Fri rörlighet för arbetstagare – den grundläggande friheten är garanterad, men bättre riktat EU-stöd skulle främja rörligheten

Sammanfattning

Om arbetskraftsrörlighet

I

Fri rörlighet för arbetstagare är en av de fyra grundläggande friheterna i EU. År 2018 firar EU att det är 50 år sedan förordningen om arbetskraftens fria rörlighet antogs. Den innebär att all diskriminering i medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. År 2015 bodde 11,3 miljoner arbetstagare i arbetsför ålder från EU-28 i en annan EU-medlemsstat än den som de var medborgare i. Det motsvarar 3,7 % av den totala befolkningen i arbetsför ålder i EU.

Vår revision

II

Vi bedömde hur kommissionen säkerställer den fria rörligheten för arbetstagare och ändamålsenligheten i EU:s åtgärder för att underlätta arbetskraftens rörlighet. Vi utförde revisionen mellan oktober 2016 och juli 2017 vid kommissionen och i de fem medlemsstater som har störst inflöde av arbetstagare från andra länder och störst utflöde av arbetstagare till andra länder (Tyskland, Luxemburg, Polen, Rumänien och Förenade kungariket).

Våra iakttagelser

III

Vi konstaterade att kommissionen ger EU:s arbetstagare information om deras rättigheter via flera kanaler, men medvetenheten om rättigheterna kan förbättras.

IV

Hinder för att flytta till och arbeta i ett annat land (t.ex. erkännande av yrkesutbildningsbevis) har funnits länge. Trots att kommissionen och medlemsstaterna har vidtagit många åtgärder för att undanröja dem finns de fortfarande kvar.

V

Medlemsstaterna befinner sig på olika nivåer när det gäller uppgifter om kompetensrelaterade obalanser och arbetskraftsobalanser på både regional och nationell nivå. Kommissionen fortsätter att samarbeta med medlemsstaterna för att förbättra uppgifterna.

VI

EU stöder arbetskraftsrörlighet genom ESF i medlemsstater som bedömer att de behöver sådant stöd. Arbetskraftens rörlighet har emellertid inte fastställts som en särskild investeringsprioritering, och sådan verksamhet övervakades inte under godkännandeprocessen för den innevarande ESF-programperioden. Därför är det oklart i vilken utsträckning ESF används för detta syfte.

VII

Huvudkällan till den kända finansieringen till stöd för arbetskraftens rörlighet är kommissionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) som omfattar 165 miljoner euro under perioden 2014–2020. Vi konstaterade att EaSI-Eures har politiska mål som liknar ESF:s mål för arbetskraftens rörlighet, vilket innebär att den komplementaritet som de båda EU-instrumenten ska ha för närvarande är svår att uppnå.

VIII

Vi granskade 23 Euresprojekt som drevs av gränsöverskridande partnerskap (CBP) och fick stöd av EaSI. Vi konstaterade att få projekt hade fastställt förväntade resultat (t.ex. att jobbsökande hittar ett arbete) och att brister i övervakningen av projekten resulterade i att de inte kunde aggregera output och resultat på programnivå.

IX

Den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures) är det viktigaste verktyget på EU-nivå för att underlätta arbetskraftens rörlighet, men den står inför stora utmaningar, inte minst därför att en betydande andel av de nationella, offentliga arbetsförmedlingarnas lediga platser inte annonseras på Eures. I vår analys av lediga platser som hade annonserats på portalen konstaterade vi dessutom att platsannonserna ofta vara otillräckliga för en relevant jobbsökning, till exempel innehöll inte 39 av de 50 platsannonser som vi granskade ett sista ansökningsdatum.

X

Antalet anställningar som förmedlas via EaSI-Eures är ett grundläggande mått på programmets ändamålsenlighet. Enligt kommissionen resulterade Euresrådgivarnas stöd till jobbsökande i förmedling av 28 934 anställningar 2016. Det motsvarar endast 3,7 % av de kontakter som jobbsökande hade med Euresrådgivare. Merparten av de offentliga arbetsförmedlingar som vi tillfrågade uppgav dessutom att de inte kan mäta det faktiska antalet förmedlade anställningar eller att de har slutat använda det som en indikator.

Våra rekommendationer

XI

Vi rekommenderar att kommissionen

1. mäter EU-medborgarnas medvetenhet om de befintliga verktygen för information om arbetstagares fria rörlighet och rapportering om diskriminering,
2. utnyttjar tillgänglig information bättre för att identifiera olika former av diskriminering,
3. arbetar tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra insamlingen och användningen av uppgifter om mönster och flöden för arbetskraftens rörlighet och om obalanser på arbetsmarknaderna,
4. förbättrar utformningen av EU:s finansiering för att främja arbetskraftens rörlighet.

XII

Vi rekommenderar att medlemsstaterna

Inledning

Arbetstagarnas fria rörlighet: en grundläggande frihet

01

Fri rörlighet för arbetstagare är en av de fyra grundläggande friheterna i unionen¹. År 2018 firar EU att det är 50 år sedan förordningen om arbetskraftens fria rörlighet antogs. Det är en viktig rättighet som varje enskild arbetstagare har och en central beståndsdel av den inre marknaden. Enligt denna frihet ska en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat inom en annan medlemsstats territorium behandlas på samma sätt som det landets egna medborgare i fråga om tillträde till anställning, arbetsvillkor och alla andra sociala och skattemässiga förmåner. Det innebär att alla nationella myndigheter och alla arbetsgivare, oavsett om de är offentliga eller privata, måste följa och respektera de rättigheter som följer av artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (se ruta 1). Friheten är också garanterad i Efta-länderna (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz). Det är viktigt att notera att den fria rörligheten för arbetstagare är åtskild från varje EU-medborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

02

Av en total befolkning i arbetsför ålder på 306 miljoner i EU är, enligt de senast tillgängliga uppgifterna, cirka 11 miljoner utflyttare från EU-28 i arbetsför ålder (20–64 år) långvarigt bosatta i en annan EU-medlemsstat än den som de är medborgare i, vilket motsvarar 3,7 % av den totala befolkningen i arbetsför ålder i EU-28. När det gäller årliga flöden av utflyttare i arbetsför ålder flyttade 1,1 miljoner personer 2014 (det inbegriper omkring 100 000 Efta-medborgare som flyttade till EU och motsvarar 0,4 % av den totala befolkningen i arbetsför ålder). Ytterligare 1,3 miljoner personer tar sig över en gräns varje dag för att arbeta i en annan medlemsstat än den som de är bosatta i (se tabell 1).

Tabell 1

Uppgifter om utflyttare till en annan medlemsstat (2015)

Omfattning	Typ av rörlighet
11,3 miljoner	”Långvariga” utflyttare från EU-28 i arbetsför ålder (20–64 år) som bor i EU-28
3,7 %	Deras andel av den totala befolkningen i arbetsför ålder i EU-28
8,5 miljoner	Aktiva utflyttare från EU-28 (anställda eller arbetssökande)
1,3 miljoner	Gränsarbetare från EU-28 (20–64 år) 2015
1,1 miljoner	Årligt flöde av utflyttare från EU-28 och Efta 2014
0,4 %	Deras andel av den totala befolkning i arbetsför ålder som är bosatt i EU-28 och Efta
0,6 miljoner	Utflyttare som 2014 återvände till det land där de var medborgare

Obs.: Det årliga flödet av utflyttare inkluderar inte återvändare.

