Den gemensamma jordbrukspolitiken och klimatet
Hälften av EU:s klimatutgifter, men jordbrukets utsläpp minskar inte

Sammanfattning

I

Sedan 2013 är klimatåtgärder ett av de främsta målen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Kommissionen avsatte över 100 miljarder euro – mer än en fjärdedel av den totala GJP-budgeten – för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna under perioden 2014–2020.

II

EU:s roll i att begränsa klimatförändringarna inom jordbrukssektorn är avgörande, eftersom EU fastställer miljönormer och medfinansierar merparten av medlemsstaternas jordbruksutgifter. Vi beslutade att granska GJP på grund av att en stor andel av dess budget har avsatts för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna och på grund av de nära sambanden mellan klimat- och jordbrukspolitiken. Vi räknar med att iakttagelserna kommer att vara till nytta mot bakgrund av EU:s mål att bli klimatneutralt senast 2050.

III

Vi undersökte om GJP stödde metoder för att begränsa klimatförändringarna med potential att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket under perioden 2014–2020. Vi undersökte även om GJP gav bättre incitament till att använda ändamålsenliga begränsningsmetoder under perioden 2014–2020 jämfört med perioden 2007–2013. Vi organiserade våra iakttagelser kring de främsta utsläppskällorna: djuruppfödning, gödsling av mark och markanvändning.

IV

På det hela taget konstaterade vi att de 100 miljarder euro av GJP-medel som under 2014–2020 avsattes till klimatåtgärder inte hade någon större inverkan på jordbruksutsläppen som förändrats obetydligt sedan 2010. De flesta av de begränsningsåtgärder som får GJP-stöd har liten potential att begränsa klimatförändringarna. GJP finansierar sällan åtgärder med stor potential att begränsa klimatförändringarna.

V

Utsläppen från djurhållning, främst nötkreatur, står för omkring hälften av jordbrukets utsläpp och har legat på en stabil nivå sedan 2010. GJP avser dock inte att begränsa antalet djur i djurbesättningarna och erbjuder heller inte incitament för att minska dem. Bland GJP:s marknadsåtgärder ingår främjande av animaliska produkter, vars konsumtion inte har minskat sedan 2014.

VI

Utsläpp från konstgödsel och stallgödsel, vilka står för nästan en tredjedel av jordbrukets utsläpp, ökade mellan 2010 och 2018. GJP stöder metoder som kan minska användningen av gödselmedel, exempelvis ekologiskt jordbruk och trindsädesslag. Vi konstaterade dock att dessa metoder inte har någon tydlig inverkan på växthusgasutsläppen. I stället fick metoder som är mer ändamålsenliga små medel.

VII

GJP stöder jordbrukare som odlar på dränerad torvmark, vilket orsakar 20 % av jordbrukets växthusgasutsläpp i EU‑27. Stöd till landsbygdsutveckling användes sällan för att återställa marken, trots att sådant fanns tillgängligt. GJP:s regler leder även till att viss verksamhet på återvätad mark inte kan få direktstöd. GJP:s stöd till beskogning, skogsjordbruk och omställning av åkermark till permanent gräsmark ökade inte 2014–2020 jämfört med 2007–2013.

VIII

Trots de höjda klimatambitionerna ändrades inte reglerna om tvärvillkor eller åtgärderna för landsbygdsutveckling i någon större utsträckning jämfört med den tidigare perioden. Dessa program gav således inte jordbrukarna incitament att införa ändamålsenliga åtgärder för att begränsa klimatförändringarna. Miljöanpassningssystemet syftade till att stärka GJP:s miljöresultat, men inverkan på klimatet har varit marginell.

IX

Vi rekommenderar att kommissionen

1. vidtar åtgärder så att GJP minskar utsläppen från jordbruket,
2. vidtar åtgärder för att minska utsläppen från odlade dränerade organiska jordarter och
3. regelbundet rapporterar om GJP:s bidrag till att begränsa klimatförändringarna.

Inledning

Växthusgasutsläpp från jordbruket

01

Livsmedelsproduktionen står för 26 % av de globala växthusgasutsläppen¹. Figur 1 visar att jordbruket står för merparten av dessa utsläpp. I sin från jord till bord-strategi skriver kommissionen, baserat på IPCC:s riktlinjer som fokuserar enbart på jordbruksverksamhet, att jordbruket i EU (med andra ord utan hänsyn till effekterna av importerade animaliska livsmedel) ”står för 10,3 % av EU:s utsläpp av växthusgaser och nästan 70 % av dessa utsläpp kommer från djursektorn”.

02

Medlemsstaterna rapporterar de växthusgaser som släpps ut på deras territorier med hjälp av verksamhetsuppgifter som är kopplade till utsläppskällor (t.ex. djurtyper och djurantal) med relevanta utsläppsfaktorer. Figur 2 visar de tre främsta växthusgaser som jordbruket släpper ut, de tre främsta källorna i EU liksom den andel som dessa utsläpp står för i förhållande till jordbrukets totala utsläpp, vilka motsvarar 13 % av de totala växthusgasutsläppen i EU‑27 (inbegripet ytterligare 2,7 % utsläpp från markanvändning och upptag från åkermark och gräsmark). Ytterligare utsläpp, som inte inbegrips i figur 2, uppstår till följd av användningen av bränsle för maskiner och uppvärmning av byggnader och motsvarar omkring 2 % av de totala utsläppen i EU‑27.

03

Jordbruket, och i synnerhet animalieproduktionen, innebär per automatik att växthusgaser släpps ut. Vissa markanvändningsmetoder ger möjlighet att minska utsläppen eller avlägsna koldioxid (CO₂) från atmosfären genom att lagra koldioxid i mark och biomassa (växter och träd). Dessa metoder innefattar återställning av dränerad torvmark och beskogning.

04

Figur 3 visar hur växthusgasutsläppen från jordbruket har utvecklats mellan 1990 och 2018. De minskade med 25 % mellan 1990 och 2010, i huvudsak tack vare minskad användning av gödselmedel och mindre djurbesättningar. Den största minskningen skedde mellan 1990 och 1994. Utsläppen har inte minskat ytterligare sedan 2010.

EU:s klimatförändringspolitik

05

EU:s åtgärder mot klimatförändringarna grundas på två strategier: begränsning och anpassning. Begränsning innebär att man minskar de växthusgasutsläpp som orsakas av människan eller avlägsnar växthusgaser från atmosfären. Anpassning innebär anpassning till nuvarande eller förväntade klimatförändringar och deras följder. I denna rapport ligger fokus på begränsning.

06

År 1997 undertecknade EU Kyotoprotokollet. EU åtog sig således att minska växthusgasutsläppen med 20 % senast 2020 (med 1990 års utsläppsnivå som utgångsvärde). År 2015 blev EU part i Parisavtalet. Det ledde till att EU:s utsläppsminskningsambitioner höjdes. EU:s nuvarande policyram syftar till att minska EU:s växthusgasutsläpp med 40 % senast 2030. Kommissionen har föreslagit en höjning av detta mål till 55 % och att nettonollutsläpp ska uppnås senast 2050².

07

EU:s ramverk för att begränsa klimatförändringarna fram till 2020 bestod av två huvudsakliga delar, närmare bestämt utsläppshandelssystemet och lagstiftningen om ansvarsfördelning som tillsammans omfattade 95 % av EU:s växthusgasutsläpp 2018 (figur 4).

08

EU har fastställt minskningsmål på 10 % senast 2020³ och 30 % senast 2030⁴ (jämfört med 2005) för utsläpp inom ramen för lagstiftningen om ansvarsfördelning. Figur 5 visar de 2020-mål som fastställts för var och en av de 27 medlemsstaterna. Målen tar hänsyn till inkomst per capita. Varje medlemsstat beslutar hur det nationella målet ska nås och om jordbrukssektorn ska bidra eller inte.

09

Enligt de uppskattade växthusgasutsläppen 2019 inom sektorer som omfattas av ansvarsfördelningen understeg utsläppen 2019 i 14 av 27 medlemsstater de nationella målen för 2020⁵. För var och en av medlemsstaterna jämförde vi utsläppsklyftan den första perioden (2013–2020) med utsläppsklyftan den andra perioden (2021–2030). När det gäller 2021 använde vi i stället den senast tillgängliga uppskattningen för 2019. Figur 6 visar att 2030-målen kommer att vara en betydligt större utmaning för EU.

10

År 2011 valde kommissionen att integrera den klimatpolitiska aspekten i EU:s budget (”integrering av klimatfrågor”). Det innefattade att integrera begränsnings- och anpassningsåtgärder (”klimatåtgärder”) i EU:s politik och att spåra de medel som används till dessa åtgärder i syfte att använda minst 20 % av EU:s budget 2014–2020 till klimatåtgärder⁶.

