Kemiska faror i våra livsmedel: EU:s politik för livsmedelssäkerhet skyddar oss, men står inför utmaningar

Sammanfattning

I

Livsmedelssäkerhet prioriteras högt av EU, påverkar alla medborgare och hänger nära samman med handelspolitiken. EU:s politik för livsmedelssäkerhet syftar till att garantera en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa och strävar efter att skydda medborgarna mot tre typer av faror i livsmedel: fysiska, biologiska och kemiska.

II

Denna revision koncentrerades kring kemiska faror, och vår revisionsfråga var ”Vilar EU:s modell för livsmedelssäkerhet på en stabil grund och genomförs den så att de produkter som vi konsumerar i EU skyddas från kemiska faror?” Vi fann att modellen vilar på en stabil grund och att den är verkligt respekterad i hela världen. Vi fann dock även att den för närvarande är överbelastad eftersom kommissionen och medlemsstaterna saknar kapacitet att genomföra den fullt ut.

III

EU:s modell för livsmedelssäkerhet med avseende på kemikalier ses som en referens världen över och enligt Världshälsoorganisationen (WHO) åtnjuter EU-medborgarna en av de starkaste garantierna i världen när det gäller livsmedelssäkerhet. Styrkan hos EU:s modell för livsmedelssäkerhet vilar på

1. ledningsstrukturen, där ansvaret fördelas mellan decentraliserade EU-byråer och kommissionen, vilket skiljer riskbedömningen från riskhanteringen,
2. målsättningen att bedöma kemikaliers säkerhet innan de används i livsmedelskedjan,
3. en tydlig ansvarsfördelning mellan den privata sektorn och offentliga tillsynsmyndigheter.

Dessutom kräver EU av länder utanför EU att de följer EU:s standarder, för att garantera att livsmedel som importeras till EU uppfyller samma höga säkerhetsstandarder.

IV

Vi kunde dock konstatera att modellen står inför utmaningar när det gäller dess genomförande. Vi fann i synnerhet följande:

1. EU:s rättsliga ram för kemikalier i livsmedel, foder, växter och levande djur håller fortfarande på att utarbetas och har ännu inte genomförts i den utsträckning som förutses i EU:s livsmedelslagstiftning. Dessutom har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), som tillhandahåller vetenskaplig rådgivning som underlag för EU:s lagstiftning, regler och politik, höga ärendebalanser i sitt arbete, bland annat när det gäller kemikalier. Detta påverkar huruvida delar av systemet kan fungera korrekt och hållbarheten hos modellen som helhet.
   Vidare kan de kontroller som görs av offentliga organ aldrig utgöra mer än en liten andel av alla kontroller som görs. Vi fann att vissa medlemsstater kontrollerar vissa grupper av kemiska ämnen oftare än andra och att den rättsliga ramen är så omfattande att de offentliga myndigheterna har svårt att på egen hand uppfylla alla sina skyldigheter. Det bästa sättet för EU:s modell att förbli trovärdig är att offentliga kontrollsystem kompletteras med system i den privata sektorn. Synergierna mellan offentliga och privata kontrollsystem har dock bara börjat utforskas.
2. EU strävar efter att säkerställa att importerade livsmedel respekterar de höga säkerhetsstandarderna i Europa. EU har för närvarande begränsat användningen av bekämpningsmedel på grundval av farlighetskriterier. Trots det kan rester av sådana bekämpningsmedel tolereras i produkter som importeras till EU om en riskbedömning har visat att det inte föreligger någon risk för konsumenterna.
3. Kontrollsystemet har sina begränsningar eftersom medlemsstaterna har haft svårt att avgöra vilken typ av verkställighetsåtgärder som ska vidtas vid bristande efterlevnad. Vidare har kommissionen identifierat möjligheter att förstärka sina förfaranden för att övervaka och verkställa livsmedelslagstiftningen.

V

Vi uppmanar kommissionen att fortsätta att utarbeta den rättsliga ramen så att medborgarnas skydd mot kemiska faror upprätthålls, och baserat på resultaten av vår granskning lämnar vi tre rekommendationer. Kommissionen bör göra följande:

1. Som en del av den pågående Refit-utvärderingen (om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat) av den rättsliga ramen för livsmedel, foder, levande djur och växter, bedöma möjliga ändringar av lagstiftningen om kemiska faror mot bakgrund av kapaciteten att tillämpa den konsekvent. Kommissionen bör bygga vidare på det arbete som redan inletts för att uppmuntra komplementaritet och staka ut vägen framåt så att medlemsstaternas offentliga myndigheter, där så är motiverat, i större utsträckning kan förlita sig på de kontroller som utförs av den privata sektorn för att förbättra samordningen och effektiviteten i kontrollerna och hållbarheten i EU:s modell för livsmedelssäkerhet.
2. När det gäller bekämpningsmedelsrester i livsmedel bör kommissionen förklara vilka åtgärder den kommer att vidta för att upprätthålla samma säkerhetsnivå för såväl EU-producerade som importerade livsmedel samtidigt som man fortsätter att efterleva WTO:s regler.
3. Kommissionen bör ge medlemsstaterna ytterligare vägledning om tillämpningen av verkställighetsåtgärder. Kommissionen bör också omsätta de identifierade möjligheterna att förbättra övervakningen av att EU:s livsmedelsregler följs i praktiken.

Inledning

1

Livsmedelssäkerhet prioriteras högt av EU och alla EU-medborgare. EU:s politik för livsmedelssäkerhet, som bygger på att huvudansvaret ligger hos de privata företagarna¹, syftar till att skydda människor mot sjukdomar som orsakas av de livsmedel de äter. Livsmedelssäkerheten påverkar potentiellt alla medborgares hälsa och är nära sammanlänkad med såväl säkerställandet av fri rörlighet i unionen för livsmedel och foder som underlättandet av global handel² med säkert foder och säkra och hälsosamma livsmedel. Den europeiska livsmedelslagstiftningen syftar till att garantera en ”hög skyddsnivå för människors liv och hälsa”³. Kommissionen har lyft fram politikens betydelse och slagit fast att säkerställandet av att livsmedel som säljs i EU är fortsatt säkra är själva kärnan i ett EU som skyddar⁴.

2

Enligt WHO:s uppskattningar av den globala livsmedelsburna sjukdomsbördan⁵ är Europa en av de säkraste platserna i världen att äta på.

Vad är kemiska faror i livsmedel?

3

Syftet med en modell för livsmedelssäkerhet är att bekämpa tre typer av faror⁶: fysiska⁷, biologiska⁸ och kemiska. Denna revision fokuserade på kemiska faror.

4

Alla livsmedel består av kemikalier. Kemiska faror är ämnen som skulle kunna ha negativa hälsoeffekter och som antingen förekommer naturligt eller tillsätts vid produktionen eller hanteringen av livsmedel (se tabell 1). Vissa tillsatser, bekämpningsmedel och vissa metaller är exempel på sådana ämnen. Resthalter av vissa ämnen kan finnas kvar och få konsekvenser längre fram i livsmedelskedjan eller för olika kategorier av produkter. Exempelvis kan restsubstanser av bekämpningsmedel, som används vid odling av växter för användning som foder, detekteras senare vid provning av livsmedel av animaliskt ursprung. Av denna anledning vilar EU:s modell för livsmedelssäkerhet på en helhetssyn som omfattar åtgärder som täcker hela livsmedelskedjan, från foder, djurhälsa, växtskydd och livsmedelsproduktion till bearbetning, lagring, transport, import, export och detaljhandel. Kemiska faror kan förekomma i alla livsmedel, även ekologiska livsmedel⁹.

5

EU:s lagstiftning om kemikalier med anknytning till livsmedelssäkerhet är omfattande och fragmenterad. EU har antagit många rättsakter¹⁰, inbegripet direktiv, förordningar, beslut och överenskommelser, för varje specifikt område (livsmedelstillsatser, aromämnen, fodertillsatser, bekämpningsmedel osv.). Totalt sett regleras cirka 8 000 kemiska ämnen genom denna lagstiftning (se bilaga I).

Hälsorisker som är förknippade med kemiska faror i livsmedel

6

Effekterna av livsmedel som innehåller giftiga halter av kemikalier är svåra att mäta. Studier av livsmedelsburna sjukdomar innehåller ofta färre uppgifter om sjukdomar eller dödsfall på grund av kemiska faror¹¹ än om livsmedelsburna infektioner. Detta kan bero på att de skador som orsakas av många kemiska faror blir uppenbara först på längre sikt, i vissa fall till följd av samspelet dem emellan och deras sammanlagda effekt på våra kroppar.

7

Spontana klagomål på att en specifik produkt på marknaden överskrider gränsvärdena för giftighet är därför relativt sällsynta. Det kontrollsystem som sköts av de offentliga myndigheterna (se punkterna 13–17) spelar en avgörande roll för att skydda konsumenterna från potentiella risker.

8

Kemikalier i livsmedel – inklusive naturligt förekommande ämnen – kan fungera som hormonstörande ämnen, och antibiotika som används på djur kan öka den antimikrobiella resistensen. I bilaga II ges exempel på icke försumbara hälsorisker som är förknippade med kemikalier i livsmedel.

9

När medborgarna fick svara på i vilken utsträckning de var oroade över ett begränsat antal frågor med anknytning till livsmedel var det användningen av bekämpningsmedel, antibiotika och tillsatser i livsmedelsproduktionen som uppfattades som mest oroande. En aktuell studie som Efsa beställt visade att 86 % av de svarande var mycket eller ganska oroade över användningen av sådana ämnen i livsmedelsproduktionen (se figur 1).