Källa: Annual Report on intra-EU Labour Mobility Final Report (årlig rapport om arbetskraftens rörlighet inom EU, slutrapport), Europeiska kommissionen, december 2016.

03

För de 11,3 miljoner utflyttarna var de viktigaste destinationsländerna Tyskland, som tog emot det största antalet utflyttare i arbetsför ålder (2,7 miljoner eller 22 % av alla utflyttare), tätt följt av Förenade kungariket med 2,1 miljoner. De länder som hade störst andel mobila arbetstagare i befolkningen i arbetsför ålder var Luxemburg (43 %), Schweiz (19 %), Cypern (15 %) och Irland (10 %).

04

Nya utflyttare definieras som de som har bott högst tio år i ett annat EU-land än det som de är medborgare i. Dessa utflyttares antal visas i figur 1.

Ansvarsområden när det gäller arbetskraftens rörlighet

05

För att förstå de olika ansvarsnivåerna i säkerställandet av arbetstagarnas fria rörlighet måste man komma ihåg att friheten är direkt tillämplig i medlemsstaterna och att talan därför kan väckas vid en nationell domstol i händelse av diskriminering. Kommissionen får också vidta direkta åtgärder, som potentiellt kan leda till överträdelseförfaranden mot en medlemsstat, där Europeiska unionens domstol är involverad. Ansvaret för sysselsättnings- och socialpolitiken vilar dock främst på medlemsstaterna. Denna ansvarsfördelning beskrivs i figur 2.

Europeiska kommissionen och arbetskraftens rörlighet

06

Att flytta till ett annat land på grund av arbete är i allt väsentligt den enskilda individens beslut. Arbetskraftens rörlighet kan emellertid underlättas, och EU-fiansiering kan med fördel stödja åtgärder med koppling till arbetskraftens rörlighet. År 2010 fastställde kommissionen i Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla² att arbetskraftens rörlighet skulle underlättas genom bättre anpassning av tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden med stöd från strukturfonderna, bland annat ESF. Den ska främja ”en framåtsyftande och övergripande politik för arbetskraftsmigration som på ett flexibelt sätt kan svara på arbetsmarknadernas prioriteringar och behov”. De senaste åren har kommissionen offentliggjort flera policydokument, lagstiftningsförslag och riktlinjer om arbetskraftens rörlighet och understrukit dess betydelse som EU-politik (se figur 3).

EU-finansierade åtgärder som ska underlätta arbetskraftens rörlighet

07

ESF förvaltas av kommissionen och medlemsstaterna. Ett av dess mål är att främja arbetstagarnas geografiska och yrkesmässiga rörlighet inom Europeiska unionen³. ESF:s totala finansiering för programperioden 2014–2020 är 86,4 miljarder euro. Av det har omkring 27,5 miljarder euro anslagits till det specifika tematiska målet ”Främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet”⁴, inom vilket medlemsstaterna kan finansiera åtgärder för arbetskraftens rörlighet. Det är oklart hur stora belopp medlemsstaterna använder för det syftet.

08

Programmet för sysselsättning och social innovation (EaSI), som förvaltas av kommissionen, består av tre delar, varav Eures (europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar) syftar till att underlätta arbetskraftens rörlighet. Finansieringen till EaSI för perioden 2014–2020 uppgår till 919 miljoner euro. Finansieringen till särskild EaSI-Eures-verksamhet uppgår till 165 miljoner euro eller 18 % av den totala finansieringen. EaSI-Eures stöder verksamhet för att främja arbetstagarnas frivilliga geografiska rörlighet. En översikt över dessa verksamheter finns i figur 4.

Revisionens inriktning och omfattning och samt revisionsmetod

09

Vi bedömde hur kommissionen säkerställer den fria rörligheten för arbetstagare och ändamålsenligheten i EU:s åtgärder för att främja arbetskraftens rörlighet.

10

Vi granskade framför allt

• de informationsverktyg som kommissionen har infört för att stödja arbetstagare som är intresserade av att flytta eller som har flyttat till en annan medlemsstat och de åtgärder som kommissionen har vidtagit för att undanröja befintliga hinder för arbetskraftens rörlighet, inbegripet uppgifter som kommissionen samlar in om flöden och mönster för arbetskraftens rörlighet (del I),
• ändamålsenligheten i EU:s finansiering till stöd för arbetskraftens rörlighet genom ESF och EaSI-programmet under programperioden 2014–2020 (del II).

11

Vi utförde revisionen mellan oktober 2016 och juli 2017 och gjorde följande:

• Vi granskade de åtgärder som kommissionen hade vidtagit för arbetskraftens rörlighet.
• Vi besökte och intervjuade de berörda nationella myndigheterna i Tyskland, Luxemburg, Polen, Rumänien och Förenade kungariket.
• Vi granskade 23 avslutade gränsöverskridande EaSI-Eures-partnerskapsprojekt som hade finansierats 2015 och 2016 och intervjuade projektledare i Tyskland, Luxemburg, Polen och Förenade kungariket.
• Vi skickade en enkät till de 28 nationella samordningskontoren i Euresnätverket och till det nationella samordningskontoret i Schweiz för att få reda på hur Eures fungerar och analyserade kvaliteten på 50 platsannonser som hade publicerats på Euresportalen.
• Granskningsteamet fick också hjälp av en expertpanel bestående av tre specialister på arbetskraftsrörlighet⁵.

12

Vi bedömde inte Brexits effekter på den fria rörligheten, eftersom den frågan utgör en central del i de pågående förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket. På samma sätt granskade vi inte effekten av folkomröstningen om invandring i Schweiz 2014, vars resultat kommer att påverka EU-arbetstagares frihet att flytta till Schweiz när det har omsatts i schweizisk lagstiftning.

Iakttagelser

Del I – Kommissionen har infört verktyg för att säkerställa arbetstagarnas fria rörlighet, men den har ofullständig information om hur arbetskraftens rörlighet fungerar i praktiken

13

I del I granskar vi de verktyg som Europeiska kommissionen har infört för att stödja de arbetstagare som är intresserade av att flytta till eller redan har flyttat till en annan medlemsstat. Vidare behandlas befintliga hinder för arbetskraftens rörlighet och de åtgärder som kommissionen har vidtagit för att undanröja dem. Vi bedömer slutligen också de uppgifter som kommissionen har samlat in för att övervaka flödena och mönstren för arbetskraftens rörlighet samt obalanser på arbetsmarknaderna.

Kommissionen har infört verktyg för att informera medborgarna om deras rättigheter men vet inte hur stor medvetenheten om verktygen är

14

Det är viktigt att information om villkor och rättigheter finns tillgängliga för både dem som redan arbetar i och dem som vill arbeta i ett annat land. De som kan ha nytta av sådan information behöver dessutom känna till att den finns och att de har tillgång till den.

15

Kommissionen informerar medborgarna om rättigheter och möjligheter när det gäller arbetskraftens rörlighet på två särskilda webbsidor: Ditt Europa och Eures (se ruta 2).

