EU:s stöd till digitaliseringen av skolor Betydande investeringar, men medlemsstaternas användning av EU-finansieringen saknar strategisk inriktning

Sammanfattning

I I EU har medlemsstaterna fullt ansvar för att utforma utbildningspolitiken och skolväsendet. EU kompletterar och stöder medlemsstaternas åtgärder och ger betydande ekonomiskt stöd till digitaliseringen av skolor. För detta ändamål använder unionen olika instrument, såsom sammanhållningspolitiska fonder, faciliteten för återhämtning och resiliens och programmet Erasmus+. Betydande belopp har betalats ut eller kommer att betalas ut mellan 2014 och 2026 genom dessa program för att stärka den digitala utbildningen.

II I den här revisionen bedömde vi åtgärder som finansierats genom EU:s budget till stöd för digital utbildning i skolor. Vi undersökte om kommissionens åtgärder stödde digitaliseringen av skolor på ett bra sätt. Vi tittade också på huruvida nationella, regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna använde tillgänglig EU-finansiering som avsett för att stödja skoldigitaliseringen och om skolorna hade tillräcklig anslutning till gigabitinternet för att uppnå EU:s mål. Vår rapport syftar till att hjälpa kommissionen och medlemsstaternas nationella och regionala myndigheter att på ett mer ändamålsenligt sätt hantera de utmaningar som digitaliseringen av skolor för med sig under perioden 2021–2027. Vi drar slutsatsen att dessa åtgärder på det hela taget hjälpte skolorna i deras digitaliseringsinsatser men att medlemsstaternas användning av EU-stödet saknade strategisk inriktning.

III År 2018 antog kommissionen en handlingsplan för digital utbildning för att hjälpa medlemsstaterna att hantera utmaningarna på området. Planen omfattade skolor. De medlemsstater som vi besökte hade dock antingen inte omsatt handlingsplanens mål i sina nationella (eller regionala) strategier, inte uppdaterat sina strategier för perioden 2021–2027 eller inte formulerat några särskilda strategier för digitaliseringen av sina skolor. Vi fann också att de EU-finansierade åtgärderna inte alltid var väl förankrade i nationella eller regionala strategier för digitalisering av skolor, trots att detta kunde ha minskat risken för att EU:s budget skulle finansiera fragmenterade insatser och bidragit till större genomslagskraft.

IV I de flesta fall levererade de EU-finansierade projekten den avsedda outputen, men det fanns fortfarande faktorer som hindrade skolorna från att använda EU-finansieringen på bästa sätt. Vad beträffar åtgärder som ska finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens fanns det brister i hur delmål och mål som medlemsstaterna ska uppfylla hade definierats, särskilt när det gällde de resultat som ska uppnås för att förbättra den digitala utbildningen. När det gällde två åtgärder som vi granskade konstaterade vi att de kostnadsuppskattningar som kommissionen hade godtagit under förhandlingarna om de nationella planerna skilde sig avsevärt från de faktiska kostnader som hade uppkommit under genomförandet. Vidare var skolorna inte tillräckligt delaktiga när olika behov fastställdes.

V Nästan alla elever använder nu digitala enheter, men många skolor rapporterar fortfarande att de har otillräcklig utrustning eller att lärarna behöver mer utbildning. Vi konstaterade också att det ofta saknas en formell strategi för användning av IKT i klassrummet, vilket göra att skolor inte kan utnyttja digitaliseringens fulla potential.

VI Kommissionen har inga fullständiga uppgifter om de totala EU-finansieringsbelopp som använts för digitaliseringen av skolor. Endast ett fåtal medlemsstater bedömer de resultat som de har uppnått med ekonomiskt stöd från EU för att förbättra den digitala utbildningen i skolor. De programspecifika indikatorerna gav inte mycket information, och endast två av de sex medlemsstater som vi besökte hade strategier för att systematiskt övervaka de digitaliseringsframsteg som skolorna hade gjort med hjälp av EU:s ekonomiska stöd.

VII År 2016 fastställde kommissionen mål om att medlemsstaterna skulle ansluta skolorna till gigabitinternet senast 2025 och göra det möjligt för dem att använda den senaste it-utrustningen och tillämpa innovativa undervisnings- och lärandeformer. År 2022 hade dock endast ett litet antal skolor faktisk tillgång till gigabitanslutningar. Medlemsstaterna hade varierande strategier för att främja skolors uppkoppling, men bristen på strikt strategisk planering, tillsammans med förseningar i genomförandet av särskilda program, ökar risken för att EU inte kommer att uppnå målet om gigabitinternet till 2025.

VIII På grundval av dessa slutsatser rekommenderar vi kommissionen att

• främja EU-åtgärder inom ramen för handlingsplanen för digital utbildning mer aktivt för att öka deras effekt,
• vidta åtgärder för att stärka kopplingen mellan mål i handlingsplanen för digital utbildning, nationella eller regionala strategier och EU-finansieringen till skolor,
• övervaka och verka för att målet att alla skolor ska vara anslutna till gigabitinternet senast 2025 uppnås.

Inledning

Digital utbildning och digitalisering av skolor

01 Digital utbildning syftar till att göra det möjligt för elever att utvecklas, bli engagerade medborgare och integreras bättre på arbetsmarknaden i en alltmer digitaliserad värld¹. Redan i sina skolundersökningar 2013 och 2018 konstaterade kommissionen att särskilda strategier och stödåtgärder på skolnivå – såsom bättre utrustning eller lärarfortbildning – skulle kunna bidra till bättre läranderesultat men också att användningen av informationsteknik och tillgången till snabbt internet varierade avsevärt mellan skolor². I en studie som genomfördes 2018 av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) betonades att elever i skolor som var väl utrustade med datorer och anslutna till internet hade förutsättningar att uppnå bättre läranderesultat³.

02 Digitala kompetenser och färdigheter och tillgång till digital infrastruktur och utrustning har blivit ännu relevantare på alla utbildningsnivåer sedan covid-19-pandemin bröt ut. Pandemin visade att skolsystemen i nästan alla medlemsstater inte var väl förberedda för distansundervisning, eftersom skolorna saknade god internetanslutning och lämplig digital utrustning för elever och lärare⁴. Lärarna behövde också vara väl förtrogna med och ha kompetens att använda digital teknik till stöd för undervisningen. Det fanns även ett behov av att tillämpa innovativa undervisningsmetoder och se till att alla elever kunde delta i digital utbildning.

03 I EU ansvarar medlemsstaterna för att utforma utbildningspolitiken, utrusta skolor, ha tillsyn över undervisningens innehåll och utbilda lärare och elever. Ansvaret kan dessutom fördelas på olika nivåer inom medlemsstaterna (dvs. på nationell, regional eller lokal nivå). Allt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna på utbildningsområdet är frivilligt och inte nödvändigtvis kopplat till användningen av EU-medel. Samtidigt kan EU stödja och komplettera medlemsstaternas insatser⁵.

04 Kommissionens roll i digitaliseringen av skolor är att komplettera och stödja medlemsstaternas insatser, samtidigt som deras ansvar för undervisningens innehåll och organisering av utbildningssystemen respekteras fullt ut.

05 För att den digitala utbildningen ska bli framgångsrik krävs också att skolorna digitaliseras, det vill säga att skolorna får tillgång till höghastighetsinternet, att klassrum, lärare och elever utrustas med maskinvara som bärbara datorer eller surfplattor, att man säkerställer att lärare och annan skolpersonal har den digitala kompetens de behöver, att man tillhandahåller adekvat digitalt undervisningsmaterial och säkra plattformar samt att man använder aktuella kursplaner och inlärningsstrategier.

06 År 2020 fanns det över 65 miljoner registrerade elever och lärare i över 200 000 grund- och gymnasieskolor i de 27 medlemsstaterna⁶.

Kommissionens handlingsplan för digital utbildning

07 Vid toppmötet i Göteborg i november 2017 tillkännagav Europaparlamentet, rådet och kommissionen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter att var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att individen deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar på arbetsmarknaden⁷. Kommissionen bidrog till dessa diskussioner genom att fastställa sin vision om ett europeiskt område för utbildning för att ta vara på utbildningens och kulturens hela potential som drivkraft för jobb, social rättvisa, aktivt medborgarskap och ett sätt att uppleva den europeiska identiteten i hela dess bredd⁸. Kommissionen och medlemsstaterna identifierade innovation och digital teknik som en nyckelfaktor för bättre utbildning, ett område där Europa uppfattades släpa efter andra regioner.

08 I januari 2018 offentliggjorde kommissionen sin första handlingsplan för digital utbildning (nedan kallad handlingsplanen), såsom tillkännagavs i dess bidrag till toppmötet i Göteborg⁹. Planen innehåller ett antal åtgärder inom tre prioriterade områden, genom vilka kommissionen hade för avsikt att stödja medlemsstaternas övergripande utbildningssystem inom alla utbildningssektorer genom utbyte av bästa praxis och att stimulera och öka omfattningen av meningsfull användning av digitala och innovativa utbildningsmetoder (se figur 1).

09 Kommissionen uppdaterade sin handlingsplan i september 2020. Den uppdaterade planen erbjuder en långsiktig strategisk vision som omfattar perioden 2021–2027. Den är en fortsättning på de viktigaste delarna av den ursprungliga handlingsplanen men tar också hänsyn till den senaste utvecklingen inom digital utbildning. Den är inriktad på två prioriterade områden och viktiga åtgärder som ska vidtas under de kommande åren och som är relevanta inte bara för skolor utan även för eftergymnasial utbildning (t.ex. vid universitet) eller yrkesutbildning (se figur 2).

10 Kommissionen anser att handlingsplanen är ett viktigt verktyg för bättre digital kompetens, färdighet och kapacitet på alla utbildningsnivåer och för alla nivåer av digitala färdigheter. Kommissionen använder också planen som referensdokument för den europeiska planeringsterminen, EU:s ekonomiskpolitiska, finanspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska samordning av medlemsstaternas budgetpolitik och ekonomiska politik. Inom denna ram utfärdar rådet, på grundval av kommissionens förslag, årliga landsspecifika rekommendationer på utbildningsområdet. Figur 3 visar i vilka medlemsstater rådets rekommendationer gällde investeringar i digitaliseringen av skolor antingen 2019 eller 2020.