Varför kemiska faror förekommer i livsmedel

10

Livsmedel kan exponeras för giftiga halter av kemikalier på olika sätt, däribland genom jordbruksmetoder, industriprocesser, olämplig lagring, miljögifter och naturliga gifter. Kemiska faror förekommer i alla delar av livsmedelskedjan. I kaffekopp 1 nedan visas vilka kemiska faror en vanlig produkt kan innehålla. I rapporten har vi inkluderat ytterligare två kaffekoppar som exemplifierar hur en dylik produkt påverkas genom EU:s modell för livsmedelssäkerhet.

11

Livsmedelsföretagare har, utöver sina rättsliga skyldigheter, ett starkt anseenderelaterat och ekonomiskt intresse av att säkerställa att de livsmedel de säljer är säkra. I det syftet kan de ta hjälp av kemikalier, som desinfektionsmedel och konserveringsmedel. Livsmedelsföretagare har även ekonomiska intressen som kan leda till att de använder kemikalier för att exempelvis minska kostnader eller erbjuda nya produkter, konsistenser eller smaker.

12

De kemiska ämnen som omfattas av EU:s livsmedelslagstiftning utgör enbart en del av det totala antalet kemikalier på marknaden. Den exakta andelen är inte känd. De flesta kemikalier som används i livsmedel måste genomgå godkännandeförfaranden innan de släpps ut på marknaden för att säkerställa att de uppfyller kraven i EU:s livsmedelslagstiftning bland annat med avseende på livsmedelssäkerhet. Antalet ansökningar om tillstånd för nya ämnen växer varje år¹². EU har traditionellt sett varit en ledande aktör på den globala marknaden när det gäller kemikalier i jordbruksbaserade livsmedel. Efsa är det EU-organ som ansvarar för riskbedömningen i alla frågor som berör livsmedelskedjan.

Så här fungerar EU:s system för kontroll av livsmedelssäkerheten

13

De flesta beslut om livsmedelssäkerhetsbestämmelser fattas på EU-nivå. Kommissionen, som beaktar de råd den får av specialiserade EU-byråer, lägger fram förslag på de regler som ska följas för att garantera att de livsmedel som konsumeras i EU är säkra. GD Hälsa och livsmedelssäkerhet är den del inom kommissionen som ansvarar för denna politik.

14

Medlemsstaternas myndigheter ansvarar för verkställandet av lagstiftningen om livsmedelskedjan inom sina respektive territorier. Behöriga myndigheter upprättar offentliga kontrollsystem på sitt territorium för att kontrollera att företagarnas verksamheter och de varor som släppts ut på EU-marknaden uppfyller relevanta standarder och krav. Kommissionen ansvarar för att anta åtgärder gentemot länder utanför EU (t.ex. tillbakadragande av godkännandet av anläggningar) och för att vidta rättsliga åtgärder när medlemsstater inte fullgör sitt ansvar.

15

Förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll av foder och livsmedel utgör grunden för de kontroller som genomförs. Syftet med förordningen är att en samlad och enhetlig strategi för offentliga kontroller ska tillämpas längs hela livsmedelskedjan. Den ger behöriga myndigheter en ram för att kontrollera efterlevnaden av livsmedels- och foderlagstiftningen och förebygga, eliminera och till acceptabla nivåer minska riskerna för människor och djur. I förordningen fastställs även särskilda regler för offentliga kontroller av importerade produkter. Området kemiska faror regleras ytterligare genom ett omfattande antal sektorsspecifika rättsliga instrument.

16

EU är världens största importör och exportör av jordbruks- och livsmedelsprodukter. Kontroller av import syftar till att säkerställa att importerade produkter följer EU-lagstiftningen på samma sätt som livsmedelsprodukter som framställs inom EU. Grundprincipen är att alla livsmedelsprodukter på EU:s marknader måste vara säkra, oavsett ursprung¹³.

17

Företag som ingår i livsmedelskedjan har huvudansvaret för livsmedelssäkerheten och har ofta kontrollsystem som sträcker sig till leveranspunkten.

Revisionens omfattning och inriktning samt revisionsmetod

18

Vid vår revision tittade vi på grunden för och funktionen hos EU:s modell för livsmedelssäkerhet med avseende på kemiska faror. Flera faktorer beaktades vid fastställandet av revisionens omfattning: relevansen hos de risker som är förknippade med området kemiska faror, relevansen hos EU:s ansvar för kemikalier, den stora relevansen hos och potentiella inverkan av en revision med ett sådant fokus samt omfattningen av revisionsrättens andra nyligen gjorda och pågående revisioner. Den övergripande revisionsfrågan var:

19

Vi undersökte framför allt

• huruvida EU:s modell för livsmedelssäkerhet anses ligga i linje med internationell bästa praxis,
• huruvida EU har en solid rättslig grund för att garantera att de viktigaste EU-kraven för kemikalier i livsmedel, foder, levande djur och växter respekteras vid import,
• genomförandet av modellen, i synnerhet den rättsliga ramens fullständighet, kontrollsystemets funktion och huruvida modellen är bärkraftig på medellång sikt.

Revisionen strävade inte efter att på nytt utvärdera de vetenskapliga bedömningarna av frågor rörande livsmedelssäkerhet.

20

Vid bedömningen av hur kontrollsystemen i medlemsstaterna fungerade tog vi hänsyn till det senaste år för vilket fullständig dokumentation av planering, genomförande och övervakning fanns tillgängliga (dvs. år 2016).

21

Vi utförde revisionen mellan december 2017 och maj 2018. Vi samlade in revisionsbevis på följande sätt:

• Granskningar av dokument och intervjuer med kommissionen (GD Hälsa och livsmedelssäkerhet) och med Efsa, den EU-myndighet som, tillsammans med Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), tillhandahåller vetenskaplig rådgivning om livsmedelssäkerhet¹⁴. Vi granskade och analyserade även kommissionens förfaranden, riktlinjer, korrespondens med medlemsstaterna och sammanträdesprotokoll samt externa utvärderingar och revisionsrapporter.
• Besök i tre medlemsstater: Italien, Nederländerna och Slovenien¹⁵. I var och en av dessa medlemsstater besökte vi relevanta ministerier, livsmedelsföretagare och viktiga punkter i medlemsstaternas kontrollsystem (t.ex. gränskontrollstationer). Vid besöken i medlemsstaterna kontrollerade vi hur deras kontrollsystem fungerade samt informationsflödet till kommissionen och Efsa rörande resultaten av kontrollerna och vetenskapliga data.
• Sammanträden med experter som, som en del av sitt arbete i medlemsstaterna eller vid Efsa, deltar i internationella forum och har tillgång till aktuell information på området kemiska faror och livsmedelssäkerhet i allmänhet.

Iakttagelser

EU:s modell för livsmedelssäkerhet med avseende på kemikalier är en referens i hela världen

22

I detta avsnitt i rapporten presenteras de delar som gör EU:s modell till en referens i hela världen. I avsnittet beskrivs även EU:s rättsliga grund för att kräva att länder utanför EU uppfyller EU:s standarder när de exporterar till EU, i syfte att garantera att produkter som härstammar från EU och de som importeras uppfyller samma höga säkerhetsstandarder.

Styrkan hos EU:s modell baseras på ett antal utmärkande delar

23

I samband med den kontroll av ändamålsenligheten i den allmänna livsmedelslagstiftningen¹⁶ (den huvudsakliga lagstiftningen för livsmedelssektorn) som nyligen utfördes inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet)¹⁷ erkändes ett antal positiva egenskaper hos EU:s modell för livsmedelssäkerhet. De studier vi granskade och de experter vi sammanträdde med (se punkt 21) var eniga om att EU:s modell för livsmedelssäkerhet är en referens^{18 19 20}. Trots att EU:s modell är en av de mest välutvecklade ligger EU:s jordbrukares kostnader för efterlevnad i allmänhet i linje med kostnaderna i andra delar av världen²¹. Flera delar anses vara utmärkande och karaktäristiska för styrkan hos EU:s modell. I detta avsnitt diskuteras tre av dessa element.

I EU:s modell erkänns och särskiljs tydligt tre delar av riskanalysen

24

I EU-lagstiftningen, och i synnerhet den allmänna livsmedelsförordningen (förordning (EG) nr 178/2002)²², skiljer man mellan tre delar av riskanalysen på EU-nivå: riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation (se figur 2).

25

För att se till att dessa tre delar hålls isär inrättades genom den allmänna livsmedelsförordningen år 2002 en oberoende EU-myndighet för tillhandahållande av vetenskapliga riskbedömningar av livsmedelssäkerheten: Efsa²³. Inrättandet av detta organ har gjort det möjligt för EU:s beslutsfattare på området livsmedelssäkerhet att inte enbart hantera folkhälsokriser utan att även upprätta ett fullständigt system för livsmedelssäkerhet som omfattar standarder och mekanismer för att säkerställa att dessa standarder efterlevs. I den allmänna livsmedelsförordningen förutsågs att detta organ skulle ha tillräckliga befogenheter att lägga grunden till en vetenskapligt baserad modell för livsmedelssäkerhet.

EU:s strategi för livsmedelssäkerhet tillämpar försiktighetsprincipen där så är nödvändigt

26

Försiktighetsprincipen är ett verktyg för riskhantering som erkänns i EU:s allmänna livsmedelsförordning²⁴ (se ruta 1). Där det föreligger skälig grund till oro och det föreligger vetenskaplig osäkerhet kan principen åberopas under riskhanteringsprocessen och försiktighetsmått vidtas.

27

I sitt meddelande från 2000 om försiktighetsprincipen specificerade kommissionen att principen bör tillämpas med ett antal begränsningar²⁵. Principen kan tillämpas i fall där en riskbedömning har genomförts och det konstaterats, även om en konkret risk föreligger, att ytterligare vetenskaplig information fortfarande behövs för att avgöra omfattningen av denna risk (se figur 3). ”Försiktighetsprincipen […] utgör utgångspunkt för åtgärder när vetenskapen inte kan ge tydliga svar²⁶.” Den möjliggör därmed för riskhanteraren att vidta preliminära åtgärder i väntan på ytterligare vetenskaplig information som krävs för att genomföra en omfattande riskhantering.