16

Medlemsstaterna har också skapat egna informationskällor för EU-medborgare som arbetar i deras länder eller för de egna medborgare som planerar att arbeta i en annan medlemsstat. Sådana system kan få stöd av offentliga myndigheter, fackföreningar eller andra organ (se ruta 3).

17

Kommissionen mäter hur nöjda användarna är med både Ditt Europa och Eures. År 2016 klassade 64 % av besökarna Ditt Europa som ett bra eller utmärkt verktyg, medan 25 % ansåg att det var tillfredsställande och 5 % att det var dåligt eller mycket dåligt. Bland dem som använde Euresportalen ansåg 40 % att Eures är lätt att hitta och att de skulle använda tjänsten igen.

18

Kommissionen mäter visserligen användarnas tillfredsställelse, men den har inte mätt EU-medborgarnas medvetenhet om de båda systemen. Att det finns ett behov av att öka medvetenheten framgår av resultatet i en kommissionsrapport från 2017⁸ där det konstateras att merparten av dem som använde Eures hade hittat sidan genom sökningar på nätet eller av en slump.

Kommissionen har inrättat system för rapportering av diskriminering som strider mot den fria rörligheten, men det är oklart hur omfattande diskrimineringen är på EU-nivå

19

Arbetstagarna behöver vara medvetna om sina rättigheter och ha möjlighet att rapportera diskriminering som strider mot den fria rörligheten för arbetstagare. Om den diskriminering som finns ska kunna avskaffas på ett ändamålsenligt sätt krävs kunskap om dess omfattning och form.

20

Genom kommissionens system Solvit kan medborgarna lämna in klagomål om orättvisa regler eller beslut av nationella offentliga myndigheter. År 2016 behandlade Solvit 2 414 ärenden om alla aspekter av den inre marknaden. En kategori av klagomål gäller arbetstagarnas fria rörlighet, men andra kategorier kan indirekt också ha en koppling till fri rörlighet. Det gäller bland annat erkännande av yrkesutbildningsbevis, social trygghet eller tillgång till utbildning för familjemedlemmar. År 2016 gällde 34 ärenden den fria rörligheten för arbetstagare.

21

Sedan 2010 har kommissionen inlett 33 rättsliga förfaranden mot medlemsstater om den fria rörligheten, varav 21 gällde frågor om social trygghet som indirekt påverkar rättigheterna.

22

Jämfört med de 11,3 miljoner utflyttarna i arbetsför ålder i EU är antalet Solvit-ärenden och överträdelseförfaranden mycket lågt.

23

Utöver Solvit har vissa medlemsstater inrättat egna system med vilkas hjälp medborgarna kan rapportera och ta upp diskrimineringsfall. Till exempel kan utländska arbetstagare i Luxemburg kontakta den nationella arbetsinspektionen som kan följa upp ett klagomål. I andra medlemsstater, till exempel Tyskland, kan arbetstagare vända sig till informationskontor som drivs av fackföreningar med specialiserade medlare som kan ta över klagomålet och hänskjuta det till nationella myndigheter eller kontakta arbetsgivare direkt för en förlikning.

24

Utöver sitt eget Solvitsystem och nätverket av juridiska experter inom Ditt Europa – Rådgivning har kommissionen begränsad kunskap om ärenden som tas upp nationellt eftersom de inte rapporteras rutinmässigt till kommissionen. Därför känner den inte till diskrimineringens fulla omfattning när det gäller den fria rörligheten. Enligt ett direktiv från 2014⁹ hade medlemsstaterna fram till 2016 på sig att utse organ för att främja, analysera, övervaka och stödja likabehandling av unionsarbetstagare och deras familjemedlemmar. Dessa organ ska genomföra undersökningar och analyser om omotiverade begränsningar av och hinder för rätten till fri rörlighet eller diskriminering på grund av nationalitet.

Kommissionen har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med andra begränsningar av arbetskraftens rörlighet men vissa hinder kvarstår

25

Arbetstagare kan också möta hinder mot att flytta som inte innebär en kränkning av deras rättigheter men som trots det kan påverka arbetskraftens rörlighet (till exempel erkännande av kvalifikationer).

26

”De svårigheter som de [EU-medborgare som vill flytta eller som faktiskt flyttar] möter förklarar i viss mån varför den geografiska rörligheten mellan EU-länderna ligger kvar på en förhållandevis låg nivå. Enligt EU:s arbetskraftsundersökning var under 2011 endast 3,1 % av de europeiska medborgarna i arbetsför ålder (15–64 år) bosatta i en annan medlemsstat än sin egen”¹⁰.

27

Tabell 2 presenterar de hinder för arbetskraftens rörlighet som vanligtvis identifierats i kommissionsdokument tillsammans med de åtgärder som kommissionen har vidtagit och vår bedömning av ändamålsenligheten i de vidtagna åtgärderna. Tabellen visar att kommissionen har vidtagit åtgärder för att undanröja dessa hinder för arbetskraftens rörlighet. Men från det perspektiv som en europeisk arbetstagare som planerar att arbeta i en annan medlemsstat har är de inte alltid ändamålsenliga. Att undanröja dessa hinder är en ständig utmaning för EU. De kvarstående hindren måste ses mot bakgrund av den outnyttjade potential som arbetskraftsrörlighet i EU har: år 2014 visade tillgängliga undersökningsdata att cirka 2,9 miljoner EU-medborgare skulle ha velat flytta under de följande tolv månaderna men att endast drygt en miljon arbetstagare gjorde det.

Tabell 2

Hinder för arbetskraftens rörlighet, åtgärder som vidtagits av kommissionen och bedömning av deras ändamålsenlighet

Hinder	Ansvars-områden	Har kommissionen vidtagit åtgärder?	Exempel på åtgärder som vidtagits	Har hindret för arbetskraftens rörlighet undanröjts på ett ändamålsenligt sätt?
Brist på information om de lagstadgade rättigheterna till fri rörlighet för arbetstagare	Europeiska kommissionen	Ja	Kommissionen har inrättat Ditt Europa Eures Solvit	Ja
Otillräcklig information om arbetstillfällen	Europeiska kommissionen och medlems-staterna	Ja	Kommissionen sköter Euresportalen, i samarbete med de nationella offentliga arbetsförmedlingarna, som innehåller allmän information om nationella arbetsmarknader och ger direkt tillgång till lediga platser.	Inte helt undanröjt Euresportalen innehåller inte alla nationella lediga platser; platsannonserna är ofta ofullständiga (se punkterna 51–57).
Skillnader i social trygghet	Europeiska kommissionen och medlems-staterna	Ja	Kommissionen föreslog i december 2016, som en del av sitt paket om arbetstagarnas rörlighet, en översyn av förordning (EG) nr 883/2004 och dess genomförandeförordning som inriktas på att närmare knyta utbetalningen av förmåner till den medlemsstat som samlat in de sociala avgifterna för att på så sätt göra systemet rättvisare och skäligare.	Inte helt undanröjt Medlemsstaterna lägger för närvarande större tonvikt på kompletterande former av pensionsinkomst som utgör tillägg till de grundläggande nationella pensionssystemen. Direktiv 98/49/EG om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare omfattar inte möjligheten till överföring av kompletterande pension, det vill säga möjligheten att överföra sådana pensionsrättigheter vid en flytt till en annan medlemsstat (vilket däremot redan är möjligt i nationella pensionsssystem). Att möjligheten till överföring saknas kan ha en avskräckande effekt på arbetstagarnas rörlighet.
Erkännande av yrkesutbildnings-bevis och akademiska examensbevis	Europeiska kommissionen och medlems-staterna	Ja	Automatiskt erkännande av utbildningsbevis för universitets- eller högskoleutbildning Inrättande av en europeisk ram för reglerad yrkesverksamhet Det europeiska yrkeskortet är ett nytt verktyg för att underlätta erkännande som bara har funnits tillgängligt sedan den 18 januari 2016.	Inte helt undanröjt I 2016 års rapport om arbetskraftens rörlighet konstateras det att erkännandet av yrkesutbildningsbevis fortfarande är ett hinder för rörlighet.