GJP:s roll 2014–2020 inom klimatåtgärder

11

EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP) har för närvarande tre breda mål: hållbar livsmedelsproduktion, hållbar förvaltning av naturresurser och balanserad territoriell utveckling. Politiken förvaltas av både kommissionen och medlemsstaterna. Utbetalande organ i medlemsstaterna ansvarar för att administrera stödansökningar, kontrollera sökande, göra utbetalningar och övervaka användningen av medel. Kommissionen fastställer en stor del av utgiftsramen, kontrollerar och övervakar de utbetalande organens arbete och ansvarar för hur EU-medlen används. GJP har följande tre stöddelar:

• Direktstöd för att ge jordbrukare inkomststöd.
• Marknadsåtgärder för att hantera svåra marknadssituationer, till exempel ett plötsligt prisfall.
• Landsbygdsutvecklingsåtgärder med nationella och regionala program för att tackla de specifika behov och utmaningar som landsbygdsområden ställs inför.

12

Sedan 2014 är klimatåtgärder⁷ ett av de nio särskilda mål mot vilka kommissionen ska utvärdera hur GJP fungerar. I och med integreringen av klimatåtgärder beräknade kommissionen att den skulle avsätta 103,2 miljarder euro (45,5 miljarder euro till direktstöd och 57,7 miljarder euro till landsbygdsutvecklingsåtgärder) för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna inom jordbruket under perioden 2014–2020 (figur 7). Det motsvarar 26 % av GJP-budgeten och nästan 50 % av EU:s totala utgifter för klimatåtgärder⁸. I kommissionens rapportering om klimatutgifter görs ingen åtskillnad mellan anpassning och begränsning.

13

Många av de åtgärder som enligt kommissionen bidrar till klimatåtgärder avser främst biologisk mångfald, vatten- och luftkvalitet och sociala och ekonomiska behov.

14

I vår särskilda rapport 31/2016 konstaterade vi att kommissionen hade överdrivit de GJP-medel som används till klimatåtgärder och att 18 %, och inte 26 % såsom kommissionen hävdar, skulle vara en bättre uppskattning. Skillnaden beror främst på en överskattning av tvärvillkorens inverkan på begränsningen av klimatförändringarna och faktumet att vissa av de koefficienter som tillämpades inte tog hänsyn till försiktighetsprincipen. Kommissionen höll med om att det kunde förekomma en del över- och underskattningar av vissa utgifters relevans för klimatet med den metod som används, men ansåg att dess spårningsstrategi för att bedöma nivån på miljöutgifter inom jordbruk och landsbygdsutveckling var sund.

15

Kommissionens långsiktiga mål för GJP 2014–2020 är att minska växthusgasutsläppen från jordbruket⁹. Kommissionen har inte preciserat den utsläppsminskning som ska uppnås.

Kommissionens strategi för att intensifiera ansträngningarna för att begränsa klimatförändringarna

16

Den 1 juni 2018 lade kommissionen fram lagstiftningsförslag om GJP 2021–2027. Kommissionen angav att den nya GJP skulle ”sätta ribban ännu högre” och stärka miljö- och klimatskyddet¹⁰. Kommissionen föreslog en ny resultatbaserad modell som ger medlemsstaterna större ansvar och ansvarsskyldighet när det gäller utformningen av GJP-åtgärder. Medlemsstaterna ska beskriva dem i sina ”strategiska GJP-planer”, och kommissionen måste godkänna dem.

17

I december 2019 lade kommissionen fram den europeiska gröna given – en färdplan för att göra Europa till den första klimatneutrala världsdelen senast 2050. Kommissionen föreslog att 25 % av EU:s budget skulle anslås till klimatåtgärder under perioden 2021–2027, men rådet höjde andelen till 30 %¹¹. Figur 8 visar de strategier och lagstiftningsförslag som kommissionen lade fram 2020 när det gäller åtgärder för att uppnå klimatneutralitet fram till 2050.

18

I december 2020 utfärdade kommissionen rekommendationer till medlemsstaterna inför utarbetandet av deras förslag till strategiska GJP-planer¹². Exempelvis rekommenderades användning av miljösystem för att återväta dränerad torvmark, främja precisionsjordbruk och bevarande jordbruk (med ingen eller minskad plöjning). I vår särskilda rapport 18/2019 om EU:s växthusgasutsläpp rekommenderades kommissionen att se till att de strategiska planerna för jordbruket och markanvändning bidrar till minskningsmålen fram till 2050 och att kontrollera att medlemsstaterna antar lämpliga politiska strategier och åtgärder för dessa sektorer.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

19

Vi beslutade att genomföra denna revision mot bakgrund av att kommissionen hade avsatt nästan 26 % av GJP-budgeten (103 miljarder euro) under perioden 2014–2020 för klimatåtgärder. Dessutom var klimatet en av de viktigaste frågorna i samband med de politiska diskussionerna om den framtida GJP, och FN:s mål 13 för hållbar utveckling kräver att åtgärder vidtas för att bekämpa klimatförändringarna. Vi räknar med att iakttagelserna kommer att vara till nytta mot bakgrund av EU:s mål att bli klimatneutralt senast 2050.

20

Vi undersökte om GJP 2014–2020 stödde metoder för att begränsa klimatförändringarna med potential att minska utsläppen av växthusgaser. Vi undersökte även om GJP gav bättre incitament till att använda ändamålsenliga begränsningsmetoder under perioden 2014–2020 jämfört med perioden 2007–2013. Fokus i vårt arbete lade vi på de främsta källorna till växthusgasutsläpp från jordbruket: djurhållning och gödsellagring, användning av konstgödsel och stallgödsel, odlade organiska jordarter och omställning av gräsmark och åkermark.

21

Klimatförändringsbegränsande projekt som finansieras genom Horisont 2020 och Life ingick inte i vår revision. Vi uteslöt även utsläpp från bränslen inom jordbruket.

22

Vi inhämtade bevis genom

• en granskning av uppgifter om EU‑27:s utsläpp av växthusgaser, djurhållning, odlade grödor och användning av gödselmedel, landsbygdsutvecklingsprogram och kommissionens rapporter om direktstöd,
• intervjuer med företrädare för jordbrukare, icke-statliga miljö- och klimatorganisationer och nationella myndigheter i Irland, Frankrike och Finland, som valdes ut på grundval av andel utsläpp från jordbruket, jordbruksverksamhet och strategier för att begränsa klimatförändringarna och lagra koldioxid,
• en genomgång av vetenskapliga studier som bedömer ändamålsenligheten i begränsningsmetoder och begränsningstekniker,
• skrivbordsgranskningar av växthusgasutsläppen från jordbruket i 27 medlemsstater och de GJP-åtgärder som har vidtagits för att minska dem eller binda koldioxid under perioden 2014–2020,
• diskussioner med experter inom jordbruk och klimatförändringar i syfte att öka våra kunskaper och inhämta synpunkter på våra nya iakttagelser.

Iakttagelser

23

Vi har delat upp våra iakttagelser i fyra avsnitt. I de tre första avsnitten bedöms den inverkan GJP 2014–2020 har haft på de huvudsakliga källorna till växthusgasutsläpp från jordbruket: djurhållning, användning av konstgödsel och stallgödsel samt markanvändning. Det sista avsnittet behandlar utformningen av GJP 2014–2020 och politikens potential att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser.

GJP har inte minskat utsläppen från djurhållning

24

Vi undersökte om det skett en allmän minskning av växthusgasutsläppen från fodersmältning och gödsellagring under GJP-perioden 2014–2020. Vi bedömde omfattningen av GJP-stödet till ändamålsenliga begränsningsmetoder för att minska utsläppen. Vi undersökte även om vissa GJP-stödordningar ledde till ökade växthusgasutsläpp.

25

EU‑27:s växthusgasutsläpp från djurhållning har inte minskat mellan 2010 och 2018. Fodersmältning står för 78 % av utsläppen från djurhållning, och gödsellagring står för återstående 22 %. Utsläpp från nötkreatur och mjölkkor står för 77 % av utsläppen från djurhållning (figur 9).

GJP-åtgärderna inbegriper inte någon minskning av djurbesättningarna

26

I de flesta medlemsstaterna ligger utsläppen från djurhållningen på en oförändrad nivå. Enbart Grekland, Kroatien och Litauen uppvisar kraftiga utsläppsminskningar mellan 2010 och 2018 (figur 10). Dessa minskningar var främst kopplade till stora minskningar (omkring 30 %) av antalet mjölkkor, snarare än resultatet av GJP:s riktade begränsningsstrategier. I dessa tre länder spelade bristande konkurrenskraft störst roll för minskningen. I Irland, Ungern och Polen har å andra sidan utsläppen ökat avsevärt.

27

Minskad animalieproduktion skulle minska utsläppen från fodersmältning och gödsellagring, men även från gödselmedel som används i samband med foderproduktion. En minskning av den totala animalieproduktionen i EU skulle minska utsläppen av växthusgaser inom EU. Nettoeffekten skulle bero på förändrad konsumtion av animaliska produkter. Om detta leder till ökad import skulle det innebära ett visst ”koldioxidläckage”¹³. GJP avser dock inte att begränsa antalet djur i djurbesättningarna och erbjuder heller inte incitament för att minska dem. Bland GJP:s marknadsåtgärder ingår främjande av animaliska produkter, vars konsumtion inte har minskat sedan 2014 (figur 11).

