EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning: ett viktigt bidrag till ökad energieffektivitet som begränsats på grund av stora förseningar och bristande efterlevnad

Sammanfattning

I

Inför den avgörande utmaningen att förhindra och begränsa klimatförändringarna har EU:s ledare åtagit sig att minska energiförbrukningen med 20 % senast 2020 och 32,5 % senast 2030 (jämfört med beräknade nivåer som fastställdes 2007). En förbättring av produkters energieffektivitet är ett av de viktigaste instrumenten för att nå dessa mål. Produkter som har utformats för att vara mer effektiva kan bidra till att minska växthusgasutsläppen och föra med sig betydande ekonomiska besparingar för företag och hushåll.

II

I lagstiftningen om ekodesign fastställs minimikrav när det gäller hushålls- och industriprodukters energieffektivitet och miljöpåverkan. EU:s energimärkningar ger konsumenterna information om produktens energiförbrukning och miljöprestanda och hjälper dem att fatta välgrundade beslut.

III

Vid revisionen bedömde vi om EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning ändamålsenligt bidrog till att energieffektivitets- och miljömålen uppnås. Vi undersökte om kommissionen hanterade lagstiftningsprocessen på ett bra sätt och övervakade och rapporterade de uppnådda resultaten på ett adekvat sätt. Vi undersökte även om kommissionen hade övervakat och stöttat marknadskontrollåtgärder på ett ändamålsenligt sätt och om EU-finansierade projekt hade lett till hållbara förbättringar av marknadskontrollen.

IV

Vi drog slutsatsen att EU:s åtgärder på ett ändamålsenligt sätt bidrog till att nå målen för politiken för ekodesign och energimärkning, men konstaterade även att ändamålsenligheten begränsades på grund av stora förseningar i lagstiftningsprocessen och av bristande efterlevnad från tillverkares och återförsäljares sida.

V

Politiken omfattar merparten av de produkter som har störst energibesparingspotential. Kommissionen tillämpade sunda och transparenta metoder för att fatta beslut om vilka produkter som skulle regleras för att politiken skulle ha så stor inverkan som möjligt.

VI

Vi konstaterade dock att förfarandet för att fastställa produktspecifika förordningar tar lång tid och att kommissionen skulle ha kunnat undvika vissa förseningar. Vidare innebar kommissionens beslut att anta åtgärder i form av ett paket att produktgrupper som är redo att regleras försenas ännu mer. Detta minskade politikens effekter eftersom produktdesignskraven inte alltid återspeglar tekniska framsteg. Dessutom hjälper energimärkningarna inte längre alltid konsumenterna att skilja på produkter.

VII

Kommissionens sätt att integrera begrepp från den cirkulära ekonomin, såsom reparations- och återvinningsmöjligheter, i politiken för ekodesign och energimärkning har varit osystematiskt. Vi noterade dock att kommissionen hade ägnat mer uppmärksamhet åt dessa aspekter i nyligen antagna produktförordningar.

VIII

Varje år rapporterar kommissionen om ekodesigns- och energimärkningspolitikens resultat, vilket ger berörda parter och beslutsfattare nyttig information. Vi konstaterade att den metod som nu tillämpas för att beräkna effekter är ofullständig eftersom den inte tar hänsyn till effekten av bristande efterlevnad av förordningarna, förseningar i genomförandet och skillnaden mellan verklig och teoretisk energiförbrukning.

IX

En ändamålsenlig marknadskontroll bör spela en avgörande roll i fråga om att säkerställa att produkter som säljs i EU överensstämmer med krav på ekodesign och att konsumenter får ta del av korrekta energimärkningar. Det är medlemsstaterna som har i uppgift att kontrollera att produkter som säljs överensstämmer med lagstiftningen. Tillgängliga uppgifter visar dock att bristande efterlevnad från tillverkares och återförsäljares sida fortfarande är ett stort problem.

X

Kommissionen främjar samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheter. Informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll, som drivs av kommissionen, bör främja samarbete genom att göra det möjligt för myndigheter att dela inspektionsresultat. Vi konstaterade att vissa funktionella begränsningar i databasen gjorde den mindre ändamålsenlig. Kommissionen håller på att upprätta en produktdatabas som bland annat kommer att underlätta marknadskontrollen, men den är försenad.

XI

De EU-finansierade projekt som syftar till att förbättra marknadskontrollen har gett resultat, men de har endast varit en tillfällig lösning på ett återkommande behov.

XII

I rapporten lämnar vi rekommendationer till kommissionen som syftar till att förbättra effekten av politiken för ekodesign och energimärkning. Våra rekommendationer handlar om förbättringar av lagstiftningsprocessen i syfte att få till stånd mer aktuella och verkningsfulla produktspecifika förordningar, förbättringar av sättet att mäta och rapportera effekter av politiken samt åtgärder för att underlätta informationsutbyte mellan marknadskontrollmyndigheter och förbättra efterlevnaden av politiken.  

Inledning

Därför är energieffektivitet viktigt

01

Inför den avgörande utmaningen att förhindra och begränsa klimatförändringarna fastställde EU:s ledare 2007 tre mål som ska uppnås senast 2020¹:

• En minskning på 20 % av utsläppen av växthusgaser (från 1990 års nivåer).
• En ökning på 20 % av energieffektiviteten (jämfört med de beräknade nivåer som fastställdes 2007).
• En ökning av andelen energi från förnybara källor av den totala energiförbrukningen på 20 %.

02

Förbättrad energieffektivitet kommer att minska växthusgasutsläppen och bidra till att bekämpa klimatförändringarna, föra med sig betydande ekonomiska besparingar för företag och hushåll, förbättra luftkvaliteten och hjälpa EU att minska beroendet av fossila bränslen.

03

Kommissionens allra senaste bedömning av medlemsstaternas framsteg mot energieffektivitetsmålen² visar att det är osannolikt att EU:s mål för 2020 uppnås. Energiförbrukningen ökade mellan 2014 och 2017. Enligt kommissionens bedömning berodde ökningen i första hand på ekonomisk tillväxt, låga oljepriser, väderförhållanden och det långsamma genomförandet av energieffektivitetsåtgärder i vissa medlemsstater. I rapporten dras slutsatsen att ”det finns ett behov av att öka insatserna inte bara för att nå målen för 2020 utan också för att fastställa den rätta grunden för det kommande årtiondet när en ännu högre ambitionsnivå krävs”.

04

I det ändrade direktivet om energieffektivitet från december 2018³ höjdes energieffektivitetsmålet för 2030 med 32,5 % jämfört med prognoser från 2007. Om detta ambitiösa mål ska uppnås måste det vidtas kraftfulla åtgärder som minskar energiförbrukningen.

05

Förbättringar av energieffektiviteten kan omfatta en rad olika sektorer och områden, exempelvis utformning och renovering av byggnader för att spara energi, förbättrade transportmedel, industriproduktion och design samt användning av bättre produkter. Kommissionen uppskattar⁴ att politiken för ekodesign och energimärkning kommer att bidra med ungefär hälften av energieffektivitetsmålet för 2020.

06

Enligt Eurostats uppgifter från 2017⁵ motsvarar hushållens energiförbrukning omkring en fjärdedel (27,2 %) av den slutliga energiförbrukningen i Europa. Större delen av den energi som hushållen förbrukar (82,5 %) kommer från icke-förnybara källor. Energimärkningarna omfattar främst hushållssektorn. I figur 1 nedan visas att uppvärmning och varmvatten står för den största delen av hushållens energiförbrukning, följt av belysning, apparater och matlagning.

Ekodesignens och energimärkningens roll

07

Ekodesign innebär att miljöaspekter integreras i produktdesignen. Målet är att förbättra produktens miljöprestanda under hela dess livscykel. I lagstiftningen om ekodesign fastställs energieffektivitetskrav och andra krav på produktdesignen, och på så vis förbättras miljöprestandan. Produkter som inte uppfyller dessa krav får inte säljas i EU, och därmed tas produkterna med sämst prestanda bort från marknaden.

