Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) ger värdefullt stöd, men hur den bidrar till att minska fattigdomen har ännu inte fastställts

Sammanfattning

Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) är det efterföljande programmet till ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. Den tillhandahåller 3,8 miljarder euro i EU-finansiering under programperioden 2014–2020 och genomförs på nationell nivå genom operativa program.

Jämfört med ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen har Fead medfört två viktiga förändringar i kampen mot fattigdom. För det första erbjuder den förutom livsmedelsbistånd både materiellt bistånd och åtgärder för social delaktighet. För det andra har förvaltningen av fonden inom Europeiska kommissionen flyttats från generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling till generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering. Denna organisatoriska förändring i socialpolitisk riktning har också de flesta medlemsstaters myndigheter gjort.

Men trots dessa förändringar konstaterade vi att Fead i grunden fortfarande är ett program för livsmedelsbistånd, eftersom 83 % av den går till livsmedelsbistånd. Detta har möjliggjorts av grundförordningen om Fead, som tillåter medlemsstaterna att finansiera livsmedelsbistånd på i stort sett samma vis som under ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. Endast fyra medlemsstater hade valt att koncentrera sina program på särskilda åtgärder för social delaktighet, som utgör 2,5 % av fonden.

”De som har det sämst ställt” är en allmän beteckning, vilket innebär att det är upp till medlemsstaterna att definiera vem som löper störst risk att drabbas av fattigdom och att rikta Fead-stödet till dem genom sina nationella operativa program. Hälften av de medlemsstater som vi bedömde riktar inte stödet till någon specifik sårbar grupp eller fattigdomssituation. Om Fead ska ge ett europeiskt mervärde vid sidan av andra stödprogram, behöver det emellertid riktas till de mest behövande eller mot de mest extrema formerna av fattigdom.

Medlemsstaterna var tvungna att vidta en mängd olika åtgärder för social delaktighet för att komplettera det materiella stödet, och vi fann ett stort antal olika åtgärder av det slaget, från utdelning av informationsbroschyrer till anpassat individuellt stöd. Endast ett fåtal medlemsstater övervakar de resultat som uppnås genom dessa åtgärder. Hur åtgärderna bidrar till att lindra de värsta formerna av fattigdom har därför inte kunnat fastställas.

De fyra medlemsstater som koncentrerade sina program på särskilda åtgärder för social delaktighet och inte på livsmedelsbistånd eller materiellt bistånd genomförde mer detaljerad övervakning på grund av det mer riktade stöd som krävs i grundförordningen om Fead. Det finns dock inte tillräckliga bevis för att dessa åtgärder kompletterade liknande åtgärder som fått stöd genom Europeiska socialfonden (ESF).

Till nästa programperiod efter 2020 har kommissionen föreslagit att Fead ska integreras i nya Europeiska socialfonden+, som innehåller särskilda mål om bekämpning av materiell fattigdom.

Generellt sett anser vi att Fead är ett relevant instrument som har säkerställt att de mest behövande fått livsmedelsbistånd och materiellt bistånd och som har kompletterat medlemsstaternas initiativ och privata initiativ men inte nödvändigtvis andra EU-initiativ. Fead välkomnas också av dem som arbetar med de sämst ställda. Hur den bidrar till att lindra fattigdomen har dock inte fastställts. Vi lämnar följande rekommendationer som beaktar kommissionens förslag för programperioden 2021–2027:

1. Rikta stödet bättre.
2. Garantera åtgärder för social delaktighet för mottagare av grundläggande materiellt bistånd.
3. Förbättra bedömningen av den sociala delaktigheten för slutmottagare av Fead-stöd.

Inledning

Trots det allmänna välståndet i EU är fattigdomen fortfarande stor. Europa 2020-strategin är EU:s agenda för tillväxt och sysselsättning för det innevarande årtiondet. Fattigdomsminskning är ett viktigt politiskt inslag i Europa 2020-strategin, som fastställer målet att minst 20 miljoner människor ska lyftas ur risken för fattigdom eller social utestängning före 2020 jämfört med 2008. År 2017 riskerade fortfarande 113 miljoner människor, eller 22,5 % av EU:s befolkning, att drabbas av fattigdom eller social utestängning¹. År 2008, när EU fastställde sitt övergripande mål, var antalet 116 miljoner. Risken är störst i specifika grupper, såsom barn och äldre.

Sedan 1980-talet har EU upprättat program till stöd för dem som har det sämst ställt, först ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen och sedan 2014 fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead), som denna granskningsrapport handlar om.

Ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen – det föregående programmet

År 1987 upprättade rådet ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen, varvid offentliga interventionslager med jordbruksprodukter frigjordes till medlemsstater som ville använda dem för livsmedelsbistånd till de sämst ställda medborgarna. Ordningen, som förvaltades av Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling (GD Jordbruk och landsbygdsutveckling), blev en viktig källa till stöd för organisationer som gav livsmedel till de sämst ställda. År 2010 fick över 18 miljoner människor hjälp genom denna ordning. Ordningen blev emellertid föremål för rättstvister mellan medlemsstater.

Ordningen hade successivt utvecklats till ett finansiellt stödprogram för att köpa och dela ut livsmedel till de sämst ställda. Tyskland protesterade mot kommissionen 2008 och hävdade att ordningen inte längre härrörde från den gemensamma jordbrukspolitiken utan handlade om socialpolitik som är medlemsstaternas behörighet. Tyskland fick stöd av Sverige, medan Frankrike, Italien, Spanien och Polen stödde kommissionen. Efter politiska förhandlingar i rådet nådde medlemsstaterna en kompromiss och skapade en ny fond, Fead, utanför den gemensamma jordbrukspolitiken som ersatte ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen den efterföljande programperioden. Ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen fortsatte under en övergångsperiod som upphörde den 31 december 2013 (för att välgörenhetsorganisationer i medlemsstaterna skulle kunna anpassa sig till den nya situationen).