28

Ovannämnda trender grundas på det utbud som finns tillgängligt för konsumenter och inbegriper således även livsmedelssvinn. Såsom anges i vår särskilda rapport 34/2016 är det en allmän uppfattning att cirka en tredjedel av de livsmedel som produceras går till spillo eller slängs. I rapporten drogs slutsatsen att GJP har en roll att spela för att bekämpa matsvinn, och vi rekommenderade att denna fråga skulle inbegripas i granskningen av GJP.

29

I jord till bord-strategin meddelade kommissionen att den skulle se över EU:s program för främjande av jordbruksprodukter i syfte att öka dess bidrag till hållbar produktion och konsumtion. Kommissionen offentliggjorde ett arbetsdokument¹⁴ där den utvärderade politiken för främjande av jordbruksprodukter den 22 december 2020. Kommissionen fortsätter med sin översyn av politiken och avser att lägga fram förslag till lagstiftningsändringar 2022. I jord till bord-strategin övervägdes hur EU i framtiden skulle kunna använda programmet för att främja de mest hållbara och koldioxideffektiva produktionsmetoderna inom djurhållningen och samtidigt främja en övergång till en mer växtbaserad kost.

30

Vid genomgången av studier fann vi inga ändamålsenliga och godkända metoder som väsentligt kan minska utsläpp från djurens fodersmältning utan att minska produktionen (vissa fodertillsatser kan vara ändamålsenliga, men har inte godkänts). Många metoder som berör djuravel, djurfoder, djurs hälsa och fertilitetskontroll erbjuder enbart en långsam och marginell begränsningspotential. Vissa av metoderna uppmuntrar till utvidgning av produktionen, och kan således öka nettoutsläppen (ruta 1).

31

Vi fann fyra ändamålsenliga metoder för att minska utsläppen från gödsellagring (surgörning och kylning av gödsel, ogenomtränglig täckning av gödsellager och biogas med gödsel som råvara). Flera medlemsstater tillhandahöll GJP-stöd för dessa metoder på ett litet antal gårdar (tabell 1).

Flera GJP-åtgärder upprätthåller eller ökar de växthusgasutsläpp som djurhållningen för med sig

32

Generellt sett är specialiserade nötkreatursuppfödare beroende av direktstöd för omkring 50 %¹⁶ av sina inkomster. Denna grad av beroende är högre än för jordbrukare som producerar grödor.

33

Alla medlemsstater (utom Tyskland) tillhandahåller en del av direktstödet (oftast mellan 7 % och 15 %)¹⁷ i form av frivilligt kopplat stöd, och 74 % av det stödet går till animalieproduktion (figur 12). Frivilligt kopplat stöd uppmuntrar till att upprätthålla antalet djur i djurbesättningarna, eftersom jordbrukarna skulle få mindre pengar om de minskade dem. På EU-nivå står frivilligt kopplat stöd för 10 % av direktstödet (4,2 miljarder euro per år)¹⁸.

34

I en studie från 2020¹⁹ uppskattade man att EU:s växthusgasutsläpp från jordbruket (utan utsläpp från markanvändning) skulle minska med 0,5 % om budgeten för frivilligt kopplat stöd till nötkreatur, får och getter omfördelades till grundstöd för jordbruksmark. I en studie från 2017²⁰ konstaterades det att utsläppen från jordbruket utan direktstöd skulle vara 2,5 % lägre och att 84 % av minskningen skulle vara kopplad till minskad nötkötts- och mjölkproduktion och tillhörande minskad användning av gödselmedel på betesmark. I en studie från kommissionen 2017²¹ uppskattas det att utsläppen från jordbruket skulle minska med 4,2 % om direktstödet avskaffades och med 5,8 % om stödet till landsbygdsutveckling likaså avskaffades. Denna studie uppskattar att omkring 7 % av jordbruksarealen skulle bli tillgänglig för markbaserade begränsningsåtgärder såsom beskogning. När det gäller dessa minskningar tas ingen hänsyn till den möjliga läckageeffekten (se punkt 27) som i de tre studierna uppskattades till mellan 48 % och nästan 100 % (i avsaknad av handelshinder).

35

I en studie från 2020²² konstaterades det att utsläppen i EU skulle minska med 21 % om omkring hälften av direktstödet betalades ut till jordbrukare i utbyte mot minskade växthusgasutsläpp. Två tredjedelar av minskningen skulle ske med hjälp av förändringar inom produktionen, där produktionen av nöt-, får- och getkött och foder skulle minska allra mest. En tredjedel av minskningen skulle ske tack vare användningen av begränsningsmetoder, bland annat teknik inom mjölksektorn, biogas inom grisköttssektorn och trädad torvmark. Dessa fördelar skulle vägas upp av ökade utsläpp på annat håll med omkring 4 % av de nuvarande utsläppen från EU:s jordbruk och ge en nettominskning på 17 %.

36

Ytterligare utsläpp följer av den avskogning som är kopplad till foderproduktion, i synnerhet sojabönor²³. Om importer tas i beaktande ökar den andel utsläpp som är kopplad till de animaliska produkter som konsumeras i EU än mer (jämfört med att titta på utsläpp som direkt orsakas av jordbruket i EU). När importer inbegrips står animaliska produkter för uppskattningsvis 82 % av koldioxidavtrycket (figur 13) men samtidigt enbart 25 % av kalorierna i en genomsnittlig kost i EU²⁴.

Utsläppen från gödselmedel och stallgödsel på mark ökar

37

Vi bedömde om åtgärder inom ramen för GJP 2014–2020 minskade växthusgasutsläppen i samband med användning av konstgödsel och stallgödsel.

38

Användningen av konstgödsel och stallgödsel, i kombination med utsläpp från betande djur, står för merparten av växthusgasutsläppen från näringsämnen i marken. Mellan 2010 och 2018 ökade utsläppen från näringsämnen i marken med 5 %. Ökningen beror främst på den ökade användningen av gödselmedel, i och med att den andra huvudsakliga utsläppskällan (dvs. stallgödsel) har legat på en mer stabil nivå (figur 14).

39

Mellan 2010 och 2018 ökade utsläppen från konstgödsel och stallgödsel i åtta medlemsstater (figur 15). Ökningen var som störst (över 30 %) i Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Rumänien och Slovakien. Endast i Grekland och Cypern sågs en tydlig minskning av utsläppen. Dessa trender på landsnivå beror nästan samtliga på förändringar när det gäller användningen av konstgödsel. Den grupp av medlemsstater som inte visar på någon förändring, eller ingen väsentlig förändring, inbegriper medlemsstaterna med de högsta växthusgasutsläppen från jordbruket per hektar brukad jordbruksareal²⁵.

Undantag från nitratdirektivet motverkade delvis den positiva effekten på utsläpp från användningen av stallgödsel

40

I och med att stödet inte har kopplats till någon minskning av animalieproduktionen (punkterna 26–34) har heller inte gödselkvantiteten minskat (figur 14). Den bibehållna nivån när det gäller animalieproduktionen leder även till att gödselanvändningen ligger på en hög nivå, eftersom det krävs mer kväve för att producera animalieprodukter än växtbaserade livsmedel²⁶.

41

I enlighet med GJP omfattas jordbrukarna av regler om ”tvärvillkor” (punkt 77). Föreskrivet verksamhetskrav (SMR) 1 – ”Skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket” – omfattar efterlevnad av nitratdirektivet²⁷ som är tillämpligt på alla jordbrukare, oavsett om de får GJP-stöd eller inte. Nitratdirektivet kräver en balanserad användning av gödselmedel, fastställer gränsvärden för mängden stallgödsel som får användas och definierar perioder då det är förbjudet att gödsla. I en studie från 2011 som genomfördes för kommissionen²⁸ konstaterades det att EU:s totala utsläpp av lustgas (N₂O) 2008 skulle ha varit 6,3 % högre om inte nitratdirektivet fanns, främst på grund av en ökning av den totala mängden kväve som läcker ut i grund- och ytvatten.

42

Från och med 2020 hade fyra länder (Belgien, Danmark, Irland och Nederländerna) beviljats undantag från nitratdirektivet när det gäller gränserna för spridning av stallgödsel. Dessa fyra länder hör till dem som står för de högsta växthusgasutsläppen per hektar brukad jordbruksmark²⁹. Undantagen kan omfatta villkor för att motverka den negativa inverkan av att sprida mer stallgödsel på marken än vad som vanligtvis tillåts. I studien från 2011 uppskattas det att undantagen ökar utsläppen av gasformigt kväve med upp till 5 %, med en ökning på upp till 2 % av lustgas.

43

Vi analyserade den information som lämnades av de irländska myndigheterna om undantag enligt nitratdirektivet (figur 16). Sedan 2014 har den areal som omfattas av undantag i Irland ökat med 34 % och antalet djur på gårdar som omfattas av undantag har ökat med 38 %. Under samma period ökade utsläppen från konstgödsel med 20 %, utsläppen från stallgödsel som sprids på marken med 6 % och indirekta utsläpp från läckage och avrinning med 12 %.