08

EU:s energimärkningar visar apparaters rangordning på en skala från A till G utifrån energiförbrukning. Där uppskattas den årliga energiförbrukningen för varje produkt och liknande produkter rangordnas i enlighet med sin energieffektivitetsklass. Det gör det möjligt för konsumenter att fatta välgrundade beslut.

09

Ekodesign och energimärkningar kompletterar varandra. Det politiska målet är detsamma, nämligen att

• öka produkters energieffektivitet och miljöskyddet,
• främja fri rörlighet för energirelaterade produkter inom EU,
• ge information som hjälper konsumenterna att välja effektivare produkter.

10

I början av 1990-talet tog kommissionen fram krav på energiprestanda för värmeanordningar och kylskåp, och därefter för lysrör 1999. Det första ekodesigndirektivet, som antogs 2005⁶, omfattade alla energiförbrukande produkter. I det nuvarande direktivet⁷ utvidgades tillämpningsområdet för energirelaterade produkter ytterligare i och med att produkter med en indirekt påverkan på energiförbrukningen inbegreps.

11

Europeiska gemenskapernas råd antog 1992 det första EU-direktivet om energimärkning⁸ som omfattade de vanligaste hushållsapparaterna. De första EU-omfattande märkningarna infördes för kylskåp 1994, där energieffektivitetsklassen för varje modell rangordnades på en skala från A till G. Sedan dess har kylskåpens energiförbrukning minskat med över 60 %⁹. År 2010 införde kommissionen energiklasserna ”A+”, ”A++” och ”A+++”, som avskaffades i och med den nya märkning som antogs 2019 (se punkt 41). I figur 2 visas hur EU:s energimärkning för kylskåp har utvecklats.

12

World Energy Council har konstaterat att EU:s politik för ekodesign och energimärkning är framgångsrik¹⁰. Konsumenterna är bekanta med energimärkningarna: 85 % av européerna känner till och använder energimärkningen vid inköp¹¹. Politiken åtnjuter brett stöd bland tillverkare, konsumenter och miljöorganisationer¹². Närmare bestämt när det gäller följande:

• Förbättrad produktdesign som kan leda till högre försäljningspriser och följaktligen större avkastning och ökade marknadsandelar för tillverkare som är innovativa, i och med att ineffektiva produkter tas bort från EU:s marknad. Kommissionen uppskattar att detta kommer att skapa omkring en miljon arbetstillfällen fram till 2030¹³.
• Företag drar nytta av lägre driftskostnader när de använder effektivare produkter.
• Konsumenter som använder effektivare produkter får lägre energikostnader, vilket kompenserar för högre initialkostnader.

13

Kraven på ekodesign och energimärkning är främst inriktade på energieffektivitet, men de kan även omfatta andra egenskaper. Lagstiftningen fastställer exempelvis gränser när det gäller vattenförbrukning för tvättmaskiner, hållbarhetskrav för belysningsprodukter och dammsugare och ger information när det gäller demontering och återvinning av dammsugare, cirkulationspumpar och bildbehandlingsutrustning. Många produktetiketter innehåller symboler som ger information om produktens egenskaper, prestanda och miljöpåverkan, till exempel vattenförbrukning och bullernivå (se figur 3).

14

Reglerna om ekodesign och energimärkning omfattar 14 produktgrupper. Ytterligare elva grupper omfattas enbart av kraven på ekodesign (se figur 4). Det finns även övergripande åtgärder som omfattar energiförbrukning i frånläge och viloläge när det gäller elektriska och elektroniska produkter.

14 produktgrupper omfattas av krav på ekodesign och märkning

diskmaskiner tvättmaskiner torktumlare kylskåp kyl och frys för kommersiellt bruk lampor elektroniska bildskärmar matlagningsutrustning för hushållsbruk värmare varmvattenberedare rumsvärmare fastbränslepannor luftkonditioneringsapparater ventilationsenheter för bostäder

11 produktgrupper omfattas enbart av krav på ekodesign

enkla digitalboxar externa nätaggregat elektriska motorer cirkulationspumpar industrifläktar vattenpumpar transformatorer svetsutrustning luftvärmare datorer och servrar nätbaserade datalagringsprodukter

Källa: Revisionsrätten.

15

Efter det att EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin antogs 2015¹⁴ meddelade kommissionen 2016 att den hade för avsikt att bidra mer till en cirkulär ekonomi genom att göra produkter mer hållbara och enklare att reparera, återanvända och återvinna. I en cirkulär ekonomi bevaras produkters och materials värde så länge som möjligt. Resursanvändning och avfall minimeras och resurserna behålls inom ekonomin när en produkt har nått slutet av livscykeln, så att de kan användas upprepade gånger och på så vis skapa ytterligare värde.

Marknadskontrollens roll

16

Lagstiftningen om ekodesign och energimärkning gynnar konsumenter och miljön om produkter som säljs i EU uppfyller kraven på ekodesign och energimärkning och om säljare visar korrekta energimärkningar för att informera konsumenterna.

17

Leverantörer av produkter som säljs i EU måste tillhandahålla en försäkran om överensstämmelse och fästa CE-märkningen¹⁵ på produkten. Märkningen bevisar inte att tredje part eller myndigheter har testat produkten på ett oberoende sätt. Den visar att tillverkaren anser att produkten överensstämmer med alla tillämpliga föreskrifter och lämpar sig för laglig försäljning. Tillverkarna bär ansvaret för att säkerställa att den energimärkning som de tillhandahåller säljarna är korrekt.

18

Marknadskontrollen i EU omfattar 33 sektorer, däribland ekodesign och energimärkning. Medlemsstaterna bär ansvaret för marknadskontrollen på sina territorier. Varje medlemsstat ska utse en marknadskontrollmyndighet och ge den tillräckliga befogenheter och resurser för att den ska kunna fullgöra sina skyldigheter. För att säkerställa överensstämmelse när det gäller de produkter som säljs i landet måste marknadskontrollmyndigheterna utföra lämpliga kontroller i tillräcklig omfattning.

19

Kommissionen stöder och främjar samarbete mellan marknadskontrollmyndigheter genom att anordna möten, tillhandahålla vägledning och utbildning samt genom att driva två databaser. EU:s budget tillhandahåller finansiering (15 miljoner euro 2009–2018) till projekt som ska bidra till att förbättra marknadskontrollåtgärderna i EU för sektorn ekodesign och energimärkning. 

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

20

I rapporten bedöms huruvida EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning ändamålsenligt bidrar till att energieffektivitets- och miljömålen uppnås. Vi bestämde oss för att undersöka detta politikområde eftersom det har en avgörande roll för att de energieffektivitetsmål som EU har fastställt ska uppnås och eftersom det, i och med antagandet av ett nytt lagstiftningspaket 2019, finns ett växande intresse för området hos allmänheten och berörda parter. Vi undersökte om kommissionen hanterade lagstiftningsprocessen på ett bra sätt och övervakade och rapporterade de uppnådda resultaten på ett adekvat sätt. Vi undersökte även om kommissionen hade övervakat och stöttat marknadskontrollmyndigheternas verksamheter, och inriktade oss på driften av de två databaserna på EU-nivå och huruvida de EU-finansierade projekten hade lett till hållbara förbättringar av marknadskontrollen.

21

För att bedöma om kommissionen hade föreslagit genomförandeåtgärder i linje med politiska mål valde vi ut följande tre produktgrupper som fallstudier:

• Kombiberedare för centralvärme och rumsvärmare.
• Kylar och frysar för hushållsbruk.
• Elektroniska bildskärmar (tv-apparater och datorskärmar).

Vi valde ut dessa produktgrupper på grundval av deras primärenergiförbrukning och förväntade besparingar tack vare de antagna ekodesigns- och energimärkningsåtgärderna, och vi ville få med både uppvärmningsprodukter och typiska hushållsapparater.