Vi granskade ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen 2008² och rekommenderade bland annat följande:

• Programmet borde integreras i medlemsstaternas socialpolitiska ram.
• Specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna mål samt relevanta resultatindikatorer för att övervaka programmets måluppfyllelse borde fastställas.

Fead – ett nytt tillvägagångssätt för att stödja dem som har det sämst ställt

År 2014 ersatte Fead ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. Syftet var att skapa ett nytt tillvägagångssätt för biståndet till dem som har det sämst ställt och att följa våra rekommendationer. Fead skulle inte bara vara en ordning för livsmedelsbistånd utan också erbjuda materiellt bistånd i kombination med skräddarsydda åtgärder för social delaktighet för att människor ska kunna ta sig ur fattigdom eller inte riskera att drabbas av fattigdom. Detta återspeglas i Feads mål (se ruta 1):

Fonden inrättades inte bara för att tillhandahålla livsmedelsbistånd och grundläggande materiellt bistånd till dem som har det sämst ställt och rikta materiellt stöd till de mest akuta situationerna utan också för att – om möjligt – lyfta dem ur fattigdom och slussa dem till andra EU-stödsystem eller nationella stödsystem, se figur 1.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

Som ett led i detta nya tillvägagångssätt har generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering) tagit över förvaltningen av Fead. EU:s finansiering uppgår till 3,8 miljarder euro och kompletteras av bidrag från medlemsstaterna, så att den totala finansieringen uppgår till 4,5 miljarder euro under programperioden 2014–2020.

Två typer av operativa program för att genomföra Fead

För att genomföra Fead kunde medlemsstaterna välja mellan två olika typer av operativa program eller välja båda typerna:

• Operativa program av ”typ I” erbjuder livsmedelsbistånd och materiellt stöd, till exempel utdelning av matpaket, och stödorganisationer kan erbjuda hemlösa varma måltider och dela ut sovsäckar och hygienartiklar eller stödja skolluncher till barn som lever i fattigdom eller ge deras familjer stöd.
• Dessa program ska dessutom erbjuda kompletterande åtgärder som syftar till att lindra den sociala utestängningen bland de personer som har det sämst ställt. Åtgärderna kan till exempel gälla rådgivning om personlig hygien eller matlagningskurser men de kan också avse information om tillgängliga nationella system för social trygghet.
• Operativa program av ”typ II” tillhandahåller inget livsmedelsbistånd eller materiellt bistånd. De avser åtgärder som syftar till social delaktighet för klart definierade grupper bland dem som har det sämst ställt. Sådana åtgärder ska vara tydligt kopplade till nationella strategier för social delaktighet och kan handla om rådgivningsverksamhet liknande den som finns inom de kompletterande åtgärderna i operativa program av typ I men också gälla åtgärder för social delaktighet som liknar tillgängliga åtgärder inom ESF.

24 medlemsstater valde operativa program av typ I och fyra av typ II. Ingen medlemsstat har utnyttjat möjligheten att använda båda typerna (se figur 2).

Källa: Europeiska revisionsrätten, skapad med mapchart.net.

Programplaneringen liknar den för ESI-fonderna

Fead genomförs på flerårig basis, och den innevarande fleråriga budgetramen löper 2014–2020. På ungefär samma sätt som när det gäller de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), till exempel ESF, måste de operativa program som medlemsstaterna lämnar in godkännas av kommmissionen.

Medlemsstaterna utser en förvaltande myndighet som ansvarar för förvaltningen av programmet, både vad gäller sund ekonomisk förvaltning och efterlevnad av grundförordningen om Fead. Den förvaltande myndigheten utser i sin tur en eller flera partnerorganisationer, antingen offentliga organ eller ideella organisationer som tillhandahåller livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd. Partnerorganisationerna samarbetar nära med Fead-stödmottagarna, till exempel välgörenhetsorganisationer som driver soppkök eller serverar varm mat till hemlösa.

Europeiska socialfonden+ – en ny inriktning för Fead

Den 30 maj 2018 offentliggjorde Europeiska kommissionen ett förslag till förordning om Europeiska socialfonden+ som bör underlätta övergången från åtgärder för social delaktighet som stöds av Fead till aktiva åtgärder. Till nästa fleråriga budgetram föreslår kommissionen att Fead slås samman med Europeiska socialfonden+.

Enligt förslaget ska Europeiska socialfonden+ ha följande två särskilda mål när det gäller kampen mot materiell fattigdom: i) Ett särskilt mål om att främja social integrering av människor som befinner sig i riskzonen för fattigdom eller social utestängning, inklusive de som har det sämst ställt och barn, och ii) ett särskilt mål om att motarbeta materiell fattigdom genom livsmedel och/eller materiellt bistånd till dem som har det sämst ställt, samt kompletterande åtgärder. Det föreslås också att de kompletterande åtgärderna inte längre ska vara obligatoriska, till skillnad från vad som nu är fallet inom Fead.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Revisionsrätten beslutade att utföra denna revision i tid till diskussionerna om den föreslagna ESF+-förordning som ska ersätta den nuvarande Fead-förordningen och som kommer att vara på plats till programperioden 2021–2027.