44

Vid vår genomgång av studier fann vi inte några ändamålsenliga metoder för att minska växthusgasutsläppen från användning av stallgödsel utöver att minska den mängd som används. GJP stöder metoder som innebär att stallgödsel sprids nära eller i marken (t.ex. släpslang/släpfot). Sådana metoder kan vara ändamålsenliga för att minska ammoniakutsläppen, men fungerar inte ändamålsenligt för att minska växthusgasutsläppen och kan till och med öka dem³⁰.

GJP minskade inte användningen av konstgödsel

45

GJP stöder ett antal jordbruksmetoder som syftar till att minska användningen av gödselmedel. I följande punkter diskuterar vi fem olika jordbruksmetoder och tillhörande GJP-stöd 2014–2019 (se tabell 2 och punkterna 46–51 för enskilda bedömningar av metoderna):

• Två metoder som har fått betydande GJP-stöd, men vilkas ändamålsenlighet är oklar när det gäller att begränsa klimatförändringarna enligt vår genomgång av studier (ekologiskt jordbruk och trindsädesslag).
• Tre metoder vi identifierade som ändamålsenliga för att begränsa klimatförändringarna, men som har fått minimalt GJP-stöd (foderbaljväxter, teknik för varierad kvävegödsling och nitrifikationshämmare).

GJP främjade ekologiskt jordbruk och odling av trindsädesslag, men inverkan på användningen av gödselmedel är oklar

46

Ekologiskt jordbruk tillåter inte användning av konstgödsel. Omställning från konventionellt till ekologiskt jordbruk leder dock inte nödvändigtvis till minskade växthusgasutsläpp. Det finns två huvudsakliga omställningsscenarier, och båda ger upphov till tvivel om huruvida utvidgningen av det ekologiska jordbruket har minskat växthusgasutsläppen:

• Om en konventionell jordbrukare som inte använder gödselmedel i särskilt stor utsträckning (t.ex. bete i bergsområden) ställer om till ekologiskt jordbruk kommer inverkan på utsläppen att vara liten.
• Om en jordbrukare som använder gödselmedel i stor utsträckning ställer om till ekologiskt jordbruk kommer gårdens utsläpp att minska kraftigt. Mindre avkastning på ekologiska gårdar kan dock locka andra gårdar att använda ytterligare gödselmedel eller mark för att producera – och släppa ut – mer³¹ (figur 17).

47

GJP bidrog genom landsbygdsutvecklingsstödet till en utvidgning av det ekologiska jordbruket från 5,9 % av EU:s jordbruksmark 2012 till 8,5 % 2019. Men vi fann inga tillförlitliga bevis på effekterna av denna utvidgning på användningen av gödselmedel och stallgödsel eller utsläppen av växthusgaser.

48

Trindsädesslag har mindre behov av kvävegödsel än andra grödor eftersom de kan ”fixera” kväve biologiskt från luften. Alla medlemsstater utom Danmark erbjöd GJP-stöd för trindsädesslag, antingen som miljöanpassningsstöd, frivilligt kopplat stöd eller landsbygdsutvecklingsstöd. Enligt Eurostat ökade den markareal som används till trindsädesslag mellan 2010 och 2018 från 2,8 % till 3,8 % av EU:s totala jordbruksmark. Främjande av trindsädesslag innefattar liknande avvägningar som främjande av ekologiskt jordbruk: om trindsädesslag ersätter grödor som ges lite gödselmedel kommer de inte att påverka användningen av gödselmedel i någon större utsträckning. Om de ersätter grödor som ges mer gödselmedel riskerar de att föra över utsläppen till andra gårdar (figur 17). Det finns inga tillgängliga uppgifter på gårdsnivå om inverkan av den GJP-stödda odlingen av trindsädesslag på användningen av gödselmedel.

GJP ger klent stöd till ändamålsenliga begränsningsmetoder

49

Foderbaljväxter, såsom klöver och alfalfa, kan användas på gräsmark och minska gödselanvändningen på grund av deras förmåga att fixera kväve från luften. Jämfört med trindsädesslag fixerar foderbaljväxter större mängder kväve, och de minskar inte vallavkastningen vilket gör att man undviker risken att utsläpp överförs till andra gårdar. Enligt information från medlemsstaterna uppskattar vi att denna metod används på högst 0,5 % av EU:s jordbruksmark.

50

Teknik för varierad kvävegödsling är en särskild typ av precisionsjordbruk där användningen av gödselmedel anpassas till grödornas behov inom samma fält. Enligt gemensamma forskningscentrumet (JRC)³² kan denna teknik leda till minskad användning av gödselmedel med cirka 8 %, utan att avkastningen minskar³³. Enligt uppgifter från medlemsstaterna använde nio av dem (Belgien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Italien, Lettland, Polen, Slovakien och Sverige) GJP-stöd till denna metod under perioden 2015–2019 på 0,01 % av gårdarna i EU.

51

Nitrifikationshämmare är föreningar som fördröjer omvandlingen av ammonium till nitrat, vilket minskar utsläppen av lustgas. De kan vara en ändamålsenlig begränsningsteknik som uppskattas minska de direkta lustgasutsläppen med cirka 40 % utan att påverka avkastningen. De är särskilt ändamålsenliga när de används tillsammans med ureashämmare³⁴. Vi konstaterade dock i vår revision att användningen av nitrifikationshämmare inte har fått GJP-stöd.

GJP-åtgärderna ledde inte till någon total ökning av det koldioxidinnehåll som lagras i mark och växter

52

Vi undersökte om GJP-åtgärderna 2014–2020 stödde en minskning av utsläppen från markanvändning eller en ökning av koldioxidbindningen i gräsmarker och åkermarker. Vi bedömde huruvida GJP stödde begränsningsmetoder som har potential att i hög grad bidra till att begränsa klimatförändringarna och om politiken ökade användningen av dem.

53

Sedan 2010 minskar inte längre nettoutsläppen från åkermark och gräsmark. Utsläppen i sju medlemsstater låg på en stabil nivå eller varierade utan några tydliga trender, samtidigt som de ökade i tolv länder och minskade i åtta andra länder (figur 18).

54

Utsläpp från markanvändning beror på jordtyp. Organiska jordarter är särskilt rika på organiskt innehåll och identifieras i enlighet med specifika parametrar³⁵. Alla andra jordtyper betraktas som mineraljordarter. Figur 19 visar att odlade organiska jordarter är den främsta källan till utsläpp från markanvändning. Utsläpp från organiska jordarter har legat på en mer eller mindre stabil nivå och minskade 2018 med 1 % från 2010 års nivå. Upptag från åkermark och gräsmark på mineraljordarter har sedan 2010 minskat med över 8 %.

Nästan hälften av medlemsstaterna vill skydda orörd torvmark

55

Torvmark är en typ av våtmark med ett tjockt lager organiska jordarter som är särskilt rika på organiskt innehåll. I EU‑27 täcker torvmarkerna omkring 24 miljoner hektar³⁶ och lagrar cirka 20–25 % av den totala koldioxiden som lagras i marken i EU (i genomsnitt 63 miljarder ton koldioxidekvivalenter)³⁷. När torvmarken är orörd fungerar den som kolsänka. När den har dränerats blir den i stället en källa till växthusgasutsläpp. I EU‑27 används över fyra miljoner hektar dränerade organiska jordar, däribland torvmark, som åkermark eller gräsmark. Detta motsvarar omkring 2 % av den totala arealen åkermark och gräsmark i EU men står för 20 % av utsläppen från jordbruket i EU‑27. Tyskland, Polen och Rumänien släpper ut mest koldioxidutsläpp från dränerade organiska jordarter i EU (figur 20).

56

Figur 21 visar vidare hur mycket koldioxid som årligen uppskattas gå förlorad, det vill säga släpps ut i atmosfären, från organiska jordarter. Den visar även att mineraljordarter årligen lagrar ytterligare koldioxid, främst tack vare gräsmark, genom att avlägsna den från atmosfären. Denna begränsningseffekt neutraliseras dock mer än väl av utsläppen från odlade organiska jordar. Den potential som finns i återställandet av torvmark erkänns likaså i en studie, där det konstateras att återvätning av enbart 3 % av EU:s jordbruksmark skulle minska växthusgasutsläppen från jordbruket med upp till 25 %³⁸.

57

GJP 2014–2020 innehåller inte någon EU-omfattande åtgärd för att förhindra att orörd torvmark ställs om till jordbruksmark. Kommissionen föreslog ett villkor om upprätthållande av god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC) för att skydda våtmarker och torvmarker inom ramen för GJP 2021–2027.

58

Tolv medlemsstater informerade oss om att de under perioden 2014–2020 främjade bevarande av torvmarker med hjälp av GJP. Den areal som omfattas av dräneringsförbud (omkring 600 000 ha) motsvarar 2 % av EU:s totala torvmarksareal. Sju av dessa medlemsstater (Estland, Italien, Irland, Litauen, Ungern, Polen och Slovenien) aktiverade landsbygdsutvecklingsstöd för att skydda sådana områden. De återstående fem länderna (Belgien, Tjeckien, Tyskland, Danmark och Luxemburg) skyddade torvmarker med tvärvillkor eller miljöanpassningskrav.