22

Vi besökte generaldirektoratet för energi, generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag och genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme). För att bedöma effekt och hållbarhet när det gällde EU-finansierade projekt som syftar till att förbättra marknadskontrollen utförde vi en skrivbordsgranskning av nio projekt och analyserade deras resultat. Vi besökte även de marknadskontrollmyndigheter som bär ansvaret för ekodesign och energimärkning i Frankrike, Luxemburg, Polen och Sverige, som deltog i vissa av dessa projekt. Vi valde ut dessa medlemsstater eftersom de representerar en bred blandning av marknadsstorlekar, samtidigt som vi tog hänsyn till den geografiska fördelningen. I syfte att samråda med berörda parter som representerar konsumenterna, miljön och industrin genomförde vi även intervjuer vid den europeiska konsumentorganisationen (BEUC), den europeiska organisationen för konsumentinflytande i samband med standardisering (Anec), Europeiska miljökontoret och Home Appliance Europe.

23

Revisionens resultat skulle kunna användas när nästa treåriga arbetsplan för ekodesign utarbetas för perioden efter 2020 och påverka hur kommissionen hanterar lagstiftningsprocessen och stöder de marknadskontrollåtgärder som medlemsstaterna utför.

Iakttagelser

Hantering av lagstiftningsprocessen

Kommissionen prioriterade de produktgrupper som har störst energibesparingspotential

24

I direktivet om ekodesign och förordningen om energimärkning fastställs en allmän ram som definierar de politiska målen samt roller och ansvarsområden för kommissionen, marknadskontrollmyndigheter, tillverkare, återförsäljare och så vidare. Inom denna ram har kommissionen befogenhet att anta genomförandeåtgärder med krav på ekodesign och energimärkning för specifika produktgrupper. Enligt direktivet om ekodesign bör kommissionen välja ut produktgrupper som ska regleras på grundval av tre kriterier: försäljningsvolym, aktuell miljöpåverkan och potential för förbättring¹⁶.

25

Vi undersökte om kommissionen prioriterade produktgrupper med störst energibesparingspotential i sin arbetsplan för 2016–2019. Kommissionen förhandsgranskade över 100 produktgrupper och analyserade 16 av dem. Därefter rangordnade kommissionen produkterna i enlighet med deras energibesparingspotential. Rangordningen innehöll även en kvalitativ bedömning av andra miljöfaktorer, exempelvis vattenförbrukning, förekomst av råvaror av avgörande betydelse, hållbarhet och återvinningsmöjligheter.

26

Kommissionen meddelade 2016 att den skulle undersöka möjligheten att fastställa separata krav för produkter inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) (t.ex. smarttelefoner och nätutrustning för hemmabruk). Detta gjordes med anledning av hur snabbt denna sektor utvecklas och hur svårt det är att uppskatta potentiella energibesparingar. Kommissionen har för avsikt att inleda detta arbete i slutet av 2019.

27

Vi konstaterade att de befintliga genomförandeåtgärderna (som omfattar över 30 produktgrupper) omfattade merparten av de produkter som har störst energibesparingspotential. De inbegriper produkter som står för den största energiförbrukningen i hushåll och över halva energiförbrukningen inom industri- och tjänstesektorerna¹⁷.

Stora förseningar i lagstiftningsprocessen gjorde politiken mindre ändamålsenlig

28

När kommissionen antar genomförandeåtgärder måste lagstiftningsprocessen genomföras skyndsamt för att politiken ska bli framgångsrik. I takt med att tekniken blir bättre och produkter mer effektiva kan krav på ekodesign och märkning bli inaktuella, vilket gör att politiken inte längre får någon effekt.

29

Under de senaste åren har de tekniska framstegen inom många produktgrupper inneburit att minimikraven på energieffektivitet blivit föråldrade och att de flesta, eller alla, produktmodeller har befunnit sig inom de tre främsta energiklasserna. Å ena sidan visar detta att produkter som finns tillgängliga på marknaden är mer energieffektiva än tidigare och att politiken har haft en positiv effekt. När alla tillgängliga produkter befinner sig inom de främsta energiklasserna är det å andra sidan svårare för konsumenterna att skilja på produkter med bäst och sämst prestanda, och det finns mindre incitament för tillverkare att vara innovativa. Vi undersökte lagstiftningsprocessen för de tre utvalda produktgrupperna: elektroniska bildskärmar, kylskåp och värmare.

30

Efter mediernas negativa bevakning av politiken (något som underblåstes av attacker på det som sågs som överreglering från EU:s sida och ett välbevakat domstolsmål om dammsugare¹⁸) beslutade kommissionen 2015 att tillfälligt frysa lagstiftningsprocessen i syfte att se över hur lämplig politiken var som helhet. Detta försenade arbetet med nya produktgrupper som betraktades som en prioritet (dvs. system för fastighetsautomation och fastighetsreglering, elektriska vattenkokare, handtorkar, hissar, solpaneler och växelriktare, kylcontainrar och högtryckstvättar) liksom översynen av befintliga åtgärder med nästan två år. Det var dock inte den enda anledningen till förseningarna, vilket förklaras i de följande punkterna.

31

Processen med att ta fram energieffektivitetsåtgärder är komplex och tar lång tid (se figur 6) och kräver grundliga samråd med berörda parter¹⁹. Kommissionen har uppskattat att en normal lagstiftningsprocess för en produktgrupp tar omkring tre och ett halvt år²⁰. Processen inleds med en förstudie och avslutas när en genomförandeakt eller delegerad akt offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

32

När det gäller de tre produktgrupper som har analyserats konstaterade vi att processen pågick mycket längre än tre och ett halvt år. I figur 7 ges ett exempel på den faktiska lagstiftningsprocessen för att se över kraven på elektroniska bildskärmar.

33

Vi konstaterade att den faktiska lagstiftningsprocessen var dubbelt så lång som den teoretiska processen för de produktgrupper som analyserades. Den tog åtta år för elektroniska bildskärmar, sju år för värmare och sex år för kylskåp. Kommissionen upprepade vissa viktiga steg. Den anordnade exempelvis följande:

• När det gäller elektroniska bildskärmar: tre samrådsforum och tre offentliga samråd. Kommissionen anmälde två gånger de föreslagna ekodesignsåtgärderna till Världshandelsorganisationen (WTO) och uppdaterade konsekvensbedömningen två gånger.
• När det gäller kylskåp: två samrådsforum och tre offentliga samråd.
• När det gäller värmare: tre samrådsforum och två interna samråd.

34

Till skillnad från förstudier behandlar granskningsstudier befintliga förordningar om produktgrupper som kommer att uppdateras. De följer inget standardiserat förfarande eller tillvägagångssätt, såsom en gemensam struktur och gemensamma kriterier, vilket innebär att grundligheten i den analys som utförs varierar mellan produktgrupperna. De ursprungliga granskningsstudierna av elektroniska bildskärmar och kylskåp innehöll inte den information som kommissionen behövde för att ta fram ett lagstiftningsförslag. Kommissionen beställde därför ytterligare studier för dessa produktgrupper, vilket förlängde lagstiftningsprocessen med fyra år.

35

År 2016 beslutade kommissionen att den skulle anta flera genomförandeåtgärder som ett enda paket²¹, vilket innebar att den skulle anta förordningar om flera produktgrupper på en och samma gång. Enligt kommissionen bidrar denna strategi till att förmedla den totala effekten av flera produktgrupper och bättre visa att politiken leder till betydande resultat. Vi konstaterade dock att de produktgrupper som var färdiga tidigare försenades tills hela paketet var klart att antas, vilket ledde till ytterligare förseningar i en redan långdragen process.

