Skyddet av EU:s budget – svartlistning behöver användas bättre

Sammanfattning

I EU och medlemsstaterna ansvarar gemensamt för att skydda EU:s ekonomiska intressen med avseende på EU-medel. ”Svartlistning” (eller uteslutning) är ett viktigt verktyg som internationella organ och nationella myndigheter använder för att skydda sina offentliga finanser. Syftet är att undvika att ingå finansieringsöverenskommelser med otillförlitliga motparter, som exempelvis är inblandade i bedrägeri, korruption, försummelse, penningtvätt eller underlåtenhet att betala skatter. Under 2020 betalade EU ut omkring 150 miljarder euro inom ramen för finansieringsöverenskommelser. Sedan 2016 ansvarar kommissionen för att driva systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) för den fjärdedel av EU:s utgifter (39 miljarder euro) som den förvaltar direkt eller indirekt via genomförandepartner i enlighet med EU:s finansiella regler. När det gäller de tre fjärdedelar av EU:s utgifter som medförvaltas av nationella myndigheter (111 miljarder euro) har medlemsstaterna skyldigheter att följa i fråga om uteslutning, men de måste inte inrätta egna system eller databaser för uteslutning.

II Syftet med denna revision var att bedöma om uteslutning används på ett ändamålsenligt sätt för att skydda EU-medel från otillförlitliga motparter. Vårt fokus låg främst på att bedöma om Edes har fungerat ändamålsenligt inom direkt och indirekt förvaltning. Vi undersökte särskilt ändamålsenligheten i systemet med avseende på dess uteslutningssituationer, uteslutningsförfaranden, svarta lista över uteslutna motparter och arrangemang för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer. När det gäller delad förvaltning valde vi ut fyra medlemsstater för att granska deras arrangemang för uteslutning och identifiera god praxis. Vi genomförde revisionen i syfte att bidra till kommissionens förslag till översyn av EU:s finansiella regler och dess planer på att öka användningen av digitala verktyg och data för att skydda EU:s ekonomiska intressen.

III Vi drog slutsatsen att uteslutning inte används på ett ändamålsenligt sätt för att skydda EU-medel från otillförlitliga motparter. Edes har ett brett spektrum av uteslutningssituationer och gedigna beslutsförfaranden, men kommissionens avdelningar har registrerat få uteslutningar i systemet på grund av brister i arrangemangen för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer. När det gäller delad förvaltning, som inte omfattas av Edes, gör medlemsstaternas olika tillvägagångssätt att användningen av uteslutning för att skydda EU:s budget blir mindre ändamålsenlig totalt sett.

IV När det gäller direkt förvaltning konstaterade vi att Edes har ett brett tillämpningsområde och ett gediget uteslutningsförfarande som grundar sig på en oberoende panels centrala bedömning av ärenden, vilket säkerställer en konsekvent och rättvis behandling av motparter. Men brister i arrangemangen för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer har bidragit till att antalet uteslutningar är lågt. Framför allt är ansvaret för uteslutning splittrat, och det är juridiskt och tekniskt svårt för kommissionens avdelningar att få tillgång till medlemsstaternas uppgifter om uteslutningssituationer, såsom företagsregister och belastningsregister. Även när det finns relevanta uppgifter på EU-nivå, till exempel om bedrägeriutredningar, är det inte alltid de används eller är användbara. I praktiken förlitar sig kommissionen i hög grad på försäkringar på heder och samvete från EU:s motparter om att ingen uteslutningssituation föreligger. I detta sammanhang konstaterade vi att den centrala övervakningen och tillsynen är begränsad när det gäller att identifiera och registrera ärenden i Edes samt att det finns ytterligare möjligheter att främja användningen av Edes och förespråka datadelning och digitala verktyg.

V När det gäller indirekt förvaltning konstaterade vi att genomförandepartnerna har bidragit med få registrerade uteslutningsärenden i Edes. Detta beror till stor del på samma faktorer som vid direkt förvaltning. Andra bidragande faktorer är överenskommelser med genomförandepartner som inte omfattar alla uteslutningssituationer och det faktum att genomförandepartner inte får utesluta motparter innan en slutgiltig dom har fastställts eller ett slutgiltigt administrativt beslut har fattats. Vi konstaterade också att kommissionen har varit långsam med att slutföra sin bedömning av genomförandepartnernas uteslutningsarrangemang.

VI När det gäller delad förvaltning, som till största delen omfattar jordbruks- och sammanhållningsutgifter och som inte omfattas av Edes, framkom vid våra besök i fyra medlemsstater stora skillnader i tillvägagångssättet för uteslutning, vilket bidrar till att skyddet av EU-medel är ojämnt. Vi konstaterade också att vissa medlemsstater bättre skulle kunna utnyttja uppgifter och verktyg på EU-nivå, däribland uppgifter om bedrägerier och oriktigheter och datautvinnings- och riskbedömningsverktyget Arachne. Slutligen konstaterade vi att kommissionen inte har den överblick över medlemsstaternas uteslutningssystem eller tillgängliga uppgifter som behövs för att utarbeta en strategi som förbättrar såväl den egna förmågan som förmågan hos genomförandepartnerna och medlemsstaternas myndigheter att identifiera motparter som befinner sig i – eller riskerar att hamna i – en uteslutningssituation.

VII Vi rekommenderar att kommissionen

• ytterligare utökar tillämpningsområdet för uteslutning,
• stärker genomförandet av Edes,
• förbättrar övervakningen av Edes inom ramen för indirekt förvaltning,
• utökar Edes till att även omfatta delad förvaltning,
• bättre utnyttjar uppgifter och digitala verktyg för uteslutningsändamål.

Inledning

EU:s och medlemsstaternas ansvar för att skydda EU:s budget

01 Under 2020 betalade EU ut omkring 150 miljarder euro¹ inom ramen för finansieringsöverenskommelser. Överenskommelserna omfattar huvudsakligen bidragstilldelningar, byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt samt finansieringsinstrument, såsom lån, garantier eller kapitalinvesteringar. Motparterna är allt från privatpersoner, såsom jordbrukare och forskare, till stora enheter, såsom kommersiella företag, kommuner och icke-statliga organisationer.

02 Kommissionen har det övergripande ansvaret för förvaltningen av EU:s budget. Under 2020 genomförde kommissionen omkring 19 % av driftsutgifterna (28 miljarder euro) inom ramen för överenskommelser direkt via sina egna generaldirektorat och andra avdelningar samt ytterligare 7 % (11 miljarder euro)² indirekt via utvalda ”genomförandepartner”, såsom Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB-gruppen). Medlemsstaternas myndigheter deltar i genomförandet av de återstående 74 % (111 miljarder euro) av EU:s årliga utgifter genom så kallad ”delad förvaltning”, som främst omfattar jordbruks- och sammanhållningsutgifter.

03 Kommissionen delegerar ansvaret för förvaltningen av EU:s budget inom de olika politikområdena till ”utanordnare” inom sina avdelningar (generaldirektorat)³. Utanordnarna ska bland annat underteckna finansieringsöverenskommelser med EU:s motparter (vid direkt förvaltning)⁴ eller med genomförandepartner (vid indirekt förvaltning) för att anförtro dem uppgiften att underteckna överenskommelser med motparter på kommissionens vägnar. Vid delad förvaltning ligger ansvaret för att ingå överenskommelser med motparter hos medlemsstaternas förvaltande myndigheter och utbetalande organ.

04 Enligt EU-lagstiftningen måste kommissionen, genomförandepartnerna och medlemsstaternas myndigheter skydda EU:s budget mot bedrägerier och oriktigheter⁵. De är därför skyldiga att införa ändamålsenliga kontrollsystem⁶. Medlemsstaterna måste vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen⁷. Kommissionen ansvarar för att säkerställa ett lika stort skydd inom alla typer av förvaltning – direkt, indirekt och delad⁸.

Uteslutning hindrar otillförlitliga motparter från att ta emot medel

05 Uteslutning är ett viktigt verktyg som organisationer, till exempel internationella organ och nationella myndigheter, använder för att hindra otillförlitliga motparter från att ansöka om och tilldelas bidrag eller offentliga kontrakt. De viktigaste inslagen i en organisations uteslutningssystem⁹ är följande:

• En ”svart lista” över motparter som uteslutits från att ingå finansieringsöverenskommelser med organisationen.
• Ett antal skäl för att utesluta en motpart, såsom fel i yrkesutövningen, bedrägeri, korruption, penningtvätt eller obetalda skatter (”uteslutningssituationer”).
• Ett förfarande för att lägga till och ta bort motparter från den svarta listan (”uteslutningsförfarande”).
• Arrangemang för att kontrollera om motparter befinner sig i en uteslutningssituation, däribland användning av den svarta listan.

06 Figur 1 visar kopplingarna mellan de viktigaste delarna i ett uteslutningssystem.

07 I praktiken innebär den svarta listan att de ekonomiska förvaltarna inom en enhet i en organisation kan förlita sig på kontroller av en motpart som tidigare utförts av ekonomiska förvaltare inom andra enheter i samma organisation. Om namnen på uteslutna motparter offentliggörs kan även ekonomiska förvaltare i andra organisationer dra nytta av det och det får dessutom en avskräckande effekt. USA:s federala regering och Världsbanksgruppen har länge använt svartlistning, och de har gett inspiration till EU-budgetens uteslutningssystem. Ruta 1 ger en översiktlig beskrivning av USA:s federala regerings uteslutningssystem som tillämpas av landets federala myndigheter.

EU:s rättsliga ram för uteslutning

08 En förutsättning för att EU:s ekonomiska intressen ska kunna skyddas är att man förhindrar att medel betalas ut till motparter som inte har rätt att ta emot dem¹⁰. Enligt EU:s finansiella regler (budgetförordningen)¹¹ ska kommissionen inrätta och driva ett system för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) för EU-medel som betalas ut inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. Kommissionen inrättade Edes 2016.

