödmottagarna och de nationella myndigheterna i allmänhet följt Jaspers råd. Vi noterade dock att det inte fanns några lämpliga former för stödmottagare, nationella myndigheter, Jaspers och kommissionen att utbyta information på ett ändamålsenligt sätt om hur man bäst utnyttjade Jaspers råd för andra projekt. Inte i något av de tre projekt som vi analyserade bifogades meddelandet om avslutade åtgärder till den projektansökan som lämnades in till den berörda nationella myndigheten trots att Jaspers hade utfärdat ett sådant meddelande.

Slutligen undersökte vi om större projekt med stöd från Jaspers innehöll färre fel än projekt utan stöd. För att göra det återgick vi till resultaten av de regelefterlevnadsrevisioner som vi utförde under 2014 och 2015. Vi gjorde då regelefterlevnadsrevisioner av 68 större projekt i alla medlemsstaterna, varav 34 hade fått stöd av Jaspers och 34 inte hade det. Överlag hade projekt med stöd från Jaspers färre fel än projekt utan stöd: 44 % av projekten med stöd och 56 % av projekten utan stöd innehöll fel.

Vid tidpunkten för regelefterlevnadsrevisionerna hade 12 av dessa 20 större projekt kommit tillräckligt långt i processen för att vi skulle kunna analysera om målvärdena för deras utfalls- och resultatindikatorer faktiskt hade uppnåtts. Vi konstaterade att 50 % av indikatormålvärdena i projekt med stöd från Jaspers hade uppnåtts, men endast 25 % av indikatormålvärdena i projekt utan stöd.

Jaspers kunde inte påverka de granskade projektens utnyttjande av EU-medel

Vi förväntade oss att Jaspers skulle ha ökat utnyttjandet, särskilt genom att påskynda kommissionens beslut. När vi gjorde revisionen hade 19 av de 20 större projekt som vi granskade kommit tillräckligt långt i processen för att vi skulle kunna analysera om Jaspers i hög grad hade påverkat utnyttjandet av EU-medel. Men i de fall som vi granskade kunde vi inte finna några bevis för att Jaspers hade haft en sådan inverkan.

Detta berodde främst på de förseningar som uppstått på projektnivå (i genomsnitt hade det blivit förseningar på 22 månader för de större projekt som vi granskade). Mer än en tredjedel av projekten hade delvis behövt föras över till efterföljande programperiod (se punkt 41).

En annan anledning till att utnyttjandet inte påverkades var sättet att redovisa utgifter för större projekt. Kostnader som är berättigade till ersättning med EU-medel deklareras (”attesteras”) till kommissionen, som därefter ersätter medlemsstaten för dem. Från att programperioden 2007–2013 inleddes fram till 2009 kunde medlemsstaterna bara deklarera utgifter för större projekt efter att projektet hade godkänts av kommissionen. Men från och med 2009³⁴ tillät lagstiftningen att medlemsstaterna redovisade kostnaderna när ett projekt hade godkänts på nationell nivå, men innan kommissionen hade fattat ett beslut. Med detta scenario påverkar Jaspers inte utnyttjandet eftersom pengarna används oavsett om Jaspers ger stöd till dessa projekt eller inte, under förutsättning att kommissionen inte avslår ansökan om det större projektet.

Flera av de större projekt som vi granskade hade gynnats av denna ordning: för 53 % av de granskade projekten hade stödberättigande utgifter lämnats till kommissionen innan den fattade sitt beslut. I dessa fall var det genomsnittliga tidsgapet mellan den första kostnadsredovisningen och kommissionens beslut 23 månader.

Jaspers inverkan på medlemsstaternas administrativa kapacitet hade ännu inte lett till att beroendet av stöd från Jaspers hade minskat

Vi försökte fastställa om Jaspers hade uppfyllt ett annat av sina mål, nämligen målet att öka medlemsstaternas administrativa kapacitet att utarbeta, godkänna och genomföra projekt. Om detta mål hade uppnåtts borde det ha lett till att medlemsstaterna använde sin samlade erfarenhet för efterföljande projekt och programplaneringar, vilket skulle ha gjort dem mindre beroende av tekniskt stöd från kommissionen (och från Jaspers).

Sedan 2012 har Jaspers alltmer inriktats på att bygga upp medlemsstaternas administrativa kapacitet

I diskussionsunderlaget från kommissionen 2005 förutsågs att Jaspers skulle ses över efter två år. Kommissionen såg det alltså som ett övergångsverktyg som skulle bidra till att utveckla medlemsstaternas administrativa kapacitet att förvalta EU-medel samt att utarbeta och genomföra projekt i enlighet med EU:s krav. I diskussionsunderlaget föreslogs också att Jaspers i några fall skulle ge de berörda medlemsstaterna rekommendationer om hur de kan förbättra sin administrativa kapacitet genom att till exempel inrätta enheter för förvaltning av projektgenomförandet. Fram till 2012 fanns inga andra dokument som utförligare angav vilka åtgärder Jaspers förväntades vidta för att bygga upp medlemsstaternas administrativa kapacitet.

Det var inte förrän efter att kommissionen hade avgett sin utvärderingsrapport 2012 som Jaspers skapade en nätverksplattform för att komplettera sin projektrådgivning och öka stödet till medlemsstater för att förbättra deras administrativa kapacitet. Syftet var att göra detta genom att genomföra åtgärder för kunskapsutbyte och riktad kapacitetsuppbyggnad samt främja spridning av god praxis och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna.

För programperioden 2014–2020 beslutade kommissionen och EIB att utöka och förbättra Jaspers kapacitetsuppbyggande verksamhet via nätverksplattformen. Jaspers skapade 2014 därför ett nätverks- och kompetenscentrum – en avdelning vars främsta mål var att ytterligare förbättra den kapacitetsuppbyggande verksamhet som var riktad mot de nationella myndigheterna och projektens stödmottagare.

Medlemsstaterna vill gärna ha fortsatt stöd från Jaspers till sin administrativa kapacitet

För alla enskilda projekttilldelningar som vi granskade uppgav både de nationella myndigheterna och stödmottagarna att Jaspers inverkade positivt på deras administrativa kapacitet, även om vissa av dem menade att de fortfarande var mycket beroende av Jaspers stöd. Detta noterades även av det kroatiska och det polska nationella revisionsorganet under den samordnade revisionen. De nationella myndigheterna och stödmottagarna kunde dock inte lägga fram några bevis för att denna inverkan faktiskt hade ägt rum.

