Utgifternas korrekthet inom EU:s sammanhållningspolitik: kommissionen redovisar varje år en lägsta uppskattad felnivå som inte är slutgiltig

Sammanfattning

I Utgifterna för ”sammanhållning” utgör en av de största delarna av EU:s budget. Det är också ett politikområde där vi anser att risken för oriktiga utgifter är hög. En relevant och tillförlitlig uppskattning av felnivån inom sammanhållning är en nyckelfaktor i kommissionens redovisning och övervakning av huruvida utgifterna inom detta politikområde följer de rättsliga bestämmelserna. Den utgör också grunden för de korrigerande åtgärder som krävs.

II Informationen om korrekthet inom sammanhållningspolitiken bygger på det arbete som medlemsstaternas revisionsmyndigheter utför och kommissionens efterföljande kontroll och bedömning av deras arbete och resultat. Resultatet av detta revisionsarbete presenteras i de årliga verksamhetsrapporterna från berörda generaldirektorat och i kommissionens årliga förvaltnings- och resultatrapport i form av en kritisk prestationsindikator för den uppskattade felnivån i utgifterna inom de underliggande programmen.

III Vi har tidigare i våra årsrapporter lyft fram brister i revisionsmyndigheternas arbete som vi anser begränsar dess tillförlitlighet. Huvudsyftet med denna revision var därför att bedöma huruvida kommissionens revisionsprocesser kompenserar för denna begränsning och gör att kommissionen kan redovisa en relevant och tillförlitlig uppskattning av felnivån i sammanhållningsutgifterna i de årliga verksamhetsrapporterna och den årliga förvaltnings- och resultatrapporten.

IV Vi granskade därför kommissionens processer och förfaranden för att godkänna räkenskaperna och bedöma korrektheten i de underliggande utgifterna i årsredovisningen, det vill säga den grund på vilken kommissionen validerar och bekräftar de årliga procentsatser för kvarstående fel som rapporterats av revisionsmyndigheterna. Vi undersökte också hur kommissionen utarbetar och presenterar information om korrekthet i de årliga verksamhetsrapporterna och den årliga förvaltnings- och resultatrapporten.

V Generaldirektoraten presenterar de kritiska prestationsindikatorerna som sin bästa uppskattning av felnivån, men sammantaget drar vi slutsatsen att de inte är slutgiltiga och att de speglar en lägsta felnivå på generaldirektoratsnivå och följaktligen i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten.

VI I enlighet med regelverket godkänner kommissionen medlemsstaternas årsredovisningar utan att ta hänsyn till korrektheten i de berörda utgifterna. Som en konsekvens av det frigörs de 10 % av betalningarna som hållits inne i avsikt att skydda EU:s budget även då medlemsstaternas revisionsmyndigheter har bekräftat ett kvarstående fel över väsentlighetsgränsen på 2 % och då kommissionens kontroller av korrekthet ännu inte har slutförts.

VII Kommissionen kontrollerar i sina skrivbordsgranskningar att den information om korrekthet som ingår i garantipaketen är konsekvent. Skrivbordsgranskningarna är dock inte utformade för att upptäcka ytterligare icke stödberättigande utgifter, vilket begränsar deras mervärde.

VIII Dessa skrivbordsgranskningar bidrar till kommissionens riskbaserade metod för att välja ut revisionsmyndigheter till sina regelefterlevnadsrevisioner. Kommissionen valde dock inte alltid ut de revisionsmyndigheter som hade den högsta riskpoängen och dokumenterade inte i tillräcklig utsträckning skälen till sina val.

IX Regelefterlevnadsrevisioner, där kommissionen granskar insatsernas stödberättigande, är den viktigaste delen i dess bedömning av revisionsmyndighetens arbete och tillhörande resultat. Även om kommissionen hade funnit ett antal oupptäckta fel i de regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade reviderade den ofta sina slutliga granskningsresultat i en uppföljningsfas med medlemsstaterna. Vi noterade också den höga frekvensen av oupptäckta fel som kommissionen hade funnit i de fall som vi granskade. Med tanke på att kommissionen ofta bara granskar ett begränsat urval av insatser tyder detta på att det sannolikt finns fler typer av fel i resten av revisionsmyndighetens urval som inte granskats av kommissionen. Det innebär att den sammanlagda återstående felprocenten utgör en lägsta nivå på programnivå.

X Kommissionen rapporterar resultaten av sitt arbete i de årliga verksamhetsrapporterna som en kritisk prestationsindikator. Denna indikator motsvarar kommissionens bästa uppskattning av felnivån, men vi anser att de kritiska prestationsindikatorer som offentliggörs av generaldirektoraten utgör en lägsta nivå. Detta beror på den begränsade andelen operativa program och insatser som omfattas av regelefterlevnadsrevisioner, de inneboende begränsningarna i kommissionens skrivbordsgranskningar och andra problem som rör dess revisionsarbete. Vi anser också att de kritiska prestationsindikatorer som offentliggörs inte är slutgiltiga, vilket innebär att de är preliminära.

XI I syfte att inför den nya programperioden förbättra rapporteringen av information om korrekthet inom sammanhållningspolitiken rekommenderar vi att kommissionen

• föreslår en översyn av lagstiftningen för att se till att den rättsliga ramen på ett adekvat sätt skyddar innehållandet av betalningar innan de frigörs,
• förbättrar sitt revisionsarbete, sin revisionsdokumentation och sin granskningsprocess,
• stärker de viktigaste delarna i den information om korrekthet som lämnas i de årliga verksamhetsrapporterna.

Vi rekommenderar också att de centrala avdelningarna får anvisningar om hur de ska utarbeta den årliga förvaltnings- och resultatrapporten från kommissionskollegiet som är ansvarig huvudman för rapporten.

Inledning

Sammanhållning: ett stort utgiftsområde för EU med två kontrollcykler

01 Sammanhållningspolitiken syftar till att minska skillnaderna i utveckling mellan EU:s olika medlemsstater och regioner och står för en betydande del av utgifterna i EU-budgeten. Sammanhållningspolitiken genomförs genom fleråriga operativa program som medlemsstaterna i allmänhet lämnar in i början av varje programperiod. Figur 1 visar de betydande belopp som de senaste fem åren har gått till sammanhållning under programperioden 2014–2020.

02 Under programperioden 2021–2027 utgör rubrik 2 i den fleråriga budgetramen, som omfattar de två underrubrikerna 2a – Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och 2b – Resiliens och värden, 35 % av EU:s budget och har därmed blivit det största politikområdet. Budgeten för rubrik 2a, som motsvarar ”Sammanhållning” i den fleråriga budgetramen för 2014–2020, uppgår till 372,6 miljarder euro för perioden 2021–2027.

03 I vår årsrapport bedömer vi att sammanhållningsutgifter är högriskutgifter, eftersom reglerna är komplexa och en stor del av utgifterna baseras på ersättning av kostnader som stödmottagarna själva redovisar^[1]. I vårt arbete inför den årliga revisionsförklaringen konstaterar vi år efter år en väsentlig felnivå för sammanhållning. Med tanke på den höga risken, men också att det handlar om betydande utgifter, krävs ett robust kontroll- och garantisystem som kan säkerställa att sammanhållningsutgifterna är korrekta och som kan ge en relevant och tillförlitlig uppskattning av den faktiska felnivån på detta område.

04 Den kontroll- och garantiram som används för att tillhandahålla denna information om korrekthet för sammanhållning ändrades för programperioden 2014–2020. Då infördes regeln att kommissionen årligen måste godkänna de sammanhållningsutgifter som deklareras av medlemsstaterna, som ett komplement till avslutandearrangemangen i slutet av programperioden. Det infördes även en indikator för kvarstående risk, som kallas den sammanlagda återstående felprocenten. Den sammanlagda återstående felprocenten är en uppskattning av de oriktiga utgifter som kvarstår i de operativa programmens årsredovisningar, efter att hänsyn tagits till effekten av alla kontrollförfaranden, återkrav och korrigeringar som gjorts av medlemsstaternas myndigheter.

05 Kontroll- och garantiramen är centrerad kring två kontrollcykler, en nationell cykel på medlemsstatsnivå och en efterföljande cykel på kommissionsnivå. Detta speglar det faktum att kommissionen och medlemsstaternas myndigheter gemensamt förvaltar genomförandet av sammanhållningspolitiken och dess finansiering, ett upplägg som kallas delad förvaltning.

Den nationella kontrollcykeln

06 Den första delen i kontroll- och garantiramen är den nationella kontrollcykeln, som beskrivs i figur 2.

07 Den första försvarslinjen i den nationella kontrollcykeln för att skydda EU:s budget omfattar medlemsstaternas attesterande och förvaltande myndigheter. De attesterande myndigheterna handlägger medlemsstaternas betalningsansökningar och upprättar räkenskaperna, medan de förvaltande myndigheterna ansvarar för att välja ut de insatser som ska finansieras inom programmen och för att genomföra förvaltningskontroller som syftar till att säkerställa att stödmottagarna endast får ersättning för kostnader som är korrekta. Den mängd fel som upptäcks genom kommissionens och vårt revisionsarbete visar att de befintliga kontrollerna ännu inte i tillräcklig utsträckning minskar den höga inneboende risken för fel på detta område. Vi angav i vår årsrapport att detta framför allt gäller förvaltande myndigheter vars kontroller inte är ändamålsenliga när det gäller att förhindra eller upptäcka oriktigheter i de kostnader som stödmottagarna redovisar^[2].

