Europols stöd i kampen mot människosmuggling: en viktig partner, men datakällor och resultatmätning används inte tillräckligt

Sammanfattning

I

Människosmuggling, som också beskrivs som hjälp till olaglig inresa och vistelse, är ett globalt brott som äventyrar migranters liv och utmanar de internationella gränsernas integritet. Det är en av de mest lönsamma typerna av brottslig verksamhet för organiserade kriminella grupper och har varit en stor humanitär och säkerhetsmässig utmaning för EU under de senaste åren. År 2015 och 2016 upplevde EU en aldrig tidigare skådad tillströmning av migranter. Mer än en miljon människor reste in i EU på irreguljärt sätt. Enligt Europols bedömning hjälpte människosmugglare till med den stora merparten av dessa inresor.

II

EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning, Europol, inrättade 2016 Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling som proaktivt ska stödja EU:s medlemsstater i arbetet med att upplösa kriminella nätverk som ägnar sig åt organiserad människosmuggling. Eftersom Europol inte har några verkställande befogenheter (inte kan gripa brottslingar) hjälper byrån medlemsstaterna främst genom att fungera som nav för utbyte av information om brottslig verksamhet och genom att tillhandahålla samordning och operativt och strategiskt stöd till medlemsstaternas brottsutredningar.

III

Vi bedömde huruvida Europol och särskilt Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling hade gett medlemsstaterna ändamålsenligt stöd i kampen mot människosmuggling. Revisionen omfattade perioden mellan 2016 (då Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling inrättades) och 2019. I tillämpliga fall har vi också tittat på uppgifter från 2020. För att besvara den övergripande revisionsfrågan formulerade vi följande två delfrågor:

• Har Europol varit ett ändamålsenligt nav för utbyte av information om människosmuggling?
• Har Europol tillhandahållit ändamålsenlig samordning och ändamålsenligt stöd på området människosmuggling?

IV

På det hela taget drar vi slutsatsen att Europol tillhandahåller värdefullt stöd men att byrån står inför ständiga utmaningar när det gäller att utnyttja externa informationskällor fullt ut, och resultaten av dess stöd mäts inte systematiskt och är därför svåra att påvisa. Revisionen bidrar till den pågående debatten om hur EU hanterar migrationstrycket, och slutsatserna är avsedda att stärka Europols roll för att ge medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ett effektivt stöd. Slutsatserna kan också påverka den pågående översynen av Europolförordningen.

V

Vi fann att medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och tredje parter aktivt försåg Europol med information, även om engagemanget varierade mellan olika partner. Informationsutbytet ökade kontinuerligt mellan 2016 och 2019. Trots denna positiva trend konstaterade vi att svårigheter att inleda bilaterala förhandlingar för att ingå internationella avtal med prioriterade länder utanför EU och Europols oförmåga att direkt samla in och analysera information från privata parter gjorde att den information som Europol inhämtade var ofullständig.

VI

Som det europeiska navet för information om brottslighet måste Europol ha tillgång till alla relevanta databaser. För närvarande är dock inte alla relevanta externa datakällor tillgängliga för Europol eller så utnyttjar byrån dem inte tillräckligt.

VII

Vår undersökning visar att medlemsstaterna och länder utanför EU uppskattar den information som Europol tillhandahåller, men full interoperabilitet mellan Europols och medlemsstaternas databaser har ännu inte uppnåtts. Vi konstaterade också att det förekom problem med utbyte av uppgifter med andra EU-byråer.

VIII

Europols partner värdesätter det strategiska och operativa stöd som Europol ger, men resultaten av byråns stöd är svåra att kontrollera eftersom byrån inte mäter dem på ett heltäckande sätt. Detta beror på att det inte finns något systematiskt förfarande för medlemsstaterna att rapportera uppgifter om de resultat som uppnåtts med Europols stöd. Europol har dessutom inga prestationsindikatorer för sina insatser mot penningtvätt och dokumentförfalskning, som också är kopplade till människosmuggling. En följd av detta är att det inte görs någon övergripande prestationsmätning av Europols bekämpning av människosmuggling.

IX

I Europols operativa stöd ingår att stödja medlemsstaterna och partnerländer utanför EU vid utredningar av specifika ärenden, som kan klassificeras som icke-prioriterade eller prioriterade. Ett förfarande för att prioritera ärenden baserat på lämpliga kriterier hjälper Europol att fördela resurser dit där de behövs mest. Detta förfarande grundar sig på den berörda personalens yrkesmässiga bedömning, men det dokumenteras inte fullt ut, utom i fråga om de prioriterade ärenden som ges stöd eftersom de identifierats som mål med högt värde (HVT). Det finns därför inte tillräckliga belägg för att Europol fördelar sina resurser till de ärenden som behöver dem mest.

X

På grundval av dessa slutsatser rekommenderar vi att Europol

• utnyttjar alla relevanta externa informationskällor,
• ökar datautbytet med sina partner,
• förbättrar prestationsövervakningen av och prestationsrapporteringen om den verksamhet som Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling bedriver,
• gör sitt förfarande för att prioritera ärenden mer transparent genom att fullt ut dokumentera hur man beslutar vilka ärenden som ska prioriteras.

Inledning

01

Människosmuggling till och inom EU och människohandel betraktas som allvarliga brottshot mot EU¹ och hör till rådets prioriteringar i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet 2018–2021². I båda fallen utnyttjas människor i vinstsyfte. Människosmuggling och människohandel är dock olika brott (se ruta 1).

02

Människosmuggling är ett globalt brott som äventyrar migranters liv och utmanar de internationella gränsernas integritet. Detta är en lönsam typ av brottslig verksamhet för organiserade kriminella grupper³ och har varit en stor humanitär och säkerhetsmässig utmaning för EU under de senaste åren.

03

År 2015 och 2016 upplevde EU en aldrig tidigare skådad tillströmning av migranter. Över en miljon människor anlände, varav de flesta flydde från krig i Syrien och andra länder⁴. De vanligaste rutterna gick via västra, centrala och östra Medelhavet samt västra Balkan. Även om antalet irreguljära inresor till EU har minskat med mer än 90 % sedan dess kan den långvariga ekonomiska instabiliteten och bristen på möjligheter i utvecklingsländerna, i kombination med effekterna av covid-19-krisen, resultera i ökad irreguljär migration till EU på medellång sikt⁵.

04

Människosmuggling är till sin natur hemlig och därför mycket svår att mäta. Europol uppskattar att omkring 90 % av dem som passerar EU:s gränser irreguljärt får hjälp av människosmugglare, främst kriminella grupper. Dessa grupper ägnar sig också åt andra typer av brottslighet, såsom dokumentförfalskning eller människohandel.

05

De människosmugglare som hjälper migranter att resa in i EU kommer från över 122 länder. Uppskattningarna av smugglingens omfattning varierar mellan olika rapporter, men bara under 2015 beräknas nätverken i EU som helhet ha tjänat mellan 4,7 och 5,7 miljarder euro⁶.