Vi granskade även nio övergripande tilldelningar med strategisk potential som inletts mellan 2008 och 2014. Vi kunde bekräfta att 33 % av dem (tre av nio tilldelningar) verkligen hade haft stor strategisk inverkan och att ytterligare 22 % hade en mer begränsad inverkan (två av nio tilldelningar). För de återstående 45 % (fyra av nio tilldelningar) kunde vi inte se någon strategisk inverkan. Vi fann dock inga bevis för att Jaspers hade inverkat på den administrativa kapaciteten i sex av fallen. I de återstående tre fallen hade Jaspers inverkan varit begränsad (främst när det gällde nationella myndigheter och stödmottagare) (se ruta 4).

Jaspers kapacitetsuppbyggande åtgärder borde ha passat inom ramen för de kapacitetsuppbyggande åtgärder som kommissionen vidtar. Men under programperioden 2007–2013 utgjordes kommissionens egna kapacitetsuppbyggande åtgärder i huvudsak av reaktiva åtgärder. För programperioden 2014–2020 noterade vi dock att kommissionen tillämpade ett mer proaktivt och samordnat tillvägagångssätt. Den hade utarbetat en strategi för tekniskt stöd i november 2013 och inrättat en särskild kapacitetsuppbyggande enhet. I strategin för tekniskt stöd fann vi dock inga hänvisningar till samordning mellan den särskilda kapacitetsuppbyggande verksamhet som tillhandahölls direkt av kommissionen och den verksamhet som tillhandahölls av Jaspers.

Betydande brister i planeringen, övervakningen och utvärderingen av Jaspers verksamhet äventyrade ett framgångsrikt genomförande av initiativet

Vi försökte fastställa om systemet för planering, övervakning och utvärdering av initiativet Jaspers hade fått en heltäckande utformning och genomförts i enlighet med detta. Om systemet var korrekt utformat borde det finnas tillräcklig information om Jaspers utförda arbete för att styrkommittén, och framför allt kommissionen, kan göra ändringar av Jaspers verksamhet och ange dess framtida inriktning. Systemet borde göra det möjligt att övervaka om Jaspers operativa mål har uppnåtts i tid och utvärdera vilken övergripande inverkan det har haft. Det borde även göra det möjligt att undersöka om initiativets ekonomiska förvaltning har varit sund.

Vi fann betydande brister i planeringen av Jaspers verksamhet

Mellan perioderna 2007–2009 och 2014–2016 ökade Jaspers genomsnittliga antal anställda med 73 % för att man skulle klara av den förväntade arbetsbördan (se tabell 1 för utförligare uppgifter om Jaspers personal). Det totala antalet skapade (men inte avslagna, uppskjutna eller återkallade) Jaspers-tilldelningar minskade med omkring 32 % mellan dessa båda perioder. Vi anser att detta till stor del berodde på att kommissionens uppskattningar av antalet och tidsramarna för större projekt som skulle lämnas in under programperioden 2014–2020 var alltför optimistiska (se även punkt 52 beträffande oberoende kvalitetsgranskning).

Kommissionens uppskattningar är en viktig uppgift för planeringen av Jaspers behov av arbetskraft. Kommissionens uppskattningar av det förväntade antalet större projekt bygger på information från medlemsstaterna. Denna information inbegriper både nya och försenade större projekt som måste föras över från den föregående programperioden (etappindelade projekt). Med undantag för Polen hade inga medlemsstater lämnat in ansökningar i en omfattning som tillnärmelsevis motsvarade det antal som de tidigare hade förutspått. Se uppdelning per medlemsstat från 2014 till 2016 i figur 6.

Källa: Uppgifter från kommissionen.

I januari 2015 beräknade kommissionen att 582 ansökningar om större projekt, varav 478 gällde nya större projekt, skulle lämnas in under hela programperioden 2014–2020. Av de 582 (varav 478 nya) ansökningarna för större projekt förväntades 349 (varav 262 nya) ha lämnats in senast vid utgången av 2016³⁵. Men endast 76 (varav 45 nya) hade i själva verket lämnats in fram till den 19 april 2017. Av de 45 (nya) inlämnade ansökningarna hade endast en tredjedel fått rådgivning från Jaspers (se figur 7).

Källa: Revisionsrättens analys baserat på information från kommissionen.

Samtidigt som kommissionen utifrån sin egen erfarenhet var medveten om att medlemsstaternas prognoser hade varit tämligen optimistiska noterade vi att kommissionen inte på lämpligt vis hade anpassat dem för planeringen av Jaspers egen arbetskraft. Mellan 2006 och 2013 stod det totala antalet anställda³⁶ generellt i proportion till antalet slutförda tilldelningar för rådgivning till större projekt. Från 2014 och framåt minskade det totala antalet slutförda tilldelningar för rådgivning till större projekt per år betydligt, trots att antalet anställda ökade ytterligare (se figur 8).

Källa: Revisionsrättens analys på grundval av uppgifter från Jaspers databas (enligt status i december 2016).

Vi fann betydande brister i övervakningen av Jaspers verksamhet

I samförståndsavtalet från 2006 hänvisades till mål för Jaspers, men det angavs inga tillhörande indikatorer och kvantifierade mål. Det var inte förrän i oktober 2008 som Jaspers styrkommitté godkände ett omfattande förslag om hur resultatindikatorerna skulle se ut och rapporteras. Förslaget bestod av tio resultatindikatorer och tio tematiska statistiska uppgifter³⁷, men endast fyra resultatindikatorer (tre om utfall och en om resultat) rapporterades i praktiken till styrkommittén.

I de fyra medlemsstater som vi besökte var den övervakning som utfördes av de nationella myndigheterna begränsad till hur Jaspers handlingsplaner och projekt som fått stöd fortskred, men trots detta konstaterade vi att flera tilldelningar saknades i Jaspers handlingsplaner eller hade skapats på ett sätt som gjorde att övervakningen hindrades (se ruta 5). Det gjordes ingen bedömning av Jaspers inverkan på den administrativa kapaciteten.