09 Enligt budgetförordningen ska motparter som befinner sig i en uteslutningssituation uteslutas och/eller åläggas ekonomiska sanktioner¹² (ruta 2). I allvarliga fall kan namnet på motparten offentliggöras i avskräckande syfte¹³.

10 Kommissionens utanordnare ansvarar för att identifiera motparter som bör uteslutas och för att registrera¹⁴ uteslutningsärenden i Edes-databasen (”svarta listan”). Vilket uteslutningsförfarande som ska tillämpas beror på typen av uteslutningssituation. Utanordnarna ska omedelbart utesluta motparter i händelse av konkurs eller insolvens samt underlåtenhet att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter på grundval av slutgiltiga domar eller slutgiltiga administrativa beslut.

11 Om det rör sig om andra uteslutningssituationer ska utanordnaren skicka en begäran om uteslutning till Edes-panelen. Edes-panelen består av en oberoende ordförande, två ständiga ledamöter som utses av generaldirektoratet för budget och en företrädare för den utanordnare som begär uteslutning. Panelen har till uppgift att bedöma fastställda faktiska omständigheter och slutsatser och, om det inte finns en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut, göra en ”preliminär rättslig bedömning”¹⁵.

12 Edes-panelen¹⁶ bedömer de ärenden som utanordnarna hänskjuter till den och utfärdar rekommendationer om huruvida motparten ska uteslutas, åläggas ekonomiska sanktioner och/eller offentliggöras med namn¹⁷. Panelen ansvarar också för att skydda motparternas grundläggande rättigheter, däribland rätten att bli hörd. Efter att ha mottagit panelens rekommendation är den utanordnare som registrerade ärendet ansvarig för att fatta ett slutgiltigt beslut om sanktioner mot motparten.

13 Syftet med ett system för tidig upptäckt är att varna alla utanordnare för motparter som utgör en risk¹⁸. Utanordnarna ska registrera en motpart enligt mekanismen för tidig upptäckt om de dels misstänker att motparten befinner sig i en uteslutningssituation, dels behöver samla in de bevis som krävs för en uteslutning. De ska underrätta motparten om detta, såvida det inte äventyrar en pågående utredning. En motpart som betecknas som ett ärende av tidig upptäckt kan fortsätta att ansöka om och ta emot EU-medel. Ärenden av tidig upptäckt bör avgöras inom högst ett år. För att förlänga tidsfristen ska den behöriga utanordnaren hänskjuta ärendet till Edes-panelen.

14 Edes är för närvarande det enda uteslutningssystem som tillämpas på EU-nivå. Medlemsstaterna är visserligen skyldiga att inrätta kontrollsystem vid delad förvaltning för att skydda EU:s ekonomiska intressen, men EU-lagstiftningen kräver inte att medlemsstaterna inrättar egna system för uteslutning¹⁹. Figur 2 belyser de delar av EU:s budget som omfattas av Edes.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

15 Syftet med denna revision var att bedöma om uteslutning används på ett ändamålsenligt sätt för att skydda EU-medel från otillförlitliga motparter. Revisionen omfattade perioden 2016–2020.

16 Vårt fokus låg främst på att bedöma om Edes fungerade ändamålsenligt inom direkt och indirekt förvaltning. När det gäller Edes bedömde vi särskilt om

• uteslutningssituationerna ger tillräckligt utrymme för att utesluta otillförlitliga motparter,
• uteslutningsförfarandet möjliggör ett gediget beslutsfattande när det gäller motparter som konstaterats befinna sig i en uteslutningssituation,
• databasen över uteslutna motparter (”svarta listan”) innehåller lämpliga namn som gör att den på ett betydande sätt bidrar till att skydda EU:s ekonomiska intressen,
• arrangemangen för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer är lämpliga.

17 Vi samlade in och analyserade information om driften av Edes från

• två avdelningar inom kommissionen som ansvarar för godkännande av driftsutgifter inom direkt förvaltning – Genomförandeorganet för forskning (REA) – respektive indirekt förvaltning – generaldirektoratet för internationella partnerskap (GD Internationella partnerskap),
• två avdelningar inom kommissionen med ansvar för olika politikområden för att skydda EU:s ekonomiska intressen – generaldirektoratet för budget (GD Budget) och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),
• de viktigaste partnerna inom indirekt förvaltning som ansvarar för genomförandet av EU:s finansieringsinstrument, nämligen Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska investeringsfonden (EIF) och ett urval av dess finansiella intermediärer i fyra medlemsstater (Estland, Italien, Polen och Portugal).

18 Vi jämförde Edes med de uteslutningssystem som används av den federala regeringen i USA och Världsbanksgruppen, som vi besökte i februari 2020. Dessutom analyserade och korskontrollerade vi information om motparter och uteslutningssituationer i Edes, EU:s redovisningssystem och andra databaser på EU-nivå, nationella uppgiftskällor samt ett kommersiellt tillgängligt verktyg för uppgifter om efterlevnad²⁰.

19 Avseende delad förvaltning granskade vi arrangemangen i fyra medlemsstater (Estland, Italien, Polen och Portugal), som vi valde ut för att återspegla skillnaderna i tillvägagångssätt när det gäller förvaltningen av offentliga medel. För var och en av dessa medlemsstater valde vi ut ett utbetalande organ och en förvaltande myndighet med ansvar för jordbruks- och sammanhållningsutgifter. På grund av covid-19-utbrottet förlitade vi oss på analyser av officiella handlingar, skriftliga svar från medlemsstaternas myndigheter på våra frågor om hur de använder uteslutning samt intervjuer på distans med tjänstemän vid dessa myndigheter. Vi samlade också in och analyserade information om uteslutning vid delad förvaltning från de avdelningar vid kommissionen som främst berörs, nämligen generaldirektoraten för jordbruk och landsbygdsutveckling, regional- och stadspolitik samt sysselsättning, socialpolitik och inkludering. Vi använde också verktyget för uppgifter om efterlevnad för att granska ett stratifierat urval av motparter inom delad förvaltning med avseende på möjliga uteslutningssituationer.

20 Vi genomförde revisionen i syfte att bidra till kommissionens förslag till översyn av budgetförordningen 2022 och dess planer på att öka användningen av digitala verktyg och data för att skydda EU:s ekonomiska intressen genom att tillhandahålla ett integrerat och driftskompatibelt informations- och övervakningssystem som omfattar alla mottagare av EU-medel²¹.

Iakttagelser

Direkt förvaltning: uteslutningssystemet har en del styrkor, men brister begränsar ändamålsenligheten

Kommissionens uteslutningssystem har ett brett tillämpningsområde och gedigna uteslutningsförfaranden

Edes omfattar ett brett spektrum av motparter, typer av finansieringsöverenskommelser och uteslutningssituationer

21 För att ett uteslutningssystem ska vara ändamålsenligt och ge största möjliga nytta förväntar vi oss att det tillämpas på alla typer av potentiella motparter, omfattar alla typer av finansieringsöverenskommelser och innehåller en fullständig förteckning över uteslutningssituationer.

22 Vi konstaterade att uteslutning omfattar alla typer av motparter i EU som är berättigade att ansöka om och ta emot medel. Möjligheten att utesluta närstående parter, såsom dotterbolag, verkliga huvudmän och ansvariga förvaltare (där de själva inte är mottagare av EU-medel) är dock relativt begränsad enligt budgetförordningen²².

23 Vi konstaterade också att sedan översynen av budgetförordningen 2016 gäller uteslutningssituationer för alla typer av finansieringsöverenskommelser, särskilt kontrakt, bidrag, priser och finansieringsinstrument.

24 Slutligen konstaterade vi att budgetförordningen föreskriver ett brett spektrum av uteslutningssituationer som är jämförbara med dem som används av USA:s federala regering. Vi noterade endast en betydande skillnad: EU:s finansiella regler föreskriver inte att motparter som har skulder till EU:s budget ska uteslutas, men utanordnarna kan minska risken genom att kvitta eventuella skulder mot framtida betalningar, vilket innebär att en uteslutning inte är nödvändig.

Förfarandena i Edes möjliggör ett gediget beslutsfattande om uteslutning

25 Vi förväntar oss att ett gediget förfarande för att lägga till och ta bort motparter garanterar att beslut om uteslutning är giltiga, konsekventa, rättvisa och proportionerliga. I tabell 1 ges en översikt över vår jämförelse mellan Edes och USA:s uteslutningssystem. Världsbanksgruppens uteslutningssystem har samma funktioner som Edes och USA:s uteslutningssystem.

26 Vi konstaterade att Edes har gedigna beslutsförfaranden för uteslutning. Beslutens giltighet garanteras med stöd av slutgiltiga domar eller slutgiltiga administrativa beslut. Om det saknas slutgiltiga domar och beslut (vilka kan dröja månader eller till och med år) är det dessutom möjligt enligt budgetförordningen att utesluta motparter om EU:s ekonomiska intressen är utsatta för betydande risk och det finns tillräckliga fakta eller slutsatser som stöder ett beslut om uteslutning. Under sådana omständigheter måste den behöriga utanordnaren hänskjuta ärendet till Edes-panelen.

27 Precis som i det amerikanska systemet kräver budgetförordningen att motparterna underrättas i förväg och ges möjlighet att lämna synpunkter innan ett beslut om uteslutning fattas. Edes-panelen behandlar motparternas iakttagelser tillsammans med de fakta och slutsatser som utanordnarna lämnar och utfärdar rekommendationer. Panelens bedömningsförfarande skyddar motparternas grundläggande rättigheter, såsom rätten att bli hörd²³.