EU:s konnektivitetsmål för skolor på en gigabit per sekund senast 2025

11 Eftersom nya datatjänster och tillämpningar kräver nätverk med allt högre kapacitet fastställde kommissionen 2016 strategiska konnektivitetsmål för alla de viktigaste socioekonomiska drivkrafterna, såsom skolor. Enligt dessa mål bör alla skolor ha höghastighetsbredband senast 2025, vilket innebär tillgång till internetanslutningar som erbjuder nedlänk- och upplänkhastigheter på minst en gigabit per sekund¹⁰. Att ansluta skolor till höghastighetsbredband skulle underlätta innovativa former av undervisning och inlärning, göra det möjligt för lärare och elever att dra fördel av aktuellt utbildningsmaterial och därmed förbättra de digitala färdigheterna. Dessa mål följde den digitala agendan för Europa som antogs 2010, där kommissionen uppgav att alla EU-medborgare borde ha tillgång till bredband på 30 Mbit/s senast 2020¹¹.

EU:s ekonomiska stöd

12 Medlemsstaterna kan använda EU:s ekonomiska stöd till digitaliseringen av skolor genom olika instrument, vart och ett med sina specifika mål och kännetecken:

• De sammanhållningspolitiska fonderna:

•  För perioden 2014–2020 var investeringar för att öka tillgången till och förbättra användningen av och kvaliteten på informations- och kommunikationsteknik (IKT) och utbildning tematiska mål för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF), två av de sammanhållningspolitiska fonderna (även kallade europeiska struktur- och investeringsfonder eller ESI-fonder). EU använder dessa fonder för att medfinansiera investeringar på områden som balanserad utveckling av regioner och utveckling av arbetstagares, ungdomars och arbetssökandes färdigheter¹². För programperioden 2014–2020 uppgick den totala budgeten för Eruf och ESF till 329 miljarder euro, varav uppskattningsvis 44,6 miljarder euro anslogs till dessa två tematiska mål. Digitalisering av skolor var dock inte ett särskilt mål för fonderna. Därför behöver medlemsstaterna inte lämna detaljerad information om de belopp som använts för detta ändamål (se punkt 71).
•  För åren 2020–2022 har återhämtningsstöd för sammanhållning och till Europas regioner (React-EU) inrättats inom initiativet NextGenerationEU, inom ramen för de sammanhållningspolitiska fonderna 2014–2020¹³. Den totala budgeten uppgick till 44,5 miljarder euro, varav medlemsstaterna kunde använda medel för att stödja digitalisering av skolor. Medlemsstaterna kunde begära att React-EU-åtgärder helt finansierades från EU:s budget.
•  För perioden 2021–2027 kan medlemsstaterna också använda sammanhållningspolitiska medel för digitalisering av sina skolor, främst för investeringar i accessinfrastruktur ¹⁴ och för att stödja förvärv av digitala färdigheter¹⁵.

• Faciliteten för återhämtning och resiliens¹⁶:

Faciliteten för återhämtning och resiliens är ett tillfälligt instrument inom NextGenerationEU som syftar till att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin. Den förvaltas direkt av kommissionen. Fram till slutet av 2026 kommer medlemsstaterna att få EU-stöd på villkor att de uppnår vissa prestationsmål och delmål för investeringar och reformer som fastställs i de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna kan använda EU-stödet för att finansiera investeringar i utvecklingen av digitala färdigheter och skolornas digitala omställning. Den totala budgeten för faciliteten för återhämtning och resiliens uppgår till 723,8 miljarder euro (i löpande priser), och vi identifierade 21 medlemsstater som, enligt sina planer för återhämtning och resiliens, hade valt att investera mer än 11 miljarder euro i åtgärder till stöd för digitaliseringen av sina skolor¹⁷.

• Programmet Erasmus+¹⁸:

Detta program stöder bland annat IKT-baserad undervisning, öppen utbildning och innovativa metoder i den digitala tidsåldern och behandlar även den digitala omställningen genom att utveckla digital beredskap, motståndskraft och kapacitet:

•  För perioden 2014–2020 hade programmet en total budget på 14,9 miljarder euro, varav omkring 1,6 miljarder euro anslogs till gränsöverskridande strategiska partnerskapsprojekt för skolutbildning, där 100 miljoner euro särskilt avsattes för projekt för att öka användningen av IKT i undervisning och inlärning. Kommissionen använde också programmet för att finansiera åtgärder inom ramen för 2018 års handlingsplan.
•  För perioden 2021–2027 har programmets tillämpningsområde utvidgats för att stödja verksamheter och projekt som bidrar till genomförandet av den uppdaterade handlingsplanen och den digitala omställningen av skolor¹⁹. Programmet har en total budget på 26,2 miljarder euro. Det finns inget särskilt anslag för digitalisering, men medel kan användas för att stödja åtgärder inom ramen för handlingsplanen för 2021–2027 och för strategiska innovationspartnerskap, inklusive projekt för digital utbildning i skolor. Den digitala omställningen är en av programmets fyra övergripande prioriteringar.

• Fonden för ett sammanlänkat Europa

Under perioden 2021–2027 tillhandahåller den digitala delen av Fonden för ett sammanlänkat Europa²⁰, som är ett EU-instrument som förvaltas direkt av kommissionen och som tillhandahåller ekonomiskt stöd för skapande av hållbar, sammanlänkad infrastruktur, en budget på över 2 miljoner euro för att bland annat stödja utbyggnaden av 5G-samhällen och som kan användas för att ansluta skolor.

Förvaltning och användning av EU-medel

13 När det gäller de sammanhållningspolitiska programmen ansvarar de nationella eller regionala myndigheterna i medlemsstaterna för att välja ut och övervaka projekt inom de operativa programmen och betala ut stöd. Kommissionen medfinansierar de projektrelaterade kostnaderna i enlighet med de villkor som fastställs i de tillämpliga allmänna reglerna och i respektive program.

14 Inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens vidtar medlemsstaterna de åtgärder som anges i de nationella planerna för återhämtning och resiliens. Varje plan för återhämtning och resiliens tilldelas stöd i linje med de uppskattade kostnaderna för de åtgärder den innehåller, upp till ett högsta belopp som fastställs i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Till skillnad från de sammanhållningspolitiska programmen är EU-finansieringen inte kopplad till de faktiska kostnader som uppstår, utan kommissionen betalar ut de belopp som tilldelats planerna för återhämtning och resiliens när medlemsstaterna har uppnått vissa på förhand fastställda delmål och mål. Delmål är kvalitativa resultat, såsom ikraftträdandet av finansieringsriktlinjer. Mål är kvantitativa resultat, såsom anskaffning av ett visst antal digitala enheter för skolor. Bilaga IV innehåller en översikt över målen och delmålen för de åtgärder som stöder digitaliseringen av skolor i de besökta medlemsstaterna.

15 Vanligtvis använder medlemsstaterna de sammanhållningspolitiska fonderna och faciliteten för återhämtning och resiliens för att stödja IKT-infrastruktur och IKT-utrustning i skolor, tillhandahålla utbildning för lärare eller ta fram utbildningsmaterial (se ruta 1).

16 Kommissionens åtgärder för att stödja digitaliseringen av skolor, inklusive åtgärder som stöder handlingsplanen, finansieras huvudsakligen genom programmet Erasmus+, som kommissionen förvaltar direkt (se ruta 2).

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

17 I denna revision bedömde vi åtgärder till stöd för digital utbildning i skolor. Vi undersökte närmare bestämt om

• kommissionens insatser, särskilt inom ramen för programmet Erasmus+, stödde digitalisering av skolor på ett bra sätt,
• nationella, regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna använde tillgänglig EU-finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken som avsett,
• medlemsstaterna, med tanke på att faciliteten för återhämtning och resiliens ska genomföras till 2026, behandlade digitaliseringen av skolor på ett lämpligt sätt i sina planer för återhämtning och resiliens,
• medlemsstaterna hade omsatt kommissionens strategiska mål för 2025²¹ till nationella strategier eller tillvägagångssätt för att ansluta skolorna till gigabitinternet och huruvida skolorna med nuvarande konnektivitet är på väg att uppnå detta mål.

18 För detta ändamål valde vi ut sex medlemsstater: Tyskland, Grekland, Kroatien, Italien, Österrike och Polen. För Tyskland, där regionerna (delstaterna) har exklusivt ansvar för utbildningspolitiken, valde vi ut delstaten Nordrhein-Westfalen, som är den region som har störst antal skolor och elever. Dessa medlemsstater använde antingen betydande sammanhållningspolitiska belopp (ESI-fonderna) under perioden 2014–2020 för att finansiera digitalisering av sina skolor, använder för närvarande stöd från React-EU för detta ändamål eller inkluderade särskilda åtgärder i sina planer för återhämtning och resiliens som skulle finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens fram till slutet av 2026. I slutet av 2021 hade cirka 2,6 miljarder euro i sammanhållningspolitisk finansiering betalats ut eller avsatts för digitalisering av skolor. Ytterligare 1,1 miljarder euro finns för närvarande tillgängliga inom React-EU. Dessutom kommer mer än 7 miljarder euro att betalas ut fram till 2026 till de fyra av dessa medlemsstater som väljer att använda faciliteten för återhämtning och resiliens för samma ändamål, under förutsättning att de på ett tillfredsställande sätt uppfyller de delmål och mål som anges i planerna för återhämtning och resiliens (se figur 4).

