EU:s stöd till kolregioner Begränsat fokus på den socioekonomiska omställningen och energiomställningen

Sammanfattning

I Kol har i årtionden varit en viktig energikälla i EU. Minskningen av kolproduktionen ledde till att antalet anställda i sektorn sjönk betydligt, framför allt före år 2000. I EU:s gröna giv identifierades utfasningen av kol för energiproduktion som en viktig faktor för att EU ska uppnå klimatmålen för 2030 och bli klimatneutralt till 2050.

II Vi bedömde om EU-stödet på ett ändamålsenligt sätt hade bidragit till den socioekonomiska omställningen och energiomställningen i de EU-regioner där kolindustrin har varit på tillbakagång. Vår revision inbegrep ett urval av sju EU-regioner och omfattade över 12,5 miljarder euro i EU-medel som hade beviljats fram till andra halvåret 2021 inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Vi räknar med att våra resultat och rekommendationer ska bidra till ett kostnadseffektivt genomförande av Fonden för en rättvis omställning, vars syfte är att mildra de socioekonomiska och miljömässiga effekterna av omställningen till klimatneutralitet, bland annat utfasningen av kol.

III Vi drar slutsatsen att EU:s stöd till kolregioner hade ett begränsat fokus och en begränsad inverkan på jobbskapandet och energiomställningen samt att kol, trots generella framsteg, fortfarande är en betydande källa till utsläpp av växthusgaser i vissa medlemsstater.

IV Friställda arbetstagare upplevde en på det hela taget positiv situation på arbetsmarknaden i de flesta regioner som ingick i vår revision. Utbildningskurser som fick stöd från Europeiska socialfonden var tillgängliga för friställda kolarbetare, men uppgifter om deras deltagande saknas. Antalet arbetstillfällen som skapats direkt i dessa regioner genom investeringar inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden var relativt lågt, särskilt jämfört med det totala antalet arbetslösa i dessa regioner. Vi konstaterade att de finansierade projekten i merparten av regionerna i vårt urval inte hade någon större inverkan på energibesparingarna eller kapaciteten för produktion av förnybar energi.

V Sedan 2018 har kommissionen erbjudit kolregioner olika typer av sakkunskap. EU har också inrättat Fonden för en rättvis omställning med en budget på 19,3 miljarder euro men har inte bedömt finansieringsbehovens omfattning. Vi konstaterade att medlemsstaterna ställdes inför utmaningar när de skulle använda tillgängliga medel inom den fastställda tidsramen för att stödja en ändamålsenlig omställning. Dessa brister utgör en risk för att medel som är avsedda att minska de socioekonomiska och miljömässiga kostnaderna för omställningen eventuellt används utan att omställningen faktiskt äger rum. Denna risk har ökat genom Rysslands invasion av Ukraina 2022.

VI Vi konstaterade att koldioxidutsläppen från kolförbränning har minskat betydligt men att inhemskt kol ibland har ersatts av import eller av andra fossila bränslen. Rapporteringen av metanutsläpp från stängda eller övergivna gruvor har inte varit tillräckligt tillförlitlig. Ett förslag från kommissionen som offentliggjordes i december 2021 syftar till att åtgärda detta problem. Användningen av metan från stängda eller övergivna gruvor för energiändamål var marginell i de medlemsstater som ingick i revisionen, med undantag för Tyskland.

VII Vi rekommenderar att kommissionen

1. kontrollerar att Fonden för en rättvis omställning används på ett ändamålsenligt och effektivt sätt för att mildra de socioekonomiska effekterna av omställningen till klimatneutralitet i kol- och koldioxidintensiva regioner,
2. sprider exempel på god praxis när det gäller att mäta och hantera metanutsläpp från stängda eller övergivna kolgruvor.

Inledning

Kolsektorns tillbakagång och dess inverkan på energiförsörjningen och sysselsättningen

01 Kol var Europas största enskilda energikälla för el- och värmeproduktion fram till 2013, då förnybar energi blev störst (se figur 1). År 2020 stod kol fortfarande för nästan 14 % av den el och utvunna värme som producerades i EU¹.

02 Det finns två huvudtyper av kol: brunkol (inklusive lignit) och stenkol (inklusive ångkol, kokskol och antracit). Brunkol utvinns främst i dagbrott, medan stenkol till största delen utvinns under jord. Figur 2 visar hur produktionen och användningen av kol har utvecklats sedan 1990. Brunkol produceras och används inom EU, och importen är försumbar.

03 Förbrukningen av stenkol i EU:s 27 medlemsstater minskade från 390 miljoner ton 1990 till 144 miljoner ton 2020. År 2020 importerades 61 % av det stenkol som förbrukades i EU, varav nästan 54 % kom från Ryssland. I bilagan finns uppgifter om varje medlemsstats kolförbrukning och kolproduktion 2010, 2015 och 2020.

04 Enligt en studie från 2021² användes 76 % av det kol som förbrukades i EU 2018 till el och uppvärmning, medan 24 % användes för energi- och materialproduktion inom industrin (främst järn- och stålindustrin).

05 Minskningen av kolproduktionen har lett till att antalet anställda i kolgruvesektorn har sjunkit betydligt (se exempel i tabell 1). Den största minskningen av antalet anställda skedde före år 2000. År 2018 var enligt en studie från 2021³ omkring 159 000 personer direkt sysselsatta inom kolgruveindustrin, 49 000 vid kolkraftverk och uppskattningsvis ytterligare 130 000 personer i leveranskedjan. Det året var mindre än 0,2 % av EU:s förvärvsarbetande befolkning sysselsatt i kolsektorn.

06 I en studie från kommissionen från 2021⁴ förklarades att nedläggningar av kolgruvor berodde på flera olika faktorer: ineffektiv och kostsam kolproduktion, jämförelsevis billigt importerat stenkol och den ökande volatiliteten i priserna på kokskol på de internationella marknaderna. I studien uppskattades också att omkring 86 000 arbetstillfällen inom kolgruveindustrin, vilket motsvarade mer än hälften av det totala antalet arbetstillfällen i sektorn, löpte stor risk att gå förlorade efter 2020 på grund av den potentiella nedläggningen av icke-konkurrenskraftiga gruvor.

Kolbrytningens och kolförbränningens negativa inverkan på människors hälsa, miljön och klimatet

07 Kolbrytning och kolförbränning har betydande negativa effekter på människors hälsa, miljön och klimatet. I en studie från 2018⁵ drogs slutsatsen att det finns samstämmiga bevis för ett samband mellan kolbrytning och många olika sjukdomar hos människor som bor nära gruvverksamhet.