28

Försiktighetsprincipen har såväl förespråkare som motståndare. Förespråkarna hävdar att den är ett bra verktyg för att skydda allmänheten från potentiellt skadliga effekter (i det här fallet kemiska faror). Motståndarna oroar sig för att tillämpandet av principen hämmar innovation och är onödigt kostsam. I sitt meddelande från 2000 försökte kommissionen ”väga enskilda människors, industrins och organisationers friheter och rättigheter mot behovet att minska risken för skadliga effekter på miljö eller människors, djurs eller växters hälsa”.

29

I enlighet med avtalet om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-avtalet)²⁷ åtar sig WTO-medlemmarna att utarbeta sina hälsostandarder enligt riskbaserade kriterier²⁸. Detta medför viktiga fördelar för EU i egenskap av stor exportör av livsmedel. I EU:s nuvarande rättsliga ram kombineras två typer av kriterier: riskbaserade (i de flesta fall) och farobaserade uteslutningskriterier i lagstiftningen om marknadsföring och användning av bekämpningsmedel (se ruta 2). Med riskbaserade kriterier menas att ett särskilt ämne måste gå igenom hela riskbedömningsprocessen²⁹ för att fastställa dess säkerhetsgränser, medan farobaserade kriterier innebär att vissa ämnen förbjuds³⁰ enbart på grund av att de anses potentiellt farliga (t.ex. cancerframkallande), utan att en fullständig riskbedömning måste göras.

30

Enligt WTO:s regler får importerande länder inte använda enbart farobaserade kriterier som grund för att exkludera potentiell import³¹. Kommissionen har nyligen diskuterat med de medlemsstater som bedömer ansökningar om importtolerans (se punkt 38) hur man ska genomföra de rättsliga kraven i de två EU-förordningar som är tillämpliga på godkännande av bekämpningsmedel och bekämpningsmedelsrester³², samtidigt som man håller sig till sina åtaganden enligt SPS-avtalet³³.

I EU:s lagstiftning läggs huvudansvaret för livsmedelssäkerheten på livsmedelsföretagen

31

Livsmedels- och foderföretagare inbegriper exempelvis jordbrukare, fiskare, bearbetningsföretag, distributörer, importörer och återförsäljare. De lyder alla under allmänna och specifika rättsliga krav³⁴. I enlighet med EU:s livsmedelslagstiftning vilar ansvaret för säkerställandet av att denna lagstiftning – och i synnerhet livsmedelssäkerheten – efterlevs främst hos livsmedelsföretagarna (eller foderföretagarna)³⁵. För att komplettera och stödja denna princip ska medlemsstaternas myndigheter säkerställa lämplig och effektiv kontroll, och kommissionen ska övervaka hela ramen för att se till att den fungerar ordentligt (se figur 4).

32

Med tanke på den stora mängden livsmedel, foder, levande djur och växter som omfattas av EU:s lagstiftning om (kemisk) livsmedelssäkerhet är det viktigt att såväl privata³⁶ som offentliga kontroller samordnas väl för att resurser ska utnyttjas effektivt. För att ge ett exempel på antalet kontroller det rör sig om³⁷, kan nämnas att medlemsstaternas behöriga myndigheter år 2016 analyserade 84 657 prover för restsubstanser av bekämpningsmedel (inklusive prover som kontrollerats av Island och Norge) och 706 764 prover för ämnen och restsubstanser som omfattas av direktiv 96/23/EG³⁸.

33

År 2016 undersökte kommissionen huruvida medlemsstaterna kunde planera sina offentliga kontroller av foder baserat på kontroller som utförts av den privata sektorn³⁹, och år 2017 utforskade den möjliga synergier mellan offentliga kontroller, livsmedelsföretagarnas interna kontroller och privata certifieringssystem⁴⁰. Som ett resultat av undersökningen om foder 2016 identifierade kommissionen såväl potentiella fördelar som utmaningar med en närmare samverkan mellan systemet för offentliga foderkontroller och privata garantisystem.

34

Samtidigt som myndigheterna i medlemsstaterna höll med om att det är viktigt att på ett korrekt sätt övervaka kvaliteten på sådana privata system och livsmedelsföretagarnas interna kontroller, uttryckte minst två myndigheter i medlemsstaterna oro över denna utveckling⁴¹. En nämnde det faktum att det finns ett finansiellt förhållande mellan livsmedelsföretagare och certifieringsorgan samt att revisioner av system oftast är aviserade, vilket är problematiskt eftersom förhandsvarsel på ett negativt sätt kan inverka på informationens tillförlitlighet. En annan invändning är att vissa rättsliga krav inte återskapas exakt i den privata sektorns system för standarder för livsmedelssäkerhet, till exempel gränsvärden för restämnen.

Livsmedel som importeras från länder utanför EU måste uppfylla EU:s standarder

35

Runt 13 % av de produkter som konsumeras i EU är importerade⁴². Utanför EU kan standarderna för livsmedelssäkerhet skilja sig från de som tillämpas inom EU. EU arbetar tillsammans med 188 länder med att utveckla Codex Alimentarius, som är en samling standarder, riktlinjer och uppförandekoder. Codex Alimentarius utgör en viktig ram som sammanför många frågor rörande livsmedelsstandarder. Samtidigt som ett antal länder tillämpar de standarder som avtalats genom Codex Alimentarius finns begränsningar när det gäller den standardisering den kan tillhandahålla⁴³. Enligt kommissionen var till exempel runt hälften av de gränsvärden för högsta tillåtna resthalter av bekämpningsmedel som fastställdes de senaste åren desamma i kodexen och i EU:s lagstiftning.

36

Kommissionen uppger på sin webbplats och i sina offentliga meddelanden att strikta importbestämmelser med avseende på livsmedels- och foderhygien, konsumentsäkerhet och djurhälsostatus syftar till att garantera att all import uppfyller samma höga standarder som produkter från EU⁴⁴. I Efsas senaste årsrapport om bekämpningsmedelsrester antyds att det är dubbelt så sannolikt att import blir föremål för provning än inhemsk produktion. Detta återspeglar tillämpningen av en modell för risker vad gäller livsmedelssäkerhet⁴⁵.

37

EU upprätthåller handelsförbindelser med tredjeländer på två sätt: 1) genom bilaterala avtal och 2) utan särskilda bilaterala avtal. I båda fallen är tredjeländer skyldiga att uppfylla EU:s standarder när de exporterar till EU.

38

I motiverade fall kan tredjeländer begära att EU anpassar vissa gränsvärden (t.ex. MRL-värden för ett specifikt bekämpningsmedel eller en specifik livsmedelsprodukt). Denna mekanism går under benämningen ”importtolerans”. En utsedd medlemsstat bedömer först ansökan och den dokumentation som lämnats av tredjelandet. Baserat på medlemsstatens riskbedömning utfärdar Efsa sedan ett yttrande. Om yttrandet är positivt och fastställer att konsumenternas säkerhet inte äventyras kan kommissionen besluta att bevilja den ansökan om importtolerans som lämnats av tredjelandet och ändra EU:s rättsliga ram för att tillgodose landets behov (t.ex. genom att fastställa ett specifikt MRL-värde för EU). Tredjeländer kan även ansöka om importtolerans för livsmedel som innehåller aktiva ämnen som inte är godkända i EU⁴⁶. Därför har EU, när det gäller importtoleranser, utarbetat en rättslig ram med krav på att länder utanför EU som exporterar till EU uppfyller samma standarder för livsmedelssäkerhet som EU-produkter (se punkt 30).

Modellen står inför utmaningar

39

I denna del av rapporten identifieras en rad utmaningar som EU:s modell för livsmedelssäkerhet för närvarande står inför. I följande avsnitt redogör vi för hur fullständig den rättsliga ramen är, ett antal faktorer som hotar hållbarheten hos modellen för livsmedelssäkerhet på medellång sikt samt kontrollsystemets begränsningar.

Vissa delar av EU:s rättsliga bestämmelser väntar fortfarande på genomförande eller åtgärder

40

Under de år som gått sedan den allmänna livsmedelsförordningen antogs år 2002 har olika förordningar som styr kemiska faror i livsmedel, foder, levande djur och växter trätt i kraft. Vissa delar av EU:s rättsliga bestämmelser väntar fortfarande på genomförande och åtgärder från kommissionens sida (se punkt 53 och bilaga III). Några av dessa delar omfattas därför av nationella åtgärder. Vi fann att detta har påverkat hur väl den rättsliga ramen kan upprätthållas och hur väl marknaden fungerar och att det kan inverka negativt på den grad av skydd mot kemiska faror som EU:s lagstiftare planerade för 2002. I tabell 2 ges exempel på delar av EU:s rättsliga bestämmelser som fortfarande väntar på genomförande eller åtgärder från kommissionens sida.

41

Vi fann att EU:s lagstiftning för närvarande reglerar vissa grupper av ämnen (t.ex. restsubstanser av bekämpningsmedel och veterinärmedicinska läkemedel) i större detalj än andra (t.ex. enzymer och material som kommer i kontakt med livsmedel). Kommissionen har inte genomfört eller beställt någon övergripande riskbedömning som skulle kunna motivera sådana skillnader.