19 I alla sex medlemsstaterna granskade vi strategierna och tillvägagångssätten för att digitalisera skolor. Dessutom undersökte vi ett urval av 61 åtgärder eller projekt som har finansierats eller kommer att finansieras av Eruf, ESF, faciliteten för återhämtning och resiliens och programmet Erasmus+, vilka alla syftade till att stödja digitaliseringen av skolor. Vi valde ut dessa projekt antingen på grund av deras ekonomiska betydelse eller på grund av deras relevans för digital utbildning i skolor. Vårt fokus låg på hur väl dessa projekt var förankrade i nationella strategier för digitalisering av skolor. Vi bedömde också hur ändamålsenliga de hade varit när det gällde att förbättra den digitala utbildningen i skolor. Dessutom besökte vi 35 skolor som på ett eller annat sätt hade fått EU-stöd beviljat inom ramen för de granskade projekten (se bilaga II).

20 I samarbete med berörda nationella och regionala myndigheter genomförde vi också en onlineenkät bland över 49 000 grund- och gymnasieskolor i Nordrhein-Westfalen (Tyskland), Grekland, Kroatien, Italien och Polen. Denna enkät omfattade omkring en fjärdedel av skolorna i EU. Syftet var att få aktuell information som inte fanns tillgänglig på annat sätt om skolornas faktiska gigabitkonnektivitet, den digitala utbildningens roll och användningen av EU:s verktyg och åtgärder på detta område (se förklaringen i bilaga III). Österrikiska skolor ingick inte i enkätundersökningen, eftersom de nationella myndigheterna beslutade att inte hjälpa oss att vidarebefordra våra frågeformulär till skolorna.

21 Slutligen drog vi slutsatser från våra tidigare särskilda rapporter, till exempel om infrastruktur för höghastighetsbredband i stads- och landsbygdsområden²² och om kommissionens bedömning av nationella planer för återhämtning och resiliens²³.

22 Revisionen utfördes 2021 och 2022 och omfattade perioden 2015–2021. Vi granskade inte användningen av sammanhållningspolitiska medel från 2021–2027, eftersom kommissionen ännu inte hade slutfört sin bedömning av utkasten till program för merparten av medlemsstaterna när vi avslutade vårt revisionsarbete på fältet i juni 2022.

23 Vi beslutade att genomföra denna revision mot bakgrund av kommissionens ökade insatser för att stödja medlemsstaterna i digitaliseringen av skolor och de betydande EU-stödbelopp som finns tillgängliga för medlemsstaterna för detta ändamål, särskilt till följd av covid-19-pandemin.

24 Revisionen syftar till att hjälpa kommissionen och medlemsstaternas nationella och regionala myndigheter att på ett ändamålsenligare sätt hantera de utmaningar som digitaliseringen av skolor för med sig under perioden 2021–2027.

Iakttagelser

Medlemsstaterna har endast i begränsad utsträckning utnyttjat kommissionens stöd för digitalisering av skolor

I de flesta medlemsstater fanns särskilda strategier för digitalisering av skolor

25 Handlingsplanen syftar till att stödja medlemsstaterna i utmaningarna med digital utbildning genom att tillhandahålla verktyg som ska att hjälpa utbildningspersonal att utnyttja tekniken på ett bättre sätt. I detta ingår att utveckla relevanta digitala färdigheter samt bättre belägg och analys. Genom 2020 års uppdatering av planen höjdes dessa ambitioner (se figur 2). Vi undersökte om de medlemsstater som vi besökte hade antagit eller uppdaterat sina egna strategier för att stödja digitaliseringen av sina skolor och om de hade införlivat delar av handlingsplanen för skolor i sina strategier sedan planen antogs 2018.

26 Under perioden 2014–2020 hade Grekland och Kroatien ingen särskild strategi för digitalisering av skolor. I Greklands nationella digitaliseringsstrategi från 2016 nämndes digitalisering av skolor som en av flera prioriteringar och hänvisades till EU-stödets roll i denna process. Det fanns dock inte någon tydlig tidsram för genomförandet. Kroatien hade flera nationella strategier för konnektivitet och utbildning, som också omfattade skolor, och ett särskilt projekt för digitalisering av skolor som baserades på 2014 års strategi för utbildning, vetenskap och teknik (se punkt 59).

27 Italien hade redan för perioden 2014–2020 fastställt sin strategi för digitalisering av skolor i den nationella planen för digitalisering av skolor. År 2020 antog landet en nationell strategi för digitala kompetenser, som även omfattade skolor.

28 Polen hade utarbetat flera allmänna strategier och övergripande projekt som var relevanta för digitaliseringen av skolor. År 2022 hade dock vare sig en målinriktad strategi för digitalisering av utbildning (inklusive skolor) eller planen för genomförande av den nationella återhämtnings- och resiliensplanen utarbetats.

29 År 2019 hade Tyskland inrättat ett särskilt nationellt stödprogram för digitalisering av skolor (DigitalPakt Schule 2019–2024). Dessutom antog Nordrhein-Westfalen på regional nivå en särskild strategi för skolor (Digitalstrategie Schule NRW – Lehren und Lernen in der digitalen Welt) 2020, då Österrike också antog en egen strategi (8-Punkte-Plan).

Endast ett fåtal medlemsstater hade införlivat delar av handlingsplanen i sina strategier

30 Endast Italien hänvisade till handlingsplanen i den relevanta strategin. Det berörda ministeriet hade redan stött de enskilda åtgärderna i 2018 års plan med egna åtgärder och avsåg att göra det i genomförandet av den nationella strategin för digitala kompetenser.

31 I Tyskland hade regionerna enats om en vägledande ram för digital utbildning som hänvisade till DigComp, en europeisk ram för digitala färdigheter för medborgarna. Den beskriver de viktigaste färdigheter som människor behöver för att kunna delta i den digitala världen och är också relevant för skolor. Inga andra delar av handlingsplanen hade dock uttryckligen tagits med i strategin för den region vi besökte.

32 I slutet av 2022 hänvisade ingen av Greklands strategier till handlingsplanen. Myndigheterna i Kroatien, däremot, såg den uppdaterade planen som en utgångspunkt för utarbetandet av den nationella utvecklingsplanen för utbildningssystemet för perioden 2022–2027, men de hade inte fastställt några konkreta åtgärder i slutet av 2022.

33 I Österrike beaktades inte handlingsplanen uttryckligen när den nationella strategin utarbetades, framför allt därför att dess huvuddelar utformades innan planen offentliggjordes 2018. Ingen av strategierna i Polen vare sig hänvisade till eller införlivade delar av handlingsplanen på ett tydligt sätt, även om vi vid vårt revisionsbesök konstaterade att vissa projekt behandlade några av dess prioriterade åtgärder.

Många skolor kände inte till kommissionens åtgärder för digitalisering av skolor

34 Genom handlingsplanen stöder kommissionen direkt digitaliseringen av skolor med kostnadsfria onlineverktyg och åtgärder som är tillgängliga för alla skolor. De mest relevanta av dessa var Selfie, EU:s kodvecka och eTwinning (se ruta 2).Vi undersökte därför hur effektiv kommissionen var när det gällde att nå skolor i medlemsstaterna med dessa åtgärder.

35 Kommissionen informerade oss om att totalt flera miljoner elever och andra personer i många medlemsstater, och även utanför EU, hade använt sig av Selfie, EU:s kodvecka och eTwinning. I slutet av 2022 hade till exempel Selfie över 3 miljoner registrerade elever och lärare i mer än 20 000 skolor i EU. Men när vi frågade skolorna i vår enkät om dessa verktyg svarade de flesta att de antingen inte kände till dem eller att de inte hade använt dem. Vår enkät bekräftade också att Selfie – det nyaste initiativet – var det verktyg som skolorna var klart minst bekanta med, följt av EU:s kodvecka. Däremot var det mycket få skolor i Grekland, Kroatien och Italien som inte kände till eTwinning (se figur 5).

36 Vår analys av kommissionens uppgifter och Eurostats skolstatistik för 2020 som omfattar alla medlemsstater visar också att det fanns betydande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller andelen elever och lärare som använder Selfie. Spanien och Portugal var ledande, medan det i andra medlemsstater knappt fanns några skolor som använde verktyget (se figur 6).

37 I de medlemsstater som vi besökte fann vi att det främsta skälet till att Selfie inte användes var enskilda skolors bristande medvetenhet om verktyget och det faktum att det inte hade integrerats i nationella eller regionala strategier för digital utbildning. I Kroatien och Österrike använde skolor nationella verktyg med liknande egenskaper som hade utvecklats före Selfie. Vi noterar att det övergripande syftet med Selfie kan äventyras om det måste konkurrera med verktyg och processer som skolor redan använder. Kommissionen förklarade det stora antalet registrerade användare i Spanien och Portugal (som inte ingick i vårt urval av medlemsstater) med att de nationella utbildningsministerierna aktivt främjade användningen av Selfie i skolorna.

38 På liknande sätt varierade användningen av åtgärder inom ramen för eTwinning avsevärt mellan de medlemsstater som vi besökte. I till exempel Italien hade det berörda ministeriet anordnat särskild utbildning för att hjälpa lärare att använda verktyget och främja initiativet i skolorna. I andra medlemsstater hade de nationella eller regionala utbildningsministerierna inte specifikt uppmuntrat skolor att delta i EU:s verksamhet eller inte integrerat den i kursplanen.

Digitalisering prioriterades inte i strategiska partnerskapsprojekt för skolor

39 Med strategiska partnerskap som omfattar skolor och andra organisationer som är verksamma på utbildningsområdet syftar kommissionen till att stödja utveckling, överföring och/eller genomförande av innovativa metoder på organisationsnivå eller lokal, regional, nationell eller europeisk nivå. Även om digitalisering inte var ett uttryckligt mål för programmet Erasmus+ under perioden 2014–2020 uppmanade kommissionen i sina riktlinjer skolor att ansöka med projekt för IKT-baserad undervisning, öppen utbildning och innovativa metoder i en digital tidsålder. Sedan 2020 har riktlinjerna ytterligare betonat utveckling av högpresterande ekosystem för digital utbildning och bättre användning av digital teknik för undervisning och lärande. Vi undersökte därför i vilken utsträckning Erasmus+ har hjälpt skolorna i deras digitaliseringsinsatser.