08 Kolförbränning har en negativ inverkan på luftkvaliteten på många håll i EU. Enligt Europeiska miljöbyrån orsakade fina partiklar (PM2,5) över 300 000 förtida dödsfall i EU 2019⁶. Värmepannor och kaminer i bostäder som förbränner fasta bränslen, inklusive kol, utgör den viktigaste källan till dessa utsläpp och stod för mer än hälften av alla PM2,5-utsläpp 2019⁷.

09 Enligt EU:s årliga växthusgasinventering⁸, som även omfattar Förenade kungariket och Island, stod kolförbränning för 15 % av växthusgasutsläppen 2019 (exklusive utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk samt utsläpp från internationell luftfart). Kolbrytning, särskilt i underjordsgruvor, leder också till metanutsläpp, som, om de inte elimineras, fortsätter även efter det att gruvorna har stängts, om än i mindre mängder. Metanutsläppen från kolbrytning och från stängda gruvor uppskattades stå för 0,7 % av de totala utsläppen av växthusgaser på 4 067 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2019⁹.

10 De potentiella negativa effekterna på miljön av gruvdrift innefattar förstörelse av natur och livsmiljöer, förorening av grundvattnet, vattenförorening, jorderosion samt kemisk förorening och stoftförorening. Kolförbränning producerar också stora mängder fast avfall som innehåller föroreningar som kvicksilver, uran, torium, arsenik och andra tungmetaller.

Minskande statligt stöd till kolgruvesektorn

11 Statligt stöd är direkt eller indirekt offentligt stöd till ett företag eller en organisation som ger företaget eller organisationen en fördel i förhållande till dess konkurrenter. Sektorsspecifika regler för perioden 2003–2010¹⁰ gjorde att statligt stöd kunde ges till kolindustrin för att trygga energiförsörjningen i EU. Enligt en studie från 2014¹¹ betalades 87 miljarder euro ut i statligt stöd till stenkolsproducenter i EU under perioden 2000–2012.

12 År 2010 beslutade rådet om övergångsbestämmelser för kolsektorn för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor under perioden 2011–2027¹². Enligt detta rådsbeslut anses statligt stöd vara förenligt med en väl fungerande inre marknad om det täcker

• aktuella produktionsförluster i kolproduktionsenheter (”nedläggningsstöd”) fram till 2018, på villkor att de gruvor som fått stöd stängdes ner före utgången av 2018,
• kostnader för nedläggning av kolproduktionsenheter (”extraordinära kostnader”) som har uppstått tidigare eller kommer att uppstå fram till 2027. De typer av kostnader som berättigar till detta statliga stöd är bland annat sociala förmåner till uppsagda eller pensionerade arbetstagare och kostnader i samband med omvandling av utvinningsplatser eller etablering av nya användningsområden för dem.

13 Sedan 2011 har kommissionen offentliggjort 21 beslut rörande tio medlemsstater när det gäller efterlevnaden av reglerna för statligt stöd enligt rådets beslut från 2010. Kommissionen uppgav för oss att nästan 19,3 miljarder euro betalades ut i statligt stöd till kolbrytningsföretag i åtta medlemsstater under perioden 2011–2020.

EU:s allt ambitiösare klimatagenda

14 I Parisavtalet fastställdes 2015 ett globalt mål för att hålla den globala uppvärmningen ”långt under” 2 °C och helst begränsa den till 1,5 °C. EU och dess medlemsstater ratificerade avtalet 2016. År 2019 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande om den europeiska gröna given, som ska ”ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi”. I den gröna given identifierades utfasning av kol som en förutsättning för att uppnå klimatmålen för 2030 och klimatneutralitet senast 2050.

15 År 2021 antog EU sin klimatlag, som fastställer ett bindande EU-mål om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Den fastställde också ett mellanliggande mål om att minska nettoutsläppen med minst 55 % fram till 2030 (jämfört med 1990)¹³.

16 Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 konstaterade kommissionen att länder på kort sikt kan behöva öka kolförbrukningen innan de går över till förnybara energikällor för att undvika att vara beroende av fossil gas, förutsatt att klimat- och energimålen för 2030 uppfylls. Kommissionen förklarade också att EU måste påskynda sin övergång till förnybar energi¹⁴.

EU-medel som finns tillgängliga för kolregioner

17 Kolproduktionen i EU har koncentrerats till vissa regioner i medlemsstaterna. År 2018 bedrevs ännu aktiv kolbrytning i 29 Nuts 2-regioner i elva EU-länder (se figur 3).

18 Dessa kolregioner har olika särdrag.

• I vissa regioner är kolindustrin utspridd över ett stort geografiskt område (t.ex. i Asturien i Spanien och Schlesien i Polen). I andra fall är den mer koncentrerad till mindre områden (t.ex. Palencia och León i Spanien och mikroregionen Jiudalen i Rumänien).
• Vissa kolregioner ligger i eller nära bebyggda områden, medan andra ligger i mer avlägsna landsbygdsområden.
• I vissa kolregioner dominerar kolindustrin, som ofta är direkt kopplad till energi- och värmeproduktionen, ekonomin, medan den i andra regioner har varit en del av ett mer varierat industrilandskap.
• En del kolregioner har tack vare sina geografiska eller socioekonomiska särdrag betydande potential att utnyttja förnybara energikällor¹⁵.

19 Fram till dess att Fonden för en rättvis omställning nyligen infördes (se punkt 45) hade EU inte ställt något särskilt finansieringsprogram till förfogande för tidigare eller nuvarande kolproducerande regioner. För att den socioekonomiska omställningen och energiomställningen ska kunna hantera klimatmålen och konsekvenserna av gruvnedläggningar kunde medlemsstaterna och regionerna, utöver nationell och regional finansiering, få tillgång till medel som fanns tillgängliga inom följande europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder):

• Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), med ett budgetanslag på 228 miljarder euro för perioden 2014–2020, för att förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU genom att minska skillnaderna mellan regioner. Nyckelområden som fick stöd var bland annat innovation och forskning, den digitala agendan, små och medelstora företag samt en koldioxidsnål ekonomi.
• Europeiska socialfonden (ESF), med ett budgetanslag på 100 miljarder euro för perioden 2014–2020 , för att främja hållbar sysselsättning av god kvalitet och arbetskraftens rörlighet.
• Sammanhållningsfonden, med ett budgetanslag på 61 miljarder euro till 15 medlemsstater för perioden 2014–2020, för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna och främja hållbar utveckling. Fonden stöder förbättringar av transeuropeiska transportnät och projekt som omfattas av EU:s miljöprioriteringar.