08 Medlemsstaternas revisionsmyndigheter utgör den andra försvarslinjen. De utför årliga revisioner av programmens räkenskaper och av representativa urval av insatser för vilka utgifterna deklarerats till kommissionen. De ansvarar också för att bedöma om förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar väl. I sina årliga kontrollrapporter rapporterar revisionsmyndigheterna den felnivå som de upptäckt i de deklarerade utgifterna till kommissionen (sammanlagd felprocent). Om revisionsmyndigheternas arbete visar på en sammanlagd felprocent över 2 % rekommenderar de att korrigeringar görs för att minska den sammanlagda återstående felprocenten till under 2 %. Revisionsmyndigheterna rapporterar till kommissionen om genomförandet av dessa korrigeringar.

09 Den årliga kontrollrapporten är en del av det årliga garantipaketet, som kan omfatta ett operativt program eller en grupp av operativa program. Paketet är en uppsättning dokument som varje medlemsstat varje år överlämnar till kommissionen med avseende på de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och som består av årsredovisningen, den årliga sammanfattningen, förvaltningsförklaringen och revisionsmyndighetens revisionsuttalande tillsammans med den årliga kontrollrapporten. Revisionsmyndigheterna gör ett revisionsuttalande om räkenskapernas fullständighet, riktighet och sanningsenlighet, om lagligheten och korrektheten i de utgifter som ligger till grund för räkenskaperna och om huruvida förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar ändamålsenligt. Garantipaketen för det föregående räkenskapsåret ska skickas till kommissionen senast den 15 februari varje år.

Kommissionens kontrollcykel

10 Kommissionen har det yttersta ansvaret för att skydda EU:s ekonomiska intressen. När den nationella kontrollcykeln har slutförts inleder kommissionen varje år sin årliga kontrollcykel av årsredovisningen och bedömer de garantipaket som den tagit emot under året. Figur 3 visar de viktigaste stegen, som kulminerar i rapporteringen av de sammanlagda återstående felprocentsatserna i kommissionens årliga verksamhetsrapporter.

Godkännande av räkenskaper

11 Kommissionen utför administrativa kontroller av att räkenskaperna är fullständiga och riktiga. Om kommissionens bedömning leder till att den godkänner en medlemsstats räkenskaper kan den betala det årliga resterande utgiftsbeloppet till medlemsstaten, inklusive de 10 % som hållits inne vid mellanliggande betalningar för att skydda EU:s budget^[3].

Bedömning av laglighet och korrekthet

12 Enligt sin revisionsstrategi strävar kommissionen efter att uppnå rimlig säkerhet om att den sammanlagda återstående felprocenten för varje operativt program ligger under 2 %. För detta ändamål bedömer kommissionen först, genom en skrivbordsgranskning, informationen om korrekthet i revisionsmyndigheternas årliga kontrollrapporter. Den använder också information som inhämtats under skrivbordsgranskningarna och vid tidigare revisionsarbete, tillsammans med sin bedömning av revisionsmyndigheternas systemrevisionsrapporter, i sin riskbedömning för att välja ut de revisionsmyndigheter och operativa program som ska bli föremål för en regelefterlevnadsrevision på plats.

13 Regelefterlevnadsrevisionerna är främst inriktade på att upprepa revisionsmyndigheternas revisioner av insatser. De är den största bidragande faktorn till kommissionens egen säkerhet. I regelefterlevnadsrevisionerna bedöms tillförlitligheten i revisionsmyndigheternas arbete med avseende på revisionsuttalandet och den sammanlagda återstående felprocenten. Vid behov justerar kommissionen den sammanlagda återstående felprocenten och begär ytterligare finansiella korrigeringar, som är åtgärder för att skydda EU-budgeten från oriktiga utgifter genom att dessa utgifter dras tillbaka eller återkrävs.

14 Kommissionen beräknar ett vägt genomsnitt av de justerade sammanlagda återstående felprocentsatserna som sin kritiska prestationsindikator (KPI 5). KPI 5 är den viktigaste indikatorn för korrekthet som rapporteras i de årliga verksamhetsrapporterna. Slutligen konsoliderar kommissionen i sin årliga förvaltnings- och resultatrapport de kritiska prestationsindikatorerna från generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (GD EMPL) och generaldirektoratet för regional- och stadspolitik (GD REGIO) för att ange sin uppskattning av felnivån i sammanhållningsutgifterna (den så kallade ”risken vid betalning”).

Vårt tidigare arbete visar att vi inte alltid kan förlita oss på de felprocentsatser som rapporteras av revisionsmyndigheterna

15 Under de fyra år som vi har granskat utgifterna för 2014–2020 upptäckte vi ytterligare fel i insatser som tidigare granskats av revisionsmyndigheterna. Vi kunde därför inte instämma med revisionsmyndigheternas slutsatser att de sammanlagda återstående felprocentsatserna låg under 2 % när det gäller hälften av de granskade garantipaketen, som också motsvarade hälften av de granskade utgifterna. På grundval av denna iakttagelse drog vi slutsatsen att vi inte alltid kan förlita oss på de felprocentsatser som rapporteras av revisionsmyndigheterna. Figur 4 visar våra resultat under åren^[4].

16 De felprocentsatser som rapporteras i de årliga verksamhetsrapporterna från GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, och som aggregeras i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten, kan därför endast vara tillförlitliga om kommissionens kontrollcykel kan kompensera för begränsningarna i revisionsmyndigheternas arbete. Det är det den här rapporten handlar om. Resultaten av vår revision kan utgöra ett viktigt underlag för kommissionen när den utformar sitt revisionsarbete för programperioden 2021–2027.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

17 Vår revision omfattade kontroll- och garantiramen för 2014–2020 som skulle möjliggöra för kommissionen att rapportera en årlig kvarstående risk för fel för varje räkenskapsår. Vi undersökte om kommissionen

• utförde tillräckligt och lämpligt revisionsarbete för att få fram en tillförlitlig och relevant årlig procentsats för kvarstående fel för varje garantipaket,
• redovisade en tillförlitlig årlig procentsats för kvarstående fel i de årliga verksamhetsrapporterna från respektive generaldirektorat (KPI 5),
• presenterade en tillförlitlig årlig felnivå för sammanhållningspolitiken i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten (risk vid betalning).

18 Vi bedömde relevanta processer och förfaranden för godkännandet av räkenskaperna och bedömningen av korrektheten i de underliggande utgifterna i årsredovisningarna i garantipaketen samt hur kommissionen utarbetar och presenterar information om korrekthet i de årliga verksamhetsrapporterna och i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten.

19 I detta syfte analyserade vi kommissionens arbete med att beräkna en sammanlagd återstående felprocent för de två viktigaste generaldirektoraten för sammanhållningspolitiken, GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, och på aggregerad nivå i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten:

• För tio garantipaket – fem från varje generaldirektorat – analyserade vi de skrivbordsgranskningar som hade utförts för räkenskapsåren 2015/2016, 2016/2017 och 2017/2018.
• Vi valde ut tio slutförda regelefterlevnadsrevisioner – också fem för varje generaldirektorat – som hade utförts av kommissionen för räkenskapsåren 2016/2017 och 2017/2018.
• För var och en av de utvalda regelefterlevnadsrevisionerna tog vi en insats som hade granskats av kommissionen och granskade revisionsakten i detalj.
• Vi granskade de finansiella korrigeringar som följde av 26 regelefterlevnadsrevisioner som utfördes 2018.

20 Från revisionens inriktning och omfattning uteslöt vi det arbete som kommissionen hade utfört för räkenskapsåret 2018/2019, eftersom kontrollcykeln för det året inte hade slutförts vid tidpunkten för vår revision. Vårt huvudfokus var därför kommissionens arbete för räkenskapsåren 2016/2017 och 2017/2018.

Iakttagelser

Nya rättsliga bestämmelser avhjälper vissa brister i godkännandet av räkenskaperna, men vissa risker kvarstår när de innehållna betalningarna frigörs

21 Vår granskning av ett urval av tio garantipaket bekräftade att kommissionen i enlighet med de rättsliga bestämmelserna utför målinriktat arbete med medlemsstaternas räkenskaper. Kommissionen godkänner räkenskaperna om revisionsmyndigheten har lämnat ett revisionsuttalande utan reservationer om att de är fullständiga, riktiga och sanningsenliga, såvida kommissionen inte har särskilda bevis för att revisionsuttalandet i fråga inte är tillförlitligt. Felnivån är inte en avgörande faktor för godkännandet. Följaktligen frigörs betalningen av de 10 % som till en början hållits inne, även om kommissionen har bevis för att felnivån i utgifterna i räkenskaperna är väsentlig – en sammanlagd återstående felprocent på över 2 %. De rättsliga bestämmelser som reglerar godkännandeförfarandet kan därför inte bidra till det övergripande målet att skydda EU:s budget förrän bedömningen av korrektheten har slutförts. Ruta 1 illustrerar denna begränsning.

22 Den nya rättsliga ramen för programperioden 2021–2027 kommer delvis till rätta med begränsningarna i godkännandet av räkenskaperna. Den del av betalningarna som hålls inne kommer att minskas till 5 %, och kommissionen får inte godkänna räkenskaperna om den sammanlagda återstående felprocent som rapporteras av revisionsmyndigheterna överstiger 2 %. Kommissionens bedömning av tillförlitligheten i den rapporterade sammanlagda återstående felprocenten och av korrektheten i de berörda utgifterna kommer dock fortfarande att göras efter godkännandet av räkenskaperna. Vi tog upp detta problem i yttrande 06/2018, där vi underströk att kommissionens godkännande av räkenskaperna inte tar hänsyn till eventuella efterföljande finansiella korrigeringar som görs av kommissionen, eller behovet av att ändra felprocentsatserna, i och med att utgifterna i fråga blir föremål för ytterligare kontroller från kommissionens sida efter godkännandet av räkenskaperna^[5].