Jaspers inriktade övervakningen av sitt utfall på antalet slutförda tilldelningar. Detta gällde alla slags tilldelningar förutom oberoende kvalitetsgranskningar och utvärderingar av inlämnade ansökningar. Vi noterade dock att målvärdena, som hade införts så sent som 2010 av Jaspers styrkommitté, inte hade definierats tydligt eller saknades helt. Den viktigaste indikator som Jaspers faktiskt använde för att övervaka resultat som skulle rapporteras till styrkommittén var hur lång tid det tar att godkänna större projekt, vilket kommissionen gör. Jaspers använde denna indikator för att årligen mäta resultaten i förhållande till större projekt som inte fick stöd, men utan att göra någon ytterligare analys på sektorsnivå. Vidare noterade vi att denna indikator inte användes för andra projekt, som godkänns av nationella myndigheter, trots att detta var styrkommitténs avsikt. Vi fann heller ingen övervakning av resultat kopplade till Jaspers enskilda andra projekt eller till övergripande tilldelningar/tilldelningar för strategisk rådgivning, oberoende kvalitetsgranskning eller utvärdering av inlämnade ansökningar.

Utöver den enda resultatindikator som rapporterades till styrkommittén fann vi tre ytterligare resultatinriktade indikatorer som gällde för större projekt. De tre indikatorerna hade endast rapporterats till styrkommittén en gång, i juni 2016, och omfattade hela perioden från 2008. Dessa indikatorer mättes med hjälp av ”återkopplingsformulär” som skulle fyllas i av de stödmottagarna som fått rådgivning av Jaspers. Svarsfrekvensen var låg och resultaten för alla olika Jaspers-tilldelningar var överväldigande positiva, och därför upphörde man med denna återkopplingsmetod.

Vi kunde inte identifiera några resultatindikatorer eller statistiska uppgifter om övervakning av Jaspers inverkan på medlemsstaternas administrativa kapacitet. Denna aspekt behandlades inte heller i övervakningsrapporterna.

Utvärderingar av Jaspers verksamhet tyder på att den bör fortsätta men pekade på brister som måste åtgärdas

År 2010 gjorde EIB en utvärdering av sin roll i initiativet Jaspers. Rapporten gjordes tillgänglig för styrkommittén och kommissionen. År 2012 gjordes en annan utvärdering av Jaspers på uppdrag av kommissionen. Kommissionen ansåg att denna utvärdering var likvärdig med den planerade, men försenade, halvtidsöversynen av programperioden 2007–2013 (se punkt 23). Båda utvärderingarna omfattade Jaspers utfall, resultat och övergripande inverkan. I EIB:s utvärdering från 2010 rapporterades om motsägelsefulla inslag i Jaspers resultat. Exempelvis angavs att de flesta av Jaspers tilldelningar inte påverkade hur ett projekt utformades fysiskt och därför heller inte påverkade dess underliggande kvalitet. Men när projektkvaliteten verkligen hade förbättrats hade detta i allmänhet gett upphov till ytterligare förseningar, vilket hade haft en negativ effekt på utnyttjandet av EU-medel. Dessutom hade en förskjutning av initiativets inriktning mot att producera mogna projekt som var färdiga att sjösättas – en förskjutning som var avsedd att främja utnyttjandet av medel – lett initiativet bort från en inriktning mot kapacitetsuppbyggnad. Den samlade slutsatsen av EIB:s utvärdering presenteras i ruta 6.

Ingen av de båda utvärderingarna omfattade Jaspers utförda arbete med avseende på dess enskilda tilldelningar för andra projekt. Den senaste utvärderingen, som gjordes av kommissionen 2012, innehöll information om Jaspers viktigaste mål som gällde inverkan på projektens kvalitet. Enligt AECOM har Jaspers-initiativet visat sig vara mycket värdefullt för medlemsstaterna vid utarbetandet av projekt och ansökningar om finansiering. Det rekommenderas också att Jaspers fortsätter sin verksamhet eftersom det fortfarande finns en stor efterfrågan på dess tjänster från medlemsstaternas sida³⁸.Starten på den halvtidsöversyn av programperioden 2014–2020 som var planerad till 2017 flyttades fram av kommissionen till första kvartalet 2018.

Överlag fann vi inga formella förfaranden i de fyra besökta medlemsstaterna för utvärderingen av utfall, resultat eller övergripande inverkan av Jaspers stöd. Vi fann endast bevis i Polen för att utvärderingar faktiskt hade gjorts, där en enkät hade genomförts av det samordnande organet 2007 och en utvärdering hade gjorts på uppdrag av utvecklingsministeriet 2010. Polens nationella revisionsorgan uppgav vid den samordnade revisionen att det saknades systematiska utvärderingar av Jaspers-initiativet på nationell nivå, trots att det hade funnits planer på detta sedan 2012.

Endast begränsad uppföljning av hur Jaspers rådgivning faktiskt användes

Vi konstaterade att Jaspers endast i mycket begränsad omfattning följde upp hur dess slutsatser och rekommendationer (dess utfall) hade tillämpats under godkännandeförfarandet för större projekt. Den information som krävs för att göra en uppföljning av detta slag kommer från fyra huvudkällor.

Innan Jaspers började utföra sina tillsynsuppgifter (oberoende kvalitetsgranskning och utvärdering av inlämnade ansökningar) slutade dess roll i godkännandeförfarandet för större projekt när Jaspers lämnade ett meddelande om avslutade åtgärder. Men om kommissionen avbröt godkännandeförfarandet kunde Jaspers få återkoppling för att se vilka problem som uppstått (om medlemsstaten samtyckte). Av de enskilda tilldelningar för större projekt som vi granskade fann vi att Jaspers endast hade fått denna information i 47 % av fallen.

En annan informationskälla enbart för större projekt är återkopplingsmekanismen från GD Regional- och stadspolitik till Jaspers. Enligt Jaspers returnerades dock inte många av dessa formulär.

En tredje informationskälla är tillgången till kommissionens databas. Även om Jaspers har tillgång till denna databas konstaterade vi att det inte var möjligt att identifiera enskilda större projekt i omkring 24 % av fallen, trots att tilldelningarna hade slutförts.

Den fjärde informationskällan, som var den enda källa som även omfattade andra projekt, var det årliga återkopplingsformulär som Jaspers skickade till de nationella förvaltningsmyndigheter som var involverade i godkännandet av underliggande projekt. Jaspers samlade enbart in denna information i en av de besökta medlemsstaterna (Rumänien) och bara för ett enda operativt program.