Hållbarheten hos EU:s modell för livsmedelssäkerhet sätts på prov

42

Samtidigt som delar av den rättsliga ramen för kemikalier i livsmedel, foder, växter och levande djur fortsätter att utvecklas (se punkt 40 och bilaga III) fortsätter den kemiska industrin att växa. Det finns ett stort tryck för att godkänna nya ämnen. Som Ernst & Young observerade i sin externa utvärdering av Efsa år 2012 har det antal produkter som godkänts gradvis ökat sedan 2006, i takt med det antal ansökningar som gjorts och godkänts. I utvärderarens rapport noterades även att ansökningarna omfattar mer än 60 % av Efsas arbete. Över en tredjedel av dessa ansökningar avser nya produkter. Detta belastar Efsas kapacitet och kan innebära att resurser utnyttjas för bedömningar som begärts av industrin. Faktum är att olika avdelningar inom Efsa har bekräftat att ärendebalanserna är höga, i synnerhet på området reglerade livsmedelsingredienser. Men trots framstegen på senare tid, har man ännu inte tagit itu med de höga ärendebalanserna på ett effektivt sätt.

43

Medlemsstaterna tillhandahåller inte alltid de uppgifter som krävs för att genomföra vetenskapliga bedömningar⁴⁷, trots att de enligt lag är skyldiga att göra detta eller att Efsa ber dem göra detta. Förseningar i de vetenskapliga bedömningarna, inbegripet Efsas förseningar, påverkar lagstiftarnas förmåga att anta nya lagar eller ändra befintliga lagar. Bland anledningarna till dessa förseningar finns begränsade resurser och vetenskapliga organ som har problem att upprätthålla en hög nivå av vetenskaplig expertis, till exempel på grund av ett otillräckligt antal experter.

44

Den rättsliga ramen är nu så omfattande att de offentliga myndigheterna inte har kapacitet att genomföra omfattande tester för alla reglerade ämnen (se punkt 50 och bilaga I).

45

Dessa faktorer hotar modellens bärkraftighet på längre sikt på grund av att det förväntas mer av den än vad den kan leverera i sin nuvarande form. Efsa har redan konstaterat att hållbarhet är ett område som man måste fokusera på under de kommande åren. Kommissionen har redan börjat reflektera över detta genom Refit-programmet och sektorsvisa utvärderingar.

Begränsningar i kontrollsystemet

Kontrollsystemet för produkter som producerats eller odlats i EU

46

Medlemsstaterna ansvarar för att verkställa lagstiftningen som gäller för den fullständiga livsmedelskedjan ”från jord till bord” (se figur 5). I enlighet med EU:s lagstiftning kontrollerar medlemsstaternas myndigheter att företagarnas verksamheter och de varor som släpps ut på EU-marknaden uppfyller relevanta standarder och krav. De bör genomföra dessa kontroller regelbundet, baserat på risk och med lämplig frekvens⁴⁸.

47

Vi fann att medlemsstaternas myndigheter inspekterar kontrollsystem som livsmedelsföretagarna har inrättat för att hantera kemiska risker och de resultat som erhållits⁴⁹. Vid inspektionerna kan man upptäcka brister när det gäller användningen av reglerade livsmedelsingredienser eller växtskyddsmedel och veterinärmedicinska läkemedel, som skulle kunna leda till höga rester av dessa eller till rester av icke godkända ämnen i livsmedel. Dessutom kan medlemsstaternas myndigheter ta prover för laboratorieanalys baserat på kontrollplaner.

Medlemsstaternas tester av livsmedel som marknadsförs i EU avser oftare vissa grupper av kemikalier än andra

48

Medlemsstaterna är inte skyldiga att inkludera alla ämnen som regleras av EU i sina planer, men bör planera sina kontroller baserat på risk. De tre medlemsstater vi besökte utför en riskanalys för varje enskild plan, det vill säga vanligtvis separat för olika grupper av ämnen. Dock har ingen av dessa medlemsstater genomfört en övergripande riskbedömning för att rangordna de olika grupperna av kemiska ämnen efter deras risknivåer.

49

Vi granskade rapporter om laboratorieanalyser för olika grupper av kemiska ämnen i de tre medlemsstater vi besökte⁵⁰. Vi fann att dessa medlemsstater bevakar vissa grupper av ämnen i närmare detalj än andra. De fokuserar sina kontroller på restsubstanser av bekämpningsmedel, veterinärmedicinska läkemedel och främmande ämnen⁵¹, men täcker inte alltid in reglerade livsmedelsingredienser som till exempel livsmedelsaromer och livsmedelsenzymer. I figur 6 visas prover⁵² som gjordes under 2016 för olika grupper av kemiska ämnen i de tre medlemsstater vi besökte.

50

Den ofullständiga harmoniseringen av rättsliga bestämmelser på EU-nivå (se punkterna 40–41) kan delvis förklara det låga antalet – och i vissa fall frånvaron av – kontroller av vissa ämnen (t.ex. i enzymer och material som kommer i kontakt med livsmedel, se figur 7). EU:s nuvarande rättsliga ram gör det möjligt för medlemsstater att utföra vissa kontroller av tillsatser och aromer, ändå genomför medlemsstaterna ett lågt antal kontroller med avseende på dessa ämnen. Det hänger ihop med att medlemsstaterna har begränsade resurser och inte kan utföra tester för alla ämnen⁵³. I tabell 3 presenteras en sammanfattning av de potentiella risker som medlemsstaterna inte kommer att bevaka om de exkluderar vissa reglerade livsmedelsingredienser från sina kontroller.

Ytterligare vägledning vid hantering av överträdelser

51

Om medlemsstaternas myndigheter vid officiella inspektioner fastställer en överträdelse måste de vidta åtgärder för att säkerställa att osäkra livsmedel inte tar sig in på marknaden och att företagaren åtgärdar situationen. Bland de möjliga verkställighetsåtgärderna på medlemsstatsnivå ingår att förstöra en viss produkt eller dra tillbaka den från marknaden eller att tillfälligt avbryta eller stänga ned verksamheten. Vidare måste medlemsstaterna fastställa sina egna bestämmelser om sanktioner, som ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande⁵⁴.

52

Vi undersökte de nationella bestämmelser och verkställighetsåtgärder som tillämpas av de medlemsstater vi besökte. Vi noterade att de har infört bestämmelser om sanktioner för överträdelser med anknytning till kemiska faror. Om laboratorietesterna visar att ett prov överskrider ett gränsvärde som fastställts i EU:s lagstiftning följer medlemsstaterna upp överträdelsen och genomför en säkerhetsbedömning. Om medlemsstaterna bedömer att produkten i fråga är säker tillämpar de i första hand normalt sett en varning eller ökade kontroller. I de fall där säkerhetsbedömningen visar en hälsorisk tillämpar de böter.

53

Vi fann dock att när medlemsstater hade konstaterat bristande efterlevnad hade de svårt att avgöra vilka verkställighetsåtgärder de kunde vidta för en specifik överträdelse. Medlemsstaterna kan inte referera till ett fastställt värde för att avgöra vilken typ av verkställighetsåtgärder som ska vidtas vid bristande efterlevnad.

Kommissionen granskar åtgärder som vidtagits av medlemsstaternas myndigheter

54

Kommissionen besöker medlemsstater för att kontrollera de åtgärder som vidtagits av nationella myndigheter för att genomföra EU:s lagstiftning. Den kan lämna rekommendationer till de nationella myndigheterna och följer upp genomförandet av rekommendationerna. Kommissionen kan också identifiera problem som påverkar genomförandet av EU:s bestämmelser genom andra mekanismer, såsom klagomål, övervakning av medlemsstaternas rapportering, meddelanden om nationella lagstiftningsförslag och kontroller av införlivande.

55

När kommissionen konstaterar bristande efterlevnad finns det ett antal alternativa åtgärder den kan vidta, från dialog på lämplig nivå till formella överträdelseförfaranden. Den kan också skicka skrivelser på hög nivå, inleda rättsliga förfaranden och antingen stoppa eller införa särskilda villkor för försäljningen av vissa livsmedelsprodukter. Kommissionen måste vidta sådana åtgärder i de fall livsmedlen i fråga sannolikt utgör en allvarlig risk för människors hälsa och i de fall det finns bevis för en allvarlig brist i en medlemsstats kontrollsystem. Hittills har kommissionen gjort detta i åtminstone ett fall när den förbjöd försäljningen av ost som framställts av mjölk som innehöll antibiotikarester.

56

Vi granskade de rekommendationer som härrörde från revisioner som kommissionen genomförde år 2016. Vi fann revisionsrekommendationer om bekämpningsmedel, främmande ämnen och veterinärmedicinska läkemedel. Kommissionen lämnade inga rekommendationer och tillämpade heller inga verkställighetsåtgärder mot medlemsstater med avseende på reglerade livsmedelsingredienser.

Kontrollsystemet för produkter som konsumeras i EU men produceras eller odlas på annan plats

57

Gränskontroller är viktiga eftersom de görs i den stund produkter från tredjeländer anländer till EU, vilket är det första tillfället då de blir tillgängliga för kontroll av medlemsstaternas myndigheter. Så snart importen befinner sig på EU:s territorium lyder den under samma kontrollsystem som den inhemska produktionen. Merparten av de livsmedel vi importerar är av icke-animaliskt ursprung, inbegripet säd, frukt och grönsaker, kaffe, te och kryddor (se figur 7).

58

EU:s kontrollsystem för import baseras på risken för människors hälsa, djurs hälsa och välbefinnande och växters sundhet. Import med högre risk kräver striktare villkor för införsel till EU och därmed en högre kontrollnivå än import med lägre risk. Enligt EU:s strategi anses livsmedel av animaliskt ursprung ha en högre risknivå⁵⁵ än livsmedel av icke-animaliskt ursprung. Till följd av detta är import av livsmedel av icke-animaliskt ursprung normalt sett föremål för färre kontroller än import av animaliska livsmedel, såvida det inte finns en särskilt reglerad risk (se punkt 60).

59

Livsmedel av animaliskt ursprung får föras in i EU så snart kommissionen godkänner dess ursprungsland⁵⁶ och godkänner anläggningar i tredjeländer baserat på förteckningar som föreslagits från dessa länder^{57 58}.