40 Inom ramen för programmet Erasmus+ fann vi att kommissionen inte hade definierat ”digitalisering” ytterligare eller klargjort vilken effekt finansieringen skulle uppnå. Urvalskriterierna för projekt hade inte särskilt betonat IKT-relaterade projekt eller digitaliseringen av skolor. Före covid-19-pandemin fanns det mer än 8 700 projekt för skolpartnerskap och strategiska partnerskap mellan skolor och andra organisationer som kommissionen hade godkänt sedan 2015. Vi uppskattar att endast en försumbar andel av projekten i de medlemsstater som vi besökte syftade till att öka den digitala kompetensen eller införa nya IKT-baserade inlärningsmetoder i skolorna. I augusti 2020 inledde kommissionen som svar på covid-19-pandemin ännu en ansökningsomgång, som riktades till skolor och andra utbildningsorgan, där den tillhandahöll ytterligare 100 miljoner euro för att främja digital utbildningsberedskap²⁴. Projekt som fick ekonomiskt stöd inom ramen för ansökningsomgången pågick dock fortfarande 2022, och det fanns därför ännu inga resultat tillgängliga.

41 I vårt urval av tio projekt för strategiska partnerskap som omfattade aspekter av digitalisering och som hade inletts före 2020 fann vi att projekten i fråga, om de inte försenats av covid-19-pandemin, hade uppnått den avsedda outputen och stött deltagare med innovativa lösningar för lärande och undervisning. Deras inverkan var dock mestadels begränsad till deltagarna. Projekten var inte förankrade i eller kopplade till nationella eller regionala digitaliseringsstrategier, och samordning med andra EU-finansierade eller nationellt finansierade åtgärder var inte ett krav. Endast i två av de projekt som vi granskade hade nya inlärningsmetoder blivit en integrerad del av skolans undervisningsplan. Inte heller för dessa projekt fanns det dock någon information om huruvida metoderna hade spridits till skolor som inte hade deltagit i projektet.

EU:s ekonomiska stöd bidrog till digitaliseringen av skolor, men det fanns brister i tilldelningen av medel

De EU-finansierade åtgärderna var inte alltid väl förankrade i nationella strategier för digitalisering av skolor

42 Ett strategiskt och samordnat tillvägagångssätt i medlemsstaterna eller regionerna för investeringar i skolinfrastruktur, lärarfortbildning, tillgång till digitalt innehåll och principer för digital undervisning ökar sannolikheten för en större integrering av digital utbildning i skolorna. Mot denna bakgrund undersökte vi om de EU-finansierade åtgärderna i de medlemsstater som vi besökte åtminstone var väl förankrade i uppdaterade nationella eller regionala strategier för digitalisering av skolor.

43 Vi fann att de EU-finansierade åtgärderna inte alltid var väl förankrade i nationella strategier för digitalisering av skolor. Detta förklaras delvis av att det inte finns något sådant rättsligt krav i EU-lagstiftningen (eller i nationell lagstiftning). I detta sammanhang konstaterar vi att strategier för smart specialisering, som var en förutsättning för att medlemsstater eller regioner skulle få sammanhållningspolitiska medel för investeringar inom forskning, teknisk utveckling och innovation, inte uttryckligen krävde åtgärder som syftade till digitalisering av skolor²⁵.

44 I Tyskland (Nordrhein-Westfalen) innefattade Digitalstrategie Schule NRW låneenheter för lärare (som i slutändan finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens) och elever (som finansieras genom React-EU). Varken den planerade nationella utbildningsplattformen eller stödet till utbildningscentrum med hög kvalitet (se ruta 1) var dock förankrade i någon digitaliseringsstrategi. I mitten av 2022 var de isolerade åtgärder för att stödja digitaliseringen i skolor, eftersom det inte fanns någon styrningsram för att se till att delstaterna, som är huvudaktörer på utbildningsområdet i Tyskland och som har exklusivt ansvar för skolutbildning, använder de planerade tjänsterna för sina skolor. Enligt vår mening kan detta avsevärt minska deras mervärde för skolorna.

45 I Grekland och Polen ingick inte EU-finansierade projekt, såsom anskaffning av enheter, i en särskild strategi för digitalisering av skolor under perioden 2014–2020. Som en del av en allmän strategi för att utveckla och utöka användningen av moderna IKT-baserade undervisningsmetoder på alla nivåer och inom alla typer av utbildning införlivade Kroatien digitaliseringen av skolor i ett enda projekt som inleddes 2015, vilket gjorde det möjligt för landet att i det det närmaste ta ett helhetsgrepp på digitaliseringen av sina skolor. I den österrikiska strategin för stöd till digitalisering av skolor spelade EU-finansierade åtgärder en central roll eftersom tillhandahållandet av enheter till elever var dess ekonomiskt viktigaste del.

46 En del av de åtgärder som i Italien finansierades genom sammanhållningspolitiska program 2014–2020 var väl förankrade i den nationella planen för digitalisering av skolor (se punkt 27), men i en ny handlingsplan till stöd för den nya allmänna strategin för digital kompetens hänvisade man till åtgärder för digitalisering av skolor endast i den mån dessa skulle finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens. Men trots att Italien hade antagit planenScuola 4.0 för att utrusta skolor med innovativa klassrum i juni 2022, hade landet inte uppdaterat sin särskilda strategi för digitalisering av skolor. Därför saknas det en närmare beskrivning av hur de åtgärder som finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att kompletteras med andra EU-åtgärder som finansieras genom de sammanhållningspolitiska programmen 2021–2027 eller med nationellt finansierade åtgärder som behövs för att de åtgärder som finansieras genom faciliteten ska få full effekt.

47 Grekland, som planerar betydande investeringar i digitalisering av skolor som ska finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens fram till 2025 (se bilaga I), lade fram en övergripande strategi 2021 för den digitala omställningen av samhället och ekonomin (den så kallade bibeln för digital omställning 2020–2025), som även omfattar utbildning och skolor. År 2022 fanns det dock bara en grov uppskattning av den budget som behövs för åtgärder som ska komplettera de åtgärder som finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens, och det berörda ministeriet hade inte omsatt prioriteringar inom utbildningssektorn i konkreta handlingsplaner.

48 De EU-finansierade åtgärderna i de medlemsstater som vi besökte (med undantag av Kroatien) var i regel enstaka insatser, såsom anskaffning av enheter till lärare eller elever eller utbildning för lärare, och inte integrerade i relevanta nationella eller regionala strategier, vilket ökar risken för att användningen av EU-medel blir fragmenterad och följaktligen att deras potentiella effekt påverkas negativt.

EU-finansiering gjorde det möjligt för medlemsstaterna att stödja digitaliseringen av skolor, men ibland ersatte den bara nationell finansiering som redan hade tilldelats

49 Stöd från de sammanhållningspolitiska fonderna för 2014–2020 och från faciliteten för återhämtning och resiliens får inte ersätta en medlemsstats offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder eller återkommande nationella budgetutgifter och ska komplettera det stöd som ges inom ramen för andra EU-program och EU-instrument (additionalitetsprincipen)²⁶. Vi undersökte därför om de EU-finansierade åtgärderna för digitalisering av skolor följde denna princip.

50 I vårt urval fann vi åtgärder för digitalisering av skolor i Tyskland (Nordrhein-Westfalen) som i efterhand hade inkluderats i Tysklands plan för återhämtning och resiliens: i början av 2020 hade de regionala myndigheterna redan beslutat att finansiera enheter för lärare från den regionala budgeten. Denna åtgärd kommer nu att refinansieras från faciliteten för återhämtning och resiliens. Detta tillvägagångssätt följde de tillämpliga reglerna och godtogs därför av kommissionen under förhandlingarna om den tyska planen för återhämtning och resiliens. Men samtidigt som det formellt överensstämmer med additionalitetsprincipen och möjligheten till retroaktivitet enligt den relevanta lagstiftningen²⁷ anser vi att det inte finns något egentligt mervärde av EU-finansiering genom faciliteten för återhämtning och resiliens i ett sådant fall.

EU-finansierade åtgärder bidrog till digitaliseringen av skolor, men de förväntade resultaten av åtgärder som ska finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens har inte definierats tydligt

51 I de medlemsstater som använde sammanhållningspolitiska fonder för digitalisering av skolor undersökte vi om projekten motsvarade skolornas faktiska behov och om de hade uppnått avsedd output. Eftersom de flesta av de åtgärder som stöddes av faciliteten för återhämtning och resiliens 2022 just höll på att inledas i de medlemsstater som vi besökte, bedömde vi hur tydligt delmål och mål hade definierats för att framstegen skulle kunna bedömas. Vi bedömde också vilka resultat som förväntades av investeringarna. Dessutom bedömde vi enskilda åtgärder i Tyskland (enheter för lärare) och Österrike (enheter för elever) i de skolor som redan hade dragit nytta av dem.

52 Inom ramen för de sammanhållningspolitiska fonderna omfattade de EU-finansierade projekt som vi granskade vanligtvis enskilda aspekter av digitalisering, såsom inköp av IKT-utrustning, utbildning för lärare eller tillhandahållande av digitalt lärandematerial till skolorna via särskilda plattformar. Enligt vår analys uppnådde projekten i de flesta fall avsedd output, men vi identifierade flera faktorer som hindrade de skolor vi besökte från att använda EU-stödet på bästa sätt (se ruta 3).

53 Om medlemsstaterna använder faciliteten för återhämtning och resiliens för digitalisering av skolor, anges i de delmål och mål som de måste uppfylla på ett tillfredsställande sätt för utbetalning av stöd från faciliteten vanligtvis input eller output, såsom belopp som ska investeras, enheter som ska anskaffas eller antalet lärare som ska utbildas. I en tidigare revision konstaterade vi att vissa delmål och mål var otydliga, att inte alla de viktigaste stegen omfattades och att de mätte output snarare än effekter²⁸. Effektindikatorer har per definition en längre tidshorisont och lämpar sig kanske sämre med tanke på den begränsade tidsramen för genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens. Men om man undviker effektindikatorer begränsar man avsevärt möjligheten att mäta åtgärdernas prestation. Även i den här revisionen fann vi exempel på brister i definitionen av delmål och mål då dessa inte hänvisade till förväntade resultat för digitaliseringen av skolor. Följaktligen kan full utbetalning av medel till medlemsstaterna ske trots att endast bristfälliga eller inga resultat har uppnåtts vid den aktuella tidpunkten i skolorna (se ruta 4).