06

Brottsbekämpande åtgärder mot människosmuggling är medlemsstaternas ansvar. EU:s roll är att bistå dem i denna kamp. EU:s insatser mot människosmuggling kräver en samordnad strategi som omfattar flera institutioner (Europeiska unionens råd, Europaparlamentet och kommissionen⁷), byråer (Europol, Frontex, Eurojust, Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), eu-Lisa och Cepol) och andra organ (Europeiska utrikestjänsten och uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken).

07

Enligt den viktigaste EU-lagstiftningen om människosmuggling (direktivet om hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse⁸) ska varje medlemsstat anta lämpliga påföljder för den som avsiktligen hjälper någon som inte är medborgare i det landet att resa in i eller passera genom eller vistas olagligt på dess territorium⁹. Även om direktivet fastställer allmänna föreskrifter och tillåter undantag för humanitärt stöd använder varje medlemsstat sin egen definition av vad som utgör människosmuggling¹⁰.

08

Medlemsstaterna, EU:s institutioner och byråer och andra relevanta parter, såsom Interpol och länder utanför EU, samarbetar inom ramen för en särskild strukturerad sektorsövergripande plattform som EU:s medlemsstater ansvarar för. Den kallas Empact, som står för Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot. Empact utarbetar fyraåriga policycykler för EU:s kamp mot internationell organiserad brottslighet.

09

Europol¹¹ är en av EU:s viktigaste aktörer i kampen mot människosmuggling. Dess roll är att stödja medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och underlätta samarbete för att förebygga och bekämpa grov och organiserad brottslighet. Europol har inga verkställande befogenheter, då dessa faller under nationell behörighet.

10

I februari 2016, efter en period av hög irreguljär invandring, inrättade Europol Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling (EMSC) som en del av det europeiska centrumet för grov och organiserad brottslighet, en av byråns operativa enheter.

11

EMSC:s mål är att stödja medlemsstaternas insatser för att bekämpa och upplösa de kriminella nätverk som ägnar sig åt människosmuggling. I detta syfte hjälper EMSC medlemsstaterna och partnerländer utanför EU med informationsutbyte och samordning av deras insatser i kampen mot människosmuggling. EMSC underlättar också ett ökat samarbete mellan medlemsstater, partnerländer utanför EU och andra europeiska organ (se figur 1).

12

EMSC ansvarar för två särskilda plattformar, kallade analysprojekt (AP), som var och en hanterar ett specifikt brott: AP Migrant Smuggling (om människosmuggling) och AP Phoenix (om människohandel). Analysprojekten stöder medlemsstaternas utredningar på flera sätt, bland annat genom operativ analys och utplaceringar på plats. Varje analysprojekt inrättas genom en uppsättning regler som definierar dess syfte och rätt till tillgång till information, inklusive vilken information som analysprojektet får behandla och vilka medlemsstater och associerade tredje parter som kan delta. EMSC:s årliga budget har varit stabil under de senaste tre åren och legat på drygt 10 miljoner euro, vilket inkluderar kostnaderna för ett genomsnittligt antal anställda på 48 under samma period.

13

Andra operativa Europolenheter stöder också kampen mot människosmuggling: det operativa centrumet dubbelkontrollerar inkommande uppgifter, den strategiska analysgruppen samordnar den strategiska analysen och enheten för anmälan av innehåll på internet stöder EMSC i kampen mot internetbaserade aktiviteter som rör människosmuggling.

14

Ett av Europols främsta syften är att för sina partner fungera som EU:s nav för utbyte av information om brottslig verksamhet. Europol tillhandahåller i huvudsak operativ information för att underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna, eftersom informationsutbyte med andra intressenter (t.ex. EU-byråer och länder utanför EU) omfattas av villkor som fastställs i särskilda överenskommelser om samarbete och samarbetsavtal.

15

De tre viktigaste tekniska pelarna i Europols stöd till medlemsstaterna är Europols informationssystem, Europols analyssystem och nätapplikationen för säkert informationsutbyte (se ruta 2 och figur 2).

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

16

Syftet med denna effektivitetsrevision var att fastställa om Europol stödde medlemsstaterna på ett ändamålsenligt sätt i kampen mot människosmuggling. För att besvara den övergripande revisionsfrågan formulerade vi två delfrågor:

1. Har Europol varit ett ändamålsenligt nav för utbyte av information om människosmuggling?
2. Har Europol tillhandahållit ändamålsenlig samordning och ändamålsenligt stöd på området människosmuggling?

17

Detta är första gången som vi granskar Europols operativa verksamhet och därmed verksamheten vid EMSC och andra Europolenheter som arbetar med att bekämpa människosmuggling. Revisionen syftar till att bidra till den pågående debatten om hur EU hanterar migrationstrycket, och slutsatserna är avsedda att stärka Europols roll för att ge medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ett ändamålsenligt stöd. Slutsatserna kan också påverka den pågående översynen av Europolförordningen.

18

Revisionen är inriktad på människosmuggling och omfattar inte människohandel. Den täcker perioden från och med inrättandet av EMSC 2016 till och med 2019. Vi tittade också på uppgifter från 2020, när sådana fanns, och på hur Europol samarbetade med andra EU-organ som deltar i kampen mot människosmuggling. För att besvara frågorna ovan tittade vi också på ramen för prestationsövervakning av och prestationsrapportering om Europols verksamhet för att bekämpa människosmuggling.

19

Våra revisionsresultat bygger på analys av statistiska uppgifter, som styrkts genom dokumentgranskning och intervjuer med viktiga intressenter. För att bedöma tillfredsställelsen med byråns tjänster använde vi svaren på ett frågeformulär som vi skickade till de brottsbekämpande myndigheterna i 27 medlemsstater och myndigheterna i 13 länder utanför EU (Albanien, Georgien, Island, Israel, Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Norge, Serbien, Schweiz, Turkiet, Ukraina och Förenade kungariket). Alla utom ett av dessa 40 länder besvarade frågeformuläret.

20

Vi höll videokonferenser med revisionsobjekt och berörda intressenter, bland annat Europol, Eurojust, Europeiska utrikestjänsten, GD Migration och inrikes frågor, GD Rättsliga frågor och konsumentfrågor, Frontex, Interpol och det gemensamma operativa kontoret. Eftersom granskningsbesök på plats inte var möjliga på grund av covid-19-relaterade restriktioner höll vi också videokonferenser med brottsbekämpande myndigheter från Serbien (ett transitland), Spanien (ett land vid EU:s yttre gräns) och Tyskland (ett destinationsland).

21

Eftersom de operativa personuppgifter som behandlas av Europol är känsliga ingick inte en bedömning av deras riktighet och relevans i revisionens inriktning och omfattning. Vi kunde därför inte kontrollera den övergripande kvaliteten på uppgifterna i fråga om dessa två aspekter.