Inneboende begränsningar i kommissionens skrivbordsgranskningar minskar deras bidrag till att bekräfta den sammanlagda återstående felprocenten

Kommissionens skrivbordsgranskningar är inte utformade för att upptäcka ytterligare icke stödberättigande utgifter

23 Vid skrivbordsgranskningar för att bedöma korrektheten analyserar kommissionen den information som lämnas i varje garantipaket med hjälp av standardiserade checklistor. Till skillnad från förfarandet för godkännande av räkenskaperna ska dessa skrivbordsgranskningar omfatta de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet och bekräfta tillförlitligheten i de sammanlagda återstående felprocentsatser som rapporterats av revisionsmyndigheterna.

24 Kommissionen bedömer för detta ändamål inte bara de mottagna garantipaketen utan beaktar även annan revisionsinformation. Denna andra revisionsinformation hänför sig vanligtvis inte bara till revisionsmyndighetens arbete utan omfattar även andra delar av förvaltnings- och kontrollsystemen och bygger på kommissionens tidiga förebyggande systemrevisioner och andra tematiska revisioner.

25 Skrivbordsgranskningen för att kontrollera informationen om korrekthet omfattar den information som lämnas i den årliga kontrollrapporten, revisionsuttalandet och övriga dokument i garantipaketet. Som komplement till skrivbordsgranskningarna kan kommissionen också göra faktainsamlingsbesök hos revisionsmyndigheterna före eller efter mottagandet av garantipaketet. Fram till 2020 års översyn ingick det dock inte i kommissionens metod för skrivbordsgranskningar och faktainsamlingsbesök att bedöma eller kontrollera korrektheten i enskilda transaktioner eller utgiftsposter. Vår granskning av tio garantipaket visade att kommissionen hade bedömt varje garantipaket på ett strukturerat sätt men att bedömningarnas inverkan på utgifternas korrekthet var begränsad, såsom beskrivs i nedanstående punkter.

26 Vi noterade att kommissionen på grundval av sina skrivbordsgranskningar hade ändrat sammanlagda återstående felprocentsatser som tidigare rapporterats av revisionsmyndigheterna. Vi analyserade ett urval av tio sådana ärenden avseende räkenskapsåret 2017/2018, där en betydande ändring gjordes. Vi konstaterade att ändringen i samtliga fall berodde antingen på fel i revisionsmyndighetens beräkningar eller på resultat från andra revisionsuppdrag, till exempel kommissionens tidiga förebyggande systemrevisioner, dess tidigare regelefterlevnadsrevisioner eller vårt eget arbete. För att upptäcka ytterligare fel utöver dem som revisionsmyndigheten redan upptäckt i sina revisioner av insatser skulle kommissionen behöva utföra ytterligare arbete på insatsnivå, vilket visar på den inneboende begränsningen i kommissionens skrivbordsgranskningar.

27 Dessutom bedömer kommissionen varje nationell systemrevisionsrapport och beaktar informationen när den efter skrivbordsgranskningen drar sin slutsats om lagligheten och korrektheten i de utgifter som attesteras i garantipaketet. Kommissionens dokumentation av det arbete som utförts vid granskningen av de nationella systemrevisionsrapporterna var dock inte tillräckligt detaljerad. Kommissionens checklistor innehåller tre frågor som revisorerna ofta endast svarat ja eller nej på utan förklarande kommentarer. Avsaknaden av mer detaljerad information gjorde att vi inte kunde förstå vilket arbete som hade utförts och bekräfta att det var tillräckligt.

Vid både kommissionens regelefterlevnadsrevisioner och våra revisioner konstaterades väsentliga fel som inte kunde ha upptäckts vid skrivbordsgranskningarna

28 Vår analys visade att kommissionen till följd av sina regelefterlevnadsrevisioner mellan 2018 och 2020 för räkenskapsåren 2016/2017 och 2017/2018 hade justerat ett betydande antal sammanlagda återstående felprocentsatser. I ungefär två femtedelar (42 %) av fallen fann kommissionen fel som bidrog till att öka den sammanlagda återstående felprocenten till över 2 %, såsom anges i figur 5. I nästan en femtedel (17 %) av dessa fall låg den sammanlagda återstående felprocenten över 5 %. De ytterligare fel som ledde till en justerad sammanlagd återstående felprocent hade inte påträffats vid de föregående skrivbordsgranskningarna.

29 Dessutom visade vårt eget arbete med revisionsförklaringen för 2017^[6], 2018^[7] och 2019^[8] att den sammanlagda återstående felprocenten var betydligt underrapporterad av revisionsmyndigheten i 23 av de 47 garantipaketen (49 %). I samtliga 23 fall borde den sammanlagda återstående felprocenten ha legat över väsentlighetsgränsen på 2 %.

30 Kommissionen gör en strukturerad bedömning av den information som lämnas i garantipaketen, särskilt av de årliga kontrollrapporterna, men vår analys visade att oriktiga utgifter inte hade upptäckts och korrigerats vid skrivbordsgranskningarna. Kommissionens skrivbordsgranskningar är inte utformade för att upptäcka ytterligare icke stödberättigande utgifter, vilket begränsar deras mervärde när det gäller att bekräfta korrektheten i de underliggande transaktionerna och giltigheten hos den sammanlagda återstående felprocent som rapporterats av revisionsmyndigheterna.

Kommissionen följde inte alltid sin riskbaserade metod för att se till att revisionsmyndigheterna med högst risk valdes ut för regelefterlevnadsrevisioner

31 Kommissionen ska enligt sin revisionsstrategi följa en riskbaserad metod. Därför gör den en årlig riskbedömning, och de revisionsmyndigheter som är förknippade med störst risk väljs ut för regelefterlevnadsrevisioner. Båda generaldirektoraten använder samma kriterier och metod för sina årliga riskbedömningar, som också tar hänsyn till den information som inhämtats vid skrivbordsgranskningen av garantipaketen. Resultatet av riskbedömningen är att revisionsmyndigheterna riskklassificeras och tilldelas en viss riskpoäng.

32 Kommissionen bedömer dessutom specifika riskfaktorer för varje operativt program. När kommissionen har bedömt risknivån i de operativa program som de tidigare riskklassificerade revisionsmyndigheterna ansvarar för väljer den ut de revisionsmyndigheter och operativa program som ska ingå i dess regelefterlevnadsrevisioner.

33 Vid vår granskning av de riskbedömningar som de båda generaldirektoraten hade gjort 2018 och 2019 konstaterade vi att kommissionen inte alltid hade följt sitt förfarande. Till exempel gav den en viss risk 20 poäng, medan förfarandet föreskrev endast fem poäng. I vissa fall gav den inte noll poäng (för ”ja”) och tio poäng (för ”nej”) utan fem poäng, vilket speglar att dess förfaranden inte omfattade detta alternativ. Inkonsekvenserna påverkade den samlade riskpoängen för enskilda revisionsmyndigheter och därmed hur kommissionen rangordnade dem vid utarbetandet av revisionsplanen. De tyder också på brister i processen.

34 För att bedöma tillförlitligheten i kommissionens riskbedömning analyserade vi huruvida resultaten såsom de presenterades i de slutliga rapporterna från regelefterlevnadsrevisioner 2017, 2018 och 2019 bekräftade dess ursprungliga riskbedömning, det vill säga huruvida kommissionen hade gjort en korrekt bedömning av om revisionsmyndigheterna var förknippade med hög eller låg risk. Vi ansåg att en revisionsmyndighet hade hög risk när dess riskpoäng låg över kommissionens genomsnittliga riskpoäng och följaktligen att den hade låg risk när riskpoängen låg under kommissionens genomsnittliga riskpoäng. Vi konstaterade att kommissionen hade reviderat den sammanlagda återstående felprocenten för elva av de 13 revisionsmyndigheterna med låg risk. I två fall reviderades den sammanlagda återstående felprocenten från under 2 % till över 2 %. I de återstående nio fallen innebar revideringen ingen ändring av slutsatsen att den rapporterade sammanlagda återstående felprocenten var under 2 %. Detta visar att två av revisionsmyndigheterna i själva verket inte hade låg risk. För myndigheter med hög risk reviderade kommissionen oftare felprocenten till över 2 % (i 20 av 39 fall).

35 Efter vår egen granskning inför revisionsförklaringen ansåg vi att den sammanlagda återstående felprocenten låg över 2 % för tre av åtta revisionsmyndigheter med låg risk som omfattades av vår substansgranskning. I fråga om inverkan visar figur 6 att den genomsnittliga justeringen av de sammanlagda återstående felprocentsatser som rapporterats av revisionsmyndigheter med låg risk var högre än den justering som krävdes för revisionsmyndigheter med hög risk. Detta innebär att kommissionens bedömning av vad som utgör en lågriskmyndighet beror på vilken information som finns tillgänglig vid ett visst tillfälle och att den har inneboende begränsningar.

36 Vi granskade också kommissionens revisionsplan för 2019 för att ta reda på om de revisionsmyndigheter som enligt klassificeringen var förknippade med störst risk hade valts ut. Vi konstaterade att åtta av de tolv revisionsmyndigheter som valts ut av GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering hade en riskpoäng under det allmänna genomsnittet på 32 %. Kommissionen dokumenterade dock inte motiveringen till denna avvikelse från resultatet av sin riskbedömning. Därför kunde vi inte bekräfta om kommissionen alltid tillämpade sin riskbaserade metod och såg till att revisionsmyndigheterna med störst risk valdes ut för regelefterlevnadsrevisioner.Tabell 1 visar riskpoäng och utvalda revisionsmyndigheter per generaldirektorat.