Vi bedömde om Fead har utformats som ett ändamålsenligt verktyg för att lindra fattigdomen och bidra till social delaktighet för dem som har det sämst ställt. För att besvara den övergripande revisionsfrågan undersökte vi om

• utformningen av Fead skilde sig avsevärt från den tidigare ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen när det gäller att lindra fattigdomen och bidra till social delaktighet för dem som har det sämst ställt,
• programplaneringen av Fead i medlemsstaterna innebar att biståndet riktades så att Fead blev ett ändamålsenligt verktyg,
• bidraget från åtgärder för social delaktighet, Feads innovativa del, kunde mätas.

Revisionsmetoden omfattade en analys av policy- och programplaneringsdokumentation på såväl kommissions- som medlemsstatsnivå. I medlemsstaterna granskade vi nio operativa program inom Fead⁴ och verifierande underlag. Vi valde ut medlemsstater baserat på finansiella anslag samt i syfte att få med operativa program av både typ I och II och uppnå en balanserad geografisk täckning av hela EU (se figur 3). Vi granskade inte genomförandet av fonden i medlemsstaterna.

Vi bedömde den övervaknings- och utvärderingsram som har införts vid kommissionen genom en skrivbordsgranskning av relevant dokumentation och stödde oss även på halvtidsutvärderingen av genomförandet av fonden⁵.

Källa: Europeiska revisionsrätten, skapad med mapchart.net.

Bland de 28 förvaltande myndigheterna med ansvar för Fead gjorde vi en enkät som 27 besvarade⁶. Enkäten gällde information om valet av operativt program, inställningen till riktade åtgärder till den grupp som det operativa programmet vänder sig till, partnerorganisationernas antal och typ samt processer för att välja ut dem och övervakningsarrangemang för det operativa programmet (se bilaga I för de detaljerade resultaten av enkäten).

Iakttagelser

Fead – ett välkommet politiskt instrument för att bekämpa fattigdom

Liksom den tidigare ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen finansierar Fead framför allt livsmedelsstöd

Av de 24 medlemsstater som valde operativa program av typ I, ger tio enbart livsmedelsbistånd och en enbart materiellt bistånd. De övriga medlemsstaterna ger både livsmedelsbistånd och materiellt bistånd.

Sammantaget står operativa program av typ I för 97,5 % av den totala Fead-budgeten. Livsmedelsstöd utgör endast 83,5 % av den totala Fead-budgeten, och 90 % av det delades ut i fem medlemsstater: Frankrike, Italien, Polen, Rumänien och Spanien (se figur 4).

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av halvtidsutvärderingen.

Stöd i form av materiellt bistånd utgör 14 % av den totala budgeten för Fead. Det används huvudsakligen i Grekland, Cypern, Luxemburg och Österrike. Materiellt bistånd av det slaget riktas framför allt till hushåll med underhållsberättigade barn som lever i fattigdom och inbegriper artiklar som babykläder och personliga hygienprodukter.

Vår enkät bekräftade att tonvikten fortfarande ligger på livsmedelsstöd. När vi frågade medlemsstaterna på vilken grund i Fead-förordningen deras budgetar upprättades, svarade 13 att budgetarna var direkt baserade på utgiftsvolymen inom den tidigare ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. Elva medlemsstater uppgav att de upprättade sin budget på grundval av antalet (förväntade) slutmottagare och tolv att de använde sig av samråd med partnerorganisationer. Ingen medlemsstat svarade att den hade budgeterat Fead med syftet att komplettera ESF-program, EU:s viktigaste drivkraft för social delaktighet (se figur 5).

Källa: Svar på fråga 6 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Fead följde en tidigare rekommendation om socialpolitiken från revisionsrätten

Sedan 2014 har GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering ansvarat för genomförandet av Fead. Till skillnad från ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen är de förvaltande myndigheterna i medlemsstaterna till största delen nationella myndigheter med ansvar för politiken för social delaktighet. Endast en förvaltande myndighet för Fead hade tidigare varit ansvarig för genomförandet av ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen, medan 17 av de 27 förvaltande myndigheterna är institutioner som också genomför ESF (se figur 6). Övergången till organ med ansvar för social delaktighet följde en av revisionsrättens rekommendationer efter revisionen av ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen 2008.

Källa: Svar på fråga 1 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Fead välkomnas av dem som arbetar med de sämst ställda

I svaren på vår enkät uppgav elva förvaltande myndigheter att syftet med deras operativa program var att fortsätta insatserna inom ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen, och 16 förvaltande myndigheter ser Fead som ett verktyg för ett nytt tillvägagångssätt när det gäller att stödja dem som har det sämst ställt. Två tredjedelar svarade att Fead-programmet syftade till att nå grupper som varken omfattades av nationella eller regionala program eller av andra EU-fonder (se figur 7).

Källa: Svar på fråga 3 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Vår enkät bekräftade också att 23 av de 27 förvaltande myndigheterna anser att Fead-insatserna antingen är mycket viktiga eller viktiga för att hjälpa dem som har det sämst ställt jämfört med nationella program eller privata initiativ i deras länder. Endast två myndigheter anser att Fead inte är viktig (se figur 8).

Källa: Svar på fråga 35 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Feads relativa betydelse är inte känd

Kommissionen har inga uppgifter som visar Feads relativa betydelse för det samlade stödet till dem som har det sämst ställt i EU. Uppgifter om det samlade stödet till dem som har det sämst ställt som är jämförbara mellan länderna finns inte på EU-nivå. Merparten av de medlemsstater som besvarade vår enkät kunde inte ange Feads andel av det totala stödet, som inkluderar ekonomiska och materiella gåvor och den ekonomiska ekvivalenten för frivilliga arbetsinsatser. Tabell 1 visar uppgifter från de sex medlemsstater som kunde ange Feads relativa betydelse.