28 Mellan 2016 och 2020 hänsköt utanordnarna 98 ärenden till panelen. Panelen utfärdade 57 rekommendationer, varav 43 om att utesluta och 14 om att inte utesluta den berörda motparten²⁴. Resterande 41 hänskjutna ärenden var sådana som dragits tillbaka av utanordnaren på grund av ändrade omständigheter, ärenden där panelen inte hade möjlighet att utfärda en rekommendation eller pågående ärenden. Sedan 2016 har utanordnarna alltid valt att följa panelens rekommendationer²⁵. Panelens sammansättning och erfarenhet av att bedöma uteslutningsärenden centralt bidrar till att säkerställa ett konsekvent beslutsfattande. Den grupp av tjänstemän vid GD Budget som ger administrativt stöd till Edes-panelen bidrar också till att säkerställa enhetlighet genom att ge utanordnare inom andra avdelningar råd om huruvida ärenden ska hänskjutas till panelen.

29 När den behöriga utanordnaren har fattat ett beslut om uteslutning är andra utanordnare skyldiga att respektera detta beslut till dess att motpartens uteslutningsperiod har löpt ut. Förutom att avdelningarna har åtkomst till Edes-databasen kan de kontrollera direkt i kommissionens redovisningssystem om en motpart är förtecknad i Edes-databasen innan de gör nya finansiella åtaganden. Motparterna stryks automatiskt från den svarta listan i Edes när deras uteslutningsperiod löper ut. Utanordnarna kan också begära att panelen ändrar en rekommendation om uteslutning för att ta hänsyn till nya fakta eller omständigheter – till exempel när den berörda myndigheten har fastställt en slutgiltig dom eller fattat ett slutgiltigt administrativt beslut eller om motparten har vidtagit korrigerande åtgärder.

Få uteslutna motparter på Edes ”svarta lista”

30 Nyttan av en ”svart lista” beror till stor del på hur lång och omfattande den är, vilket i sin tur främst avgörs av andra viktiga delar i uteslutningssystemet (se figur 1 ovan), såsom följande:

• Vilka olika motparter, typer av finansieringsöverenskommelser och uteslutningssituationer som omfattas.
• Hur uteslutningsförfarandet fungerar.
• Vilka arrangemang som införts för att kontrollera om motparter befinner sig i en uteslutningssituation. Dessa utgör den viktigaste grunden för uteslutningsförfarandet.

31 Vi analyserade de uppgifter om uteslutningsärenden som registrerats i Edes-databasen under perioden 2016–2020. På EU:s svarta lista fanns den 31 december 2020 sammanlagt 448 uteslutna motparter – 430 på grund av insolvens och konkurs och 18 av andra skäl. Insolventa och konkursdrabbade motparter utgör en liten ytterligare risk för EU:s ekonomiska intressen, eftersom det är osannolikt att de kommer att ansöka om mer EU-medel²⁶. Endast två ärenden gällde bedrägeri och korruption. Figur 3 ger en översikt över uteslutningar per typ av situation.

32 EU utesluter mycket få motparter jämfört med USA:s federala regering och Världsbanken. Om man justerar beloppet för de berörda medlen uppskattar vi att USA:s federala regering utesluter mer än femtio gånger fler motparter än vad EU gör inom ramen för Edes (tabell 2). Den amerikanska regeringens och Världsbankens budgetar och motparter skiljer sig visserligen betydligt från EU:s, men den relativt låga andelen uteslutningar inom Edes tyder på att det kan finnas brister i EU:s arrangemang för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer.

33 USA:s federala regering offentliggör alla uteslutningar. Enligt budgetförordningen anses offentliggörande vara en ytterligare sanktion som måste tillämpas proportionellt. Den 31 december 2021 fanns sju motparter förtecknade online i Edes-databasen²⁷.

34 Vi konstaterade att när en motpart väl har uteslutits kommer den sannolikt inte att få ytterligare EU-medel inom ramen för direkt förvaltning. Vi jämförde förteckningen över uteslutna motparter i Edes med förteckningen över alla utestående finansiella åtaganden som registrerats i kommissionens redovisningssystem. Vi identifierade inga ärenden där utanordnare hade gjort nya finansiella åtaganden med uteslutna motparter.

Bristfälliga arrangemang för att kontrollera uteslutningssituationer begränsar Edes ändamålsenlighet

35 Edes har ett brett tillämpningsområde och ett gediget uteslutningsförfarande, men det finns ett antal brister i arrangemangen för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer, vilket i hög grad har bidragit till den relativt låga andelen uteslutningar (se punkterna 36–63).

Ansvaret för att identifiera motparter som bör uteslutas är splittrat inom kommissionen

36 I enlighet med sin decentraliserade styrningsmodell för den ekonomiska förvaltningen har kommissionen delegerat befogenheten att fatta beslut om uteslutning till sina utanordnare. Men själva uppgiften att kontrollera om motparterna befinner sig i en uteslutningssituation utförs vanligtvis av ”delegerade utanordnare” som det finns flera av inom varje avdelning och vilka ansvarar för att göra budgetmässiga och rättsliga åtaganden och godkänna betalningar.

37 Det stora antalet tjänstemän som kan vara inblandade ökar risken för att olika tillvägagångssätt används för att fastställa huruvida motparter befinner sig i en uteslutningssituation. Fem avdelningar, som tillsammans ansvarar för förvaltningen av omkring 50 % av medlen inom ramen för direkt förvaltning, stod för omkring 80 % av alla ärenden (inklusive konkursärenden), och nästan hälften av alla ärenden registrerades av den avdelning och det genomförandeorgan som ansvarar för utgifter för forskning och innovation (GD Forskning och innovation samt REA). Figur 4 visar andelen Edes-ärenden per avdelning vid kommissionen. Om man enbart ser till situationer som inte inbegriper konkurs eller insolvens konstaterade vi att 17 av kommissionens 56 avdelningar och genomförandeorgan registrerade uteslutningsärenden under perioden 2016–2020. 39 av kommissionens avdelningar och genomförandeorgan har aldrig registrerat ett icke konkursrelaterat uteslutningsärende i Edes.

38 I detta sammanhang noterar vi att kommissionens tjänst för internrevision 2019 rapporterade²⁸ att kommissionen saknade ett systematiskt tillvägagångssätt för att kontrollera om motparter befinner sig i en uteslutningssituation och bör omfattas av uteslutningsförfarandet. Vi konstaterade att de avdelningar som vi granskade inte har någon personal som är specialiserad på eller uteslutande har till uppgift att kontrollera om motparter befinner sig i uteslutningssituationer och registrera ärenden i Edes. Tjänsten för internrevision rapporterade också en allmän brist på medvetenhet om Edes inom kommissionen. Som svar på rapporten har kommissionen anordnat utbildningar och medvetandehöjande åtgärder, bland annat om de verktyg som utanordnarna måste använda för att identifiera och rapportera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer.

39 Det splittrade ansvaret för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer märks också tydligt när det gäller fall av misstänkta bedrägerier mot EU:s budget. I sådana fall är den behöriga utanordnaren skyldig att underrätta Olaf om de misstänkta bedrägerierna och att kontrollera om ett fall av tidig upptäckt ska registreras i Edes. Olaf ansvarar för att genomföra utredningar och meddela resultaten av dessa i en rapport med rekommendationer. Olaf är dock inte uttryckligen skyldigt att rekommendera att ett ärende av tidig upptäckt eller ett uteslutningsärende registreras. Den behöriga utanordnaren ska ta hänsyn till Olafs rekommendationer i allmänhet²⁹ och kontrollera om ärendet ska hänskjutas till panelen, om Olafs utredning bekräftar bedrägeri.

40 Vi konstaterade att det inte fanns några tydliga riktlinjer eller förfaranden för Olafs rekommendationer till utanordnarna om registrering av ärenden i Edes. Vid tidpunkten för revisionen höll Olaf på att se över sina förfaranden för att utfärda rekommendationer och övervaka genomförandet av dem. Olaf höll också tillsammans med GD Budget på att ta fram nya instruktioner för utarbetandet av rekommendationer gällande Edes. I enlighet med vad som krävs redogör Olaf dessutom i sin rapport för den preliminära juridiska innebörden av de omständigheter som konstaterats³⁰, men beskrivningarna av omständigheterna kräver ytterligare analys och detaljer innan utanordnarna kan hänskjuta ett uteslutningsärende till Edes-panelen.

Kommissionens avdelningar har svårt att få tillgång till medlemsstaternas uppgifter om motparter

41 Kommissionens arrangemang för att fastställa om motparter befinner sig i en uteslutningssituation bygger ofta på att det finns tillgång till medlemsstaternas uppgifter, eftersom det inte finns några EU-omfattande register eller förteckningar. Figur 5 belyser de viktigaste typerna av nationella uppgiftskällor för en rad olika uteslutningssituationer i Edes³¹.

42 Vid direkt förvaltning kan utanordnarna behöva arbeta med motparter från många olika medlemsstater och länder utanför EU. I samband med detta ställs de inför stora praktiska, rättsliga och tekniska hinder för att få tillgång till uppgifter. Avdelningar med ansvar för direkt förvaltning har vanligtvis ingen privilegierad tillgång till medlemsstaternas uppgifter och måste därför förlita sig på allmänt tillgängliga databaser som kan vara avgiftsbaserade och tillgängliga endast på medlemsstatens språk.

43 Vi konstaterade att tillgången till uppgifter varierar beroende på vilken uteslutningssituation och medlemsstat det gäller. Exempelvis är tillgången till uppgifter om konkursdrabbade och insolventa företag i allmänhet god. Estland, Italien, Polen och Portugal lämnade alla allmänt tillgänglig information om företagens solvens, men den exakta typen av information varierar mellan medlemsstaterna.

44 Även arrangemangen för att kontrollera obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter skiljer sig åt mellan de fyra medlemsstaterna. Till exempel erbjuder Estland kostnadsfri allmän tillgång till sitt elektroniska företagsregister över obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter som överstiger 100 euro. Polens företagsregister innehåller också kostnadsfri allmän information om sådana skulder, om de fortfarande är obetalda 60 dagar efter det att ett indrivningsförfarande inletts. Italien har en särskild myndighet som utfärdar intyg om obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter via en särskild webbplats, men endast om den som begär intyget uppger sin identitet. I Portugal begränsas informationen om obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter till användare som har behörighet till regeringens it-plattform.