59

Sex medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Italien, Ungern och Sverige) informerade oss om att de under perioden 2014–2020 aktiverade åtgärder inom ramen för landsbygdsutveckling för att stödja återställandet av dränerad torvmark. Dessa länder stödde sådant återställande på 2 500 hektar, och i Tyskland deltog 113 stödmottagare i ett liknande system. Kommissionen har ingen information om de torvmarksarealer som har återställts.

60

I stället för att säkerställa fullständigt skydd och bevarande av torvmark tillåter nuvarande GJP att jordbrukare som odlar i dränerade organiska jordarter får direktstöd för sådana områden, trots den negativa inverkan på klimatet. Om återställandet innebär att ingen jordbruksverksamhet bedrivs kan det dessutom hända att arealen inte berättigar till direktstöd. Det skulle innebära att återställande blir oattraktivt för jordbrukarna.

GJP erbjuder begränsat skydd av den koldioxid som lagras i gräsmark

61

Enligt EU:s växthusgasinventeringar 2018 tog gräsmark på mineraljordarter upp 35 miljoner ton koldioxidekvivalenter från atmosfären. Större delen av detta bidrag kommer från mark som har ställts om till gräsmark under de senaste 20 åren. Dessutom lagrar gräsmark mer koldioxid i marken än åkermark, eftersom gräsrötterna tar upp mer koldioxid och jorden störs i mindre utsträckning. Om gräsmark ställs om till åkermark släpps den ackumulerade koldioxiden på nytt ut i atmosfären. En del av den ackumulerade koldioxiden kan likaså släppas ut om gräsmarken periodvis plöjs för att återställa produktiviteten. Förhindrande av både att gräsmark ställs om till åkermark och att mark regelbundet plöjs kan därför göra att växthusgasutsläpp undviks.

62

Extensivt bete på gräsmark kan binda koldioxid. Koldioxidbindning i betesmark kan således i varierande grad begränsa utsläppen från de djur som betar där. GJP 2007–2013 inbegrep åtgärder för att bevara permanent gräsmark enligt reglerna om tvärvillkor. Miljöanpassningssystemet, som infördes 2015, omfattade två krav på att skydda permanent gräsmark (figur 25), huvudsakligen i syfte att bevara kollager³⁹.

63

Enligt det första kravet måste medlemsstaterna se till att andelen permanent gräsmark i förhållande till den totala areal som deklarerats för direktstöd inte minskar utifrån en referensperiod. I en studie från 2017 påpekas det att GJP skyddade en större areal permanent gräsmark före 2015⁴⁰. Dessutom visar kommissionens sifferuppgifter från 2019 att andelen permanent gräsmark minskade i 21 länder och regioner. I två fall (Sachsen-Anhalt-regionen i Tyskland och Estland) överskred minskningen det tillåtna taket på 5 % och medlemsstaterna var tvungna att vidta korrigerande åtgärder.

64

Minskningar av arealen permanent gräsmark, främst på grund av att permanent gräsmark ställs om till åkermark, leder till växthusgasutsläpp. Dessutom rapporterade vi 2020⁴¹ om att plöjning och återsådd av permanent gräsmark, vilket innebär utsläpp av växthusgaser (både koldioxid och lustgas)⁴², också förekom i praktiken (39 % av de intervjuade jordbrukarna).

65

Miljöanpassningskravet rörande andelen permanent gräsmark förbjuder inte vare sig omställning av permanent gräsmark till andra användningsområden eller plöjning och återsådd av permanent gräsmark, vilket innebär att ändamålsenligheten när det gäller skydd av koldioxid som lagras i gräsmark minskar avsevärt.

66

Genom det andra kravet infördes begreppet ”miljömässigt känsliga områden som utgörs av permanent gräsmark” i syfte att skydda de miljömässigt mest känsliga områdena inom Natura 2000-områden från omställning till andra användningsområden och plöjning. Medlemsstaterna hade möjlighet att utse ytterligare områden som inte ingick i Natura 2000-nätverket, till exempel gräsmark med organiska jordarter.

67

Åtta medlemsstater beslutade att utse samtliga Natura 2000-områden som miljömässigt känsliga, medan andra utsåg specifika marktyper inom Natura 2000-områden (figur 22). Sammanlagt 8,2 miljoner hektar permanent gräsmark utsågs som miljömässigt känsliga⁴³, vilket motsvarar 52 % av arealen gräsmark inom Natura 2000 och 16 % av EU:s permanenta gräsmark. Fyra medlemsstater beslutade att skydda 291 tusen hektar permanent gräsmark utanför Natura 2000-områdena (vilket motsvarar ytterligare 0,6 % av EU:s permanenta gräsmark).

68

Miljöanpassningskravet rörande miljömässigt känsliga områden som utgörs av permanent gräsmark kan skydda den koldioxid som lagras i gräsmark på ett bättre sätt än kravet rörande andel permanent gräsmark, eftersom både omställning av gräsmark till andra användningsområden och plöjning förbjuds för miljömässigt känsliga områden som utgörs av permanent gräsmark.

Ändamålsenliga begränsningsåtgärder används inte på åkermark i någon större utsträckning

69

Den mängd koldioxid som lagras i och släpps ut eller tas upp från åkermark beror på typ av gröda, förvaltningsmetoder och jord- och klimatvariabler. Flerårig vedartad växtlighet på fruktodlingar, vinodlingar och skogsjordbruk kan till exempel lagra koldioxid i långlivad biomassa.

70

I vetenskapliga studier identifierade vi fyra ändamålsenliga åtgärder för åkermark på mineraljordarter som kan bidra till att ta upp växthusgasutsläpp: användning av fånggrödor/täckgrödor, beskogning, skogsjordbruk och omställning av åkermark till permanent gräsmark.

71

Täckgrödor/fånggrödor odlas för att förkorta den tidsperiod som marken är bar, i syfte att minska risken för markerosion. En ytterligare inverkan av fånggrödor/täckgrödor är en ökning av den koldioxid som lagras i marken. Inverkan är än större om vegetationstäcket är tätt, rötterna djupa och biomassa som består av grödor integreras i jorden. Enligt Eurostats uppgifter om EU‑27 täckte sådana grödor 5,3 miljoner hektar 2010 och 7,4 miljoner hektar 2016 (7,5 % av EU:s åkermark). Även om ökningen med 39 % hade skett tack vare GJP 2014–2020 skulle den maximala inverkan på växthusgasutsläppen motsvara en minskning av de årliga utsläppen från jordbruket (inbegripet åkermark och gräsmark) med 0,6 %.

72

De versioner av reglerna om tvärvillkor som var i kraft 2007–2013 och 2014–2020 innehöll båda ett minimikrav för marktäckning (GAEC 4), enligt vilket täckgrödor måste odlas på jordlotter med risk för markerosion. De allmänna reglerna om tvärvillkor fastställs på EU-nivå, men det är upp till medlemsstaterna att definiera nationella standarder. Följaktligen införde vissa medlemsstater striktare krav än andra. I Tjeckien utvidgades exempelvis villkoret till jordlotter med en genomsnittlig lutning på över 4 grader, medan det under perioden 2007–2013 tillämpades på mark med en lutning på över 7 grader. Kommissionen har inte några uppgifter om tillämpningen av GAEC 4 på EU-nivå som skulle möjliggöra en jämförelse av den eventuella inverkan som denna regel kan ha haft före och efter 2015⁴⁴.

73

Utöver GAEC 4 kan jordbrukare odla fånggrödor/täckgrödor för att uppfylla kravet rörande ekologisk fokusareal inom ramen för miljöanpassningssystemet (figur 25). Det var 20 medlemsstater som utnyttjade denna möjlighet. Enligt en utvärderingsstudie från 2017⁴⁵ var fånggrödor det alternativ som jordbrukare använde näst mest för att uppfylla skyldigheterna rörande ekologisk fokusareal. År 2016 deklarerade de sådana grödor på 2,92 miljoner hektar. I de flesta medlemsstaterna odlade dock jordbrukarna de flesta av de deklarerade fånggrödorna redan innan miljöanpassningssystemet infördes. Det innebär att miljöanpassningssystemet hade en försumbar inverkan på storleken på de områden där fånggrödor/täckgrödor odlas och på begränsningarna av klimatförändringarna – vilket bekräftades av slutsatserna i utvärderingsstudien.

74

Beskogning på marginell åkermark kan utgöra en ändamålsenlig åtgärd för att begränsa klimatförändringar, i och med att koldioxid lagras i mark och träd. Skogsjordbruk är inte lika ändamålsenligt på grund av att trädens, buskarnas och häckarnas densitet är lägre, men fördelen är att jordbruksproduktion fortfarande kan bedrivas på marken. De båda begränsningsmetoderna har traditionellt sett fått stöd med hjälp av landsbygdsutvecklingsmedel. Figur 23 visar att användningen av dessa åtgärder var liten i förhållande till de ursprungliga målen, och mindre 2014–2020 jämfört med 2007–2013, och att dessa relativt ändamålsenliga begränsningsåtgärders uppskattade totala inverkan på växthusgasutsläppen från jordbruket följaktligen är liten.