Källa: Svar på fråga 36 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

För att få en uppfattning om Feads relativa betydelse ställde vi frågan till den europeiska sammanslutningen av livsmedelsbanker (Feba). I tolv medlemsstater delar Feba-medlemmar ut livsmedel till välgörenhetsorganisationer också med Fead-finansering. På grundval av de uppgifter som vi fått uppskattar vi att Fead finansierar en tredjedel av de livsmedel som dessa livsmedelsbanker delar ut. Feba påpekade att Fead gör det möjligt för dem att planera omfördelning av specifika livsmedel, till exempel mjölkersättning. På så vis är de mindre beroende av det oregelbundna flödet av gåvor (fler uppgifter om Feba i Fead finns i bilaga II).

Att Fead-stödet riktas är nödvändigt, men det sker inte alltid på programnivå

Fead-ramen ger medlemsstaterna flexibilitet när det gäller definitionen av ”dem som har det sämst ställt”

Grundförordningen om Fead anger att medlemsstaterna eller partnerorganisationer får definiera vem som anses tillhöra ”dem som har det sämst ställt” (se ruta 2).

Att stödet riktas är nödvändigt med hänsyn till de begränsade budgetresurserna

Om Fead var den enda källan till medel för att minska fattigdomen i EU skulle resurserna vara mycket knappa (se ruta 3).

Men Fead förväntas inte utrota fattigdomen i EU på egen hand. Den ska komplettera nationella och regionala stödsystem, privata initiativ och andra EU-fonder, till exempel ESF. Om Fead ska ge ett större mervärde vid sidan av de övriga stödprogrammen, måste den riktas till de mest behövande eller mot de mest extrema formerna av fattigdom.

De förvaltande myndigheterna måste förlita sig på en mängd olika aktörer för att ge stöd till dem som har det sämst ställt. Att säkerställa detta kan vara svårt eftersom så många organisationer är inblandade. Med hjälp av stora nätverk av partnerorganisationer kan lokala behov tillgodoses bättre, men det blir också svårare att samordna stödet. Enligt uppgifter i vår enkät är omkring 5 700 partnerorganisationer inblandade i organiseringen av biståndet, och ytterligare 14 000 stödmottagare tillhandahåller biståndet (se bilaga I). Inför en sådan situation kan medlemsstaterna antingen rikta stödet på operativ programnivå eller låta partnerorganisationerna avgöra hur stödet ska riktas till de mest behövande. I båda fallen är det nödvändigt att stödet riktas till de mest behövande för att fondens ändamålsenlighet ska säkerställas.

Endast hälften av de granskade medlemsstaterna riktar stödet på operativ programnivå

Vi konstaterade vid vår granskning av åtta operativa program av typ I att fyra är inriktade på specifika grupper. En medlemsstat fastställde inte bara en målgrupp utan också vilka åtgärder och typer av livsmedelsstöd som skulle riktas till den (se ruta 4). Ett sådant tillvägagångssätt innebär att den begränsade finansieringen från Fead används väl och säkerställer att biståndet ges till de mest behövande.

Av vår enkät framgår också att mer än hälften av medlemsstaterna knyter Fead-biståndet till berättigande till olika former av socialt bistånd (se figur 9). Det innebär att finansieringen från Fead koncentreras till definierade grupper av personer, vilket är en form av riktat stöd som potentiellt ökar dess effekter och underlättar övervakning.

Källa: Svar på fråga 21 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Om medlemsstaterna fastställer strängare regler för tillgång till fonden fastställs stödberättigandelistorna för det mesta av offentliga (nationella, regionala eller lokala) organ och i mindre omfattning av partnerorganisationer och stödmottagare (se figur 10).

Källa: Svar på fråga 22 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Vi konstaterade också att vissa medlemsstater definierar ”de som har det sämst ställt” i mycket allmänna ordalag i sina operativa program. Det leder till att Fead-stödet blir tillgängligt för en mängd olika slutmottagare. Detta är vanligast i medlemsstater som ser livsmedelsstöd genom Fead som en fortsättning av ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen (Belgien, Spanien, Frankrike och Polen).

Dessa fyra medlemsstater riktar inte in sig på specifika befolkningsgrupper i sina operativa program, trots att deras program innehåller en god analys av den nationella fattigdomssituationen. Det innebär att man ibland överlåter till partnerorganisationer eller stödmottagare som tillhandahåller stödet att välja slutmottagare med risk för att det inte går till de mest behövande.

Kommissionen vet inte om kompletterande åtgärder inom operativa program av typ I har varit ändamålsenliga eller kompletterande

Kompletterande åtgärder inom operativa program av typ I är obligatoriska men vagt definierade

Kompletterande åtgärder är det viktigaste innovativa inslaget i Fead jämfört med den tidigare ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen, i linje med målet att motverka social utestängning. De syftar till att stödja integrationen i samhället av slutmottagarna inom Fead och är obliogatoriska inom program av typ I. De vidtas utöver utdelningen av livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd i syfte att lindra den sociala utestängningen och/eller bekämpa sociala nödsituationer på ett mer självständigt och hållbart sätt, till exempel genom vägledning om en balanserad kost och ekonomisk rådgivning.