54 Inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens utbetalas EU-stöd när en medlemsstat på ett tillfredsställande sätt uppfyller de mål och delmål som fastställs i genomförandebeslutet om den nationella planen för återhämtning och resiliens som antagits av rådet. För investeringar i digitalisering av skolor som finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens hade medlemsstaterna vanligtvis uppskattat beloppen i planerna för återhämtning och resiliens med hjälp av uppgifter från tidigare liknande åtgärder, i de fall sådana uppgifter fanns tillgängliga, men – på grund av instrumentets brådskande karaktär – utan att genomföra några kostnads-nyttoanalyser innan de togs med i planen för återhämtning och resiliens. Under förhandlingarna om de nationella planerna för återhämtning och resiliens kontrollerades och validerades dessa uppskattningar av kommissionen²⁹.

55 Inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens kan, i motsats till andra former av EU-stöd, de faktiska kostnaderna för åtgärder som medlemsstaterna står för vara högre eller lägre än de belopp som anges i den nationella planen för återhämtning och resiliens³⁰. I två medlemsstater fann vi att kostnadsuppskattningarna för två åtgärder som redan höll på att genomföras var betydligt högre än de faktiska kostnaderna under genomförandet (se ruta 5). Kommissionen använder dessa kostnadsuppskattningar för att fastställa det ekonomiska bidraget per medlemsstat³¹.

Skolorna var inte tillräckligt delaktiga när behov fastställdes, vilket gjorde EU-finansieringen mindre effektiv

56 Nationella eller regionala strategier för digitalisering av skolor kan bara fungera som utgångspunkt för att definiera vad skolor bör uppnå och vad de specifikt behöver. Det är med andra ord viktigt att skolornas behov fastställs på en lämplig nivå och för att förbättra elevernas kunskapsresultat. Därför undersökte vi hur väl de medlemsstater vi besökte hade beaktat skolornas behov när de EU-finansierade projekten fastställdes.

57 De sätt som skolorna kan uttrycka sina behov av digitalisering på varierar avsevärt i de besökta medlemsstaterna. I Tyskland är det till exempel lokala skolmyndigheter som ansvarar för skolornas konnektivitet och för att utrusta dem med enheter, medan respektive delstat fastställer utbildningspolitiken, betalar lärarnas löner och ger lärarna utbildning. I Kroatien ansvarar ett enda offentligt organ för infrastruktur, utbildning av lärare i IKT och tillhandahållande av programvara för digitalt inlärningsmaterial i offentliga skolor. I Italien har skolorna en viss grad av självbestämmande när det gäller inköp av utrustning och tjänster, medan utbildningsministeriet ansvarar för att organisera utbildning för lärare och annat stöd.

58 Vi fann att skolorna inte alltid var tillräckligt delaktiga i anskaffningsprocessen och kunde uttrycka sina behov eller att de inte kunde inta ett strategiskt förhållningssätt till digital utbildning. EU-finansierade projekt kan således uppnå sina mål och bidra till skolors digitala utveckling, men de är fragmenterade och har ingen betydande effekt på digitaliseringen av skolorna som helhet (se ruta 6).

59 När det gäller sammanhållningspolitiska fonder, och de medlemsstater som vi besökte, hade endast Kroatien använt sig av EU-stöd inom en enda åtgärd för att samordna investeringar i IKT-utrustning, lärarfortbildning och e-innehåll för att göra det möjligt för alla skolor att använda moderna undervisningsmetoder och undervisningstekniker samt innovativa undervisnings- och inlärningsmetoder på ett systematiskt sätt. De andra medlemsstaterna förklarade vanligtvis det övergripande behovet av stöd med att skolornas konnektivitet och digitala färdigheter låg under genomsnittet, vilket framgick av nationella eller internationella studier eller utvärderingar. Ibland hänvisade de operativa programmen också till mål på högre nivå, såsom att minska antalet skolavhoppare eller höja kompetensen hos lärare och elever i allmänhet. I sådana fall kompletterades åtgärderna för att stödja digitaliseringen ofta med åtgärder som inte var kopplade till digitalisering, och det var inte klart vilka specifika resultat skolorna förväntades uppnå genom sina digitaliseringsinsatser.

Många skolor utnyttjar ännu inte digitaliseringens potential

60 En viktig drivkraft för anammandet av digital teknik i skolor är lämpliga läroplaner och utbildningsplaner som uppmuntrar lärare och elever att införa och använda ny teknik i alla skolämnen. Tillgången till och kvaliteten på undervisningsmaterial är i sig ett villkor för digitaliseringen av skolor, men de garanterar inte bättre inlärning. Skolor och lärare måste därför kunna använda dessa resurser för att förbättra inlärningen och undervisningen, särskilt när det gäller IKT inom utbildning³².

61 För att integrera IKT i skolvardagen på så bred grund som möjligt behöver skolorna också en strategi som stöder användningen av digital utbildning i klassrummet. Sådant stöd kan vara informellt, till exempel råd till lärare om fördelarna med digital utbildning i allmänhet eller formella strategier eller skriftliga förklaringar, såsom en ”e-strategi” som antas på skolnivå. Detta skulle också kunna hjälpa skolorna att fastställa sina egna behov bättre.

62 I vår enkät frågade vi skolorna om vilken utrustning som fanns tillgänglig, deras syn på lärarnas färdigheter när det gäller att använda digital teknik för inlärning och undervisning och var de fortfarande såg det största behovet av åtgärder. Enligt de svar vi fick använder nästan alla svarande skolor digital utrustning på ett eller annat sätt. Svaren tyder dock på att det fortfarande finns betydande skillnader i fråga om den mängd utrustning som finns tillgänglig för skolorna och kvaliteten på den, hur redo lärarna uppfattas vara för digital undervisning och hur ofta och var digital undervisning faktiskt används (se bilaga III).

63 Även om de medlemsstater som vi besökte hade infört obligatoriska IKT-lektioner för vissa klasser, eller åtminstone planerade att göra det, sade många skolor som svarade på vår enkät att mindre än en tredjedel av eleverna använde en digital enhet för inlärning i skolan minst en gång i veckan på andra lektioner än särskilda IKT-lektioner. Detta innebär att man i många skolor ännu inte använder IKT i alla ämnen (se figur 7).

64 Varken de operativa programmen för 2014–2020 eller de nationella planerna för återhämtning och resiliens som vi undersökte krävde att skolor som fick EU-stöd skulle ha infört strategier eller planer för att säkerställa en bred användning av digital teknik för undervisningsändamål.

65 Bland de medlemsstater som vi besökte har endast Österrike ett rättsligt krav på att skolor som deltagit i den åtgärd som finansierats genom faciliteten för återhämtning och resiliens i syfte att utrusta eleverna med digitala enheter upprättar en utvecklings- och genomförandeplan för att stödja utbildning med hjälp av IKT och digitala medier och fastställer mål och åtgärder på kort, medellång och lång sikt³³. Det berörda ministeriet hade dock ingen aktuell information om hur många skolor som faktiskt hade uppfyllt detta rättsliga krav.

66 I Tyskland försåg det regionala utbildningsministeriet i delstaten Nordrhein-Westfalen skolorna med en referensram för skolans kvalitet och gjorde planer för digitala medier obligatoriska i skolorna 2018 i syfte att integrera införandet av digitala undervisningsmetoder. I Italien bad utbildningsministeriet skolorna 2020 att anta en plan för integrerad digital undervisning, framför allt med anledning av covid-19-pandemins inverkan på dem. I Grekland kunde skolorna välja att införliva digitala färdigheter i sina utvecklingsplaner på frivillig basis.

67 Vi frågade därför skolorna om de hade en formell strategi (eller plan) för användning av digital teknik i undervisningssyfte. Sådana planer kan omfatta befintlig och önskad it-infrastruktur för skolor, fortlöpande IKT-utbildning för lärare, medveten användning av digital utrustning, användning av plattformar och digitalt inlärningsmaterial för undervisningsändamål eller it-säkerhet. Åtminstone hälften av de skolor som svarade på vår enkät hade infört sådana planer (se figur 8).

68 Vår analys av enkätsvaren visar också att skolor som inte har infört någon e-strategi använder IKT mindre i undervisningen. Vi anser att detta understryker vikten av att skolorna har formella strategier för utnyttjande av digitaliseringens potential på det mest ändamålsenliga sättet.

Endast ett fåtal medlemsstater bedömer de resultat som uppnåtts med EU-stöd för digitalisering av skolor

69 Digitaliseringen av skolor är inte ett mål i sig, utan en öppen process för att stödja utvecklingen av elevernas färdigheter och förbättra läranderesultaten. Anskaffning av enheter eller utbildning av lärare är därför en förutsättning för en ändamålsenlig digitalisering av skolor, men de är i sig inte ett tecken på kvaliteten på den digitala utbildningen i skolorna. Övervakning av digitaliseringsprocessen gör det lättare att fastställa om de resurser som används är ändamålsenliga för att uppnå resultat för elever. Övervakning och utvärdering är också relevanta för att bedöma EU-stödets ändamålsenlighet, effektivitet och verkan³⁴. Därför undersökte vi om kommissionen och de medlemsstater som vi besökte hade förfaranden för att övervaka och utvärdera de framsteg som skolor hade gjort inom digital utbildning med hjälp av EU-medel.

70 Sedan 2013 har kommissionen stött International Computer and Information Literacy Study (ICILS), som bedömer IKT-kunskaper hos elever och lärare i utvalda länder i hela världen vart femte år. De EU-medlemsstater som deltog i den senaste tillgängliga studien (2018) var Danmark, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Portugal och Finland. Nästa studie ska genomföras 2023.