Obs.: Närmare information om de vidtagna åtgärderna och hur vi gjorde bedömningen finns i bilaga I.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

28

I ruta 4 ges exempel på en åtgärd som kommissionen har vidtagit och förklaras varför den inte har varit helt ändamålsenlig.

Kommissionen övervakar flöden och mönster för arbetskraftens rörlighet, men de uppgifter som finns tillgängliga i medlemsstaterna kan användas bättre för att förstå obalanser på arbetsmarknaderna

29

Att samla in uppgifter av god kvalitet om flöden och mönster för arbetskraftens rörlighet är nödvändigt för att underbygga beslut om den på såväl nationell nivå som EU-nivå.

30

Arbetskraftsundersökningen är den största europeiska hushållsundersökningen om deltagandet på arbetsmarknaden bland personer över 15 år. Den är den viktigaste uppgiftskälla som kommissionen använder för att övervaka mönster för arbetskraftens rörlighet¹¹. Den årliga rapporten om arbetskraftens rörlighet bygger framför allt på uppgifter från arbetskraftsundersökningen och tillhandahåller aggregerade data om antal och årliga flöden. Varje år har rapporten ett fokus på specifika ämnen. År 2016 var det gränsarbetare och återvändare.

31

Övervakningen av arbetskraftens rörlighet i arbetskraftsundersökningen har följande begränsningar som kommissionen är medveten om¹²:

• I endast tolv medlemsstater är det obligatoriskt att besvara undersökningen, och man vet att bortfallsprocenten för utlänningar är mycket stor, framför allt på grund av språkproblem.
• I många medlemsstater är det inte säkert att nyligen anlända utlänningar och korttidsanställda ingår i den eftersom den i enlighet med internationella rekommendationer när det gäller folkräkningar endast omfattar personer som har vistats i landet i minst ett år.
• De små urvalen i många länder minskar möjligheterna att analysera uppgifterna efter nationalitet.

32

År 2005 konstaterade kommissionen att informationen om arbetskraftens rörlighetsflöden mellan EU:s medlemsstater behövde förbättras som ett komplement till arbetskraftsundersökningen. Kommissionen gör varje år en sammanställning över relevanta uppgiftskällor i medlemsstaterna. År 2016 rapporterade nästan alla länder att de samlar in uppgifter i centraliserad form om utländska EU-medborgare som antingen har arbete eller är registrerade arbetssökande. Vissa offentliga arbetsförmedlingar samlar in uppgifter som beskriver EU-arbetstagares individuella ”profil”, till exempel det tyska systemet som innehåller information om yrket/anställningen, typ av arbete som utförs och arbetstagarens utbildning. Det har dock visat sig vara svårt att använda sådana uppgifter eftersom de inte kan jämföras mellan medlemsstater.

33

År 2010 startade kommissionen projektet Monitoring labour market developments in Europe (övervakning av utvecklingen på arbetsmarknaden i Europa). Syftet med projektet var att samla aktuell information om lediga platser, vilket också skulle fungera som ett verktyg för tidig varning för flaskhalsar och missmatchning på EU:s olika arbetsmarknader. Den begränsade tillgången på uppgifter, till exempel jämförbara uppgifter om lediga platser per medlemsstat, gjorde det svårt att uppnå. Detta syfte återspeglades också i Euresförordningen från 2016¹³, enligt vilken medlemsstaterna i sina nationella arbetsprogram bör ta hänsyn till data om rörlighetsflöden och rörlighetsmönster och analyser av uppgifter om befintliga och förutsedda över- och underskott på arbetskraft. I en rapport från 2016¹⁴ presenterade kommissionen forskning om över- och underskott på arbetskraft och undersökte om de skulle kunna matchas mellan länder.

34

Vi konstaterade att medlemsstaterna befinner sig i olika skeden när det gäller kvaliteten och detaljnivån på informationen om kompetens- och arbetskraftsrelaterade obalanser och deras omfattning. Av de länder som vi besökte tar Tyskland och Förenade kungariket fram uppgifter som går utöver vad kommissionen kan tillhandahålla, och de kan dela dem bilateralt med de offentliga arbetsförmedlingarna i andra medlemsstater (se ruta 5). I rapporten från 2016 konstaterar kommissionen också att insamlingen av sådana uppgifter behöver förbättras i alla medlemsstater. I den studien kunde endast 13 av de 26 offentliga arbetsförmedlingar som lämnade uppgifter ge information om storleken på över- och underskotten på den nationella arbetsmarknaden. När vi avslutade revisionen pågick fortfarande en omfattande bedömning av under- eller överskotten av kompetenser och arbetskraft i medlemsstaterna.

Del II – Brister i utformningen och övervakningen av EU-finansierade åtgärder för att främja arbetskraftens rörlighet

35

I denna del granskar vi ändamålsenligheten i den EU-finansiering som ska underlätta arbetskraftens rörlighet. De instrument som finns tillgängliga för sådan finansiering är ESF och EaSI-programmet. Vi analyserade de finansiella anslagen till de båda instrumenten och hur ESF-målen kompletterade målen för EaSI. Vi undersökte också huruvida instrumenten på ett ändamålsenligt sätt stöder arbetskraftens rörlighet och hur sådan verksamhet övervakas.

36

Vad beträffar verksamhet inom EaSI-Eures granskade vi följande två delar: Euresprojekt som förvaltades av gränsöverskridande partnerskap med avseende på utformning och resultat samt Euresportalen, särskilt dess ändamålsenlighet när det gäller att matcha arbetssökande och lediga platser.

Det är oklart hur stor den totala EU-finansieringen för att främja arbetskraftens rörlighet är, och komplementaritet mellan instrumenten har inte säkerställts

37

När EU finansierar verksamhet som gäller ett högprioriterat område, såsom arbetskraftens rörlighet, bör kommissionen se till att finansieringen kan identifieras och övervakas. När flera typer av EU-finansiering är tillgängliga bör komplementaritet dem emellan säkerställas.

38

I figur 5 gör vi en finansiell jämförelse mellan EU-instrument av betydelse för arbetskraftens rörlighet. ESF är potentiellt det viktigaste instrumentet till stöd för sysselsättning, där arbetskraftens rörlighet ingår. Inom ESF:s tematiska mål ”Främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet” (”TM 8”) och den tillhörande investeringsprioriteringen ”åtgärder för att modernisera arbetsmarknadsinstitutionerna […] inklusive […] arbetstagarnas rörlighet […]” (”IP 7”) kan medlemsstaterna planera verksamhet som hänger samman med arbetskraftens rörlighet. Man kan notera att den ESF-finansiering inom TO 8 på 27,5 miljarder euro som finns tillgänglig för medlemsstaternas åtgärder för arbetskraftens rörlighet är betydligt större än de 919 miljoner euro som EaSI-programmet omfattar, särskilt dess Euresdel på 165 miljoner euro, som också handlar om främjande av arbetskraftens rörlighet.