45 Dessutom finns det rättsliga begränsningar för tillgången till relevanta belastningsregister. Framför allt kan det krävas tillstånd från medlemsstaternas myndigheter eller till och med från den berörda personen för att få information om en motpart. I vissa fall är en persons belastningsregister endast tillgängligt i form av ett intyg vars äkthet kan vara svår för kommissionen att kontrollera.

46 Ett annat problem som kommissionen står inför är att identifiera motparten i de olika registren. Eftersom det saknas en EU-identifierare som är unik för ett visst företag eller en viss person är det svårt att matcha uppgifter från olika dataset. Sådana unika identifierare används i vissa jurisdiktioner, till exempel USA. I de fyra medlemsstater som vi granskade kunde de nationella statliga myndigheterna använda företagens eller personernas skatteregistreringsnummer. Dessa identifierare offentliggörs dock inte i alla relevanta offentliga register och var därför inte tillgängliga för kommissionen.

47 Ett sätt att mildra effekterna av datafragmentering och bristen på tydliga identifierare är att använda datautvinningsverktyg. Sådana verktyg används i stor utsträckning inom finanssektorn för att identifiera motparter som utgör en risk. Men de nuvarande kommersiella datautvinningsverktygen är inte riktigt anpassade till kommissionens behov, eftersom de inte omfattar alla EU:s skäl för uteslutning och bygger på offentliga uppgifter vars kvalitet och fullständighet är osäker. Sådana verktyg kan sammanställa information som är relevant för ärenden av tidig upptäckt, men de kan inte tillhandahålla de faktiska omständigheter och slutsatser som krävs för uteslutning i Edes.

48 Kommissionen har utvecklat ett datautvinnings- och riskbedömningsverktyg som främst är avsett för revisions- och kontrolländamål inom ramen för delad förvaltning (punkt 84). Detta verktyg skulle också kunna användas för direkt och indirekt förvaltning. Om det ska kunna användas för att identifiera motparter som befinner sig i en uteslutningssituation måste man dock finna lösningar på de praktiska, tekniska och rättsliga hinder som beskrivs ovan. För att detta ska kunna ske krävs EU-lagstiftning som ger tillgång till befintliga uppgifter från medlemsstaterna samt ytterligare digitalisering, datadelning och analys när det gäller förvaltningen av EU-medel.

Uppgiftskällor på EU-nivå underutnyttjade när det gäller att identifiera motparter som bör uteslutas

49 Enligt budgetförordningen ska utanordnarna använda ett antal uppgiftskällor på EU-nivå för att identifiera motparter som befinner sig i vissa uteslutningssituationer³². Figur 6 belyser de huvudsakliga uteslutningssituationer för vilka det finns uppgiftskällor på EU-nivå. Om information från dessa uppgiftskällor antyder att det finns en risk för att en motpart befinner sig i en uteslutningssituation ska den behöriga utanordnaren registrera ett ärende av tidig upptäckt eller uteslutning³³. Källorna överlappar delvis varandra, eftersom tidig upptäckt och uteslutning kan vara resultatet av en Olaf-utredning som ursprungligen inleddes på grundval av bevis som samlats in under revisioner på EU-nivå eller andra kontroller. Vi undersökte hur tidig upptäckt och andra uppgiftskällor på EU-nivå används för att kontrollera uteslutningssituationer.

Tidig upptäckt

50 Eftersom tidig upptäckt avser motparter som förmodas befinna sig i en uteslutningssituation förväntade vi oss att det ofta skulle leda till uteslutning. Men endast totalt 90 ärenden av tidig upptäckt avslutades mellan 2016 och 2020. Av de 90 ärendena ledde endast 15 till uteslutning, åtta på grund av konkurs eller insolvens och sju av andra skäl. Av de återstående 75 ärendena avslutades 13 innan tidsfristen på ett år löpte ut, utan att någon anledning registrerades i Edes-databasen, och 62 avslutades automatiskt efter ett år. Den 31 december 2020 fanns elva pågående ärenden av tidig upptäckt i Edes-databasen. Antalet ärenden förefaller lågt med tanke på de uppgiftskällor som utanordnarna måste använda.

51 Det faktum att ärenden avslutas automatiskt efter ett år³⁴ kan medföra att tidig upptäckt spelar en mindre roll i övervakningen av motparter som utgör en risk om det tar mer än ett år att erhålla en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut. Utanordnarna får dock endast förlänga tidsfristen för ärenden som hänskjuts till Edes-panelen för uteslutning³⁵.

Olafs uppgifter om bedrägeriutredningar

52 Vi förväntade oss att en betydande andel av Olafs utredningar skulle resultera i att de berörda motparterna registreras som ärenden av tidig upptäckt. Men vi konstaterade att utanordnarna registrerar få ärenden i Edes till följd av Olafs utredningar. Av de 257 utredningar som Olaf avslutade mellan 2016 och mitten av 2020³⁶ och som avsåg utgifter för direkt förvaltning gällde 143 ärenden antingen misstänkta bedrägerier (76 ärenden) eller oriktigheter (67 ärenden). Tio av de berörda motparterna uteslöts – fem på grund av konkurs och fem av andra skäl. Dessutom registrerades sex motparter som ärenden av tidig upptäckt.

53 Såsom anges ovan (punkterna 39 och 40) får utanordnarna information om resultaten av Olafs utredningar i form av rapporter. Rapporterna bygger på uppgifter i Olafs ärendehanteringssystem. Det är också viktigt för utanordnarna att känna till vilka relevanta utredningar som pågår. Men kommissionen har inte direkt tillgång till de uppgifter som är av betydelse för tidig upptäckt och uteslutning.

54 Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) inledde sin verksamhet i juni 2021 och ansvarar sedan dess för att utreda och lagföra brott mot EU:s ekonomiska intressen. Vid tidpunkten för revisionen höll Eppo på att inrätta ett eget ärendehanteringssystem³⁷. I enlighet med förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten är det möjligt att utbyta information mellan Olafs och Eppos ärendehanteringssystem om huruvida en motpart är under utredning. Dessutom informerar Eppo kommissionen om hur den följer upp ärenden som hänskjutits till den³⁸.

Systemet för hantering av oriktigheter

55 I budgetförordningen föreskrivs också att utanordnare vid direkt förvaltning ska använda de uppgifter som medlemsstaterna är skyldiga att rapportera om bedrägerier och oriktigheter inom ramen för delad förvaltning³⁹. Rapporteringen sker via systemet för hantering av oriktigheter, som alla utanordnare har tillgång till. Utanordnarna ansvarar för att kontrollera om någon av ”deras” motparter är förtecknad i systemet⁴⁰. År 2019 rapporterade tjänsten för internrevision att de ansvariga avdelningarna inte systematiskt kontrollerar denna information i systemet⁴¹. Vår analys gav inga belägg för att något av de 2 473 ärenden som medlemsstaterna rapporterade under perioden 2016–2020 hade registrerats i Edes. Vi upptäckte dock sju fall där kommissionen hade gjort ytterligare åtaganden inom ramen för direkt förvaltning med motparter som var registrerade i systemet utan att vi hittade bevis på några föregående uteslutningsbedömningar. Detta tyder på att uppgifterna i systemet för hantering av oriktigheter skulle kunna användas bättre för uteslutningsändamål inom direkt förvaltning.

Revisioner och efterhandskontroller

56 I budgetförordningen anges också revisioner och efterhandskontroller av revisionsrätten, tjänsten för internrevision och kommissionens avdelningar som potentiella källor till ärenden i Edes. Revisionsrätten översänder detaljerade uppgifter om oriktigheter som den upptäcker till kommissionen och, vid misstänkt bedrägeri, även till Olaf och Eppo⁴². Om kommissionen i sina revisioner eller efterhandskontroller identifierar misstänkt bedrägeri är utanordnarna på samma sätt skyldiga att skicka den informationen till Olaf för utredning. Utanordnarna ska se till att dessa uppgiftskällor används som grund för ärenden av tidig upptäckt och uteslutning. Kommissionen har inte gjort några uteslutningar på grund av oriktigheter trots att den rapporterade nästan 8 000 oriktigheter inom direkt förvaltning för perioden 2016–2020⁴³ som upptäckts vid efterhandskontroller och revisioner.

Kommissionen förlitar sig i alltför hög grad på motparternas försäkringar om att ingen uteslutningssituation föreligger

57 På grund av svårigheter att kontrollera motparterna mot de huvudsakliga uppgiftskällorna på nationell nivå och EU-nivå (punkterna 41–56) kontrollerar inte kommissionens ansvariga avdelningar i praktiken om var och en av motparterna befinner sig i uteslutningssituationer innan de ingår finansieringsöverenskommelser. Enligt budgetförordningen ska motparterna i normala fall avge en försäkran om huruvida de befinner sig i en uteslutningssituation⁴⁴. De kan till exempel vara skyldiga att avge en försäkran⁴⁵ om eventuella ”faktiska omständigheter som fastställts i samband med revisioner eller utredningar” som utförts av Eppo, revisionsrätten, Olaf eller den interna revisorn eller vid ”någon annan verifiering, revision eller kontroll som utförts på utanordnarens ansvar”.

58 En försäkran på heder och samvete om att ingen uteslutningssituation föreligger krävs i de flesta fall. Utanordnarna kan besluta att inte kräva in bevis från motparterna som stöder försäkran på heder och samvete. Till exempel kräver inte GD Internationella partnerskap en försäkran på heder och samvete för bidrag som understiger 15 000 euro eller handlingar som styrker en försäkran för bidrag som understiger 60 000 euro⁴⁶. När det gäller upphandlingskontrakt kräver utanordnarna ofta att motparten lämnar in styrkande handlingar, eller intyg som krävs enligt lagstiftningen i motpartens land, om att den inte befinner sig i en uteslutningssituation.

