Hållbar vattenanvändning inom jordbruket: troligare att GJP-stödet leder till ökad i stället för effektivare vattenanvändning

Sammanfattning

I

Den demografiska tillväxten, den ekonomiska aktiviteten och klimatförändringarna ökar både den säsongsbundna och den permanenta vattenbristen i EU. På en stor del av territoriet är vattenuttaget redan större än vattentillgången, och de aktuella trenderna tyder på att vattenstressen ökar.

II

Jordbruket är beroende av tillgång till vatten. Bevattning hjälper till att skydda jordbrukarna från oregelbunden nederbörd och ökar grödornas livaktighet, avkastning och kvalitet, men den orsakar även betydande förluster av vattenresurser. År 2016 bevattnades omkring 6 % av EU:s jordbruksmark, och jordbruket stod för 24 % av alla vattenuttag.

III

År 2000 infördes begreppet ”vattenkvantitet” i EU-politiken genom vattenramdirektivet. I direktivet fastställdes det ambitiösa målet att alla grundvattenförekomster skulle uppnå ”god” kvantitativ status senast 2027. Detta innebär att vattenuttag inte bör sänka grundvattennivåerna så mycket att det leder till en försämring eller till att god vattenstatus inte uppnås. I de flesta medlemsstater har situationen förbättrats, men 2015 hade omkring 9 % av alla grundvattenförekomster i EU ”otillfredsställande” kvantitativ status. Enligt kommissionens bedömning är vattenramdirektivet till största delen ändamålsenligt. Kommissionen har dock konstaterat att det finns betydande förseningar när det gäller att uppnå direktivets mål.

IV

Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) skulle kunna ge incitament till ett hållbart jordbruk i EU genom att koppla utbetalningar till miljönormer. Ett jordbruk som är hållbart i fråga om vattenanvändning ingår i den nuvarande gemensamma utrikespolitikens politiska mål och i förslagen om EU:s framtida jordbrukspolitik för perioden efter 2020. De många olika metoder som mottar stöd (inklusive stöd kopplat till specifika produkter, stöd till åtgärder för att förbättra vattenhållningen eller investeringar i nya bevattningssystem) påverkar vattenanvändningen inom jordbruket på olika sätt.

V

Vår revision inriktades på jordbrukets inverkan på vattenförekomsternas kvantitativa status. Vi undersökte i vilken utsträckning vattenramdirektivet och GJP främjar en hållbar vattenanvändning inom jordbruket.

VI

Vi konstaterade att jordbrukspolitiken inte hade anpassats till EU:s vattenpolitik på ett konsekvent sätt, varken på EU-nivå eller på medlemsstatsnivå. Systemen för att godkänna vattenuttag och prissättningsmekanismerna för vatten innehåller många undantag när det gäller jordbrukets vattenanvändning. Få stödordningar inom GJP kopplar utbetalningarna till strikta krav på hållbar vattenanvändning. Tvärvillkoren – en mekanism som kan leda till (oftast små) minskningar av stödet om jordbrukare befinns ha brutit mot vissa krav – motverkar ohållbar vattenanvändning. Dessa villkor gäller dock inte för allt GJP-stöd och inte heller för alla jordbrukare. Genom GJP finansieras projekt och metoder som förväntas göra vattenanvändningen mer hållbar, till exempel vattenhållningsåtgärder, utrustning för rening av avloppsvatten och projekt som gör bevattningssystemen effektivare. Detta är dock mindre vanligt än projekt som troligtvis kommer att öka trycket på vattenresurserna, såsom nya bevattningsprojekt.

VII

Utifrån våra granskningsresultat rekommenderar vi att kommissionen

1. uppmanar medlemsstaterna att motivera vattenprisnivåer och undantag från kravet på tillstånd för vattenuttag när vattenramdirektivet omsätts i praktiken inom jordbruket,
2. kopplar GJP-utbetalningar till miljönormer för hållbar vattenanvändning,
3. säkerställer att EU-finansierade projekt bidrar till att uppnå vattenramdirektivets mål.

Inledning

Tillgången till vatten i EU: aktuell status och framtidsscenarier

01

Enligt Världsbanken har de förnybara vattenresurserna i EU minskat med 17 % per capita under de senaste 55 åren¹. Det beror visserligen delvis på befolkningstillväxten, men trycket från den ekonomiska aktiviteten och klimatförändringarna förvärrar också både den säsongsbundna vattenbristen och vattenbristen året runt i vissa delar av EU.

02

Klimatförändringarna, med högre medeltemperaturer och fler extrema väderhändelser som förekommer allt oftare (t.ex. torka), ökar bristen på sötvatten i EU². Prognoserna visar att vattenstressen sannolikt kommer att ökat i en betydande del av EU fram till år 2030 (figur 1).

03

Kommissionen har konstaterat följande: ”Extremtorkan i Väst- och Centraleuropa under 2018, 2019 och 2020 orsakade betydande skador. […] Med en global uppvärmning på 3 °C skulle torrperioder inträffa dubbelt så ofta och de totala förlusterna på grund av torka i Europa skulle öka till 40 miljarder euro per år³”.