Iakttagelser

Europol fungerar som ett nav för informationsutbyte men hindras av ofullständiga uppgifter och interoperabilitetsproblem

22

För att Europol ska kunna fullgöra sin uppgift som europeiskt nav för information om brottslig verksamhet måste byrån få tillräcklig information från medlemsstaterna och länder utanför EU och få tillgång till alla relevanta datakällor. Värdet av Europols tjänster beror till stor del på hur aktivt Europols partner utbyter information med Europol. I punkterna nedan undersöker vi

1. hur aktivt Europols partner utbyter information med byrån,
2. om Europol har tillgång till alla relevanta datakällor,
3. om medlemsstaterna och partnerländerna utanför EU är nöjda med den information som de fått från byrån.

Informationsutbytet fortsätter att öka, men ett antal problem påverkar dess fullständighet

23

Europol får allt fler meddelanden via Siena. Antalet meddelanden som innehåller operativ information om konkreta brottsutredningar som skickas till Europol och antalet utgående meddelanden från Europol till dess partner har ökat kontinuerligt. Detta har lett till en ökning av antalet nya ärenden som rör människosmuggling, vilket framgår av figur 3. Alla EU-medlemsstater och länder utanför EU med vilka Europol har operativa avtal lägger in uppgifter i Europols databaser.

24

Trots denna positiva utveckling fann vi problem som påverkade fullständigheten i den information som Europol inhämtat. De flesta av dessa problem är inte specifika för området människosmuggling och ligger utanför Europols kontroll. De största problemen är

1. varierande grad av aktivitet bland medlemsstaterna när det gäller att föra in uppgifter i Europols databaser,
2. svårigheter att inleda bilaterala förhandlingar för att ingå internationella avtal med prioriterade länder utanför EU,
3. Europols oförmåga att samla in och analysera information direkt från privata parter.

25

Medlemsstaternas aktiva engagemang är avgörande för att se till att Europol har fullständiga uppgifter till sitt förfogande. Ett antal intressenter påpekade att medlemsstaterna måste förse Europol med mer operativ information. Det finns ofta giltiga operativa eller rättsliga skäl för att inte utbyta information med Europol eller samarbeta med andra medlemsstater på bilateral basis. Europol behöver till exempel inte få en kopia av organisatorisk/administrativ kommunikation. Utredare kanske inte har tillstånd från en åklagare att dela känsliga uppgifter i ett tidigt skede av en utredning. Restriktiva riktlinjer för informationshantering kan tillämpas för att undvika att en pågående utredning äventyras eller för att skydda nationella säkerhetsintressen. Viss information kan också ligga utanför Europols mandat.

26

Hur mycket information medlemsstaterna delar beror dock också på hur de organiserar sitt system för informationsutbyte. Vissa medlemsstater har inte utvecklat automatiserad datauppladdning, vilket innebär att alla uppgifter måste föras in manuellt i EIS eller Siena. Denna administrativa börda påverkar medlemsstaternas vilja att utbyta information med Europol. Dessutom är tillgången till Europols system centraliserad i vissa länder, medan utredarna har direkt tillgång i andra. Detta illustreras i figur 4, som visar att skillnaderna är stora mellan medlemsstaterna när det gäller antalet Siena-åtkomstpunkter som finns tillgängliga för personal vid brottsbekämpande myndigheter, vilket begränsar deras förmåga att skicka relevant information till Europol i tid.

27

Uppgifternas fullständighet påverkas också av förseningarna i tillgången till information. Vidare får Europol vissa inkommande filer/uppgifter i ett ostrukturerat format. Dess personal måste därför föra in denna information manuellt i Europols databaser. Europol har utvecklat ett nytt verktyg (kallat ”Data Intake Utility”) som bör bidra till att strukturera uppgifterna när de förs in i Siena i framtiden.

28

Vi identifierade också en tendens till ökande bilateralt utbyte mellan medlemsstater där Europol inte är inblandat (dvs. meddelanden utan att byrån får en kopia). Den totala andelen sådana meddelanden har ökat från 46 % år 2016 till 62 % år 2019, men den varierar mellan medlemsstaterna (se figur 5).

29

För att stödja kampen mot människosmuggling på ett ändamålsenligt sätt måste Europol ha tillgång till operativa uppgifter från brottsutredningar i ursprungs- och transitländer. Europol har därför undertecknat 17 avtal med länder utanför EU enligt tidigare lagstiftning. Byrån har identifierat åtta ytterligare prioriterade länder utanför EU som den ska ingå internationella avtal med (se figur 6). I december 2017 rekommenderade kommissionen rådet att godkänna att förhandlingar inleds med dessa länder. Rådet gjorde detta i juni 2018. Men i juli 2021 hade kommissionen inlett förhandlingar med endast ett land.

30

Att ingå internationella avtal om utbyte av personuppgifter är komplext, eftersom det endast kan göras med länder som erbjuder en skyddsnivå som är väsentligen likvärdig med den som garanteras genom EU:s standarder¹². Utan ett internationellt avtal har dock länder utanför EU liten nytta av att dela operativa uppgifter med Europol, eftersom byrån inte tillåts att systematiskt skicka information som innehåller personuppgifter till dem i gengäld¹³.

31

Europol möter också hinder i inhämtandet av personuppgifter om människosmuggling från privata parter (såsom leverantörer av onlinetjänster). Byrån kan ta emot personuppgifter från privata parter indirekt via en nationell polisenhet eller polismyndighet. Om de privata parterna lämnar uppgifterna direkt till Europol på eget initiativ (till exempel om en internetleverantör proaktivt underrättar Europol om olagligt innehåll på nätet som rör människosmuggling) kan byrån dock endast behandla uppgifterna för att identifiera den berörda nationella polisenheten eller polismyndigheten¹⁴. Europol kan inte behandla uppgifterna för analytiska ändamål eller dubbelkontroller och måste radera dem inom fyra månader om inte medlemsstatens eller tredjelandets myndigheter lämnar in uppgifterna på nytt. Detta kan orsaka förseningar och i slutändan göra sådana uppgifter föråldrade eller irrelevanta för utredningen.

32

I 2020 års omarbetning av Europolförordningen föreslog kommissionen att Europol borde kunna ta emot personuppgifter från privata parter, informera sådana privata parter om information som saknas och be medlemsstaterna att begära att andra privata parter delar med sig av ytterligare information¹⁵. I juni 2021 pågick lagstiftningsarbetet med förslaget till förordning i Europaparlamentet och rådet.

Europol utnyttjar inte externa datakällor tillräckligt

33

I egenskap av europeiskt nav för utbyte av information om brottslighet måste Europol ha tillgång till alla relevanta externa databaser (som inte tillhör Europol) för att kunna samla in information och dubbelkontrollera den mot alla relevanta informationskällor. Vi har identifierat dessa i ruta 3 och figur 7. Detta gäller särskilt vid kontroll av uppgifter som kommer från länder utanför EU mot relevanta EU-databaser. För närvarande är dock inte alla relevanta datakällor tillgängliga för Europol, och Europol utnyttjar inte vissa av dem tillräckligt.

