Anpassning av reglerna för sammanhållningspolitiken för att hantera covid-19-pandemin Medlen används flexiblare, men EU behöver överväga hur sammanhållningspolitiken används som krishanteringsverktyg

Sammanfattning

I Från och med början av 2020 vidtog EU ett stort antal åtgärder för att ta itu med de utmaningar som covid-19-pandemin innebar. Sammanhållningspolitiken spelade en roll i dessa åtgärder genom tre lagstiftningsakter om ändring av reglerna för programperioden 2014–2020. I mars 2020 sjösatte kommissionen investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset (CRII). Genom initiativet infördes förenklingar samt åtgärder för likviditet och flexibilitet. I april 2020 stärktes genom investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus (CRII+) den flexibilitet som infördes i mars, och det gavs också möjlighet till en medfinansieringsgrad på 100 % från EU i ett år. I december 2020 tillhandahölls medlemsstaterna genom återhämtningsstödet för sammanhållning och Europas territorier (React-EU) 50,4 miljarder euro som ett tillägg till finansieringen från sammanhållningspolitiken 2014–2020.

II I vår revision undersökte vi huruvida kommissionen anpassade reglerna för sammanhållningspolitiken 2014–2020 väl genom CRII/CRII+ och React-EU för att ge medlemsstaterna större flexibilitet när det gäller att använda sammanhållningspolitiska medel för att hantera covid-19-pandemin. Vi genomförde denna revision eftersom ändringarna av den rättsliga ramen för sammanhållningspolitiken – ett av EU:s viktigaste politikområden – var betydande, och det fanns ett allmänt intresse av huruvida åtgärderna hjälpte medlemsstaterna att hantera pandemin. Den valda tidpunkten för vår rapport gör det möjligt för kommissionen att ta hänsyn till våra iakttagelser i tid både för efterhandsutvärderingen av perioden 2014–2020 och för utarbetandet av den sammanhållningspolitiska ramen för perioden efter 2027.

III Vi drog slutsatsen att kommissionen i allmänhet hade anpassat reglerna för sammanhållningspolitiken 2014–2020 väl så att medlemsstaterna kunde utnyttja sammanhållningsfonderna på ett mer flexibelt sätt. EU reagerade snabbt efter det stora utbrottet av pandemin i Europa i mars 2020 och antog lagstiftningsåtgärder inom mindre än två månader för att mobilisera outnyttjade medel genom CRII/CRII+ och inom mindre än ett år för att tillhandahålla ytterligare medel via React-EU. Genom dessa åtgärder ändrades vissa centrala inslag i sammanhållningspolitiken, till exempel dess fokus på mindre utvecklade regioner. De medlemsstater som hade mer medel tillgängliga 2020 hade bättre förutsättningar att använda sig av CRII/CRII+-åtgärderna. React-EU delade däremot ut ytterligare medel till alla medlemsstater som ska användas senast 2023 och som i praktiken utgjorde en ”överbryggningsfinansiering” mellan perioderna 2014–2020 och 2021–2027.

IV Genom att tillåta en omfördelning av medel och en medfinansieringsgrad på 100 % från EU såg CRII/CRII+ till att sammanhållningspolitikens utgifter för 2014–2020 befann sig på rätt spår vid en tidpunkt då pandemin allvarligt påverkade regelbunden ekonomisk verksamhet. De omfattande nya medel som tillfördes genom React-EU gjorde det möjligt för medlemsstaterna att finansiera ytterligare investeringar, men ökade också pressen att använda pengarna. Dessa ändringar av den rättsliga ramen ledde till ytterligare programplaneringsarbete. Detta ökade den administrativa arbetsbördan för de förvaltande myndigheterna och bidrog till förseningarna av starten på perioden 2021–2027.

V Kommissionen tillhandahöll medlemsstaterna stöd i rätt tid för genomförandet av CRII/CRII+ och React-EU. Det förbättrade tidsåtgången för att behandla och godkänna programändringar inom ramen för CRII/CRII+, även om det mål som fastställs i React-EU-förordningen missades med knapp marginal.

VI Vår analys visade att flexibiliteten för överföringar inom ramen för CRII/CRII+ ledde till betydande överföringar av medel. Omkring 10 % av finansieringen från sammanhållningspolitiken, 35 miljarder euro, överfördes av medlemsstaterna mellan och inom investeringsområden, och detta är ett betydande belopp, särskilt med tanke på att pandemin inträffade nära programperiodens slut. Medlemsstaterna tillhandahöll denna ytterligare finansiering för hälso- och sjukvård samt företagsstöd, och finansieringen togs främst från energi och miljö samt forskning och innovation. För React-EU:s del, där 86 % av medlen programplanerats i juni 2022, riktas finansieringen främst mot sysselsättning, hälso- och sjukvård och företagsstöd.

VII Kommissionens övervakningssystem möjliggör separat spårning av React-EU-åtgärder, men inte av CRII/CRII+-åtgärder. Kommissionen kan också använda sig av icke-obligatoriska covid-19-indikatorer för att bedöma resultaten av sina krishanteringsåtgärder. Eftersom gemensamma definitioner saknas finns det dock en risk för att kommissionen kommer att ha svårt att tolka de aggregerade uppgifter som medlemsstaterna rapporterar.

VIII Resultaten av de operativa programmen 2014–2020 kommer att sammanställas i den efterhandsutvärdering som kommissionen ska genomföra senast den 31 december 2024. Kommissionen planerar att inkludera både CRII/CRII+ och React-EU i sin efterhandsutvärdering av perioden 2014–2020, även om det inte finns något krav på att genomföra en särskild utvärdering av de förstnämnda initiativen.

IX Sammanhållningspolitiken har tidigare ofta använts som ett krishanteringsverktyg, men det har inte gjorts några formella bedömningar av den långsiktiga effekten av denna användning. Reglerna för perioden 2021–2027, som bygger på den flexibilitet som införts genom CRII/CRII+, kommer att göra det enklare att använda sammanhållningspolitiska medel för att hantera oväntade händelser. Detta kan leda till en risk för att upprepad användning av sammanhållningspolitiken för att hantera kriser kan påverka dess primära strategiska mål att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen mellan regionerna.

X Vi rekommenderar kommissionen att

• analysera vilka effekter användningen av sammanhållningspolitiska medel för att hantera kriser har på politikens långsiktiga mål,
• noggrant övervaka utnyttjandet av React-EU och vid behov tillhandahålla riktat stöd med fokus på resultat.

Inledning

EU:s åtgärder för att hantera effekterna av covid-19-pandemin

01 Covid-19-viruset upptäcktes först i Europa i början av 2020, och de första fallen konstaterades i Frankrike den 24 januari 2020¹. Viruset spred sig sedan snabbt över kontinenten. I mitten av mars 2020 hade fall rapporterats i alla EU:s medlemsstater² och Världshälsoorganisationen hade förklarat Europa som epicentrum för den globala pandemin³.

02 Virusutbrottet, och de folkhälsoåtgärder som vidtagits för att begränsa spridningen, utlöste aldrig tidigare skådade sociala och ekonomiska störningar. Många företag drabbades av likviditetsbrist och solvensrisker. EU:s ekonomi krympte med 6 % år 2020⁴. Globalt sett ledde krisen till den djupaste recessionen sedan andra världskriget⁵.

03 Från och med början av 2020 började medlemsstaterna vidta många olika ekonomiska åtgärder och skatteåtgärder för att mildra effekterna av denna stora chock för medborgare, arbetstagare och företag. EU underlättade å sin sida användningen av expansiv nationell finanspolitik genom att lätta på sina regler för statligt stöd och budgetregler⁶ och tillhandahålla direkt ekonomiskt stöd till medlemsstaterna, exempelvis genom Europeiska unionens solidaritetsfond och instrumentet för krisstöd. Unionen antog också en rad ändringar av den rättsliga ramen för sammanhållningspolitiken och skapade nya budgetinstrument (se ruta 1).

Ändringar av reglerna för sammanhållningspolitiken 2014–2020 genom CRII/CRII+ och React-EU

04 Sammanhållningspolitiken är ett av de största politikområdena i EU:s budget, med ett anslag på 355 miljarder euro (alla belopp i rapporten är i löpande priser) för perioden 2014–2020. Det huvudsakliga syftet med politiken är att minska skillnaderna i utvecklingen mellan olika regioner. Den finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden, och reglerna för användningen av alla dessa fonder fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser.

05 Program drevs och genomfördes redan direkt av medlemsstaterna, och genom finansieringen från sammanhållningspolitiken tillhandahölls en ram för att omfördela medel som fortfarande fanns tillgängliga för de finansieringsbehov som uppstod till följd av covid-19-krisen. För att göra de sammanhållningspolitiska fonderna mer flexibla och göra det lättare att utnyttja dem för att hantera krisen införde kommissionen ändringar av förordningen om gemensamma bestämmelser och Eruf-förordningen. Dessa gäller för programperioden 2014–2020, som kan finansiera investeringar fram till slutet av 2023. Kommissionens främsta mål var att ge medlemsstaterna ytterligare flexibilitet och likviditet i kristider.

06 Kommissionen reagerade på pandemin genom följande lagstiftningsändringar av reglerna för sammanhållningspolitiken:

• I mars 2020 infördes genom investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset (CRII) en rad förenklingar, likviditetsåtgärder och flexibilitet i syfte att hjälpa medlemsstaterna att tillgodose brådskande behov, såsom behoven inom hälso- och sjukvårdssektorn, för små och medelstora företag och för arbetsmarknaderna.
• I april 2020 stärktes genom investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus (CRII+) avsevärt den flexibilitet som hade införts genom CRII. Det gav i synnerhet möjlighet att tillämpa en medfinansieringsgrad på 100 % från EU på insatser under ett år och underlättade omfördelningen av tillgängliga medel från anslaget för 2020.
• I december 2020 tillhandahölls genom återhämtningsstödet för sammanhållning och till Europas regioner (React-EU) 50,4 miljarder euro i ytterligare finansiering till medlemsstaterna för sammanhållningspolitiken 2014–2020 och 0,2 miljarder euro för kommissionens tekniska bistånd och administrativa utgifter (se figur 1)⁷. React-EU-medlen måste användas senast i slutet av 2023.