20 Medlemsstaternas viktigaste strategiska dokument för användningen av dessa medel är partnerskapsöverenskommelser och operativa program. Vissa av de operativa programmen förvaltas centralt i medlemsstaterna, medan andra förvaltas regionalt. Kommissionen ger vägledning, godkänner dessa planeringsdokument och övervakar genomförandet av de operativa programmen. De regionala och nationella myndigheterna ansvarar för att planera och genomföra den socioekonomiska omställningen och energiomställningen i kolregionerna samt för att använda ESI-fonderna för detta ändamål.

21 Enligt den information som vi fått från de sju regioner som ingår i revisionen (se figur 4 efter punkt 25) kommer de ESI-fonder som nämns i punkt 19 att inom budgetramen för 2014–2020 ha gett stöd till projekt i dessa regioner på mer än 12,5 miljarder euro.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

22 Denna revision ger en inblick i EU-stödets roll i den socioekonomiska omställningen och energiomställningen i de regioner där kolindustrin har varit på tillbakagång. Socioekonomisk omställning och energiomställning i en kolregion avser processen att styra om ekonomin för att ersätta arbetstillfällen som gått förlorade på grund av utfasningen av kol, göra energibesparingar och gå över till energikällor som är förenliga med EU:s klimatmål. Revisionens resultat och rekommendationer är tänkta att bidra till ett kostnadseffektivt genomförande av Fonden för en rättvis omställning (FRO).

23 Vi undersökte om EU-stödet hade bidragit på ett ändamålsenligt sätt till den socioekonomiska omställningen och energiomställningen i de EU-regioner där kolindustrin har varit på tillbakagång. Vi inriktade oss på huruvida

• lämplig utbildning och lämpligt stöd hade getts till friställda arbetstagare inom kolrelaterade industrier,
• medlemsstaterna, tillsammans med kommissionen, hade identifierat socioekonomiska utvecklingsbehov och riktat medel mot dem,
• utsläppen av växthusgaser från ångkol hade minskat i takt med den minskade produktionen av ångkol i EU.

24 Sju EU-regioner valdes ut för vår revision. När vi bedömde användningen av EU-medel fokuserade vi på Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden för perioden 2014–2020. Vi tittade även på andra åtgärder till stöd för kolregioner, bland annat initiativet för kolregioner i omställning och utformningen av FRO. Vid tidpunkten för revisionen var det för tidigt att ta med de territoriella planer för en rättvis omställning som nämns i punkt 47 i inriktningen och omfattningen av vårt arbete.

25 Vi inhämtade bevis från

• dokumentgranskningar och intervjuer med företrädare för fem av kommissionens generaldirektorat (GD Konkurrens, GD Energi, GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, GD Regional- och stadspolitik och gemensamma forskningscentrumet (JRC)) och med sekretariatet för initiativet för kolregioner i omställning,
• en granskning av data om EU:s kolproduktion, dess användning och tillhörande utsläpp av växthusgaser, energieffektivitet och förnybara energikällor, den regionala befolkningen och den ekonomiska situationen (främst från Eurostat),
• en genomgång av olika studier med bedömningar av energiomställningen, metanutsläppen och den allmänna ekonomiska utvecklingen i vårt urval av sju kolregioner,
• intervjuer med företrädare för sju utvalda kolregioner under omställning i fem medlemsstater (se figur 4 nedan) samt skrivbordsgranskningar av strategier och dokument om användningen av EU-medel under perioden 2014–2020. Vi valde ut dessa regioner utifrån antalet kolgruvor som stängdes mellan 2010 och 2018 och antalet anställda inom kolgruveindustrin 2014.

Iakttagelser

Efterfrågan på arbetsmarknaden ökade sysselsättningsutsikterna, men de data som finns är otillräckliga för en bedömning av hur kolarbetare drog nytta av EU-finansierad utbildning

26 Vi undersökte om medlemsstaternas myndigheter tillhandahöll lämplig utbildning och lämpligt stöd till friställda arbetstagare inom kolindustrin. Vi bedömde om

• tillräcklig utbildnings- och stödverksamhet hade erbjudits för att hjälpa friställda arbetstagare att hitta ett nytt arbete, med beaktande av antalet uppsägningar och situationen på de regionala arbetsmarknaderna,
• det fanns data för att bedöma bidraget från dessa verksamheter.

Friställda kolarbetare upplevde en generellt positiv situation på arbetsmarknaden

27 I de kolregioner som ingick i vår revision utgjorde antalet personer som var direkt sysselsatta inom kolbrytning 2020 mindre än 2 % av den yrkesverksamma befolkningen, med undantag för Schlesien (PL) och Jiudalen (RO), där andelen var 4 % respektive 14 %. Figur 5 visar minskningen av antalet personer som var direkt sysselsatta inom kolbrytning mellan 2014 och 2020. I vissa regioner skedde dessa minskningar av personalen i sektorn på grund av naturliga avgångar bland anställda och pensioneringar, till exempel i Lausitz (DE) och Schlesien (PL), medan kolgruveföretag i andra regioner, till exempel i Mähren-Schlesien (CZ), tvingades säga upp arbetstagare.

28 Figur 6 visar hur arbetslösheten har utvecklats i de utvalda kolproducerande regionerna sedan 2005. Den sjunkande arbetslösheten från och med 2014 tyder på att situationen på arbetsmarknaden i allmänhet var positiv för arbetssökande, vilket minskade risken för att friställda kolindustriarbetare skulle förbli arbetslösa. Fram till 2020 hade arbetslösheten minskat till under 5 % i alla regioner i urvalet utom de två i Spanien. Arbetslösheten i dessa två regioner låg dock under den nationella nivån (15,5 %). Trots dessa förbättringar kan det hända att vissa svårigheter på arbetsmarknaden inte fångas upp i analysen av arbetslöshetssiffrorna (se ruta 1).

29 Med undantag av Lausitz (DE) och Asturien (ES) hade de övriga regionerna i vårt urval en nettoutflyttning under perioden 2013–2020, det vill säga fler människor flyttade från än till regionerna (se figur 7). Detta bidrog också delvis till att arbetslösheten minskade, eftersom vissa arbetslösa beslutade sig för att flytta från regionerna för att söka nya jobb någon annanstans.

EU-finansierad utbildning fanns tillgänglig för friställda kolarbetare, men uppgifter om deltagande saknas

30 I figur 8 sammanfattas stödet från Europeiska socialfonden till utbildningskurser och aktiviteter för arbetslösa, inklusive de friställda kolgruvearbetarna, i de regioner som ingick i vår revision. I de flesta regioner användes också nationella medel för att erbjuda arbetslösa och friställda kolgruvearbetare utbildning och omskolning.

