Klimatutgifterna i EU:s budget för 2014–2020: inte lika stora som rapporterat

Sammanfattning

I Att hantera klimatförändringarna är en central prioritering för EU, som har ställt upp utmanande energi- och klimatmål: till 2020 och 2030 ska bland annat växthusgasutsläppen minska, användningen av förnybar energi öka och energieffektivitet främjas. EU har också fastställt det långsiktiga målet att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050.

II EU har åtagit sig att använda minst 20 % av budgeten för 2014–2020 till klimatåtgärder. År 2021 rapporterade kommissionen att EU hade uppfyllt målet eftersom 216 miljarder euro (20,1 %) hade använts till klimatrelaterade åtgärder. I EU:s budget för 2021–2027 har målet för klimatåtgärder ökat till 30 %.

III Syftet med revisionen var att avgöra huruvida kommissionen hade rapporterat relevant och tillförlitlig information om klimatutgifterna för 2014–2020. Vi granskade hur kommissionen hade tillämpat sin metod för att bedöma klimatutgifterna och hur de rapporterade utgifterna hade bidragit till klimatåtgärderna. Vi granskade även de förväntade ändringarna på området spårning av klimatutgifter efter 2020. Vi utförde arbetet vid denna tidpunkt för att hjälpa kommissionen att förbättra den framtida rapporteringen om klimatutgifter.

IV Vi konstaterade att de rapporterade utgifterna inte alltid avsåg klimatåtgärder. Vår samlade bedömning är att kommissionen redovisade för höga klimatbidrag från viktiga komponenter i jordbruksfinansieringen, såsom systemet med tvärvillkor, områden med naturliga begränsningar och ekologiskt jordbruk. Publikationer från kommissionen, den akademiska världen och icke-statliga organisationer stöder vår bedömning.

V Likaledes gör vi bedömningen att kommissionen har redovisat klimatbidraget från viktiga delsektorer för infrastruktur- och sammanhållningsstöd, såsom järnvägstransport, el och biomassa, för högt. Kommissionen använde sig inte av försiktiga antaganden och var inte konsekvent i rapporteringen om dessa projekt.

VI Vi anser att den samlade rapporteringen om klimatutgifter var otillförlitlig. Den byggde på betydande approximationer och spårade endast de potentiellt positiva effekterna på klimatet utan att bedöma det slutliga bidraget till EU:s klimatmål. Det fanns även en risk för att de planerade eller anslagna beloppen inte skulle användas, vilket skulle kunna blåsa upp de rapporterade klimatutgifterna ytterligare. I ett fall tog kommissionen med det nationella bidraget i EU:s rapportering.

VII Vår analys visade att kommissionen redovisade klimatutgifterna minst 72 miljarder euro för högt, varav 80 % härrörde från jordbruksstöd. Det betyder att omkring 13 % av EU-budgeten för 2014–2020 användes till klimatåtgärder.

VIII Vi har betänkligheter när det gäller tillförlitligheten i klimatrapporteringen för 2021–2027. Trots de föreslagna förbättringarna av rapporteringsmetoden, kvarstår merparten av de problem som identifierades för perioden 2014–2020. Finansieringsinstrumentet NextGenerationEU, som infördes 2020, införlivar principen om att inte orsaka betydande skada, vilket innebär att en ekonomisk verksamhet inte får hota miljö- eller klimatmål. Vi konstaterade emellertid att NextGenerationEU för med sig ytterligare utmaningar på grund av oklara kopplingar mellan stöd och klimatmål.

IX För att förbättra den framtida rapporteringen om klimatutgifter rekommenderar vi att kommissionen inhämtar vetenskapliga bevis som kan styrka bidraget från jordbrukspolitiken, som är den största komponenten i EU:s klimatrapportering. Vi rekommenderar också att klimatrapporteringen förbättras genom att kommissionen identifierar EU-utgifter med potentiellt negativa klimateffekter, utfärdar riktlinjer för att säkerställa konsekvens och gör en uppskattning av de outnyttjade beloppen. Dessutom bör kommissionen bedöma klimatutgifternas bidrag till EU:s klimat- och energimål.

Inledning

01 Omfattningen av förändringarna i och människans påverkan på klimatsystemet på senare tid saknar motstycke. Många förändringar är oåterkalleliga hundratals år framöver, enligt FN:s klimatpanel¹. Att hantera klimatförändringarna genom intern politik och samarbete med internationella partner är en central prioritering för EU². Figur 1 visar byggstenarna i EU:s klimatpolitik.

Internationella klimatåtaganden

02 Enligt Kyotoprotokollet, som trädde i kraft 2005, åtog sig EU att minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 % jämfört med 1990 års nivåer mellan 2008 och 2012³. Detta mål syftar till att begränsa den globala uppvärmningen för att stödja begränsningen av klimatförändringarna. Dessutom behandlar protokollet klimatanpassning, det vill säga anpassning till klimatförändringarna och deras effekter.

03 I Parisavtalet fastställdes 2015 ett världsomspännande mål för att begränsa den globala uppvärmningen ”långt under” 2 °C och helst till 1,5 °C. Det syftade också till att öka parternas förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. EU och dess medlemsstater ratificerade avtalet 2016.

Den viktigaste utvecklingen inom EU:s klimatram

04 År 2011 tillkännagav kommissionen målet att öka EU-budgetens klimatrelaterade andel till minst 20 % för perioden 2014–2020⁴. År 2012 antog Europaparlamentet en resolution till stöd för att minst ”20 procent av utgifterna [skulle] vara klimatrelaterade”. År 2013 drog Europeiska rådet slutsatsen att ”[k]limatmålen kommer att utgöra minst 20 % av EU:s utgifter under 2014–2020”⁵. År 2014 integrerade EU en metod för klimatförändringsstöd i lagstiftningen avseende de europeiska struktur- och investeringsfonderna⁶.

05 Kommissionen baserar sin metod för att kvantifiera klimatutgifter på tilldelning av koefficienter till EU-programkomponenter som insatsområde eller projekt beroende på deras förväntade bidrag till klimatåtgärder (se tabell 1). Denna metod är en anpassad version av OECD:s Riomarkörer, som infördes 1998 för att identifiera verksamheter som integrerar Riokonventionernas mål i utvecklingssamarbete⁷.

06 Kommissionen rapporterar årligen om de totala klimatrelaterade utgifterna i budgetförslagen och sina förvaltnings- och resultatrapporter för EU:s budget. Generaldirektoraten för budget och klimatpolitik leder gemensamt detta årliga arbete. I juni 2021 rapporterade kommissionen att EU hade använt 20,1 % av sin budget för 2014–2020, eller 216 miljarder euro, till att bekämpa klimatförändringarna och därmed uppnått sitt mål på 20 %⁸. I figur 2 anges de viktigaste utgiftsprogram som bidragit till detta mål.