36

Flera berörda parter och politiska experter påpekade att förseningarna innebär att man missar möjligheter att utnyttja den betydande potentialen för energibesparingar och minskad miljöpåverkan²². När kommissionen antar förordningar efter en kraftig försening finns dessutom risk för att kraven är inaktuella. Här följer några exempel på detta:

• Värmare: enligt ekodesignåtgärden från 2013 krävdes en lägsta energieffektivitetsnivå på 86 % för den vanligaste typen av värmare från och med 2015. Detta var redan den deklarerade genomsnittliga effektivitetsnivån för alla rumsvärmare som såldes i EU 2013.
• Tv-apparater: de krav på ekodesign som antogs 2009 byggde på föråldrade uppgifter och ledde inte till några större förbättringar av energieffektiviteten. Utvärderingen av direktivet om ekodesign²³ visar att de flesta produkterna redan 2010 uppfyllde kraven för 2012.

37

När det gäller den senaste översynen av förordningar om elektroniska bildskärmar och kylskåp konstaterade vi att kommissionen tog hänsyn till detta problem och uppdaterade marknadsuppgifterna flera gånger under lagstiftningsprocessen. Trots detta gick det tre respektive fem år från det att kommissionen analyserade det sista datasetet till den dag då de nya kraven trädde i kraft för dessa två produktgrupper.

Kommissionen vidtar åtgärder för att förbättra energimärkningarna

38

Samtliga produkter som omfattas av de relevanta förordningarna i EU måste vara försedda med energimärkningar. Eftersom syftet är att göra det möjligt för konsumenterna att fatta mer välgrundade beslut är det viktigt att märkningarna är begripliga.

39

Som exempel visar energimärkningarna för värmare på behovet av tydlighet. Kommissionen genomförde inte någon studie av konsumenternas förståelse innan energimärkningarna antogs 2013. I figur 8 visas den nuvarande utformningen av en energimärkning för värmesystem som kan vara förvirrande för konsumenter. I en studie av energimärkningar²⁴ från 2016 konstateras att mindre än en tredjedel av respondenterna förstod all information i märkningen.

40

I rapporten om översynen av det tidigare direktivet 2010/30/EU om energimärkning²⁵, som har ersatts av den nya förordningen om energimärkning, medgav kommissionen att vissa delar av märkningen för flera produktgrupper var svåra att förstå. För att ta itu med denna brist beslutade kommissionen att genomföra konsumenttester i samband med utvecklingen av produktspecifik energimärkning för att se till att symbolerna och märkningen som helhet var begripliga. När det gäller produktgrupper som till exempel värmare (såsom visas i figur 8 ovan) kommer eventuella ändringar inte att vara synliga för konsumenterna förrän en ny genomförandeåtgärd har antagits och trätt i kraft, vilket kan ta många år.

41

I samband med det nya åtgärdspaket som antogs i mars 2019 genomförde dock kommissionen undersökningar av hur konsumenterna uppfattar märkningarna för alla produktgrupper. Kommissionen presenterade resultaten för medlemsstaternas experter, som föreslog ett antal förenklingar av märkningarna innan de antogs.

42

Kommissionen drog slutsatsen att energiklasserna A+, A++ och A+++ var mindre ändamålsenliga än energieffektivitetsbetyget A till G och beslutade att fasa ut dem. Energiklasserna kommer att dras in under de närmaste åren när nya märkningar antas för produktgrupper. Detta gäller redan för de energimärkningsåtgärder som kommer att tillämpas från 2021.

Kommissionen ökade inriktningen på resurseffektivitet men har inte levererat verktygslådan för cirkulär ekonomi

43

År 2016 meddelade kommissionen i arbetsplanen att den skulle ta fram en verktygslåda för cirkulär ekonomi i syfte att ge vägledning om hur resurs- och materialeffektivitet kan integreras i genomförandeåtgärder. Detta kräver att man tar fram en standardiserad metod för att bedöma effekten på resurseffektivitet i olika produktgrupper och gör systematiska och grundliga analyser av den cirkulära ekonomins potential vid förstudier.

44

Kommissionen har inlett arbetet med att utveckla en verktygslåda. Den har börjat ta fram övergripande standarder för materialeffektivitet och ändrat metodiken för ekodesign av energirelaterade produkter (MEErP). Vi konstaterade att innehåll, djup och omfattning hos gjorda förstudier och granskningsstudier om begrepp med koppling till cirkulär ekonomi varierade mellan produktgrupper. Det beror på att studierna inte följde en standardiserad metod och kommissionen blev tvungen att utkontraktera ytterligare studier för att samla nödvändig information om frågor rörande cirkulär ekonomi. Detta bidrog till de förseningar som beskrivs i punkt 33.

45

I sina senaste förslag har kommissionen ökat inriktningen på resurseffektivitet. Under revisionen konstaterade vi att de studier som genomfördes för att granska lagstiftningen om elektroniska bildskärmar och kylskåp beaktade flera andra miljöaspekter förutom energi, exempelvis avfallshantering, förekomst av ovanliga material och material av avgörande betydelse, återvinningsmöjligheter, reparationsmöjligheter och hållbarhet. På grundval av slutsatserna i studierna och ett samråd införde kommissionen ett antal krav med anknytning till dessa aspekter i lagförslagen (se exempel i ruta 1).

I beräkningen av ekodesignens effekter överskattas politikens resultat, även om det har skett förbättringar på senare tid

46

Trots att det inte är ett rättsligt krav meddelar kommissionen regelbundet allmänheten om resultaten av politiken för ekodesign och energimärkning. Sedan 2013 har kommissionen årligen offentliggjort rapporten Ecodesign Impact Accounting, med uppskattningar av de sammantagna resultaten av politiken för ekodesign och energimärkning fram till 2020 och 2030. I rapporten utarbetas framtidsprognoser på grundval av en jämförelse mellan två scenarier: ett scenario med oförändrade förhållanden (business-as-usual) och ett ECO-scenario. Scenariot med oförändrade förhållanden motsvarar marknadens utveckling utan några ekodesigns- och energimärkningsåtgärder. ECO-scenariot är det scenario som tagits fram med beaktande av politikens effekter på varje produktgrupp sedan begynnelsen.

47

Figur 9 visar hur rapporten presenterar resultaten för en produktgrupp.

48

I 2018 års rapport uppskattas att effekten av produktförbättringar och energimärkningar sedan 1990-talet kommer att föra med sig betydande fördelar 2020. Det uppskattas att politiken kommer att föra med sig följande:

• Energibesparingar på 150 megaton oljeekvivalenter (9 % av totalsumman i EU).
• Mindre växthusgasutsläpp på 306 megaton koldioxidekvivalenter (7 % av totalsumman i EU).
• Nettobesparingar på 63 miljarder euro för konsumenterna.
• Extra inkomster på 66 miljarder euro för industrin, försäljare och installatörer.

Dessa resultat förväntas öka med över 60 % fram till 2030 enligt rapporten.

49

I rapporten anges att de uppskattningar som presenteras ovan bör följa tre grundregler: de bör vara realistiska, ändamålsenliga och utgå från befintliga åtgärder. Vi konstaterade att några av de använda antagandena sannolikt skulle leda till en överskattning av den effekt som politiken för ekodesign och energimärkning har. Närmare bestämt när det gäller följande:

• I rapporten uppskattas den framtida effekten av politiken snarare än utvärderas vad som redan har uppnåtts. Den tar alltså även hänsyn till lagstiftning som förväntas träda i kraft inom en snar framtid. De aktuella förordningarna beaktas baserat på det datum då de föreslås träda i kraft. Om de krav som faktiskt antas blir mindre strikta eller om det sker förseningar är således sifferuppgifterna i rapporten överskattade.
• I rapporten antas det att förordningen kommer att efterlevas till fullo och att det inte finns några brister när det gäller marknadskontroll. Kommissionen och andra berörda parter²⁸ uppskattar dock att bristande efterlevnad leder till att upp till 10 % av energibesparingarna går förlorade. Även vid vår revision konstaterades brister i marknadskontrollen (se punkterna 55–73);
• Rapporten använder teknisk produktinformation från tillverkarna, som utgår från relevanta harmoniserade standarder och inte från verkliga uppgifter om förbrukning. Standarderna är inte alltid representativa för den faktiska energiförbrukningen under verkliga förhållanden, vilket förklaras i ruta 2.