34

Europol använder sig aktivt av SIS II efter att ha beviljats full åtkomst i september 2020. Från och med mars 2021 är Europol anslutet till Sirenenätverket, vilket gör det möjligt för byrån att utbyta information med nätverkets kontaktpunkter, som kallas Sirenekontoren. Medlemsstaterna är rättsligt skyldiga att underrätta Europol om all information (”träffar”) som de har som matchar SIS II-registreringar om terrorism¹⁶ men inte om några andra former av brottslighet, inte heller människosmuggling (även om de kan utbyta annan information på dessa områden via Sirenenätverket). Avsaknaden av sådan viktig information i nästan realtid på systematisk basis skulle kunna begränsa Europols förmåga att spåra människosmugglare.

35

Europol använder sig också av Interpols databaser. Det finns dock inget automatiskt gränssnitt mellan Europols Siena-system och Interpols kommunikationssystem I24/7. Informationen måste överföras från ett system till ett annat.

36

Europol använder mycket sällan andra europeiska databaser som skulle kunna vara relevanta för människosmuggling. Byrån har tillgång till Eurodacsystemet men har i praktiken aldrig sökt i det med avseende på människosmuggling på grund av rättsliga begränsningar¹⁷. Den gjorde endast två sökningar i API/PNR 2018, åtta 2019 och sex 2020.

37

Europol har inte tillgång till uppgifter som lagras i VIS, trots att den rättsliga grunden för byråns åtkomst till systemet (VIS-förordningen) har funnits sedan 2008 och de tekniska och funktionella kraven för sådan åtkomst togs fram 2018. Europol försöker för närvarande lösa vissa tekniska problem för att förbättra skyddet av personuppgifter, i enlighet med Europeiska datatillsynsmannens krav i ett yttrande från mars 2021, innan byrån kan få åtkomst till systemet. Avsaknaden av tillgång till VIS-systemet innebär att Europol går miste om möjligheten att inhämta information som är relevant för att bekämpa viseringsbedrägerier som människosmugglare ägnar sig åt.

38

Interoperabiliteten mellan Europols databaser, EU:s viktigaste databaser (SIS II, VIS, Eurodac och framtida system, särskilt in- och utresesystemet och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd) och Interpols databaser bör förbättras ytterligare till 2023, såsom anges i förordningen om interoperabilitet från 2019¹⁸. När detta har skett kommer det att bli möjligt att söka i alla databaser samtidigt.

39

Europol har inte heller tillgång till uppgifter som delas genom Prümsystemet. Detta beror på att det inte finns någon uttrycklig rättslig grund för byrån att få tillgång till sådana uppgifter.

Europols partner värdesätter den information som byrån tillhandahåller, men interoperabilitetsproblem hindrar ett ändamålsenligt utbyte av uppgifter

40

Vår undersökning visar att medlemsstaterna och länderna utanför EU uppskattar den information som byrån tillhandahåller. Den totala genomsnittliga tillfredställelsen (på en skala från 0 till 10) är 8,5 (se figur 8). Det viktigaste området för förbättring är de problem med interoperabilitet som påverkar ett ändamålsenligt utbyte av uppgifter.

41

För närvarande har de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna ingen åtkomst till EAS. De kan kontrollera om den information som krävs finns i EAS genom att göra en begäran via Siena eller en sambandsman. Eftersom detta förfarande tar tid gör bristen på interoperabilitet mellan nationella system och Europols system utbytet av uppgifter mindre effektivt.

42

År 2020 inledde Europol ett nytt QUEST+-projekt för att göra det möjligt för nationella myndigheter att söka i EAS från sina nationella system. Det gör att de omedelbart och utan att gå via officiella kanaler kan se om det finns en matchning (”träff”) i EAS, men det ger dem inte direkt åtkomst till information som faktiskt lagras i systemet. Vid en träff måste de begära ytterligare information separat. Projektets slutförande kommer att bero på tillgången på resurser, som en del av den övergripande omstruktureringen av Europols it-infrastruktur. En pilotfas planeras för 2021, där upp till sex medlemsstater kommer att delta.

43

Även om medlemsstaterna har tillgång till Europols andra databas, EIS, är den inte helt integrerad med nationella system. Under 2016 inledde Europol projektet Querying Europol Systems (QUEST) (se figur 9), som gjorde det möjligt för medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter att få tillgång till EIS från sina nationella system. QUEST började användas 2017, men omfattar hittills endast två kategorier av information: personer och skjutvapen. Ytterligare kategorier (till exempel transportmedel, kommunikationsmedel och identitetshandlingar) förväntas bli tillgängliga i slutet av juni 2021.

44

Vi fann fler problem med Europols utbyte av uppgifter med andra EU-organ. En av de viktigaste aktörerna i kampen mot människosmuggling är Frontex, EU:s gräns- och kustbevakningsbyrå, som förser Europol med operativa personuppgifter (till exempel misstänkta personers namn och adress). Europol kan dock inte dela med sig av personuppgifter till Frontex som skulle göra det möjligt för Frontex att dubbelkontrollera riktigheten i sina egna operativa uppgifter, fördjupa sin egen underrättelseverksamhet för gränskontroller eller förbättra sina riskbedömningar för att lokalisera hot som uppstår.

45

Ett skäl till detta var Frontex styrelses beslut 58/2015, som baserat på Frontexförordningen från 2011 inte tillät Frontex att ta emot personuppgifter från Europol. Ett annat var att Europeiska datatillsynsmannen 2018 avgav ett negativt yttrande över att Frontex mottog personuppgifter från Europol, baserat på 2016 års Frontexförordning. Den senaste Frontexförordningen från 2019 har dock täppt till denna juridiska lucka genom att särskilt föreskriva utbyte av personuppgifter mellan Europol och Frontex¹⁹. Uppgifter som samlas in av Frontex under övervakning av migrationsströmmarna eller under insatser kan nu delas med Europol i syfte att identifiera personer som misstänks för gränsöverskridande brottslighet.

46

Ett smidigt samarbete mellan brottsbekämpande och rättsliga myndigheter krävs för att människosmuggling ska bekämpas på ett ändamålsenligt sätt. I Europolförordningen från 2016 föreskrivs ömsesidig indirekt åtkomst mellan Europols och Eurojusts databaser²⁰, men framstegen med att upprätta sådan åtkomst har varit långsamma. De kan utbyta uppgifter halvautomatiskt via Siena, men en helt datoriserad åtkomstlösning har försenats eftersom Eurojusts it-system behöver uppgraderas.

47

Enligt den rättsliga ram som tillämpades före 2016²¹ var Europols databehandling systemspecifik: den angav vilka uppgifter som kunde behandlas i vilket system. Europolförordningen från 2016 är däremot inte längre systemspecifik. I stället beror de regler som styr Europols behandling av uppgifter nu på det ändamål för vilket uppgifterna behandlas (för att fastställa kopplingar, för tematisk och strategisk analys, för operativ analys eller för att underlätta informationsutbyte)²². Därför planerar byrån att övergå från sina befintliga separata system till ett integrerat, övergripande, centralt datalager och en integrerad, övergripande driftsmiljö.

48

Hittills har Europol inte använt sig av innovativa it-processer, såsom datautvinning eller artificiell intelligens, på området människosmuggling. Att den övergripande it-infrastrukturen ses över på detta sätt innebär en möjlighet för byrån att göra det.