07 För perioden 2021–2027 har Europaparlamentet, rådet och kommissionen fastställt det övergripande målet att 30 % av EU:s budget ska bidra till klimatåtgärder, vilket är högre än under den föregående programperioden (se figur 3).

08 År 2019 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande om den europeiska gröna given, som ska ”ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi”. I meddelandet om den gröna given fastställdes en klimatplan för EU för 2030 och 2050. I december 2019 godkände Europeiska rådet målet att uppnå ett klimatneutralt EU senast 2050⁹.

09 År 2021 antog EU sin europeiska klimatlag, som fastställer ett bindande EU-mål om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Det fastställde också ett mellanliggande mål om att minska nettoutsläppen med 55 % fram till 2030 (jämfört med 1990). Kommissionens 55 %-paket stöder framsteg mot det mellanliggande målet för 2030. Det innehåller en förteckning över sammankopplade lagstiftningsförslag, översyner och ändringar som omfattar politikområden som energi, klimat, byggnader, markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, inbegripet inrättandet av en ”social klimatfond”.

10 Kommissionen offentliggjorde en EU-strategi för klimatanpassning 2013 och en ny strategi 2021¹⁰. Enligt den europeiska klimatlagen ska EU-institutionerna och medlemsstaterna arbeta för att anpassa sig till klimatförändringarna.

11 EU:s utsläppshandelssystem stöder utsläppsminskningar i energiintensiva industrier, el- och värmeproduktion samt luftfart¹¹ (se ruta 1). Andra ekonomiska sektorer omfattas av EU:s lagstiftning om ansvarsfördelning, som fastställer nationella mål för utsläppsminskningar till stöd för EU:s mål¹².

12 EU:s energi- och klimatmål för 2020 och 2030 innehåller mål för att minska utsläppen av växthusgaser, öka användningen av förnybar energi och främja energieffektivitet (se figur 4, figur 5 och figur 6). År 2021 fastställdes i den europeiska klimatlagen ett bindande mål om att ett klimatneutralt EU ska uppnås senast 2050 (se punkt 09), och kommissionen föreslog nya mål för förnybar energi och energieffektivitet¹³.

13 Europeiska miljöbyrån (EEA) rapporterar att

• EU uppnådde målet att minska växthusgasutsläppen med 20 % till 2020 och att växthusgasutsläppen i EU redan hade minskat med 24 % jämfört med 1990 års nivåer fram till 2019 (se figur 4),
• andelen energi från förnybara källor var 19,7 % år 2019, och siffran för 2020 uppskattades till 21,3 % (se figur 5),
• den nedåtgående trend i energiförbrukningen som observerats sedan 2006 vände 2015, men EEA uppskattar att EU uppnådde sitt mål för 2020 genom att minska primärenergiförbrukningen med 24 % (se figur 6).

Covid-19-pandemin påverkade utsläppen av växthusgaser och energiförbrukningen under 2020¹⁴.

14 Kommissionen har rapporterat att merparten av energibesparingarna på nationell nivå berodde på krav på energieffektivitet eller energibeskattning snarare än på offentliga investeringar¹⁵. I tidigare rapporter drog revisionsrätten slutsatsen att det var omöjligt att bedöma EU-budgetens bidrag till EU:s energieffektivitetsmål i byggnader och företag med hjälp av det befintliga övervakningssystemet. Vi uppskattade att de projekt som vi valde ut skulle ge ett blygsamt bidrag till energieffektivitetsmålen¹⁶.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

15 Vår övergripande revisionsfråga gällde huruvida kommissionen hade rapporterat relevant och tillförlitlig information om klimatutgifter för perioden 2014–2020. Vi analyserade också framstegen mot målet att minst 20 % av EU:s budget skulle gå till klimatåtgärder. Vi undersökte hur kommissionen hade tillämpat sin metod för att redovisa klimatutgifter och hur tillförlitlig klimatrapporteringen var. Slutligen undersökte vi EU:s ram för spårning av klimatutgifter efter 2020.

16 Vi beslutade att utföra detta arbete nu med tanke på att denna fråga står högt på den internationella och europeiska politiska dagordningen. Klimatutgifter och klimatrapportering är dessutom en övergripande fråga som berör en betydande andel av EU:s budget (se figur 1). Vår rapport är avsedd att hjälpa kommissionen att förbättra klimatrapporteringens relevans och tillförlitlighet under programperioden 2021–2027. Vi räknar med att våra iakttagelser och rekommendationer kommer att vara användbara med tanke på EU:s mål att bli klimatneutralt senast 2050.

17 Revisionen bygger vidare på vårt tidigare arbete på området, där vi identifierade brister i den metod som används för att spåra klimatåtgärder, vilket leder till redovisning av alltför höga klimatutgifter¹⁷. Vi har undersökt tidigare granskade områden mer ingående och lagt till nya områden till inriktningen och omfattningen. I bilagan förtecknas våra tidigare rekommendationer som fortfarande är relevanta för klimatrapporteringen och kompletterar vårt arbete.

18 Med hjälp av EU:s tre klimatkoefficienter i kommissionens metod (se tabell 2) gjorde vi en ny bedömning av EU-budgetens bidrag till klimatåtgärder. För det ändamålet använde vi tillgängliga vetenskapliga bevis, vårt tidigare arbete och relevanta revisionsåtgärder. Med tanke på arbetets karaktär och de begränsade tillgängliga uppgifterna är våra kvantifieringar endast vägledande. I inriktningen och omfattningen ingick alla EU-program med ett bidrag på mer än 2 % till klimatrapporteringen (se figur 2). I figur 7 sammanfattas vår revisionsmetod och de viktigaste beviskällorna.

Iakttagelser

De rapporterade utgifterna avsåg inte alltid klimatåtgärder

19 Om EU:s utgifter rapporteras vara klimatrelevanta ska de syfta till begränsning av eller anpassning till klimatförändringar, bidra till EU:s energi- och klimatmål eller hantera klimatförändringarnas effekter och risker. Utgifter som bidrar till klimatåtgärder ska beräknas med hjälp av realistiska klimatkoefficienter. I detta avsnitt tittar vi på de områden i EU:s offentliga utgiftsprogram som framför allt rapporteras vara klimatrelevanta: jordbruk, infrastruktur och sammanhållning.