60

I allmänhet överlåter EU:s rättsliga bestämmelser åt medlemsstaterna att besluta om frekvensen och typen av kontroller för import av livsmedel av icke-animaliskt ursprung. I ruta 3 ges information om undantagen till denna allmänna regel och en sammanfattning av de särskilda kontrollförfaranden och importvillkor som ska tillämpas i dessa fall på försändelser av livsmedel av icke-animaliskt ursprung vid EU:s yttre gränser.

61

Medlemsstaterna ansvarar för kontroller vid EU:s yttre gränser. De genomför dokument- och identitetskontroller och fysiska kontroller för att kontrollera att produkter av animaliskt och icke-animaliskt ursprung överensstämmer med beskrivningen och uppfyller EU:s importvillkor (se figur 9).

Det är främst medlemsstaterna som beslutar om kontroller för att identifiera kemiska faror.

62

I EU:s lagstiftning anges frekvenser för fysiska kontroller av importerade produkter av animaliskt ursprung (se figur 10) och av vissa produkter av icke-animaliskt ursprung (se figur 11). Fysiska kontroller inbegriper att man tar prover för laboratorietester, men minimifrekvenserna fastställs generellt inte på EU-nivå, förutom för ett begränsat antal importerade produkter⁶². Det är därför främst varje medlemsstat som beslutar om laboratorietester för att identifiera kemiska faror.

63

Systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) är ett verktyg som inrättats av EU för att snabbt utbyta information mellan nationella myndigheter om hälsorisker med anknytning till livsmedel och foder. Vi fann att RASFF användes i stor utsträckning som en informationskälla för planering av laboratorietester i de tre medlemsstater vi besökte, eftersom det tillhandahåller viktig information om risker.

64

Vår revision visade att kommissionens och medlemsstaternas kontrollförfaranden fokuserar på att upptäcka restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel, vissa främmande ämnen och bekämpningsmedel baserat på direktiv 96/23/EG för produkter av animaliskt ursprung. De fysiska kontrollerna av import av livsmedel av icke-animaliskt ursprung vid EU:s yttre gränser omfattar främst restsubstanser av bekämpningsmedel och främmande ämnen.

65

I de medlemsstater vi besökte fann vi även att kontroller av livsmedelsaromer, livsmedelsenzymer och kosttillskott är särskilt sällsynta för produkter såväl av animaliskt ursprung som av icke-animaliskt ursprung. Dessutom kontrolleras livsmedel av animaliskt ursprung sällan med avseende på tillsatser och med avseende på bekämpningsmedel och främmande ämnen som regleras genom andra EU-rättsliga instrument än direktiv 96/23/EG. I ruta 4 ges ett exempel på en medlemsstatsplan som inte inbegriper tester för alla grupper av kemiska faror.

Verkställighetsåtgärder används inte fullt ut

66

Vi granskade de åtgärder som medlemsstaterna vidtar när de identifierar importerade livsmedel som inte uppfyller EU:s krav. Medlemsstaternas myndigheter bedömer säkerheten hos importerade livsmedelsprodukter på samma sätt som de gör för produkter med ursprung i EU (punkterna 52 och 53). Om de upptäcker produkter som inte uppfyller kraven avvisar de sändningen eller drar tillbaka produkterna från marknaden och beordrar importörerna att betala laboratoriekostnaderna. Ingen av de tre besökta medlemsstaterna ålägger importörerna ytterligare böter.

67

Kommissionen kan hantera brister genom revisionsrekommendationer, uppföljningsrevisioner, högnivåskrivelser och sammanträden med representanter för de berörda tredjeländerna. Till skillnad från medlemsstaterna kan kommissionen tillfälligt stoppa eller införa särskilda villkor för import⁶³ och använder också dessa verktyg⁶⁴. Den har även fastställt särskilda villkor som innebär att tredjeländers myndigheter är skyldiga att utföra vissa kontroller, till exempel laboratorieanalyser, innan de exporterar livsmedelsprodukter⁶⁵.

68

Enligt EU:s lagstiftning får kommissionen även dra tillbaka godkännandet av anläggningar som är baserade i tredjeländer och producerar livsmedel av animaliskt ursprung⁶⁶. Kommissionen förlitar sig på tredjeländer när det gäller att förteckna och avföra anläggningar från förteckningen. I fall där de behöriga myndigheterna i tredjeländer inte ger tillräckliga garantier gällande anläggningarna kan kommissionen dock avföra dem från förteckningen. Fram tills nyligen hade kommissionen inte använt sig av denna möjlighet att avföra en anläggning från förteckningen⁶⁷. Kommissionens avdelningar menar att det nuvarande rättsliga förfarandet för att avföra en anläggning från förteckningen behöver ses över.

69

Kommissionen har identifierat möjligheter att förbättra sitt sätt att hantera utmaningarna för länder utanför EU att uppfylla EU:s importkrav. Bland annat skulle kommissionen kunna förstärka användningen av befintliga revisions- och uppföljningsåtgärder för att främja efterlevnad och lösa de problem som identifierats.

Slutsatser och rekommendationer

70

Denna revision koncentrerades kring kemiska faror vilkas skadliga effekter ofta inte är omedelbart uppenbara på grund av att de är långvariga och kumulativa. Vår huvudsakliga revisionsfråga var: ”Vilar EU:s modell för livsmedelssäkerhet på en stabil grund och genomförs den så att de produkter som vi konsumerar i EU skyddas från kemiska faror?” Vi fann att modellen vilar på en stabil grund, ses som en referensmodell i hela världen och ger EU:s medborgare en hög grad av livsmedelssäkerhet. Vi fann dock även att den för närvarande är överbelastad eftersom kommissionen och medlemsstaterna saknar kapacitet att genomföra den fullt ut.

71

Vi fann ett antal inkonsekvenser och utmaningar för EU:s modell för livsmedelssäkerhet.

72

Den rättsliga ramen för säkerhet avseende kemikalier i livsmedel, foder, växter och levande djur håller fortfarande på att utarbetas och har ännu inte genomförts i den utsträckning som förutses i EU:s livsmedelslagstiftning (se punkt 40). Dessutom är ärendebalanserna höga vid de olika avdelningarna inom Efsa som bedömer ansökningar om att få använda kemikalier i livsmedel och tillhandahåller vetenskaplig rådgivning som underlag för EU:s lagstiftning, regler och politik (se punkt 42). Detta påverkar huruvida delar av systemet kan fungera korrekt och hållbarheten hos modellen som helhet (se punkterna 46–69 ).

73

De kontroller som görs av offentliga organ kan aldrig utgöra mer än en liten andel av alla kontroller som görs. Vi fann att vissa medlemsstater kontrollerar vissa grupper av kemiska ämnen oftare än andra (se punkterna 48–50 och 62–65) och att den rättsliga ramen är så omfattande att de offentliga myndigheterna har svårt att på egen hand uppfylla alla sina skyldigheter (se punkterna 43–45). Det bästa sättet för EU:s modell att förbli trovärdig är att offentliga kontrollsystem kompletteras med system i den privata sektorn. Synergierna mellan offentliga och privata kontrollsystem har dock bara börjat utforskas (se punkterna 32–34). Därför lämnar vi följande rekommendation:

Rekommendation 1 – Se över lagstiftningen och förbättra komplementariteten mellan privata och offentliga kontrollsystem

1. Kommissionen bör, som en del av den pågående Refit-utvärderingen (om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat) av den rättsliga ramen för livsmedel, foder, levande djur och växter, bedöma möjliga ändringar av lagstiftningen om kemiska faror mot bakgrund av kapaciteten att tillämpa den konsekvent.

Måldatum för genomförande: 2020.

2. Kommissionen bör bygga vidare på det arbete som redan inletts för att uppmuntra sådan komplementaritet och staka ut vägen framåt så att medlemsstaternas offentliga myndigheter, där så är motiverat, i större utsträckning kan förlita sig på de kontroller som utförs av den privata sektorn, för att effektivisera kontrollerna och öka hållbarheten i EU:s modell för livsmedelssäkerhet.

Måldatum för genomförande: 2020.

74

En styrka hos EU:s modell är att den syftar till att garantera att produkter som kommer från EU och de som importerats uppfyller samma höga säkerhetsstandarder och att den därigenom skyddar konsumenten. Vi fann att EU har en tillräcklig rättslig grund och ett inrättat kontrollsystem för att säkerställa att produkter uppfyller EU:s standarder, oavsett ursprungsland.

75

Vi fann även att det görs en riskbedömning för att säkerställa att EU:s säkerhetsstandarder uppfylls vid livsmedelsimport och att importtoleranser beviljas för vissa bekämpningsmedelsrester, om det är säkert för konsumenterna. På så sätt beaktas särskilda förhållanden i tredjeländer (se punkterna 29, 30 och 38). Därför lämnar vi följande rekommendation:

Rekommendation 2 – Upprätthåll samma säkerhetsnivå för såväl EU-producerade som importerade livsmedel

När det gäller bekämpningsmedelsrester i livsmedel bör kommissionen förklara vilka åtgärder den kommer att vidta för att upprätthålla samma säkerhetsnivå för såväl EU-producerade som importerade livsmedel samtidigt som man fortsätter att efterleva WTO:s regler.

Måldatum för genomförande: 2019.

76

Samtidigt som medlemsstaternas offentliga myndigheter noterar livsmedels- och foderföretagarnas intresse av att upprätthålla en hög grad av livsmedelssäkerhet har de svårt att avgöra vilken typ av verkställighetsåtgärder som ska vidtas vid bristande efterlevnad (se punkterna 51–53 och 66). Kommissionen har identifierat möjligheter att förstärka sina förfaranden för att övervaka och verkställa livsmedelslagstiftningen (se punkterna 54–56 och 67–69). Därför lämnar vi följande rekommendation:

Rekommendation 3 – Underlätta för en konsekvent tillämpning av EU:s livsmedelslagstiftning

1. Kommissionen bör ge medlemsstaterna ytterligare vägledning om tillämpningen av verkställighetsåtgärder.

Måldatum för genomförande: 2020.