07 I figur 2 sammanfattas de åtgärder som införts i sammanhållningspolitiken 2014–2020 i samband med covid-19-pandemin och i bilaga I anges i detalj de viktigaste aspekterna av och den logiska grunden för åtgärderna.

Roller och ansvarsområden

08 Förvaltningen av sammanhållningspolitiken sköts gemensamt av medlemsstaterna och kommissionen. Vid kommissionen är det generaldirektoratet för regional- och stadspolitik (GD Regional- och stadspolitik) och generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering) som ansvarar för sammanhållningspolitiken. De förvaltande myndigheterna på nationell och regional nivå ansvarar för genomförandet av finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken genom operativa program.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

09 Syftet med denna revision var att undersöka huruvida kommissionen anpassade reglerna för sammanhållningspolitiken 2014–2020 väl genom CRII/CRII+ och React-EU för att ge medlemsstaterna större flexibilitet när det gäller att använda sammanhållningspolitiska medel för att hantera covid-19-pandemin. Vi undersökte framför allt huruvida

• kommissionen snabbt hade anpassat ramen för sammanhållningspolitiken 2014–2020,
• kommissionen hade lämnat stöd för genomförandet till medlemsstaterna i rätt tid,
• åtgärderna ledde till att medel tilldelades behövande sektorer,
• kommissionens övervakningssystem kommer att underlätta utvärderingen av resultaten,
• kommissionen har analyserat effekterna av att använda sammanhållningspolitiken för att hantera kriser.

Vi bedömde inte medlemsstaternas användning av åtgärderna och i vilken utsträckning de hjälpte dem att hantera pandemins utmaningar.

10 Vi inhämtade bevis genom

• detaljerade analyser av uppgifter från kommissionens övervaknings- och rapporteringssystem,
• en skrivbordsgranskning av relevanta dokument,
• frågeformulär och djuplodande möten med kommissionen,
• granskning av ett subjektivt urval (för att täcka både CRII/CRII+ och React-EU och för att uppnå en balanserad geografisk representation) av 25 ändringar av operativa program som behandlats av kommissionen,
• ett frågeformulär till alla myndigheter som förvaltar operativa program för perioden 2014–2020 inom ramen för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden för att få återkoppling om deras erfarenheter av CRII/CRII+ och React-EU; vi fick 74 svar som omfattade 39 % av 313 program (gränsöverskridande och transnationella program exkluderades).

11 Vår revision omfattar Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden inom sammanhållningspolitiken. De delar som ingår i CRII/CRII+ utanför sammanhållningspolitiken, fiske och landsbygdsutveckling, ingick inte i vår revision. Tidsperioden omfattade inledandet av krisåtgärderna i början av 2020 till slutet av 2021. Vi har tagit hänsyn till senare uppgifter när sådana fanns tillgängliga.

12 Vi gjorde denna revision eftersom ändringarna av den rättsliga ramen för finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken var betydande och Europaparlamentet har uttryckt sitt intresse för denna fråga. Den valda tidpunkten för vår rapport gör det möjligt för kommissionen att ta hänsyn till våra iakttagelser i tid både för efterhandsutvärderingen av perioden 2014–2020 och för utarbetandet av den sammanhållningspolitiska ramen för perioden efter 2027.

13 Denna revision följer på våra två yttranden över CRII+ och React-EU från 2020⁸ och kompletterar vår översikt 06/2020 Risker, utmaningar och möjligheter i EU:s ekonomisk-politiska reaktion på covid-19-krisen som gav en integrerad bild av EU:s viktigaste ekonomisk-politiska svar på pandemin. Den bygger också på nyligen publicerade särskilda rapporter och översikter⁹.

Iakttagelser

Kommissionen anpassade reglerna snabbt, men åtgärderna kan förvärra de befintliga utmaningarna

14 Vi undersökte kommissionens utformning av CRII/CRII+ och React-EU för att fastställa hur snabba insatserna är, åtgärdernas logiska grund och de potentiella utmaningar som uppstår vid genomförandet av finansieringen från sammanhållningspolitiken. Vi utvärderade om åtgärderna var lämpliga med hänsyn till den kris som orsakades av pandemin.

EU:s snabba åtgärder i tre steg för att ändra den rättsliga ramen för sammanhållningspolitiken på mindre än ett år

15 I figur 3 visas tidslinjen från pandemins början till antagandet av lagstiftningsåtgärderna för sammanhållningspolitiken. För varje ändring av förordningarna om sammanhållningspolitiken lade kommissionen fram ett förslag som måste antas gemensamt av Europaparlamentet och rådet som medlagstiftare.

16 Kort efter det stora virusutbrottet i Europa utfärdade kommissionen den 13 mars 2020 lagstiftningsinitiativet CRII, det första paketet med sammanhållningspolitiska åtgärder för att hantera krisen. Eftersom medlemsstaterna efterfrågade ytterligare åtgärder beslutade kommissionen den 22 mars 2020 att tillhandahålla ytterligare flexibilitet genom ett andra paket, CRII+, som utfärdades den 2 april 2020. Kommissionen kunde utarbeta förslagen till CRII och CRII+ inom en mycket kort period, trots att all kommissionspersonal hade gått över till distansarbete från mitten av mars 2020. Enligt vår undersökning ansåg 92 % av de svarande att kommissionen agerade snabbt för att anpassa sammanhållningspolitiken genom CRII och CRII+.

17 Medlagstiftarna antog kommissionens förslag den 30 mars (17 kalenderdagar efter det att kommissionen hade lagt fram det) respektive den 23 april 2020 (21 kalenderdagar efter det att kommissionen hade lagt fram det). Detta är tolv gånger kortare tid än genomsnittet för andra ändringar av sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013 och 2014–2020 (se figur 4).

18 För att underlätta ett snabbt antagande av rättsakterna enades rådet och parlamentet om att anta kommissionens förslag utan att ändra dem och de använde sig av vissa påskyndade förfaranden såsom omröstning på distans. För att undvika att fördröja processen med lagstiftningsändringar bad de om ytterligare åtgärder via CRII+-paketet i stället för att ändra det ursprungliga CRII-förslaget.

19 I början av april 2020, då de långsiktiga ekonomiska effekterna av covid-19-krisen redan hade blivit tydliga, började kommissionen utveckla vad som skulle bli NextGenerationEU, ett återhämtningspaket på 807 miljarder euro på EU-nivå. Kommissionen beslutade att inkludera ytterligare medel från sammanhållningspolitiken 2014–2020 i detta paket för att snabbt tillhandahålla medel till medlemsstaterna genom befintliga program. Kommissionen utarbetade förslaget om att öka anslagen till sammanhållningspolitiken 2014–2020, senare kallat React-EU, inom en vecka i början av april 2020. Det lades fram den 28 maj 2020, när hela NextGenerationEU-paketet hade slutförts.

20 Medlagstiftarna antog formellt React-EU-förordningen sju månader senare, den 23 december 2020, efter att ha gjort ett antal ändringar av kommissionens ursprungliga förslag. Antagandet av React-EU tog betydligt längre tid än för CRII och CRII+, eftersom det var en del av det nya NextGenerationEU-instrumentet där över 800 miljarder euro stod på spel (ruta 1).

21 Den tid som behövdes för att anta React-EU låg dock i linje med den genomsnittliga tiden för andra ändringar i förordningen om gemensamma bestämmelser under de två senaste programperioderna, även om de andra ändringarna var mer begränsade i omfattning. Som en jämförelse tog de tre senaste antagandena inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser i genomsnitt två och ett halvt år (se figur 4).

Kommissionen anpassade sammanhållningspolitiken för att hjälpa medlemsstaterna att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin

22 Genom CRII och CRII+ infördes riktade anpassningar av vissa sammanhållningspolitiska regler för en omedelbar krishantering (se bilaga I). Åtgärderna tillhandahöll likviditet, flexibilitet och förenklingar för att underlätta användningen av outnyttjade sammanhållningspolitiska medel för perioden 2014–2020 och ändrade för 2020 vissa viktiga inslag i finansieringen från sammanhållningspolitiken, däribland dess fokus på mindre utvecklade regioner och EU:s medfinansiering. Kommissionen ansåg att detta var godtagbart eftersom genomförandet redan var långt framskridet under periodens sjunde år. De flesta åtgärderna inom ramen för CRII/CRII+ är inte begränsade till hanteringen av covid-19-pandemin utan kan användas för alla insatser, vilket ger nationella myndigheter ett stort handlingsutrymme.

23 Eftersom inga nya medel tillfördes genom CRII/CRII+ kunde vissa förvaltande myndigheter inte genomföra betydande ändringar av sina program eftersom de redan hade gjort åtaganden för nästan alla sina anslag för 2014–2020 till stödmottagarna. En fjärdedel av de som svarade på vår undersökning angav att de inte utnyttjade flexibiliteten i programplaneringen för CRII/CRII+ för de program som de förvaltar och detta berodde, för 78 % av dessa svarande, på att åtaganden redan gjorts för medlen. Nästan hälften av dem som utnyttjade flexibiliteten i CRII/CRII+ uppgav att de fortfarande stod inför begränsningar på grund av att åtaganden till stor del redan gjorts för medlen.

24 Den parallella förhandlingen om lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken 2021–2027 påverkade valet av vissa åtgärder inom ramen för CRII/CRII+, eftersom kommissionen ville undvika att skapa prejudikat på vissa områden. Den valde därför att inte tillhandahålla ytterligare förfinansiering, att inte ta bort de innehållna betalningarna som tillämpas på mellanliggande betalningar och att inte lätta på reglerna om tillbakadragande.

25 React-EU är utformat för att fungera som ett instrument på kort och medellång sikt för krisreparations- och återhämtningsåtgärder (se bilaga I). Till skillnad från vanliga sammanhållningspolitiska medel har medlemsstaterna inom ramen för React-EU stor handlingsfrihet när det gäller att fördela ytterligare medel mellan Eruf och ESF, mellan regioner och mellan olika typer av stödberättigande investeringar. De kan också använda React-EU-medel för att stödja fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt och sysselsättningsinitiativet för unga. React-EU utgör således ett betydande avsteg från de ordinarie reglerna för sammanhållningspolitiska medel och från sammanhållningspolitikens vanliga fokus på att minska regionala skillnader.