31 I ruta 2 beskrivs två projekt som specifikt gav stöd till före detta kolindustriarbetare. Deltagarna i dessa projekt stod för mindre än 2 % av de förlorade arbetstillfällena inom kolbrytningssektorn i de granskade regionerna. När det gäller de två projekt som fick stöd i Mähren-Schlesien (CZ) och Palencia och León (ES) kan det konstateras att dessa projekt ursprungligen siktade på ett större antal deltagare än det antal personer som slutligen deltog.

32 Enligt ESF-lagstiftningen var medlemsstaterna inte skyldiga att rapportera uppgifter om tidigare anställda inom kolindustrin separat. De berörda myndigheterna i de utvalda regionerna kunde inte ta fram information om tidigare anställda inom kolindustrin. Följaktligen gick det inte att fastställa hur många friställda från kolindustrin som deltog i de EU-finansierade åtgärderna eller hur dessa åtgärder bidrog till att hjälpa deltagarna att hitta nya jobb. Information fanns endast tillgänglig för mycket få riktade åtgärder, till exempel de som beskrivs i ruta 2 ovan.

Medlemsstater använde EU-medel för territoriell sammanhållning utan att fokusera på kolregioners omställning

33 Vi granskade om medlemsstaterna, tillsammans med kommissionen, hade identifierat socioekonomiska utvecklingsbehov och riktat medel mot dem. Vi bedömde om

• medlemsstaterna hade identifierat frågan om kolnedgång i sin analys av styrkor, svagheter, möjligheter och hot (swot) i sina operativa program och utarbetat strategiska dokument om den socioekonomiska omställningen,
• medlemsstaterna, med stöd av kommissionen, hade investerat EU-medel i åtgärder som bidrar till energiomställningen och utvecklingen av den ekonomiska strukturen i de berörda kolregionerna och som ger tydliga fördelar, till exempel skapar nya arbetstillfällen, ökar kapaciteten för förnybara resurser och minskar energiförbrukningen,
• kommissionen efter antagandet av Parisavtalet hade vidtagit åtgärder för att stödja kolregioner i omställning i linje med deras särskilda behov.

De flesta omställningsstrategier utarbetades nyligen

34 Det fanns inget rättsligt krav på EU-nivå att en socioekonomisk strategi eller en energiomställningsstrategi skulle utarbetas för kolregioner 2014–2020. Vi anser dock att det skulle ha varit god praxis att ha en sådan strategi på plats, särskilt som alla utvalda regioner utom Brandenburg stod inför en kraftig nedgång i kolproduktionen och kolbrytningen inte längre var en livskraftig verksamhet. I tabell 2 ges en översikt över utvecklingen av de socioekonomiska strategierna i de utvalda kolregionerna. Vår genomgång av omställningsstrategierna visar att de som offentliggjordes mellan 2018 och 2021 innehåller en swot-analys av regionen eller liknande analyser och att viktiga intressenter deltog i utarbetandet av dem.

35 De officiella åtagandena att fasa ut kol gjordes mellan 2016 och 2022 (se figur 9) och bidrog till den senaste utvecklingen av omställningsstrategierna i de utvalda regionerna. De integrerade nationella energi- och klimatplanerna för perioden 2021–2030 beskriver hur medlemsstaterna avser att hantera frågor som energieffektivitet, förnybara energikällor och minskade utsläpp av växthusgaser. De uppdaterades senast 2019, vilket innebär att effekterna av de senaste åtagandena ännu inte återspeglas i de nuvarande planerna. Medlemsstaterna måste överlämna ett utkast till uppdatering av sina nationella energi- och klimatplaner till kommissionen senast i juni 2023¹⁷.

Stöd från Eruf och Sammanhållningsfonden fanns tillgängligt, men dess effekt på energiomställningen och sysselsättningen var begränsad

36 Figur 10 visar de utvalda kolregionernas utnyttjande av Eruf, även inom program på nationell nivå. I Lausitz (DE), Palencia och León (ES) och Małopolska (PL) gick en stor del av Eruf-medlen till forskning, innovation och företagsutveckling. I Jiudalen (RO), Schlesien (PL) och Mähren-Schlesien (CZ) investerades betydande delar av medlen för att förbättra den sociala infrastrukturen, hälso- och sjukvårdsinfrastrukturen, utbildningsinfrastrukturen och transportinfrastrukturen. I alla regioner utom Lausitz gick mer än 18 % av Eruf-medlen till åtgärder för att förbättra miljön, till exempel anläggningar för rening av avloppsvatten eller åtgärder för att förbättra luftkvaliteten. Fram till det sista kvartalet 2021 hade de sju regioner som ingick i vår revision godkänt EU-stöd på 9,5 miljarder euro för att finansiera projekt inom Eruf.

37 Utöver Eruf-finansiering användes 2,5 miljarder euro från Sammanhållningsfonden för att stödja projekt i fyra regioner. I Jiudalen (RO) var storleken på denna finansiering betydande, eftersom den utgjorde 46 % av regionens utgifter från Sammanhållningsfonden och Eruf tillsammans. De projekt som fick stöd syftade till att renovera och modernisera vatten- och avloppssystemet i distriktet Hunedoara. I Schlesien (PL) och Małopolska (PL) stod Sammanhållningsfonden för 28 % respektive 22 % av dessa två fonder sammantagna, varav merparten gick till bygge av järnvägar, motorvägar och vägar som ingår i det transeuropeiska transportnätet. I Mähren-Schlesien (CZ) stod Sammanhållningsfonden för 14 % av dessa två fonder tillsammans och den användes också i stor utsträckning för att stödja projekt på området transportinfrastruktur.

38 Tabell 3 visar antalet arbetstillfällen som skulle skapas direkt med Eruf-stöd enligt uppgifter från de förvaltande myndigheterna. Antalet arbetstillfällen är lågt (under 5 %) jämfört med den genomsnittliga arbetslösheten 2014–2020 i de utvalda regionerna. Genom att stimulera efterfrågan på produkter och tjänster för subventionerade projekt skapar Eruf också arbetstillfällen indirekt, men det finns inga uppgifter om sådana indirekt skapade arbetstillfällen.