2. Kommissionen bör omsätta de identifierade möjligheterna att förbättra övervakningen av att EU:s livsmedelsregler följs i praktiken.

Måldatum för genomförande: 2020.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Nikolaos Milionis som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 14 november 2018.

Termer och förkortningar

ADI: acceptabelt dagligt intag.

ARfD: akut referensdos.

Botaniska ämnen: botaniska ämnen som framställs av växter, alger, svampar eller lavar har blivit allmänt tillgängliga på EU-marknaden i form av kosttillskott; ginkgo, vitlök och ginseng är exempel på sådana ämnen; sådana produkter märks vanligtvis som naturliga livsmedel och kan köpas över disk på apotek, stormarknader, i specialbutiker och via internet.

Codex Alimentarius: internationellt regelverk för säkra livsmedel bestående av en samling standarder, riktlinjer och uppförandekoder som antagits av Codex Alimentarius-kommissionen (CAC); CAC är den centrala delen av FAO/WHO:s gemensamma program för livsmedelsstandarder och inrättades av FAO och WHO för att skydda konsumenters hälsa och främja god sed inom handeln med livsmedel.

Efsa: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

EMA: Europeiska läkemedelsmyndigheten.

FAO: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.

FDA: (Food and Drug Administration) USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet.

Gatt: allmänna tull- och handelsavtalet.

GD Hälsa och livsmedelssäkerhet: Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet.

HACCP: faroanalys och kritiska styrpunkter

Hormonstörande ämnen: kemikalier som kan störa endokrina system (dvs. körtlar och de hormoner som dessa körtlar producerar) i vissa doser; störningarna kan orsaka cancertumörer, medfödda missbildningar och andra utvecklingsstörningar.

Importtolerans: ett MRL-gränsvärde som fastställs för importerade produkter i syfte att täcka behoven inom den internationella handeln i följande fall:

• Om användningen av det verksamma ämnet i ett växtskyddsmedel på en viss produkt inte är godkänd i gemenskapen av andra skäl än folkhälsoskäl för den specifika produkten och den specifika användningen.
• Om det är lämpligt med en annan halt på grund av att det befintliga gemenskapsgränsvärdet fastställts av andra skäl än folkhälsoskäl för den specifika produkten och den specifika användningen.

MRL-värde: gränsvärde för högsta tillåtna resthalter.

Reglerade livsmedelsingredienser: livsmedelsingredienser som för närvarande kräver godkännande för försäljning; här ingår kemiska ämnen som används som livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer, aromämnen, rökaromer och källor för vitaminer och mineralämnen som tillsätts i livsmedel.

Riskbedömning: ett vetenskapligt baserat förfarande som består av fyra steg: bestämning av faror, beskrivning av faror, bedömning av exponeringen och beskrivning av risken.

Riskhantering: förfarande, till skillnad från riskbedömning, där olika strategiska alternativ viktas i samråd med berörda parter, med beaktande av riskbedömning och andra berättigade faktorer, och där man vid behov väljer lämpliga alternativ för förebyggande och kontroll.

Riskkommunikation: interaktivt utbyte under hela riskanalysförfarandet av information och synpunkter om faror och risker, riskrelaterade faktorer och riskuppfattning mellan riskvärderare, riskhanterare, konsumenter, foder- och livsmedelsföretag, universitet och andra berörda parter, inbegripet redogörelse för resultaten av riskbedömningen och grundvalen för riskhanteringsbeslut.

SPS-avtalet: avtalet om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder.

Systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF): system som gör det möjligt för medlemsstaternas myndigheter med ansvar för livsmedels- och fodertillsyn (myndigheterna för livsmedelssäkerhet i EU:s 28 medlemsstater, kommissionen, Efsa, Europeiska tillsynsmyndigheten, Norge, Liechtenstein, Island och Schweiz) att dela information om åtgärder som vidtagits för att hantera allvarliga risker som upptäckts med anknytning till livsmedel eller foder; det tillhandahåller en dygnet runt-tjänst för att säkerställa att brådskande meddelanden skickas, tas emot och besvaras kollektivt och effektivt.

WHO: Världshälsoorganisationen.

WTO: Världshandelsorganisationen.

Slutnoter

¹ Företagare har huvudansvaret för att a) säkerställa efterlevnaden av alla krav enligt EU:s och nationell livsmedelslagstiftning (inbegripet men inte begränsat till kraven på livsmedelssäkerhet) som berör deras verksamhet inom de företag de driver och b) i detta syfte utföra egna kontroller. Detta är viktigt för förebyggandet av livsmedelskriser, särskilt med avseende på livsmedelssäkerhet, eftersom flera kontrollpunkter införs längs hela livsmedelskedjan.

² Den globala handeln styrs av WTO-reglerna. Såväl EU som de enskilda EU-medlemsstaterna är medlemmar av WTO.

³ Artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1) (den allmänna livsmedelsförordningen).

⁴ Europeiska kommissionen, Food safety EU budget for the future (EU:s framtida budget för livsmedelssäkerhet), 7 juni 2018. (https://ec.europa.eu/food/sites/food/files/future_budget_factsheet_en.pdf).

⁵ Världshälsoorganisationen, WHO estimates of the global burden of foodborne diseases (WHO:s uppskattningar av den globala livsmedelsburna sjukdomsbördan), Foodborne Diseases Burden Epidemiology Reference Group, 2007–2015, figur 12, s. 80.

⁶ I artikel 3.14 i förordning (EG) nr 178/2002 definieras ”fara” som en biologisk, kemisk eller fysikalisk agens i eller i form av livsmedel eller foder som skulle kunna ha en negativ hälsoeffekt.

⁷ Fysiska faror är föremål i livsmedel som skulle kunna orsaka skador vid förtäring. De förekommer vanligtvis på grund av osäkra metoder för livsmedelshantering eller oavsiktlig kontamination.

⁸ Biologiska faror är mikrober som kan göra människor sjuka. Dessa inbegriper parasiter, virus och bakterier. Ett korrekt genomförande av HACCP-systemet (faroanalys och kritiska styrpunkter) är det främsta verktyg som används för att förhindra biologiska faror.

⁹ Ekologiska livsmedel är livsmedel som fått intyg på att de producerats genom metoder som uppfyller standarderna för ekologiskt jordbruk. Efterlevnad av dessa standarder innebär inte att förekomsten av alla kemiska faror, till exempel främmande ämnen, utesluts.

¹⁰ Tre av de viktigaste rättsakterna som inte berör kemiska faror specifikt, utan snarare livsmedelssäkerhet som helhet, är följande:

• Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör grunden för EU:s politik för livsmedelssäkerhet eftersom fördraget bemyndigar EU att agera för folkhälsa och konsumentskydd.
• I förordning (EG) nr 178/2002 fastställs allmänna principer och krav för livsmedels- och foderlagstiftningen (den allmänna livsmedelsförordningen). Den fastställer en ram för utarbetande av livsmedels- och foderlagstiftning såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå och omfattar alla etapper av produktion och distribution av livsmedel och foder.
• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

¹¹ WHO, WHO estimates of the global burden of food-borne diseases (WHO:s uppskattningar av den globala livsmedelsburna sjukdomsbördan) Food-borne disease burden epidemiology reference group, 2007–2015, 3.12.2015. Detta är den första och, för närvarande, mest fullständiga WHO-studien om uppskattningar av livsmedelsburna sjukdomar. Den innehåller uppgifter om fyra kemiska ämnen (aflatoxin, cyanid i maniok, dioxin och jordnötsallergener).

¹² Konstaterades av Ernst & Young vid dess externa granskning av Efsa år 2012.

¹³ Europeiska kommissionen arbetar för att säkerställa att EU:s livsmedelsförsörjning är den säkraste i världen, och att samma standarder för livsmedelssäkerhet gäller för alla produkter, oavsett ursprung. Detta anges (på engelska) på GD Hälsa och livsmedelssäkerhets webbsida https://ec.europa.eu/food/safety/international_affairs/trade_en. Principen återges också i den allmänna livsmedelsförordningens artiklar 11 (Livsmedel och foder som importeras till gemenskapen) och 14 (Krav på livsmedelssäkerhet).

¹⁴ Efsa ansvarar för riskbedömningar av livsmedelssäkerheten medan EMA ansvarar för bedömning av läkemedel i EU (inbegripet veterinärmedicinska läkemedel).

¹⁵ Valet av de tre medlemsstaterna gjordes på grundval av följande kriterier: 1) balans mellan medlemsstater med höga importvolymer och medlemsstater med mycket lägre volymer, 2) medlemsstater som har problem med olika ämnen när det gäller kemiska faror i livsmedel, och 3) var den huvudsakliga EU-byrå ligger som tillhandahåller vetenskaplig rådgivning om kemikalier i livsmedel (Efsa i Parma). Vi eftersträvade även en geografisk balans vid valet av länder. På grund av landets regionala organisation koncentrerade vi i Italien de flesta av våra kontroller till endast en region (Ligurien).

¹⁶ SWD(2018) 38 final, Fitness Check on the General Food Law (Regulation (EC) No 178/2002) (kontroll av ändamålsenligheten i den allmänna livsmedelsförordningen (förordning (EG) nr 178/2002)).

¹⁷ Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat är en del av kommissionens agenda för bättre lagstiftning. Det syftar till att hålla EU:s lagstiftning enkel, undanröja onödiga bördor och anpassa lagstiftning utan att politiska mål äventyras.