26 React-EU-medlen tilldelades medlemsstaterna på grundval av en metod som skiljer sig från den som används för vanliga sammanhållningspolitiska medel. De sistnämnda återspeglar till stor del regionala skillnader, men React-EU fångar endast uppgifter på nationell nivå om situationen före pandemin och om krisens ekonomiska konsekvenser för medlemsstaterna. Spanien och Italien, länder som tilldelats anslag på mer än 14 miljarder euro var, är de två största mottagarna och står tillsammans för 57 % av den totala budgeten. I figur 5 visas anslagen per medlemsstat och per capita i varje medlemsstat.

27 Som ett resultat av tidpunkten för genomförandet av React-EU-stödet har det lett till att man i de flesta medlemsstater tillhandahåller ”överbryggningsfinansiering” för det finansieringsgap som uppstod mellan 2021 och 2023 till följd av de betydande förseningarna i början av de sammanhållningspolitiska programmen 2021–2027 (se ruta 2).

Lagstiftningsändringarna kan förvärra vissa av de sammanhållningspolitiska utmaningar som fanns innan krisen samt medföra ytterligare utmaningar

28 CRII/CRII+ medförde lägliga ändringar av den rättsliga ramen som gav flexibilitet i utnyttjandet av finansieringen från sammanhållningspolitiken, men React-EU tillhandahöll också omfattande ytterligare medel, vilket ökade de utmaningar som medlemsstaterna står inför när det gäller att utnyttja sammanhållningspolitiska medel.

Åtgärder underlättar användningen av EU-medel, men den ytterligare finansieringen kan öka svårigheterna att tillgodogöra sig stödet samt pressen att använda pengarna

29 Covid-19-pandemin och de folkhälsoåtgärder som vidtagits för att begränsa dess spridning, till exempel nationella nedstängningar, påverkade den regelbundna driften av programmen 2014–2020. Nästan alla som svarade på vår undersökning sa att pandemin påverkade genomförandet av deras program, och 81 % drabbades av projektförseningar och 29 % av inställda projekt, ofta på grund av stödmottagarnas ekonomiska svårigheter.

30 Å ena sidan utformades CRII och CRII+, särskilt de bestämmelser som möjliggör en medfinansieringsgrad på 100 % från EU och som ger medlemsstaterna möjlighet att omfördela resurser, för att lätta bördan för de nationella budgetarna. Till följd av dessa åtgärder spenderade medlemsstaterna mer än 10 % mer av sin finansiering från sammanhållningspolitiken 2020 än de hade planerat innan pandemin¹⁰. I slutet av 2021 hade medlemsstaterna i genomsnitt använt 69 % av sina anslag för perioden 2014–2020 (exklusive React-EU) jämfört med endast 37 % i slutet av 2019 (se figur 7). CRII/CRII+ kompenserade således mer än väl för den nedgång i genomförandet som pandemin medförde.

31 Å andra sidan har React-EU bidragit med rikliga medel som ska användas under en mycket kort tidsperiod, närmare bestämt till och med slutet av 2023. Detta kommer sannolikt att bli en utmaning för ett antal medlemsstater, eftersom sammanhållningspolitiken traditionellt inbegriper långsiktig planering, och utnyttjandet är långsamt. Ett och ett halvt år efter starten av React-EU, den 30 juni 2022, hade vissa medlemsstater fortfarande kvar stora belopp som skulle programplaneras, exempelvis Irland och Portugal, där 38 % respektive 25 % av medlen inte hade programplanerats. Per detta datum hade endast 24 % av React-EU-anslagen betalats ut till medlemsstaterna. Omkring två tredjedelar av anslagen betalades ut som förfinansiering, och återstoden var återbetalning av utgifter som redan uppstått och betalats. Som vi tidigare har rapporterat finns det en risk för att det kommer att bli bråttom att använda de resurser som finns tillgängliga före periodens slut, vilket potentiellt sett kan leda till otillräcklig uppmärksamhet på resultat och valuta för pengarna¹¹.

32 Nedan följer några faktorer som gör att utmaningen när det gäller att använda React-EU-medlen före utgången av 2023 blir större:

• Själva storleken på React-EU-anslaget till några medlemsstater. På EU-nivå ger React-EU ett tillägg motsvarande ytterligare ett år med finansiering från sammanhållningspolitiken 2014–2020. Situationen skiljer sig dock avsevärt åt mellan medlemsstaterna på grund av de olika metoderna för tilldelning av budgetanslag. För fem medlemsstater utgör exempelvis React-EU-anslaget mer än tre extra år av sammanhållningspolitiska medel (se figur 6).
• Svårigheterna för vissa medlemsstater att använda tillgängliga EU-medel. I början av React-EU i januari 2021 utgjorde de ytterligare medlen i genomsnitt en ökning med 32 % av de belopp som fortfarande skulle betalas ut till medlemsstaterna. Några av de medlemsstater som drabbades hårdast av covid-19-pandemin var också de som hade lägst utnyttjandegrad för programperioden 2014–2020 före pandemin. I slutet av 2019 hade till exempel Italien och Spanien, de två största mottagarna av React-EU-medel, endast utnyttjat 29 % av sina sammanhållningspolitiska anslag för 2014–2020, jämfört med EU-genomsnittet på 37 % (se figur 7).
• De betydande medel från faciliteten för återhämtning och resiliens som medlemsstaterna måste använda parallellt senast 2026 (se figur 8). Spanien och Italien är till exempel också huvudmottagare av dessa medel. Vi betonade utmaningarna i användningen av de sammanhållningspolitiska medlen för 2021–2027 genom de stora belopp som faciliteten för återhämtning och resiliens medför¹². Liknande svårigheter kan uppstå i vissa medlemsstater när det gäller React-EU-medel, eftersom dess stödberättigandeperiod överlappar början av stödberättigandeperioden för faciliteten för återhämtning och resiliens.

33 Samtidigt finns det också ett antal faktorer som bör underlätta användningen av React-EU-medel:

• Bestämmelserna för React-EU innehöll betydande flexibilitet i programplaneringen och avsaknad av obligatorisk nationell medfinansiering.
• Före React-EU-tillägget rapporterade de flesta medlemsstater till kommissionen att de hade en gedigen projektförteckning som skulle finansieras genom deras program för perioden 2014–2020, och två tredjedelar hade identifierat potentiella projekt som överskred deras anslag.
• Utmaningen att använda EU-medel kan vara mindre akut i medlemsstater där finansiering från sammanhållningspolitiken enbart utgör en liten del av de totala offentliga investeringarna¹³.

34 Vid slutet av 2021 uppgick utnyttjandegraden för 2014–2020 till 62 %, trots extra medel från React-EU, vilket kan jämföras med utnyttjandegraden för 2007–2013 vid motsvarande tidpunkt, men då återstod två år av stödberättigandet för den perioden (se figur 7).

Åtgärderna ökade den administrativa arbetsbördan för de förvaltande myndigheterna och orsakade ytterligare förseningar av starten på programmen under perioden 2021–2027

35 Användningen av finansiering från sammanhållningspolitiken betraktas ofta som komplicerad, med otillräcklig rättssäkerhet och en stor administrativ börda för förvaltande myndigheter och stödmottagare¹⁴. Genom CRII/CRII+ infördes ett stort antal åtgärder som möjliggjorde en betydande omfördelning av medel, och senare gjorde React-EU-tillägget att det krävdes en snabb programplanering för en betydande mängd nya resurser. Detta har naturligtvis bidragit till den administrativa arbetsbelastning som de förvaltande myndigheterna står inför.

36 Enligt kommissionen ledde införandet av CRII/CRII+ och React-EU till att både kommissionen och de förvaltande myndigheterna riktade sin uppmärksamhet mot programmen för 2014–2020 på bekostnad av utarbetandet av partnerskapsavtalen och programmen för 2021–2027. De förvaltande myndigheterna prioriterade också förberedelserna och användningen av React-EU-medel framför medlen för 2021–2027, både på grund av den mycket korta genomförandeperioden och de mer attraktiva villkoren. Detta bidrog till de betydande förseningarna i början av perioden 2021–2027 (se ruta 2).

Det parallella genomförandet av olika finansieringsflöden kräver ytterligare samordningsinsatser

37 Stödberättigandeperioden för perioden 2014–2020, inklusive medel som omfördelats genom CRII/CRII+ och React-EU-tillägget, överlappar inte bara perioden 2021–2027 utan även perioden för faciliteten för återhämtning och resiliens, vilket illustreras i figur 8.

38 Det parallella genomförandet av olika finansieringsflöden och behovet av att samordna dem är ytterligare en faktor som bidrar till en ökad administrativ börda för medlemsstaterna.

39 Detta har också skapat ett antal ytterligare svårigheter och utmaningar för de förvaltande myndigheterna. I figur 9 visas vilka synpunkter de förvaltande myndigheter som vi undersökte har på omfattningen av den administrativa bördan och vad de uppfattar som möjliga konsekvenser. En majoritet av de som besvarade vår enkätundersökning är oroade över sin administrativa kapacitet att hantera de många olika finansieringsflödena.

40 Vi rapporterade att det finns likheter mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och de sammanhållningspolitiska fonderna och att deras parallella genomförande kräver ytterligare administrativa insatser av medlemsstaterna. Det finns även ett behov av att säkerställa komplementaritet och undvika risken för dubbelfinansiering¹⁷. Behovet av samordning och komplementaritet är ännu större mellan React-EU och faciliteten för återhämtning och resiliens, eftersom båda är investeringsinstrument som syftar till att främja medlemsstaternas återhämtning och resiliens. Båda instrumenten har ett mycket brett verksamhetsområde, kräver ingen nationell medfinansiering och ska användas inom en kort period (till och med slutet av 2023 respektive mitten av 2026). De gör det också möjligt att finansiera retroaktiva projekt med en stödberättigandeperiod från och med februari 2020. Vissa medlemsstater som till exempel Italien och Slovenien presenterade därför sina nationella återhämtnings- och resiliensplaner tillsammans med sina React-EU-program.