59 Det faktum att kommissionen i sina förfaranden för tilldelning av bidrag och upphandling förlitar sig på försäkringar på heder och samvete minskar sannolikheten för att upptäcka att en motpart befinner sig i en uteslutningssituation innan en finansieringsöverenskommelse ingås. Det strider också mot huvudsyftet med att införa ett uteslutningssystem, nämligen att övergå från en modell för att skydda ekonomin som bygger på upptäckt och korrigerande åtgärder till en modell som bygger på förebyggande åtgärder.

Ansvaret för den centrala övervakningen och tillsynen när det gäller att identifiera motparter som bör uteslutas är begränsat

60 Eftersom det är många utanordnare inom kommissionen som ansvarar för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer måste deras arbete övervakas och kontrolleras för att Edes ska fungera ändamålsenligt. Budgetförordningen föreskriver att det ska göras en central bedömning av registrerade uteslutningsärenden men inte att det ska ske en central övervakning och rapportering av hur ändamålsenligt de ansvariga avdelningarna lyckas identifiera sådana ärenden.

61 I praktiken såg vi att den centrala övervakningen och tillsynen över att ärenden identifieras och registreras i Edes var begränsad mellan 2016 och 2020. I januari 2021 rapporterade Olaf och GD Budget om uppföljningen av rekommendationer som utfärdats mellan 2012 och mitten av 2019 till kommissionens förvaltningsstyrelse⁴⁷. Detta gjordes som svar på en iakttagelse av tjänsten för internrevision om att det saknades lämplig intern övervakning av hur Olafs rekommendationer följdes upp⁴⁸. Vid tidpunkten för vår revision hade ingen central övervakning ägt rum av hur utanordnarna använder andra uppgiftskällor, såsom ärenden i systemet för hantering av oriktigheter, revisioner som utförts av revisionsrätten och tjänsten för internrevision eller efterhandskontroller som utförts av kommissionens avdelningar.

62 Tjänsten för internrevision kommenterade också behovet av att stärka riktlinjerna och tillämpa Edes i praktiken⁴⁹. Framför allt konstaterade den att avdelningarnas arrangemang för att identifiera ärenden som bör leda till ett Edes-förfarande behövde förbättras och bli en mer integrerad del i det interna kontrollsystemet. Vi noterar att en intern vägledning för Edes blev klar i oktober 2018. Vägledningen innehåller tydlig information om när ärenden ska registreras i Edes samt om vad uteslutningsförfarandet ska omfatta och hur det ska genomföras. Det saknas dock vägledning om hur utanordnarna ska använda de olika uppgiftskällorna för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer.

63 Eftersom det saknas central övervakning har kommissionen svårt att förbättra ändamålsenligheten i Edes. Bättre övervakning skulle vara till hjälp för att identifiera god praxis och utveckla riktlinjer för utanordnarna. Sådan vägledning skulle kunna bidra till att främja ett mer systematiskt tillvägagångssätt när det gäller användningen av tillgängliga uppgiftskällor för att identifiera motparter som befinner sig i en uteslutningssituation och registrera dem i Edes-databasen. Dessutom skulle den avdelning som ansvarar för den centrala övervakningen ha goda möjligheter att verka för bättre tillgång till uppgifter på EU-nivå och nationell nivå.

Indirekt förvaltning: genomförandet av systemet för tidig upptäckt och uteslutning har tagit längre tid än planerat

Genomförandepartnerna har endast bidragit i liten utsträckning till antalet ärenden av tidig upptäckt och uteslutning

64 Sedan 2016 har Edes omfattat EU-medel som kommissionen förvaltar indirekt inom ramen för överenskommelser med genomförandepartner. Vi undersökte i vilken utsträckning de viktigaste delarna i Edes (Edes-databasen över svartlistade motparter, uteslutningssituationer och uteslutningsförfaranden samt arrangemang för kontroll av motparter) hade genomförts inom indirekt förvaltning.

65 Enligt budgetförordningen kan kommissionen anförtro förvaltningen av medel åt genomförandepartner, förutsatt att de kan skydda EU:s ekonomiska intressen på tillräckligt hög nivå. Budgetförordningen⁵⁰ kräver att utanordnarna gör en ”pelarbedömning” av de arrangemang för ekonomisk förvaltning som kommissionens viktigaste genomförandepartner använder.

66 Enligt överenskommelserna med kommissionen får genomförandepartnerna inte tillhandahålla ekonomiskt stöd från EU till en motpart som befinner sig i en uteslutningssituation, och de ska underrätta kommissionen om alla motparter som de anser befinna sig i en sådan situation. På så sätt har utanordnarna möjlighet att bedöma om motparten bör bli föremål för ett uteslutningsförfarande som omfattar alla direkt och indirekt förvaltade medel. Vi fann dock inga belägg i Edes för att det mellan 2016 och 2020 hade förekommit uteslutningsärenden som härrörde från underrättelser från genomförandepartner. Och till exempel identifierade GD Internationella partnerskap, den avdelning vid kommissionen som har flest genomförandepartner, endast ett ärende.

67 Anledningarna till att det saknas ärenden i Edes som rör motparter till genomförandepartner är till stor del desamma som vid direkt förvaltning:

• Splittrat ansvar för uteslutning – Kommissionen har överenskommelser med omkring 200 genomförandepartner, som i sin tur kan anförtro genomförandet av EU-åtgärder åt underleverantörer eller andra intermediärer. Exempelvis tillhandahåller EIF finansiering till små och medelstora företag genom finansiella intermediärer. Figur 7 visar de många aktörerna och avtalsnivåerna inom indirekt förvaltning.
• Svårigheter att få tillgång till nationella uppgifter – Genomförandepartnernas kontroller av motparter begränsas av tillgången till relevanta nationella uppgifter om vissa uteslutningssituationer. Många av de viktigaste genomförandepartnerna, till exempel EIB-gruppen, arbetar med motparter som är etablerade i en rad olika jurisdiktioner.
• Uppgiftskällor på EU-nivå – Genomförandepartnerna ställs inför begränsningar som liknar (eller till och med är större än) dem kommissionen ställs inför när det gäller att använda uppgiftskällor på EU-nivå. Till exempel har intermediärer, till skillnad från kommissionens avdelningar, inte tillgång till de delar av Edes-databasen som inte är offentliga eller till systemet för hantering av oriktigheter.
• Förlitan på försäkringar på heder och samvete – Genomförandepartner kan (och måste ofta) förlita sig på försäkringar på heder och samvete om att ingen uteslutningssituation föreligger när de ingår överenskommelser med motparter.
• Svagt centralt ansvar för övervakning och tillsyn – Kommissionen har ännu inte undersökt varför genomförandepartnerna har rapporterat så få ärenden av motparter som befinner sig i uteslutningssituationer.

68 Vi fann ett antal andra faktorer som också kan bidra till den låga andelen anmälningar från genomförandepartner om motparter som befinner sig i uteslutningssituationer för bidrag och kontrakt:

• Överenskommelser med genomförandepartner omfattar eventuellt inte alla uteslutningssituationer, eftersom undantag förhandlas fram för att återspegla genomförandepartnernas specifika arrangemang. Exempelvis omfattar de ekonomiska och administrativa ramavtalen med EIB⁵¹ och EIF⁵² fem av de sju uteslutningssituationerna i Edes.
• Genomförandepartner kanske inte har befogenhet att utesluta motparter innan det finns en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut.

69 När det gäller finansieringsinstrument minskar sannolikheten för att motparter som befinner sig i uteslutningssituationer får ekonomiskt stöd från EU om systemen för att granska motparter är ändamålsenliga. Exempelvis kontrollerar EIB sina motparters tillförlitlighet innan det överväger om de är berättigade till EU-stöd. Liknande förfaranden tillämpas av EIF:s finansiella intermediärer.

Bedömningarna av genomförandepartnernas uteslutningssystem har blivit kraftigt försenade

70 Vid tidpunkten för revisionen hade kommissionen ingen fullständig överblick över de specifika uteslutningssituationer eller arrangemang för uteslutning som genomförandepartnerna tillämpade. Detta berodde delvis på att pelarbedömningarna av genomförandepartnernas ekonomiska förvaltning av EU:s utgifter för perioden 2021–2027 var försenade.

71 Enligt bedömningarna måste genomförandepartner anlita externa revisorer som granskar och rapporterar om deras system. Före 2019 omfattade bedömningarna ingen specifik pelare för genomförandepartnernas uteslutningsarrangemang, och 2019 lade kommissionen till en ny pelare om uteslutning i bedömningarna av genomförandepartnerna för perioden 2021–2027⁵³. Bestämmelserna om Edes återspeglas i kravspecifikationerna för pelarbedömningar.

72 Den 31 december 2020 hade endast 5 % av pelarbedömningarna uppdaterats på grund av förseningar till följd av covid-19-pandemin. Kommissionen förlängde tidsfristen för slutförandet av bedömningarna till slutet av 2021. I slutet av 2021 hade omkring 42 % av pelarbedömningarna uppdaterats. De uppdaterade pelarbedömningarna förväntas öka kommissionens förståelse av hur genomförandepartnerna använder specifika uteslutningssituationer och hur deras arrangemang för att identifiera motparter som bör uteslutas fungerar. Men om kommissionen inte övervakar hur genomförandepartnerna sedan går till väga kan den inte fullt ut säkerställa att överblicken över hur uteslutningssystemen tillämpas stämmer.

Delad förvaltning: olika tillvägagångssätt gör uteslutning mindre ändamålsenligt totalt sett

Medlemsstaternas olika tillvägagångssätt för uteslutning leder till ett ojämnt skydd av EU:s ekonomiska intressen

73 Uteslutningssystem, såsom Edes, kan bidra till att säkerställa ett jämnt skydd av EU:s ekonomiska intressen när det gäller EU-medel med delad förvaltning. Vi undersökte medlemsstaternas skyldigheter enligt EU-lagstiftningen i samband med uteslutning och granskade de arrangemang som gäller för sammanhållnings- och jordbruksutgifter i fyra medlemsstater (Estland, Italien, Polen och Portugal).