39 I en rapport från Europeiska kommissionen 2020¹⁸ bedömdes potentialen hos tidigare kolregioner på Nuts 2-nivå att investera i förnybara energikällor och skapa arbetstillfällen med denna rena energiteknik. De sju utvalda regionerna bedömdes på följande sätt:

• Brandenburg (Lausitz) (DE), Asturien (ES) och Kastilien och León (Palencia och León) (ES) är regioner där sysselsättningspotentialen när det gäller införandet av ren energiteknik är stor.
• Małopolska (PL) och Västra Rumänien (Jiudalen) (RO) skulle långsamt kunna utveckla sysselsättningen med hjälp av ren energiteknik fram till 2030, men denna tekniks potential att skapa arbetstillfällen kan inte utnyttjas fullt ut förrän 2050.
• Mähren-Schlesien (CZ) och Schlesien (PL) har begränsad förmåga att fullt ut byta ut kolrelaterade jobb mot sysselsättning i sektorn för ren energiteknik.

40 EU-medel subventionerar i regel inte större projekt för införande av mogna tekniker för förnybar energi, eftersom dessa nuförtiden bör generera tillräckliga inkomster och inte får bidrag¹⁹. ESI-fonderna stöder därför vanligtvis mindre anläggningar. Detta har bekräftats av vår analys av Eruf-utgifterna i de sju utvalda regionerna, vilka framför allt gått till nya solpanelanläggningar. I Jiudalen (RO) finansierades inte några anläggningar för förnybar energi, och fyra utvalda regioner använde mindre än 1 % av den Eruf-finansiering för vilken kontrakt hade ingåtts till förnybara energikällor. Schlesien (PL) ingick kontrakt för störst andel Eruf-utgifter med inriktning på förnybara energikällor på omkring 3 %, vilket kommer att ge ny kapacitet för förnybar energi och utgöra 2,3 % av regionens potentiella tekniska kapacitet enligt den rapport från 2020 som nämns i föregående punkt.

41 EU:s princip om att sätta energieffektivitet främst innebär att man griper sig an energieffektivitet före investeringar i ytterligare energiförsörjning. I de granskade regionerna varierade Eruf-utgifterna för projekt för energibesparingar i offentlig infrastruktur, befintliga bostadsbestånd, små och medelstora företag samt stora företag från 2,4 % av de Eruf-utgifter för vilka kontrakt hade ingåtts i Palencia och León (ES) till 15 % i Asturien (ES).

42 Vi kunde endast fastställa de förväntade effekterna av dessa EU-finansierade energieffektivitetsåtgärder i Mähren-Schlesien (CZ), där projekt för 2014–2020 väntas generera årliga energibesparingar som motsvarar nästan 5 % av den totala årliga värmeförbrukningen i regionen. När det gäller Schlesien (PL) och Małopolska (PL) lämnade myndigheterna uppgifter om effekterna av de regionala programmen men inte av programmen på nationell nivå. I båda dessa regioner förväntas de EU-finansierade energibesparingarna bli mindre än 3 % av den årliga värmeförbrukningen och mindre än 1 % av den årliga elförbrukningen. Från de övriga regionerna i vårt urval fick vi inte tillräckligt fullständiga uppgifter för att kunna göra en uppskattning.

43 I vår rapport om energieffektivitet i företag konstaterade vi också att EU-finansierade energieffektivitetsprojekt endast skulle ge ett blygsamt bidrag till EU:s mål²⁰. En studie från Europeiska kommissionen från 2020²¹ visar att merparten av energibesparingarna på nationell nivå²² härrör från krav på energieffektivitet eller energibeskattning.

EU har nyligen avsevärt ökat sitt stöd till omställningen i kolregioner

44 I december 2017 tillkännagav kommissionen starten för initiativet för kolregioner i omställning med en budget på 3,1 miljoner euro. Initiativet bestod av en öppen plattform som samlade alla berörda intressenter och främjade utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan kolregioner. Det gav också tekniskt stöd till sju specifika kolregioner (bland annat Asturien (ES), Schlesien (PL), Małopolska (PL) och Jiudalen (RO)). I juni 2020 införde kommissionen plattformen för en rättvis omställning, som bygger på erfarenheterna från initiativet för kolregioner i omställning. I rapporter som offentliggjordes av gemensamma forskningscentrumet (JRC)²³ identifierades ett antal av dessa regioner och beskrevs deras profil.

45 Som en del av den europeiska gröna given föreslog kommissionen mekanismen för en rättvis omställning för att rikta in sig på de regioner och sektorer som påverkas mest av omställningen till en klimatneutral ekonomi och som är beroende av fossila bränslen, inbegripet kol, torv och oljeskiffer samt växthusgasintensiva industriprocesser (så kallade regioner som påverkas av omställningen). Den består av följande tre pelare:

• En fond för en rättvis omställning²⁴ med 19,3 miljarder euro tillgängliga huvudsakligen i form av bidrag, som genomförs genom delad förvaltning mellan kommissionen och medlemsstaterna (se figur 11).
• Ett program för en rättvis omställning som ger budgetgarantier inom ramen för InvestEU för att locka privata investeringar.
• En lånefacilitet för den offentliga sektorn, varigenom EIB-lån kombineras med EU-bidrag.

46 I vårt yttrande²⁵ över kommissionens förslag till FRO-förordning framhöll vi att kommissionen inte hade gjort någon grundläggande analys av vad den tidigare EU-finansieringen åstadkommit i dessa regioner eller av deras återstående behov. Vi underströk vikten av samordning och komplementaritet mellan olika finansieringskällor. Vi betonade särskilt risken för att medel som är avsedda att minska de socioekonomiska och miljömässiga kostnaderna för omställningen skulle användas utan att omställningen faktiskt äger rum, eftersom vissa regioner inte skulle ställa om sina koldioxidintensiva industrier. Denna risk förstärks av programmets begränsade tidsram. Medel från Europeiska unionens återhämtningsinstrument, som uppgår till 10,87 miljarder euro, måste anslås före utgången av 2023 och användas före utgången av 2026.

47 Territoriella planer för en rättvis omställning är centrala i genomförandet av FRO. I augusti 2022 hade tio territoriella planer för en rättvis omställning godkänts. Rysslands invasion av Ukraina 2022 och dess effekter på energimarknaden kan också leda till förseningar i omställningen från kol och påverka genomförandet av omställningsplanerna.