Kommissionen vidtog åtgärder för att hantera den ökade risken för oriktigheter och bedrägerier

41 För att uppnå en balans mellan den flexibilitet som tillhandahålls för att använda medlen och behovet av att skydda EU:s budget lättade kommissionen inte på reglerna om förvaltnings- och kontrollsystem, trots påtryckningar från några medlemsstater. Ett undantag som gällde revisionsmyndigheternas stickprovsförfaranden utgjorde en teknisk lösning på det rent praktiska problemet att fortsätta revisionsarbetet under pandemin. Vi noterar att det i Förenade kungariket uppmärksammades i en rapport från ett av parlamentets underutskott att regeringen hade agerat snabbt för att ge nödvändigt stöd och hade beslutat att lätta på eller ändra vissa kontroller, men att detta avsevärt hade ökat dess exponering för bedrägerier och fel¹⁸.

42 Vi har redan betonat att den flexibilitet som tillhandahålls för nödåtgärder inom ramen för CRII/CRII+ och React-EU kan medföra en ökad risk för oriktigheter och bedrägerier¹⁹. Dessa frågor kommer att behandlas som en del av vårt årliga arbete inför revisionsförklaringen. Kommissionen uppdaterade sina riskregister så att de inkluderar risker i samband med CRII- och React-EU-åtgärder, inklusive bedrägerier. Den informerade de förvaltande myndigheterna om behovet av att uppdatera sina bedömningar av risken för bedrägerier och anpassa sina bedrägeribekämpningsåtgärder inom ramen för CRII/CRII+ och React-EU. Den föreslog också möjliga riskreducerande åtgärder för att minska riskerna, inbegripet risken för bedrägerier.

Kommissionens bistånd till medlemsstaterna kom i rätt tid och bidrog till att påskynda godkännandet av programändringar

43 Vi undersökte om kommissionens stöd till medlemsstaterna underlättade ett lägligt utnyttjande av CRII/CRII+ och React-EU och om kommissionen godkände programändringar i enlighet med kraven i lagstiftningen.

Kommissionens bistånd kom i rätt tid och tillgodosåg medlemsstaternas behov

44 Inom ramen för delad förvaltning har kommissionen en tillsynsroll med särskilt övervaknings- och tillsynsansvar. Kommissionens tillsynsverksamhet omfattar att ge stöd till medlemsstaterna för att skapa rättssäkerhet, hjälpa dem att tillämpa EU-lagstiftningen korrekt och underlätta genomförandet av EU-finansiering.

45 Kommissionen inledde sitt stöd till medlemsstaterna parallellt med förfarandet för antagande av CRII-lagstiftningen. Samtidigt som kommissionen offentliggjorde sitt CRII-förslag inrättade den en arbetsgrupp som utsåg EU-tjänstemän till kontaktpunkter för medlemsstaternas frågor. Kommissionen uppmanade därefter medlemsstaterna att utse en kontaktpunkt som ska fungera som kanal för de förvaltande myndigheternas CRII-relaterade frågor.

46 Dessa frågor samlades i databasen med vanliga frågor om CRII, en webbplats med kommissionens svar på frågor om genomförandet av CRII, och senare CRII+, som var öppen för alla förvaltande myndigheter under perioden 2014–2020. En sådan öppen tillgång var en ny strategi, eftersom en liknande databas före pandemin endast fanns tillgänglig internt för kunskapsutbyte mellan kommissionens geografiska enheter och politiska enheter. Kommissionen använde sin erfarenhet av databasen med vanliga frågor om CRII för att anpassa sin strategi för hantering av frågor under perioden 2021–2027.

47 Medlemsstaterna skickade 140 frågor under de två första dagarna efter det att databasen öppnats. I slutet av april hade mer än 400 frågor ställts, och 90 % hade besvarats i början av maj och 98 % i slutet av juli. Som jämförelse mottog kommissionen före pandemin omkring 100 frågor varje år från förvaltande myndigheter. För att hantera den stora mängden frågor har kommissionen under de första två månaderna omplacerat personal från andra avdelningar till databasen. Alla medlemsstater ställde frågor i databasen, och mer än 50 % av frågorna gällde stödberättigande och programändringar (se figur 10).

48 Utöver de svar som givits i databasen med vanliga frågor om CRII fortsatte kommissionen att bistå medlemsstaterna bilateralt genom sina geografiska enheter. Detta var den metod som användes för React-EU: Eftersom det var mindre brådskande än för CRII/CRII+ fattade kommissionen beslutet att inte förlänga strategin med en databas med vanliga frågor.

49 Vi har redan konstaterat att vissa verksamheters stödberättigande skulle kunna tolkas annorlunda²⁰. I vår undersökning angav 42 % av de svarande att de upplevde rättsosäkerhet i samband med användningen av åtgärderna inom ramen för CRII/CRII+. Vår enkätundersökning visar dock också att kommissionen bistod de förvaltande myndigheterna på ett ändamålsenligt sätt: mer än 90 % av de svarande var nöjda eller mycket nöjda med tidpunkten för och innehållet i det stöd som mottagits inom ramen för CRII/CRII+ och React-EU.

Kommissionens godkännande av programändringarna inom ramen för CRII, CRII+ och React-EU var mycket snabbare än genomsnittet före pandemin

50 Genomförandet av de flesta åtgärderna inom ramen för CRII/CRII+ och programplaneringen för de ytterligare React-EU-medlen krävde programändringar för perioden 2014–2020. Med undantag för ”överföringar som inte är betydande”²¹ krävde dessa ändringar ändringsansökningar från medlemsstaterna och godkännande av kommissionen för att säkerställa att de föreslagna ändringarna är förenliga med lagstiftningen, programmets mål och den övergripande strategin för sammanhållningspolitiken²².

51 I slutet av 2021 hade kommissionen godkänt 351 ändringar av operativa program för CRII/CRII+, som avsåg 271 av de totalt 388 program som rörde finansieringen från sammanhållningspolitiken 2014–2020, eftersom det gjorts flera ändringar i vissa program. Alla medlemsstater förutom Österrike och Finland införde ändringar i program inom ramen för CRII/CRII+. För React-EU fanns det i slutet av 2021 188 godkända programändringar och ett nytt operativt program i Tyskland.

52 Genom förordningarna om CRII/CRII+ infördes inte något krav på att kommissionen skulle godkänna programändringar snabbare än inom den tremånadersperiod som föreskrivs i förordningen om gemensamma bestämmelser²³. Kommissionen åtog sig dock att samarbeta med medlemsstaterna vid utarbetandet av ändringarna inom ramen för CRII/CRII+ och godkänna dem som en prioritering. Enligt React-EU-förordningen ska kommissionen göra sitt yttersta för att godkänna alla nya särskilda operativa program eller ändringar av ett befintligt program inom 15 arbetsdagar efter det att de lämnats in av en medlemsstat²⁴.

53 I början av 2020, före pandemin, hade kommissionen just börjat uppfylla den tidsfrist på tre månader som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser för godkännande av ansökningar om ändringar. För CRII/CRII+ och React-EU behandlade kommissionen begäran om ändringar snabbare genom att tillämpa ett påskyndat förfarande. Några av de viktigaste inslagen i detta förfarande var ett ökat fokus på att arbeta med medlemsstaterna för att klargöra de föreslagna ändringarna och diskutera frågor informellt, en ökning av antalet anställda vid enheter där flaskhalsar vanligtvis skulle uppstå och interna avtal för att minska godkännandetiderna. Dessa åtgärder bidrog till att avsevärt minska den tid det tog för kommissionen att godkänna programändringarna (se figur 11).

54 Den genomsnittliga tidsåtgången på en månad som det tog kommissionen att godkänna ändringar inom ramen för CRII/CRII+ kan med fördel jämföras med den tidsfrist på tre månader som fastställs i förordningen samt den genomsnittliga godkännandetiden före pandemin. Den ligger också i linje med kommissionens åtagande att prioritera ändringar inom ramen för CRII. Den genomsnittliga godkännandetiden för program inom ramen för React-EU var 19 arbetsdagar, vilket var något längre än målet på 15 arbetsdagar.

Kommissionen genomförde de nödvändiga kontrollerna, men detta dokumenterades inte alltid på ett bra sätt

55 Kommissionen har utarbetat intern vägledning för personal som deltar i bedömningen av ansökningar om programändringar. Vår översyn av godkännandeförfarandet för ett urval av ändringar i program inom ramen för CRII och React-EU visade att kommissionens personal följde denna vägledning när de kontrollerade huruvida ändringarna var förenliga med lagstiftningen och vederbörligen motiverade, och huruvida de tog hänsyn till prestandaaspekter, till exempel anpassning eller fastställande av indikatormål när så var lämpligt.

56 Kommissionen använde också i de flesta fall standardiserade checklistor för kvalitetskontroll för att dokumentera sitt godkännandearbete. Standardchecklistor för kvalitetskontroll användes i 19 av de 25 ändringar som vi granskade. I de sex fall där checklistorna inte användes eller inte användes fullt ut dokumenterade kommissionen det arbete som utförts i andra dokument på nivån för de geografiska enheterna. Även om användningen av checklistorna för kvalitetskontroll inte är ett rättsligt krav gör avsaknaden av en standardmetod för dokumentation att det inte finns någon fullständig översikt och samordning.

Åtgärderna gjorde det möjligt för medlemsstaterna att anslå betydande ytterligare finansiering till hälso- och sjukvård, sysselsättning och företagsstöd

57 Vi undersökte användningen av flexibiliteten inom ramen för CRII/CRII+ och React-EU-medel på EU-nivå för att fastställa i vilken utsträckning de gjorde det möjligt för medlemsstaterna att anslå resurser för att hantera covid-19-krisen.

Medlemsstaterna omfördelade 10 % av finansieringen från sammanhållningspolitiken 2014–2020 till följd av CRII/CRII+

58 Per den 31 december 2021 hade medlemsstaterna överfört 35 miljarder euro mellan och inom investeringsområden²⁵. Detta utgör 10 % av det totala anslaget till finansiering från sammanhållningspolitiken 2014–2020, en betydande andel, med tanke på att pandemin inträffade under det sjunde året av stödberättigandeperioden.