Även om kommissionen finner oriktiga utgifter vid sina regelefterlevnadsrevisioner reviderar den ofta slutresultaten av dessa revisioner i en uppföljningsfas med medlemsstaterna

Vid regelefterlevnadsrevisionerna konstaterades oriktiga utgifter, men i vårt urval hade två fel inte upptäckts

37 Med sina regelefterlevnadsrevisioner försöker kommissionen uppnå rimlig säkerhet om att revisionsmyndigheternas arbete är tillförlitligt. I detta syfte granskar kommissionen i varje regelefterlevnadsrevision vanligtvis mellan åtta och tio insatser som tidigare granskats av en revisionsmyndighet.

38 Vi analyserade ett urval av tio av kommissionens regelefterlevnadsrevisioner som omfattade totalt 73 insatser. För 28 av dessa 73 insatser rapporterade kommissionen i sina slutliga rapporter från regelefterlevnadsrevisionerna resultat med ekonomisk inverkan. Detta innebär att icke stödberättigande utgifter upptäcktes som kunde påverka den sammanlagda återstående felprocenten. I vårt urval av tio slumpmässigt utvalda insatser fann vi ytterligare fel avseende två insatser som kommissionen inte hade upptäckt.

39 I ett fall konstaterade vi att omkostnader hade ersatts baserat på en schablonsats (förenklat kostnadsalternativ). Regelverket föreskriver att förenklade kostnadsalternativ ska godkännas och beviljas i förväg, men i det här fallet godkändes schablonbeloppet först under insatsens genomförande. Dessutom hade varken revisionsmyndigheten eller kommissionens revisorer upptäckt att kostnaderna inte hade redovisats i enlighet med den metod som fastställts i bidragsöverenskommelsen. I detta sammanhang noterade vi att kommissionen i sina arbetspapper hade hänvisat till fel rättslig bestämmelse. Vi drar slutsatsen att de deklarerade kostnaderna inte var förenliga med den rättsliga grunden och därför inte var stödberättigande. Effekten av detta fel är att den sammanlagda återstående felprocent som kommissionen rapporterade i sin slutliga rapport från regelefterlevnadsrevisionen var för lågt angiven.

40 I det andra fallet avsåg en insats förvärv av två fartyg avsedda för organisering av flodkryssningar under flera dagar. Medlemsstatens myndigheter och kommissionen klassificerade verksamheten som ”annan fritids- och nöjesverksamhet”, och stödet undantogs från kravet på anmälan av statligt stöd. Eftersom stödmottagaren angav i ansökan att fartygen delvis skulle drivas av enheter inom samma koncern som stödmottagaren tillhörde, främjade stödet sannolikt verksamheten i kryssningssektorn. Kommissionen kategoriserar uttryckligen denna sektor som en del av transportsektorn, som inte är undantagen från kravet på anmälan av statligt stöd. Varken koncernstrukturen eller driftsavtalen analyserades av medlemsstatens eller kommissionens revisorer, och vi drar därför slutsatsen att de nödvändiga stödberättigandekriterierna för att godkänna insatsen kanske inte var uppfyllda och att utgiften inte borde ha deklarerats som stödberättigande.

41 Utöver de problem som identifierats ovan konstaterade vi när det gällde en av de tio regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade att GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering hade dragit olika slutsatser om de slutliga sammanlagda återstående felprocentsatserna (se ruta 2). I detta fall hade revisionsmyndigheten rapporterat en gemensam felprocent som omfattade medel från båda generaldirektoraten. Vi identifierade också ett liknande problem med en av skrivbordsgranskningarna i vårt urval. Vi noterar i detta sammanhang inrättandet i juli 2021 av det gemensamma revisionsdirektoratet för sammanhållningspolitiken (DAC), som utför all revision av sammanhållningsutgifterna. DAC:s uppdrag är att lämna bestyrkanden och tillhandahålla revisionsfunktioner till båda generaldirektörerna och att fullgöra alla revisionsfunktioner som de ansvarar för. Sammanslagningen av de två tidigare separata revisionsdirektoraten vid GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering bör bidra till konsekvens i kommissionens revisionsarbete och bedömningar.

42 Vi granskade kommissionens dokumentation av det arbete som den hade utfört när det gällde de 73 insatser som ingick i dess regelefterlevnadsrevisioner. Tillräcklig dokumentation är ett krav i de internationella revisionsstandarderna, särskilt när andra revisorer avser att förlita sig på revisionsarbetet och resultaten.

43 Varje generaldirektorat har tagit fram särskilda checklistor för sin granskning av de utvalda insatserna. Vi konstaterade att mer än en tredjedel (37 %) av checklistorna var ofullständigt ifyllda, eftersom en eller flera revisionsfrågor inte hade besvarats. När frågorna hade besvarats var det ofta bara med ett ”ja” eller ett ”nej” utan någon ytterligare information som skulle göra det möjligt för en oberoende granskare att bedöma om det arbete som låg till grund för svaret var tillräckligt. Dokumentationen om de utgifter som hade granskats av kommissionen uppvisade också brister, eftersom information om antalet granskade utgiftsposter och deras värde saknades i nästan en femtedel (18 %) av de granskade revisionsakterna. I figur 7 sammanfattas de brister som vi konstaterade i kommissionens revisionsdokumentation.

Kommissionen reviderar ofta sina slutliga granskningsresultat under uppföljningsfasen med medlemsstaterna

44 När kommissionen har slutfört sitt arbete utfärdar den ett utkast till revisionsrapport med resultaten av sina regelefterlevnadsrevisioner. I enlighet med förordningen om gemensamma bestämmelser^[9] och internationella revisionsstandarder har medlemsstaterna möjlighet att kommentera och bestrida kommissionens första bedömning. Efter kommissionens analys av medlemsstatens svar utfärdar kommissionen, i enlighet med sina interna regler, en slutlig revisionsrapport som ska innehålla dess slutliga slutsatser och vid behov ange vilka korrigeringar som krävs. Kommissionen har tre månader på sig efter sin revision på plats att lämna ett utkast till rapport och ytterligare tre månader på sig att utfärda slutrapporten efter det att den fått ett fullständigt svar från de nationella myndigheterna.

45 Efter utfärdandet av den slutliga revisionsrapporten inleder kommissionen uppföljningsfasen där den kontrollerar om medlemsstaternas myndigheter godtagit och tillämpat de korrigeringar som föreslagits till följd av granskningsresultaten eller om kommissionen ska inleda ett förfarande för finansiell korrigering^[10]. I allmänhet uppmuntrar kommissionen medlemsstaternas myndigheter att genomföra korrigeringarna, och vid behov deltar den i ytterligare diskussioner.

46 När det gäller två av de tio rapporter från regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade godtog medlemsstaterna granskningsresultaten och genomförde korrigeringarna. När det gäller de återstående åtta rapporterna från regelefterlevnadsrevisioner konstaterade vi att kommissionen och medlemsstaterna fortsatte att utbyta information och synpunkter. När det gäller tre av dem ändrade kommissionen den bedömning som den hade gjort i slutrapporten: i ett fall drog kommissionen tillbaka ett resultat, och i de två andra fallen gjorde kommissionen en ny bedömning av felens ekonomiska inverkan – se ruta 3 nedan. De återstående fem fallen hade ännu inte avslutats vid tidpunkten för vår revision, i ett fall 24 månader efter det att den slutliga revisionsrapporten hade utfärdats och utan något slutligt beslut av kommissionen. Detta innebär att slutsatserna i de slutliga revisionsrapporter som vi granskade i praktiken endast var preliminära och kunde bli föremål för ändringar. Vi noterar i detta sammanhang att kommissionen inte formellt bekräftar en slutgiltig felprocent.

Kommissionen har ännu inte genomfört finansiella nettokorrigeringar

47 Vår granskning av de 26 regelefterlevnadsrevisioner som utfördes 2018 (det mest kompletta år som fanns tillgängligt i början av vår revision) visade att genomförandet av korrigeringar är en långdragen process som kan ta flera år med tanke på medlemsstaternas lagliga rätt att bestrida kommissionens begäran om finansiella korrigeringar^[12]. I 19 av dessa regelefterlevnadsrevisioner krävdes en finansiell korrigering enligt kommissionens slutliga revisionsrapport. I nio fall hade medlemsstaternas myndigheter genomfört korrigeringarna fullt ut den 31 december 2020. Därmed kunde medlemsstaternas myndigheter ersätta dessa oriktiga utgifter med andra utgifter under efterföljande räkenskapsperioder. I de övriga tio fallen pågick fortfarande diskussioner med medlemsstaterna, och ytterligare arbete skulle utföras av revisionsmyndigheterna. Två av dessa tio regelefterlevnadsrevisioner stod för mer än 50 % av de korrigeringar som skulle göras.

48 I slutet av 2020 hade medlemsstaternas myndigheter bara korrigerat en tredjedel av det belopp som skulle korrigeras. Denna låga genomförandegrad återspeglar förfarandets längd.

49 Enligt den rättsliga ramen för perioden 2014–2020 ska kommissionen tillämpa finansiella nettokorrigeringar om allvarliga brister inte upptäckts av medlemsstaten^[13], i enlighet med de villkor som anges i artikel 145.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser. Finansiella nettokorrigeringar innebär en definitiv minskning av de medel som de berörda medlemsstaterna erhåller. I november 2021 hade kommissionen ännu inte genomfört någon finansiell nettokorrigering.

50 För att fastställa en indikator för korrekthet på politisk nivå beräknar varje generaldirektorat (GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering) först en viktad genomsnittlig sammanlagd återstående felprocent för de operativa program som det förvaltar och offentliggör den som en kritisk prestationsindikator i sin årliga verksamhetsrapport. Beräkningarna tar hänsyn till resultaten av både skrivbordsgranskningar och regelefterlevnadsrevisioner.