Vi fann inga bevis för att Jaspers systematiskt hade följt upp hur dess rådgivning hade använts för att genomföra större eller andra projekt som fått stöd. Vi noterade även att övervakningssystemet inte innehöll någon information om hur de projekt som fått stöd faktiskt hade genomförts, med uppgifter om förseningar av genomförandet, överskridna kostnader och upphandlingsaspekter. Vi kunde inte finna några bevis för att kommissionen hade återkopplat till Jaspers om hur projekten faktiskt hade genomförts på grundval av den information som ingick i medlemsstaternas årliga genomföranderapporter till kommissionen.

I vårt revisionsurval ingick fyra tilldelningar med sex underliggande större projekt, om vilka Jaspers hade avgett ett övergripande negativt utlåtande. I samtliga fall utom ett hade stödmottagarna och de nationella myndigheterna följt Jaspers rådgivning och projekten hade inte lämnats in till kommissionen. I ett fall hade medlemsstaten sedan beslutat att ändra samt minska projektets omfattning och därefter fortsätta med det som ett annat (inte större) projekt utan att åtgärda de problem som Jaspers hade påpekat.

Vi fann bara en informationskälla till hur Jaspers övergripande/strategiska rådgivning faktiskt användes, nämligen ett återkopplingsformulär som Jaspers skickade till de nationella myndigheter som fick rådgivning. Även för detta formulär var svarsfrekvensen låg (omkring 32 % i alla medlemsstater).

Vi fann brister i övervakningen och utvärderingen av Jaspers effektivitet och ändamålsenlighet

För att bedöma effektiviteten jämförde vi initiativets utfall med dess input. För att göra detta krävs information i form av indikatorer. År 2008 godkände styrkommittén tre utfallsindikatorer³⁹ (se även punkt 91) och tre inputindikatorer⁴⁰. Vi konstaterade dock att enbart utfallsindikatorerna systematiskt hade utvärderats, men även här fann vi vissa brister (se punkterna 92–94).

Två av inputindikatorerna hade inte utvärderats alls. Beträffande den tredje (tid från tilldelningens start till slutförande) fanns det vissa uppgifter, men de hade aldrig använts som underlag för en effektivitetsanalys. Uppgifterna var dessutom ofullständiga, eftersom det inte fanns någon information om de tilldelningar som hade skjutits upp, avslagits eller återkallats. Sådana tilldelningar utgjorde omkring 21 % av alla tilldelningar som hade skapats fram till januari 2017, eller 8 % av Jaspers arbetsbörda.

Jaspers hade ett system för att dokumentera hur lång tid varje tilldelning tog. Det borde ha varit möjligt för Jaspers att använda detta som underlag för att beräkna en av inputindikatorerna, nämligen kostnad per åtgärd fram till slutförande. Men Jaspers berättade för oss att de uppgifter som registrerades i systemet inte var tillräckligt tillförlitliga för att användas till en sådan analys. I slutet av 2016 började personalen vid Jaspers registrera uppgifter i ett annat system.

EIB hade gjort en egen utvärdering av Jaspers 2010 och dragit slutsatsen att initiativet därför kunde sägas vara ekonomiskt motiverat, om än inte optimalt. Vid utvärderingen bedömdes därför initiativets övergripande resultat när det gällde både ändamålsenlighet och effektivitet som delvis otillfredsställande av två skäl. Det första var att Jaspers roll och dess prioriteringar var otydliga. Enligt EIB:s rapport ledde det till att betydande tid och resurser hade lagts på att tillhandahålla rådgivning som visade sig strida mot kommissionens krav. Det andra var att tillhandahållandet av kostnadsfria tjänster hade lett till att Jaspers tilldelningar hanterades mindre effektivt⁴¹.

För att mäta ändamålsenlighet undersökte vi de tillgängliga resultatindikatorerna. Vi identifierade fyra resultatindikatorer, men vi fann vissa brister som påverkade dem (se punkterna 92–94).

Vi fann brister i Jaspers effektivitet

Det saknades lämpliga inputindikatorer för att bedöma Jaspers effektivitet. Vi undersökte om ökningen av Jaspers budget och personal för programperioden 2014–2020 hade åtföljts av en motsvarande ökning av Jaspers utfall i form av antalet slutförda tilldelningar. Vi konstaterade att antalet slutförda tilldelningar per Jaspers-anställd hade minskat med minst 10 % mellan 2007–2009 och 2014–2016.

I samförståndsavtalet från 2006 fastställdes kommissionens preliminära bidrag till Jaspers under programperioden 2007–2013 till 106,5 miljoner euro. I själva verket bidrog kommissionen med omkring 38 % mer än så (147,3 miljoner euro betalades ut under perioden 2006–2013). Enligt vår uppfattning var Jaspers totala budget generös. I ramavtalet om partnerskap 2014 hade man angett att kommissionens preliminära bidrag till Jaspers under programperioden 2014–2020 skulle öka till 250 miljoner euro⁴². Denna summa hade man kommit fram till på grundval av Jaspers egna uppskattningar av antalet planerade tilldelningar, uppskattningar som baserades på uppgifter från medlemsstaterna och som enligt vår mening var alltför optimistiska (se även punkterna 24, 52 och 89). I den utvärderingsrapport från 2012 som AECOM gjorde på uppdrag av kommissionen jämfördes Jaspers dagliga personalkostnader med motsvarande kostnader vid fyra andra institutioner. Det visade sig att Jaspers hade avsevärt högre personalkostnader (upp till 116 %) än de andra institutionerna⁴³.

I sitt årliga budgetarbete hade kommissionen och EIB enats om att beräkna sina personalkostnader med hjälp av standardiserade enhetskostnader. Fram till 2014 berodde kostnaden för en medarbetare på om tjänsten finansierades av kommissionen eller EIB. I genomsnitt var den månatliga enhetskostnaden för EIB-finansierad personal omkring 40 % högre än kostnaderna för personal som finansierades av kommissionen. Vi undersökte den grundläggande dokumentation som var tillgänglig för oss, men fann inga övertygande skäl till detta.