59 Överföringarnas volym varierar avsevärt mellan medlemsstaterna. Detta beror på ett antal faktorer, däribland medlemsstaternas nationella politik och investeringsstrategier, deras totala anslag till finansieringen från sammanhållningspolitiken och det belopp som fortfarande fanns tillgängligt. Sammanlagt gjordes det för 74 % av programmen för perioden 2014–2020 överföringar inom ramen för CRII/CRII+. Elva medlemsstater överförde mer än 10 % av sina anslag för perioden 2014–2020 mellan eller inom investeringsområden, och Irland överförde 30 %.

60 Medlemsstaterna använde CRII/CRII+-åtgärderna för att omdirigera medel till investeringar för att hantera effekterna av pandemin. Jämfört med anslaget före pandemin ökade finansieringen till investeringar i hälso- och sjukvård med 80 % (7,7 miljarder euro) och till företagsstöd med 16 % (5,7 miljarder euro). Omvänt minskade finansieringen av investeringar i IKT, energi och miljö, inkludering och forskning och innovation med 5–8 % (sammanlagt cirka 8,1 miljarder euro). I figur 12 visas ökningar och minskningar i nettofinansiering till investeringsområden sedan februari 2020.

61 Finansieringen flyttades från Sammanhållningsfonden till Eruf och ESF, och även till mer utvecklade regioner och övergångsregioner. År 2020 överförde två tredjedelar av medlemsstaterna (18 av 28) anslag mellan Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden. Vissa medlemsstater som till exempel Cypern, Grekland och Kroatien överförde hela eller nästan hela sitt anslag för Sammanhållningsfonden 2020. Som ett resultat av dessa överföringar ökade 2020 års anslag till Eruf och ESF i nettotermer med omkring 1,1 miljarder euro (3 %) respektive 0,7 miljarder euro (5 %), och Sammanhållningsfonden minskade i motsvarande grad med omkring 1,8 miljarder euro (18 %) (se figur 13).

62 Under perioden 2014–2020 hade 16 medlemsstater mer än en regionkategori. Omkring 80 % av dessa (13 av 16) gjorde överföringar mellan regionkategorier²⁶. Vissa medlemsstater, till exempel Grekland, Ungern och Italien, överförde betydande belopp från mindre utvecklade regioner till mer utvecklade regioner eller övergångsregioner. Totalt ökade anslagen till mer utvecklade regioner och övergångsregioner med 1,7 miljarder euro respektive 82 miljoner euro, medan anslagen till mindre utvecklade regioner minskade marginellt med 5,6 miljoner euro och resten av medlen kom från Sammanhållningsfonden, som ger stöd till mindre rika medlemsstater.

63 Vi fann att medlemsstaterna, till följd av flexibiliteten för omfördelning av resurser, gjorde betydande justeringar i fördelningen av sina sammanhållningsmedel mellan investeringsområden, fonder och regionkategorier. I synnerhet gjorde undantaget från kravet på tematisk koncentration det lättare för medlemsstaterna att flytta finansiering mellan insatser. Dessutom kunde medlemsstaterna dra nytta av det utökade stödberättigandet för insatser som främjar krishanteringskapacitet, även för redan avslutade projekt. Alla som svarade på vår enkätundersökning rapporterade att de ansåg att flexibiliteten för programplaneringen inom ramen för CRII/CRII+ var användbar (37 %) eller mycket användbar (63 %).

React-EU har främst programplanerats för sysselsättning, hälso- och sjukvård samt företagsstöd, och liknar i stort sett omfördelningarna inom ramen för CRII/CRII+

64 Stödberättigandeperioden för React-EU löper ut den 31 december 2023, samma datum som för finansieringen från sammanhållningspolitiken 2014–2020. Detta begränsar medlemsstaternas möjligheter att använda denna finansiering för långsiktiga investeringar som kräver mer tid att utveckla och genomföra. Per den 30 juni 2022 hade medlemsstaterna programplanerat 43,5 miljarder euro (86 %) av React-EU-medlen inom ramen för de operativa programmen Eruf och ESF, med en uppdelning på 64 % respektive 36 % mellan de två fonderna. Detta var i stort sett i linje med uppdelningen på 70 % respektive 30 % under perioden 2014–2020.

65 En betydande del av React-EU-medlen programplanerades för sysselsättning (23 %), hälso- och sjukvård (18 %) och företagsstöd (18 %) (se figur 14). En betydande del (tre fjärdedelar) av finansieringen till företagsstöd gick till allmänna produktiva investeringar såsom rörelsekapital, medan detta före pandemin enbart utgjorde hälften av detta investeringsområde. På det hela taget noterade vi en stor skillnad mellan medlemsstaterna när det gäller hur resurserna programplanerades. Vissa medlemsstater valde att fokusera sina React-EU-anslag främst på ett investeringsområde, medan andra medlemsstater programplanerade sina React-EU-resurser inom flera investeringsområden.

66 Genom React-EU-förordningen²⁷ fanns det en förväntan om att React-EU skulle bidra med 25 % av sin totala finansieringsram till klimatmålen, även om detta inte var ett rättsligt krav. I slutet av juni 2022 hade dock endast omkring 15 % (6,6 miljarder euro) av de planerade React-EU-medlen anslagits till investeringar som förväntas bidra till klimatmålen. Bidraget till klimatmålen från React-EU-medel som programplaneras inom ramen för Eruf och ESF uppgår till 21,6 % respektive 3,5 %. Vi anser att det är osannolikt att förväntningarna på 25 % kommer att uppfyllas, eftersom 86 % av React-EU-medlen redan hade planerats i juni 2022.

Flexibiliteten inom CRII+ resulterade i nästan 13 miljarder euro i besparingar för nationella budgetar, men innebar mindre total finansiering för sammanhållningspolitiska investeringar

67 För det räkenskapsår som avslutades den 30 juni 2021 utnyttjade 18 medlemsstater flexibiliteten inom ramen för CRII/CRII+ för att öka medfinansieringsgraden till 100 % för nästan hälften av programmen 2014–2020. Enligt kommissionens beräkningar innebar detta att dessa medlemsstater utöver sin sedvanliga medfinansiering kunde begära ytterligare 12,9 miljarder euro i EU-finansiering. Detta motsvarar 11 % av de betalningar som begärdes 2020 och 2021 eller 3,6 % av det totala anslaget till finansiering från sammanhållningspolitiken. För vissa medlemsstater var effekten betydande (se ruta 3).

68 När det gäller React-EU-medel skulle medlemsstaterna kunna välja en medfinansieringsgrad på upp till 100 %. Alla medlemsstater, med undantag för Lettland, använde en högre medfinansieringsgrad för React-EU-medel jämfört med deras genomsnittliga medfinansieringsgrad under perioden 2014–2020. Sammantaget ökade medfinansieringsgraden från 74 % till 95 %²⁸. Två tredjedelar av medlemsstaterna (18 av 27) valde en medfinansieringsgrad på mellan 98 % och 100 % (se figur 15).

69 Den ökade medfinansieringsgraden från EU bidrog å ena sidan till att minska belastningen på de nationella budgetarna. Å andra sidan leder det till mindre finansiering totalt sett till sammanhållningspolitiska investeringar, eftersom samma anslag av EU-finansiering lockar mindre övergripande nationell och privat medfinansiering. Lägre nationell samfinansiering medför också en risk för att medlemsstaternas myndigheter har mindre incitament att fokusera på resultat.

Kommissionen planerar att utvärdera åtgärdernas resultat, men det kommer att bli svårt att aggregera indikatoruppgifter på ett meningsfullt sätt

70 Vi undersökte kommissionens övervakningssystem för CRII/CRII+ och React-EU och dess planer på att utvärdera åtgärderna mot pandemin genom dessa åtgärder. Vi utvärderade huruvida kommissionen kommer att kunna informera berörda parter om åtgärdernas effekter.

Kommissionens övervakningssystem möjliggör separat spårning av React-EU-åtgärderna, men inte av CRII/CRII+-åtgärderna

71 I kommissionens övervakningssystem görs ingen åtskillnad mellan utgifter för CRII/CRII+-åtgärderna och andra utgifter. Vi har redan tagit upp behovet av att kommissionen tillhandahåller omfattande rapportering om utgifter i samband med covid-19-pandemin²⁹. Kommissionen ansåg att nästan alla överföringar mellan och inom investeringsområden (se punkterna 58 och 60) och mellan fonder och regionkategorier (se punkterna 61 och 62) från och med februari 2020 sannolikt var pandemirelaterade och därmed kunde tillskrivas åtgärderna inom ramen för CRII/CRII+.

72 Genom React-EU-förordningen³⁰ infördes däremot ett särskilt övergripande tematiskt mål för de ytterligare medlen. Detta gör det möjligt för kommissionen att skilja React-EU-insatser från andra insatser, vilket underlättar övervakning och utvärdering.

Kommissionen fastställde covid-19-indikatorer, även om den inte tillhandahöll några definitioner och det inte är obligatoriskt att använda dessa

73 Förordningarna om CRII/CRII+ och React-EU ledde inte till några formella ändringar av ramen och systemen för övervakning av sammanhållningspolitiken. De befintliga insatskoder som används för att identifiera åtgärdernas innehåll är breda och har inte utformats för att identifiera pandemirelaterade utgifter.

74 I maj 2020, sex veckor efter antagandet av CRII-förordningen, offentliggjorde kommissionen en uppsättning med 27 icke-obligatoriska covid-19-indikatorer³¹ i syfte att skapa större öppenhet och ansvarsskyldighet när det gäller användningen av finansiering från sammanhållningspolitiken i samband med insatser för hälso- och sjukvård, företagsstöd och ESF. I februari 2021 lades ytterligare fem indikatorer till som rör EU:s stöd för vaccinering mot covid-19. Dessa 32 indikatorer övervakar input, output och, för ESF-insatser, resultat. I likhet med perioden 2014–2020 föreslog kommissionen inga resultatindikatorer för Eruf-insatser, men medlemsstaterna kunde ta fram sina egna (se punkt 77). Vi har tidigare beskrivit brister med anknytning till Erufs resultatindikatorer under perioden 2014–2020 och utmaningarna med att utvärdera effekterna av Eruf-insatserna³².