Vi konstaterade att de kompletterande åtgärderna ofta endast är vagt definierade i de operativa programmen. I fem av de åtta fall som vi granskade gick det inte att från de årliga genomföranderapporterna få fram vare sig antalet åtgärder som skulle genomföras eller antalet slutmottagare⁷. I fyra fall hade de kompletterande åtgärdernas karaktär inte heller angetts tydligt⁸ i det operativa programmet. Detta gällde särskilt två program som vi granskade där de kompletterande åtgärderna inte finansierades via Fead⁹ utan genom nationell finansiering, vilket är en möjlighet som grundförordningen om Fead ger. I dessa fall var informationen i programmet ännu knapphändigare¹⁰.

Vi frågade i vår enkät vilken typ av kompletterande åtgärder som medlemsstaterna genomförde (se figur 11). De flesta medlemsstaterna använder Fead till att styra om slutmottagare mot bistånd från de nationella socialtjänsterna eller till att vidta livsmedels- och kostrelaterade åtgärder.

Källa: Svar på fråga 11 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Enligt halvtidsutvärderingen ansågs de kompletterande åtgärderna vara mycket relevanta eftersom enbart livsmedelsstöd eller materiellt stöd inte kan åtgärda de bakomliggande orsakerna till fattigdom (se figur 12). Genomförandet av dem gör Fead till ett ”program för människor” i motsats till ett ”livsmedelsprogram”.

Källa: Revisionsrätten, baserat på resultaten av öppna offentliga samråd.

Halvtidsutvärderingen visar också på ett tydligt samband mellan kompletterande åtgärder och slutmottagarnas tillfredsställelse generellt sett med programmet. Slutsatsen dras att den generella tillfredsställelsen med Fead-stödet är något lägre i de medlemsstater där kompletterande åtgärder vidtas i mindre omfattning, vilket i sin tur tyder på att de kompletterande åtgärderna spelar en icke-försumbar roll när det gäller Feads ändamålsenlighet.

De kompletterande åtgärderna är Feads innovativa inslag, men de kan på grund av sin olikhet inte jämföras mellan medlemsstaterna. Det är skälet till att kommissionen inte har fastställt några gemensamma indikatorer för genomförandet av dem eller indikatorer som mäter deras resultat.

Det finns dock enskilda exempel på att genomförandet av kompletterande åtgärder bedöms mer i detalj i den årliga genomföranderapporten, såsom i Spanien och Polen (se ruta 5). I till exempel Slovakien gjorde den förvaltande myndigheten oanmälda besök för att kontrollera tillhandahållandet av sådana åtgärder, men detta nämns inte i de årliga genomföranderapporter som skickas till kommissionen.

Komplementaritet med ESF – ytterligare ansträngningar behövs

Fead tillgodoser grundläggande behov och tillhandahåller stöd till social delaktighet för dem som har det sämst ställt. Enligt halvtidsutvärderingen når Fead målgrupper som annars inte skulle omfattas nationella eller lokala åtgärder och ger bistånd som annars inte skulle ges.

ESF är inriktad på grupper som står närmare arbetsmarknaden och ger mer riktat stöd till aktiv socio-ekonomisk inkludering. Halvtidsutvärderingen understryker behovet av att synergieffekterna mellan Fead och ESF förbättras ytterligare, i syfte att hjälpa slutmottagare, särskilt dem i arbetsför ålder, att minska avståndet till arbetsmarknaden.

Vi kunde inte identifiera hur väl Fead och andra stödprogram, oavsett om de var nationella eller det handlade om ESF, kompletterade varandra. När det till exempel gällde Frankrike kritiserades i förhandsbedömningen bristen på information om samordningen av Fead- och ESF-åtgärder¹¹. Våra enkätresultat tyder också på begränsad komplementaritet mellan Fead- och ESF-åtgärder, eftersom få medlemsstater uppgav att de hade integrerat personer från Fead i ESF-åtgärder (se figur 13). Siffrorna är ännu lägre när det gäller övervakning: 21 svarande uppgav att de inte övervakar sådan komplementaritet.

Källa: Svar på frågorna 23 och 24 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter

De två medlemsstater som svarade att de övervakar kvantifierade data i form av antalet Fead-slutmottagare som integreras i ESF-insatser i vår enkät var Estland och Bulgarien. Båda förklarade att de hade integrerat Fead-slutmottagare i ESF-åtgärder (se ruta 6).

Ruta 6

God praxis i Estland och Bulgarien – exempel på tillgängliga uppgifter om ESF-verksamhet

Källa: Svar på fråga 26 i revisionsrättens enkät till förvaltande myndigheter.

Rapporteringen om kompletterande åtgärder har förbättrats, men hur de bidrar till att lindra fattigdomen har inte fastställts

Kommissionen har förbättrat sitt kunskapsutbyte om åtgärder för social delaktighet, särskilt om kompletterande åtgärder inom operativa program av typ I. Ett exempel på detta är att den anordnar möten inom Fead-nätverket, varav ett specifikt behandlade kompletterande åtgärder. Sådana seminarier ger förvaltande myndigheter och organisationer som deltar i genomförandet av fonden möjlighet att utbyta erfarenheter och god praxis. På samma sätt håller kommissionen regelbundna Fead-seminarier, där olika frågor diskuteras med förvaltande myndigheter.

Efter det att kommissionens tjänst för internrevision utförde en revision av Fead har kommissionen dessutom infört förbättringar i rapporteringen av kompletterande åtgärder i de nationella årliga genomföranderapporterna. Information av det slaget är dock vanligtvis beskrivande och kan inte aggregeras.