Från 2014 enades kommissionen och EIB om att använda en annan metod för att beräkna personalkostnader. Enligt den nya metoden harmoniserades standardkostnaderna och baserades på personalens erfarenhet. De avgjordes med andra ord inte längre av om tjänsterna finansierades av kommissionen eller EIB. År 2015 undertecknade kommissionen en specifik bidragsöverenskommelse som innehöll en beräknad budget som hade räknats fram med den gamla metoden för EIB:s personal och med ersättningsnivåerna i det ekonomiska och administrativa ramavtalet (Fafa) för kommissionens personal. Den ersattes senare med de nya Fafa-nivåerna för både kommissionens och EIB:s personal. Med den tidigare ”blandade” metoden uppgick den beräknade totalkostnaden för initiativet 2015 till 40,3 miljoner euro. Med den nya metoden med enbart Fafa-nivåer blev totalkostnaden 37,3 miljoner euro, vilket är 7,4 % lägre. Trots att totalkostnaden för Jaspers räknades om för det året ändrades inte kommissionens bidrag.

Vi fann inga bevis för att Jaspers standardkostnader för personal motsvarade de faktiska kostnaderna för de anställda. Vi bad att få information från Jaspers om dess faktiska (uppkomna) kostnader, men Jaspers vägrade att ge oss dessa uppgifter. Vi bad även kommissionen visa oss hur standardkostnaderna för personal hade påvisats vara rimliga med avseende på den gamla metod som användes fram till 2014 för personal som tillhandahållits av EIB. I det svar vi fick från kommissionen besvarades våra frågor endast delvis.

Slutsatser och rekommendationer

Vår övergripande slutsats är att Jaspers viktigaste strategiska mål, roller och ansvarsområden var bristfälligt definierade. Till följd av detta riktades Jaspers stöd inte in tillräckligt på de åtgärder som gav mest mervärde. Vi drog också slutsatsen att inrättandet av Jaspers nya oberoende kvalitetsgranskningsfunktion för programperioden 2014–2020 hade stora brister, vilket gjorde att det fanns en stor risk för bristande opartiskhet i Jaspers rådgivningsuppdrag. Vi konstaterade att Jaspers hade påverkat kvaliteten på större projekt. Jaspers inverkan på medlemsstaternas administrativa kapacitet hade ännu inte lett till att beroendet av stöd från Jaspers minskat. Detta, i kombination med brister i övervakningen och utvärderingen av Jaspers verksamhet, äventyrar ett framgångsrikt genomförande av initiativet, särskilt vad gäller Jaspers effektivitet och ändamålsenlighet.

Brister i definitionen av Jaspers viktigaste mål hade gett upphov till brister i verksamheten

Vi konstaterade att Jaspers viktigaste mål inte var tillräckligt tydliga och delvis motstridiga. I de överenskommelser som undertecknats av kommissionen och Jaspers huvudaktörer angavs inte hur eller när kommissionen skulle bedöma om Jaspers viktigaste mål hade uppnåtts. Jaspers planerade inverkan på förbättrad projektkvalitet, utnyttjandet av EU-medel och administrativ kapacitet hade inte definierats tydligt. Jaspers utformades ursprungligen som ett initiativ för programperioden 2007–2013, men det kom att bli ett mer långsiktigt initiativ eftersom det förlängdes för programperioden 2014–2020. Det har inga tydliga, mätbara mål för att visa att dess syfte har uppnåtts.

Vidare konstaterade vi att huvudaktörernas roller och ansvarsområden inte var tillräckligt tydliga, vilket äventyrade möjligheten att utkräva ansvar. Jaspers hade endast undertecknat arbetsformer med medlemsstaterna, men inte med kommissionen. Dessa arbetsformer var fortfarande inte tillräckligt heltäckande, eftersom de var begränsade till att tillhandahålla stöd till projekt och inte omfattade några andra av Jaspers verksamheter. Vi anser att kommissionen och EIB är (indirekta) kunder som drar nytta av Jaspers, medan Jaspers och kommissionen anser att medlemsstaterna är Jaspers enda kunder (bortsett från utvärderingen av inlämnade ansökningar). Jaspers hade även tillhandahållit medlemsstaterna kostnadsfritt konsultarbete genom att anlita och betala externa konsulter.

I flera fall fann vi även att Jaspers stöd inte hade riktats på tillfredsställande sätt. Detta bidrog till att ett stort antal tilldelningar återkallades eller sköts upp. Jaspers hade själv inte fastställt några särskilda prioriterade områden för de medlemsstater som fick stöd, utan agerade utifrån dessa medlemsstaters efterfrågan. I allmänhet följde Jaspers upp i stort sett alla tilldelningar som efterfrågades av medlemsstaterna utan att alltid rådfråga kommissionen, som finansierade de flesta av Jaspers kostnader.

I början av programperioden 2014–2020 började Jaspers även stödja etappindelade projekt och uppmanade medlemsstaterna att i större utsträckning utnyttja den kostnadsfria rådgivningen under projektgenomförandet. Inget av detta var en prioritering.

I den halvtidsöversyn av Jaspers som gjordes på uppdrag av kommissionen 2012 belystes brister i Jaspers strategiska tillvägagångssätt och arbetsformer samt rekommenderades åtgärder för att komma till rätta med dem. Dessa brister borde ha åtgärdats redan i samband med att Jaspers förlängdes för programperioden 2014–2020, men när revisionen gjordes hade de korrigerande åtgärder som vidtagits lett till mindre exakt planering, vilket minskade deras strategiska värde.

Rekommendation 1

Kommissionen bör ta mer kontroll över den strategiska planeringen av Jaspers, bland annat över Jaspers alla verksamhetstyper, och ha i åtanke att Jaspers ursprungligen utformades som ett tillfälligt initiativ. Framför allt bör kommissionen vidta följande åtgärder:

1. Anpassa sin övergripande strategiska planering av Jaspers verksamhet efter medlemsstaternas särskilda behov och i enlighet med EU:s sammanhållningspolitik. Jaspers verksamhet bör inriktas på de åtgärder som ger mest mervärde.
2. Definiera tydliga delmål och kriterier som gör det möjligt att fasa ut Jaspers-initiativet när dess viktigaste mål har uppnåtts.
3. Införliva dess övergripande strategi i den årliga planeringen av Jaspers verksamhet i medlemsstaterna. I denna planering bör man ange specifika prioriteringar för varje medlemsstat och sektor i enlighet med EU:s lagstiftning och politik.
4. Ytterligare förtydliga huvudaktörernas roller och ansvarsområden för att förbättra insynen och möjligheterna att utkräva ansvar.
5. Se till att Jaspers inför heltäckande, praktiska och tydliga arbetsformer för alla sina tjänster med samtliga relevanta generaldirektorat vid kommissionen, EIB och medlemsstaterna.