39

Inom ESF:s nuvarande programperiod 2014–2020 kan medlemsstaterna planera sin nationella Euresrelaterade verksamhet (t.ex. personal- och it-kostnader för de deltagande offentliga arbetsförmedlingarna) och utvecklingen av särskilda system och strategier för rörlighet på lokal, regional, nationell och gränsöverskridande nivå med hjälp av ESF. Kommissionen presenterade detta nya tillvägagångssätt för medlemsstaterna 2013 och framhöll att målet var att öka arbetstagarnas geografiska rörlighet över gränserna så att arbetsmarknaden skulle fungera smidigare¹⁶.

40

Under godkännandet av operativa program inom ESF 2013/2014 övervakade inte kommissionen i vilken utsträckning medlemsstaterna faktiskt planerade ågärder för arbetskraftens rörlighet. I september 2015, efter godkännandet av de underliggande operativa programmen inom ESF, skickade kommissionen i ett försök att samla in sådan information en enkät till medlemsstaterna där den begärde uppgifter om storleken på den planerade budgeten inom ESF för åtgärder avseende arbetskraftsrörlighet inom EU och Euresåtgärder. Men endast 15 medlemsstater besvarade enkäten. Tolv av de medlemsstater som svarade uppgav att de skulle stödja Eurestjänster genom ESF. Vad beträffar de finansiella medel som anslogs till den verksamheten konstaterade utvärderaren av enkäten att det inte gick att jämföra datasetet från de 15 länderna på grund av den stora variationen bland svaren och de olika sätten att ange utgifter (per år eller totalt). I ruta 6 beskrivs kortfattat hur enskilda medlemsstater använder ESF för sådana ändamål.

41

Arbetskraftsrörlighet i EU är inte en separat investeringsprioritering inom ESF¹⁷ och har inte heller öronmärkts på något annat sätt. Vilka ESF-belopp som faktiskt har anslagits till Euresåtgärder eller arbetskraftens rörlighet i de 28 medlemsstaterna går därför inte att fastställa, vilket innebär att man inte kan veta vilken finansiering som har använts för vilka ändamål.

42

Vi granskade de operativa programmen inom ESF för de medlemsstater som vi besökte och kunde inte fastställa vilka belopp som hade anslagits till stöd för arbetskraftens rörlighet. Utifrån granskningen och våra besök i medlemsstaterna konstaterade vi att de inte prioriterade planering av åtgärder för arbetskraftsrörlighet inom ESF. I Rumänien låg tonvikten på att stimulera arbetstagare att återvända till landet eftersom det ständiga utflödet av arbetstagare från Rumänien har skapat underskott på viktiga områden i ekonomin (se ruta 7).

43

Enligt den förordning som fastställer de övergripande reglerna för alla europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonderna, som också inkluderar ESF)¹⁸ krävs samordning och komplementaritet mellan olika ESI-fonder och andra EU-fonder. Enligt EaSI-förordningen ska även verksamhet som utförs inom ramen för EaSI-programmet ”[överensstämma] med och [komplettera] andra av unionens åtgärder, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna”¹⁹. Men som framgår av figur 6 omfattar EaSI-programmet och ESF mycket likartade åtgärder med jämförbara mål när det gäller arbetskraftens rörlighet. Båda fonderna behandlar eller kan behandla arbetskraftsrörlighet på transnationell nivå och föreskriver särskilda åtgärder för att främja rörlighet, bland annat stöd till samarbete mellan berörda institutioner.

Gränsöverskridande partnerskap (CBP) underlättar arbetskraftens rörlighet, men brister förekommer i utformningen av CBP-projekt och rapporteringen om ändamålsenlighet

44

Gränsöverskridande EaSI-Eures-partnerskap handlar om arbetskraftens rörlighet. De omfattar partner från minst två deltagande medlemsstater (eller associerade länder), i regel de nationella offentliga arbetsförmedlingarna, men även andra aktörer som arbetsgivarorganisationer, fackförbund eller andra regionala sammanslutningar. Inom EaSI-Eures kan gränsöverskridande partnerskap ansöka om årlig projektfinansiering av sin verksamhet. Ruta 8 ger exempel på ett CBP-projekt som finansierats av EaSI-Eures.

I ansökningsskedet är det få projekt som har fastställt planerade kvantitativa resultat

45

Vi granskade 23 gränsöverskridande partnerskapsprojekt (elva från 2015 och tolv från 2016²⁰), och vår projektbedömning finns i bilaga II. Vi konstaterade att den verksamhet som finansierats och godkänts av kommissionen i en årlig process ofta var en upprepning av det föregående årets verksamhet. Den vanligaste verksamheten bestod av att anordna konferenser och jobbmässor, workshoppar, kurser i hur man skriver en meritförteckning eller språkkurser. Exempel på mer innovativa lösningar var hur man använder sociala medier (Facebook, Linkedin och Twitter) eller skapar kontakt med universitet. Sådana innovativa lösningar planeras sällan.

46

Vi konstaterade att 21 projektansökningar innehöll en kvalitativ beskrivning av situationen, till exempel rörlighetsflöden och den logiska grunden till gränsöverskridande rörlighet i regionen. Men endast nio projekt hade ett kvantitativt utgångsvärde i förhållande till vilket framsteg kunde mätas (figur 7). Ytterligare fyra projekt varje år tillhandahöll statistik som hade kunnat användas som kvantitativt utgångsvärde mot vilket framsteg hade kunnat mätas, men det skedde inte.

47

Enligt bidragsöverenskommelserna för projekt ska information om output och resultat av åtgärderna samlas in och presenteras. Trots detta konstaterade vi att endast 16 av de 23 utvalda projekten hade fastställda outputmål (t.ex. antalet deltagare på jobbmässor som anordnats av CBP-projektet), och endast nio projekt hade fastställda resultat (vanligast var antalet planerade förmedlingar av anställningar). I vissa projekt fanns det ingen direkt koppling mellan output och resultat, eftersom outputmål hade fastställts men inte förväntade resultat. Mellan 2015 och 2016 noterade vi emellertid att fastställandet av resultatmål förbättrades, eftersom endast 18 % av projekten innehöll resultatmål 2015 medan den siffran hade stigit till 56 % 2016.

48

I ruta 9 beskrivs hur praxisen varierar när det gäller de bedömda projektens utformning och resultatövervakning.

EaSI-övervakningssystemet gör det inte möjligt att aggregera faktiska resultat från CBP-projekt på programnivå

49

Kommissionen övervakar verksamhet i CBP-projekt med hjälp av en standardiserad rapporteringsmall som alla projektsamordnare måste fylla i. Rapporten innehåller ett kvalitativt och ett kvantitativt avsnitt. I den kvantitativa delen efterfrågas ingen output och inga resultat av betydelse för arbetskraftens rörlighet. Den kvalitativa delen av rapporten används av många projektsamordnare till att förklara output och ibland resultat, men eftersom det inte finns något krav på sådana förklaringar är samstämmigheten och konsekvensen bristfällig, vilket gör det svårt att aggregera output och resultat.