51 Generaldirektoraten presenterar den kritiska prestationsindikatorn som sin bästa uppskattning av den sammanlagda återstående felprocenten, men vi fann ett antal metodproblem som innebär att den kritiska prestationsindikator som generaldirektoraten offentliggör endast utgör en lägsta uppskattad felnivå. Vi noterar också att de offentliggjorda kritiska prestationsindikatorerna inte är slutgiltiga, eftersom den underliggande sammanlagda återstående felprocenten för operativa program fortfarande kan komma att revideras på grund av pågående eller framtida revisionsarbete. I punkterna nedan presenterar vi dessa metodproblem.

Begränsningar i kommissionens metod gör det i allmänhet endast möjligt att fastställa en lägsta felprocent för operativa program

52 Kommissionens regelefterlevnadsrevisioner baseras på ett urval av operativa program som redan granskats av revisionsmyndigheten. I enlighet med sin metod granskar kommissionen i allmänhet mellan åtta och tio insatser för var och en av sina regelefterlevnadsrevisioner. Kommissionen väljer vanligtvis ut dessa insatser genom en subjektiv bedömning, med beaktande av ett antal riskfaktorer, såsom potentiell förekomst av statligt stöd, användning av offentlig upphandling och typ av stödmottagare. Vid valet av insatser beaktas också insatsens storlek och de olika prioriterade områdena.

53 Vi bedömde kommissionens tillvägagångssätt när den gjorde sitt urval och konstaterade att dokumentationen inte var tillräcklig för att vi skulle kunna koppla specifika risker till de utvalda insatserna. Vi noterar vidare att antalet utvalda insatser kanske inte alltid gör att kommissionen kan täcka in alla typer av insatser i revisionsmyndigheternas urval och tillhörande risker och därmed spegla mångfalden av prioriteringar i de operativa programmen och av insatser som får sammanhållningsstöd. Detta gäller särskilt när en årlig kontrollrapport omfattar flera operativa program.

54 Vad beträffar de tio regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade analyserade vi felfrekvensen (andelen insatser med fel som inte upptäckts av revisionsmyndigheterna) och ökningen av den sammanlagda återstående felprocenten uttryckt i procentenheter – se tabell 2.

55 Antalet insatser i kommissionens urval överensstämde i allmänhet med dess metod, vilket innebär att urvalet delvis täckte in de insatser som granskats av revisionsmyndigheten. När det gäller de tio regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade omfattade generaldirektoratens granskningar 15 % av de insatser som revisionsmyndigheterna hade granskat vilket motsvarade 24 % av de utgifter som omfattades av revisionsmyndigheternas urval. De upptäckte ytterligare fel som revisionsmyndigheterna inte hade upptäckt tidigare vid sina revisioner i 38 % av de insatser som de granskade, och ofta upptäcktes flera olika typer av fel. För de fel som upptäcktes bedömde kommissionen huruvida samma typ av fel förekom i andra insatser som granskats av revisionsmyndigheterna. I fem av de tio regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade var några fel återkommande, och kommissionen fastställde inverkan av dessa fel. I nio av de tio regelefterlevnadsrevisionerna ansåg den att andra fel inte var återkommande. I dessa fall utvidgar kommissionen inte sitt urval för att minska risken för ytterligare andra typer av fel som inte upptäckts tidigare.

56 Vi anser att den höga frekvens av oupptäckta fel som kommissionen konstaterat i sitt ofta begränsade urval av insatser tyder på att ytterligare typer av fel sannolikt förekommer i resten av revisionsmyndighetens urval som inte granskats av kommissionen. Detta innebär att den sammanlagda återstående felprocenten i dessa fall utgör en lägsta procentsats för de operativa programmen.

57 Ruta 4 illustrerar hur kommissionens strategi gör att den endast kan fastställa en lägsta felprocent.

Med sin metod kan kommissionen endast uppskatta en lägsta felprocent på generaldirektoratsnivå

58 Vi konstaterade att skrivbordsgranskningar inte är utformade för att upptäcka icke stödberättigande utgifter, vilket begränsar deras mervärde när det gäller att bekräfta de rapporterade felprocentsatsernas giltighet. De kan inte ersätta regelefterlevnadsrevisioner (se punkt 30). Trots det förlitar sig generaldirektoraten på skrivbordsgranskningarna som en del av sin metod för att fastställa en felprocent på både fond- och generaldirektoratsnivå (KPI 5). De uppskattar dock inte inverkan av de fel som upptäckts vid regelefterlevnadsrevisioner på de icke-granskade operativa programmen (skrivbordsgranskningar) inför uppskattningen av den aggregerade felprocenten (KPI 5).

59 Vi anser att det inte är motiverat att anta att icke granskade operativa program inte innehåller ytterligare fel. Visserligen upptäcker kommissionen ett betydande antal orapporterade fel i urvalet av insatser/operativa program som granskats av revisionsmyndigheterna, men bristerna i dess metod innebär att de felprocentsatser den rapporterar på generaldirektoratsnivå som kritisk prestationsindikator endast kan utgöra en lägsta felprocent. Därför är det sannolikt att den faktiska felnivån är högre.

60 Utöver denna kritiska prestationsindikator har båda generaldirektoraten sedan 2018 också redovisat en uppskattad högsta felprocent som ska ta hänsyn till det pågående revisionsarbetets potentiella inverkan på den information om korrekthet som presenteras i de årliga verksamhetsrapporterna. För att fastställa denna högsta procentsats använde båda generaldirektoraten schablonsatser för de operativa program där resultatet av det utförda revisionsarbetet ännu inte var klart.

61 Sedan 2019 förklaras i båda de årliga verksamhetsrapporterna också att de högsta procentsatserna tar hänsyn till eventuella fel utanför urvalet av insatser i operativa program som granskats av antingen kommissionen eller revisionsrätten. I årsrapporten för 2019 ansåg vi att denna procentsats var lämpligare eftersom den tar hänsyn till den potentiella inverkan av pågående revisionsarbete^[14]. GD Regional- och stadspolitik tillämpade det tillvägagångssätt som beskrivs i den årliga verksamhetsrapporten, medan GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering inte tog full hänsyn till eventuella fel utöver dem som upptäckts. Kommissionens tillvägagångssätt, såsom det tillämpas av GD Regional- och stadspolitik, är ett svar på vår iakttagelse^[15] att revisionsarbetet fortsätter efter det att procentsatserna har rapporterats i de årliga verksamhetsrapporterna. Men det löser inte andra metodproblem, såsom skrivbordsgranskningarnas oförmåga att identifiera icke stödberättigande utgifter, den begränsade täckningen av operativa program i kommissionens regelefterlevnadsrevisioner och risken för att fel förblir oupptäckta i kommissionens granskning av insatser.

De årliga felprocentsatserna på fond- eller generaldirektoratsnivå är inte slutgiltiga

62 I årsrapporten för 2018 uppmärksammade vi att merparten av bestämmelserna om avslutandet av programmen 2014–2020 leder till att den slutliga bedömningen av stödberättigandet för kostnader som deklarerats för vissa insatser skjuts upp till ett senare skede, vanligen till programavslutandet^[16]. Detta gäller för ett antal olika insatser i många operativa program, särskilt för insatser som rör investeringar via finansieringsinstrument, reglering av statligt stöd som betalats i förskott, slutlig bedömning av inkomstgenererande insatser och behandling av insatser som inte fungerar. Även om kommissionen undantog förskott för finansieringsinstrument från de kritiska prestationsindikatorer som rapporterades i de årliga verksamhetsrapporterna, kan den försenade bedömningen av andra frågor om stödberättigande påverka de felprocentsatser som rapporterats för de berörda åren. Detta ger ytterligare stöd för vår slutsats att de procentsatser som presenteras i de årliga verksamhetsrapporterna inte nödvändigtvis återspeglar generaldirektoratens slutliga bedömning. Om ett fel framkommer senare i denna typ av insatser måste felprocentsatserna i de berörda operativa programmen omprövas och höjas.

Reservationerna påverkas av bristen på fullständig information

63 I generaldirektoratens årliga verksamhetsrapporter avger generaldirektörerna en revisionsförklaring om att de kontrollrutiner som används är tillräckliga för att garantera de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Generaldirektörerna kan lägga till en reservation avseende vissa angivna inkomst- och utgiftsområden där de anser att den allmänna förklaringen inte är tillämplig. Inom sammanhållningspolitiken gör generaldirektörerna reservationer på nivån för operativa program och inte på fondnivå.

64 I kommissionens anvisningar anges att operativa program ska omfattas av en reservation för programperioden 2014–2020 om minst ett av följande kriterier är uppfyllt^[17]:

• En sammanlagd felprocent på över 10 %.
• Brister i viktiga delar av systemen som skulle kunna resultera i eller leda till oriktigheter på över 10 % och för vilka inga lämpliga korrigerande åtgärder för att avhjälpa bristerna ännu har vidtagits.
• En sammanlagd återstående felprocent på över 2 %.
• Väsentliga problem som rör räkenskapernas fullständighet, riktighet och sanningsenlighet.

När kommissionen ska besluta om huruvida en reservation ska göras eller inte tar den också hänsyn till kvalitativa brister med en betydande inverkan på dess anseende.

65 Kommissionen tillämpar dessa kriterier på utgifter som redovisats i de senast tillgängliga garantipaketen. Dessa omfattas av kommissionens arbete med att godkänna räkenskaperna det år då de årliga verksamhetsrapporterna offentliggörs, men kommissionen slutför sin bedömning av korrekthet och bekräftar de sammanlagda återstående felprocentsatserna per operativt program i de påföljande årens årliga verksamhetsrapporter.