Trots dessa ansträngningar att förbättra rapporteringen råder fortfarande olika situationer när det gäller kompletterande åtgärder i medlemsstaterna. Så länge utgångsvärden eller målvärden inte behöver fastställas och informationen, om sådan finns, i allt väsentligt fortsätter att vara kvalitativ, går det inte att övervaka deras effekter när det gäller att lindra fattigdomen.

I bedömningen av fondens ändamålsenlighet i halvtidsutvärderingen ansågs tillhandahållande och övervakning av kompletterande åtgärder som ett område där Feads potential skulle kunna utnyttjas ytterligare. Behovet av att öka de kompletterande åtgärderna har också tagits upp i en rapport från en spansk partnerorganisation, baserat på forskning som bedrivits tillsammans med slutmottagare och offentliga myndigheter¹².

Operativa program av typ II – ett mer riktat tillvägagångssätt för social delaktighet, men hur de bildar en brygga till ESF har inte alltid fastställts

Operativa program av typ II kräver att exakta mål fastställs

Operativa program av typ II följer ett väsentligt annorlunda tillvägagångssätt än typ I. De syftar direkt till social delaktighet för dem som har det sämst ställt. De fyra medlemsstater som har valt denna typ av program är Danmark, Tyskland, Nederländerna och Sverige. Tillsammans har de fördelat 2,5 % av den totala Fead-budgeteringen, varav 80 % går till Tyskland. I typ II-program ska specifika mål fastställas och den del av den behövande befolkningen som programmet ska vända sig till identifieras (se ruta 7).

När operativa program av typ II planeras ska medlemsstaterna enligt grundförordningen om Fead fastställa förväntade resultat för de specifika målen och ange utfalls- och resultatindikatorer med utgångsvärden och målvärden. Tack vare denna strängare övervakningsstruktur är det lättare att mäta resultaten av Fead i program av typ II än i program av typ I (se ruta 8).

I Tyskland kan Fead användas till att stabilisera de grupper av personer som har det sämst ställt och som inte kan nås genom det bistånd som socialtjänster erbjuder på lokal nivå. Fead är verksam på området lättillgängliga erbjudanden av bistånd till målgrupperna. På så vis kan Fead i specifika fall öppna upp för annat stöd via befintliga standardåtgärder. Det övergripande målet är att använda Fead-stöd som en ”brygga” till andra stödprogram.

Enligt halvtidsutvärderingen nådde Fead ut till omkring 23 000 personer 2016, det första genomförandeåret, inom operativa program av typ II (21 660 i Tyskland). Fead var i regel på väg att uppnå målen för specifika utfallsindikatorer, enligt halvtidsutvärderingen. Programmen för social delaktighet ansågs vidare mycket viktiga eftersom livsmedelsbistånd och materiellt bistånd inte räcker för att fattigdom ska kunna bekämpas ändamålsenligt på lång sikt.

Stödet riktas exaktare, men synergieffekterna med ESF har inte alltid fastställts

I vår enkät frågade vi de medlemsstater som valt operativa program av typ II om de hade integrerat personer från Fead i åtgärder inom sina specifika ESF-program, med tanke på den överbryggande funktion som Fead ska ha i förhållande till dessa ESF-åtgärder. Två svarade att de hade uppnått det¹³. Men när vi också frågade om de även övervakade kvantitativa uppgifter om den överbryggande funktionen svarade bara en¹⁴ medlemsstat att den gjorde det.

Slutsatser och rekommendationer

Vi bedömde i denna revision om Fead har utformats som ett ändamålsenligt verktyg för att lindra fattigdomen och bidra till social delaktighet för dem som har det sämst ställt i EU. Utöver att Fead lindrar fattigdom genom livsmedelsbistånd konstaterar vi att dess innovativa socialpolitiska delar erbjuder medlemsstaterna möjligheter att främja social delaktighet. Men på grund av begränsningar i övervakningen av den har det inte fastställts hur den bidrar till att minska fattigdomen.

Vi konstaterade att Fead i grunden fortsätter att vara ett program för livsmedelsbistånd, trots att dess övergripande mål är social delaktighet för dem som har det sämst ställt: 83 % av Feads budget går till livsmedelsbistånd. Skälet till det är att Feads utformning tillåter medlemsstaterna att fortsätta att erbjuda livsmedelsstöd när de finner det lämpligt, såsom de gjorde inom ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. Fead är dock mycket uppskattad av de aktörer som arbetar med dem som har det sämst ställt (se punkterna 19–27).

I ekonomiska termer är Fead en relativt liten fond. Slutmottagarna får biståndet genom en mängd olika aktörer. Vi konstaterade att programplaneringen av Fead i medlemsstaterna varierar kraftigt med avseende på målinriktning. Hälften av de medlemsstater som vi granskade hade följt ett utpräglat riktat tillvägagångssätt på programnivå med fokus på de värsta formerna av fattigdom, vilket bör möjliggöra en ändamålsenligare användning av fonden. Den andra hälften hade valt att inte specifikt rikta biståndet i operativa program. Riktandet av stödet till en viss sårbar grupp överläts i stället till partnerorganisationerna, vilket medför en risk för att den begränsade finansieringen sprids ut (se punkterna 28–36).

Det nya inslaget i Fead när det gäller båda typerna av program är betoningen av social delaktighet för dem som har det sämst ställt, vilket inte ingick i den tidigare ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. När de åtgärderna användes på ett bra sätt konstaterade vi att den generella tillfredsställelsen med fonden var större. Men det går inte att övervaka hur framgångsrika åtgärderna för social delaktighet är eftersom kvantitativa uppgifter saknas, och fondens bidrag till social delaktighet för dem som har det sämst ställt kan därför inte mätas. Dessutom följer få medlemsstater upp komplementariteten mellan Fead- och ESF-åtgärder (se punkterna 37–56).