Europols partner värdesätter dess strategiska och operativa stöd, även om resultaten inte kan bedömas och förfarandena inte är tillräckligt strukturerade

49

Europols mervärde kommer inte bara från utbytet av information med dess partner utan också från dess strategiska och operativa stöd. I punkterna nedan undersöker vi om Europol

1. ger värdefullt strategiskt och operativt stöd,
2. uppnår resultat och rapporterar om dem,
3. har de interna förfaranden som krävs för att lämna sitt stöd,
4. samordnar sin verksamhet väl med sina partner.

Europol ger värdefullt stöd

50

Figur 10 nedan ger en översikt över Europols strategiska och operativa stöd.

51

Europols strategiska stöd består av rapporter med varierande komplexitet, som ger en allmän översikt över den aktuella brottssituationen och brottstrenderna i EU (se ruta 4). Europol utarbetar dessa strategiska rapporter både regelbundet och vid behov, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta förebyggande åtgärder. Inom ramen för sitt strategiska stöd spelar Europol också en avgörande roll i Empact (se punkt 08), som bidrar till att fastställa strategiska prioriteringar för hela EU och stödja genomförandet av dem på operativ nivå.

52

Europols operativa stöd ges till medlemsstater och länder utanför EU vid utredningar av specifika fall, som kan klassificeras som icke-prioriterade (grundläggande stöd) eller prioriterade eller som utredningar av mål med högt värde (HVT) (som väljs ut från prioriterade ärenden genom ytterligare en prioriteringsprocess), såsom illustreras i figur 11. Det operativa stödet består av två huvuddelar:

1. Insatsstöd – Europol ger medlemsstaterna direkt stöd på plats under insatser. Experter från Europol kan till exempel extrahera data från mobila enheter, såsom smarttelefoner eller surfplattor.
2. Utredningsstöd – det stöd som ges beror på om ärendet i fråga är ett prioriterat ärende, ett icke-prioriterat ärende eller en HVT-utredning:

1. Vid icke-prioriterade ärenden dubbelkontrollerar Europol uppgifterna mot sina databaser.
2. Vid prioriterade ärenden ger Europol utredarna stöd i form av operativa analyser (t.ex. information om det berörda kriminella nätverket, dess metoder, begränsningar och avsikter), stöd för samordning av insatser och/eller finansiering av operativa möten.
3. HVT-utredningar får mer intensivt stöd än prioriterade ärenden. Framför allt upprättas en operativ plan och tillsätts en operativ arbetsgrupp för samordning av underrättelse- och utredningsverksamhet, inbegripet insatser på fältet.

53

På det hela taget var Europols partner nöjda med kvaliteten på det stöd de fick från byrån. På en skala från 0 till 10 gav de Europols strategiska stöd betyget 8,0 och dess operativa stöd betyget 8,4 (se figur 12).

Resultaten av Europols operativa och strategiska stöd är svåra att kontrollera, eftersom byrån inte mäter dem på ett heltäckande sätt

54

Även om medlemsstaternas och tredjeländernas bedömning var positiv hindras mätningen av prestationsindikatorer av begränsningarna i de tillgängliga rapporteringsarrangemangen. Vi analyserar orsakerna till detta nedan.

55

Europol har inga indikatorer som systematiskt mäter om dess bidrag till medlemsstaternas människosmugglingsärenden (till exempel genom att lämna en analysrapport) har lett till operativa resultat, såsom gripanden, upplösning av organiserade kriminella grupper eller beslagtagande av tillgångar i en medlemsstat. Detta beror främst på att medlemsstaterna inte har någon skyldighet att lämna ut sådana uppgifter till Europol. Ett annat skäl är att insamlingen av uppgifter inte är strukturerad, eftersom Europol inte har gett sina partner instruktioner om hur de uppnådda resultaten ska rapporteras. Europol samlar dock in uppgifter om antalet gripanden kopplade till ”insatsdagar” (se ruta 5).

56

Europol uppdaterar dock inte alltid sina siffror om gripanden efter insatsdagar, och EMSC samlar inte systematiskt in uppgifter om andra resultat, till exempel beslagtaganden av tillgångar. Vår undersökning visar att endast 33 % av medlemsstaterna systematiskt rapporterar information till Europol om resultaten av byråns stöd på området människosmuggling.

57

Att inhämta tillförlitlig statistik om människosmuggling har också visat sig vara svårt för Eurostat. Eurostat har genomfört tre pilotinsamlingar av straffrättsliga uppgifter om ”hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse” (enligt definitionen i EU:s lagstiftning), som omfattar referensåren 2015, 2016 och 2017. Från och med referensåret 2018 införlivades insamlingen av uppgifter i Eurostats årliga frågeformulär om brottsstatistik. Medlemsstaterna bidrog frivilligt till projektet, eftersom det inte finns någon rättslig grund som tvingar dem att tillhandahålla uppgifter. Antalet medlemsstater som rapporterar uppgifter har gradvis ökat med åren. De flesta medlemsstater rapporterar nu uppgifter, även om de inte alltid är fullständiga. I juli 2021 hade Eurostat ännu inte offentliggjort någon statistik om människosmuggling, främst på grund av problem med uppgifternas kvalitet.

58

Europol och Frontex samlar också in statistik om människosmuggling från medlemsstaterna: Frontex för sin riskanalys och för operativa och strategiska syften och Europol för sin rapportering till rådet om Empact. Det finns ingen samordning av processen för insamling av uppgifter mellan Europol, Frontex och Eurostat.

59

År 2018 började EMSC rapportera information internt om det årliga antalet gripanden, och året därefter började centrumet rapportera den siffran till kommissionen. EMSC anser dock att det på grund av avsaknaden av regelbundna uppdateringar av resultatet av den straffrättsliga processen inte finns några tillförlitliga uppgifter tillgängliga om antalet gripanden och har därför inte tillhandahållit uppgifter om denna indikator i några av sina offentliga rapporter. Även om antalet gripanden anges i pressmeddelanden om insatsdagar finns inga konsoliderade uppgifter tillgängliga offentligt. Årliga uppgifter om identifierade människosmugglare är endast tillgängliga när det gäller kända brottslingar (mål med högt värde, HVT)²⁵.

60

Andra EU-organ tillhandahåller dock offentliga uppgifter om resultaten. Rådets rapporter om Empact innehåller statistik om resultaten när det gäller människosmuggling (antalet gripanden och beslagtaganden av tillgångar som härrör från brott). På samma sätt innehåller Eurojusts årsrapport uppgifter om dess övergripande operativa resultat (gripna misstänkta och beslagtagna tillgångar som härrör från brott).

61

EMSC identifierade fem HVT 2019, som alla greps. Med stöd från EMSC grep medlemsstaterna 598 personer som en del av insatserna under insatsdagar. Europol anger inte hur de gripna personerna klassificeras (t.ex. högt uppsatta medlemmar eller andra personer på operativ nivå, såsom lastbilschaufförer för organiserade kriminella grupper).