75

Medlemsstaterna stöder vanligtvis omställning av åkermark till permanent gräsmark genom sina program för miljö- och klimatvänligt jordbruk inom ramen för landsbygdsutvecklingsstödet. Vi har inga uppgifter om den totala arealen åkermark som ställdes om till permanent gräsmark 2017–2013. Under perioden 2014–2019 stödde elva medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Estland, Spanien, Italien, Litauen, Luxemburg, Ungern och Rumänien) sådan omställning, och 2019 hade en areal på 517 000 hektar åkermark ställts om till permanent gräsmark. Vi uppskattar att omställning av åkermark till permanent gräsmark skulle kunna leda till ett upptag av upp till 0,8 % av de årliga utsläppen från jordbruket, till dess att marken uppnår en ny balans där utsläppen och upptagen är lika stora (uppskattas av IPCC till omkring 20 år).

Förändringarna av GJP 2014–2020 återspeglade inte de nya klimatambitionerna

76

Vi bedömde om GJP-ramen 2014–2020 var utformad för att minska växthusgasutsläppen från jordbruket. Vi undersökte hur målen hade fastställts för GJP-finansierade åtgärder för att begränsa klimatförändringarna och huruvida GJP-stödordningarna 2014–2020 hade väsentligt större potential att begränsa klimatförändringarna än stödordningarna under perioden 2007–2013. Vi granskade även de uppgifter som kommissionen använder för att övervaka klimatåtgärdernas inverkan och om principen om att förorenaren betalar tillämpas på utsläppen av växthusgaser inom jordbruket.

Inte många nya incitament för att minska växthusgasutsläppen från jordbruket

77

Klimatet blev ett specifikt GJP-mål från och med 2014, men kommissionen fastställde inte något specifikt utsläppsminskningsmål som skulle uppnås med de 100 miljarder euro som rapporteras ha gått till klimatåtgärder under perioden 2014–2020. Medlemsstaterna var inte skyldiga att fastställa egna mål för begränsning av klimatförändringarna som skulle uppnås med medel från GJP 2014–2020 och gjorde heller inte det. De enda mål som medlemsstaterna rapporterade till kommissionen var de som gällde stöd till landsbygdsutveckling, där det anges hur stor andel medel de har för avsikt att avsätta till klimatåtgärder och hur stor jordbruks- eller skogsareal eller hur många djur som kommer att omfattas av utgiften.

78

Tvärvillkor kopplar samman GJP-stöd och en uppsättning grundläggande normer för att säkerställa god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC) och vissa skyldigheter, så kallade föreskrivna verksamhetskrav (SMR). De föreskrivna verksamhetskraven definieras i EU-lagstiftningen om miljö, klimatförändringar, folkhälsa, djurhälsa och växtskydd samt djurskydd.

79

Utbetalande organ, som administrerar GJP-stöd i medlemsstaterna, kontrollerar efterlevnaden av reglerna om tvärvillkor hos minst 1 % av jordbrukarna. Om en jordbrukare bryter mot vissa av dem kan de utbetalande organen, beroende på överträdelsens omfattning, allvar och varaktighet, minska stödet med mellan 1 % och 5 %, såvida inte överträdelsen är av ringa betydelse och jordbrukaren kan åtgärda situationen. Jordbrukare som begår upprepade överträdelser kan få sitt stöd minskat med upp till 15 %, och med större belopp i fråga om avsiktliga överträdelser.

80

I vår särskilda rapport 26/2016 lyfte vi fram de betydande skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller tillämpning av sanktioner på grund av överträdelser av tvärvillkorsregler. Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutvecklings årliga verksamhetsrapport⁴⁶ visar att 2,5 % av alla jordbrukare i EU inspekterades ansökningsåret 2018 och att en av fyra inspekterade jordbrukares stöd sänktes på grund av överträdelser av minst en av tvärvillkorsreglerna.

81

Tvärvillkorsregler av relevans för att begränsa klimatförändringarna ändrades inte i någon större utsträckning mellan perioden 2007–2013 och 2014–2020. Det innebär att deras potential att minska växthusgasutsläppen 2014–2020 inte ökade väsentligt. Kommissionen har inte några uppgifter om jordbrukarnas användning av begränsningsmetoder på grund av tvärvillkorsreglerna. Utan sådana uppgifter är det omöjligt att uppskatta den inverkan som tvärvillkorsreglerna har på växthusgasutsläppen⁴⁷.

82

Vidare visade vår särskilda rapport 4/2020 om användning av nya bildtekniker för övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken att de utbetalande organen regelbundet upptäcker överträdelser av de tvärvillkorsregler som gynnar klimatet (figur 24). Vid den revisionen konstaterades att de utbetalande organen inte hade börjat använda data från Copernicus Sentinel för att övervaka alla jordbrukare i stället för enbart ett urval av dem. Användning av sådana data skulle kunna öka jordbrukarnas efterlevnad av reglerna.

83

Jämfört med perioden 2007–2013 var den största förändringen i utformningen av direktstödet till jordbrukare under perioden 2014–2020 det stödsystem för miljöanpassning (figur 25) som infördes 2015. Målet var att stärka GJP:s miljöresultat genom att stödja jordbruksmetoder som är gynnsamma för klimatet och miljön⁴⁸. Potentialen hos stödsystemet för miljöanpassning i fråga om att bidra till att begränsa klimatförändringarna var dock begränsad redan från början, eftersom kraven inte syftade till att minska utsläppen från djurhållning – som står för hälften av EU:s växthusgasutsläpp från jordbruket.

84

Diversifiering av grödor har begränsad potential att gynna klimatet, men kraven rörande permanent gräsmark och ekologiska fokusarealer skulle ha kunnat bidra till att begränsa klimatförändringarna genom att lagra koldioxid i växter och mark⁴⁹. En modellbaserad studie från 2017⁵⁰ visade dock att dessa komponenter enbart ledde till små förändringar i jordbrukarnas metoder: kraven rörande permanent gräsmark och ekologiska fokusarealer påverkade 1,5 % respektive 2,4 % av jordbruksmarken (se även vår särskilda rapport 21/2017).

85

Jordbrukarna kunde uppfylla kravet rörande ekologiska fokusarealer med hjälp av metoder som användes eller faktorer som fanns på gården innan miljöanpassning infördes. Det innebar att enbart en liten andel jordbrukare var tvungna att införa nya begränsningsmetoder som de inte använde före 2015. Vi konstaterade även att ändamålsenligheten när det gäller gräsmarkskravet att skydda koldioxid som lagras i gräsmark är begränsad (punkterna 61–68). Vi anser att miljöanpassning, såsom den för närvarande är utformad, inte kommer att bidra till att begränsa klimatförändringarna i någon större utsträckning. I en utvärderingsstudie från 2017, som utfördes för GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, dras slutsatsen att miljöanpassningens olika komponenter antingen har en osäker eller en positiv men samtidigt minimal inverkan på begränsningen av klimatförändringarna⁵¹.

86

Under perioden 2014–2020 var 3,2 % av landsbygdsutvecklingsmedelen i första hand avsedda att minska växthusgasutsläppen eller främja koldioxidbindning. Åtgärder som främst var inriktade på andra mål, till exempel biologisk mångfald, skulle också kunna bidra till att begränsa klimatförändringarna. Landsbygdsutvecklingsprogrammen 2014–2020 omfattade dock inte särskilt många nya åtgärder för att begränsa klimatförändringarna utöver de som fanns tillgängliga under perioden 2007–2013. I andra fall var de underutnyttjade (punkterna 58 och 59).

87

Kommissionens gemensamma övervaknings- och utvärderingsram samlar in uppgifter om begränsning av klimatförändringarna för var och en av medlemsstaterna, såsom växthusgasutsläpp från jordbruket, andel mark som ingår i avtal inriktade på klimatförändringarna eller andel av djuren som omfattas av utsläppsminskningar. Övervakningsramen ger dock inte någon information om typer av finansierade metoder för att begränsa klimatförändringarna (t.ex. precisionsjordbruk), användningen av dem och uppskattad inverkan på växthusgasutsläppen. De särskilda utvärderingar som beställdes av kommissionen försvårades även av bristen på tillförlitliga uppgifter och kunde inte bedöma GJP-åtgärdernas inverkan på klimatförändringarna⁵². Vi anser inte att de föreslagna indikatorerna efter 2020 kommer att förbättra situationen, vilket påpekas i vårt yttrande 07/2018⁵³ över kommissionens GJP-förslag för perioden efter 2020.

88

De årliga genomföranderapporterna om landsbygdsutveckling bör innehålla information om inverkan av de åtgärder för att begränsa klimatförändringarna som finansieras med landsbygdsutvecklingsstöd. Kommissionen rapporterade att 30 av de 115 myndigheter som förvaltade stöd till landsbygdsutveckling lämnade information 2019 om hur åtgärder som finansierades med landsbygdsutvecklingsstöd bidrog till nettoutsläppen av växthusgaser⁵⁴. Förvaltande myndigheter använde olika metoder för att beräkna de finansierade åtgärdernas inverkan på växthusgasutsläppen, vilket innebär att det inte är möjligt att sammanställa sifferuppgifterna.