48 I FRO-förordningen fastställs ett antal faktorer som medlemsstaterna måste beskriva i sina planer för en rättvis omställning, bland annat omställningsprocessen på nationell nivå, omställningsutmaningarna i de hårdast drabbade regionerna och det förväntade bidraget från FRO²⁶. I ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om de territoriella planerna för en rättvis omställning²⁷ presenteras kommissionsavdelningarnas syn på programplaneringskraven. När det gäller villkoren för godkännande av planerna beskrivs i dokumentet situationer där kommissionen räknar med att godta eller förkasta medlemsstaternas förslag. Dessa villkor har potential att delvis minska några av de risker som vi identifierade i vårt yttrande, men vid tidpunkten för revisionen var det för tidigt att bedöma hur de skulle tillämpas i praktiken.

Trots övergripande framsteg är kol fortfarande en betydande källa till växthusgasutsläpp i vissa medlemsstater

49 Vi undersökte hur växthusgasutsläppen från kol har utvecklats. Vi bedömde om

• användningen av kol för el- och värmeproduktion (och tillhörande koldioxidutsläpp) har minskat i takt med nedgången i EU:s produktion av ångkol,
• tillförlitliga uppskattningar av metanutsläppen från aktiva och övergivna kolgruvor har varit tillgängliga, tillsammans med regler och incitament för att begränsa metanutsläpp från stängda gruvor.

Koldioxidutsläppen från kolförbränning har minskat, men inhemskt kol har ibland ersatts av importerat kol eller andra fossila bränslen

50 I EU-27 minskade koldioxidutsläppen från användning av kol för el- och värmeproduktion med 59 % mellan 1990 och 2020. Figur 12 visar att andelen bruttoel- och värmeproduktion med kol fortfarande var över 15 % i sex EU-länder 2020. I de sex EU-länder som beskrivs i figur 12 stod kolförbränning för el- och värmeproduktion för mellan 9 % och 32 % av ländernas totala växthusgasutsläpp 2020 (exklusive utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk samt utsläpp från internationell luftfart)²⁸.

51 Andelen el och värme som produceras med kol i EU minskade med elva procentenheter mellan 2013 och 2020, från 25 % till 14 %. Andelen el och värme som producerades från förnybara energikällor ökade med elva procentenheter under samma period, men även den andel som producerades från fossil gas ökade, närmare bestämt med fyra procentenheter (se figur 1). I de regioner som ingick i vår revision och motsvarande medlemsstater konstaterade vi i allmänhet att kol inte bara hade ersatts med hållbara energikällor.

• I Tjeckien minskade stenkolsproduktionen i Mähren-Schlesien (CZ) med 60 % mellan 2014 och 2019. På grund av ökad import av stenkol minskade koldioxidutsläppen till följd av förbränningen av stenkol i Tjeckien med endast 32 %.
• I Lausitz (DE) producerade aktiva gruvor mer kol för att täcka den förlorade produktionen från den stängda gruvan i Cottbus.
• I Spanien minskade koldioxidutsläppen från förbränningen av kol för el- och värmeproduktion med 63 % mellan 2013 och 2019. Men omkring 40 % av denna minskning av koldioxidutsläppen motverkades av en ökad användning av fossil gas.
• I Polen minskade produktionen av stenkol med 25 % mellan 2014 och 2020, medan användningen endast minskade med 15 %, eftersom den inhemska produktionen delvis ersattes av import.
• I Jiudalen (RO) motverkades den minskade kolproduktionen delvis av ökad import av fossil gas.

52 Figur 13 visar de EU-medlemsstater som importerade mest kol, varav stenkol stod för 91,5 % år 2019. Tyskland och Polen har ökat sin import av kol avsevärt under de senaste 15 åren, medan kolimporten i allmänhet minskar i resten av EU.

Medlemsstaterna har hittills inte ägnat mycket uppmärksamhet åt metanutsläpp från stängda eller övergivna kolgruvor

53 Figur 14 visar att Polen är den överlägset största utsläpparen av metan från kolbrytning och kolhantering, följt av Rumänien och Tjeckien, vilka tillsammans står för 89 % av alla dessa metanutsläpp²⁹. Diagrammet visar också att aktiva underjordsgruvor är den största enskilda källan till metanutsläpp. Eftersom metanhalterna i dessa gruvor kontrolleras fortlöpande av hälso- och säkerhetsskäl anses de uppskattningar av metanutsläpp som rapporteras i de nationella inventeringarna av växthusgaser för aktiva underjordsgruvor vara tillförlitliga.

54 Utsläpp från dagbrott kan inte mätas fortlöpande, eftersom de sprids över ett stort område. Den mest exakta uppskattningsmetoden baseras därför på mängden kol som bryts i varje aktiv gruva multiplicerad med en utsläppsfaktor. Uppskattningar av metanutsläpp från stängda eller övergivna underjordsgruvor är minst exakta, eftersom det inte förekommer någon fortlöpande mätning av metan i dessa stängda gruvor som gör det möjligt att beräkna mer tillförlitliga utsläppsfaktorer. I en studie från 2020³⁰ förutspåddes att andelen metanutsläpp i hela kolindustrin från stängda (inte översvämmade) eller övergivna gruvor skulle öka avsevärt i framtiden, främst på grund av lägre utsläpp från aktiva gruvor och djupare schakt i de nyligen stängda gruvorna.

55 Vissa medlemsstater införde incitament i form av subventioner, statligt stöd och skattelättnader för investeringar i system som använder metan från stängda eller övergivna gruvor för el- och värmeproduktion, bland annat Tjeckien, Tyskland och Polen. Men endast ett fåtal operativa projekt i de länder som ingick i vår revision använder metan från stängda eller övergivna gruvor för elproduktion, med undantag för Tyskland, där mer än 50 sådana projekt pågår³¹.

56 Det finns för närvarande inga EU-regler som begränsar metanutsläppen från kolbrytning och kolhantering. Kommissionen har dock vidtagit åtgärder för att få bättre information om metanutsläpp från aktiva, stängda eller övergivna kolgruvor och för att minska dessa utsläpp genom att den lade fram ett förslag till förordning 2021³². I figur 15 beskrivs de delar av förslaget som är relevanta för kolsektorn.

Slutsatser och rekommendationer

57 Vi bedömde om EU-stödet 2014–2020 på ett ändamålsenligt sätt hade bidragit till den socioekonomiska omställningen och energiomställningen i sju utvalda EU-regioner där kolindustrin har varit på tillbakagång. Vi drar slutsatsen att EU:s stöd till kolregioner hade ett begränsat fokus och en begränsad inverkan på jobbskapandet och energiomställningen samt att kol, trots generella framsteg, fortfarande är en betydande källa till utsläpp av växthusgaser i vissa medlemsstater.