74 EU-lagstiftningen kräver inte att medlemsstaterna inrättar uteslutningssystem som är jämförbara med Edes, varken när det gäller EU-medel eller egna offentliga medel. Däremot har medlemsstaterna enligt budgetförordningen, sektorsspecifik lagstiftning om utgifter med delad förvaltning och EU:s direktiv om offentlig upphandling ett antal skyldigheter kopplade till uteslutning som syftar till att skydda EU:s ekonomiska intressen.

75 Enligt budgetförordningen ska medlemsstaternas myndigheter inrätta ändamålsenliga system för intern kontroll för att förebygga eller upptäcka och korrigera oriktigheter och bedrägerier⁵⁴, men den kräver inte att de har en svart lista och tillämpar uteslutningssituationer och uteslutningsförfaranden liknande dem i Edes, som endast omfattar utgifter med direkt och indirekt förvaltning. Enligt budgetförordningen och den sektorsspecifika lagstiftningen⁵⁵ ska medlemsstaterna också använda systemet för hantering av oriktigheter för att rapportera fall av bedrägerier och oriktigheter som rör EU-medel inom ramen för delad förvaltning⁵⁶. Kommissionen måste dock samråda med medlemsstaterna innan den använder uppgifter som rapporteras på detta sätt⁵⁷ och kan endast använda uppgifterna för att utesluta motparter från att ta emot direkt eller indirekt förvaltade medel.

76 Enligt den sektorsspecifika lagstiftningen för utgifter med delad förvaltning behöver inte medlemsstaterna inrätta uteslutningssystem inom respektive område, även om vissa bestämmelser för sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingsutgifter rör uteslutning. Enligt sammanhållningsförordningarna är det till exempel inte tillåtet för företag i ekonomiska svårigheter att ta emot EU-medel⁵⁸, vilket är jämförbart med den uteslutningssituation i Edes som rör konkurs och insolvens⁵⁹. Bortsett från möjligheten att utesluta en stödmottagare från samma åtgärd i två år⁶⁰ finns det inom jordbruksområdet inga rättsliga krav på att tillämpa uteslutningssituationer på motparter som ansöker om de stödrättighetsbaserade betalningar som utgör huvuddelen av EU:s utgifter på detta område, trots att mottagarna kan vara stora företag eller personer med stor nettoförmögenhet.

77 Enligt EU:s direktiv om offentlig upphandling⁶¹ ska medlemsstaternas myndigheter utesluta motparter som befinner sig i vissa situationer. Kravet gäller all offentlig upphandling i medlemsstaterna, inklusive offentlig upphandling som omfattar EU-medel. I direktivet förtecknas obligatoriska och frivilliga uteslutningssituationer som medlemsstaterna ska införliva i sin nationella lagstiftning. De frivilliga situationerna omfattar sådana som är obligatoriska inom Edes, såsom konkurs, insolvens och andra liknande situationer. I vissa jurisdiktioner har medlemsstaternas myndigheter i praktiken stort utrymme att själva bestämma vilka uteslutningssituationer som ska tillämpas i specifika upphandlingsförfaranden.

78 Detta lapptäcke av skyldigheter när det gäller uteslutning är inte ändamålsenligt som grund för att använda uteslutning i syfte att skydda EU:s budget inom ramen för delad förvaltning. Framför allt innebär det att det inte finns någon gemensam rättslig definition av vad som utgör en uteslutningssituation för de motparter som erhåller EU-medel inom ramen för delad förvaltning. Det innebär också att det inte finns några regler om att motparter som är uteslutna från att ta emot EU-medel i en medlemsstat även ska uteslutas i andra medlemsstater. Dessutom är inte medlemsstaternas myndigheter skyldiga att kontrollera uppgifter i eller tillämpa uteslutningslistan i Edes (punkt 83)⁶².

79 Eftersom det saknas en enhetlig uppsättning skyldigheter på EU-nivå noterade vi stora skillnader i medlemsstaternas tillvägagångssätt för uteslutning. Det är den nationella lagstiftningen som avgör i vilken utsträckning medlemsstaterna använder uteslutning för att förhindra att otillförlitliga motparter får medel inom ramen för delad förvaltning. Ingen av de fyra medlemsstater som omfattades av vår revision hade inrättat ett fullfjädrat uteslutningssystem som omfattar alla de olika typer av EU-medel som de förvaltar.

80 Den bristande överensstämmelsen inom delad förvaltning innebär att motparter som befinner sig i likartade situationer eventuellt behandlas olika. Polens nationella lagstiftning om offentliga finanser fastställer till exempel ett begränsat uteslutningssystem som omfattar mottagare av EU:s strukturfondsmedel som har skulder eller som dömts för bedrägeri, korruption eller andra brott mot EU:s budget. I Estland kan motparter hindras från att ta emot EU-medel om de dömts för bedrägeri, korruption eller annan brottslig verksamhet som inte rör EU-medel. I Italien kräver den nationella lagstiftningen att de slutliga stödmottagarna ska genomgå antimaffiakontroller och erhålla ett intyg innan de kan få jordbruks- eller sammanhållningsstöd från EU. I Portugal är motparter som har skulder till Sammanhållningsfonden inte berättigade till ytterligare EU-finansiering.

81 Motparter som befinner sig i likartade situationer kommer också att behandlas olika vid delad förvaltning jämfört med direkt förvaltning. Framför allt finns det vid delad förvaltning ingen rättslig grund på EU-nivå för att tillämpa preliminär rättslig bedömning i syfte att utesluta motparter. I de fyra medlemsstater som omfattades av vår revision konstaterade vi skillnader när det gäller i vilken utsträckning det krävs slutgiltiga domar eller administrativa beslut för de olika uteslutningssituationerna innan myndigheterna kan utesluta en motpart från att ansöka om eller ta emot EU-medel. Faktum är att EU:s nuvarande finansiella regler ger mindre utrymme för att använda uteslutning i syfte att skydda EU:s ekonomiska intressen vid delad förvaltning än vid direkt förvaltning.

Medlemsstaterna skulle kunna utnyttja uppgifter och verktyg på EU-nivå bättre

82 Medlemsstaternas myndigheter har tre huvudsakliga uppgiftskällor på EU-nivå till sitt förfogande för uteslutningsändamål: Edes, uppgifter från Olaf om bedrägerier och oriktigheter samt datautvinnings- och riskbedömningsverktyget Arachne. Vi undersökte hur medlemsstaterna använder de uppgiftskällor och verktyg som finns på EU-nivå.

83 Medlemsstaternas myndigheter kan kontrollera uppgifter i Edes men är inte skyldiga att göra det enligt EU:s finansiella regler. Såsom anges i tjänsten för internrevisions rapport om Edes från 2019 hade endast 16 medlemsstater utsett en nationell användaradministratör för Edes, och endast fyra av dem hade regelbundet varit inne i systemet. På samma sätt konstaterade tjänsten för internrevision att de förvaltande myndigheterna inte känner till Olaf-utredningar eller ärenden i systemet för hantering av oriktigheter som rör motparter till de förvaltande myndigheterna i andra medlemsstater.

84 Arachne är EU:s datautvinningsverktyg för att skydda EU:s ekonomiska intressen. Det är utformat för att identifiera motparter som utgör en risk men inte specifikt dem som befinner sig i uteslutningssituationer. Kommissionen utvecklade ursprungligen Arachne för att hjälpa medlemsstaternas förvaltande myndigheter på sammanhållningsområdet att genomföra revisioner och kontroller. Under pilotprojektet på jordbruksområdet använder sju utbetalande organ Arachne, och ytterligare fyra utbetalande organ håller på att testa det.

85 Nyttan av ett datautvinningsverktyg beror i hög grad på de tillgängliga underliggande uppgifternas kvantitet och kvalitet. Vi konstaterade att Arachne var till begränsad nytta för uteslutningsändamål, eftersom verktygets tillämpningsområde inom ramen för delad förvaltning inskränker sig till sammanhållningsområdet och ett pilotprojekt på jordbruksområdet samt eftersom följande saknas:

• EU-uppgifter från Olaf, systemet för hantering av oriktigheter och Edes.
• Kontroller av projektens fullständighet och riktighet från medlemsstaternas sida.
• Tydligt definierade indikatorer för Edes uteslutningssituationer.

86 Vi noterar att kommissionen har åtagit sig att undersöka möjligheterna att utöka användningen av Arachne till alla typer av förvaltning (direkt, indirekt och delad) som en del av sin strategi mot bedrägerier⁶³.

87 Enligt den sektorsspecifika lagstiftningen för perioden 2021–2027, som omfattar fonderna inom förordningen om gemensamma bestämmelser och den gemensamma jordbrukspolitiken samt faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och brexitjusteringsreserven, ska kommissionens gemensamma datautvinnings- och riskbedömningsverktyg (dvs. Arachne) användas. Det kommer fortfarande att vara frivilligt för medlemsstaterna att använda verktyget, men enligt det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin för perioden ska kommissionen tillhandahålla verktyget så att det så småningom kan användas av alla medlemsstater⁶⁴.

Kommissionen har inte den överblick som krävs över medlemsstaternas uteslutningsarrangemang och uppgifter

88 Vid våra intervjuer med de viktigaste generaldirektoraten med ansvar för delad förvaltning framkom att de inte har någon överblick över medlemsstaternas uteslutningsarrangemang. En sådan överblick skulle kunna underlätta direkta insatser för att förbättra användningen av uteslutning i syfte att skydda EU:s ekonomiska intressen inom alla typer av förvaltning. Den skulle också kunna användas för att informera finansiella aktörer som deltar i genomförandet av EU:s budget om vilka nationella uppgiftskällor som finns när det gäller uteslutning. Bättre användning och återanvändning av tillgängliga uppgifter på nationell nivå och EU-nivå är en förutsättning för att skapa ett ändamålsenligt datautvinningsverktyg som kan hjälpa kommissionens utanordnare att identifiera motparter som befinner sig i – eller riskerar att hamna i – uteslutningssituationer.