75 Kommissionen valde att inte göra indikatorerna obligatoriska, eftersom detta skulle ha förlängt antagandeförfarandet och försenat medlemsstaternas användning av dem. I React-EU-förordningen angavs att medlemsstaterna vid behov bör använda de programspecifika indikatorer för covid-19 som kommissionen gjort tillgängliga³³. Medlemsstaterna skulle frivilligt kunna inkludera dessa indikatorer i sina program och övervaka och rapportera om dem genom det befintliga övervakningssystemet.

76 Kommissionen fastställde inga gemensamma definitioner för indikatorer – återigen i syfte att få förordningarna på plats så snart som möjligt – och överlät till varje medlemsstat att fastställa dessa. I en studie från kommissionen, som avgränsades till ESF-insatser, drogs slutsatsen att det saknades en fullständig översikt över indikatordefinitioner och att vissa indikatorer inte användes konsekvent i medlemsstaterna³⁴. Till följd av detta kommer det att bli svårt för kommissionen att till fullo aggregera uppgifter på EU-nivå på ett enhetligt sätt.

77 Kommissionens indikatorer omfattar inte alla stödberättigande insatser. Medlemsstaterna kunde också välja att ta fram sina egna programspecifika indikatorer för pandemirelaterade insatser. Kommissionen uppmanade dem att koda dessa indikatorer så att de lätt kunde identifieras på nationell nivå och i utvärderingssyfte. Eftersom dessa indikatorer är specifika för ett operativt program eller en viss medlemsstat kan de dock inte aggregeras på EU-nivå.

78 De som besvarade vår enkätundersökning var positiva till kommissionens indikatorer, och tre fjärdedelar av våra svarande rapporterade att kommissionens indikatorer var relevanta för de typer av insatser som finansierades, och två tredjedelar rapporterade att de var relevanta för en övergripande bedömning. Vi fann att nästan 80 % av alla covid-19-indikatorer som användes av medlemsstaterna var kommissionens indikatorer. När det gäller CRII/CRII+ använde 25 av 28 medlemsstater och 65 % av de operativa program som gjorde överföringar inom ramen för CRII/CRII+ kommissionens indikatorer. Något liknande gällde för React-EU: 26 av 27 medlemsstater och 76 % av de operativa program som programplanerade React-EU-medel använde kommissionens indikatorer. Denna utbredda användning av dess indikatorer skulle kunna hjälpa kommissionen att utvärdera hur finansieringen från sammanhållningspolitiken, inklusive från React-EU-medel, användes i samband med pandemin.

79 Kommissionen rapporterade särskilt om genomförandet av CRII/CRII+-åtgärderna och programplaneringen för React-EU på särskilda offentliga webbplatser: Coronavirus Dashboard, React-EU-informationstavlan och Overview of Cohesion Policy Coronavirus Indicators. Dessa webbplatser upprättades så snart det fanns tillräckliga uppgifter att rapportera och de uppdateras regelbundet. Vid tidpunkten för vår revision var de senaste genomförandeuppgifterna relaterade till slutet av 2020 och det var vid den tidpunkten för tidigt för att medlemsstaterna skulle kunna tillhandahålla meningsfull information om genomförandet.

Kommissionen avser att behandla både CRII/CRII+ och React-EU i efterhandsutvärderingen för perioden 2024–2020

80 Kommissionen ska senast den 31 december 2024 genomföra en efterhandsutvärdering för att undersöka effektiviteten och ändamålsenligheten i finansieringen från sammanhållningspolitiken för 2014–2020³⁵. För CRII/CRII+ finns det ingen uttrycklig bestämmelse i förordningarna om att genomföra en särskild utvärdering, medan kommissionen enligt React-EU-förordningen ska genomföra en utvärdering senast den 31 mars 2025³⁶.

81 Kommissionen planerar att senast i slutet av 2024 utvärdera sin hantering av pandemin, som omfattar både CRII/CRII+ och React-EU, som en del av sin efterhandsutvärdering av perioden 2014–2020. I en tidigare rapport har vi också tagit upp behovet av att länka samman utvärderingarna av sammanhållningspolitiken och faciliteten för återhämtning och resiliens³⁷.

Sammanhållningspolitiken har ofta använts för att hantera kriser, men kommissionen har inte analyserat effekterna på dess långsiktiga mål

82 Vi granskade hur CRII/CRII+ har påverkat kommissionens lagstiftningsförslag för perioden 2021–2027 och huruvida kommissionen har analyserat effekterna på dess långsiktiga mål av den fortsatta användningen av sammanhållningspolitiken för att hantera kriser.

83 I maj 2020 offentliggjorde kommissionen ändringar av sina lagstiftningsförslag för perioden 2021–2027 för att möjliggöra ytterligare flexibilitet i kristider. En sådan bestämmelse, som senare antogs, ger kommissionen befogenhet att använda vissa definierade tillfälliga åtgärder för användning av finansiering från sammanhållningspolitiken som svar på exceptionella och ovanliga omständigheter, i samma anda som det som gjordes inom ramen för CRII/CRII+ (se ruta 4).

84 Användningen av regler för sammanhållningspolitiken för att hjälpa medlemsstaterna vid kriser är inget nytt fenomen (se figur 16). I oktober 2022 var mer än hälften (15) av de 26 ändringarna av förordningen om gemensamma bestämmelser under perioderna 2007–2013 och 2014–2020 kopplade till en kris. Genom React-EU utökas finansieringen från sammanhållningspolitiken för första gången för att hantera en kris, vilket återspeglar omfattningen av störningarna i ekonomin och det faktum att covid-19-pandemin började i slutet av perioden 2014–2020, när de återstående tillgängliga medlen var begränsade. Det har dock inte gjorts några fokuserade efterhandsutvärderingar eller formella bedömningar av användningen av sammanhållningspolitiken som ett krishanteringsverktyg.

85 Sammanhållningspolitikens främsta mål är långsiktig regional utveckling och, i enlighet med fördraget³⁹, att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen samt att minska skillnaderna mellan europeiska regioner. Dess dragningskraft som ett kortsiktigt krishanteringsverktyg beror på dess anpassningsförmåga och de betydande ekonomiska resurser som inbegrips. Kommissionen kan lätta på reglerna för sammanhållningspolitiken för att uppmuntra till maximal användning av de tillgängliga medlen och minska trycket på de nationella resurserna. Ett antal av de ändringar som införts för att hantera tidigare kriser har blivit regelbundna inslag i sammanhållningspolitiken, i linje med kommissionens allmänna mål om större flexibilitet och förenkling. Till följd av detta finns det en risk för att upprepad användning av sammanhållningspolitiken för att hantera kriser kan påverka dess primära strategiska mål att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen mellan de europeiska regionerna.

Slutsatser och rekommendationer

86 Vi drog slutsatsen att kommissionen i allmänhet hade anpassat reglerna för sammanhållningspolitiken 2014–2020 väl så att medlemsstaterna kunde utnyttja finansieringen från sammanhållningsfonderna på ett mer flexibelt sätt. Den flexibilitet som erbjuds genom CRII/CRII+, liksom den ytterligare finansiering som tillhandahålls genom React-EU, ledde till en betydande omfördelning av finansiering till hälso- och sjukvård, företagsstöd och sysselsättning för att hantera covid-19-pandemin. React-EU, och ytterligare finansiering inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, bidrar dock också till de svårigheter som vissa medlemsstater står inför när det gäller att använda EU-medel. Kommissionen har inte heller analyserat effekterna av den fortsatta användningen av finansiering från sammanhållningspolitiken som ett verktyg för att hantera budgetkriser.

87 EU reagerade snabbt på krisen genom att använda sammanhållningspolitiken för att hjälpa medlemsstaterna. På mindre än två månader från det stora utbrottet av pandemin i Europa antog unionen lagstiftningsåtgärder för att mobilisera outnyttjade medel genom CRII/CRII+. På mindre än ett år antog den React-EU och tillhandahöll medlemsstaterna ytterligare medel (punkterna 15–21).

88 De riktade anpassningarna av sammanhållningspolitikens finansiering genom CRII och CRII+ gav likviditet, flexibilitet för överföring av medel och administrativa förenklingar för att underlätta användningen av outnyttjade medel, vilket minskade belastningen på de nationella offentliga budgetarna. För 2020 avskaffades genom dessa åtgärder vissa viktiga obligatoriska inslag i finansieringen från sammanhållningspolitiken, däribland obligatorisk medfinansiering, och dess fokus på mindre utvecklade regioner. React-EU tillförde däremot ytterligare 50,4 miljarder euro till programmen 2014–2020, och medlemsstaterna fick stor handlingsfrihet när det gäller var dessa medel skulle anslås. Det leder till en ”överbryggningsfinansiering” mellan perioderna 2014–2020 och 2021–2027 (punkterna 22–27).

89 CRII/CRII+ såg till att utgifterna för sammanhållningspolitiken för 2014–2020 befann sig på rätt spår vid en tidpunkt då covid-19-pandemin allvarligt påverkade regelbunden ekonomisk verksamhet. De omfattande nya medel som tillförs genom React-EU, som kräver genomförande på kort tid, kommer dock sannolikt att öka trycket på medlemsstaternas förmåga att använda pengarna och att se till att man får valuta för pengarna från EU-finansierade insatser. Dessa ändringar av den rättsliga ramen och det programplaneringsarbete som blev resultatet bidrog också till de förvaltande myndigheternas administrativa arbetsbörda. Detta bidrog i sin tur till förseningar av starten av programmen för perioden 2021–2027 (punkterna 28–42).

90 Kommissionen tillhandahöll medlemsstaterna lämpligt stöd i rätt tid för CRII/CRII+ och React-EU. Det minskade avsevärt den tid det tog att behandla och godkänna programändringar, från i genomsnitt tre månader före pandemin till en månad för CRII/CRII+ och 19 arbetsdagar för React-EU, även om tiden för den senare låg strax över det mål som anges i förordningen (punkterna 44–56).