50

För att bedöma apparaters energieffektivitet förlitar man sig inom politiken för ekodesign och energimärkning på standarder som tagits fram av standardiseringsorgan för att tillhandahålla överenskomna definitioner av tekniska koncept och mätmetoder. När en standard har utfärdats av ett europeiskt standardiseringsorgan och kommissionen har offentliggjort titel och referens i Europeiska unionens officiella tidning blir det en ”europeisk harmoniserad standard” och således en del av EU:s lagstiftning.

51

Om det saknas en harmoniserad standard kan äldre standarder, internationella standarder eller andra relevanta metoder användas för att mäta energiförbrukning, men det kan leda till olika resultat och det blir svårt att tillämpa och genomföra lagstiftningen. Därför är det viktigt med harmoniserade standarder som är tillförlitliga, korrekta, reproducerbara och representativa för verklig användning.

52

Avslutningsvis är rapporten om ekodesignens beräknade effekter en prospektiv studie som syftar till att utvärdera politikens framtida effekter snarare än de faktiska resultat som uppnåtts till ett visst datum. Det leder till att beräkningsprocessen blir känslig för vissa variationer inom parametrarna, exempelvis framtida inflationstakt och energipriser. År 2019 reviderade kommissionen sina antaganden när det gäller de framtida energipriser som används för att beräkna effekter. Det ledde till en kraftig minskning av de uppskattade nettobesparingarna för EU:s konsumenter 2020: de förväntade årliga besparingarna för varje hushåll minskade från 473 euro till 286 euro.

53

I en oberoende studie³¹ påpekades att rapporten bygger på scenarier, och man försökte få de energibesparingar som angetts i beräkningen av effekter och de energibesparingar som konstaterats i Tyskland för vissa produktgrupper att stämma överens. Enligt studien var de besparingar som konstaterats i verkligheten betydande, men med stor marginal lägre än prognoserna för beräkningen av effekter: 2 till 15 gånger eller 1,7 till 11,6 gånger lägre, beroende på beräkningsgrund och produktgrupp. Även om studiens metod och omfattning kanske gör att siffrorna inte direkt kan jämföras med rapporten, visar studien att det finns risk för att besparingarna är överskattade.

54

Eftersom rapporten om ekodesignens beräknade effekter är den enda informationskällan om bidraget från politiken för ekodesign och energimärkning till uppnåendet av energieffektivitetsmålet 2020 innebär överskattade resultat att beslutsfattare kan få felaktig input. I den senaste bedömningsrapporten om de framsteg som gjorts till 2018 mot energieffektivitetsmålen 2020, rapporterade kommissionen inte längre om politikens effekter. Det är oklart om den kommer att göra det i kommande rapporter.

Marknadskontroll

Tillverkares och återförsäljares bristande efterlevnad av lagstiftningen om energimärkning och ekodesign minskar nyttan med politiken

55

Marknadskontroll är en av medlemsstaternas exklusiva befogenheter. De ska följa EU:s förordning om marknadskontroll³². Marknadskontrollmyndigheter ansvarar för att säkerställa att produkter som säljs i deras land följer lagstiftningen. Några icke-statliga organisationer för konsumentskydd har utfört butiksinspektioner och vissa produkttester, men de har inte befogenhet att genomföra förordningen – det tillhör marknadskontrollmyndigheternas behörighet.

56

När butiker inte visar energimärkningar ordentligt blir det svårare för konsumenter att fatta välgrundade beslut. Felaktiga märkningar kan vilseleda konsumenterna till att köpa produkter som förbrukar mer energi eller har lägre prestanda än vad som hävdas. Industriföreträdare har efterlyst ett bättre genomförande av förordningen³³ för att politikens fördelar ska förverkligas.

57

Sedan 2009 har EU-finansierade marknadskontrollprojekt finansierat butiksinspektioner och laboratorietester för att kontrollera om produkter överensstämmer med kraven på ekodesign och energimärkning och om deras energiklass är korrekt. Projekten visade att bristande efterlevnad av lagstiftningen är ett stort problem. Typen och graden av bristande efterlevnad varierar beroende på vilken typ av produkt som kontrollerades och vilka inspektionsmetoder som användes (projektens slutsatser visas i figur 10). Eftersom projekten ofta inriktades på produktmodeller där det var mer sannolikt att de inte skulle uppfylla kraven, kan de nivåer på bristande efterlevnad som presenteras nedan inte extrapoleras till samtliga produktgrupper eller EU:s marknad som helhet.

58

På grundval av resultaten från EU-projekt och ytterligare uppgifter från medlemsstaterna uppskattade kommissionen 2019³⁴ att totalt sett omkring 10–25 % av de produkter som säljs på marknaden inte uppfyllde kraven, vilket medför minskade energibesparingar på omkring 10 %. Kommissionen kunde inte tillhandahålla en uppdelning av dessa siffror. Detta skulle motsvara den årliga energiförbrukningen i Sverige och Ungern (tillsammans). Den uppskattade förlusten när det gäller energibesparingar på grund av bristande efterlevnad uppgår till 174,8 TWh/år fram till 2020, vilket i grova drag motsvarar den slutliga elförbrukningen i Sverige och Ungern tillsammans (170 TWh/år), baserat på Eurostats uppgifter från 2017. I en annan studie från ministeriet för miljö, livsmedel och landsbygdsfrågor (Defra) i Förenade kungariket 2011 uppskattades att effekten³⁵ på energibesparingar på grund av bristande efterlevnad från tillverkares och återförsäljares sida uppgick till 6,2 %, men det varnades för att detta var en mycket försiktig uppskattning.

59

Ett ändamålsenligt genomförande av förordningen skulle kunna bidra till att minska sådana förluster. I en studie som byggde på uppgifter från 2011–2013 och gjordes av en grupp av marknadskontrollmyndigheter³⁶, uppskattades att en euro som investerades i marknadskontroll ledde till besparingar på 13 euro tack vare förbättrad energieffektivitet. Slutsatsen var att avkastningen på investeringarna var tillräckligt hög för att bekräfta att marknadskontroll kan vara kostnadseffektiv. Om marknadskontroll utfördes på ett optimalt sätt av exempelvis alla nordiska länder (Island, Finland, Norge, Sverige och Danmark), till en extra kostnad på 2,1 miljoner euro, skulle det leda till årliga energibesparingar på 168 GWh, vilket skulle spara in 28 miljoner euro per år för konsumenterna när det gäller de 13 produktgrupper som bedömdes. I en annan studie³⁷ uppskattades att nettofördelarna med ett starkare marknadskontrollsystem skulle uppgå till omkring 164 miljoner pund under ett årtionde enbart i Förenade kungariket. Ytterligare studier har visat att marknadskontroll och testning kan göras på ett systematiskt, ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt³⁸.

EU har tillhandahållit verktyg för att stödja marknadskontrollmyndigheter, men verktygens inverkan på ekodesign och energimärkning har varit begränsad

60

I syfte att förbättra nivån på efterlevnaden av lagstiftningen om ekodesign och energimärkning bör marknadskontrollmyndigheter utföra en ändamålsenlig marknadskontroll. Förordningen om marknadskontroll preciserar inte på vilken nivå marknadskontrollåtgärder behövs utan enbart att marknadskontrollmyndigheter bör utföra ”lämpliga” kontroller i ”tillräcklig” omfattning. Medlemsstaterna bör inrätta, genomföra och regelbundet uppdatera sina program för marknadskontroll och underrätta kommissionen om dem.