¹⁸ Spiric, D. m.fl., Convergence on EU and USA Food safety Regulation approach, regarding foodborne outbreaks (konvergens rörande EU:s och USA:s strategi för reglering av livsmedelssäkerhet avseende livsmedelsburna utbrott), den 58:e konferensen för köttindustrin Meat Safety and Quality: Where it goes? (säkerhet och kvalitet avseende kött: vart är vi på väg?), Procedia Food Science 5(2015) 266-269. I rapporten antyds att EU:s livsmedelslagstiftning är en referens för USA.

¹⁹ Humphrey, J., Food Safety, Private Standards Schemes and Trade: The Implications of the FDA Food Safety Modernization Act (livsmedelssäkerhet, privata standardsystem och handel: konsekvenserna av ”FDA Food Safety Modernization Act”), IDS Working Paper volym 2012 nr 403, september 2012.

²⁰ EIOP: Text 2008-006 – European governance still technocratic? New modes of governance for food safety regulation in the European Union (är den europeiska förvaltningen fortfarande teknokratisk? nya styresformer för reglering av livsmedelssäkerhet i Europeiska unionen), Robert Fischer, 2018: Med inspiration hämtad från EU har ett antal länder, till exempel Frankrike och Tyskland, upprättat oberoende utvärderingsorgan och har övertagit principen om organisatorisk åtskillnad mellan riskbedömning och riskhantering.

²¹ Assessing farmers' cost of compliance with EU legislation in the fields of environment, animal welfare and food safety (bedömning av jordbrukares kostnader för efterlevnad av EU-lagstiftningen på områdena miljö, djurskydd och livsmedelssäkerhet), CPRA för kommissionens räkning. AGRI 2011-EVAL-08.

²² I synnerhet anges i skäl 17 i förordning (EG) nr 178/2002 följande: ”När livsmedelslagstiftningen syftar till att begränsa, undanröja eller undvika hälsorisker ger de tre sammanhängande delarna av riskanalys, nämligen riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation, en systematisk metod för att bestämma effektiva, väl avvägda och riktade åtgärder eller andra insatser för att skydda hälsan.” Skäl 19 i samma förordning har följande lydelse: ”Det är allmänt erkänt att en vetenskaplig riskbedömning i vissa fall inte ensam kan ge all den information på vilken ett riskhanteringsbeslut bör grundas och att det är befogat att andra faktorer som är relevanta för frågan tas med i bedömningen, bland annat samhälleliga, ekonomiska, traditionella, etiska och miljömässiga faktorer samt kontrollmöjligheter.” Artikel 3 innehåller definitioner av de tre delarna.

²³ EMA inrättades genom förordning (EG) nr 726/2004, men fanns redan sedan 1995 baserat på äldre direktiv. EMA ansvarar för EU:s riskbedömning på läkemedelsområdet.

²⁴ Skäl 21 och artikel 7 i förordning (EG) nr 178/2002.

²⁵ I enlighet med meddelandet från kommissionen om försiktighetsprincipen (KOM(2000)°1 slutlig, 2.2.2000) bör de åtgärder som vidtas vid tillämpning av försiktighetsprincipen vara proportionella i förhållande till skyddsnivån, vara icke-diskriminerande vid tillämpningen, stå i överensstämmelse med liknande åtgärder som redan vidtagits, vara grundade på undersökning av potentiella fördelar och kostnader för en insats eller brist på insats (inklusive, när det är lämpligt och genomförbart, en ekonomisk kostnads- och intäktsanalys), vara föremål för granskning, mot bakgrund av nya vetenskapliga uppgifter och kunna ta ansvar för att tillhandahålla de vetenskapliga belägg som krävs för en mer övergripande riskbedömning.

²⁶ Europeiska kommissionen – Pressmeddelande – Kommissionen antar ett meddelande om försiktighetsprincipen.

²⁷ WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära frågor (SPS-avtalet) trädde i kraft när Världshandelsorganisationen inrättades den 1 januari 1995. Det gäller tillämpningen av bestämmelser om livsmedelssäkerhet samt djur- och växthälsa.

²⁸ Artikel 5 i SPS-avtalet.

²⁹ En fullständig riskbedömning består av fyra steg: bestämning av faror, beskrivning av faror, bedömning av exponeringen och beskrivning av risken.

³⁰ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

³¹ WTO ANALYTICAL INDEX, SPS Agreement – Preamble (Jurisprudence) (WTO:s sakregister, SPS-avtalet – ingress (rättspraxis)). Item 1.5.2 Relationship of the precautionary principle with the SPS Agreement (punkt 1.5.2 försiktighetsprincipens relation till SPS-avtalet). Januari 2018.

³² Förordning (EG) nr 1107/2009 respektive förordning (EG) nr 396/2005.

³³ Sammanfattande rapport från den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder vid dess möte i Bryssel den 16–17 februari 2017, där medlemsstaterna betonade de svårigheter som detta skulle kunna orsaka på internationell nivå (Codex Alimentarius) och tog upp ansvarsfrågan för sådana politiska beslut på medlemsstatsnivå, med tanke på medlemsstaternas roll som första bedömare i förfarandet för hantering av ansökningar om importtolerans, och sammanfattande rapport från den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder vid dess möte i Bryssel den 13–14 juni 2018, punkt A.14 på dagordningen.

³⁴ Livsmedels- och foderföretagare på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan ska, i de företag de driver, se till att livsmedel och foder uppfyller de krav i livsmedelslagstiftningen som är relevanta för deras verksamhet samt kontrollera att dessa krav uppfylls.

³⁵ Den tydliga ansvarsfördelningen mellan livsmedelsföretagen och de offentliga myndigheterna i livsmedelskedjan erkänns i resultaten av kontrollen av den allmänna livsmedelsförordningens ändamålsenlighet som en effektivitetsvinst.

³⁶ I enlighet med artikel 17.1 i förordning (EG) nr 178/2002.

³⁷ Siffrorna är baserade på Efsarapporter.

³⁸ Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10).

³⁹ I översiktsrapporten Interaction Between the System of Official Feed Controls and Private Assurance Schemes, GD Hälsa och livsmedelssäkerhet 2016–8975, redovisas ett antal fördelar för behöriga myndigheter som samverkar med privata garantisystem. http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/overview_reports/

⁴⁰ Programmet för hälsa och livsmedel: revision och analys 2017. GD Hälsa och livsmedelssäkerhet.

⁴¹ Se till exempel GD Hälsa och livsmedelssäkerhet 2017–6072. Slutrapport från ett undersökningsuppdrag som genomförts i Tyskland från den 28 november 2017 till den 6 december 2017 i syfte att samla information om synergier mellan offentliga kontroller och livsmedelsföretagares interna kontroller och system för certifiering av tredje part. http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/audit_reports/ . Nederländerna uttryckte också liknande oro vid det granskningsbesök som genomfördes inom ramen för denna revision.

⁴² Uppskattad konsumtion = produktion i EU + import − export. Uppgift om produktion i EU – 734 miljoner ton (källa: EU:s jordbruksproduktionsvolymer 2013 [i miljoner ton], Faostat). Uppgift om import – närmare 93 miljoner ton år 2016, och export – 91 miljoner ton (källa: http://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/EDN-20171016-1?inheritRedirect=true).

⁴³ Exempelvis kan det hända att de förteckningar över kemiska ämnen som ingår i Codex Alimentarius inte är uttömmande, eller att medlemsländerna eventuellt fortfarande har olika lagstadgade gränsvärden för ett och samma ämne (t.ex. olika MRL-värden).

⁴⁴ https://ec.europa.eu/food/safety/official_controls/legislation/imports_en

⁴⁵ Samtidigt som 13 % av de produkter som konsumeras i EU är importerade (se fotnot 42), rörde 26,4 % (22 345) av det totala antalet prover (84 657) produkter som importerats från tredjeländer och 67 % (56 749) av det sammanlagda antalet hade sitt ursprung i de rapporterande länderna (EU, Island och Norge). Europeiska unionens rapport från 2016 om bekämpningsmedelsrester i livsmedel, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

⁴⁶ Om, exempelvis, dessa ämnen inte har godkänts av andra skäl än hälsoskäl.

⁴⁷ Såsom uppgifter om förekomst eller livsmedelskonsumtion.

⁴⁸ Medlemsstaterna är i princip fria att besluta om det lämpliga antalet kontroller, men EU-lagstiftningen får specificera frekvensen för specifika produkter, och i till exempel bilaga IV till rådets direktiv 96/23/EG fastställs ”provtagningarnas omfattning och frekvens” för levande djur och djurprodukter.

⁴⁹ Artikel 10 i förordning (EG) nr 882/2004.

⁵⁰ Den information som presenteras avser enbart de tre medlemsstater som besöktes under revisionen. För reglerade livsmedelsingredienser och främmande ämnen som inte omfattas av direktiv 96/23/EG finns inga rapporter på EU-nivå. För restsubstanser av bekämpningsmedel och veterinärmedicinska läkemedel utarbetar Efsa årsrapporter om resultaten av medlemsstaternas tester.

⁵¹ Dessa tester är dock inte inriktade på alla aspekter av kemiska risker, som till exempel ansamling av bekämpningsmedel (se punkt 7 i bilaga III).

⁵² Ett prov kan inbegripa flera tester för olika ämnen.

⁵³ Villkoren för användning av livsmedelstillsatser tar upp 314 sidor (bilagorna 2–4) i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008.

⁵⁴ Artiklarna 54 och 55 i förordning (EG) nr 882/2004.

⁵⁵ Importerade produkter av animaliskt ursprung och levande djur medför en hög risknivå eftersom de kan överföra allvarliga mänskliga sjukdomar och djursjukdomar. GD Hälsa och livsmedelssäkerhets webbsida: https://ec.europa.eu/food/safety/official_controls/legislation/imports/animal_en

⁵⁶ Enligt artikel 11.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004, s. 206) granskar kommissionen situationen för människors och djurs hälsa i det relevanta tredjelandet genom att begära och undersöka dokument och, som generell regel, besöka landet. Med anknytning till kemiska risker omfattar denna granskning tredjelandets lagar om produkter av animaliskt ursprung, användning av veterinärmedicinska läkemedel, beredning och användning av foder och godkännande av programmet för kontroll av restsubstanser.