91 Vi fann att flexibiliteten för överföringar inom ramen för CRII/CRII+ ledde till betydande överföringar av medel: 10 % av finansieringen från sammanhållningspolitiken överfördes av medlemsstaterna mellan och inom investeringsområden, och detta är ett betydande belopp, särskilt med tanke på att pandemin inträffade nära slutet av programperioden. Finansieringen gick främst till hälso- och sjukvård och företagsstöd. Tillsammans med sysselsättning är detta också de viktigaste områdena dit React-EU-finansiering riktas. För CRII/CRII+ togs finansieringen främst från energi och miljö samt forskning och innovation. Vi noterar att förväntningarna i förordningen på att 25 % av de nya medlen kommer att anslås för att uppfylla klimatmålen sannolikt inte kommer att uppfyllas. Förutom flexibiliteten i överföringen resulterade användningen av medfinansieringsgraden på 100 % från EU i nästan 13 miljarder euro i besparingar för nationella budgetar, även om detta innebär mindre finansiering totalt sett för sammanhållningspolitiska investeringar (punkterna 58–69).

92 Kommissionens övervakningssystem gör det möjligt att spåra React-EU-åtgärder, eftersom de inbegriper ytterligare finansiering. Som jämförelse kan resultaten av CRII/CRII+-åtgärderna, liksom de som rör någon annan programändring, inte övervakas separat. I sina bedömningar av krishanteringen genom CRII/CRII+ och React-EU kan kommissionen använda sig av en uppsättning specifika covid-19-indikatorer. Kommissionen valde att införa icke-obligatoriska covid-19-indikatorer, utan gemensamma definitioner, för att göra dem tillgängliga snabbt. Till följd av detta finns det en risk för att de uppgifter som medlemsstaterna rapporterar till kommissionen kommer att bli svåra att aggregera på ett meningsfullt sätt (punkterna 71–79).

93 Resultaten av programmen 2014–2020 kommer att sammanställas i den efterhandsutvärdering som kommissionen ska genomföra senast den 31 december 2024. Vi välkomnar att kommissionen planerar att inkludera både CRII/CRII+ och React-EU i efterhandsutvärderingen av perioden 2014–2020, även om det inte finns något krav på att genomföra en särskild utvärdering av de förstnämnda initiativen (punkterna 80 och 81).

94 Även om sammanhållningspolitiken ofta har använts vid krishantering på kort sikt har det inte gjorts några formella bedömningar av den långsiktiga effekten av denna användning. Nya regler för sammanhållningspolitiken 2021–2027 kommer att göra det lättare att använda finansiering från sammanhållningspolitiken för att hantera oväntade händelser. Till följd av detta finns det en risk för att upprepad användning av sammanhållningspolitiken för att hantera kriser kan påverka dess primära strategiska mål att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen mellan de europeiska regionerna (punkterna 83–85).

Rekommendation 1 – Analysera sammanhållningspolitikens lämplighet som ett verktyg för att hantera budgetkriser

I syfte att skapa ett underlag för framtida politiska förslag bör kommissionen vid efterhandsutvärderingen av perioden 2014–2020 analysera vilka effekter användningen av politiken som ett kortsiktigt verktyg för att hantera den finansiella krisen har på dess långsiktiga mål.

Måldatum för genomförande: Före utgången av 2024.

Rekommendation 2 – Övervaka noggrant utnyttjandet av React-EU för att vid behov ge stöd med fokus på resultat

Eftersom React-EU tillför betydande medel som ska användas under en relativt kort tidsperiod, och överlappar genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens, bör kommissionen noga övervaka hur utnyttjandet av React-EU fortskrider för att identifiera program med utgiftsproblem. Det bör tillhandahålla riktat stöd så att de medfinansierade insatserna bidrar på ett ändamålsenligt sätt till att mål och prestationsmål uppnås.

Måldatum för genomförande: Omedelbart.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Annemie Turtelboom som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 7 december 2022.

Bilaga

Bilaga I – Huvudsakliga aspekter av och logisk grund för CRII/CRII+- och React-EU-åtgärderna

CRII/CRII+

Genom CRII och CRII+ infördes riktade ändringar av reglerna för sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020 för att underlätta användningen av outnyttjade medel och minska bördan för de nationella offentliga budgetarna. De viktigaste åtgärderna kan sammanfattas med följande:

Likviditetsåtgärder. CRII gjorde det möjligt för de förvaltande myndigheterna att behålla 7,6 miljarder euro i förfinansiering för 2019 genom att inte kräva någon återbetalning under år 2020. CRII+ gick längre för att minska trycket på de nationella offentliga budgetarna genom att lätta på den obligatoriska nationella medfinansieringen för ett räkenskapsår, även om detta är en central ekonomisk princip inom sammanhållningspolitiken. År 2022 förlängdes denna bestämmelse om medfinansiering på 100 % från EU med ytterligare ett räkenskapsår till följd av krisen i Ukraina⁴⁰.

Flexibilitet för överföringar. CRII/CRII+ gav förvaltningsmyndigheterna stor flexibilitet för att omfördela de medel som var tillgängliga för programplaneringen 2020. De lättade i hög grad på reglerna för överföringar mellan sammanhållningspolitiska fonder och mellan regionkategorier, vilket också medförde ett undantag från kraven på tematisk koncentration. För 2020 avskaffades genom dessa åtgärder vissa viktiga obligatoriska inslag i finansieringen från sammanhållningspolitiken, däribland dess fokus på mindre utvecklade regioner, på ekonomiska och sociala skillnader och på tematiska mål såsom en koldioxidsnål ekonomi.

Utökat stödberättigande. För att underlätta användningen av tillgängliga EU-medel utvidgades stödberättigandet för insatser som kan finansieras med sammanhållningspolitiska medel till att omfatta hälso- och sjukvårdsinsatser i ett ytterligare tematiskt mål för Eruf och rörelsekapital för små och medelstora företag. Dessutom kan insatser finansieras retroaktivt tillbaka till den 1 februari 2020, även om de är helt avslutade, förutsatt att de är utformade för att främja krishanteringskapacitet i samband med covid-19-utbrottet. Förordningen innehåller dock inga detaljer om vilken typ av insatser som avses. Detta kan skapa rättsosäkerhet för de förvaltande myndigheterna eller ge upphov till olika tolkningar av stödberättigande insatser.

Förenklad administration. Förenklingsåtgärder utformades för att påskynda genomförandet och minimera den administrativa bördan för de nationella myndigheterna, även om användningen av viss flexibilitet omfattade programändringar, särskilt för CRII+. De avstod till exempel från kraven på att ändra partnerskapsavtalen så att de återspeglar de ändringar som gjorts i programmen och för att få kommissionens godkännande att överföra medel mellan prioriterade områden under vissa tröskelvärden. Dessa två förenklingar hade redan inkluderats i det utkast till förordning om gemensamma bestämmelser för 2021–2027 som medlagstiftarna kommit överens om.

React-EU

React-EU går längre när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin genom att förse dem med extra resurser. Dess viktigaste åtgärder kan sammanfattas med följande:

Nya medel och likviditetsåtgärder. React-EU tillhandahåller ett tillägg på 50,4 miljarder euro till finansieringen från sammanhållningspolitiken 2014–2020. Att kanalisera ytterligare medel genom ett befintligt instrument som har program i gång och en befintlig rättslig ram identifierades som ett sätt att snabbt leverera pengar till medlemsstaterna. Stödberättigandet för React-EU upphör den 31 december 2023, alltså samtidigt som stödberättigandet för regelbunden finansiering för perioden 2014–2020 upphör. Medlemsstaterna har därför begränsad tid på sig att använda de ytterligare anslag som de blivit tilldelade. Den inledande förfinansieringen på 11 % under 2021 som React-EU tillhandahåller ligger på en relativt hög nivå och tillåter EU-finansiering på upp till 100 % för att snabbt tillhandahålla likviditet och minska belastningen på de nationella budgetarna. Nivån på förhandsfinansieringen höjdes 2022 till följd av krisen i Ukraina⁴¹.

Flexibilitet för programplanering och överföringar. Till skillnad från vanliga sammanhållningspolitiska fonder har medlemsstaterna stor handlingsfrihet när det gäller att fördela sina React-EU-medel mellan Eruf och ESF och mellan olika typer av stödberättigande investeringar. De har stor handlingsfrihet när det gäller de typer av projekt som de finansierar, utan krav på tematisk koncentration eller någon skyldighet att fokusera på att stödja mindre utvecklade regioner. I likhet med CRII/CRII+ ger React-EU ökade möjligheter till finansiella överföringar utan krav på tematisk koncentration om de förvaltande myndigheterna vill omfördela resurser.

Utökat stödberättigande. React-EU ger retroaktivt stödberättigande för helt avslutade insatser fram till den 1 februari 2020, även om de inte är kopplade till krisen.

Förenklad administration. Genomförandet av React-EU kan endast anförtros förvaltande myndigheter som redan utsetts för perioden 2014–2020. Medel kan programplaneras genom befintliga program för 2014–2020 eller genom nya särskilda program och partnerskapsavtal behöver inte ändras. Tidigare krav som rör förhandsbedömningar, förhandsvillkor och resultatramen gäller inte för React-EU-medel.

Förkortningar

CRII: investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset.

CRII+: investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus.

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

ESF: Europeiska socialfonden.

EUF-fördraget: fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

FBR: flerårig budgetram.

GD Regional- och stadspolitik: kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik.

GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering: kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering.

Plan för återhämtning och resiliens: planer för återhämtning och resiliens.

React-EU: återhämtningsstöd för sammanhållning och till Europas regioner.

Ordlista

delad förvaltning: en metod för att genomföra EU-budgeten där kommissionen, till skillnad från vid direkt förvaltning, delegerar genomförandet av uppgifter till medlemsstaten men behåller det yttersta ansvaret.

Europeiska regionala utvecklingsfonden: en EU-fond som ska stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU genom att finansiera investeringar som minskar obalanser mellan regioner.