Måldatum för genomförande: slutet av 2018.

Vi fann betydande brister i strukturen på den nya oberoende kvalitetsgranskningsfunktionen för programperioden 2014–2020. Vi noterade en stor risk för bristande opartiskhet i förhållande till Jaspers rådgivningsuppdrag. Trots att oberoende kvalitetsgranskning var en avgörande del av kommissionens förfarande för godkännande av större projekt kunde kommissionen inte direkt påverka hur de oberoende kvalitetsgranskningarna utfördes i praktiken, vilket innebär en risk för att de inte levererades som det var tänkt. Kommissionens beslut om att godkänna större projekt fattas i praktiken av Jaspers, som har hand om den oberoende kvalitetsgranskningen.

Syftet med oberoende kvalitetsgranskning var att effektivisera kommissionens godkännandeförfarande för större projekt. I slutet av 2016 hade Jaspers dock inte lyckats underteckna arbetsformer med flera av de medlemsstater som förväntades lämna in störst antal större projekt. Dessutom beslutade kommissionen att använda en annan utvärderingsfunktion som tillhandahölls av samma Jaspers-avdelning, avdelningen för utvärdering av inlämnade ansökningar, för de flesta större projekt. Utvärderingsförfarandet bidrog till att avsevärt minska den tid som kommissionen behövde för att godkänna större projekt.

Rekommendation 2

1. Kommissionen bör vidta omedelbara åtgärder för att motverka den stora risken för bristande opartiskhet när Jaspers utför oberoende kvalitetsgranskning för att utvärdera projekt som har fått rådgivning av Jaspers. För perioden efter 2020 bör kommissionen sluta använda oberoende kvalitetsgranskningar som gjorts av Jaspers när det gäller större projekt som tidigare har fått rådgivning av Jaspers.
2. Kommissionen bör få fullständig tillgång till relevant dokumentation för att kontrollera kvaliteten på Jaspers förfaranden för oberoende kvalitetsgranskning.

Måldatum för genomförande: omedelbart.

Jaspers påverkade projektkvaliteten men kunde inte påverka utnyttjandet av medel

Överlag fann vi att Jaspers påverkade projekthandlingarnas kvalitet positivt. Vi fann även att stödet från Jaspers var relativt heltäckande, oavsett när Jaspers involverades. Detta bekräftades av både det kroatiska och det polska nationella revisionsorganet under den samordnade revisionen. Under programperioden 2007–2013 behövde kommissionen i allmänhet mindre tid för att godkänna större projekt om dessa hade fått stöd av Jaspers. Vi noterade att den totala tid som krävdes för att godkänna större projekt minskade under programperioden 2014–2020.

I de flesta fall påverkade Jaspers minst en av de fyra parametrar som gällde kvaliteten på de större projekt som vi granskade. Men endast i ett fåtal fall kunde vi se att de Jaspers-stödda större projekt som vi besökte hade förbättrats betydligt i fråga om planerad omfattning eller planerat utfall och resultat (till exempel minskningar av ekonomiskt omotiverade inslag i projektinfrastruktur).

Vi fann att Jaspers inte påverkade tidsåtgången för att genomföra större projekt. Trots att Jaspers hade tillhandahållit rådgivning på detta område låg samtliga av de projekt som vi granskade efter i tidsplanen. Över en tredjedel av dem hade delvis behövt föras över (etappindelas) till programperioden 2014–2020.

Under våra regelefterlevnadsrevisioner 2014 och 2015 noterade vi att större projekt som fått stöd från Jaspers hade färre fel som gällde laglighet och korrekthet.

Vi såg inte att Jaspers hade någon effekt på planerad omfattning, planerat utfall, planerat resultat, planerad inverkan, planerade kostnader eller planerad tidsåtgång för genomförande när det gällde något av de andra projekten i vårt revisionsurval, förutom i ett fall. Vi noterade även att det inte fanns några lämpliga former för att garantera att stödmottagare, nationella myndigheter, Jaspers och kommissionen kunde utbyta information på ett ändamålsenligt sätt om hur man bäst utnyttjade Jaspers råd för andra projekt.

För programperioden 2007–2013 konstaterade vi att Jaspers i allmänhet inte kunde påverka utnyttjandet av EU-medel. Det berodde främst på att lagstiftningen ändrades 2009, vilket innebar att EU-medel kunde betalas ut innan kommissionen formellt hade godkänt ett projekt. I fler än 50 % av de projekt som vi granskade hade ersättning för utgifter begärts av kommissionen innan ett sådant beslut hade fattats, vilket gjorde den avsedda nyttan med Jaspers rådgivning mindre relevant. I de återstående fallen hade förseningar av genomförandet lett till att de första ersättningsanspråken till kommissionen hade bordlagts, trots att kommissionens beslut redan var tillgängligt.

Rekommendation 3

1. Kommissionen bör rikta Jaspers stöd beroende på projektets utvecklingsskede. Framför allt bör Jaspers inriktas på projektinnehåll i stället för projekthandlingar. Jaspers bör inte längre börja tillhandahålla rådgivning till projekt som redan har godkänts av nationella myndigheter.
2. Kommissionen bör behålla inriktningen på att tillhandahålla Jaspers rådgivningstjänster till större projekt. Stöd från Jaspers bör i undantagsfall vara tillgängligt för andra projekt och projektrelaterade övergripande tilldelningar av strategisk karaktär. I dessa fall bör det tillhandahållas i samråd med kommissionen.

Måldatum för genomförande: mitten av 2018.

Jaspers inverkan på medlemsstaternas administrativa kapacitet hade ännu inte lett till att beroendet av stöd från Jaspers hade minskat

Överlag uppgav både nationella myndigheter och projektens stödmottagare att Jaspers påverkade deras administrativa kapacitet positivt, även om vissa av dem menade att de fortfarande var mycket beroende av Jaspers stöd. Det polska och det kroatiska nationella revisionsorganet gjorde liknande konstateranden under den samordnade revisionen. Vi fann inga bevis som bekräftade att den administrativa kapaciteten faktiskt hade förbättrats. För omkring två tredjedelar (67 %) av de övergripande tilldelningar som vi granskade kunde vi inte konstatera någon sådan inverkan.