⁵⁷ Kommissionen inspekterar ett urval av dessa anläggningar vid revisioner i tredjeländer. Kommissionen informerade oss också om att den håller på att utarbeta en rapport om resultaten från en utvärdering av anläggningar i ett tredjeland som har godkänts för att exportera till EU.

⁵⁸ Enligt förordning (EG) nr 853/2004 och artiklarna 11 och 12 i förordning (EG) nr 854/2004 är myndigheterna i tredjeländer ansvariga för att kontrollera och säkerställa att anläggningarna uppfyller EU:s krav för varje kategori av livsmedelsprodukter.

⁵⁹ Kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG (EUT L 194, 25.7.2009, s. 11).

⁶⁰ Förordning (EG) nr 669/2009 omfattar för närvarande 35 olika produkter och 24 tredjeländer. Bland de allra vanligaste produkterna finns nötter, grönsaker, örter och kryddor. I förordningen fastställs frekvenser för identitetskontroller och fysiska kontroller, inbegripet laboratorietester (5, 10, 20 eller 50 %). Förteckningen över produkter och kontrollfrekvenser ses över var sjätte månad baserat på resultaten av kontrollerna.

⁶¹ I enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 884/2014 av den 13 augusti 2014 om införande av särskilda villkor för importen av vissa foder och livsmedel från vissa tredjeländer på grund av risken för kontaminering med aflatoxiner och om upphävande av förordning (EG) nr 1152/2009 (EUT L 242, 14.8.2014, s. 4), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/175 av den 5 februari 2015 om fastställande av särskilda villkor för import av guarkärnmjöl med ursprung i eller avsänt från Indien på grund av risken för kontaminering med pentaklorfenol och dioxiner (EUT L 30, 6.2.2015, s. 10), kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 885/2014 av den 13 augusti 2014 om fastställande av särskilda villkor för import av okra och curryblad från Indien och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 91/2013 (EUT L 242, 14.8.2014, s. 20) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/186 av den 2 februari 2017 om fastställande av särskilda villkor för införsel till unionen av sändningar från vissa tredjeländer på grund av mikrobiologisk kontaminering (EUT L 29, 3.2.2017, s. 24), har EU fastställt dessa särskilda villkor för vissa produkter från tolv tredjeländer, främst på grund av risken för främmande ämnen i nötter och torkad frukt.

⁶² Utöver de bestämmelser som det hänvisas till i ruta 3; kommissionens beslut 2002/805/EG av den 15 oktober 2002 om vissa skyddsåtgärder för vissa produkter av animaliskt ursprung som är avsedda som foder och som importeras från Ukraina (EUT L 278, 16.10.2002, s. 24), kommissionens beslut 2010/381/EU av den 8 juli 2010 om nödåtgärder avseende sändningar med vattenbruksprodukter som importeras från Indien och som är avsedda att användas som livsmedel (EUT L 174, 9.7.2010, s. 51), kommissionens beslut 2010/220/EU av den 16 april 2010 om nödåtgärder avseende sändningar med produkter av odlad fisk som importeras från Indonesien och som är avsedda att användas som livsmedel (EUT L 97, 17.4.2010, s. 17) och kommissionens beslut 2002/251/EG av den 27 mars 2002 om vissa skyddsåtgärder beträffande fjäderfäkött och vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter avsedda att användas som livsmedel och som importerats från Thailand (EUT L 84, 28.3.2002, s. 77).

⁶³ Artikel 53.1 b i förordning (EG) nr 178/2002.

⁶⁴ Exempelvis kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/943 av den 18 juni 2015 om nödåtgärder för att tills vidare stoppa importen av torkade bönor från Nigeria och om ändring av bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 (EUT L 154, 19.6.2015, s. 8.).

⁶⁵ Exempelvis kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/175 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 885/2014.

⁶⁶ Artikel 12.4 c i förordning (EG) nr 854/2004.

⁶⁷ Den första anläggningen som kommissionen avförde på eget initiativ var en anläggning i Brasilien. Den avfördes på grund av salmonella och bedrägeri med anknytning till laboratoriers certifieringar av kött och köttprodukter som exporteras till EU.

⁶⁸ https://www.efsa.europa.eu/en/topics/topic/food-additive-re-evaluations

⁶⁹ Kommissionens förordning (EU) nr 1129/2011 av den 11 november 2011 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller upprättande av en unionsförteckning över livsmedelstillsatser (EUT L 295, 12.11.2011, s. 1–177).

⁷⁰ Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 innehåller unionsförteckningen över livsmedelstillsatser som godkänts för användning som sådana i livsmedel och villkoren för användning.

⁷¹ Artikel 1 i förordning (EG) nr 1332/2008.

⁷² Skäl 14 och artikel 17 i förordning (EG) nr 1332/2008.

⁷³ Källa: Kommissionens databas för livsmedelsaromer.

⁷⁴ Del A i EU:s förteckning har fyra olika fotnoter: 1. ”myndigheten ska slutföra utvärderingen”, 2) ”ytterligare vetenskapliga uppgifter ska lämnas in senast den 31 december 2012”, 3. ”ytterligare vetenskapliga uppgifter ska lämnas in senast den 30 juni 2013”, och 4. ”ytterligare vetenskapliga uppgifter ska lämnas in senast den 31 december 2013”.

⁷⁵ Artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1334/2008.

⁷⁶ EFSA Journal vol. 10(2012):5, artikel nr 2663. https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.2903/j.efsa.2012.2663

⁷⁷ https://effl.lexxion.eu/article/EFFL/2013/3/241

⁷⁸ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

⁷⁹ Kommissionen har nyligen slutfört en övergripande evidensbaserad politisk utvärdering av den allmänna livsmedelsförordningen (kontroll av ändamålsenligheten) för hela livsmedelssektorn inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet), arbetsdokument från kommissionens avdelningar – The REFIT Evaluation of the General Food Law (Regulation (EC) No 178/2002), (”Fitness Check”) SWD(2018)38, 15.1.2018.

⁸⁰ Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel], COM(2018) 179 final, 11.4.2018.

⁸¹ Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel], COM(2018) 179 final, 11.4.2018.

⁸² Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1) (den allmänna livsmedelsförordningen).

⁸³ Artiklarna 14 och 17.1 i den allmänna livsmedelsförordningen.

⁸⁴ Riskhanterarna är i första hand kommissionen med stöd av medlemsstaternas företrädare i den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder och, beroende på tillämpliga förfaranden, rådet och Europaparlamentet. När det gäller kommissionen är generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet kommissionens ansvariga avdelning för riskhantering på livsmedelsområdet.

⁸⁵ I skäl 19 i den allmänna livsmedelslagstiftningen finns en icke uttömmande förteckning över berättigade faktorer, t.ex. samhälleliga, ekonomiska, traditionella, etiska och miljömässiga faktorer samt kontrollmöjligheter. Användningen av berättigade faktorer i EU:s beslutsprocess är inte statisk. Den exakta omfattningen av faktorerna och vilken vikt som läggs vid dem varierar från fall till fall beroende på ämnesområdet och den aktuella åtgärden.

⁸⁶ Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, The REFIT Evaluation of the General Food Law (Regulation (EC) No 178/2002),SWD(2018)38 final, 15.1.2018, (”Fitness Check”), s. 89.

⁸⁷ Till exempel andra material än plast som kommer i kontakt med livsmedel, kosttillskott och livsmedel med tillsatta vitaminer och mineraler när det gäller fastställandet av högsta tillåtna halter av ämnen, såväl som bristen på ett fullständigt genomförande på EU-nivå med avseende på hälso- och näringspåståenden när det gäller botaniska ämnen.

⁸⁸ Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, The REFIT Evaluation of the General Food Law (Regulation (EC) No 178/2002),SWD(2018)38 final, 15.1.2018, (”Fitness Check”), s. 89.

⁸⁹ Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel], COM(2018) 179 final, 11.4.2018.

⁹⁰ Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, The REFIT Evaluation of the General Food Law (Regulation (EC) No 178/2002),SWD(2018)38 final, 15.1.2018, (”Fitness Check”), s. 39.

⁹¹ Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel], COM(2018) 179 final, 11.4.2018.

⁹² Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel], COM(2018) 179 final, 11.4.2018.

Händelse	Datum
Revisionsplanen antas / Revisionen inleds	29.11.2017
Den preliminära rapporten skickas till kommissionen (eller till ett annat revisionsobjekt)	27.9.2018
Den slutliga rapporten antas efter det kontradiktoriska förfarandet	14.11.2018
Svaren från kommissionen (eller från ett annat revisionsobjekt) har tagits emot på alla språk	6.12.2018

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I – där ledamoten Nikolaos Milionis är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdet hållbar användning av naturresurser. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Janusz Wojciechowski med stöd av Kinga Wisniewska-Danek (kanslichef) och Katarzyna Radecka-Moroz (attaché), Michael Bain (förstechef), Maria Eulàlia Reverté i Casas (uppgiftsansvarig), Päivi Piki (biträdande uppgiftsansvarig), Ioannis Papadakis, Manuel Dias Ferreira Martins och Ermira Vojka (revisorer) och Terje Teppan-Niesen (assistent). Språkligt stöd gavs av Philippe Colmant, Vesna Marn och Michael Pyper.

Från vänster till höger: Eulàlia Reverté i Casas, Katarzyna Radecka-Moroz, Janusz Wojciechowski, Michael Bain, Päivi Piki och Manuel Dias Ferreira Martins.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-847-1548-0	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/999829	QJ-AB-18-032-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-1547-3	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/17772	QJ-AB-18-032-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://publications.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.