Slutsatser och rekommendationer

89 Syftet med denna revision var att bedöma om uteslutning används på ett ändamålsenligt sätt för att skydda EU-medel från otillförlitliga motparter. Vi drog slutsatsen att så inte är fallet. Edes har visserligen ett brett tillämpningsområde och gedigna beslutsförfaranden, men vid utgången av 2020 hade kommissionen endast registrerat 18 icke konkursrelaterade uteslutningar i systemet på grund av brister i arrangemangen för att identifiera motparter som befinner sig i uteslutningssituationer. Detta beror framför allt på att ansvaret för uteslutning är splittrat, att det är svårt att få tillgång till uppgifter från medlemsstaterna, att uppgifter på EU-nivå underutnyttjas, att alltför stor tillit sätts till motparternas egna försäkringar och att den centrala övervakningen och tillsynen är begränsad. När det gäller delad förvaltning, som inte omfattas av Edes, gör medlemsstaternas olika tillvägagångssätt att användningen av uteslutning för att skydda EU:s budget blir mindre ändamålsenlig totalt sett.

90 När det gäller direkt förvaltning konstaterade vi att Edes omfattar ett brett spektrum av motparter, typer av finansieringsöverenskommelser och uteslutningssituationer. Det finns dock ett visst utrymme för att utöka antalet uteslutningssituationer (punkterna 21–24).

Rekommendation 1 – Utöka tillämpningsområdet för uteslutning

När kommissionen utarbetar sitt förslag till lagstiftaren om översyn av budgetförordningen bör den behandla frågan om uteslutning av dotterbolag, verkliga huvudmän och ansvariga förvaltare för EU:s motparter, även om dessa inte själva är motparter till EU.

Måldatum för genomförande: 2022.

91 Vi konstaterade också att uteslutningsförfarandena i Edes möjliggör ett gediget beslutsfattande om motparter som befinner sig i uteslutningssituationer. Framför allt ger de möjlighet att utesluta motparter utan att behöva vänta i flera år på en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut. En central bedömning av ärenden av en oberoende panel bidrar till att säkerställa en enhetlig och rättvis behandling av motparter (punkterna 25–29).

92 Vi fann dock följande brister i arrangemangen för att identifiera huruvida motparter befinner sig i uteslutningssituationer, vilka har bidragit till det låga antalet uteslutningar:

• Ansvaret för att identifiera motparter som bör uteslutas är splittrat vilket undergräver den systematiska bedömningen av motparter.
• Kommissionen använder inte i tillräcklig utsträckning några av de viktigaste uppgiftskällorna på EU-nivå.
• Kommissionen har svårt att få tillgång till nationella uppgifter om vissa uteslutningssituationer på grund av rättsliga begränsningar och tekniska hinder.
• Kommissionen förlitar sig ofta på motparternas försäkringar om att ingen uteslutningssituation föreligger utan ytterligare kontroller (punkterna 30–59).

93 Den centrala övervakningen och tillsynen över hur kommissionens avdelningar identifierar motparter som bör uteslutas är begränsad, vilket har bidragit till att dessa brister kvarstår. Vi anser att det behövs starkare övervaknings- och tillsynsarrangemang för att utnyttja uteslutning på ett bättre sätt. En sådan övervakning skulle underlättas av ett ärendehanteringssystem som kan ge en överblick över pågående och avslutade ärenden. Den skulle också underlättas om efterhandskontrollerna av huruvida motparter befinner sig i en uteslutningssituation förbättrades, om utanordnarna fick vägledning om hur tillgängliga uppgifter ska användas och om användningen av Edes främjades ytterligare (punkterna 60–63).

Rekommendation 2 – Stärk genomförandet av systemet för tidig upptäckt och uteslutning inom direkt och indirekt förvaltning

Kommissionen bör göra följande:

1. Utveckla ett ärendehanteringssystem som kan ge en överblick över pågående och avslutade ärenden.
2. Stärka sin interna tillsyn av att Edes fungerar ändamålsenligt, bland annat genom att övervaka utanordnarnas
   1. uppföljning av Olafs och Eppos rekommendationer om tidig upptäckt eller uteslutning,
   2. verksamhet och användning av tillgängliga uppgiftskällor för att identifiera uteslutningsärenden, såsom ärenden av tidig upptäckt, registreringar i systemet för hantering av oriktigheter, Olafs och Eppos pågående bedrägeriutredningar, slutliga granskningsresultat, beslut i konkurrensärenden och anmälningar från genomförandepartner,
   3. genomförande av Edes-panelens rekommendationer.
3. Genomföra efterhandskontroller för att fastställa om motparterna befinner sig i en uteslutningssituation, särskilt när utanordnarna förlitar sig på försäkringar på heder och samvete.
4. Utarbeta standardförfaranden och riktlinjer för utanordnare om hur de ska använda uppgiftskällor på EU-nivå, såsom ärenden av tidig upptäckt, registreringar i systemet för hantering av oriktigheter, Olafs och Eppos bedrägeriutredningar, granskningsresultat, konkurrensmål och anmälningar från genomförandepartner.
5. Öka medvetenheten om tidig upptäckt och uteslutning bland kommissionens avdelningar samt hos genomförandepartner och de myndigheter i medlemsstaterna som deltar i förvaltningen av EU-medel.

Måldatum för genomförande: 2023.

94 När det gäller indirekt förvaltning konstaterade vi att genomförandepartnerna endast har bidragit i liten utsträckning till antalet uteslutningsärenden som registrerats i Edes. Detta beror till stor del på samma faktorer som vid direkt förvaltning. Vi fann också tre andra bidragande faktorer: överenskommelser med genomförandepartner som inte omfattar alla uteslutningssituationer, det faktum att genomförandepartner inte kan utesluta en motpart innan en slutgiltig dom har fastställts eller ett slutgiltigt administrativt beslut har fattats samt praxis att otillförlitliga motparter sållas bort innan de övervägs för ekonomiskt stöd från EU (punkterna 64–69).

95 Kommissionen har varit långsam med att slutföra sina bedömningar av genomförandepartnernas uteslutningssystem. När detta är klart kommer kommissionen att ha större möjligheter att undersöka och ta itu med de bakomliggande orsakerna till att antalet motparter som utesluts vid indirekt förvaltning är så lågt. Då är det också viktigt för kommissionen att övervaka hur de uteslutningssystem som genomförandepartnerna har infört fungerar (punkterna 70–72).

Rekommendation 3 – Förbättra övervakningen av tidig upptäckt och uteslutning inom indirekt förvaltning

För att uppnå en enhetlig nivå på skyddet av EU-medel med indirekt förvaltning bör kommissionen säkerställa att dess partner fullgör sin skyldighet att underrätta kommissionen när motparter anses befinna sig i en uteslutningssituation.

Måldatum för genomförande: Påbörjas under 2023.

96 När det gäller delad förvaltning, som till största delen omfattar jordbruks- och sammanhållningsutgifter, konstaterade vi att det inte finns någon mekanism på EU-nivå för att utesluta motparter. Det saknas en enhetlig uppsättning skyldigheter när det gäller användningen av uteslutning, och vår granskning av fyra medlemsstater visade därför på stora skillnader i medlemsstaternas tillvägagångssätt, vilket bidrar till att skyddet av EU-medel är ojämnt. Vi konstaterade också att vissa medlemsstater bättre skulle kunna utnyttja uppgifter och verktyg på EU-nivå, i synnerhet Edes-databasen, uppgifter från Olaf om bedrägerier och oriktigheter samt datautvinnings- och riskbedömningsverktyget Arachne, för att skydda EU:s ekonomiska intressen (punkterna 73–87).

Rekommendation 4 – Utöka systemet för tidig upptäckt och uteslutning till att även omfatta delad förvaltning

När kommissionen utarbetar sitt förslag till lagstiftaren om översyn av budgetförordningen bör den behandla frågan om att tillämpa de viktigaste delarna i Edes på medel med delad förvaltning, så att motparter som upptäcks befinna sig i en uteslutningssituation behandlas på samma sätt vid alla förvaltningsmetoder.

Måldatum för genomförande: 2022.

97 Slutligen konstaterade vi att kommissionen saknar överblick över medlemsstaternas uteslutningssystem och uppgifter. En sådan överblick skulle kunna underlätta direkta insatser för att förbättra användningen av uteslutning och uppgifter i syfte att skydda EU:s ekonomiska intressen inom alla typer av förvaltning samt skapa ett datautvinningsverktyg som gör det lättare att identifiera motparter som befinner sig i – eller riskerar att hamna i – uteslutningssituationer (punkt 88).

Rekommendation 5 – Utnyttja befintliga uppgifter och digitala verktyg bättre

Kommissionen bör, inom ramen för sina bredare insatser för att utnyttja uppgifter och digitala verktyg i syfte att skydda EU:s budget, vidta åtgärder för att förbättra användningen av uppgifter som är relevanta för uteslutning, särskilt genom att

1. kartlägga vilka källor som innehåller uppgifter som är relevanta för skyddet av EU:s budget, däribland nationella uppgifter, och fastställa hur man kan få tillgång till dem,
2. föreslå en lämplig rättslig grund för tillgång till och användning av uppgifter om EU:s motparter, däribland nationella uppgifter, för gransknings- och kontrolländamål,
3. utveckla ett gemensamt datautvinnings- och riskbedömningsverktyg som har tillgång till alla relevanta uppgifter på EU-nivå och nationell nivå och som ägs centralt av kommissionen,
4. säkerställa tillgången till uppgifter och främja uppgiftsutbyte på central nivå,
5. utveckla en strategi för att säkerställa att uppgifter om EU:s motparter på nationell nivå och EU-nivå är digitala, tillgängliga, standardiserade och kompatibla.