Jordbruket står för hälften av EU:s klimatutgifter, men jordbrukets utsläpp minskar inte

20 De två viktigaste delarna i EU:s gemensamma jordbrukspolitik är Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). Deras huvuddrag och bidrag till klimatrapporteringen 2014–2020 sammanfattas i ruta 2 och ruta 3.

21 Hälften av EU:s rapporterade klimatutgifter hänger samman med jordbruket (se figur 2). Revisionsrätten konstaterade i en rapport 2021 att växthusgasutsläppen från jordbruket i EU inte har minskat sedan 2010¹⁸. Modellstudier om begränsning av klimatförändringarna tyder på att EU:s växthusgasutsläpp från jordbruket skulle vara mellan 2,5 och 4,2 % lägre utan direktstöd. Detta beror på minskad jordbruksverksamhet, där det största bidraget kommer från boskapsuppfödning¹⁹. Minskningar av EU:s växthusgasutsläpp till följd av minskat direktstöd/minskad jordbruksverksamhet i EU skulle i någon mån motverkas av ökade utsläpp utanför EU (koldioxidläckage)²⁰.

22 Jordbruksmetoder som odling av täckgrödor eller bibehållande av markens halt av organiskt material gynnar både begränsningen av och anpassningen till klimatförändringar²¹. När det gäller anpassning kan inkomsterna från direktstödet öka jordbruksföretagens förmåga att hantera negativa chocker till följd av klimatförändringar²². Ett beroende av direktstöd kan dock upprätthålla icke livskraftiga jordbruksföretag och bromsa de strukturella förändringar som kan bli nödvändiga för anpassningen²³.

23 Kommissionen beräknar direktstödets klimatbidrag från både dess miljöanpassningskomponent och dess komponent som inte avser miljöanpassning²⁴. Miljöanpassning avser användning av jordbruksmetoder som gynnar klimatet och miljön. Småbrukare kan få miljöanpassningsstöd utan att behöva uppfylla några miljöanpassningskrav²⁵. Miljöanpassningskraven gäller inte heller för jordbruksföretag som anses vara ”gröna per definition” (t.ex. ekologiska jordbrukare). Bidrag som inte avser miljöanpassning motiveras främst genom tvärvillkor, som fastställer regler för miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd samt markförvaltning.

24 Eftersom miljöanpassningsstödet innehåller hänvisningar till klimatmålen²⁶ är det enligt kommissionens metod klimatrelevant med ett totalt bidrag på 28 miljarder euro. Miljöanpassningsstödets bidrag kan därför anses överensstämma med metoden. I en utvärderingsstudie som offentliggjordes av kommissionen konstaterades dock att miljöanpassningens effekter på begränsningen var mycket osäkra, men troligtvis små²⁷. På liknande sätt visar andra studier att miljöanpassningen endast har en minimal inverkan, med förändringar i jordbruksmetoderna på mellan 2 och 5 % av jordbruksmarken²⁸. Detta beror på att miljöanpassningskraven i stort sett överensstämmer med befintliga jordbruksmetoder. I en tidigare rapport konstaterade vi att miljöanpassningen erbjöd begränsat skydd av koldioxid som lagras i gräsmark och endast påverkade växthusgasutsläppen marginellt²⁹.

25 Enligt kommissionen ger de 20 % av direktstödsbudgeten som inte avser miljöanpassning ett måttligt bidrag till klimatåtgärder (en koefficient på 40 %) och står för 17,5 miljarder euro. Detta resulterar i ett nettobidrag på 8 % från den komponent som inte avser miljöanpassning. Kommissionen motiverar viktningsfaktorn 20 % som ett mått på påföljden för överträdelser av tvärvillkoren. Vi bedömde att bidraget till klimatåtgärder från den komponent av direktstödet som inte avser miljöanpassning var försumbart (tabell 2).

26 Det är oklart hur landsbygdsutvecklingsstöd påverkar begränsningen av klimatförändringarna. Utan landsbygdsutvecklingsstödet skulle enligt en kommissionsstudie jordbruksproduktionen minska, och EU:s utsläpp av växthusgaser från jordbruket skulle kunna minska med 1,6 % fram till 2030³⁰. Men minskningar av EU:s växthusgasutsläpp skulle i någon mån motverkas av ökningar i länder utanför EU (se punkt 21). I en annan utvärdering från kommissionen uppskattas att vissa landsbygdsutvecklingsåtgärder (främst Natura 2000) minskar utsläppen av växthusgaser från jordbruket med 1,1 %. I utvärderingen medges dock att uppskattningen överdriver effekterna av Natura 2000-stödet och innebär en viss dubbelräkning³¹. I en tidigare rapport konstaterade vi att landsbygdsutvecklingsstöd sällan användes för ändamålsenliga begränsningsmetoder³². Landsbygdsutvecklingsstöd kan bidra till anpassning till klimatförändringarna (se punkt 22 och tabell 3).

27 För att beräkna den andel av utgifterna för landsbygdsutveckling som bidrar till klimatåtgärder tilldelar kommissionen Ejflu-prioriteringar och fokusområden olika klimatkoefficienter. Till exempel har Ejflus prioritering 4 ”Återställa, bevara och förbättra ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket” och prioritering 5 ”Främja resurseffektivitet och stödja övergången till en koldioxidsnål och klimattålig ekonomi inom jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektorn” en klimatkoefficient på 100 %. Prioritering 5 har klimatet som angivet mål, vilket prioritering 4 inte har, trots att kommissionen anser att man kan räkna med att den har en betydande effekt på begränsningen av och anpassningen till klimatförändringar. I en av våra tidigare rapporter fann vi inte mycket stöd för en klimatkoefficient på 100 % för prioritering 4 i fallstudier, genomgången litteratur och kommissionens interna noter³³. Tabell 3 visar vår bedömning av de viktigaste åtgärderna inom prioritering 4.

28 I en rapport från 2016 tittade vi på prioritering 6b ”främja lokal utveckling på landsbygden” och konstaterade att den inte gav något betydande övergripande bidrag till klimatmålen³⁴. Vår projektanalys (se tabell 4) bekräftar att klimatkoefficienten på 40 % inte var motiverad.

Vissa inkonsekventa antaganden vid bedömningen av infrastruktur- och sammanhållningsstödets klimatbidrag

29 Merparten av EU:s infrastruktur- och sammanhållningsutgifter kanaliseras genom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden. Deras huvuddrag och bidrag till klimatrapporteringen 2014–2020 sammanfattas i ruta 4 och ruta 5.