Europeiska socialfonden: en EU-fond som ska skapa utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter och förbättra situationen för personer som riskerar fattigdom.

faciliteten för återhämtning och resiliens: EU:s finansiella stödmekanism för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin och stimulera återhämtning på medellång sikt samtidigt som en grön och digital omställning främjas.

flerårig budgetram: EU:s utgiftsplan där prioriteringar (som grundas på politiska mål) och tak fastställs, vanligtvis för sju år; den ger den struktur inom vilken EU:s årliga budgetar fastställs; den nuvarande fleråriga budgetramen omfattar perioden 2021–2027 och den föregående perioden 2014–2020.

förordningen om gemensamma bestämmelser: en förordning som fastställer de regler som gäller för ett antal EU-fonder inom ramen för delad förvaltning, inbegripet de som stöder EU:s sammanhållningspolitik.

förvaltande myndighet: den nationella, regionala eller lokala myndighet som utsetts av en medlemsstat för att förvalta ett EU-finansierat program.

insatskod: verksamhetskategori som finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden eller Europeiska socialfonden.

operativt program: ramen för genomförande av EU-finansierade sammanhållningsprojekt under en fastställd period, som återspeglar de prioriteringar och mål som fastställs i partnerskapsöverenskommelserna mellan kommissionen och enskilda medlemsstater.

partnerskapsöverenskommelse: en överenskommelse mellan kommissionen och en medlemsstat inom ramen för ett av EU:s utgiftsprogram, i vilken exempelvis strategiska planer, investeringsprioriteringar eller handelsvillkor eller villkor för tillhandahållande av utvecklingsbistånd fastställs.

programperiod: den period inom vilken ett EU-utgiftsprogram planeras och genomförs.

Sammanhållningsfonden: en EU-fond som syftar till att minska ekonomiska och sociala skillnader i EU genom att finansiera investeringar i medlemsstater där bruttonationalinkomsten per invånare är lägre än 90 % av genomsnittet i EU.

sammanhållningspolitik: EU-politik som syftar till att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan regioner och medlemsstater genom att främja jobbskapande, företagens konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och gränsöverskridande och interregionalt samarbete.

sammanhållningspolitiska fonder: de tre EU-fonder som stöder ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU under perioden 2014–2020: Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

tematiskt mål: det avsedda övergripande resultatet av en investeringsprioritering, uppdelat i specifika mål för genomförandet.

utnyttjande: den omfattning, ofta uttryckt i procent (utnyttjandegrad), i vilken EU-medel som fördelats till medlemsstater har gått till stödberättigande projekt.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=63210

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=63210

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering, där ledamoten Annemie Turtelboom är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Iliana Ivanova med stöd av James Verity (kanslichef), Ivan Genchev (attaché), Friedemann Zippel (förstachef), Viorel Cirje (uppgiftsansvarig) och Anna Fiteni, Marion Boulard och Christophe Grosnickel (revisorer).

Från vänster: Ivan Genchev, James Verity, Marion Boulard, Iliana Ivanova, Friedemann Zippel och Christophe Grosnickel.

Slutnoter

¹ Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), Outbreak of acute respiratory syndrome associated with a novel coronavirus – third update, 31 januari 2020.

² ECDC, Novel coronavirus disease 2019 pandemic – sixth update, 12 mars 2020.

³ Världshälsoorganisationen (WHO), WHO Director-General’s opening remarks at the media briefing on COVID-19, inspelat den 13 mars 2020.

⁴ European Economic Forecast, Spring 2021, paper 149, maj 2021, s. 20.

⁵ Världsbanken,EU regular economic report 7, 2021.

⁶ COM(2021) 105 final, Ett år efter utbrottet av covid-19: finanspolitiska insatser, 3 mars 2021, s. 4.

⁷ CRII/CRII+ gäller för Förenade kungariket, men det gör inte React-EU.

⁸ Yttrande 03/2020 över ändring av EU:s förordning för användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att hantera utbrottet av covid-19 och yttrande 04/2020 över den föreslagna förordningen om React-EU och förordningen om gemensamma bestämmelser som styr ESI-fonderna.

⁹ Särskild rapport 24/2021 Prestationsbaserad finansiering inom sammanhållningspolitiken: ambitiösa förändringar, men hinder för förverkligandet kvarstod under perioden 2014–2020, särskild rapport 08/2022 Eruf-stöd till små och medelstora företags konkurrenskraft: Brister i utformningen minskar finansieringens ändamålsenlighet och översikt 01/2023 EU-finansiering genom sammanhållningspolitiken och faciliteten för återhämtning och resiliens: en jämförande analys.

¹⁰ Ändringsbudget nr 6, 2020/1672 (EUT 380/1), antogs för att täcka det ytterligare behovet och ökade 2020 års betalningsbemyndigande för sammanhållningspolitiken med 5 miljarder euro.

¹¹ Punkt 87 i särskild rapport 17/2018 Kommissionens och medlemsstaternas åtgärder under de sista åren av programperioden 2007–2013 rådde bot på det låga anslagsutnyttjandet men var inte tillräckligt resultatinriktade och ruta 1 i yttrande 03/2020.

¹² Punkterna 53 och 54 i översikt 01/2023.

¹³ Punkterna 2.24 och 2.25 i kapitel 2 ”Budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen” i årsrapporten för 2016 och punkt 53 i översikt 01/2023.

¹⁴ Punkterna 18 och 61 i briefingdokumentet från 2018 Förenkling av genomförandet av sammanhållningspolitiken efter 2020.

¹⁵ Ruta 2 i särskild rapport 17/2018.

¹⁶ Punkterna 16 och 18 i särskild rapport 17/2018.

¹⁷ Punkt 11 och punkterna 52–54 i översikt 01/2023.

¹⁸ Fraud and error, House of Commons, The Committee of Public Accounts, Ninth report of session 2021-22, 24 juni 2021.

¹⁹ Yttrande 03/2020 och yttrande 04/2020.

²⁰ Punkt 11 i revisionsrättens yttrande 03/2020.

²¹ I artikel 30.5 i förordning (EU) nr 1303/2013 anges att medlemsstaten får överföra ett belopp på högst 8 % av anslaget per den 1 februari 2020 för en prioritering och högst 4 % av programbudgeten till en annan prioritering i samma fond inom samma program samt att sådana överföringar ska anses vara av mindre betydelse.

²² Artikel 30 i förordning (EU) nr 1303/2013.

²³ Artikel 30.2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

²⁴ Artikel 92b.10 i förordning (EU) nr 1303/2013.

²⁵ Vi grupperade de 123 insatskoder som definieras i förordning (EU) nr 215/2014 i tio investeringsområden (tolv när det gäller React-EU). Detta belopp på 35 miljarder euro motsvarar det totala beloppet för ökningar i insatskoder och matchas av motsvarande minskningar i andra insatskoder.

²⁶ Enligt definitionen i artikel 90 i förordning (EU) nr 1303/2013.

²⁷ Skäl 6 i förordning (EU) 2020/2221.

²⁸ För att det ska vara jämförbart med React-EU exkluderas i denna genomsnittliga EU-medfinansieringsgrad för perioden 2014–2020 program i Förenade kungariket och program för territoriellt samarbete.

²⁹ Punkterna 2.7 och 2.8 i kapitel 2 ”Budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen” och rekommendation 2.1 i årsrapporten för 2020.

³⁰ Genom förordning (EU) 2020/2221 infördes ett nytt tematiskt mål: ”främjande av krisreparation i samband med covid-19-pandemin och dess sociala konsekvenser och förberedande av en grön, digital och resilient återhämtning av ekonomin” (tematiskt mål 13).

³¹ EGESIF 20-00007-01, Non-paper: List of programme specific indicators related to the cohesion policy direct response to the COVID-19 pandemic, maj 2020.

³² Revisionsrättens särskilda rapport 02/2017 Kommissionens förhandlingar om partnerskapsöverenskommelser och program inom sammanhållningspolitiken 2014–2020: utgifterna riktas mer mot Europa 2020-prioriteringar, men arrangemangen för resultatmätning är allt mer komplexa.

³³ Artikel 1.1 i förordning (EU) 2020/2221.

³⁴ Study on the Pathways to Enhance the use of Programme-Specific Indicators in the ESF and ESF+, april 2022.

³⁵ Artikel 57 i förordning (EU) nr 1303/2013.

³⁶ Artiklarna 1.1 och 2 i förordning (EU) 2020/2221.

³⁷ Rekommendation 2 i särskild rapport 24/2021 Prestationsbaserad finansiering inom sammanhållningspolitiken: ambitiösa förändringar, men hinder för förverkligandet kvarstod under perioden 2014–2020.

³⁸ Artikel 20 i förordning (EU) nr2021/1060 av den 24 juni 2021, förordningen om gemensamma bestämmelser (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159), artikel 4.3 iförordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av ESF+ (EUT L 231, 30.6.2021, s. 21) och artikel 5.6 i förordning (EU) nr 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 231, 30.6.2021, s. 60).

³⁹ Artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

⁴⁰ Förordning (EU) 2022/562 av den 6 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller sammanhållningspolitiska insatser för flyktingar i Europa.

⁴¹ Förordning (EU) 2022/613 av den 12 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller ökad förfinansiering med React-EU-medel och fastställandet av en enhetskostnad.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2023

PDF	ISBN 978-92-847-9300-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/1497	QJ-AB-23-002-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-9272-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/974851	QJ-AB-23-002-SV-Q

© Europeiska unionen, 2023

© Europeiska unionen, 2023

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Figur 2 – ikoner: Dessa figurer har tagits fram med hjälp av resurser från Flaticon.com. © Freepik Company S.L. Med ensamrätt.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

Ring eller skriv
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Skriv via formuläret på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/write-us_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (european-union.europa.eu).

EU-publikationer
Läs eller beställ EU-publikationer på nätet (op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala dokumentationscentrum (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (eur-lex.europa.eu).

Öppna EU-data
Portalen data.europa.eu ger tillgång till öppna datamängder från EU:s institutioner, organ och byråer. De kan laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål. Portalen ger också tillgång till en stor mängd data från EU-länderna.