50

År 2016 införde kommissionen ytterligare en rapporteringsmall för CBP-projekt. Den nya mallen kräver uppgifter som, vilket vi kunde konstatera när det gällde de besökta projekten, inte gick att få fram på grund av statistiska klassificeringar som nyligen hade införts. Vissa av de ytterligare uppgifter som efterfrågas i den nya mallen härrör dessutom inte från själva CBP-projektet utan från det månatliga frågeformulär som kommissionen skickar till alla Euresrådgivare i EU. Det gör rapporteringen för enskilda projekt mindre tilförlitlig eftersom uppgifterna inte kommer från projektverksamhet. Sammantaget behöver de åtgärder som har vidtagits för att förbättra övervakningen i efterhand förbättras ytterligare.

Kommissionen avser att göra Euresportalen till ett verkligt europeiskt förmedlings- och rekryteringsverktyg, men det kommer att bli svårt

51

På Euresportalen kan jobbsökande hitta information om arbetsmarknaderna i andra medlemsstater och få tillgång till lediga platser i alla EU- och Eftaländer. På samma sätt kan arbetsgivare annonsera lediga platser för jobbsökande i andra länder på den. Portalen upprätthålls av kommissionen²¹.

Euresportalen innehåller endast en liten del av de lediga platserna

52

I Euresförordningen från 2016 (förordning (EU) 2016/589) anges att ”för att främja arbetstagares fria rörlighet bör alla lediga platser som offentliggörs genom offentliga arbetsförmedlingar och andra Euresmedlemmar […] offentliggöras på Euresportalen.” År 2014 konstaterade kommissionen att en av Eures viktigaste begränsningar var att den innebar en ofullständig poolning av lediga platser på EU-nivå.

53

Undersökningsdata som vi fick från nationella samordningskontor visar att över 90 % av de offentliga arbetsförmedlingarnas lediga platser i elva medlemsstater även annonserades på Euresportalen 2016. I fyra medlemsstater var den andelen mindre än 20 %, såsom framgår av figur 8. Totalt sett är det en betydande andel av de nationella, offentliga arbetsförmedlingarnas lediga platser som inte annonseras på Euresportalen.

54

Vi analyserade de undersökningsdata som de nationella samordningskontoren hade lämnat för att jämföra den andel lediga platser som de nationella, offentliga arbetsförmedlingarna annonserade på Eures mellan 2015 och 2016. För 13 medlemsstater var andelen densamma eller större, men för nio medlemsstater hade den minskat. Av uppgifterna i figur 9 kan man uppskatta att den andel lediga platser som de offentliga arbetsförmedlingarna hade annonserat på Euresportalen minskade med totalt 15 % mellan 2015 och 2016.

55

I förordning (EU) 2016/589 anges också att medlemsstaterna bör få ge arbetsgivare möjlighet att inte låta offentliggöra en ledig plats på Euresportalen ”efter att ha gjort en objektiv bedömning av kraven för platsen i fråga, t.ex. specifika färdigheter och kompetenser som krävs för fullgörandet, vilka i sig motiverar att arbetsgivaren inte offentliggör den lediga platsen”. I de medlemsstater som vi besökte är det den viktigaste förklaringen till varför antalet lediga platser på Eures är betydligt lägre än på de nationella offentliga arbetsförmedlingarnas nationella jobbportaler. Arbetsgivare kan helt enkelt avstå från att annonsera lediga platser på Eures utan att behöva motivera varför.

56

Men även om de offentliga arbetsförmedlingarna skulle annonsera alla lediga platser i sina särskilda nationella databaser på Euresportalen skulle det ända bara vara en liten del av alla lediga platser på arbetsmarknaden. I till exempel Luxemburg utgör de lediga platserna i den nationella offentliga arbetsförmedlingens databas endast 18 % av alla årliga rekryteringar på arbetsmarknaden. De lediga platser som luxemburgska arbetsgivare annonserade på Euresportalen utgör endast 4 % av dessa årliga rekryteringar.

57

I en undersökning nyligen²² bland användare av minst en av elva olika EU-webbsidor om kompetens och sysselsättning uppgav bara 36 % att det var mycket sannolikt att de skulle använda Eures om de sökte arbete i ett annat land. Utöver denna feedback från slutanvändare anser 10 av de 27 nationella samordningskontor som besvarade vår enkät att Eures inte är lika ändamålsenligt som deras offentliga arbetsförmedlings system som arbetsförmedlingsportal för jobbsökande eller som jobbportal för arbetsgivare.

Informationen till jobbsökande i platsannonserna är bristfällig

58

Vi försökte förstå de praktiska svårigheter som jobbsökande möter när de använder Euresportalen och analyserade platsannonser med hjälp av vissa riktmärken som vi anser är användbara i jobbsökning generellt sett. Vi valde två yrken, elektronikingenjör och vårdpersonal. Vi gjorde ett slumpmässigt urval för granskning på totalt 50 lediga platser inom vardera yrket som hade annonserats på Eures i nio länder. Granskningen visade att det fortfarande finns stora möjligheter att förbättra informationen till jobbsökande. Till exempel fanns det i 39 av platsannonserna inget sista ansökningsdatum, 28 innehöll ingen information om nödvändig utbildningsnivå, 26 beskrev inte vilken kvalifikationsnivå som krävdes för platsen, 44 angav inte ens datum för tillträde till det utannonserade jobbet, 33 innehöll ingen information om arbetstimmar per vecka och 35 saknade löneuppgifter.

Övervakningen av förmedlingar av anställningar via Euresnätverket är otillförlitlig, trots att den är en central resultatindikator för EaSI

59

Antalet förmedlingar av anställningar med hjälp av EaSI-Euresnätverket är ett mått på dess ändamålsenlighet. Enligt kommissionen ledde Euresrådgivarnas stöd 2016 till 28 934 förmedlingar av anställningar. Det innebär att 3,7 % av kontakterna mellan jobbsökande och en Euresrådgivare resulterade i en förmedling av en anställning.

60

Sådana uppgifter samlas in av kommissionen med hjälp av en månatlig enkät som är direkt riktad till Euresrådgivarna. Det finns problem med uppgifternas exakthet: i genomsnitt svarar 60 % av rådgivarna på enkäten, och deras feedback bygger på individuella uppskattningar som inte bekräftas ytterligare. När vi intervjuade nationella samordningskontor under våra besök kunde de ofta inte validera de siffror som kommissionen använder i de allmänt tillgängliga övervakningsdokumenten. För att tillförlitligare uppgifter för mätning av resultatet av EaSI-Eures verksamhet skulle samlas in införde man vid reformen av Eures 2016 krav på att kommissionen ska föreslå detaljerade specifikationer för insamling och analys av uppgifter för att övervaka och utvärdera hur Euresnätverket fungerar²³.