66 Vi granskade de bekräftade procentsatserna för räkenskapsåren 2016/2017 och 2017/2018 i verksamhetsrapporterna för de efterföljande åren (2018 respektive 2019). För vart och ett av de båda generaldirektoratens operativa program analyserade vi information från efterföljande regelefterlevnadsarbete och annat revisionsarbete efter det att reservationer hade gjorts. Resultaten visas i figur 8 och illustrerar systemets inneboende begränsningar.

67 Sammantaget visar vår analys att generaldirektörerna förklarade att de hade uppnått rimlig säkerhet om utgifternas korrekthet i de årliga verksamhetsrapporterna baserat på preliminära felprocentsatser för operativa program. Det efterföljande revisionsarbetet visade dock att de justerade värdena för den sammanlagda felprocenten översteg 10 % och/eller att den sammanlagda återstående felprocenten översteg 2 % i ett betydande antal fall. Detta illustrerar de inneboende begränsningarna i kommissionens tillvägagångssätt att göra reservationer som avser kalenderårets utgifter. I ruta 5 ger vi ett exempel på dessa inneboende begränsningar.

Bristerna i informationen om sammanhållningsutgifternas korrekthet i de årliga verksamhetsrapporterna går igen i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten

Kommissionskollegiet antar den årliga förvaltnings- och resultatrapporten med stöd av kommissionens centrala avdelningar och ansvarar för dess innehåll

68 I följande punkter fokuserar vi på presentationen av uppgifter avseende korrekthet i avsnitt 2 i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten, inbegripet sammanhållning. Den årliga förvaltnings- och resultatrapporten är kommissionens viktigaste bidrag till det årliga ansvarsfrihetsförfarandet och består av följande två delar:

• Avsnitt 1 – Genomförande och resultat – med en översikt på hög nivå över de resultat som uppnåtts^[18].
• Avsnitt 2 – Internkontroll och ekonomisk förvaltning – med en presentation av kommissionens förvaltning av EU:s budget, inklusive en sammanfattning av informationen från de årliga verksamhetsrapporterna, en uppskattning av felnivån i EU:s utgifter och kommissionens uppskattade risk vid betalning för de årliga relevanta EU-utgifterna, totalt sett och för de olika politikområdena, däribland sammanhållningspolitiken^[19].

69 Den information om intern kontroll och ekonomisk förvaltning som presenteras i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten bygger på de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens olika generaldirektorat. Ansvaret för informationen som redovisas i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten följer den ansvarsfördelning som fastställs i kommissionens styrformer. Generaldirektörerna ansvarar för tillförlitligheten i den information som de lämnar i sina årliga verksamhetsrapporter, medan kommissionskollegiet antar den årliga förvaltnings- och resultatrapporten och därför har det yttersta ansvaret och huvudmannaskapet för rapportens utarbetande och innehåll.

70 Den process som leder fram till den årliga förvaltnings- och resultatrapporten, som speglar denna ansvarsfördelning och beskriver bidragen från generaldirektörerna (i de årliga verksamhetsrapporterna), de centrala avdelningarna och tjänsten för internrevision, presenteras i figur 9.

Begränsningarna i informationen om korrekthet i de årliga verksamhetsrapporterna från GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering går igen i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten

71 Kommissionens centrala avdelningar, GD Budget och generalsekretariatet, ansvarar för utarbetandet av den årliga förvaltnings- och resultatrapporten på grundval av de årliga verksamhetsrapporterna från de olika generaldirektoraten. I detta syfte granskar de innehållet i de årliga verksamhetsrapporterna, ger återkoppling och anordnar möten för kollegial granskning med generaldirektoraten, men generaldirektörerna behåller befogenheten att göra eventuella ändringar, i enlighet med deras ställning som ansvariga för den löpande förvaltningen av sina generaldirektorat.

72 De centrala avdelningarna informerar förvaltningsstyrelsen om större problem som de finner under den kollegiala granskningen. Under de år som vi granskade pekade de inte på några kvarstående problem med de kritiska prestationsindikatorer som presenterades i de årliga verksamhetsrapporterna från GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering. Det innebär i själva verket att de centrala avdelningarna godkände de procentsatser som rapporterats i dessa årliga verksamhetsrapporter tillsammans med den underliggande metoden.

73 Den risk vid betalning för sammanhållningspolitiken som redovisas i de årliga förvaltnings- och resultatrapporter som vi granskade har därför samma begränsningar som de underliggande siffror som presenteras i generaldirektoratens årliga verksamhetsrapporter. Av de skäl som anges ovan utgör den endast en lägsta procentsats (se punkterna 58–62) som inte är slutgiltig och sannolikt är underskattad.

74 Vi noterade i detta sammanhang att de centrala avdelningarna utfärdar instruktioner/vägledning för de årliga verksamhetsrapporterna, inklusive standardkrav på kvalitet och jämförbarhet inom kommissionen, men de får inga detaljerade anvisningar från huvudmannen angående den årliga förvaltnings- och resultatrapportens innehåll och omfattning och tillhörande granskning av andra generaldirektorats årliga verksamhetsrapporter. Om sådana anvisningar utfärdades skulle det kunna hjälpa kommissionskollegiet att säkerställa att relevant och tillförlitlig information tillhandahålls i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten^[20].

Slutsatser och rekommendationer

75 Vid den här revisionen granskade vi kommissionens arbete med de årliga garantipaketen från medlemsstaterna, vilket ligger till grund för valideringen och bekräftelsen av de årliga kvarstående felprocentsatser som rapporterats av revisionsmyndigheterna. Vi bedömde tillförlitligheten i den information om korrekthet som kommissionen hade lämnat genom att analysera både de årliga verksamhetsrapporterna och den årliga förvaltnings- och resultatrapporten. Våra rekommendationer syftar till att ytterligare förbättra det nuvarande förvaltnings- och kontrollsystemet, utan att göra det mer komplext.

76 På det hela taget konstaterade vi att kommissionen utför ett omfattande arbete när det gäller att godkänna medlemsstaternas årsredovisningar och kontrollera tillförlitligheten i den information om korrekthet som lämnats i rapporterna från medlemsstaternas myndigheter. Våra iakttagelser föranleder oss dock att dra slutsatsen att kommissionen endast tillhandahåller en lägsta uppskattning av felnivån som inte är slutgiltig på nivån för operativa program och på generaldirektoratsnivå och följaktligen i sin årliga förvaltnings- och resultatrapport.

77 Vi noterade att kommissionen för 2014–2020, i enlighet med regelverket, godkände årsredovisningen utan att ta hänsyn till korrektheten i de berörda utgifterna (punkt 21). Trots att lagstiftaren i syfte att skydda EU:s budget hade infört ett krav på att 10 % av betalningarna skulle hållas inne, var kommissionen tvungen att frigöra den delen även när medlemsstaternas revisionsmyndigheter hade bekräftat ett kvarstående fel över väsentlighetsgränsen på 2 % och innan kommissionens kontroller av korrekthet var slutförda. Bestämmelserna om dessa arrangemang har ändrats för programperioden 2021–2027 (punkt 22). Även om kommissionen inte längre kan godkänna räkenskaper med en bekräftad sammanlagd återstående felprocent över väsentlighetsgränsen på 2 %, kommer den att fortsätta att frigöra de innehållna betalningarna, som minskats till 5 %, innan den har slutfört sina kontroller av korrektheten.

Rekommendation 1 – Kommissionen bör föreslå en översyn av lagstiftningen för att se till att innehållandet av betalningar är tillräckligt skyddat innan betalningarna frigörs

För att skydda EU:s budget rekommenderar vi att kommissionen föreslår en översyn av den rättsliga ramen för 2021–2027 för att hantera den återstående risken när de innehållna betalningarna på 5 % frigörs. Kommissionen bör inte kunna frigöra betalningarna förrän den har avslutat arbetet avseende korrekthet för ett operativt program för en viss redovisningsperiod eller senast vid avslutandet av programmet.

Tidsram: Nästa översyn, senast vid halvtidsöversynen av den rättsliga ramen för programperioden 2021–2027.

78 Kommissionens skrivbordsgranskningar av alla årliga garantipaket som lämnas in av medlemsstaterna är inte utformade för att upptäcka ytterligare icke stödberättigande utgifter (punkterna 23–25). De justeringar av felprocentsatser som görs efter skrivbordsgranskningarna har vanligen sin grund i problem som upptäckts tidigare år (punkt 26). Vår analys visade att oriktiga utgifter inte hade upptäckts och korrigerats vid skrivbordsgranskningarna (punkterna 28–30). Därför har de endast ett begränsat värde när det gäller att bekräfta att de underliggande transaktionerna är korrekta och att de sammanlagda återstående felprocentsatser som rapporterats av revisionsmyndigheterna är giltiga.

79 Även om kommissionen i sin revisionsstrategi anger att en riskbaserad metod ska användas för att välja ut de revisionsmyndigheter som ska genomgå regelefterlevnadsrevisioner, konstaterade vi att riskklassificeringen av revisionsmyndigheterna inte alltid återspeglades i urvalet av revisionsmyndigheter som omfattades av regelefterlevnadsrevisioner (punkterna 33–35). Vidare konstaterade vi att det slutliga urvalet av revisionsmyndigheter, särskilt vid GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, inte var helt i linje med resultaten av riskbedömningen, och kommissionen dokumenterade inte motiveringen till denna avvikelse (punkt 36).