Måldatum för genomförande: För rekommendationerna 5.1 och 5.2 senast 2023, för rekommendation 5.3 senast 2025, för rekommendation 5.4 i början av nästa fleråriga budgetram och för rekommendation 5.5 senast 2023 när det gäller uppgifter på EU-nivå och, när det gäller nationella uppgifter, senast den dag då den omarbetade budgetförordningen börjar tillämpas.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning V, med ledamoten Tony Murphy som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 26 april 2022.

Akronymer och förkortningar

Arachne: datautvinnings- och riskbedömningsverktyg som tagits fram av Europeiska kommissionen.

Edes: system för tidig upptäckt och uteslutning.

EIB: Europeiska investeringsbanken.

EIF: Europeiska investeringsfonden.

Eppo: Europeiska åklagarmyndigheten.

GD Budget: Europeiska kommissionens generaldirektorat för budget.

GD Internationella partnerskap: Europeiska kommissionens generaldirektorat för internationella partnerskap.

Olaf: Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

REA: Europeiska genomförandeorganet för forskning.

Ordförklaringar

bedrägeri: uppsåtlig och olaglig vilseledning för att uppnå materiella fördelar genom att beröva en annan part egendom eller pengar.

delad förvaltning: en metod för att genomföra EU-budgeten där kommissionen, till skillnad från vid direkt förvaltning, delegerar genomförandet av uppgifter till medlemsstaten men behåller det yttersta ansvaret.

digitalisering: övergången till att införliva och använda digital teknik och digitaliserad information för att göra processer och uppgifter enklare, snabbare, effektivare och/eller mer ekonomiska.

direkt förvaltning: när kommissionen på egen hand förvaltar en EU-fond eller ett EU-program, till skillnad från delad förvaltning eller indirekt förvaltning.

EIB-gruppen: Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden.

Europeiska investeringsbanken: EU:s bank som ägs av medlemsstaterna och tillhandahåller finansiering av projekt till stöd för EU:s politik, främst i EU men även externt.

Europeiska investeringsfonden: en specialist på att tillhandahålla riskfinansiering för små- och medelstora företag i EU och vissa länder utanför EU; en av parterna i Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB-gruppen).

finansieringsinstrument: finansiellt stöd från EU-budgeten i form av kapitalinvesteringar eller investeringar i form av kapital likställt med eget kapital, lån eller garantier eller andra riskdelningsinstrument.

förordningen om gemensamma bestämmelser: förordning som fastställer reglerna för alla de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna under perioden 2014–2020.

förvaltande myndighet: den nationella, regionala eller lokala (offentliga eller privata) myndighet som utses av en medlemsstat att förvalta ett EU-finansierat program.

offentlig upphandling: ett offentligt organs eller en annan myndighets inköp av byggentreprenader, varor eller tjänster genom ett öppet och konkurrensutsatt förfarande i syfte att uppnå kvalitet och få valuta för pengarna.

pelarbedömning: en bedömning från kommissionen av en genomförandepartners arrangemang för ekonomisk förvaltning.

preliminär rättslig bedömning: en rättslig bedömning av faktiska omständigheter och slutsatser i ett specifikt ärende som görs innan den behöriga myndigheten har fastställt en slutgiltig dom eller fattat ett slutgiltigt administrativt beslut.

små och medelstora företag: en definition av storleken på företag och andra organisationer som bygger på antal anställda och vissa ekonomiska kriterier; små företag har färre än 50 anställda och en årsomsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro; medelstora företag har färre än 250 anställda, en årsomsättning på högst 50 miljoner euro eller en balansomslutning på högst 43 miljoner euro.

utanordnare: en person som ansvarar för att verkställa ett EU-organs inkomster och utgifter.

utbetalande organ: ett organ som utses av en medlemsstat för att administrera EU:s jordbruksutgifter.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61175

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=61175

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning V EU:s finansiering och förvaltning, där ledamoten Tony Murphy är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Helga Berger med stöd av Silvia Janik (kanslichef), Franz Ebermann (attaché), Judit Oroszki (förstachef), James McQuade (uppgiftsansvarig) och Tomasz Kokot och Attila Horvay-Kovács (revisorer). Thomas Everett gav språkligt stöd.

Främre raden, från vänster: Judit Oroszki, James McQuade, Helga Berger, Silvia Janik och Attila Horvay-Kovács. Bakre raden, från vänster: Thomas Everett, Tomasz Kokot och Franz Ebermann.

Slutnoter

¹ Avsnitt 2.1.1 i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för EU:s budget 2020, utom ”Övriga tjänster och administration”.

² Ibidem.

³ Artikel 73 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (budgetförordningen).

⁴ Artikel 74 i budgetförordningen.

⁵ Artiklarna 36 och 63 i budgetförordningen.

⁶ Skäl 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (PIF-direktivet).

⁷ Artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

⁸ Skäl 5 i PIF-direktivet.

⁹ Identifierade av revisionsrätten på grundval av en analys från Världsbanksgruppen och USA:s federala regering.

¹⁰ Artikel 135 i budgetförordningen.

¹¹ Ibidem.

¹² Ibidem.

¹³ Edes-databasen: Förteckning över ekonomiska aktörer som uteslutits eller som ålagts ekonomiska sanktioner.

¹⁴ Artikel 135.3 i budgetförordningen.

¹⁵ Artikel 143 i budgetförordningen.

¹⁶ Kommissionens beslut (EU) 2018/1220.

¹⁷ Artikel 143 i budgetförordningen.

¹⁸ Artikel 135 i budgetförordningen.

¹⁹ Artikel 142.5 i budgetförordningen.

²⁰ LexisNexis verktyg Bridger Insight.

²¹ Punkt 32 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 om budgetdisciplin.

²² Artikel 136.4 i budgetförordningen.

²³ Artikel 143 i budgetförordningen.

²⁴ Årsrapporterna om skyddet av EU:s ekonomiska intressen från 2016 till 2020: SWD(2017)268, SWD(2018)382, SWD(2020)157 och SWD(2021)256.

²⁵ Punkt 7 i SWD(2020)157.

²⁶ Artiklarna 167.2 och 198.2 i budgetförordningen.

²⁷ Edes-databasen: Förteckning över ekonomiska aktörer som uteslutits eller som är föremål för ekonomiska sanktioner.

²⁸ Granskningsrapport från tjänsten för internrevision: IAS.B4-2017-BUDG-001 av den 25 januari 2019.

²⁹ Artikel 136.2 i budgetförordningen.

³⁰ Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Olaf.

³¹ Artikel 136.1 a–d i budgetförordningen

³² Artikel 136.1 d–f i budgetförordningen.

³³ Artikel 142.2 i budgetförordningen

³⁴ Artikel 142.4 i budgetförordningen

³⁵ Ibidem.

³⁶ Uppgifter som lämnats av Olaf på revisionsrättens begäran.

³⁷ Artikel 44 i rådets förordning (EU) 2017/1939.

³⁸ Artikel 6 i avtalet som fastställer formerna för samarbetet mellan Europeiska kommissionen och Europeiska åklagarmyndigheten.

³⁹ Artikel 142.2 d i budgetförordningen.

⁴⁰ Artikel 136.2 d i budgetförordningen.

⁴¹ Granskningsrapport från tjänsten för internrevision: IAS.B4-2017-BUDG-001 av den 25 januari 2019.

⁴² Administrativ överenskommelse mellan Europeiska revisionsrätten och Europeiska åklagarmyndigheten.

⁴³ Tabell DM3 på s. 133 i del 2 av den statistiska utvärderingen av rapporterade oriktigheter för 2020 – SWD(2021) 258 final.

⁴⁴ Artikel 137.1 i budgetförordningen.

⁴⁵ Exempel på kommissionens mall för försäkran på heder och samvete.

⁴⁶ Contract Procedures for European Union External Action – A practical guide.

⁴⁷ Protokoll från förvaltningsstyrelsens möte den 27 januari 2021.

⁴⁸ Granskningsrapport från tjänsten för internrevision: IAS.B4-2017-BUDG-001 av den 25 januari 2019.

⁴⁹ Ibidem.

⁵⁰ Artikel 154 i budgetförordningen.

⁵¹ Ekonomiskt och administrativt ramavtal av den 8 oktober 2019.

⁵² Ekonomiskt och administrativt ramavtal av den 14 februari 2020.

⁵³ Kommissionens beslut av den 17 april 2019 (2019/C 191/02).

⁵⁴ Artikel 36.2 d i budgetförordningen.

⁵⁵ Artikel 144 i budgetförordningen, artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1971 och artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1970.

⁵⁶ Artikel 122.2 i förordning (EU) nr 1303/2013, artikel 50.1 i förordning (EU) nr 1306/2013, artikel 30.2 i förordning (EU) nr 223/2014, artikel 5.5 i förordning (EU) nr 514/2014 och artikel 21.1 d i förordning (EU) nr 1309/2013.

⁵⁷ Artikel 144 i budgetförordningen.

⁵⁸ Förordning (EU) nr 1301/2013om Europeiska regionala utvecklingsfonden och förordning (EU) nr 1300/2013 om Sammanhållningsfonden.

⁵⁹ Artikel 136.1 a i budgetförordningen.

⁶⁰ Artiklarna 19 och 35.5 i förordning (EU) nr 640/2014.

⁶¹ Artikel 57 i direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling.

⁶² Artikel 142.5 i budgetförordningen.

⁶³ Kommissionens strategi mot bedrägerier: förstärkta åtgärder för att skydda EU:s budget COM/2019/196 final.

⁶⁴ Punkt 32 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 om budgetdisciplin.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2022

PDF	ISBN 978-92-847-7773-0	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/244183	QJ-AB-22-006-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-7737-2	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/306644	QJ-AB-22-006-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2022

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (https://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (https://data.europa.eu/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.