61

Enligt de rapporter som lämnats till kommissionen varierar antalet produkter som inspekteras varje år från färre än 20 till över 100 000 per år per medlemsstat. Det är svårt att tolka dessa siffror eftersom innebörden av en ”inspektion” är bred. Beroende på vilken medlemsstat det rör sig om kan en inspektion vara antingen en eller en kombination av följande kontroller:

• En visuell inspektion i en butik eller online (t.ex. för att se om en märkning visas eller om produkten är försedd med CE-märkning).
• Dokumentkontroll av en produkt (t.ex. för att se om produktinformationsbladet innehåller lämpliga hänvisningar till förordningen och den tekniska information som krävs).
• Ett laboratorietest av en produkt för att kontrollera överensstämmelsen med krav på ekodesign, exempelvis energiförbrukning och om märkningen är korrekt.

62

De olika inspektionstyperna har olika ändamål. Kontroll av att märkningar förekommer i butiker bidrar till att säkerställa att konsumenterna får ordentlig information om prestandan hos den produkt de önskar köpa. Energimärkningspolitiken kan inte vara ändamålsenlig om märkningarna inte visas. Vid dokumentkontroller kan bristande efterlevnad av informationskrav upptäckas och produkter som kan kräva laboratorietester identifieras. Vi konstaterade att typ och omfattning av inspektioner och dokumentkontroller varierade mycket i de olika medlemsstater och myndigheter vi besökte, vilket visas i ruta 3.

63

Enligt kommissionen är laboratorietester det enda sättet att kontrollera om en produkt uppfyller energieffektivitets- och prestandakraven och om en energimärkning är korrekt³⁹. Tester kan vara dyra, beroende på den produkt som valts ut och det laboratorium som används, och kosta från hundratals till tusentals euro per produkt. I många fall köper marknadskontrollmyndigheter produkten och betalar för laboratorietestet. Tre produktenheter måste testas för att bekräfta en misstanke om bristande efterlevnad. När det gäller dyra produkter, som tv-apparater, beredare och kylskåp, kan det bli kostsamt. Vi konstaterade att även antalet utförda laboratorietester varierade bland de marknadskontrollmyndigheter vi besökte, vilket visas i ruta 4.

64

I figur 11 visas en översikt över laboratorietester som utförts av marknadskontrollmyndigheter och rapporterats till kommissionen för 2016.

65

Kommissionen stöder marknadskontrollmyndigheterna. Närmare bestämt gör den följande:

• Underlättar bildandet av ”grupper för administrativt samarbete”, ett nätverk av marknadskontrollmyndigheter som träffas två gånger per år för att dela erfarenheter och kunskaper.
• Offentliggör riktlinjer och bästa praxis för marknadskontroll i allmänhet och för varje produktspecifik förordning.
• Sammanställer, tillsammans med marknadskontrollmyndigheterna, vanliga frågor med svar på vanliga problem som marknadskontrollmyndigheterna stöter på när det gäller specifika produkter.
• Driver två databaser för att sprida relevant information (se figur 12).
• Tillhandahåller finansiering till projekt som ska stärka marknadskontrollen.

66

Syftet med de två databaserna som drivs av kommissionen är att underlätta samarbetet⁴⁰ mellan marknadskontrollmyndigheter och stödja deras verksamhet, se figur 12.

ICSMS

• Databasen är operativ och gör det möjligt för marknadskontrollmyndigheter att ladda upp sina inspektioner och resultat från laboratorietester, marknadskontrollmyndigheter att använda inspektioner och laboratorietester som utförts av andra för att vidta korrigerande åtgärder mot produkter som inte uppfyller kraven, marknadskontrollmyndigheter att undvika dubbelarbete genom att inte testa produkter som en annan marknadskontrollmyndighet redan har konstaterat uppfyller kraven.

Eprel

• Databasen är under utveckling och syftar till att förse marknadskontrollmyndigheter med teknisk produktinformation som laddas upp av tillverkare, allmänheten med information om produkter och deras energimärkningar, kommissionen med uppdaterad information om energieffektivitet för produkter i syfte att se över energimärkningar.

Källa: Revisionsrätten.

67

Kommissionen och medlemsstaterna har medgett att det finns betydande luckor och inkonsekvenser i de uppgifter som rapporteras i ICSMS. Vi identifierade följande brister:

• Åtta medlemsstater för inte in information om sin verksamhet avseende ekodesign och energimärkning. Från och med 2021 kommer marknadskontrollmyndigheterna att vara skyldiga att systematiskt rapportera om sin verksamhet via ICSMS.
• Det är svårt att söka efter resultat för en specifik produktmodell. Tillverkare använder ofta olika produktidentifieringsnummer på olika marknader och databasen anger inte motsvarande identifieringsnummer. Därför kan det vara omöjligt att använda testresultat för en likvärdig modell eftersom de inte kan identifieras.
• Marknadskontrollmyndigheterna använder olika metoder när de rapporterar sina inspektionsresultat. Exempelvis för vissa enbart in modeller som inte uppfyller kraven, medan andra delar alla resultat. Vissa myndigheter kategoriserar sina inspektioner i en allmän kategori för ”ekodesign” eller ”energimärkning” och inte efter den specifika produktförordningen. Det gör det svårare att hitta resultaten.
• Det finns inga fördefinierade fält för att skilja mellan bristande efterlevnad i dokumentationen och, till exempel, felaktig energiförbrukning eller energiklass. Informationen om produkter som inte uppfyller kraven ger därför inte marknadskontrollmyndigheterna möjlighet att identifiera hur efterlevnaden brister.
• Rapporterna om laboratorietester som marknadskontrollmyndigheterna laddar upp är inte standardiserade och finns tillgängliga på originalspråket, utan någon översättningsfunktion. Marknadskontrollmyndigheter laddar inte alltid upp testrapporterna, även om de anger att ett test har utförts.

68

Sedan 2016 har kommissionen arbetat med medlemsstaterna för att uppdatera sättet att rapportera uppgifter i ICSMS för ekodesign och energimärkning. Arbetet hade inte lett till några ändringar av systemets utformning vid den tidpunkt då vi utarbetade denna rapport (hösten 2019).

69

Varje marknadskontrollmyndighet beslutar i vilken utsträckning den kommer att använda den tillgängliga informationen i ICSMS för att stödja den egna verksamheten. Den marknadskontrollmyndighet som ansvarar för att övervaka regleringen av ekodesign i Frankrike, som vi besökte, kontrollerade aldrig den information som förts in i ICSMS av andra marknadskontrollmyndigheter. Övriga marknadskontrollmyndigheter som vi besökte berättade att de inte regelbundet använde databasen för att utreda eller vidta korrigerande åtgärder vid bristande efterlevnad som upptäckts av andra medlemsstater och påverkade deras egen marknad. De använde heller inte informationen för att undvika dubbelkontroller av vissa produkter. I några fall kan nationell lagstiftning hindra marknadskontrollmyndigheter från att använda information från andra för att vidta korrigerande åtgärder på den egna marknaden – det var fallet för Polen och Frankrike (såvida det inte är en del av en EU-kampanj).

70

Enligt förordningen om energimärkning av den 1 januari 2019 ska leverantörer föra in information i produktdatabasen Eprel när de släpper ut enheter av en ny modell på marknaden. Kommissionen skulle ha gjort databasen tillgänglig för marknadskontrollmyndigheter och allmänheten⁴¹, men hade inte gjort det när vi genomförde revisionen.

EU-finansierade marknadskontrollprojekt gör nytta men är en tillfällig lösning på ett återkommande behov

71

År 2015 konstaterade kommissionen att nivån på marknadskontrollverksamheten i de flesta medlemsstater är låg⁴² och att det var nödvändig att öka samarbetet. Under det senaste årtiondet har kommissionen finansierat tio projekt för marknadskontroll av ekodesign och energimärkning via bidrag från programmen Intelligent energi – Europa och Horisont 2020, med en total budget på 19,5 miljoner euro och ett EU-bidrag på 15 miljoner euro. Vissa av projekten⁴³ förvaltades av marknadskontrollmyndigheterna.