62

Samma år identifierades 10 989 misstänkta människosmugglare i EU. Det är förvisso inte alla misstänkta som visar sig vara människosmugglare och som grips. Antalet gripanden under insatsdagar är dock ändå lågt. Europol samordnar sin verksamhet mellan människosmuggling och andra brottsområden, såsom dokumentförfalskning eller penningtvätt. Det finns emellertid inga prestationsindikatorer för Europols verksamhet när det gäller penningtvätt och dokumentförfalskning (t.ex. antalet falska handlingar som upptäckts eller värdet på finansiella tillgångar som beslagtagits). Europol fastställde en prestationsindikator för avlägsnande av olagligt innehåll på internet men har inte kunnat uppnå motsvarande mål (se tabell 3 i bilagan).

63

Från och med 2020 har Europol beslutat att fästa den verkställande ledningens uppmärksamhet på endast högnivåindikatorer och fastställer inte längre specifika mål för outputindikatorer. I programdokumenten har indikatorer för människosmuggling grupperats tillsammans med indikatorer för annan verksamhet som räknas som ”grov och organiserad brottslighet” (se tabell 1 och tabell 2 i bilagan).

64

EMSC uppnådde inte alltid sina mål för outputindikatorerna och fastställde ibland mål under tidigare års resultat (se figur 15, figur 16 och figur 17 i bilagan).

Europol dokumenterar inte urvalet av ärenden fullt ut

65

Europol har fastställt objektiva kriterier för att skilja mellan ärenden för icke-prioriterat stöd, prioriterade ärenden och HVT-utredningar (se punkt 52). För att tillämpa dessa kriterier har byrån utformat en prioriteringsprocess med ett detaljerat arbetsflöde. I praktiken använder Europols chefsspecialister och chefsanalytiker prioriteringsprocessen som en allmän riktlinje för att besluta om huruvida ett ärende ska tilldelas prioritetsstatus, samtidigt som de baserar sitt beslut på sin yrkesmässiga bedömning, tillgängliga resurser och potentialen för framsteg i ärendet. För det ändamålet gör de ofta gemensamma bedömningar tillsammans med Europols sambandskontor i medlemsstaterna och/eller utredare i främsta ledet. Eftersom denna urvalsprocess inte dokumenteras fullt ut kunde vi inte kontrollera om den hade tillämpats korrekt.

66

Även om det totala antalet ärenden fördubblades mellan 2016 och 2019 skedde ingen ökning av antalet prioriterade ärenden (se figur 13). År 2016 klassade Europol 93 ärenden av 2 057 som prioriterade, medan motsvarande siffra 2019 var 104 av 4 426 ärenden.

Europol samordnar verksamhet med sina partner, men det sker inte systematiskt

67

Utöver att stödja brottsbekämpande myndigheter samordnar Europol sin verksamhet med andra partner. Dessa innefattar EU-byråer, länder utanför EU, internationella organisationer och regionala brottsbekämpande organisationer (se figur 14). Våra intervjuer med Europols partner och deras svar på vår undersökning visar att de värdesätter Europols samordnande roll.

68

För att stärka samarbetet stöder och deltar Europol i ett antal innovativa partnerskap:

• En gemensam sambandsarbetsgrupp om människosmuggling som sammanför sambandsmän som är utstationerade vid Europols högkvarter från medlemsstaterna och länder utanför EU. EMSC håller regelbundna möten med sambandsmän i den gemensamma sambandsarbetsgruppen, och de flesta svarande i vår undersökning ansåg att det förbättrade samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna när det gäller människosmuggling.
• Ett informationscentrum som förbättrar informationsutbytet genom att föra samman partner som Frontex och Interpol men också mindre traditionella parter som uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Informationscentrumet är avsett för diskussion av såväl allmänna trender som specifika ärenden.
• Det gemensamma operativa kontoret i Wien som är en regional operativ plattform för internationella utredningar av organiserade kriminella grupper som smugglar migranter längs västra Balkan och de centrala Medelhavsrutterna. Det stöder gränsöverskridande polissamarbete och involverar internationella utredare i insatser.

69

Europol har dock inget strukturerat samarbete med andra europeiska samordningsplattformar som deltar i kampen mot människosmuggling, till exempel Sydösteuropeiska centrumet för brottsbekämpning, polissamarbetskonventionen för Sydösteuropa eller den integrerade kampen mot organiserad brottslighet i Östersjöregionen.

70

Europol har inte heller något samarbetsavtal med regionala samarbetsplattformar för brottsbekämpning utanför Europa, till exempel Aseanapol, Ameripol eller Afripol.

71

Slutligen visar vår undersökning och våra intervjuer med företrädare för partnerländer utanför EU att Europol involverar dem i sin verksamhet men att det inte alltid sker systematiskt. I sina svar på vår undersökning uttryckte vissa tredje parter en önskan om ett mer intensivt deltagande i Europols operativa verksamhet. Ett sådant deltagande beror dock inte bara på Europol utan också på viljan hos den medlemsstat som leder utredningen i fråga.

Slutsatser och rekommendationer

72

Vi undersökte Europols stöd till medlemsstaterna för att bekämpa människosmuggling. På det stora hela drar vi slutsatsen att Europol är en värderad partner och ett viktigt nav för informationsutbyte. Men Europol står inför ständiga utmaningar när det gäller att utnyttja externa informationskällor fullt ut, och resultaten av dess stöd mäts inte systematiskt och är därför svåra att påvisa.

73

Vi bedömde Europols roll som det europeiska navet för utbyte av information om brottslighet. Vi fann att medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och tredje parter aktivt försåg Europol med information, även om engagemanget varierade mellan olika partner. Informationsutbytet ökade kontinuerligt mellan 2016 och 2019 (punkt 23).

74

Trots denna positiva utveckling fann vi problem som påverkade fullständigheten i den information som Europol inhämtade. De flesta av dessa problem är inte specifika för området människosmuggling och ligger utanför Europols kontroll. De största problemen är i) varierande grad av aktivitet bland medlemsstaterna när det gäller att föra in uppgifter i Europols databaser, ii) svårigheter att inleda bilaterala förhandlingar för att ingå internationella avtal med prioriterade länder utanför EU på EU-nivå och iii) Europols oförmåga att direkt samla in och analysera information från privata parter för att utföra sina uppgifter (punkterna 24–32).

75

Som det europeiska navet för information om brottslighet måste Europol ha tillgång till alla relevanta databaser. För närvarande är dock inte alla relevanta datakällor tillgängliga för Europol, eller så används de inte så mycket som de skulle kunna användas (punkterna 33–39).

Rekommendation 1 – Använd alla relevanta informationskällor

För att göra uppgifterna i sitt informationsnav mer fullständiga bör Europol

1. utnyttja sitt nyligen inrättade Sirenekontor samt databaserna PNR/API och Eurodac för att inhämta relevant information enligt de särskilda villkor som fastställs i respektive rättsliga ramar,
2. upprätta åtkomst till VIS-databasen för analyssyften,
3. stödja kommissionen i utarbetandet av lagstiftningsförslag för att ge byrån åtkomst till andra relevanta datakällor, till exempel Prümsystemet och ytterligare kategorier av information som finns tillgängliga genom ramen för SIS.