Vi noterade att Jaspers med tiden alltmer hade inriktats på att bygga upp medlemsstaternas administrativa kapacitet. Vi noterade även att kommissionen för programperioden 2014–2020 tillämpade ett mer proaktivt och samordnat tillvägagångssätt för åtgärder som syftar till att bygga upp medlemsstaternas administrativa kapacitet. I kommissionens strategi för tekniskt stöd fann vi dock inga hänvisningar till samordning mellan den särskilda kapacitetsuppbyggande verksamhet som tillhandahölls av kommissionen och den verksamhet som tillhandahölls av Jaspers.

Vi fann att utnyttjandet av Jaspers stöd för tilldelningar med potentiell strategisk inverkan hade ökat. Vi konstaterade att Jaspers hade stor (33 %) eller begränsad (22 %) inverkan på över hälften av de övergripande tilldelningar med strategisk potential som vi granskade.

Rekommendation 4

1. Kommissionen bör integrera Jaspers verksamhet i sin egen strategi för tekniskt stöd, i syfte att förbättra samordningen med Jaspers vad gäller pågående (i motsats till tillfällig) verksamhet för att utveckla medlemsstaternas administrativa kapacitet. Jaspers verksamhet i detta hänseende bör komplettera kommissionens verksamhet, och inriktas på de sektorer, områden och medlemsstater där den administrativa kapaciteten är otillräcklig.
2. Kommissionen bör anpassa rollen, huvuddragen och intensiteten för Jaspers kapacitetsuppbyggande verksamhet i medlemsstaterna över tid, för att ge dem incitament att nå en tillräcklig och hållbar nivå av administrativ kapacitet.

Måldatum för genomförande: slutet av 2018.

Betydande brister i planeringen, övervakningen och utvärderingen av Jaspers verksamhet äventyrade ett framgångsrikt genomförande av initiativet

Vi fann betydande brister i planeringen och övervakningen av Jaspers verksamhet. Vi konstaterade att Jaspers och kommissionen hade inriktat sin övervakning på utfall. I de fall där målvärden hade fastställts för övervakningen var de antingen otydligt definierade eller inkonsekvent tillämpade. De resultat som regelbundet hade övervakats och rapporterats var endast resultaten för Jaspers rådgivning till större projekt om hur snabbt kommissionen fattade beslut om godkännande. Som vi förklarade i punkt 130 var detta till stor del irrelevant som indikator för utnyttjandet av medel från 2009 och framåt. Vi fann inga bevis för att Jaspers eller kommissionen hade övervakat hur Jaspers verksamhet inverkade på medlemsstaternas administrativa kapacitet. Vi fann heller inga bevis för att det fanns väldefinierade förfaranden för övervakning och utvärdering av resultat eller övergripande inverkan av Jaspers stöd i någon av de fyra besökta medlemsstaterna.

Två utvärderingar av Jaspers hade gjorts, varav den ena av EIB och den andra på uppdrag av kommissionen. Utvärderingarna omfattade inte Jaspers utförda arbete med avseende på enskilda tilldelningar för andra projekt. Vidare rapporterades det i dessa utvärderingar om betydande brister som, enligt vår slutsats i punkt 122, endast hade åtgärdats till viss del.

Vi noterade att det endast hade gjorts begränsad uppföljning av hur Jaspers rådgivning faktiskt användes. Vi konstaterade att Jaspers endast sällan följde upp om dess slutsatser och rekommendationer hade tillämpats under godkännandeförfarandet för större projekt. Vi konstaterade även att Jaspers övervakningssystem inte innehöll någon information om hur de projekt som fått stöd faktiskt hade genomförts, med uppgifter om förseningar av genomförandet, överskridna kostnader och upphandlingsaspekter. Inte heller fann vi några bevis för återkoppling från kommissionen till Jaspers beträffande projektgenomförande.

Vi drog slutsatsen att det fanns brister i övervakningen av Jaspers effektivitet och ändamålsenlighet. De uppgifter om input som sparades i Jaspers system var inte tillräckligt tillförlitliga för att kunna användas till en meningsfull analys av input. Outputindikatorer användes systematiskt, men det gjorde inte resultatindikatorerna. Dessutom hade både output- och resultatindikatorerna vissa brister. De två utvärderingarna av Jaspers som gjordes 2010 och 2012 utmynnade i ett förslag om att initiativet borde fortsätta och pekade på brister som borde åtgärdas.

Kommissionen hade börjat tillämpa harmoniserade standardkostnader, vilket minskade den totala kostnaden för Jaspers. Trots den lägre omräknade kostnaden för Jaspers för 2015 ändrades inte kommissionens bidrag. Vi fann inga bevis för att Jaspers standardkostnader för personal som tillhandahölls av EIB var rimliga i förhållande till de faktiska personalkostnaderna före harmoniseringen. EIB var ovillig att tillhandahålla information om Jaspers verkliga (faktiskt uppkomna) kostnader, och kommissionen besvarade endast delvis våra frågor om rimligheten hos de standardkostnader som tillämpades fram till 2014 för personal från EIB.

Rekommendation 5

1. Kommissionen bör införa ett heltäckande system för att övervaka i vilken utsträckning Jaspers lång- och kortsiktiga mål har uppnåtts för alla tjänster som Jaspers erbjuder.
2. Kommissionen bör se till att framtida utvärderingar av Jaspers är tillräckligt heltäckande och dra slutsatser om huruvida Jaspers har uppnått sina viktigaste mål.
3. Kommissionen bör vidta åtgärder för att optimera Jaspers effektivitet och ändamålsenlighet, framför allt genom att se till att de faktiska kostnaderna för Jaspers stöd för varje tilldelning övervakas tillförlitligt och jämförs med Jaspers utfall och resultat.
4. Kommissionen bör se till att Jaspers kostnader är rimliga och återspeglar de faktiska kostnader som har uppkommit.

Måldatum för genomförande: mitten av 2018.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 29 november 2017.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner Lehne
ordförande

Ordförklaringar

Effektivitet: Principen om effektivitet avser det bästa förhållandet mellan de resurser som används och de resultat som uppnås.

Etappindelade projekt: Oavslutade större projekt från föregående programperiod vars utestående del, som måste kunna identifieras både ekonomiskt och fysiskt, har förts över till programperioden 2014–2020.

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf): Europeiska regionala utvecklingsfondens mål är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att avhjälpa de största regionala obalanserna via ekonomiskt stöd till infrastruktursatsningar och produktiva jobbskapande investeringar, främst för företag.

Europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder): De europeiska struktur- och investeringsfonderna omfattar fem separata fonder som syftar till att minska de regionala obalanserna i Europeiska unionen med politiska ramar som fastställs för den sjuåriga budgetperioden enligt den fleråriga budgetramen. Fonderna är: Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

Förvaltningsmyndighet: En förvaltande myndighet är en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet (eller annat offentligt eller privat organ) som en medlemsstat har utsett att förvalta ett operativt program. I dess uppgifter ingår att välja ut vilka projekt som ska finansieras, övervaka hur projekten genomförs och rapportera till kommissionen om finansiella aspekter och uppnådda resultat.

Handlingsplan: Handlingsplaner utarbetas för varje medlemsstat i samarbete mellan den stödmottagande medlemsstaten och kommissionen, för att fastställa det arbete som Jaspers planerar utföra. Sedan den 1 januari 2014 har varje ny handlingsplan blivit en löpande plan som påbörjas i samband med att dokumentet undertecknas en gång för programperioden 2014–2020. Handlingsplanerna fortsätter att gälla under hela programperioden 2014–2020 och regelbundna ändringar (genom att projekt läggs till eller tas bort) sker enligt överenskommelse mellan parterna via skriftväxling.

Indikator: En mätbar indikation som gör att man till exempel kan bedöma i vilken grad ett mål har uppnåtts.

Instrument för stöd inför anslutningen (IPA): Instrumentet för föranslutningsstöd avser den ekonomiska och tekniska hjälp som EU tillhandahåller för att stödja reformer i ”utvidgningsländerna”. Medlen från föranslutningsinstrumentet bidrar till kapacitetsuppbyggnaden i länderna under hela anslutningsprocessen, vilket gradvis leder till positiva utvecklingar i regionen.

Inverkan: De långsiktiga socioekonomiska konsekvenser som kan observeras en viss tid efter en avslutad interventionsåtgärd och som kan beröra antingen direkta mottagare av interventionen eller indirekta mottagare (t.ex. minskning av arbetslösheten, förbättringar av vattenkvaliteten osv.).

Kostnads-nyttoanalys: En metod för att jämföra de uppskattade kostnaderna för och den förväntade nyttan av ett förslag, för att hjälpa beslutsfattarna att fatta ett välgrundat beslut om att förslaget ska införas eller inte.

Meddelande om avslutad åtgärd: Ett standardiserat dokument som utarbetas av Jaspers, i vilket dess utförda arbete inom ett projekt sammanfattas och, om så krävs, rekommendationer ges till de nationella myndigheterna.

Nationellt revisionsorgan: Ett oberoende organ som ansvarar för att granska statliga intäkter och utgifter. Det finns ett nationellt revisionsorgan i varje EU-medlemsstat, och Europeiska revisionsrätten är det högre revisionsorganet för EU.

Oberoende kvalitetsgranskning: En utvärdering som ett oberoende organ gör av en ansökan om ett större projekt innan medlemsstaten lämnar den till kommissionen för godkännande. Jaspers fungerar som oberoende kvalitetsgranskare för alla länder som efterfrågar dess stöd. Kommissionen kan endast avslå ansökan om ekonomiskt stöd om den konstaterar att den oberoende kvalitetsgranskningsrapporten har betydande brister.

Operativt program (OP): I ett operativt program anges en medlemsstats prioriteringar och särskilda mål och hur finansieringen (EU-finansiering och nationell offentlig och privat medfinansiering) kommer att användas under en viss period (vanligtvis sju år) för att finansiera projekt. Projekten måste bidra till att ett visst antal specificerade mål i det operativa programmet uppnås. Operativa program utarbetas av medlemsstaten och måste godkännas av kommissionen innan några medel kan betalas ut från EU:s budget. De kan bara ändras under den aktuella perioden om båda parterna är överens.

Resultat: Ett resultat är en mätbar konsekvens som – direkt eller indirekt – härleds från ett samband mellan orsak och effekt.

Sammanhållningsfonden: Sammanhållningsfondens mål är att förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att finansiera miljö- och transportprojekt i medlemsstater vars BNP per capita är lägre än 90 % av genomsnittet för EU.

Sammanhållningspolitik: Sammanhållningspolitiken är ett av de största politikområdena i EU:s budget. Den syftar till att minska utvecklingsskillnaderna mellan olika regioner, omstrukturera industriregioner på tillbakagång och diversifiera landsbygdsområden samt uppmuntra gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Den finansieras från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

Större projekt: Större projekt är i allmänhet storskaliga infrastrukturprojekt inom transportsektorn, miljösektorn och andra sektorer såsom kultur, utbildning, energi eller IKT, som ofta har strategisk betydelse för EU och därför omfattas av ett särskilt förfarande för godkännande av kommissionen. De består av ett antal ur ekonomisk synpunkt odelbara bygg- och anläggningsarbeten, insatser eller tjänster som fyller en precis, teknisk funktion och har ett klart angivet syfte. Förordningen om gemensamma bestämmelser anger att större projekt är projekt vars totala stödberättigande kostnad (total kostnad för programperioden 2007–2013), enligt den bedömning som görs för att fastställa bidraget från fonderna, överstiger 50 miljoner euro. För programperioden 2014–2020 höjdes tröskelvärdet till 75 miljoner euro för projekt som främjar hållbara transporter och bidrar till att få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur.

Utfall: Något som produceras eller uppnås med de resurser som tilldelas en intervention (t.ex. utbildning för arbetslösa ungdomar, antal avloppsreningsverk eller antal kilometer väg som har byggts osv.).

Utvärdering av inlämnade ansökningar: En utvärdering som Jaspers gör på begäran av kommissionen av en ansökan om ett större projekt från en medlemsstat, som Jaspers inte har gjort en oberoende kvalitetsgranskning av.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II – där ledamoten Iliana Ivanova är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdena investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Oskar Herics med stöd av Margit Spindelegger (kanslichef), Emmanuel Rauch (förstechef) och Rafal Gorajski (uppgiftsansvarig). Granskningsteamet bestod av Michaela Binder, Thierry Lavigne, Mircea-Cristian Martinescu och Maciej Szymura. Eleonore von Bardeleben tillhandahöll juridisk rådgivning och Richard Moore språkligt stöd.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017

© Europeiska unionen, 2017

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på http://europa.eu/contact

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (http://europa.eu/contact).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (http://europa.eu).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (http://op.europa.eu/eubookshop). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (http://europa.eu/contact).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.