30 FSE:s allmänna mål hänför sig till EU:s energi- och klimatmål (se punkterna 12–14) och omfattar således begränsning av klimatförändringar³⁶. Kommissionen konstaterar dock att FSE till största delen finansierar projekt som säkerställer att EU:s inre marknad fungerar väl³⁷. Mål och kriterier för klimatåtgärder är inte nödvändiga för projektgodkännande: endast 4 % av FSE:s transportprojekt sett till värdet (0,9 miljarder euro) uppgav att hållbara och effektiva transporter var deras huvudsakliga finansieringsmål, enligt kommissionen³⁸. Ändå står transporter för omkring en fjärdedel av EU:s utsläpp av växthusgaser, där vägtransporter genererar den största andelen³⁹.

31 När det gäller anpassning kan uppgraderade järnvägsprojekt inbegripa riktade investeringar för att förebygga översvämningar längs järnvägslinjer, förstärkta vallar eller åtgärder för anpassning till klimatkatastrofer genom övervakningssystem för tunnlar och broar⁴⁰. Med de uppgifter som finns tillgängliga går det inte att kvantifiera dessa investeringar.

32 För att beräkna andelen FSE-utgifter som betecknades som klimatutgifter för perioden 2014–2020 använde kommissionen retroaktivt klimatkoefficienterna i FSE-förordningen som ska gälla efter 2020⁴¹, trots att likartade projekt inom sammanhållningspolitiken behandlas annorlunda (se punkt 40). Vår analys visade att de koefficienter som kommissionen använde för de viktigaste FSE-delsektorerna var för höga (se tabell 5).

33 EU-lagstiftningen ger en ram för redovisning av klimatutgifter inom de sammanhållningspolitiska fonderna⁴². Kommissionen och medlemsstaterna förvaltar Eruf och Sammanhållningsfonden gemensamt. Medlemsstaterna ansvarar för projekturvalet och rapporteringen till kommissionen. Kommissionen får konsoliderad information från medlemsstaterna, uppdelad enligt de relevanta insatsområden som fastställs i lagstiftningen. Dessa tilldelas olika klimatkoefficienter.

34 Kommissionen har en omfattande, allmänt tillgänglig plattform där den sammanställer klimatspårning per sammanhållningsfond, medlemsstat och program⁴³. En studie visade att Erufs och Sammanhållningsfondens klimatkoefficienter för 2014–2020 i regel speglade bidraget till begränsning av och anpassning till klimatförändringar⁴⁴. Vi noterade dock vissa problem när det gällde biomassaprojekt och gasinfrastruktur (se figur 8).

Den samlade rapporteringen om klimatutgifter är otillförlitlig

35 Den metod som används för att rapportera om klimatutgifter bör leda till att all relevant finansiering av klimatåtgärder redovisas. Den bör använda tillförlitliga uppskattningar som bygger på bevisade bidrag till klimatmålen. Den bör inte medföra en tung administrativ börda. Kommissionen och medlemsstaterna bör tillämpa den konsekvent i hela EU-budgeten. Kommissionen bör ha infört kontroller för att säkerställa att klimatrapporteringen är tillförlitlig.

Begränsningar i och inkonsekvent tillämpning av metoden

36 OECD:s biståndskommitté (DAC) utformade Riomarkörerna (se punkt 05) för att övervaka biståndet till utvecklingsländer, baserat på kopplingen mellan finansieringsmål och begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Markörerna är kvalitativa, eftersom DAC:s avsikt inte var att ta fram exakta siffror utan snarare att ge en indikation på klimatfinansieringens omfattning.

37 Kommissionen anpassade OECD-modellen och tillämpade den i sina offentliga utgifter samt kvantifierade klimatutgifterna från EU-budgeten (se figur 2). Kommissionen påpekar att de största fördelarna med denna metod är att den administrativa bördan är liten och att den är lätt att tillämpa⁴⁵. Men en metod som bygger på angivna mål eller förväntade bidrag till klimatåtgärder innehåller betydande approximationer: Riomarkörerna medger inte någon exakt kvantifiering av de spårade utgifterna⁴⁶.

38 EU:s budget omfattar många mål som måste samexistera med klimatmålen, till exempel främjande av social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Det är ofrånkomligen svårt att undvika konflikter mellan mål och att väga ett programs bidrag till varje mål. Till exempel syftar sammanhållningsstödet till att minska skillnaderna mellan medlemsstater och regioner, men finansiering av infrastruktur för att stödja ekonomisk utveckling kan öka utsläppen av växthusgaser. Metoden för att spåra klimatutgifter tar endast hänsyn till de potentiella positiva effekterna på klimatet och spårar inte de potentiella negativa effekterna på klimatet av åtgärder som bidrar till andra EU-mål (se figur 9).

39 Den nuvarande spårningsmetoden är en förhandsbedömning som inte utvärderar det slutliga bidraget till EU:s klimatmål. Metoden kräver ingen kvantifiering av utgifternas inverkan på växthusgasutsläppen och fastställer inte heller några särskilda indikatorer för anpassning. Kommissionen medger att övervakning av resultaten är av avgörande betydelse för att integreringen ska bli verklighet⁴⁷, men den har inte infört något system för övervakning av klimatresultat.

40 Kommissionen har framhållit behovet av gemensamma spårningsförfaranden för klimatutgifter⁴⁸. Vårt arbete visade på flera andra inkonsekvenser i tillämpningen av metoden för beräkning av klimatutgifter:

• Rättslig grund för metoden: de tillämpliga koefficienterna (och motiveringen till att använda dem) fastställdes i lagstiftningen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (se punkt 04), men inte i lagstiftningen för andra fonder (t.ex. EGFJ, FSE och Horisont 2020). Det var därför möjligt att justera koefficienterna retroaktivt (se punkt 46).
• Val av koefficienter: likartade projekt fick olika koefficienter. Till exempel fick järnvägstransportprojekt i det transeuropeiska nätet en högre markör inom FSE (100 %) än inom Eruf och Sammanhållningsfonden (40 %). Vi identifierade tio luftfartsprojekt inom Horisont 2020 som fick olika koefficienter, trots att de hade likartade beskrivningar och mål. Samma landsbygdsutvecklingsåtgärd kan få olika koefficienter beroende på vilka fokusområden den hänförs till.
• Granularitet (detaljnivå i ett dataset): koefficienterna tilldelas på olika detaljnivåer, till exempel projektnivå (FSE), insatsområde (Eruf), fokusområde eller prioritering (Ejflu) och budgetpost (EGFJ).