Tidsram: Juni 2022.

76

På det hela taget visar vår undersökning att medlemsstaterna och länderna utanför EU uppskattar den information som Europol tillhandahåller. Full interoperabilitet mellan Europols och medlemsstaternas databaser har dock ännu inte uppnåtts, vilket gör datautbytet mindre effektivt. Europol inledde projektet Querying Europol Systems (QUEST), som gör det möjligt för medlemsstaterna att få tillgång till Europols informationssystem från sina nationella system. Det förväntas vara slutfört i slutet av juni 2021. År 2020 lanserades ett nytt QUEST+-projekt. Det kommer att göra det möjligt för nationella myndigheter att söka i Europols analyssystem från sina nationella system. En pilotfas planeras till 2021, där upp till sex medlemsstater kommer att delta (punkterna 40–43).

77

Vi konstaterade också att det förekom problem med utbyte av uppgifter med andra EU-byråer. En av de viktigaste aktörerna i kampen mot människosmuggling är Frontex, som förser Europol med operativa uppgifter. Europol kan dock inte dela några personuppgifter i gengäld, eftersom Frontex av rättsliga skäl hittills inte har kunnat ta emot operativa personuppgifter. I Europolförordningen från 2016 föreskrivs visserligen ömsesidig indirekt åtkomst mellan Europols och Eurojusts databaser, men framstegen med att upprätta sådan åtkomst har varit långsamma. Hittills har Europol inte använt sig av innovativ it-kapacitet, såsom datautvinning eller artificiell intelligens, i sin kärnverksamhet, inte heller när det gäller människosmuggling. Den planerade översynen av Europols övergripande it-infrastruktur innebär en möjlighet för detta (punkterna 44–48).

Rekommendation 2 – Öka datautbytet mellan Europol och dess partner

Europol bör, tillsammans med nationella brottsbekämpande myndigheter och relevanta EU-byråer, förbättra datautbytet genom att

1. öka interoperabiliteten mellan nationella brottsdatabaser och sina egna databaser genom att i tid slutföra projekten QUEST och QUEST+,
2. stärka samarbetet med Frontex genom ömsesidigt utbyte av uppgifter och med Eurojust genom indirekt åtkomst till databaser,
3. använda innovativ it-kapacitet för databehandling och datautbyte med sina partner.

Tidsram: Juni 2022.

78

Medlemsstaterna och länderna utanför EU värderar det strategiska och operativa stöd som Europol ger. Dess strategiska stöd består av särskilda och regelbundna rapporter. Dess operativa stöd kan utgöras av analys av kriminalunderrättelser eller ingripanden på plats, med fokus på ärenden där brottslingar har identifierats som mål med högt värde (punkterna 50–53).

79

Resultaten av Europols stöd är svåra att kontrollera, eftersom byrån inte kan mäta dem på ett heltäckande sätt. Indikatorn för antalet gripanden gäller endast gripanden under insatsdagar, och det finns inga indikatorer för andra resultat, till exempel beslagtagna tillgångar. Detta beror på att det inte finns något systematiskt förfarande för medlemsstaterna att rapportera uppgifter om de resultat som uppnåtts med EMSC:s stöd. EMSC inkluderar därför inte antalet gripanden i sina offentliga årsrapporter (punkterna 54–62).

80

Europol har inga prestationsindikatorer för sina insatser mot penningtvätt och dokumentförfalskning, som också är kopplade till människosmuggling (punkt 62). Fram till 2019 rapporterade Europol i sina programdokument om mål för prestationsindikatorer med koppling till specifikt människosmuggling. Från och med 2020 grupperas dock målen för grov organiserad brottslighet tillsammans i den externa rapporteringen. Relevanta prestationsindikatorer är således endast tillgängliga inom organisationen (punkterna 63–64).

Rekommendation 3 – Förbättra prestationsövervakningen av och prestationsrapporteringen om den verksamhet som Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling bedriver

För att förbättra prestationsövervakningen av och prestationsrapporteringen om EMSC:s verksamhet bör Europol

1. begära att medlemsstaterna och partner utanför EU rapporterar till byrån om resultat de har uppnått med hjälp av dess stöd till prioriterade ärenden på området människosmuggling,
2. fastställa särskilda indikatorer för sina insatser för att bekämpa dokumentförfalskning och penningtvätt,
3. i sina årliga offentliga rapporter offentliggöra konsoliderade årliga uppgifter om resultaten av sitt stöd till medlemsstater och partner utanför EU på området människosmuggling,
4. i sina programdokument återinföra utvalda prestationsindikatorer och årliga mål för EMSC.

Tidsram: Första kvartalet 2022.

81

Ett förfarande för att prioritera ärenden baserat på lämpliga kriterier hjälper Europol att fördela resurser dit där de behövs mest. Förfarandet grundar sig delvis på den berörda sakkunniga personalens yrkesmässiga bedömning, men det dokumenteras inte fullt ut. Det finns därför inte tillräckliga belägg för att Europol fördelar sina resurser till de ärenden som behöver dem mest (punkterna 65 och 66).

82

Europol samordnar sin verksamhet med andra intressenter, men det sker inte alltid systematiskt. I detta syfte har byrån utvecklat innovativa partnerskap med europeiska grupperingar, vilket har möjliggjort ett snabbt informationsutbyte och ett intensivt samarbete. Europol strävar också efter att ingå samarbetsavtal med regionala brottsbekämpande organisationer. Europol har dock inget strukturerat samarbete med andra europeiska samarbetsnätverk som deltar i kampen mot människosmuggling (punkterna 67–71).

Rekommendation 4 – Gör förfarandet för prioritering av ärenden mer transparent

För att visa att Europol väljer ut de mest relevanta ärendena bör byrån

1. kunna belägga att den systematiskt och konsekvent tillämpar prioriteringskriterier för att kategorisera alla inkommande ärenden,
2. dokumentera poängsättningen av alla ärenden som gås igenom under prioriteringsförfarandet.

Tidsram: Slutet av 2021.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning III, med ledamoten Bettina Jakobsen som ordförande, i Luxemburg den 13 juli 2021.