58 För det första undersökte vi om de friställda kolarbetarna hade fått lämplig utbildning och hjälp att hitta ett nytt jobb. Regionala myndigheter kunde använda både nationella medel och EU-medel för detta ändamål. Vi konstaterade att utbildningskurser som fick stöd från ESF fanns tillgängliga för kolarbetare som hade friställts men att uppgifter om denna specifika grupps deltagande saknades. En allmänt positiv situation på arbetsmarknaden i de flesta regioner som ingick i revisionens inriktning och omfattning minskade risken för att friställda kolarbetare skulle förbli arbetslösa (punkterna 26–32).

59 För det andra bedömde vi om medlemsstaterna, tillsammans med kommissionen, hade identifierat kolregionernas socioekonomiska behov och riktat medel mot dem. De utvalda kolregionerna hade använt EU-medel på olika sätt för att tillgodose sina egna särskilda behov men med svagt fokus på den socioekonomiska omställningen och energiomställningen. Vi konstaterade att de flesta regioner hade tagit fram sina omställningsstrategier mot slutet av perioden 2014–2020.

60 Vi såg att antalet arbetstillfällen som skapades direkt i dessa regioner genom investeringar inom Eruf var relativt lågt. Vi konstaterade att de finansierade projekten i merparten av regionerna i vårt urval inte hade någon större inverkan på energibesparingarna eller kapaciteten för produktion av förnybar energi (punkterna 33–43).

61 Sedan 2018 har kommissionen erbjudit kolregionerna olika typer av sakkunskap, och 2020 lade den fram förslag om att inrätta Fonden för en rättvis omställning på 19,3 miljarder euro. I vårt yttrande över kommissionens förslag till FRO-förordning framhöll vi att kommissionen inte hade gjort någon grundläggande analys av vad den tidigare EU-finansieringen åstadkommit i dessa regioner eller av deras återstående behov. Vi konstaterade även att medlemsstaterna ställdes inför utmaningar när de skulle använda tillgängliga medel inom den fastställda tidsramen för att stödja en ändamålsenlig omställning. Dessa brister innebär en risk för att medel som är avsedda att minska de socioekonomiska och miljömässiga kostnaderna för omställningen eventuellt används utan att omställningen faktiskt äger rum. Denna risk har ökat genom Rysslands invasion av Ukraina 2022 (punkterna 44–48).

Rekommendation 1 – Kontrollera att Fonden för en rättvis omställning används på ett ändamålsenligt och effektivt sätt för att mildra de socioekonomiska effekterna av omställningen till klimatneutralitet i kol- och koldioxidintensiva regioner

När kommissionen godkänner territoriella planer och program för en rättvis omställning och ändringar av dessa, och när den övervakar och rapporterar om genomförandet av dem, bör den kontrollera att medlemsstaterna har

1. specificerat de planerade åtgärderna och tidsramen för omställningen från kol och omvandlingen av koldioxidintensiv verksamhet i linje med EU:s klimatmål,
2. sett till att de planerade resurserna inte överstiger de finansiella behov som fastställts i enlighet med omställningstakten,
3. säkerställt komplementaritet och samordning mellan olika finansieringskällor på EU-nivå och nationell nivå.

Måldatum för genomförande: 2022 för antagandet av territoriella planer och program för en rättvis omställning och 2026 för övervakning och rapportering.

62 Slutligen bedömde vi om utsläppen av växthusgaser från kol har minskat i takt med nedgången i EU:s kolproduktion. Vi konstaterade att koldioxidutsläppen från kolförbränning har minskat betydligt men att inhemskt kol ibland har ersatts av import eller av andra fossila bränslen. Andelen bruttoel- och värmeproduktion med kol låg fortfarande över 15 % i sex EU-länder 2020.

63 Vi konstaterade också att rapporteringen av metanutsläpp från stängda eller övergivna gruvor inte har varit tillräckligt tillförlitlig och att det, med undantag för Tyskland, endast förekommer marginell användning av metan från dessa gruvor. Rapporteringen och begränsningen av dessa utsläpp är för närvarande inte välreglerad, men ett förslag från kommissionen som offentliggjordes i december 2021 syftar till att ta itu med dessa frågor (punkterna 49–56).

Rekommendation 2 – Sprida god praxis för mätning och hantering av metanutsläpp

Med utgångspunkt i förslaget till förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn från 2021 bör kommissionen samla in och sprida exempel på god praxis i medlemsstaterna när det gäller mätning och hantering av metanutsläpp från stängda eller övergivna kolgruvor.

Måldatum för genomförande: 2025.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Joëlle Elvinger som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 21 september 2022.

Bilaga

Produktion och förbrukning av kol i EU

(i tusen ton)

Akronymer och förkortningar

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

ESF: Europeiska socialfonden.

ESI-fonder: europeiska struktur- och investeringsfonder.

FRO: Fonden för en rättvis omställning.

JRC: gemensamma forskningscentrumet.

PM2,5: fina partiklar.

swot: styrkor, svagheter, möjligheter och hot.

Ordförklaringar

den europeiska gröna given: EU:s tillväxtstrategi som antogs 2019 med syftet att göra EU klimatneutralt till 2050.

Europeiska struktur- och investeringsfonderna: de fem viktigaste EU-fonderna som tillsammans stödde den ekonomiska utvecklingen i EU under perioden 2014–2020: Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden.

klimatneutralitet: en situation där människan inte har någon nettopåverkan på klimatet.

koldioxidintensiva regioner: regioner där fossila bränslen används i stor utsträckning för elproduktion och uppvärmning eller i industriella processer, vilket resulterar i stora utsläpp av växthusgaser.

Nuts: gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter – system som klassificerar EU-regioner i tre grupper efter befolkningsstorlek för statistiska ändamål och regionalt beslutsfattande, där Nuts 1 är den största och Nuts 3 den minsta.

operativt program: den grundläggande ramen för genomförande av EU-finansierade sammanhållningsprojekt under en fastställd period som återspeglar de prioriteringar och mål som fastställs i partnerskapsöverenskommelser mellan kommissionen och enskilda medlemsstater.

Parisavtalet: internationellt avtal som undertecknades 2015 i syfte att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C, med sikte på att inte överstiga 1,5 °C.

partnerskapsöverenskommelse: en överenskommelse mellan kommissionen och en medlemsstat eller ett tredjeland inom ramen för ett av EU:s utgiftsprogram, i vilken exempelvis strategiska planer, investeringsprioriteringar eller handelsvillkor eller villkor för tillhandahållande av utvecklingsbistånd fastställs.

små och medelstora företag (SMF): företag som har färre än 250 anställda och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år.

statligt stöd: direkt eller indirekt offentligt stöd till ett företag eller en organisation som ger företaget eller organisationen en fördel i förhållande till dess konkurrenter.

swot-analys: en bedömning av en enhets, en jurisdiktions eller ett programs styrkor, svagheter, möjligheter och hot.

växthusgas: en gas i atmosfären, till exempel koldioxid eller metan, som absorberar och avger strålning och stänger inne värme så att jordens yta värms upp genom den så kallade växthuseffekten.