71 Kommissionen har inga uttömmande uppgifter om de totala belopp som använts för digitaliseringen av skolor. Eftersom digital utbildning eller skoldigitalisering inte var ett uttryckligt tematiskt mål för de sammanhållningspolitiska fonderna under perioden 2014–2020 var medlemsstaterna inte skyldiga att samla in och rapportera sådana uppgifter till kommissionen. Dessutom övervakar inte kommissionen specifikt EU-finansieringens bidrag till digital utbildning.

72 Det fanns inte heller något krav på att de medlemsstater som använder EU-medel för digitalisering av skolor skulle genomföra särskilda bedömningar av de framsteg som skolor har gjort inom digital utbildning med hjälp av EU-medel. De indikatorer som medlemsstaterna var tvungna att fastställa för att övervaka de operativa programmens output och resultat inom ramen för de sammanhållningspolitiska fonderna³⁵ var inriktade på investeringsprioriteringen som helhet. Dessa indikatorer var antingen på för hög nivå för att ge information om skolornas digitaliseringsframsteg eller begränsade till enskilda åtgärder, såsom andelen lärare som hade slutfört utbildningskurser för att förbättra sina digitala färdigheter.

73 På grund av faciliteten för återhämtning och resiliens tillfälliga karaktär bad inte heller kommissionen de medlemsstater som använde den att inkludera delmål för övervakning och utvärdering i sina planer för återhämtning och resiliens eller för utvärdering av åtgärderna för att stödja digitaliseringen av skolor. Det finns därför i regel inget krav på att medlemsstaterna ska bedöma om de åtgärder som finansierats genom faciliteten för återhämtning och resiliens har lett till faktiska förbättringar av den digitala utbildningen.

74 I de medlemsstater som vi besökte fann vi att endast Kroatien och Italien hade infört strategier för systematisk övervakning av digitaliseringsframstegen i skolor som mottar EU-stöd (se ruta 7).

75 I de andra medlemsstaterna övervakades resultaten i allmänhet endast för enskilda projekt, och det fanns inga arrangemang för att regelbundet utvärdera effekterna av de EU-finansierade åtgärderna för digital utbildning. Detta gör att det är svårt att bedöma i vilken utsträckning EU-stödet har förbättrat digitaliseringen av skolor.

Endast ett fåtal skolor kan använda gigabitkonnektivitet

Många skolors faktiska konnektivitet är fortfarande låg

76 Tillgången till snabba internetanslutningar och nätverk i skolor är en förutsättning för att den senaste it-utrustningen ska kunna användas. Vi undersökte därför om de medlemsstater som vi besökte hade omsatt kommissionens strategiska mål om gigabitkonnektivitet senast 2025 till nationella strategier eller tillvägagångssätt för att säkerställa sådan konnektivitet för alla sina skolor till 2025 och om skolornas faktiska konnektivitet gör att de kan använda IKT på ett bra sätt.

77 Kommissionen övervakar allmänna framsteg mot konnektivitetsmål för hushåll på EU-nivå via indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle men har endast begränsad information om skolors faktiska konnektivitet och övervakar inte den specifikt. Alla medlemsstater som vi besökte övervakade de övergripande framstegen i skolornas konnektivitet, men vi noterade vissa svårigheter med att bedöma den faktiska konnektiviteten i Tyskland, Österrike och Polen. I Tyskland (Nordrhein-Westfalen) var informationen om den faktiska konnektiviteten motsägelsefull. Det regionala ministeriet genomförde regelbundna undersökningar av skolor, men dess uppgifter avvek avsevärt från de uppgifter som samlades in på federal nivå från leverantörer av telekommunikationstjänster. I Österrike hade myndigheterna bara föråldrad information, eftersom de inte hade granskat skolorna sedan covid-19-pandemin började. Det fanns också tekniska svårigheter med att matcha skoladresserna med uppgifterna i den nationella bredbandsatlasen, som är den viktigaste informationskällan när det gäller tillgång till gigabitanslutning. I Polen omfattade övervakningen redan mer än 85 % av skolorna och ökade i takt med framstegen med att ansluta skolor.

78 Kommissionens mål för 2025 gäller endast tillgång till gigabitanslutning, inte skolornas faktiska användning av tjänster. I de medlemsstater som ingick i vår revision visade kontrakten med telekomleverantörer att endast en liten del av de undersökta skolorna faktiskt använder gigabitanslutningar och därmed kan utnyttja IKT:s potential inom digital utbildning på bästa sätt (se figur 9).

79 I alla de medlemsstater som vi besökte observerade vi också att otillräcklig infrastruktur hindrar många skolor från att utnyttja tillgängliga anslutningar för undervisning på bästa sätt. Många skolbyggnader är gamla och behöver uppgraderas med lämpliga nätverkskablar och wifi i klassrum.

Vissa medlemsstater uppnår eventuellt inte gigabitmålet till 2025

80 Vi fann att medlemsstaterna hade olika sätt att främja sina skolors gigabitkonnektivitet. I Tyskland (Nordrhein-Westfalen) hade den regionala regeringen som mål att alla skolor skulle vara anslutna före utgången av 2022. Österrike planerade att enbart ansluta sina federala skolor före utgången av 2023, det vill säga endast 10 % av alla skolor. Ansvaret för att ansluta andra skolor ligger hos de lokala skolmyndigheterna, som kanske – eller kanske inte – försöker säkerställa snabba anslutningar för skolorna inom sitt ansvarsområde. Kroatien och Italien strävar efter att ansluta skolbyggnader senast 2025, men i deras upphandlingsförfaranden fastställdes mål för slutförandet av byggentreprenader först i mitten av 2026. Grekland planerar att ansluta offentliga förvaltningar – inklusive alla skolor – senast 2027 (se figur 10).

81 Enligt den senaste uppdateringen av kommissionens studie om nationella bredbandsplaner i EU-27 är endast ett fåtal medlemsstater nära att nå – eller har redan nått – målen för den digitala agendan för Europa 2020, som var mindre ambitiösa än målet om gigabitsamhället³⁶. Studien fokuserade inte specifikt på skolor men drog slutsatsen att medlemsstaterna måste intensifiera sina insatser för att nå – eller närma sig – målen för gigabitsamhället till 2025. Vi anser att bristen på strikt strategisk planering i medlemsstaterna och på särskilda program för anslutning av skolor, i kombination med förseningar i genomförandet av sådana program, gör det osannolikt att alla skolor i EU kommer att vara anslutna till gigabitinternet till 2025.

82 Endast fyra av de sex medlemsstater som vi besökte (Tyskland, Italien, Österrike och Polen) hade antagit särskilda stödprogram för att påskynda anslutningen av skolor, för vilket Polen hade använt EU-finansiering redan före 2021. Trots en betydande ökning av antalet ansluta skolbyggnader i Italien sedan programmet inleddes 2020 har genomförandet av det redan försenats avsevärt i vissa regioner, vilket äventyrar det övergripande uppnåendet av målet för 2025.

Slutsatser och rekommendationer

83 Vi drar slutsatsen att EU-stödda åtgärder hjälpte skolorna i deras digitaliseringsinsatser men att medlemsstaterna saknade strategisk inriktning i användningen av EU-finansiering.

84 Kommissionens handlingsplan för digital utbildning syftar till att stödja medlemsstaterna när det gäller att hantera utmaningarna för digital utbildning genom att tillhandahålla verktyg för att hjälpa utbildare att använda teknik bättre, till exempel genom att utveckla relevanta digitala färdigheter och tillhandahålla bättre belägg och analys. År 2022 hade dock inte alla medlemsstater som vi besökte särskilda strategier för digitalisering av sina skolor, och de flesta av dem hade inte omsatt handlingsplanens mål i sina strategier (se punkterna 25–29).

85 Även om skolorna i en del medlemsstater på ett framgångsrikt sätt har infört vissa viktiga delar av handlingsplanen, var sådana aspekter fortfarande till stor del okända för många skolor i andra medlemsstater. Fram till utbrottet av covid-19 hade digitalisering inte varit en prioritering i de strategiska partnerskapsprojekt för skolor som finansierades inom ramen för programmet Erasmus+: endast ett fåtal projekt stödde digitalisering, och deras resultat begränsades för det mesta till de direkta deltagarna i projekten (se punkterna 30–41).

Rekommendation 1 – Främja EU-åtgärder inom ramen för handlingsplanen för digital utbildning mer aktivt och öka de strategiska partnerskapens effekt

Kommissionen bör mer aktivt främja sina egna åtgärder, såsom Selfie och EU:s kodvecka, inom ramen för handlingsplanen för digital utbildning, till exempel genom ett närmare samarbete med skolor, och öka effekten av strategiska partnerskapsåtgärder på skoldigitaliseringen.

Tidsram: Före utgången av 2024.

86 Medlemsstaterna inkluderade inte alltid EU-finansierade åtgärder i nationella eller regionala strategier för digitalisering av skolor på ett framgångsrikt sätt, något som kunde ha minskat risken för att EU:s budget skulle finansiera fragmenterade insatser och bidragit till större genomslagskraft. Det fanns också vissa medlemsstater som inte hade uppdaterat sina strategier för perioden 2021–2027, och där det var oklart hur åtgärder som kompletterade EU-finansierade åtgärder skulle finansieras (se punkterna 42–48).

87 De EU-finansierade åtgärder som vi granskade i den här revisionen följde formellt sett additionalitetsprincipen. Vi upptäckte dock även fall där en medlemsstat retroaktivt hade inkluderat en åtgärd i den nationella planen för återhämtning och resiliens, vilket ersatte nationell finansiering som redan hade anslagits innan faciliteten för återhämtning och resiliens inrättades. Även om detta är i linje med lagstiftningen finns det inget egentligt mervärde av finansiering i ett sådant fall (se punkterna 49 och 50).