Bilaga

Bilaga – Europols rapporterings- och prestationsindikatorer på området människosmuggling

Under 2019 utarbetade Europol följande rapporter med information om dess verksamhet för att bekämpa människosmuggling:

• Europols programdokument, som krävs enligt artikel 16.5 d i Europolförordningen och som omfattar treårsmål och det årliga arbetsprogrammet.
• Europols konsoliderade årliga verksamhetsrapport, som krävs enligt artikel 16.5 g i Europolförordningen, som innehåller information om genomförandet av Europols årliga arbetsprogram.
• EMSC:s årliga verksamhetsrapport, som ger allmänheten information om EMSC:s verksamhet. Denna rapport innehåller en separat uppsättning indikatorer för ”hjälp till olaglig inresa och vistelse” (människosmuggling) och för ”människohandel”.
• Rapporten om hjälp till olaglig inresa och vistelse från Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling, en icke-offentlig rapport varannan månad med information om EMSC:s verksamhet, som skickas till kommissionen. Den innehåller 41 kritiska prestationsindikatorer (KPI), indelade i sju kategorier²⁶, för att mäta prestationen inom EMSC:s kärnverksamhetsområden.
• EMSC:s/AP Migrant Smugglings bidrag till kvartalsrapporten om övervakning från Europols operativa direktorat, ett internt dokument som skickas till Europols operativa direktorat på ledningsnivå. Rapporten innehåller statistik om sex utvalda indikatorer och förklarar trender i verksamheten.
• Rapporten Europol in Brief, som ger allmänheten en sammanfattning av information och siffror om Europols verksamhet.

Akronymer och förkortningar

Afripol: Afrikanska unionens mekanism för polissamarbete.

Ameripol: organisationen för polisiärt samarbete i Latinamerika och Västindien.

AP: analysprojekt.

API: förhandsinformation om passagerare.

Aseanapol: Aseans organ för samarbete inom brottsbekämpning.

EAS: Europols analyssystem.

EIS: Europols informationssystem.

Empact: Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot.

EMSC: Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling.

Eurodac: den europeiska databasen över fingeravtryck.

Eurojust: Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete.

Europol: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning.

Frontex: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån.

HVT: mål med högt värde.

IRU: enhet för anmälan av innehåll på internet.

JLT: gemensam sambandsarbetsgrupp – människosmuggling.

PNR: passageraruppgifter.

QUEST: projekt för sökningar i Europols system (Querying Europol Systems).

Siena: nätapplikation för säkert informationsutbyte.

Sirene: begäran om kompletterande uppgifter vid den nationella gränsövergången.

SIS II: Schengens informationssystem.

VIS: Informationssystemet för viseringar.

Ordförklaringar

analysprojekt: plattform där operativa analyser kan genomföras till stöd för internationella brottsutredningar och kriminalunderrättelseverksamhet.

Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling: enhet inom Europol som hanterar människosmuggling och människohandel.

Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot: en ad hoc-struktur för att hantera de största hoten mot EU från organiserad och grov internationell brottslighet, som sammanför EU:s medlemsstater, institutioner och byråer och andra offentliga och privata internationella partner.

Europol: EU-byrå som stöder medlemsstaterna i arbetet med att förebygga och utreda terrorism, it-brottslighet och andra former av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater.

Europols analyssystem: ett säkert informationssystem, som endast är tillgängligt för Europols personal, för lagring och behandling av operativ information som tillhandahålls av nationella brottsbekämpande myndigheter och Europols övriga partner.

Europols informationssystem: databas över personer som misstänks eller har dömts för ett brott enligt lagstiftningen i en medlemsstat eller på ett brottsområde som omfattas av Europols behörighet och som används av Europol och medlemsstaterna.

insatsdag: samordnad gemensam insats av nationella brottsbekämpande myndigheter i EU, med stöd av Europol, mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

mål med högt värde: en person som under det senaste året misstänks ha planerat, förberett eller begått ett eller flera av de brott som anges i artikel 3 i Europolförordningen och som därför utgör en stor risk avseende allvarlig och organiserad brottslighet för två eller flera medlemsstater.

nätapplikation för säkert informationsutbyte: kanal för kommunikation mellan EU-medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och tredje parter, med eller utan Europols inblandning.

Prümsystemet: den grupp av medlemsstater som undertecknat 2005 års konvention om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig invandring.

Kommissionens och Europeiska utrikestjänstens samt Frontex, Eurojusts och Europols svar

Kommissionens och Europeiska utrikestjänstens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59363 

Frontex svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59363 

Eurojusts svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59363 

Europols svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59363 

Slutnoter

¹ Europol (2017), European Union serious and organised crime threat assessment.

² Rådets slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad och grov internationell brottslighet 2018–2021 – Rådets slutsatser (18 maj 2017).

³ FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, Smuggling of Migrants, 2011.

⁴ Europeiska kommissionen, EU och migrationskrisen, faktablad, 2017.

⁵ Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling, 4th Annual Report, 2020.

⁶ Europol (2017), European Union serious and organised crime threat assessment, s. 50.

⁷ GD Migration och inrikes frågor, GD Rättsliga frågor och konsumentfrågor, GD Internationella partnerskap och GD Grannskapspolitik och utvidgningsförhandlingar.

⁸ Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328).

⁹ Artikel 1 i direktivet om hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

¹⁰ Europaparlamentets undersökning Fit for purpose? The Facilitation Directive and the criminalization of humanitarian assistance to irregular migrants: 2018 update.

¹¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol).

¹² Domstolens dom av den 16 juli 2020 i mål C-311/18, Data Protection Commissioner mot Facebook Ireland och Maximillian Schrems, särskilt punkterna 104–108.

¹³ Undantag anges i artikel 25 i Europolförordningen.

¹⁴ I enlighet med artikel 26.2 i Europolförordningen.

¹⁵ Artikel 26 i COM(2020) 796 final, 9.12.2020.

¹⁶ Artikel 48.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

¹⁷ Enligt artikel 21 i Eurodacförordningen får Europol söka i Eurodacsystemet ”endast om jämförelser med uppgifter om fingeravtryck som lagras i informationsbehandlingssystem som är tekniskt och juridiskt tillgängliga för Europol inte lett till att den registrerade personens identitet kunnat fastställas”.

¹⁸ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration.

¹⁹ Artikel 90 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624.

²⁰ Artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF.

²¹ Artiklarna 10–14 i rådets beslut 2009/371/RIF.

²² Artiklarna 18 och 19 i Europolförordningen.

²³ https://www.europol.europa.eu/socta-report.

²⁴ https://www.europol.europa.eu/migrant-smuggling-use-of-small-boats-to-cross-english-channel-0.

²⁵ Europols konsoliderade årliga verksamhetsrapport för 2019, s. 22.

²⁶ Behandlingsdata från informationsutbyte, gemensamma operativa gruppen Mare, operativ analys, operativa möten, insatsdagar, utplacering/stöd på plats samt strategiska och tematiska möten.

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59363 

Vi som arbetat med revisionen

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller utgifterna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning III yttre åtgärder, säkerhet och rättvisa, där ledamoten Bettina Jakobsen är ordförande. Revisionsarbetet leddes av revisionsrättens ledamot Bettina Jakobsen med stöd av Katja Mattfolk (kanslichef), Paolo Rexha (attaché), Sabine Hiernaux-Fritsch (förstachef), Piotr Senator och Roberto Ruiz Ruiz (uppgiftsansvariga) och Andrej Minarovic och Erik Kotlarik (revisorer). Michael Pyper gav språkligt stöd.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021

PDF	ISBN 978-92-847-6564-5	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/25167	QJ-AB-21-019-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-6540-9	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/542400	QJ-AB-21-019-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2021.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.