ångkol: kol som huvudsakligen används i kraftverk för el- och värmeproduktion.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=62373

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=62373

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Joëlle Elvinger är ordförande. Revisionen leddes av ledamoten Nikolaos Milionis med stöd av Kristian Sniter (kanslichef), Matteo Tartaggia, (attaché), Emmanuel Rauch (förstachef), Jindřich Doležal (uppgiftsansvarig) och Gareth Roberts, Kurt Bungartz, Krzysztof Zalega, Pekka Ulander, Maria Eulàlia Reverté I Casas och Mihaela Vacarasu (revisorer). Marika Meisenzahl bidrog med grafiskt stöd. Richard Moore och Laura Mcmillan gav språkligt stöd.

Från vänster: Kristian Sniter, Emmanuel Rauch, Maria Eulàlia Reverté I Casas, Nikolaos Milionis, Matteo Tartaggia, Pekka Ulander och Jindřich Doležal.

Slutnoter

¹ Eurostat.

² Europeiska kommissionen – JRC, Recent trends in EU coal, peat and oil shale regions, 2021, s. 61.

³ Europeiska kommissionen – JRC, Recent trends in EU coal, peat and oil shale regions, 2021, s. 2–4.

⁴ Europeiska kommissionen – JRC, Recent trends in EU coal, peat and oil shale regions, 2021, s. 50 och 65.

⁵ Cortes-Ramirez m.fl., BMC Public Health, ”Mortality and morbidity in populations in the vicinity of coal mining: a systematic review”, 2018, s. 1.

⁶ EEA, Air quality in Europe 2021, 2021.

⁷ EEA, National Emission reduction Commitments (NEC) Directive emission inventory, inventeringsdata för 2019.

⁸ EEA, Annual European Union greenhouse gas inventory 1990–2019 and inventory report 2021, 2021.

⁹ EEA, Annual European Union greenhouse gas inventory 1990–2019 and inventory report 2021, 2021, s. 344.

¹⁰ Rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin (EGT L 205, 2.8.2002, s. 1).

¹¹ Jonek-Kowalska, Izabela, State aid and competitiveness of the hard coal mining industry in the European Union, 2014.

¹² Rådets beslut av den 10 december 2010 om statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor (2010/787/EU) (EUT L 336, 21.12.2010, s. 24).

¹³ Artiklarna 1, 2, och 4 i förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

¹⁴ Uttalande av kommissionens verkställande vice ordförande Frans Timmermans om kriget i Ukraina och konsekvenserna för EU:s klimat- och energipolitik i Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, 7 mars 2022.

¹⁵ Europeiska kommissionen – JRC, Clean energy technologies in coal regions: Opportunities for jobs and growth: Deployment potential and impacts, 2020, s. 5.

¹⁶ Europeiska kommissionen, Regional profile Jiu Valley, initiativet för kolregioner i omställning, 2020.

¹⁷ Artiklarna 3 och 14 i förordning (EU) 2018/1999 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet (europeisk klimatlag) (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

¹⁸ Europeiska kommissionen – JRC, Clean energy technologies in coal regions: Opportunities for jobs and growth, 2020, s. 5 och 6.

¹⁹ Artikel 61 i förordning (EU) 1303/2013 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

²⁰ Punkterna 117–120 i särskild rapport 02/2022 Energieffektivitet i företag: vissa energibesparingar men brister i planeringen och i valet av projekt.

²¹ Europeiska kommissionen, 2019 års bedömning av de framsteg som medlemsstaterna gjort för att nå 2020 års nationella energieffektivitetsmål och för att genomföra energieffektivitetsdirektivet enligt kraven i artikel 24.3 i energieffektivitetsdirektivet 2012/27/EU, 2020, bild 3, COM(2020) 326 final.

²² Besparingar enligt artikel 7 i energieffektivitetsdirektivet.

²³ Europeiska kommissionen – JRC, EU coal regions: opportunities and challenges ahead, 2018.Clean energy technologies in coal regions: Opportunities for jobs and growth, 2020. Europeiska kommissionen – JRC, Recent trends in EU coal, peat and oil shale regions, 2021.

²⁴ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 av den 24 juni 2021 om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (EUT L 231, 30.6.2021, s. 1).

²⁵ Yttrande 05/2020 över kommissionens förslag 2020/0006 (COD) av den 14 januari 2020 och den 28 maj 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för en rättvis omställning.

²⁶ Artikel 11 i förordning (EU) 2021/1056.

²⁷ Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om territoriella planer för en rättvis omställning , SWD(2018) 275 final.

²⁸ EEA, Annual European Union greenhouse gas inventory 1990–2020 and inventory report 2022, 2022, s. 80 och 102.

²⁹ EEA, Annual European Union greenhouse gas inventory 1990–2019 and inventory report 2021, 2021, s. 346.

³⁰ N. Kholod m.fl., ”Global methane emissions from coal mining to continue growing even with declining coal production”, Journal of Cleaner Production, volym 256, 120489, 2020.

³¹ Databasen över metan från kolgruvor, som tagits fram av Förenta staternas miljövårdsmyndighets uppsökande program avseende kolbäddsmetan på begäran av det globala metaninitiativets underkommitté för kol.

³² Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minskade metanutsläpp inom energisektorn och om ändring av förordning (EU) 2019/942, COM(2021) 805 final.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2022

PDF	ISBN 978-92-847-8798-2	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/179908	QJ-AB-22-020-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-8785-2	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/372842	QJ-AB-22-020-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2022

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna:

Figurerna 10 och 15 – ikoner: Dessa figurer har tagits fram med hjälp av resurser från Flaticon.com. © Freepik Company S.L. Med ensamrätt.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

Ring eller skriv
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Skriv via formuläret på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/write-us_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (european-union.europa.eu).

EU-publikationer
Läs eller beställ EU-publikationer på nätet (op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala dokumentationscentrum (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (eur-lex.europa.eu).

Öppna EU-data
Portalen data.europa.eu ger tillgång till öppna datamängder från EU:s institutioner, organ och byråer. De kan laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål. Portalen ger också tillgång till en stor mängd data från EU-länderna.