41 När kommissionen rapporterar om klimatutgifter skiljer den inte mellan begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Det faktum att anpassning och begränsning aggregeras inom en gemensam markör innebär att det inte går att beräkna vilken andel av EU:s budget som avsatts för var och en av dem. Kommissionens rapportering om utvecklings- och samarbetsbistånd är ett undantag. Där skiljer kommissionen mellan de två och tilldelar, i enlighet med OECD:s metod, separata klimatkoefficienter för begränsning och anpassning samt rapporterar om båda dimensionerna till OECD. I figur 10 visas särdragen i kommissionens metod.

42 Kommissionen noterar att vissa medlemsstater – Irland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Finland, Sverige och i viss mån Danmark – rapporterar om sin budgetpolitik från ett miljö- eller klimatperspektiv⁴⁹. Den franska regeringen använder en omfattande metod för att rapportera om miljökonsekvenserna av sin nationella budget (dvs. grön budgetering), som täcker både inkomster och utgifter. Den franska modellen håller reda på den nationella budgetens både positiva och negativa miljöbidrag. I tabell 6 finns en jämförande analys av den franska modellen och EU-modellen.

43 Kommissionen konstaterar att det är viktigt att fastställa klimatmål inom alla relevanta politikområden⁵⁰, men alla relevanta program har inte tilldelats ett mål. I tabell 7 ges exempel på klimatrelevanta politikområden och deras utgiftsmål som fastställts i lagstiftningen för 2014–2020. Dessa mål skulle kunna styra EU:s budget mot grönare utgifter, men de har inte fastställts konsekvent i hela budgeten.

Rapporterade klimatutgifter har inte nödvändigtvis använts

44 För perioden 2014–2020 rapporterade kommissionen omkring 216 miljarder euro som ”klimatutgifter”⁵¹. Den baserar dock i allmänhet sin rapportering på planerade eller anslagna belopp (se figur 11). ESF är ett undantag, eftersom kommissionen i detta fall använder de faktiska belopp som använts, även om den kombinerar EU:s och medlemsstaternas utgifter (se ruta 6).

45 När rapporteringen bygger på planerade eller anslagna belopp blir siffrorna uppblåsta på grund av att medel förblir outnyttjade eller inte betalas ut (t.ex. på grund av projektförseningar, sena betalningar eller låg mognadsgrad hos projekt)⁵², se  figur 12. I en rapport från 2018 noterade vi de effekter som detta hade haft på perioden 2007–2013⁵³.

46 I vissa fall gjorde kommissionen en ny bedömning av utgifterna retroaktivt och justerade siffrorna för klimatutgifterna i enlighet med den. Exempelvis gjorde kommissionen inom FSE en ny bedömning retroaktivt av transport- och energiprojekt med hjälp av metoden för 2021–2027. Därefter ökade den FSE:s klimatbidrag för 2014–2020 med 91 %, från 11 miljarder euro till 21 miljarder euro (se punkt 32). På liknande sätt ledde ytterligare utvärderingar av teman och projekt inom Horisont 2020 under 2018 till att 2017 års bidrag till klimatutgifterna från Horisont 2020 ökade med 41 %. Vi konstaterade att de klimatkoefficienter som användes för nio av de 24 Horisont 2020-projekt som vi granskade inte var rimliga, eftersom de hade en svagare koppling till klimatåtgärder än vad som påstods. När det gällde dessa projekt konstaterade vi att klimatutgifterna hade redovisats omkring 0,3 miljarder euro för högt (1 % av det klimatrelaterade beloppet för Horisont 2020).

Begränsade förbättringar förväntas i klimatrapporteringen för 2021–2027

47 EU:s ekonomiska stöd för 2021–2027 består av två huvudkomponenter, budgeten för den fleråriga budgetramen och NextGenerationEU (se figur 3). Klimatspårningen och klimatrapporteringen bör bygga på lärdomarna från perioden 2014–2020 och tillhandahålla tillförlitliga uppgifter om klimatutgifterna.

Ny klimatrapportering inom den fleråriga budgetramen

48 För att stödja det högre målet att 30 % av EU-budgeten ska bidra till klimatmålen under 2021–2027 har EU-lagstiftningen fastställt mål för specifika programs bidrag till klimatåtgärder (t.ex. FSE – 60 %, Eruf – 30 %, Sammanhållningsfonden – 37 %, Horisont Europa – 35 % och instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – 30 %)⁵⁴. På det hela taget kräver dessa mål ett ökat fokus på klimatåtgärder inom olika politikområden.

49 Inom många politikområden (t.ex. FSE, ESF och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete) är klimatspårningen inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027 i grunden densamma som för 2014–2020. Inom andra områden (t.ex. EGFJ, Ejflu, Eruf och Sammanhållningsfonden) har kommissionen justerat eller förtydligat klimatkoefficienterna för vissa finansieringsprogram för att anpassa dem bättre till deras faktiska bidrag till klimatåtgärder (se figur 13). Kommissionen noterar att den håller på att vidareutveckla sin klimatrapportering, med beaktande av de förväntade effekterna av utgifterna och genom konsekvent tillämpning av koefficienter på likartade projekt⁵⁵.

50 De föreslagna ändringarna medför ytterligare risker och utmaningar när det gäller tillförlitlig rapportering om klimatutgifter (se figur 14).

Utmaningar för NextGenerationEU

51 Europeiska unionens facilitet för återhämtning och resiliens är kärnan i NextGenerationEU och har ett mål på 37 % för klimatutgifter (se figur 3). Dess syfte är att bidra till EU:s klimatmål för 2030 och 2050, och den införlivar nu principen om att inte orsaka betydande skada (se figur 13)⁵⁶. I undantagsfall får medlemsstaterna fortfarande stödja investeringar i fossila bränslen⁵⁷.

52 Principen om att inte orsaka betydande skada är en del av EU:s system för definition av hållbara finansiella produkter (EU-taxonomin)⁵⁸. I en rapport från 2021 pekade revisionsrätten på risken för att klimatutgifterna inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens inte skulle uppfylla EU:s taxonomistandarder. Eftersom dessa standarder gäller för EU:s gröna obligationer skulle detta kunna påverka finansmarknadens vilja att köpa dessa obligationer och finansiera faciliteten för återhämtning och resiliens⁵⁹.

53 Enligt förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens är kommissionen och medlemsstaterna skyldiga att samordna och främja synergier med andra EU-fonder⁶⁰. Detta kan skapa möjligheter till ändamålsenliga kompletterande åtgärder men också medföra risker om samordningen är ineffektiv.

54 Finansieringen från faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att baseras på nationella planer för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna utarbetar dessa planer, kommissionen bedömer dem och rådet godkänner dem på grundval av ett förslag från kommissionen. Kommissionen kommer att beräkna facilitetens bidrag till klimatutgifterna på förhand, på grundval av de beräknade kostnader som anges i planerna⁶¹.