EU tillämpar inte principen om att förorenaren betalar på utsläpp från jordbruket

89

Enligt principen om att förorenaren betalar⁵⁵ bör de som orsakar föroreningarna stå för de kostnader som de för med sig. När det gäller klimatet kan principen införas genom förbud mot eller begränsningar av växthusgasutsläpp eller genom koldioxidpris (t.ex. med hjälp av en koldioxidskatt eller ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter). I vår särskilda rapport 12/2021 bedömer vi om denna princip tillämpas väl inom flera olika miljöpolitiska områden, däribland vattenföroreningar som orsakas av jordbruket.

90

Inom EU-lagstiftningen tillämpas uttryckligen principen om att förorenaren betalar på miljöpolitiken, men inte på växthusgasutsläpp från jordbruket⁵⁶. Jordbruket omfattas vare sig av EU:s system för handel med utsläppsrätter eller av en koldioxidskatt. Beslutet om ansvarsfördelning inför inga direkta begränsningar av växthusgasutsläppen från EU:s jordbruk. GJP föreskriver heller inte några utsläppsgränser.

Slutsatser och rekommendationer

91

Kommissionen avsatte över 100 miljarder euro av GJP-medel under perioden 2014–2020 för åtgärder mot klimatförändringarna. Medlemsstaterna kan fatta beslut om de minskningar av växthusgasutsläpp som ska uppnås i jordbrukssektorn. Dessa utsläpp har dock inte förändrats särskilt mycket sedan 2010 (punkterna 01–18). I denna revision undersökte vi om GJP 2014–2020 stödde metoder för att begränsa klimatförändringarna med potential att minska utsläppen av växthusgaser från tre huvudsakliga källor: djurhållning, konstgödsel och stallgödsel samt markanvändning (åkermark och gräsmark). Vi undersökte även om GJP gav bättre incitament till att använda ändamålsenliga begränsningsmetoder under perioden 2014–2020 jämfört med perioden 2007–2013 (punkterna 19–22).

92

Utsläppen från djurhållning, som står för hälften av jordbrukets utsläpp av växthusgaser, inbegripet utsläpp från markanvändning och upptag från åkermark och gräsmark, minskade inte mellan 2010 och 2018. Dessa utsläpp har direkt koppling till hur stor djurbesättningen är, och nötkreatur orsakar två tredjedelar av dem. Det finns inga tydligt ändamålsenliga åtgärder för att begränsa utsläppen från fodersmältning. Vi identifierade fyra potentiellt ändamålsenliga begränsningsåtgärder för utsläpp från gödselhantering, men GJP gav sällan incitament till att använda dem. GJP avser dock inte att begränsa antalet djur i djurbesättningarna och erbjuder heller inte incitament för att minska dem. Bland GJP:s marknadsåtgärder ingår främjande av animaliska produkter, vars konsumtion inte har minskat sedan 2014. Det bidrar till att upprätthålla växthusgasutsläppen snarare än att minska dem (punkterna 24–36).

93

Växthusgasutsläppen från användning av konstgödsel och stallgödsel, vilka står för en tredjedel av EU:s utsläpp från jordbruket, ökade mellan 2010 och 2018. GJP har gett stödd till utvidgningen av ekologiskt jordbruk och trindsädesslag, men sådana metoders inverkan på växthusgasutsläppen är oklar. GJP har enbart gett lite eller inget stöd till ändamålsenliga begränsningsmetoder såsom nitrifikationshämmare och teknik för varierad kvävegödsling (punkterna 37–51).

Rekommendation 1 – Vidta åtgärder så att GJP minskar utsläppen från jordbruket

Kommissionen bör göra följande:

1. Uppmana medlemsstaterna att fastställa ett mål för att minska växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn.
2. Bedöma medlemsstaternas strategiska GJP-planer i syfte att begränsa risken att GJP-ordningar ökar eller upprätthåller utsläppen av växthusgaser från jordbruket.
3. Säkerställa att GJP ger ändamålsenliga incitament till att minska växthusgasutsläppen från djurhållning och gödselmedel som bidrar till att uppnå EU:s klimatmål.

Tidsram: December 2023.

94

Odlade dränerade organiska jordarter utgör mindre än 2 % av EU:s jordbruksmark men står för 20 % av utsläppen från jordbruket i EU‑27. Odlade dränerade organiska jordarter berättigar till direktstöd, samtidigt som återställd torvmark/våtmark inte alltid gör det. Vissa medlemsstater erbjöd stöd till återställning av dränerad torvmark, men utnyttjandet av stödet var alltför litet för att ha någon inverkan på utsläppen från organiska jordarter (som har legat på en stabil nivå sedan 2010). GJP 2014–2020 har inte ökat stödet till åtgärder för koldioxidbindning, till exempel beskogning och omställning av åkermark till gräsmark, jämfört med perioden 2007–2013. Arealerna med fånggrödor/täckgrödor ökade mellan 2010 och 2016, men inverkan på begränsningen av klimatförändringarna uppskattas vara liten (punkterna 52–75).

Rekommendation 2 – Vidta åtgärder för att minska utsläppen från odlade dränerade organiska jordarter

Kommissionen bör göra följande:

1. Införa ett övervakningssystem till stöd för bedömningen av effekterna av GJP efter 2020 på torvmark och våtmark.
2. Ge incitament till återvätning/återställande av dränerade organiska jordarter, till exempel genom direktstöd, villkorat stöd, landsbygdsutvecklingsinsatser eller andra metoder för att främja kolinlagrande jordbruk.

Tidsram: September 2024.

95

Kommissionen rapporterade att 26 % av GJP-finansieringen gynnade klimatåtgärder, men fastställde inte något specifikt begränsningsmål för finansieringen. Kommissionens övervakningssystem tillhandahåller inte uppgifter som skulle möjliggöra ordentlig övervakning av den inverkan som GJP:s klimatfinansiering har på växthusgasutsläppen. Miljöanpassningssystemet syftade till att stärka direktstödets miljö- och klimatinverkan, men fördelarna när det gäller klimatet har varit marginella. I och med att varken tvärvillkorsregler eller landsbygdsutvecklingsåtgärder har förändrats i någon betydande utsträckning jämfört med perioden 2007–2013 har de inte uppmuntrat jordbrukarna att införa nya och ändamålsenliga metoder för att begränsa klimatförändringarna. EU:s lagstiftning tillämpar inte principen om att förorenaren betalar på växthusgasutsläpp från jordbruket (punkterna 76–90).

Rekommendation 3 – Regelbundet rapportera om GJP:s bidrag till att begränsa klimatförändringarna

I linje med EU:s höjda klimatambitioner inför 2030 bör kommissionen göra följande:

1. Fastställa övervakningsindikatorer som möjliggör en årlig bedömning av vilken effekt de åtgärder för att begränsa klimatförändringarna som finansierats genom GJP 2021–2027 har haft på nettoutsläppen av växthusgaser och regelbundet rapportera om dem.
2. Bedöma potentialen med att tillämpa principen om att förorenaren betalar på utsläpp från jordbruksverksamhet och belöna jordbrukare för långsiktiga upptag av koldioxid.

Tidsram: December 2023.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Samo Jereb som ordförande, i Luxemburg den 7 juni 2021.

Akronymer och förkortningar

CO₂: koldioxid.

CO4: metan.

EEA: Europeiska miljöbyrån.

GAEC: god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling.

GJP: den gemensamma jordbrukspolitiken.

IPCC: Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (FN:s forskningspanel i klimatfrågor).

N₂O: dikväveoxid (lustgas).

SMR: föreskrivna verksamhetskrav.

Ordlista

den gemensamma jordbrukspolitiken: EU:s gemensamma och enhetliga jordbrukspolitik som omfattar bidrag och en rad andra åtgärder som ska garantera livsmedelssäkerhet, tillförsäkra EU:s jordbrukare en skälig levnadsstandard, främja landsbygdsutveckling och skydda miljön.

direktstöd: betalning av jordbruksstöd, till exempel arealstöd, som görs direkt till jordbrukarna.

frivilligt kopplat stöd: frivilligt sätt för medlemsstaterna att betala ut direktstöd till jordbruket, på grundval av produktionsvolymer, till jordbrukare som väljer att ansöka på denna grund.

föreskrivna verksamhetskrav: en regel på EU-nivå eller nationell nivå om förvaltningen av odlingslandskapet för att skydda folk-, djur- och växthälsan, säkra djurs välbefinnande och skydda miljön.

god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden: det skick i vilket jordbrukare måste hålla all jordbruksmark, i synnerhet mark som för tillfället inte används för produktion, för att få vissa GJP-stöd; rör även vatten- och markförvaltning.

koldioxidekvivalent: ett jämförbart mått på växthusgasutsläppens inverkan på klimatet, uttryckt som den volym koldioxid som skulle föra med sig samma inverkan.

koldioxidläckage: ökning av växthusgasutsläpp i ett land eller en region (t.ex. utanför EU) som ett resultat av åtgärder för att begränsa klimatförändringarna i ett annat land eller en annan region (t.ex. en EU-medlemsstat).

Kyotoprotokollet: ett internationellt avtal, kopplat till FN:s ramkonvention om klimatförändringar, enligt vilket industriländer åtar sig att minska växthusgasutsläppen.

miljöanpassning: tillämpning av jordbruksmetoder som har en gynnsam inverkan på klimatet och miljön; används också ofta som benämning på EU:s stödordning på området.

mineraljordart: jord som främst består av oorganiska mineral- och stenpartiklar.