72

Vår analys bekräftar att projekten har gett positiva resultat. De gjorde det möjligt att finansiera specifika testkampanjer för produktgrupper som är dyrare att testa och som marknadskontrollmyndigheterna, generellt sett, inte skulle ha testat själva. De tog itu med behovet av att öka antalet inspektioner och laboratorietester och underlättade samtidigt EU-samarbete. Dessutom utarbetades riktlinjer om bästa praxis och utbildningsmoduler som hjälpte marknadskontrollmyndigheterna att utveckla sin kunskap och expertis, däribland om nya problem såsom att förhindra att krav kringgås.

73

Utifrån de tillgängliga uppgifterna om marknadskontrollåtgärder i EU är det oklart om de utförda marknadskontrollåtgärderna som inte ingår i EU-projekt har blivit bättre tack vare projekten. De tillgängliga programmen för marknadskontroll är visserligen ganska kortfattade, men ingen marknadskontrollmyndighet har rapporterat att deras arbetssätt har ändrats eller förbättrats efter att de deltagit i EU-projekt, och heller inte att antalet laboratorietester som utförts utanför EU-projekt har ökat. Med tanke på att EU fortlöpande finansierar dessa verksamheter sedan 2012 – vilket bekräftas av att ett nytt projekt följer på det som slutförts – finns det en risk för att medlemsstaterna förlitar sig på finansieringen på EU-nivå för att fullgöra sina inhemska marknadskontrollsskyldigheter inom detta område. EU-projekten blir därmed en tillfällig lösning på ett återkommande behov.

Slutsatser och rekommendationer

74

Vi bedömde om EU:s åtgärder när det gäller ekodesign och energimärkning bidrar till att energieffektivitets- och miljömålen uppnås. Vi drog slutsatsen att EU:s åtgärder på ett ändamålsenligt sätt bidrog till att nå målen för politiken för ekodesign och energimärkning, men konstaterade även att ändamålsenligheten begränsades av stora förseningar och av bristande efterlevnad från tillverkares och återförsäljares sida.

75

Vi konstaterade att genomförandeåtgärderna för närvarande omfattar merparten av de produkter som har störst energibesparingspotential och står för nästan all energiförbrukning i hushållen och över hälften av energiförbrukningen inom industri- och tjänstesektorerna. Vidare använde kommissionen sunda och transparenta metoder för att prioritera de produktgrupper som skulle regleras eller ses över (punkterna 24–27).

76

Lagstiftningsprocessen tar lång tid, vilket delvis beror på att förordningarna är tekniskt komplexa och att berörda parter måste konsulteras på ett grundligt sätt. Vi konstaterade dock att vissa förseningar kunde undvikas. Långa förseningar minskar effekten av politiken eftersom kraven på ekodesign inte längre håller jämna steg med tekniska framsteg och energimärkningar inte längre hjälper konsumenter att skilja mellan produkter. På grund av kommissionens beslut att anta åtgärder som ett paket antar den inte längre produktspecifika förordningar så snart de är klara (punkterna 28–37).

77

Vi konstaterade att kommissionen vidtar åtgärder för att förbättra energimärkningarna, men det kommer att ta några år innan förändringarna blir synliga för konsumenterna (punkterna 38–42). Kommissionen har integrerat begrepp från den cirkulära ekonomin i sina senaste förslag. Begreppen bedöms och integreras fortfarande på ett osystematiskt sätt, men kommissionen har börjat utarbeta ett standardiserat tillvägagångssätt för bedömningen (punkterna 43–45).

Rekommendation 1 – Förbättra lagstiftningsprocessen

I syfte att förbättra lagstiftningsprocessen bör kommissionen

1. definiera och tillämpa ett standardiserat tillvägagångssätt för granskningsstudier, i syfte att undvika behovet av ytterligare studier,
2. ta fram en standardiserad metodologisk ram för att integrera de krav på cirkulär ekonomi som ska tillämpas under förstudier och granskningsstudier så att deras resultat kan presenteras tidigt i samrådsprocessen,
3. anta genomförandeåtgärder så snart de är klara, i stället för när ett helt paket har färdigställts,
4. i synnerhet för produkter som bygger på teknik som utvecklas snabbt såsom IKT, mer regelbundet bedöma marknadsuppgifter för att säkerställa att energieffektivitetskrav och energimärkningar som inte längre är relevanta snabbt uppdateras.

Tidsram: December 2021

78

Beräkningen av ekodesignens effekter är transparent och ger berörda parter och beslutsfattare användbara uppgifter om resultaten av politiken för ekodesign och energimärkning. Vi konstaterade dock att den metod som nu tillämpas för beräkningen av effekter gör att politikens resultat överskattas. Effekten av bristande efterlevnad beaktas inte, och inte heller förseningar i genomförandet. Beräkningen av effekter utgår från skillnaden mellan två långsiktiga scenarier och påverkas av klyftorna mellan verklig energiförbrukning och ibland orealistiska uppskattningar baserade på harmoniserade standarder (punkterna 46–53).

Rekommendation 2 – Förbättra beräkningen av effekter

Kommissionen bör

1. förbättra antagandena för beräkningen av effekter, i synnerhet genom att ta hänsyn till bristande efterlevnad, förseningar i genomförandet och avvikelser mellan energiförbrukning som bygger på harmoniserade standarder och verklig användning,
2. bedöma möjligheten att utvärdera politikens resultat med hjälp av en urvalsmetod och mäta faktisk energiförbrukning hos slutanvändare för att göra modellen för beräkning av effekter mer korrekt,
3. kvantifiera politikens bidrag till energieffektivitetsmålet 2020 i bedömningsrapporten om medlemsstaternas framsteg.

Tidsram: December 2021

79

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterade vi att bristande efterlevnad från tillverkares och återförsäljares sida fortfarande är ett stort problem. Relativt få produktmodeller testades i laboratorier och de medlemsstater vi besökte använde inte resultat från andra medlemsstater för att genomföra efterlevnadsåtgärder. Det leder till att konsumenter i Europa inte har ett likvärdigt skydd (punkterna 55–69).

80

Den viktiga roll som kommissionen har i fråga om att underlätta samarbete hjälper marknadskontrollmyndigheterna att utföra sina uppgifter. ICSMS-databasen, som drivs av kommissionen, möjliggör samarbete genom att dela marknadskontrollmyndigheternas resultat. Databasen måste dock förbättras för att bli ändamålsenligare. Kommissionen var sen med att inrätta Eprel-databasen, som inte ännu var tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna när vi genomförde revisionen. EU-finansierade projekt har gett resultat, men det är oklart om de har lett till hållbara ändringar av sättet att utföra marknadskontroll (punkterna 65–73).

Rekommendation 3 – Underlätta samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheter

I syfte att förbättra marknadskontrollåtgärderna och underlätta informationsutbytet mellan marknadskontrollmyndigheter

bör kommissionen

1. förbättra ICSMS för att underlätta samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheter, exempelvis genom att möjliggöra snabb identifiering av motsvarande modellnummer genom korshänvisning till Eprel.

Tidsram: December 2020

2. på begäran tillhandahålla onlineutbildning till marknadskontrollmyndigheter för att främja användningen av ICSMS som ett stöd i verksamheten,

Tidsram: December 2020

3. bedöma marknadskontrollmyndigheternas införande av den bästa praxis avseende marknadskontrollåtgärder som identifierats genom EU-finansierade projekt, däribland hur kostnadseffektiva inspektioner ska utföras.

Tidsram: April 2022

Denna rapport antogs av avdelning I, med ledamoten Nikolaos Milionis som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 4 december 2019.