61

I vår enkät till de nationella samordningskontoren uppgav endast 3 av de 27 som svarade att de kunde mäta förmedlingar av anställningar. De två största svårigheterna med att göra det är följande:

• Arbetsgivare kan dra tillbaka en ledig plats utan att meddela om den gått till en jobbsökande på Eures (21 medlemsstater uppgav detta).
• Det förekommer ingen systematisk uppföljning av lediga platser som annonseras på Eures (t.ex. dras lediga platser in efter en viss fastställd tid) (16 medlemsstater).

Samordningskontoren i både Förenade kungariket och Tyskland mäter inte längre den indikatorn för sina egna databaser för lediga platser utan föredrar att mäta ändamålsenligheten mot en utfallsindikator, såsom arbetslöshetsnivå. Kommissionen ser för närvarande över Eures resultatmätningssystem, inklusive dess resultatindikatorer, men avser att behålla indikatorn om förmedling av anställningar. Om den ska vara tillförlitlig måste svårigheterna ovan övervinnas.

Slutsatser och rekommendationer

62

Generellt konstaterar vi att Europeiska kommissionen har infört flera verktyg för att säkerställa arbetstagarnas fria rörlighet. Verktygen kan dock förbättras. Vidare kan EU-finansierad verksamhet inom ESF för att underlätta arbetskraftens rörlighet inte identifieras, eller dess ändamålsenlighet kan inte övervakas på ett adekvat sätt när det gäller EaSI-programmet.

63

Kommissionen tillhandahåller en rad verktyg för att informera arbetstagarna om deras rättigheter. Men det är oklart i vilken utsträckning medborgarna känner till dessa verktyg. Arbetstagare kan rapportera fall av diskriminering som strider mot den fria rörligheten genom ett stort antal kanaler, men en fullständig bild av sådana fall saknas. Andra begränsningar av den fria rörligheten består, trots de åtgärder som kommissionen har vidtagit (se punkterna 14–28).

64

Arbetskraftsundersökningen är kommissionens viktigaste instrument för att samla in uppgifter om arbetskraftens rörlighet, men den ger inte en fullständig bild av dess flöden och mönster. Bättre uppgifter finns i medlemsstaterna, men arbetet för att samla in jämförbara uppgifter på EU-nivå i syfte att främja arbetskraftsrörlighet pågår fortfarande (se punkterna 29–34).

65

EU:s finansiering kan stödja arbetskraftens rörlighet genom ESF och EaSI-programmet. Att deras respektive mål är så lika försvårar komplementaritet mellan dem. Kommissionen vet inte hur alla medlemsstater använder ESF för att stödja arbetskraftens rörlighet. EaSI-övervakningsramen har flera brister. Den finansiering som använts inom EaSI-programmet har haft liten effekt uttryckt i registrerade förmedlingar av anställningar jämfört med antalet utflyttare (se punkterna 35–50).

66

Euresportalen kommer inte att utvecklas till ett verkligt europeiskt förmedlingsverktyg förrän brister som den låga andelen annonserade lediga platser åtgärdas (se punkterna 51–60).

67

Vi rekommenderar därför följande:

Rekommendation 1 – Mät EU-medborgarnas medvetenhet om de befintliga verktygen för information om arbetstagares fria rörlighet och rapportering om diskriminering

1. Kommissionen bör mäta medborgarnas medvetenhet om Eures, Ditt Europa och Solvit.
2. När kommissionen och medlemsstaterna får kunskap om medvetandegraden bör de använda den till att rikta och främja dessa verktyg på ett ändamålsenligt sätt.

Måldatum för genomförande: juli 2018.

Rekommendation 2 – Utnyttja tillgänglig information bättre och identifiera former av diskriminering som strider mot den fria rörligheten

Kommissionen bör öka användningen av lättillgängliga uppgifter i medlemsstaterna för att bättre kunna ange olika former av diskriminering och hur de skiljer sig åt mellan medlemsstater. Med sådan information kommer åtgärder mot diskriminering att kunna riktas bättre.

Måldatum för genomförande: december 2018.

Rekommendation 3 – Förbättra insamlingen och användningen av uppgifter om mönster och flöden för arbetskraftens rörlighet och om obalanser på arbetsmarknaderna

Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna förbättra insamlingen av uppgifter om arbetskraftens rörlighet och deras jämförbarhet för att fastställa vilka arbetstagare som flyttar och om arbetskraftsrörlighet kan avhjälpa obalanser på arbetsmarknaderna.

Analyserna bör sedan leda till riktade insatser för att komma till rätta med kompetensrelaterade obalanser och obalanser på arbetsmarknaderna. Dessa förbättringar bör göras i god tid före nästa programperiod så att medlemsstaterna kan beakta dem i sina beslut om tilldelning av anslag till EU-program som ESF.

Måldatum för genomförande: mars 2020.

Rekommendation 4 – Förbättra utformningen av EU:s finansiering för att främja arbetskraftens rörlighet

För närvarande främjas arbetskraftsrörlighet specifikt genom ESF och EaSI-programmet. Kommissionen bör bedöma hur utformningen av EU:s finansiering kan förbättras för att säkerställa komplementaritet och bättre resultatövervakning.

Måldatum för genomförande: mars 2020 (i samband med den nya fleråriga budgetramen).

Rekommendation 5 – Förbättra övervakningen av EaSI-Eures ändamålsenlighet, särskilt med tanke på förmedlingar av anställningar

1. Kommissionen bör förbättra sin övervakningsram för gränsöverskridande EaSI-Eures-partnerskapsprojekt så att det finns en tydlig koppling mellan mål, output och resultat i ansökningsskedet, vilket förbättrar övervakningsrapporteringen i slutet av projektet och aggregeringen av de gränsöverskridande partnerskapens resultat på programnivå.
2. Kommissionen bör förbätta EaSI-Eures resultatmätningssystem genom att ge medlemsstaterna detaljerade specifikationer för insamlingen och analysen av uppgifter, utifrån vilka medlemsstaterna bör säkerställa insamling av tillförlitliga uppgifter om Euresverksamhet, särskilt förmedlingar av anställningar.

Måldatum för genomförande: juli 2018.

Rekommendation 6 – Åtgärda Euresportalens begränsningar

Medlemsstaterna bör åtgärda de nuvarande begränsningarna i Euresportalen och göra den till ett verkligt europeiskt förmedlings- och rekryteringsverktyg senast 2018. Detta kan uppnås genom att

1. en större andel av de offentliga arbetsförmedlingarnas lediga platser annonseras på Eures, vilket innebär att medlemsstaterna behöver ta reda på under vilka förhållanden arbetsgivare kan besluta att inte annonsera lediga platser på Eures,
2. platsannonsernas kvalitet förbättras, vilket innebär att medlemsstaternas offentliga arbetsförmedlingar ser till att endast platsannonser med information av god kvalitet publiceras på Euresportalen, till exempel med uppgifter om sista ansökningsdag, typ av jobb, lön och anställningsort; om sådan information lämnas leder det till bättre resultat för både de jobbsökande och arbetsgivarna.

Måldatum för genomförande: juli 2019.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 24 januari 2018.

Ordlista och förkortningar

Arbetskraft/Den ekonomiskt aktiva befolkningen: En person som är antingen anställd eller arbetslös (definition enligt EU:s arbetskraftsundersökning).