55 Utformningen av planerna och motsvarande betalningar medför vissa risker och utmaningar, såsom visas i figur 15 nedan. Det är kommissionens huvudansvar att kontrollera att betalningsvillkoren är uppfyllda.

Slutsatser och rekommendationer

56 EU har antagit lagstiftning på en mängd politikområden för att stödja klimatåtgärder och åtagit sig att avsätta minst 20 % av sin budget för 2014–2020 till klimatåtgärder, såsom minskade utsläpp av växthusgaser, ökad användning av förnybara energikällor och förbättrad energieffektivitet. År 2021 rapporterade kommissionen att EU hade uppnått detta mål (punkterna 01–14).

57 Vi konstaterade att det i vissa fall inte fanns några bevis till stöd för EU-utgifternas klimatbidrag, medan bidraget i andra fall hade redovisats för högt. Vår analys visade att kommissionen felaktigt hade redovisat omkring 72 miljarder euro som klimatutgifter (se figur 16). De rimligare koefficienter som vi tillämpade minskade den andel av EU-budgeten som sannolikt är klimatrelevant till omkring 13 % (cirka 144 miljarder euro) i stället för 20 %.

58 Kommissionen rapporterade att 26 % av jordbruksfinansieringen var klimatrelevant, vilket motsvarar ungefär hälften av EU:s klimatutgifter. Men utsläppen av växthusgaser från jordbruket i EU har inte minskat sedan 2010. Enligt vår analys och genomgång av relevant litteratur och utvärderingsstudier redovisade kommissionen sannolikt bidragen från jordbrukspolitiken nästan 60 miljarder euro för högt, vilket motsvarar över 80 % av de utgifter som enligt vår uppskattning sannolikt hade redovisats för högt (punkterna 19–34). Finansieringen bör inte räknas som klimatrelevant om det inte finns några bevis till stöd för det.

Rekommendation 1 – Motivera jordbruksfinansieringens klimatrelevans

Kommissionen bör grunda sin kvantifiering av jordbrukspolitikens bidrag till klimatåtgärder för perioden 2021–2027 på vetenskapliga bevis. I överensstämmelse med artikel 100.3 i förordning 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör kommissionen vid behov anpassa klimatbidraget i enlighet därmed.

Måldatum för genomförande: juni 2026.

59 Kommissionens rapportering om klimatutgifter var inkonsekvent. Till exempel hanterades järnvägs- och elprojekt på olika sätt inom Fonden för ett sammanlänkat Europa och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Vi noterade bland annat att kommissionen inte höll reda på de potentiella negativa effekterna av klimatrelaterade utgifter och inte skilde mellan begränsning och anpassning (se punkterna 35–43).

60 Kommissionen blandade icke jämförbara siffror (planerade, anslagna och använda belopp på olika utgiftsområden) vid beräkningen av de totala klimatutgifterna. Kommissionen rapporterade också ett för högt bidrag från Europeiska socialfonden, och tog även med medlemsstaternas utgifter bland EU:s utgifter. Dessutom gjorde den en ny bedömning retroaktivt av de rapporterade klimatutgifterna för Fonden för ett sammanlänkat Europa. Detta ledde till en betydande ökning jämfört med tidigare rapporterade siffror (punkterna 44–46).

Rekommendation 2 – Förbättra klimatrapporteringen

1. Kommissionen bör identifiera och rapportera om EU-utgifter med en potentiellt negativ inverkan på klimatet. I samband med det bör den bygga vidare på principen om att inte orsaka betydande skada enligt definitionen i EU-taxonomin.
2. Kommissionen bör utfärda tillämpliga riktlinjer för alla politikområden som är relevanta för klimatutgifter. I samband med det bör den fastställa och tydligt redovisa en enhetlig grund för rapportering och konsekvent behandling av likartade projekt (t.ex. samma klimatkoefficient) i hela EU:s budget och NextGenerationEU.
3. För varje programperiod bör kommissionen förbättra den aktuella klimatrapporteringen och göra en uppskattning av de belopp som inte tagits i anspåk (outnyttjade och tillbakadragna belopp).

Måldatum för genomförande: juni 2025.

61 Under perioden 2021–2027 avser EU att använda 30 % av sin budget till klimatåtgärder. Kommissionen har behållit samma metod men gjort vissa ändringar. En del av dem innebär en förbättring, till exempel finjusteringar av koefficienter och förbättrade målbidrag till klimatmål. Andra skapar ytterligare risker och problem, såsom klimatkoefficienter som saknar motivering, inkonsekvenser i rapporteringen för järnvägsprojekt och möjligheter till användning av fossila bränslen. Detta väcker frågor om den framtida klimatrapporteringens tillförlitlighet (punkterna 47–50).

62 Faciliteten för återhämtning och resiliens innebär en förbättring jämfört med den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och införlivar principen om att inte orsaka betydande skada och frivillig användning av EU:s taxonomikriterier. Vi identifierade dock potentiella problem i dess utformning och finansiering, särskilt om delmål och mål som utlöser betalningar inte har någon tydlig koppling till klimatmål (punkterna 51–55).

63 EU:s budget för 2021–2027 kräver ett ökat fokus på klimatåtgärder. Det är dock oklart hur mycket klimatutgiftsmålen kan uppnå när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser, öka användningen av förnybar energi och främja energieffektivitet. Det som i slutändan räknas är huruvida EU:s utgifter på ett ändamålsenligt sätt kan bidra till att klimat- och energimålen uppnås. En klimatrelevant budget måste ha en stark koppling till lägre utsläpp av växthusgaser.

Rekommendation 3 – Koppla EU-budgeten till klimat- och energimålen

Kommissionen bör rapportera om klimatutgifternas bidrag till EU:s klimat- och energimål. Den bör framför allt fokusera på hur man mäter budgetens inverkan när det gäller att begränsa klimatförändringarna.

Måldatum för genomförande: december 2025.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Joëlle Elvinger som ordförande, i Luxemburg den 27 april 2022.

Bilaga – Tidigare rekommendationer från revisionsrätten som är relevanta för klimatrapportering

Dessa tidigare rekommendationer är fortfarande relevanta för klimatrapporteringen och kompletterar rekommendationerna i denna rapport.

Akronymer och förkortningar

EEA: Europeiska miljöbyrån.

EGFJ: Europeiska garantifonden för jordbruket.

Ejflu: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

ESF: Europeiska socialfonden.

FSE: Fonden för ett sammanlänkat Europa.

GD: generaldirektorat.

GJP: den gemensamma jordbrukspolitiken.

OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Ordförklaringar

anpassning till klimatförändringarna: att minska olika länders och samhällens sårbarhet genom att öka deras förmåga att stå emot konsekvenserna av klimatförändringarna.

begränsning av klimatförändringar: att minska eller begränsa utsläppen av växthusgaser på grund av deras effekt på klimatet.

biomassa: bränsle från organiska produkter och restavfall som används för att generera energi.

bruttonationalinkomst: ett standardmått på ett lands välstånd som grundas på inkomst från nationella källor och utlandet.

de europeiska struktur- och investeringsfonderna: de fem viktigaste EU-fonderna som tillsammans stödde den ekonomiska utvecklingen i EU under perioden 2014–2020: Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden.

den europeiska gröna given: EU:s tillväxtstrategi som antogs 2019 med syftet att göra EU klimatneutralt till 2050.

den gemensamma jordbrukspolitiken: EU:s gemensamma och enhetliga jordbrukspolitik som omfattar bidrag och en rad andra åtgärder som ska garantera livsmedelssäkerhet, tillförsäkra EU:s jordbrukare en skälig levnadsstandard, främja landsbygdsutveckling och skydda miljön.

direktstöd: utbetalning av jordbruksstöd, till exempel arealrelaterat stöd, som görs direkt till jordbrukarna, även kallat inkomststöd.

dödviktseffekt: en situation där en EU-finansierad verksamhet skulle ha bedrivits även utan offentligt stöd.

EU:s klimatkoefficient: viktning som ges EU:s utgifter för projekt, åtgärder eller insatser för att spegla i vilken utsträckning de tar klimathänsyn.

flerårig budgetram: EU:s utgiftsplan där prioriteringar (som grundas på politiska mål) och tak fastställs, vanligtvis för sju år; den bildar den struktur inom vilken de årliga EU-budgetarna fastställs och begränsar utgifterna för varje utgiftskategori.

fokusområde: EU:s viktigaste prioriteringar för landsbygdsutveckling är uppdelade i olika fokusområden.

Horisont 2020: EU:s forsknings- och innovationsprogram för perioden 2014–2020.

insatsområde: verksamhetskategori som finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden eller Europeiska socialfonden.

integrering av klimatåtgärder: införlivandet av klimathänsyn i all politik och i alla instrument, program och fonder.

klimatförändringar: förändringar i jordens klimat som resulterar i nya långsiktiga vädermönster.

klimatneutralitet: en situation där människan inte har någon nettopåverkan på miljön.

klimatspårning: att övervaka om målen med utgifterna för klimatåtgärder uppnås.

klimatutgifter: alla utgifter som (direkt eller indirekt) bidrar till klimatmålen.

klimatåtgärd: åtgärd för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser.

koldioxidläckage: ökade växthusgasutsläpp till följd av att produktionen flyttas från ett land med stränga gränsvärden till ett annat där reglerna inte är lika stränga.

Natura 2000: nätverk av skyddsområden för sällsynta och hotade arter och vissa sällsynta livsmiljötyper som skyddas enligt EU-lagstiftningen.

NextGenerationEU: finansieringspaket för att hjälpa EU-medlemsstaterna att återhämta sig från covid-19-pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser.

Riokonventionerna: tre överenskommelser som världstoppmötet i Rio de Janeiro 1992 resulterade i: konventionen om biologisk mångfald, ramkonventionen om klimatförändringar och konventionen för bekämpning av ökenspridning.

Riomarkör: indikator, fastställd av OECD, för i vilken utsträckning en verksamhet bidrar till målen i Riokonventionerna.

växthusgaser: gaser i atmosfären, såsom koldioxid eller metan, som absorberar och avger strålning och stänger inne värme så att jordens yta värms upp genom den så kallade växthuseffekten.

åtgärd för miljö- och klimatvänligt jordbruk: en åtgärd som ingår i en uppsättning valfria metoder som går längre än de vanliga miljökraven och ger jordbrukare rätt till stöd från EU-budgeten.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61103

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61103

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Joëlle Elvinger är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Joëlle Elvinger med stöd av Ildikó Preiss (kanslichef), Paolo Pesce och Charlotta Törneling (attachéer), Ramona Bortnowschi och Emmanuel Rauch (förstachefer), Antonella Stasia (uppgiftsansvarig), Ernesto Roessing och Jonas Kathage (revisorer) samt Marika Meisenzahl (revisor och grafisk designer). Judita Frangež var sekreterare.

Slutnoter

¹ IPCC, Summary for Policymakers, i Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Working Group I Contribution to the Sixth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, 2021, s. 21.

² Se kommissionens webbplats, GD Klimatpolitik, ”EU Action”.

³ Beslut 2002/358/EG om godkännande av Kyotoprotokollet.

⁴ Kommissionen, En budget för Europa 2020, KOM(2011) 500, 2011, del II, s. 13.

⁵ Europeiska rådet, slutsatser (flerårig budgetram) EUCO 37/13, 2013, punkt 10.

⁶ Förordning (EU) nr 215/2014 när det gäller metoder för stöd till klimatförändringsmål.

⁷ OECD,OECD DAC Rio Markers for Climate Handbook, s. 2.

⁸ Kommissionen, 2020 Annual Management and Performance Report for the EU budget, volym I.

⁹ Europeiska rådet, Slutsatser, EUCO 29/19, 2019.

¹⁰ Kommissionen, Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning, COM(2021) 82.

¹¹ Bilaga I till direktiv 2003/87/EG om EU:s utsläppshandelssystem.

¹² Beslut 406/2009/EG om insatser för att minska växthusgasutsläpp till 2020 och förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas växthusgasmål under perioden 2021–2030.

¹³ Kommissionen, förslag till ändring av olika direktiv om förnybar energi, COM(2021) 557, och kommissionen, förslag till direktiv om energieffektivitet (omarbetning), COM(2021) 558.

¹⁴ EEA:s rapport nr 13/2021 Trends and projections in Europe 2021 vad beträffar prognoser för 2020.

¹⁵ Kommissionen, 2019 års bedömning av de framsteg som medlemsstaterna gjort för att nå 2020 års nationella energieffektivitetsmål och för att genomföra energieffektivitetsdirektivet enligt kraven i artikel 24.3 i energieffektivitetsdirektivet 2012/27/EU, COM(2020) 326.

¹⁶ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 11/2020 Energieffektivitet i byggnader: inriktningen på kostnadseffektivitet är ännu inte tillräckligt tydlig, Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 02/2022 Energieffektivitet i företag: vissa energibesparingar men brister i planeringen och i valet av projekt.