Ordlista

beräkning av ekodesignens effekter: en metod för att övervaka och rapportera om effekten av åtgärder för ekodesign och energimärkning på energiförbrukning, arbetstillfällen, teknisk utveckling och industriintäkter.

ekodesign: införlivandet av miljöaspekter i designen av en produkt för att säkerställa en hög grad av miljöprestanda under livscykeln.

energieffektivitet: förhållandet mellan ett systems eller en apparats output och den energi som förbrukas.

energiklass: en av sju kategorier (från A till G) som visar en produkts energieffektivitet.

energimärkning: information om energiförbrukning och energiklass som ska finnas med vid försäljning av alla produkter som omfattas av en energimärkningsåtgärd.

hållbarhet: utrustnings och materials förmåga att stå emot slitage, tryck eller skada och på så vis förbli funktionella utan oekonomiskt underhåll eller oekonomiska reparationer.

marknadskontroll: offentliga myndigheters övervakning och testning av i vilken utsträckning produkter överensstämmer med tillämplig lagstiftning, exempelvis kraven på ekodesign och energimärkning.

marknadskontrollmyndigheter: ett nationellt organ med ansvar för att kontrollera att produkter på marknaden i medlemsstaterna överensstämmer med tillämplig lagstiftning, exempelvis kraven på ekodesign och energimärkning.

reparationsmöjlighet: en produkts potential att återställas i fungerande skick.

återvinningsmöjlighet: ett avfallsmaterials potential att omarbetas och/eller återanvändas.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Nikolaos Milionis är ordförande. Revisionsarbetet leddes av revisionsrättens ledamot Phil Wynn Owen, med stöd av Olivier Prigent och Ramona Bortnowschi (attachéer), Helder Faria Viegas (förstechef), Frédéric Soblet (uppgiftsansvarig), Diana Voinea (biträdande uppgiftsansvarig) samt Arfah Chaudry, Nicholas Edwards, Joanna Kokot och Roberto Resegotti (revisorer). Zuzanna Filipski och Mark Smith gav språkligt stöd.

Från vänster: Olivier Prigent, Diana Voinea, Nicholas Edwards, Frédéric Soblet, Ramona Bortnowschi, Arfah Chaudry och Phil Wynn Owen.

Slutnoter

¹ Kommissionens webbplats om 2020-målen. Se även revisionsrättens särskilda rapport 18/2019 EU:s växthusgasutsläpp: rapporteringen är bra, men det behövs bättre underlag om framtida minskningar.

² 2018 års bedömning av de framsteg som medlemsstaterna gjort för att nå 2020 års nationella energieffektivitetsmål och för att genomföra energieffektivitetsdirektivet enligt kraven i artikel 24.3 i energieffektivitetsdirektivet 2012/27/EU, COM(2019) 224 final, 2019.

³ Direktiv (EU) 2018/2002.

⁴ Meddelande från kommissionen, Arbetsplan för ekodesign 2016–2019, COM(2016) 773.

⁵ Uppgifter från Eurostat, 2017.

⁶ Direktiv 2005/32/EG.

⁷ Direktiv 2009/125/EG.

⁸ Direktiv 92/75/EEG.

⁹ Preparatory review study 2016.

¹⁰ Energy Efficiency Policies around the World: Review and Evaluation, s. 48, World Energy Council 2008.

¹¹ Study on the impact of the energy label – and potential changes to it – on consumer understanding and on purchase decisions. LE London Economics och IPSOS, oktober 2014.

¹² Joint Industry letter on Ecodesign, maj 2018, Open letter to President Juncker from 55 NGOs, september 2018.

¹³ Ecodesign Impact Accounting, Overview report 2018 januari 2019.

¹⁴ COM(2015) 614/2.

¹⁵ Förkortningen står historiskt för ”Conformité Européenne”.

¹⁶ Artikel 15.2 i direktiv 2009/125/EG.

¹⁷ Ecodesign Impact Accounting – Overview report 2018 s. 8, VHK, januari 2019.

¹⁸ Mål T-544/13, Dyson Ltd mot Europeiska kommissionen, slutlig dom, 8 november 2018. En tillverkare av dammsugare med dammuppsamlingsbehållare som fungerar utan påse väckte talan i syfte att ogiltigförklara kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 på grund av att den vilseledde konsumenterna när det gäller dammsugares energieffektivitet i och med att de teststandarder som avses i förordningen inte var lämpliga. Domstolen ogiltigförklarade förordningen.

¹⁹ Se revisionsrättens särskilda rapport 14/2019 ”Kom med synpunkter!”: kommissionens offentliga samråd engagerar medborgarna, men insatserna för att nå ut är otillräckliga.

²⁰ Mer om de nya energietiketterna, Europeiska kommissionen, 2019.

²¹ Kommissionens webbsida om ekodesign.

²² Save the Ecodesign energy-labelling package. Joint letter to the European Commission; Joint Industry Letter on Ecodesign; The Ecodesign Directive (2009/125/EC) European Implementation Assessment, Europaparlamentets utredningstjänst, november 2017.

²³ COM(2015) 345 final.

²⁴ Elke Dünnhoff: Comprehensibility of the Energy Label for space heaters and water heaters and of the new Efficiency Label for old space heaters in Germany. Results of two focus groups and a representative consumer survey, Mainz, 14 december 2016.

²⁵ Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, Översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser, COM(2015) 345 final.

²⁶ Preparatory/review study for household refrigeration, VHK, 2016, additional research, VHK, 2017.

²⁷ ECOS, EEB, Coolproducts, rreuse, topten och ifixit Europe, Position on the Commission’s proposals to revise the Ecodesign & Energy Labelling measures on domestic refrigeration, 2018.

²⁸ Europeiska kommissionen, CLASP, ECOS, EEB och Topten (2017) Closing the ”reality gap” – ensuring a fair energy label for consumers, s. 9, Impact Assessment of the compliance & enforcement regime of the Energy-Using Products (EuP) & Energy Labelling Dir.,Defra, 2009.

²⁹ Projektet STEP – Closing the ”reality gap” – ensuring a fair energy label for consumers CLASP, ECOS, EEB och Topten, juni 2017.

³⁰ Se Definition of Circumvention, ANTICSS, 2018.

³¹ Öko-Institut e.V. and ifeu – Institut für Energie- und Umweltforschung Heidelberg (2017). Living up to expectations? Monitoring the effects of Ecodesign and energy labelling in Germany, ECEEE, 2017.

³² Förordning (EG) nr 765/2008.

³³ Joint-industry letter on Ecodesign, 2018.

³⁴ Mer om de nya energietiketterna, Europeiska kommissionen, 2019.

³⁵ Impact Assessment of the compliance & enforcement regime of the Energy-Using Products (EuP) & Energy Labelling Directives, Defra, 2009.

³⁶ The Nordic Ecodesign Effect Project, Estimating benefits of Nordic market surveillance of Ecodesign and energy labelling, Troels Fjordbak Larsen, 2015.

³⁷ Impact Assessment of the compliance & enforcement regime of the Energy-Using Products (EuP) & Energy Labelling Directives, Defra, 2009.

³⁸ Se till exempel: ATLETE I, Appliance Testing for Energy Label Evaluation, Publishable result-oriented report, 2011, och ATLETE II, Appliance Testing for Washing Machines Energy Label & Ecodesign Evaluation, publishable result-oriented report, 2014.

³⁹ COM(2015) 345 final.

⁴⁰ Artikel 24 i förordning (EU) nr 765/2008 om principer för samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.

⁴¹ Artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU.

⁴² COM(2015) 345 final.

⁴³ European Eco-design Compliance Project (ECOPLIANT), Energy Efficiency Compliant Products (EEPLIANT I och II), Anti-circumvention of Standards for Better Market Surveillance (ANTICSS).

Tidslinje

Händelse	Datum
Revisionsplanen antogs/Revisionen inleddes	12.12.2018
Den preliminära rapporten skickades till kommissionen (eller andra revisionsobjekt)	28.10.2019
Den slutliga rapporten antogs efter det kontradiktoriska förfarandet	4.12.2019
Kommissionens (eller andra revisionsobjekts) officiella svar hade tagits emot på alla språk	10.1.2020

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

PDF	ISBN 978-92-847-4089-5	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/35810	QJ-AB-19-024-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-4097-0	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/85643	QJ-AB-19-024-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna. Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritetspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Användningen av Europeiska revisionsrättens logotyp måste först godkännas av Europeiska revisionsrätten.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.