Till nästa fleråriga budgetram 2021–2027 har kommissionen föreslagit att Fead slås samman med nya Europeiska socialfonden+. Revisionsrätten har beaktat det förslaget när den formulerat rekommendationerna nedan.

När kommissionen godkänner de operativa programmen inom nya Europeiska socialfonden+, bör den kräva att medlemsstaterna riktar det grundläggande livsmedelsbiståndet och materiella biståndet till de mest behövande genom att

1. tydligt beskriva den nationella fattigdomssituationen,
2. fastställa till vilken eller vilka specifika grupper biståndet ska riktas och hur det ska ske,
3. ange interventionslogiken och särskilt de förväntade resultaten, genom att fastställa referensvärden (utgångsvärden) och kvantifierade mål.

Tidsram: Senast vid tidpunkten när ESF+-programmen godkänns.

1. De medlemsstater som kommer att använda Europeiska socialfonden+ för att åtgärda materiell fattigdom genom livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd till dem som har det sämst ställt bör anting
1. inkludera kompletterande åtgärder i sina operativa program för att komplettera livsmedelsstöd och grundläggande materiellt stöd ell
2. tydligt ange i sina operativa program vilka åtgärder för social delaktighet inom den bredare Europeiska socialfonden+ som uttryckligen kommer att riktas till mottagare av livsmedelsbistånd och/eller materiellt bistånd.
2. När kommissionen godkänner dessa program bör den se till att rekommendationerna 2 a i eller 2 a ii följs på ett ändamålsenligt sätt.

Tidsram: Senast vid tidpunkten när ESF+-programmen godkänns.

Kommissionen och medlemsstaterna bör ta fram en metod för att bedöma hur många slutmottagare av livsmedelsbistånd och materiellt bistånd som skulle kunna förbättra sin personliga situation genom Fead och andra program för social delaktighet, antingen i medlemsstaterna eller genom Europeiska socialfonden+.

Tidsram: Senast i juni 2023.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 27 februari 2019.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner LEHNE
ordförande

Akronymer och förkortningar

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling

GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering: generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering

EaSI: EU:s program för sysselsättning och social innovation

ESF: Europeiska socialfonden

ESF+: Europeiska socialfonden+ (fleråriga budgetramen 2021–2027)

ESI-fonder: europeiska struktur- och investeringsfonder

Fead: fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt

Feba: europeiska sammanslutningen av livsmedelsbanker

MDP: ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen

OP: operativt program

Progress: Progress-programmet (2007–2013)

Ordförklaringar

de som har det sämst ställt: fysiska personer, antingen enskilda, familjer, hushåll eller grupper bestående av sådana personer, vars behov av bistånd har fastställts på grundval av objektiva kriterier som angetts av behöriga nationella myndigheter i samråd med relevanta aktörer, med undvikande av intressekonflikter, eller som definierats av partnerorganisationer och som godkänts av dessa nationella behöriga myndigheter och som kan innehålla sådana element som gör det möjligt att rikta in sig på de personer som har det sämst ställt i vissa geografiska områden.

Europeiska socialfonden: syftet med Europeiska socialfonden är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att förbättra sysselsättningsmöjligheterna (huvudsakligen genom utbildningsåtgärder) och främja en hög sysselsättningsnivå och fler och bättre arbetstillfällen.

Fead-nätverket: Fead-nätverket är en öppen medlemsgemenskap för personer som bistår dem som har det sämst ställt i Europa; här ingår nationella förvaltande myndigheter för Fead, organisationer som erbjuder eller är intresserade av Fead-finansierad verksamhet, icke-statliga organisationer på EU-nivå och EU-institutioner; Fead-nätverket samlar alla dem som arbetar för att minska de värsta formerna av fattigdom i Europas länder; det är ett forum där medlemmarna kan utbyta god praxis och uppmuntra till nya idéer och diskutera hur man kan tillhandahålla icke-finansiellt bistånd till dem som har det sämst ställt i Europa.

förhandsbedömning: en evidensbaserad bedömning som görs för att förbättra kvaliteten på och utformningen av varje operativt program, som bör baseras på relevanta uppgifter.

förvaltande myndighet: en nationell, regional eller lokal offentlig myndighet (eller ett annat offentligt eller privat organ) som har utsetts av medlemsstaten att förvalta ett operativt program; i dess uppgifter ingår att välja ut vilka projekt som ska finansieras, övervaka hur projekten genomförs och rapportera till kommissionen om finansiella aspekter och uppnådda resultat; den förvaltande myndigheten är också det organ som beslutar om finansiella korrigeringar för stödmottagarna till följd av revisioner som har genomförts av kommissionen, Europeiska revisionsrätten eller någon av medlemsstatens myndigheter.

grundförordningen om Fead: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

halvtidsutvärdering: rapport om Fead på uppdrag av kommissionen (upprättad av Metis GmbH i samarbete med Fondazione Giacomo Brodolini och Panteia) som ska offentliggöras av kommissionen.

insats: ett projekt, ett avtal, eller en åtgärd som valts ut av den förvaltande myndigheten för det operativa programmet i fråga eller på myndighetens ansvar och som bidrar till målen för det operativa program som den är kopplad till.

kompletterande åtgärder: åtgärder som vidtas utöver utdelningen av livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd i syfte att lindra den sociala utestängningen och/eller bekämpa sociala nödsituationer på ett mer självständigt och hållbart sätt, till exempel genom vägledning om en balanserad kost och ekonomisk rådgivning.