Natura 2000: nätverk av bevarandeområden för sällsynta och hotade arter och vissa sällsynta livsmiljötyper som skyddas enligt EU:s lagstiftning.

organisk jordart: jord som främst består av förmultnat växtmaterial och animaliskt material.

Parisavtalet: internationellt avtal som skrevs under 2015 i syfte att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C, med sikte på att inte överstiga 1,5 °C.

stöd till landsbygdsutveckling: en del av den gemensamma jordbrukspolitiken med ekonomiska, miljörelaterade och sociala mål som finansieras genom EU samt nationella och regionala fonder.

tvärvillkor: en mekanism som innebär att stödet till jordbrukare är beroende av att de uppfyller krav i fråga om miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd samt markförvaltning.

växthusgasinventeringar: en årlig registrering av växthusgasutsläpp som tas fram av varje medlemsstat och, på EU-nivå, av Europeiska miljöbyrån.

åtgärd för miljö- och klimatvänligt jordbruk: en åtgärd som ingår i en uppsättning valfria metoder som går längre än de vanliga miljökraven och ger jordbrukare rätt till stöd från EU-budgeten.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Samo Jereb är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Viorel Ștefan, med stöd av Roxana Banica (kanslichef) och Olivier Prigent (attaché), Colm Friel (förstechef), Jindřich Doležal (uppgiftsansvarig) samt Antonella Stasia, Jonas Kathage, Pekka Ulander, Asimina Petri och Viktor Popov (revisorer). Marika Meisenzahl bidrog med grafiskt stöd och Richard Moore gav språkligt stöd.

Slutnoter

¹ Poore, J. och Nemecek, T.: Reducing food’s environmental impacts through producers and consumers, 2018.

² Europeiska rådet: slutsatser av den 8–9 mars 2007, slutsatser av den 10–11 december 2020, Europeiska kommissionen: kommissionens förslag till förordning om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Europeisk klimatlag).

³ Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020.

⁴ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013.

⁵ Revisionsrätten, på grundval av tabell 6 i kommissionens lägesrapport om EU:s klimatåtgärder, november 2020.

⁶ KOM(2011) 500 slutlig: En budget för Europa 2020, del II, s. 13.

⁷ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013, artikel 110.

⁸ Statement of estimates of the European Commission for the financial year 2020, s. 117.

⁹ Statement of estimates of the European Commission for the financial year 2020, s. 4/57.

¹⁰ Europeiska kommissionen: EU:s budget: den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020, s. 3.

¹¹ Europeiska rådet: slutsatser från rådets möte den 17–21 juli 2020.

¹² Europeiska kommissionen: Rekommendationer till medlemsstaterna, 2020.

¹³ Poore, J. och Nemecek, T.: Reducing food’s environmental impacts through producers and consumers, 2018, Springmann, M. m.fl.: Analysis and valuation of the health and climate change co-benefits of dietary change, 2016; Westhoek, H. m.fl.: Food choices, health and environment: Effects of cutting Europe’s meat and dairy intake, 2014.

¹⁴ Commission Staff Working Document: Evaluation of the impact of the EU agricultural promotion policy in internal and third countries markets, SWD(2020) 401 final.

¹⁵ Matthews, A.: How to move from our current land use structure to one that is compatible with our climate targets, Farming Independent, 2018.

¹⁶ Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling: Direct payments, 2018, s. 11.

¹⁷ Europeiska kommissionen: CAP Explained. Direct payments for farmers 2015–2020, s. 6.

¹⁸ Europeiska kommissionen: Voluntary Coupled Support, 2020, s. 2.

¹⁹ Jansson, T. m.fl.: Coupled Agricultural Subsidies in the EU Undermine Climate Efforts, 2020, s. 14.

²⁰ Brady, M. m.fl.: Impacts of Direct Payments, 2017, s. 70, 88–89.

²¹ Europeiska kommissionen: Scenar 2030, 2017, s. 115 och 144.

²² Himics, M. m.fl.: Setting Climate Action as the Priority for the Common Agricultural Policy: A Simulation Experiment, 2020, s. 58–60.

²³ Sandström, V. m.fl.: The role of trade in the greenhouse gas footprints of EU diets, 2018, s. 51.

²⁴ Faostat: Food Balance Sheets, 2020.

²⁵ Europeiska kommissionen: Bilaga 2 till Rekommendationer till medlemsstaterna vad gäller deras strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken, 2020.

²⁶ Sutton, M. A. m.fl.: Too much of a good thing, 2011, s. 161; Westhoek, H. m.fl.: Food choices, health and environment: Effects of cutting Europe’s meat and dairy intake, 2014, s. 202.

²⁷ Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket.

²⁸ Alterra, Wageningen UR: The impact of the Nitrates Directive on gaseous N emissions, 2010, s. 7 och 68.

²⁹ Europeiska kommissionen: Bilaga 2 till Rekommendationer till medlemsstaterna vad gäller deras strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken, 2020.

³⁰ Emmerling, C. m.fl.: Meta-Analysis of Strategies to Reduce NH₃ Emissions from Slurries in European Agriculture and Consequences for Greenhouse Gas Emissions, 2020, s. 8–9.

³¹ Kirchmann, H.: Why organic farming is not the way forward, 2019, s. 24–25; Smith, L. G. m.fl.: The greenhouse gas impacts of converting food production in England and Wales to organic methods, 2019, s. 5.

³² Europeiska kommissionen: The contribution of precision agriculture technologies to farm productivity and the mitigation of greenhouse gas emissions in the EU, 2019, s. 9–10 och 23.

³³ Balafoutis, A. m.fl.: Precision Agriculture Technologies Positively Contributing to GHG Emissions Mitigation, Farm Productivity and Economics, 2017.

³⁴ Lam, S. K. m.fl.: Using nitrification inhibitors to mitigate agricultural N₂O emission: a double‐edged sword?, 2016, s. 486–488.

³⁵ Organiska jordarter definieras i bilaga 3A.5, kapitel 3, volym 4 av2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories (2006 IPCC Guidelines).

³⁶ Montanarella, L. m.fl.: The distribution of peatland in Europe, 2006. Arealen har uppskattats av författarna, utifrån European Soil Database.

³⁷ Gobin, A. m.fl.: Soil organic matter management across the EU – best practices, constraints and trade-offs, slutrapport för Europeiska kommissionens GD Miljö, september 2011.

³⁸ Peatlands in the EU, mars 2020.

³⁹ Skäl 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009.

⁴⁰ Alliance Environnement och Thünen Institute: Evaluation study of the payment for agricultural practices beneficial for the climate and the environment, 2017, s. 140.

⁴¹ Revisionsrättens särskilda rapport 13/2020.

⁴² Soussana, J.-F. m.fl.: Carbon cycling and sequestration opportunities in temperate grasslands, 2004, Turbé, A. m.fl.: Soil biodiversity: functions, threats and tools for policy makers. Bio Intelligence Service, IRD och NIOO, rapport för Europeiska kommissionen (GD Miljö), 2010.

⁴³ Europeiska kommissionen: Direct payments 2015–2020 Decisions taken by Member States: State of play as from December 2018, 2019, s. 42.

⁴⁴ Alliance Environnement: Evaluation study of the impact of the CAP on climate change and greenhouse gas emissions, 2018, s. 80 och 226.

⁴⁵ Alliance Environnement och Thünen Institute: Evaluation study of the payment for agricultural practices beneficial for the climate and the environment, 2017, s. 72.

⁴⁶ Kommissionen: GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, Annual Activity Report for 2019, Annexes, s. 192.

⁴⁷ Alliance Environnement: Evaluation study of the impact of the CAP on climate change and greenhouse gas emissions, 2018, s. 80 och 226.

⁴⁸ Skäl 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009.

⁴⁹ Alliance Environnement: Evaluation study of the impact of the CAP on climate change and greenhouse gas emissions, 2018, s. 49–50.

⁵⁰ Louhichi, K. m.fl.: Economic impacts of CAP greening: application of an EU-wide individual farm model for CAP analysis (IFM-CAP), 2017, tabell 6.

⁵¹ Alliance Environnement och Thünen Institute: Evaluation study of the payment for agricultural practices beneficial for the climate and the environment, 2017, s. 150–154.

⁵² Alliance Environnement: Evaluation study of the impact of the CAP on climate change and greenhouse gas emissions, 2018, s. 225–234.

⁵³ Revisionsrätten: Yttrande 07/2018 över kommissionens förslag till förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2020, punkt 72.

⁵⁴ GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Summary Report: Synthesis of the Evaluation Components of the Enhanced AIRS 2019: Chapter 7, s. 1 och 75.

⁵⁵ Europeiska miljöbyrån: Polluter-pays principle, 2004.

⁵⁶ Artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=58913

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021

PDF	ISBN 978-92-847-6179-1	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/359	QJ-AB-21-012-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-6171-5	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/949	QJ-AB-21-012-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2021.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna:

Figur 24: Ikoner gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.