80 Vår bedömning av kommissionens revisionsarbete visade på flera brister. Vi fann brister i revisionsdokumentationen, vilket gjorde det svårt för oss att bedöma om det arbete som hade utförts var tillräckligt (punkterna 42 och 43). I två av de tio insatser som vi granskade fann vi ytterligare fel som påverkade korrektheten i de berörda utgifterna, vilka kommissionen inte hade upptäckt. Detta påverkar också de rapporterade felprocentsatserna (punkterna 38–40).

81 Vi konstaterade att kommissionen utfärdar sina rapporter från regelefterlevnadsrevisioner inom de tidsfrister som föreskrivs i lagstiftningen (punkt 44). I merparten av de fall som vi granskade fortsatte kommissionen dock att utbyta information och synpunkter med medlemsstaterna i en uppföljningsfas efter det att slutrapporten hade skickats, där den kontrollerar om medlemsstaternas myndigheter godtagit och tillämpat de nödvändiga korrigeringarna. Detta innebär att de resultat och felprocentsatser som presenterades i slutrapporterna inte alltid var slutgiltiga (punkterna 45 och 46). Vi noterar i detta sammanhang att kommissionen inte formellt bekräftar en slutlig felprocent för medlemsstaternas myndigheter.

82 Vår granskning av ett urval korrigeringar visade att de genomförs efter en utdragen process, som kan ta flera år, vilket speglar medlemsstaternas lagliga rätt att bestrida kommissionens slutsatser (punkterna 47 och 48). I november 2021 hade kommissionen ännu inte genomfört någon finansiell nettokorrigering (punkt 49).

83 Vissa kriterier för stödberättigande kan inte kontrolleras förrän program avslutas. Detta påverkar kommissionens årliga bedömning och innebär att de årliga felprocentsatserna för de berörda operativa programmen kanske inte är slutgiltiga och att de kan behöva omprövas och höjas. Potentiellt oriktiga utgifter i dessa operativa program förblir oupptäckta och okorrigerade fram till avslutandet, i ett förvaltnings- och kontrollsystem för sammanhållningsutgifter som var avsett att se till att räkenskaperna godkänns årligen. Den rekommendation som vi lämnade på denna punkt i årsrapporten för 2018^[21] är fortfarande giltig (punkt 62).

Rekommendation 2 – Kommissionen bör förbättra sitt revisionsarbete, sin revisionsdokumentation och sin granskningsprocess

Vi rekommenderar att kommissionen vidtar de åtgärder som krävs för att säkerställa att

1. dess plan för regelefterlevnadsrevision återspeglar dess riskbedömning; om andra faktorer beaktas och leder till förändringar bör kommissionen tydligt dokumentera och förklara orsakerna till förändringen i fråga,
2. dess revisionsarbete dokumenteras tillräckligt,
3. dess granskningsprocess stärks så att potentiella brister i det egna arbetet upptäcks och korrigeras,
4. medlemsstaterna får en separat formell bekräftelse av den sammanlagda återstående felprocenten för det operativa programmet och för varje räkenskapsår.

Tidsram: Räkenskapsåret 2020/2021.

84 I sina regelefterlevnadsrevisioner väljer kommissionen, baserat på professionellt omdöme, vanligtvis ut och granskar mellan åtta och tio insatser från revisionsmyndighetens eget urval av insatser för revision (punkt 52). Denna granskning är en viktig del av kommissionens bedömning av revisionsmyndighetens arbete och resultat. Kommissionen hade funnit ett antal oupptäckta fel i de regelefterlevnadsrevisioner som vi granskade, men kommissionens begränsade täckning av revisionsmyndigheternas granskningar liksom våra egna resultat tyder på att det sannolikt fanns fler fel som den inte upptäckte och korrigerade (punkterna 53–55). Det innebär att kommissionen med sin metod i allmänhet endast kan fastställa en lägsta felprocent på nivån för operativa program (punkterna 56 och 57).

85 För att fastställa en indikator för korrekthet på politisk nivå beräknar varje generaldirektorat (GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering) först en viktad genomsnittlig sammanlagd återstående felprocent för de operativa program som det förvaltar och offentliggör den som en kritisk prestationsindikator i sin årliga verksamhetsrapport. Dessa beräkningar tar hänsyn till resultaten av både skrivbordsgranskningar och regelefterlevnadsrevisioner. Båda generaldirektoraten redovisar också en uppskattad högsta felprocent som ska ta hänsyn till det pågående revisionsarbetets potentiella inverkan på den information om korrekthet som presenteras i de årliga verksamhetsrapporterna. Generaldirektoraten presenterar de kritiska prestationsindikatorerna som sin bästa uppskattning av felnivån, men baserat på vår granskning anser vi att den kritiska prestationsindikator som generaldirektoraten offentliggör speglar en lägsta nivå. Detta beror på kommissionens begränsade täckning av både operativa program och insatser genom sina regelefterlevnadsrevisioner, de inneboende begränsningarna i dess skrivbordsgranskningar och problem som rör dess revisionsarbete (punkterna 58 och 59). Vi anser att de offentliggjorda kritiska prestationsindikatorerna inte är slutgiltiga, eftersom den underliggande sammanlagda återstående felprocenten på nivån för operativa program fortfarande kan komma att revideras på grund av pågående eller framtida revisionsarbete (punkterna 46 och 62).

86 Generaldirektoratens reservationer om enskilda program är en annan nyckelfaktor när det gäller korrektheten i sammanhållningsutgifterna. GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering gör reservationer på grundval av utgifter som ännu inte har genomgått kommissionens kontroller av korrekthet (punkt 65). Kontrollprocessens inneboende tidsbegränsningar innebar att merparten av de operativa program där kommissionens revisionsarbete resulterade i en väsentlig felnivå inte omfattades av en reservation i den föregående årliga verksamhetsrapporten (punkterna 66 och 67).

Rekommendation 3 – Kommissionen bör stärka de viktigaste elementen i den information om korrekthet som lämnas i de årliga verksamhetsrapporterna

Den uppskattade felnivån och reservationerna utgör nyckelinformation om korrekthet som kommissionen bör stärka. Vi rekommenderar att kommissionen

1. försöker lösa de metodproblem som vi konstaterade vid revisionen, vilka resulterar i en lägsta kritisk prestationsindikator (felprocent); metoden bör ge utrymme för att den kritiska prestationsindikatorn, för de utgifter som inte granskats, beaktar den höga frekvensen av fel med ekonomisk inverkan som konstaterats genom regelefterlevnadsrevisioner vid uppskattningen av den aggregerade felprocenten,
2. underlättar läsarnas förståelse av denna tekniska och komplexa fråga och på ett tydligare sätt förklarar i de årliga verksamhetsrapporterna att reservationerna bygger på felprocentsatser som inte har bekräftats, tillsammans med den relaterade risken.

Tidsram: Räkenskapsåret 2020/2021.

87 Den årliga förvaltnings- och resultatrapporten är ett viktigt ansvarsskyldighetsdokument som sammanfattar information om kommissionens interna kontroll och ekonomiska förvaltning. Ytterst ansvarigt för den information som presenteras i detta dokument är kommissionskollegiet som får hjälp av de centrala avdelningarna att utarbeta det. Trots att de centrala avdelningarna har en ledande roll i utarbetandet av den årliga förvaltnings- och resultatrapporten konstaterade vi att det inte finns några detaljerade anvisningar vad gäller omfattningen, innehållet och strukturen i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten och tillhörande kollegiala granskningar av de årliga verksamhetsrapporterna (punkt 74).

88 Den information om korrekthet som rapporteras för sammanhållning är en enkel sammanställning av siffrorna i de årliga verksamhetsrapporterna från GD Regional- och stadspolitik och GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, vilket innebär att alla de problem som vi identifierade med dessa siffror också gäller den årliga förvaltnings- och resultatrapporten. Därför kan den rapporterade felprocenten endast vara en lägsta procentsats som sannolikt är en underskattning av den faktiska felnivån inom sammanhållning (punkt 73).

Rekommendation 4 – De centrala avdelningarna bör få anvisningar om hur de ska utarbeta den årliga förvaltnings- och resultatrapporten från kommissionskollegiet som är ansvarig huvudman

Den årliga förvaltnings- och resultatrapporten är ett viktigt ansvarsskyldighetsdokument från kommissionen som bidrar till ansvarsfrihetsförfarandet. För att säkerställa att kommissionskollegiet, som ansvarar för rapporten, tillhandahåller relevant och tillförlitlig information i den och för att bättre återspegla ansvarsområdena för de olika aktörer som deltar i utarbetandet och antagandet av den, rekommenderar vi att kommissionskollegiet ger de centrala avdelningarna anvisningar angående rapportens innehåll och struktur och anger omfattningen av de centrala avdelningarnas granskning av de underliggande årliga verksamhetsrapporterna.

Tidsram: Till ansvarsfrihetsförfarandet för 2021.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning V, med ledamoten Tony Murphy som ordförande, i Luxemburg den 3 november 2021.

Akronymer och förkortningar

DAC: gemensamt revisionsdirektorat för sammanhållningspolitiken.

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

ESF: Europeiska socialfonden.

ESI-fonderna: de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

GD EMPL: kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering.

GD REGIO: kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik.

GD: generaldirektorat vid kommissionen.

generalsekretariatet: Europeiska kommissionens generalsekretariat.

IAS: kommissionens tjänst för internrevision.

KPI: kritisk prestationsindikator.