materiellt bistånd: basvaror av begränsat värde och för personligt bruk för dem som har det sämst ställt, exempelvis kläder, skodon, hygienartiklar, skolmaterial och sovsäckar.

operativt program av typ I: operativt program för livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd: ett operativt program som understöder utdelningen av livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd till dem som har det sämst ställt, i förekommande fall tillsammans med kompletterande åtgärder, i syfte att lindra den sociala utestängningen bland de personer som har det sämst ställt.

operativt program av typ II: operativt program för social delaktighet för dem som har det sämst ställt: ett operativt program som understöder annan verksamhet än aktiva arbetsmarknadsåtgärder och som består av icke-finansiellt och icke-materiellt bistånd, vars syfte är att möjliggöra social delaktighet för de personer som har det sämst ställt.

partnerorganisation: offentligt organ och/eller ideell organisation som direkt eller via andra partnerorganisationer tillhandahåller livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd, i förekommande fall tillsammans med kompletterande åtgärder, eller som bedriver verksamhet vars direkta syfte är att socialt inkludera de personer som har det sämst ställt, och vars insatser har valts ut av den förvaltande myndigheten.

slutmottagare: person som har det sämst ställt eller får stöd.

sociala stödåtgärder för de sämst ställda: all finansiering från privata och offentliga initiativ, organisationer eller institutioner som tillhandahåller stöd till materiellt fattiga människor i ett land, inbegripet materiella gåvor, ekonomiska gåvor och den ekonomiska ekvivalenten för frivilliga arbetsinsatser.

stödmottagare: ett offentligt eller privat organ, med ansvar för att inleda eller för att inleda och genomföra insatser.

undersökning av slutmottagarna: en strukturerad undersökning av slutmottagarna av livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd inom operativa program (av typ I) är ett av de instrument som ska användas för att utvärdera fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

Slutnoter

¹ Enligt Eurostat.

² Se särskild rapport nr 6/2009.

³ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.

⁴ Operativa program av typ I: Belgien, Tjeckien, Spanien, Frankrike, Italien, Polen, Rumänien och Slovakien. Operativt program av typ II: Tyskland.

⁵ Vid tidpunkten för utarbetandet av denna rapport skulle halvtidsutvärderingen av genomförandet av fonden offentliggöras av kommissionen.

⁶ Förenade kungariket, som inte har genomfört sitt ursprungliga Fead-program, svarade inte.

⁷ Belgien, Tjeckien, Frankrike, Italien och Slovakien.

⁸ Belgien, Tjeckien, Frankrike och Slovakien.

⁹ Upp till 5 % av kostnaderna för inköp av livsmedel och/eller grundläggande materiellt bistånd i varje nationellt operativt program kan användas till att finansiera sådana åtgärder.

¹⁰ Belgien och Frankrike.

¹¹ Förhandsbedömning av det franska operativa programmet 2014–2020 för genomförandet av Fead.

¹² Konsekvensbedömning av Fead i Spanien, från slutmottagarnas synvinkel samt från förvaltningsorganisationer och förvaltningspersonal, spanska Röda korset, 2018 (Valoración del impacto del Fondo de Ayuda Europea para las personas más desfavorecidas (FEAD) en España, a través de la percepción de las personas beneficiarias, Organizaciones y personal de gestión, Cruz roja española, 2018).

¹³ Tyskland och Nederländerna.

¹⁴ Nederländerna.

¹⁵

• Återtagna produkter – frukt och grönsaker – som återtas från marknaden som ett led i en krishantering och i stället delas ut gratis till erkända välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, inklusive livsmedelsbanker, för att användas i deras arbete med att hjälpa missgynnade grupper. Denna åtgärd överensstämmer med artikel 34.4 i förordning (EU) nr 1308/2013.
• EU-produkter – denna kategori gäller fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead).
• Industrin – livsmedelsöverskott, dvs. ätbara livsmedel som av olika anledningar inte köps eller konsumeras av de kunder eller personer som de producerats eller bearbetats för eller delats ut, serverats eller köpts till och som återvinns från tillverkningssektorn – industrier, företag, tillverkare etc. Livsmedelsbanker får livsmedelsöverskottet gratis och delar i gengäld ut det gratis till välgörenhetsorganisationer som hjälper människor i nöd.
• Distribution – livsmedelsöverskott, dvs. ätbara livsmedel som av olika anledningar inte köps eller konsumeras av de kunder eller personer som de producerats eller bearbetats för eller delats ut, serverats eller köpts till och som återvinns från distributionssektorn – detaljhandelskedjor, distributionscentraler, grossister etc. Livsmedelsbanker får livsmedelsöverskottet gratis och delar i gengäld ut det gratis till välgörenhetsorganisationer som hjälper människor i nöd.
• Insamling – detta är ett sätt att samla in mat direkt från människor. I slutet av november eller början av december anordnar vissa Feba-medlemmar livsmedelsinsamlingar: frivilliga på stormarknader ber kunderna att köpa något som kan doneras till livsmedelsbanker.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering, där ledamoten Iliana Ivanova är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten George Pufan, med stöd av Patrick Weldon (kanslichef), Mircea Radulescu (attaché), Emmanuel Rauch (förstechef) och Naiara Zabala Eguiraun, Dana Moraru och Carmen Gruber (revisorer).

Från vänster till höger: Mircea Radulescu, George Pufan, Carmen Gruber, Patrick Weldon, Emmanuel Rauch

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2019

© Europeiska unionen, 2019

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.