¹⁷ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 17/2013 EU:s klimatfinansiering inom ramen för bistånd till tredjeland, särskild rapport 31/2016 Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås och översikt 01/2020 Spårning av klimatutgifter i EU-budgeten.

¹⁸ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 16/2021 Den gemensamma jordbrukspolitiken och klimatet: hälften av EU:s klimatutgifter, men jordbrukets utsläpp minskar inte.

¹⁹ Brady, M. m.fl., Impacts of Direct Payments, 2017, s. 70 och 88–89, och M’barek, R. m.fl., Scenar 2030 - Pathways for the European agriculture and food sector beyond, 2020, s. 144.

²⁰ Ibidem.

²¹ Chahal, I m.fl., Cumulative impact of cover crops on soil carbon sequestration and profitability in a temperate humid climate, 2020.

²² Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 23/2019 Stabilisering av jordbrukarnas inkomster: uppsättningen av verktyg är bred, men lågt utnyttjande av instrument och överkompensation måste åtgärdas.

²³ Kommissionen, Evaluation study of the impact of the CAP on climate change and greenhouse gas emissions, Alliance Environnement, 2019, s. 113.

²⁴ Europeiska revisionsrätten, översikt 01/2020 Spårning av klimatutgifter i EU-budgeten, figur 7.

²⁵ Förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare.

²⁶ Skälen 42 och 44 i förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare.

²⁷ Kommissionen, Evaluation study of the payment for agricultural practices beneficial for the climate and the environment, Alliance Environnement och Thünen-Institut, 2017.

²⁸ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende, punkt 28 och figur 5, Gocht, A. m.fl., Economic and Environmental Impacts of CAP Greening: CAPRI Simulation Results, 2017, och Louhichi, K. m.fl., Economic impacts of CAP greening: application of an EU-wide individual farm model for CAP analysis (IFM-CAP), 2017.

²⁹ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende, punkterna 43–46.

³⁰ M’barek, R. m.fl., Scenar 2030 - Pathways for the European agriculture and food sector beyond 2020, 2020, s. 115 och 144.

³¹ Commission Staff Working Document on Evaluation of the impact of the Common Agricultural Policy on climate change and greenhouse gas emissions, s. 23–24.

³² Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 16/2021 Den gemensamma jordbrukspolitiken och klimatet: hälften av EU:s klimatutgifter, men jordbrukets utsläpp minskar inte, punkt VII.

³³ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 31/2016 Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås, bilagan.

³⁴ Ibidem.

³⁵ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 10/2022 om Leader och lokalt ledd utveckling.

³⁶ Artikel 3 a i förordning (EU) nr 1316/2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa.

³⁷ Kommissionens halvtidsutvärdering av Fonden för ett sammanlänkat Europa, SWD(2018) 44.

³⁸ Kommissionen, Investing in European networks – The Connecting Europe Facility Five years supporting European infrastructure, s. 21.

³⁹ Kommissionen, EU transport in figures — statistical pocketbook 2020.

⁴⁰ Quinn, A m.fl., Rail Adapt: Adapting the railway for the future, UIC (Internationella järnvägsunionen), november 2017.

⁴¹ Skäl 5 i förordning (EU) 2021/1153 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa.

⁴² Förordning (EU) nr 215/2014 när det gäller metoder för stöd till klimatförändringsmål.

⁴³ Den offentliga resultattavlan för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

⁴⁴ Nesbit, M. m.fl., Documenting climate mainstreaming in the EU budget: making the system more transparent, stringent and comprehensive. Europaparlamentet, 2020, s. 18–20.

⁴⁵ Europeiska revisionsrätten, översikt 01/2020 Spårning av klimatutgifter i EU-budgeten, figur 5.

⁴⁶ Cremins, A. och Kevany, L., An Introduction to the Implementation of Green Budgeting in Ireland, Staff Paper 2018, s. 12.

⁴⁷ Kommissionen, En budget för Europa 2020, COM(2011) 500, del II, s. 15.

⁴⁸ Ibidem.

⁴⁹ Kommissionen, Green Budgeting Practices in the EU: A First Review, diskussionsunderlag, 2021, s. 22.

⁵⁰ Kommissionen, En budget för Europa 2020, COM(2011) 500, del II, s. 15.

⁵¹ Kommissionen, 2020 Annual Management and Performance Report for the EU budget, volym I, 2021, s. 8–9.

⁵² Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 19/2019 Inea: fördelar har uppnåtts men brister som rör Fonden för ett sammanlänkat Europa behöver åtgärdas, punkt IV.

⁵³ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 17/2018 Kommissionens och medlemsstaternas åtgärder under de sista åren av programperioden 2007–2013 rådde bot på det låga anslagsutnyttjandet men var inte tillräckligt resultatinriktade.

⁵⁴ Skäl 5 i förordning (EU) 2021/1153 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, artikel 6.1 i förordning (EU) 2021/1060 om fastställande av gemensamma bestämmelser för bland annat Eruf och Sammanhållningsfonden, artikel 7.10 i förordning (EU) 2021/695 om inrättande av Horisont Europa och skäl 49 i förordning (EU) 2021/947 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete.

⁵⁵ Kommissionens meddelande om resultatramen för EU:s budget inom den fleråriga budgetramen 2021–2027 COM(2021) 366, s. 7.

⁵⁶ Artiklarna 4 och 5 i förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

⁵⁷ Kommissionens tillkännagivande, Teknisk vägledning om tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada inom ramen för förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, C(2021) 1054, s. 7.

⁵⁸ Förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar.

⁵⁹ Europeiska revisionsrätten, särskild rapport 22/2021 Hållbar finansiering: EU måste vidta mer konsekventa åtgärder för att styra om finansiering mot hållbara investeringar EU måste vidta mer konsekventa åtgärder för att styra om finansiering mot hållbara investeringar, punkt 90.

⁶⁰ Artikel 28 i förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

⁶¹ Artikel 18.4 e och bilaga VI i förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2022

PDF	ISBN 978-92-847-7819-5	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/936086	QJ-AB-22-007-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-7793-8	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/153029	QJ-AB-22-007-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2022

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Figurerna 2 och 11: ikonen överst till höger gjord av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Figur 4: ikonen till vänster gjord av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Figur 5: ikonen till vänster gjord av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Figur 6: ikonen till vänster gjord av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Figurerna 12, 13 och 16 överst till vänster, ruta 3 till vänster och tabell 7: ikonen gjord av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Tabell 2: ikoner gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Tabell 3: ikoner gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Tabell 4: ikonerna överst gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Tabell 5: ikonen överst till vänster gjord av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Tabell 6: ikonerna överst till vänster gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (https://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (https://data.europa.eu/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.