88 I de flesta fall levererade de EU-finansierade projekt som vi granskade avsedd output, men det fanns fortfarande faktorer som hindrade de skolor som vi besökte från att använda EU-finansieringen på bästa sätt. Vad beträffar åtgärder som stöds av faciliteten för återhämtning och resiliens identifierade vi brister i hur delmål och mål hade definierats. Framför allt hänvisade inte något av delmålen eller målen till förväntade resultat som åtgärderna var tänkta att uppnå för att förbättra den digitala utbildningen. För två åtgärder som vi granskade skilde sig dessutom kostnadsuppskattningarna som kommissionen hade godtagit under förhandlingarna om de nationella planerna avsevärt från de faktiska kostnader som hade uppkommit under genomförandet, vilket resulterade i överskottsbelopp som i praktiken utgör budgetstöd till medlemsstaterna. Slutligen var skolorna ofta inte tillräckligt delaktiga i fastställandet av sina egna behov, vilket kan minska EU-stödets effekt (se punkterna 51–59).

89 Nästan alla skolor använder nu digitala enheter, men tillgången till IKT-utrustning för skolor eller särskild utbildning för lärare garanterar inte bättre lärande på bred grund om skolorna inte har någon strategi för att stödja användningen av digital utbildning i klassrummet. Många skolor rapporterar fortfarande att de har otillräcklig utrustning, eller ytterligare behov av utbildning för lärare, och det finns också många som fortfarande inte har antagit en formell strategi för användningen av IKT i klassrummet. Detta kan hindra dem från att utnyttja digitaliseringens fulla potential (se punkterna 60–68).

90 Kommissionen saknar fortfarande heltäckande uppgifter om de totala belopp som använts till digitalisering av skolor. Endast ett fåtal medlemsstater bedömde de resultat som de har uppnått med EU:s ekonomiska stöd för att förbättra den digitala utbildningen i skolor, eftersom det inte fanns något sådant krav. De programspecifika indikatorerna gav inte mycket information, och endast två av de sex medlemsstater som vi besökte hade strategier för att systematiskt övervaka de digitaliseringsframsteg som skolorna hade gjort med hjälp av EU:s ekonomiska stöd (se punkterna 69–75).

Rekommendation 2 – Koppla EU-finansieringen närmare till mål, behov och förväntade utfall för skolor

Kommissionen bör vidta åtgärder, vid behov i nära samarbete med medlemsstaterna, för att stärka kopplingen

1. mellan målen i handlingsplanen för digital utbildning, EU-stöd och nationella eller regionala strategier för digitalisering av skolor,
2. mellan EU-stöd till digitaliseringen av skolor och tydligt definierade mål, behov och skalbara utfall för skolor.

Tidsram: Före utgången av 2027.

91 År 2016 fastställde kommissionen mål för medlemsstaterna om att ansluta skolorna till gigabitinternet senast 2025 och göra det möjligt för dem att använda den senaste it-utrustningen och tillämpa innovativa undervisnings- och lärandeformer. Kommissionen har endast begränsad information om skolornas faktiska konnektivitet och övervakar den inte specifikt. Endast ett litet antal skolor kan faktiskt använda gigabitanslutningar och därmed utnyttja IKT:s potential inom digital utbildning på bästa sätt (se punkterna 76–79).

92 Medlemsstaterna hade varierande strategier för att främja skolors konnektivitet: vissa hade särskilda nationella stödprogram, medan andra inte hade någon särskild strategi. Bristen på strikt strategisk planering och förseningar i genomförandet av särskilda program gör det osannolikt att alla skolor i EU kommer att uppnå målet om gigabitinternet till 2025 (se punkterna 80–82).

Rekommendation 3 – Övervaka och verka för att alla skolor uppnår konnektivitetsmålen

I nära samarbete med medlemsstaterna och regionerna bör kommissionen

1. inrätta en mekanism för regelbunden insamling av aktuella uppgifter för att övervaka skolors faktiska konnektivitet och rapportera om utfallet,
2. verka för att medlemsstaterna ansluter alla skolor till gigabitinternet senast 2025.

Måldatum för genomförande: Före utgången av 2025.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Annemie Turtelboom som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 15 mars 2023.

Bilagor

Bilaga I – Åtgärder för digitalisering av skolor finansierade genom faciliteten för återhämtning och resiliens

Bilaga II – Skolor och projekt som besöktes för revisionen

Källa: Kartor från Eurostat.

Bilaga III –Revisionsrättens skolenkät

Syfte

Syftet med vår enkät var att få representativ, aktuell information om skolornas faktiska konnektivitet, den digitala utbildningens roll och användningen av EU-verktyg och EU-åtgärder på detta område, information som inte fanns tillgänglig på annat sätt.

Genomförande av enkäten

Vi genomförde onlineenkäten mellan februari och maj 2022 med hjälp av EUSurvey, ett verktyg som kommissionen tillhandahåller för onlineenkäter. Frågeformuläret skickades till rektorerna i 49 512 skolor i fem medlemsstater med utbildning för nivåerna 1–3 i den internationella standarden för klassificering av utbildningar (ISCED), det vill säga till grund- och gymnasieskolor. ISCED är riktmärket för den internationella klassificeringen för att organisera utbildningsprogram och tillhörande kvalifikationer i nivåer och områden som tagits fram av Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.

Deltagandet i undersökningen var frivilligt och inga personuppgifter samlades in eller utvärderades.

Vi uppmanade ministerierna i de medlemsstater som ingick i revisionen att meddela skolorna om det kommande offentliggörandet av undersökningen. Myndigheterna i Tyskland (Nordrhein-Westfalen), Grekland, Kroatien, Italien och Polen hade i förväg informerat skolorna om enkäten och uppmuntrat deltagande i den.

De österrikiska skolorna deltog inte i denna enkät eftersom de nationella myndigheterna beslutade att inte hjälpa oss att skicka våra frågeformulär till landets skolor.

Svarsfrekvens

Totalt fick vi giltiga svar från 16 142 skolor, vilket motsvarar en total svarsfrekvens på omkring 33 %. Svarsfrekvensen var högst i Kroatien (omkring 49 %) och lägst i Italien (omkring 26 %).

De viktigaste enkätfrågorna

1. Vilken nedladdningshastighet har er skola enligt avtalet med telekomleverantören?
   

   

2. Har er skola en formell strategi (plan) för användning av digital teknik i undervisningssyfte?
   

   

3. Vilka av dessa digitala enheter används av era elever för inlärningsändamål i skolan?
   

   

4. Kan elever ta med helt privatfinansierade bärbara datorer eller surfplattor till skollektioner?
   

   

5. Hur många av era elever använder helt privatfinansierade bärbara datorer eller surfplattor minst en gång i veckan under skollektionerna?
   

   

6. I vilken utsträckning instämmer ni i att antalet digitala enheter som finns tillgängligt för elever i er skola i undervisningssyfte är tillräckligt?
   

   

7. I vilken utsträckning instämmer ni i att kvaliteten på de digitala enheter som finns tillgängliga för elever i er skola i undervisningssyfte är tillräcklig?
   

   

8. Hur många av era elever använder en digital enhet (stationär dator, bärbar dator, surfplatta osv.) minst en gång i veckan för inlärning i skolan vid andra tillfällen än på särskilda IKT-lektioner?
   

   

9. Hur ofta förekommer följande digitala lärandeformer under lektionerna?
   
   1. Sökning på internet för att samla information
      

      

   2. Användning av ett ordbehandlings-, kalkylblads- eller presentationsprogram (t.ex. Word, Excel och PowerPoint)
      

      

   3. Kod-/programmeringsappar, program och/eller robotar
      

      

   4. Användning av digital teknik och digitala enheter i samband med projektarbete
      

      

   5. Inlärning med utbildningsprogram, spel, appar och frågesporter online
      

      

   6. Kommunikation mellan lärare och elever och mellan elever
      

      

   7. Användning av programvara och plattformar för utbildning online
      

      

10. Hur stor andel av lärarna använder helt privatfinansierade enheter i undervisningssyfte på er skola?
    

    

11. I vilken utsträckning instämmer ni i att antalet digitala enheter som finns tillgängligt för lärare i undervisningssyfte är tillräckligt på er skola?
    

    

12. I vilken utsträckning instämmer ni i att kvaliteten på de digitala enheter som finns tillgängliga för lärare i undervisningssyfte är tillräcklig på er skola?
    

    

13. I vilken utsträckning instämmer ni i att majoriteten av lärarna på er skola har den kompetens i och förtrogenhet med digital teknik som krävs för att kunna använda den effektivt i lärande- och undervisningssyfte?
    

    

14. Hur många av era lärare har deltagit i utbildning i hur man använder digital teknik i klassrummet under de senaste två läsåren (2019/20 och 2020/21)?
    

    

15. Hur många timmars utbildning i hur man använder digital teknik i klassrummet har lärarna i genomsnitt fått under de senaste två läsåren (2019/20 och 2020/21)?
    

    

16. Var anser ni att behovet av åtgärder är störst?
    
    1. Förbättring av skolans internethastighet
       

       

    2. Förbättring av skolans trådlösa LAN/wifi (trådlös uppkoppling)
       

       

    3. Anskaffning av digitala enheter för elever (stationära datorer, bärbara datorer, surfplattor)
       

       

    4. Anskaffning av digitala enheter för lärare (stationära datorer, bärbara datorer, surfplattor)
       

       

    5. Anskaffning av interaktiva skrivtavlor och/eller annan klassrumsutrustning
       

       

    6. Utveckling av digitalt lärandeinnehåll, användarvänliga verktyg och säkra plattformar
       

       

    7. Utbildning för lärare som gör dem digitalt kompetenta och förtrogna med digital teknik
       

       

    8. Ytterligare kurser för elever i användning av digital teknik (t.ex. kodningslektioner)
       

       

    9. Stöd till utbildningssystemet genom att förbättra förutsättningarna för distansutbildning, särskilt i samband med covid-19-pandemin
       

       

17. Vilka av de EU-stödda verktygen/plattformarna/åtgärderna känner ni till, använder ni eller har ni deltagit i?
    
    1. Selfie (självbedömningsverktyg för digitalt kompetenta skolor)
       

       

    2. eTwinning (utbildningsnätverk)
       

       

    3. DigComp (den europeiska ramen för digital kompetens)
       

       

    4. School Education Gateway (en gemensam kontaktpunkt för lärare, skolledare, beslutsfattare, experter och andra yrkesverksamma inom skolutbildning)
       

       

    5. Framtidens klassrumslaboratorium (tillhandahålls av European School net och inbegriper kurser, arbetsgrupper osv.)
       

       

    6. Living Schools Lab
       

       

    7. Hackaton om digital utbildning
       

       

    8. EU:s kodvecka
       

       

    9. Projekt som främjar internationella skolpartnerskap (t.ex. utbyten och kunskapsutbyte)
       

       

Källa: Revisionsrättens enkätundersökning.