Arbetskraftens rörlighet: Den rätt till fri rörlighet för arbetstagare som alla EU-medborgare har i enlighet med artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Den omfattar arbetstagarnas rätt till rörlighet och vistelse, familjemedlemmars rätt till inresa och vistelse och rätten att arbeta i en annan medlemsstat och att behandlas på lika villkor som medborgarna i den medlemsstaten. I vissa länder finns det begränsningar för medborgare från nya medlemsstater.

Arbetskraftsundersökningen (AKU): EU:s europeiska hushållsundersökning som tillhandahåller kvartals- och årsdata om deltagandet på arbetsmarknaden bland personer som är 15 år eller äldre.

Arbetstagare: Termen inbegriper både personer i arbete och personer som är registrerade som arbetssökande eller arbetslösa.

Delad förvaltning: En metod för att genomföra EU-budgeten där kommissionen delegerar genomförandeuppgifter till medlemsstaterna men behåller det yttersta budgetansvaret.

Direkt förvaltning: En metod där EU:s budget genomförs direkt av kommissionens avdelningar.

Ditt Europa: En webbsida som drivs av Europeiska kommissionen med information, hjälp och råd om EU-rättigheter för EU-medborgare och EU-företag (om resor, arbete, shopping, finansieringsmöjligheter, affärsverksamhet och förfaranden).

EU-28: EU:s 28 medlemsstater.

Europa 2020-strategin: Europeiska unionens tioåriga strategi för sysselsättning och tillväxt började tillämpas 2010 för att skapa förutsättningar för en smart och hållbar tillväxt för alla.

Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta): En mellanstatlig organisation med Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz som medlemmar som inrättades för att främja frihandel och ekonomiskt samarbete mellan medlemmarna, inom Europa och globalt.

Europeiska socialfonden (ESF): Syftet med Europeiska socialfonden är att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att förbättra sysselsättningsmöjligheterna (huvudsakligen genom utbildningsåtgärder) och främja en hög sysselsättningsnivå och fler och bättre arbetstillfällen.

Europeiska struktur- och investeringsfonder (ESI-fonder): Över hälften av EU:s finansiering kanaliseras genom de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna. De förvaltas gemensamt av Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater. Syftet med fonderna är att investera i nya jobb och en hållbar och sund europeisk ekonomi och miljö.

Europeiskt nätverk för arbetsförmedlingar (Eures): Syftar till att underlätta arbetstagarnas rörlighet inom EU. Nätverket består av Europeiska samordningsbyrån (ECO), de nationella samordningskontoren (NCO), Euressamarbetspartner och de associerade Euressamarbetspartnerna. Eures inrättades 1993 och omfattar utbyte av lediga platser och platsansökningar samt tillhandahåller information om levnads- och arbetsförhållanden. Informationen delas på en portal för rörlighet i arbetslivet. Utöver EU:s 28 medlemsstater deltar Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz i nätverket. Totalt är över 850 Euresrådgivare verksamma i nätverket och ger stöd och råd.

Europeiskt yrkeskort (EPC): Ett elektroniskt intyg som utfärdas via det första förfarandet för erkännande av kvalifikationer på EU-nivå som kan utföras helt online.

Fri rörlighet: och vistelse för EU-medborgare infördes genom Maastrichtfördraget 1992. Den successiva avvecklingen av de inre gränserna i enlighet med Schengenavtalen följdes av antagandet av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Denna frihet skiljer sig från den fria rörligheten för arbetstagare.

Gränsarbetare: En EU- eller Efta-medborgare som arbetar i ett annat EU- eller Efta-land än det som han eller hon är bosatt i.

Gränsöverskridande partnerskap (CBP): Grupperingar av Euresmedlemmar och associerade partner som stöds ekonomiskt av EaSI. Grupperingarna deltar i långsiktigt samarbete mellan medlemsstater till stöd för gränsarbetares rörlighet. De omfattar regionala eller lokala arbetsförmedlingar, arbetsmarknadens parter och andra organisationer (t.ex. handelskammare, fackföreningar, universitet och lokala myndigheter) i minst två grannmedlemsstater.

Långvarig arbetskraftsrörlighet: Innebär att någon flyttar för att arbeta i en annan medlemsstat under minst ett år.

Mobila arbetstagare (”utflyttare”): EU-medborgare som flyttar till en annan medlemsstat eller till ett Efta-land som de inte är medborgare i för att söka jobb eller långvarigt eller permanent integreras på arbetsmarknaden.

Nya utflyttare: Arbetstagare som har bott högst tio år i ett annat EU-land än det som de är medborgare i.

Offentliga arbetsförmedlingar (PES): De organisationer i medlemsstaterna som är ansvariga för att genomföra aktiva arbetsmarknadsåtgärder och bedriva arbetsförmedling av god kvalitet i allmänhetens intresse. De kan lyda under relevanta ministerier eller vara offentliga organ eller offentligrättsliga företag.

Operativt program (OP): Anger en medlemsstats prioriteringar och särskilda mål samt hur finansieringen (EU-finansiering och nationell offentlig och privat medfinansiering) kommer att användas under en viss period (vanligtvis sju år) för att finansiera projekt. Projekten måste bidra till ett visst antal mål som fastställts på EU-nivå. Operativa program kan få finansiering från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden och ESF. Ett operativt program utarbetas av medlemsstaten och måste godkännas av kommissionen innan några betalningar kan göras från EU:s budget.

Output: Något som produceras eller uppnås med de resurser som tilldelas en intervention (t.ex. utbildning för arbetslösa ungdomar eller antal avloppsreningsverk eller antal kilometer väg som har byggts).

Person i arbetsför ålder: En person mellan 15 och 64 år (kategorisering som används av Eurostat); i publikationer som rapporten om arbetskraftens rörlighet använder dock kommissionen definitionen 20–64 år, vilket vi också gör i denna rapport.

Programperiod: Den fleråriga ram inom vilken strukturfondernas och Sammanhållningsfondens utgifter planeras och genomförs.

Resultat: De omedelbara effekterna av ett program för mottagarna (t.ex. praktikanter som får anställning, minskade föroreningar i renat avloppsvatten och kortare restid).

Solvit: Europeiska kommissionens system som medborgarna kan använda sig av för att lämna in klagomål om orättvisa regler eller beslut av medlemsstaternas myndigheter.

Sysselsättning och social innovation (EaSI): Ett EU-program vars Euresdel syftar till att stödja verksamhet för att främja arbetstagarnas frivilliga geografiska rörlighet på ett rättvist sätt och bidra till en hög sysselsättning som är hållbar och av god kvalitet.

Tematiskt mål (TM): Ett mål som ska få stöd från europeiska struktur- och investeringsfonder. De tematiska målen är kopplade till strategiska mål på EU-nivå.

Utgångsvärde: Ett referensvärde i förhållande till vilket mål fastställs och bedöms.

Återvändare: När medborgare från EU–28 migrerar tillbaka till det land som de är medborgare i från en annan medlemsstat.

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II – där ledamoten Iliana Ivanova är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdena investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering. Revisionsarbetet leddes av ledamoten George Pufan.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-872-9318-3	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/527676	QJ-AB-18-003-SV-N
HTML	ISBN 978-92-872-9289-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/33397	QJ-AB-18-003-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (http://europa.eu).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (http://op.europa.eu/eubookshop). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (http://europa.eu/contact).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.