Ordförklaringar

attesterande myndighet: ett organ som utses av en medlemsstat för att intyga riktigheten och överensstämmelsen hos utgiftsdeklarationer och attestera ansökningar om utbetalning.

avslutande: ekonomisk reglering av ett EU-program eller en EU-fond genom att det utestående saldot betalas till, eller medel återvinns från, en medlemsstat eller ett annat mottagarland.

beviljande av ansvarsfrihet: ett årligt beslut av Europaparlamentet om att slutgiltigt godkänna hur kommissionen har genomfört en budget.

de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna): de fem viktigaste EU-fonderna som tillsammans stöder den ekonomiska utvecklingen i EU, nämligen Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden.

delad förvaltning: en metod för att genomföra EU-budgeten där kommissionen, till skillnad från vid direkt förvaltning, delegerar genomförandet av uppgifter till medlemsstaten men behåller det yttersta ansvaret.

fel: resultatet av en felaktig beräkning eller en oriktighet som uppstår på grund av bristande efterlevnad av krav i lagstiftning och kontrakt.

förordningen om gemensamma bestämmelser: förordning som fastställer reglerna för alla de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna.

förvaltande myndighet: den nationella, regionala eller lokala (offentliga eller privata) myndighet som utsetts av en medlemsstat för att förvalta ett EU-finansierat program.

garantipaket: det ”garantipaket” som medlemsstaternas myndigheter ska lämna in senast den 15 februari varje år (eller i undantagsfall den 1 mars enligt överenskommelse med kommissionen) ska innehålla följande: de räkenskaper som upprättats av den attesterande myndigheten, förvaltningsförklaringen och den årliga sammanfattningen av slutliga revisionsrapporter och utförda kontroller som utarbetats av den förvaltande myndigheten samt det årliga revisionsuttalandet och kontrollrapporten som utfärdats av revisionsmyndigheten.

internationellt accepterade revisionsstandarder: en uppsättning yrkesstandarder som fastställer revisorernas ansvar och som utfärdats av olika standardiseringsorgan.

kontradiktoriskt förfarande: förfarande där kommissionen diskuterar resultaten av sina kontroller med det organ eller den avdelning som kontrollerats för att säkerställa att resultaten är välgrundade.

korrekthet: i vilken utsträckning en transaktion eller verksamhet följer gällande regler och förordningar och kontraktsskyldigheter.

kvantifierbart fel: en klassificering som revisionsrätten använder när resultatet av en transaktionsgranskning rapporteras och beloppet för en transaktion som innehåller fel kan mätas.

operativt program: i ett operativt program anges en medlemsstats prioriteringar och särskilda mål och beskrivs hur finansieringen (EU:s medfinansiering och nationell offentlig och privat medfinansiering) kommer att användas under en viss period (vanligen sju år) för att finansiera insatser; operativa program kan finansieras via Eruf, Sammanhållningsfonden och/eller ESF.

oriktighet: en överträdelse av EU:s (eller tillämpliga nationella) regler eller kontraktsskyldigheter.

regelefterlevnadsrevision: revision för att bekräfta att en verksamhet uppfyller tillämpliga regler och föreskrifter och villkoren i kontrakt eller överenskommelser.

representativ felprocent: en statistisk uppskattning av felet i en population, baserad på granskning av ett representativt urval av transaktioner i den populationen.

reservation: brist som generaldirektörer signalerar i den revisionsförklaring som de lämnar i en årlig verksamhetsrapport.

revisionsmyndighet: en oberoende nationell enhet som ansvarar för granskningen av systemen och insatserna inom ett av EU:s utgiftsprogram.

risk vid betalning: den uppskattade totala risken ”vid betalning” är kommissionens bästa försiktiga uppskattning av de kostnader som godkänts under året i strid med tillämpliga bestämmelser i lagstiftning och avtal vid den tidpunkt då betalningen görs, uttryckt i värde.

sammanhållningspolitik: EU-politik som syftar till att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan regioner och medlemsstater genom att främja jobbskapande, företagens konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och gränsöverskridande och interregionalt samarbete.

sammanlagd felprocent: motsvarar summan av följande fel: beräknade slumpmässiga fel (inklusive fel som fastställts i de fullständiga stratumen), avgränsade systembetingade fel och okorrigerade anomalier.

sammanlagd återstående felprocent: den andel av en population som inte anses korrekt efter det att hänsyn tagits till effekten av alla kontrollförfaranden, återvinningar och korrigeringar.

skrivbordsgranskning: dokumentbaserad granskning av den information som lämnats i garantipaketen.

slumpmässigt fel: de fel som inte betraktas som systembetingade fel, kända fel eller anomalier klassificeras som slumpmässiga fel; begreppet förutsätter att det är sannolikt att slumpmässiga fel som konstateras i det granskade urvalet också förekommer i den icke granskade populationen.

systembetingat fel: fel som upptäcks i det granskade urvalet och som påverkar den icke granskade populationen och inträffar under väl definierade och likartade omständigheter; sådana fel har i regel ett gemensamt drag, till exempel typ av insats, plats eller tidsperiod och de hänger i regel samman med icke ändamålsenliga kontrollförfaranden inom (delar av) förvaltnings- och kontrollsystemen.

uppskattad felnivå: en statistisk uppskattning av felnivån i en population, baserad på granskning av ett representativt urval av insatser.

årlig förvaltnings- och resultatrapport: en rapport som kommissionen varje år sammanställer om sin förvaltning av EU:s budget och de resultat som uppnåtts, med en sammanfattning av generaldirektoratens och genomförandeorganens årliga verksamhetsrapporter.

årlig kontrollrapport: dokument som utarbetas av en medlemsstats revisionsmyndighet och överlämnas till kommissionen som en del av det landets årliga garantipaket.

årlig verksamhetsrapport: rapport som utarbetas av varje generaldirektorat vid kommissionen och varje EU-institution och EU-organ där det anges hur man har presterat i förhållande till sina mål och hur man har använt sina ekonomiska resurser och personalresurser.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=60065

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=60065

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning V EU:s finansiering och förvaltning, där ledamoten Tony Murphy är ordförande. Revisionen leddes av ledamoten Tony Murphy med stöd av Wolfgang Stolz (kanslichef), Brian Murphy (attaché), Juan Ignacio Gonzalez Bastero (förstachef), Susanna Rafalzik (uppgiftsansvarig), Anna Despotopoulou (tillförordnad uppgiftsansvarig) och Johan Adriaan Lok, Jiří Beneš, Marcel Bode, Peter Borsos, Maria Pia Brizzi, Kevin Deceuninck, Przemyslaw Dowgialo, Sandra Dreimane, Andrea Ferraris, Laure Gatter, Jorge Guevara Lopez, Martina Jurjevic, Agnieszka Kondzielska, Nikolaos Kylonis, Borja Martin Simon, Dana Christina Mohamed, Rene Reiterer, Orsolya Szarka, Peggy Vercauteren och Dilyanka Zhelezarova (revisorer). James Verity gav språkligt stöd.

 

Bakre raden (från vänster till höger): Brian Murphy, Wolfgang Stolz, Johan Adriaan Lok, Juan Ignacio González Bastero och Nikolaos Kylonis.

Främre raden (från vänster till höger): Niamh Mahon, Susanna Rafalzik, Tony Murphy, Anna Despotopoulou och Peter Borsos

Slutnoter

^[1] Punkt 1.21 i årsrapporten för 2020.

^[2] Punkt 5.17 i årsrapporten för 2020.

^[3] I artikel 130 i förordning (EU) nr 1303/2013 begränsas återbetalningen av mellanliggande betalningar till 90 %.

^[4] Punkt 5.40 i årsrapporten för 2020.

^[5] Punkt 122 i yttrande 06/2018 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser.

^[6] Punkterna 6.67–6.72 i årsrapporten för 2017.

^[7] Punkterna 6.73–6.75 i årsrapporten för 2018.

^[8] Punkt 5.39 i årsrapporten för 2019.

^[9] Artikel 75.2a a i förordning (EU) nr 1303/2013.

^[10] Artikel 85 i förordning (EU) nr 1303/2013.

^[11] Systembetingade fel är fel som upptäcks i det granskade urvalet och som påverkar den icke granskade populationen och inträffar under väl definierade och likartade omständigheter (vägledningen EGESIF_15-0002-04, s. 39).

^[12] Artikel 145 i förordning (EU) nr 1303/2013.

^[13] Artikel 145.7 i förordning (EU) nr 1303/2013.

^[14] Punkt 5.56 i årsrapporten för 2019.

^[15] Punkt 6.63 i årsrapporten för 2018.

^[16] Punkterna 6.68–6.71 och rekommendation 6.3 i årsrapporten för 2018.

^[17] Enligt bilaga IV till de årliga verksamhetsrapporterna för 2019.

^[18] Denna del av den årliga förvaltnings- och resultatrapporten är den rapport som kommissionen enligt artikel 318 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska avge.

^[19] Artikel 247.1 b i budgetförordningen: ”Den årliga förvaltnings- och resultatrapporten som omfattar ett klart och koncist sammandrag av de resultat som uppnåtts vad gäller intern kontroll och ekonomisk förvaltning och som avses i den årliga verksamhetsrapporten från varje delegerad utanordnare och som innehåller information om de viktigaste styrformerna i kommissionen samt

(i) en uppskattning av felnivån när det gäller unionens utgifter på grundval av en konsekvent metod och en uppskattning av framtida korrigeringar,

(ii) information om förebyggande och korrigerande åtgärder som avser budgeten, varav det ska framgå vilka budgetkonsekvenserna är av de åtgärder som vidtagits för att skydda unionens budget från lagstridiga utgifter,

(iii) information om genomförandet av kommissionens strategi mot skattebedrägeri.”

^[20] Punkt 1.36 i årsrapporten för 2020.

^[21] Rekommendation 6.3 – Avslutandearrangemang för 2014–2020 – i årsrapporten för 2018.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021

PDF	ISBN 978-92-847-7105-9	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/13	QJ-AB-21-026-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-7097-7	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/438055	QJ-AB-21-026-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen 2021.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar regleras av Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (https://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (https://data.europa.eu/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.