Bilaga IV – Delmål och mål för åtgärder inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens som stöder digitaliseringen av skolor i de medlemsstater som vi besökte

Förkortningar

CSR: landsspecifika rekommendationer.

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

ESF: Europeiska socialfonden.

ESI-fonder: europeiska struktur- och investeringsfonder.

IKT: informations- och kommunikationsteknik.

ISCED: internationell standard för klassificering av utbildningar.

moms: mervärdesskatt.

NGEU: NextGenerationEU.

NRW: Nordrhein-Westfalen.

React-EU: återhämtningsstöd för sammanhållning och till Europas regioner.

RRF: faciliteten för återhämtning och resiliens.

RRP: plan för återhämtning och resiliens.

Ordförklaringar

den europeiska planeringsterminen: årlig cykel som utgör en ram för samordning av EU-medlemsstaternas ekonomiska politik och övervakning av framsteg.

digitalisering av skolor: inom ramen för denna rapport, processen för att systematiskt införa IKT i undervisning och lärande i skolor.

digitalisering: införande av digital teknik och digitaliserad information för processer och uppgifter.

ekosystem för digital utbildning: en digital infrastruktur för lärande och undervisning som stöder alla aspekter av ett digitalt omvandlat utbildningssystem.

Erasmus+: EU-program för stöd till utbildning, ungdom och idrott i Europa.

Europeiska regionala utvecklingsfonden: en sammanhållningspolitisk fond som stärker den ekonomiska och sociala sammanhållningen i EU genom att finansiera investeringar som minskar obalanser mellan regioner.

Europeiska socialfonden: en sammanhållningspolitisk fond som syftar till att skapa utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter och förbättra situationen för personer som riskerar fattigdom; ersatt av Europeiska socialfonden+.

faciliteten för återhämtning och resiliens: EU:s finansiella stödmekanism för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin och stimulera återhämtning på medellång sikt samtidigt som en grön och digital omställning främjas.

gigabit: måttenhet för digital information, motsvarande en miljard bit.

gigabitinternet: internettjänst med en anslutningshastighet på 1 gigabit per sekund.

NextGenerationEU: finansieringspaket för att hjälpa EU-medlemsstaterna att återhämta sig från covid-19-pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser.

operativt program: ramen för genomförande av EU-finansierade sammanhållningsprojekt under en fastställd period som återspeglar de prioriteringar och mål som fastställs i partnerskapsöverenskommelser mellan kommissionen och enskilda medlemsstater.

React-EU: program inom NextGenerationEU som tillhandahåller ytterligare finansiering för befintliga sammanhållningspolitiska program i syfte att stödja krisåterhämtning och samtidigt stödja den gröna och digitala omställningen.

sammanhållningspolitik: EU-politik som syftar till att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan regioner och medlemsstater genom att främja jobbskapande, företagens konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och gränsöverskridande och interregionalt samarbete.

sammanhållningspolitiska fonder: tillhandahåller ekonomiskt stöd inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik genom fleråriga program som kompletterar nationella, regionala och lokala insatser; de relevanta fonderna för denna revision är Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF).

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=63783

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=63783

Vi som arbetat med revisionen

I revisionsrättens särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering, där ledamoten Annemie Turtelboom är ordförande. Revisionsarbetet leddes av revisionsrättens ledamot Pietro Russo med stöd av Chiara Cipriani (kanslichef), Benjamin Jakob (attaché), Niels-Erik Brokopp (förstachef), Sven Kölling (uppgiftsansvarig) och Fabio Fattore, Marija Grgurić, Marina Karystinou, Rene Reiterer, och Angelika Zych (revisorer). Miłosz Aponowicz, Kyriaki Kofini och Mark Smith gav språkligt stöd.

Från vänster: Fabio Fattore, Niels-Erik Brokopp, Benjamin Jakob, Pietro Russo, Sven Kölling, Angelika Zych, Marina Karystinou och Rene Reiterer.

Slutnoter

¹ Europeiska kommissionen, 2022.

² Survey of Schools: ICT in Education Benchmarking Access, Use and Attitudes to Technology in Europe’s Schools, 2013, och 2nd Survey of Schools: ICT in Education, 2019.

³ (2020), PISA 2018 Results (Volume V): Effective Policies, Successful Schools, s. 113, PISA, OECD Publishing, Paris.

⁴ (2020), Strengthening online learning when schools are closed: The role of families and teachers in supporting students during the COVID-19 crisis, OECD Publishing, Paris.

⁵ Artikel 165.1 i EUF-fördraget.

⁶ Europeiska kommissionen, webbsidan för nätverket Eurydice med information om nationella utbildningssystem.

⁷ Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, Göteborg, 2017.

⁸ Meddelande från kommissionen om dess bidrag till toppmötet i Göteborg, COM(2017) 673, 14.11.2017.

⁹ Meddelande från kommissionen om handlingsplanen för digital utbildning, COM(2018) 22, 17.1.2018.

¹⁰ Meddelande från kommissionen Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle, COM(2016) 587, 14.9.2016.

¹¹ Meddelande från kommissionen En digital agenda för Europa, COM(2010) 245, 19.5.2010.

¹² Artikel 9.2 och 9.10 i förordning (EU) nr 1303/2013.

¹³ Förordning (EU) 2020/2221.

¹⁴ Förordning (EU) 2021/1058 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden.

¹⁵ Förordning (EU) 2021/1057 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+).

¹⁶ Förordning (EU) 2021/241.

¹⁷ En förteckning över åtgärder som vi identifierade i planerna för återhämtning och resiliens finns i bilaga I.

¹⁸ Förordning (EU) nr 1288/2013.

¹⁹ Förordning (EU) 2021/817.

²⁰ Förordning (EU) 2021/1153.

²¹ Meddelande från kommissionen Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle,COM(2016) 587.

²² Särskild rapport 12/2018 Bredband i EU:s medlemsstater: trots framsteg kommer inte alla Europa 2020-målen att uppnås.

²³ Särskild rapport 21/2022 Kommissionens bedömning av nationella planer för återhämtning och resiliens: lämplig på det hela taget, men genomföranderisker kvarstår.

²⁴ Coronavirus response: Extraordinary Erasmus+ calls to support digital education readiness and creative skills.

²⁵ Artikel 19 tillsammans med bilaga XI till förordning (EU) nr 1303/2013.

²⁶ Artikel 95.2 i förordning (EU) nr 1303/2013 och artiklarna 5.1 och 9 i förordning (EU) 2021/241. Se även punkt 44 i vår översikt 01/2023 EU-finansiering genom sammanhållningspolitiken och faciliteten för återhämtning och resiliens: en jämförande analys.

²⁷ Artiklarna 9 och 17 i förordning (EU) 241/2021.

²⁸ Punkterna 82–84 och 89 i särskild rapport 21/2022 Kommissionens bedömning av nationella planer för återhämtning och resiliens: lämplig på det hela taget, men genomföranderisker kvarstår.

²⁹ Punkterna 66–72 i särskild rapport 21/2022.

³⁰ Punkt 43 i översikt 01/2023.

³¹ Artikel 20.4 i förordning (EU) 2021/241.

³² (2020), PISA 2018 Results (Volume V): Effective Policies, Successful Schools, s. 112, PISA, OECD Publishing, Paris.

³³ Artikel 2.1 i den federala lagen om finansiering av digitaliseringen av det österrikiska skolsystemet (Schuldigitalisierungsgesetz).

³⁴ Artikel 34 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och artikel 54 i förordning (EU) nr 1303/2013.

³⁵ Artikel 27.4 i förordning (EU) nr 1303/2013.

³⁶ Uppdaterad studie om nationella bredbandsplaner i EU-27, 2021.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: www.eca.europa.eu/sv/contact
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2023

PDF	ISBN 978-92-847-9882-7	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/687713	QJ-AB-23-011-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-9884-1	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/079514	QJ-AB-23-011-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2023

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar fastställs i beslut nr 6-2019 om revisionsrättens policy för öppna data och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att det är tillåtet att återanvända innehållet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Om du återanvänder revisionsrättens innehåll får du inte förvanska den ursprungliga innebörden eller det ursprungliga budskapet. Revisionsrätten ansvarar inte för eventuella konsekvenser av återanvändningen.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste ytterligare tillstånd inhämtas.

Om ett sådant tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Figur 2 – ikoner: Denna figur har tagits fram med hjälp av resurser från Flaticon.com. © Freepik Company S.L. Med ensamrätt.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av revisionsrättens logotyp

Revisionsrättens logotyp får inte användas utan revisionsrättens förhandsgodkännande.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

Ring eller skriv
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Skriv via formuläret på nätet (european-union.europa.eu/contact-eu/write-us_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (european-union.europa.eu).

EU-publikationer
Läs eller beställ EU-publikationer på nätet (op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala dokumentationscentrum (european-union.europa.eu/contact-eu/meet-us_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (eur-lex.europa.eu).

Öppna EU-data
Portalen data.europa.eu ger tillgång till öppna datamängder från EU:s institutioner, organ och byråer. De kan laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål. Portalen ger också tillgång till en stor mängd data från EU-länderna.