Jordbruket är beroende av vatten

04

Jordbruksproduktion kräver att det finns tillgång till vatten. Bevattning innebär flera fördelar för jordbrukarna, till exempel grödor med bättre livaktighet, avkastning och kvalitet. Bevattningsvattnet kommer från åar, floder och sjöar (ytvattenförekomster), brunnar (grundvattenförekomster), regnvattenuppsamling och återvunnet avloppsvatten. Omkring 6 % av jordbruksmarken i EU bevattnades 2016. Dricksvatten för djur står för en liten del av vattenanvändningen inom jordbruket.

05

Jordbruket påverkar både vattenkvaliteten (t.ex. genom diffusa föroreningar från gödselmedel eller bekämpningsmedel) och vattenkvantiteten. Ett lågt vattenflöde minskar till exempel utspädningen av föroreningar, vilket minskar vattenkvaliteten. Ett alltför stort vattenuttag i kustområden kan leda till att saltvatten tränger in i grundvattnet.

06

I en ny rapport från Europeiska miljöbyrån (EEA)⁴ konstateras det att jordbruket står för 24 % av vattenuttaget i EU. I rapporten nämns det att trycket har minskat något under de senaste 30 åren, tack vare effektivitetsvinster inom resursanvändningen. Vattenanvändningen inom jordbruket har även minskat med 28 % sedan 1990 på EU-nivå, medan kväveöverskottet har minskat med 10 % och nitrathalten i floder har minskat med 20 % sedan år 2000. Enligt EEA:s rapport var emellertid de ytterligare vinsterna under 2010-talet blygsamma, och trycket låg kvar på mycket ohållbara nivåer. Under 2015 rapporterade medlemsstaterna till kommissionen om andelen vattenförekomster som påverkades betydligt av uttag av jordbruksvatten (se figur 2).

EU:s roll i vattenkvantitetspolitiken

07

De viktigaste delarna av EU:s regelverk för vattenkvantitet och jordbruk är vattenramdirektivet⁵ och den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). De viktigaste rollerna och ansvarsområdena inom EU visas i figur 3.

Vattenramdirektivet

08

EU har haft en politik för att förbättra vattenkvaliteten sedan 1991 (direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och nitratdirektivet). År 2000 infördes även bestämmelser om vattenkvantitet genom vattenramdirektivet. Det främjar en ekosystembaserad strategi för vattenförvaltning, inklusive principer såsom vattenförvaltning i avrinningsområden, deltagande från allmänhetens sida och behovet av att beakta hur mänsklig verksamhet påverkar vattenresurserna.

09

Enligt vattenramdirektivet ska medlemsstaterna utarbeta förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt⁶. Dessa dokument innehåller uppgifter om övervakning, största belastningar, mål, undantag och åtgärder för de kommande sex åren. Medlemsstaterna lämnade först in sådana planer till kommissionen 2009, och återigen 2015. Kommissionen bedömer framstegen vart tredje år⁷.

10

I vattenramdirektivet fastställdes ett mål om att alla grundvattenförekomster ska uppnå god kvantitativ status senast 2015, eller senast 2027 i de fall då motiverade undantag beviljas. Detta innebär att vattenuttag inte bör sänka grundvattennivåerna så mycket att det leder till en försämring eller till att god vattenstatus inte uppnås. Enligt kommissionens senaste genomföranderapport⁸ förbättrades situationen i de flesta medlemsstater mellan 2009 och 2015. Omkring 9 % av grundvattenförekomsterna i EU (per område) hade emellertid fortfarande ”otillfredsställande” status (figur 4). Vattenramdirektivet tar upp kvantitativa aspekter avseende ytvattenförekomster i definitionen av god ekologisk status, nämligen de hydromorfologiska faktorerna (dvs. flödesregimen). Medlemsstaterna bör definiera mål för ”ekologiskt flöde” för varje ytvattenförekomst för att se till att det där finns tillräckligt med vatten.

11

Under 2019 bedömde kommissionen vattenramdirektivets resultat från slutet av 2017 till mitten av 2019⁹. Den övergripande slutsatsen var att direktivet till största delen var ändamålsenligt. Kommissionen noterade emellertid även att direktivets genomförande har försenats avsevärt och att detta till stor del beror på otillräcklig finansiering, långsamt genomförande och otillräcklig integrering av miljömål i den sektoriella politiken.

Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)

12

Hållbar förvaltning av naturresurser (inklusive vatten) är ett av de tre politiska målen för GJP 2014–2020¹⁰, vid sidan av hållbar livsmedelsproduktion och balanserad territoriell utveckling. År 2018 offentliggjorde kommissionen ett förslag till en gemensam jordbrukspolitik för perioden efter 2020¹¹. Bland de nio specifika målen ingår att främja hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser såsom vatten, mark och luft.

13

Den största andelen av GJP-budgeten går till direktstöd (71 %)¹². Där ingår bland annat följande:

• Frikopplat inkomststöd såsom ordningen för grundstöd, systemet för enhetlig arealersättning och miljöanpassningsstödet, som tillsammans utgör 61 % av GJP-budgeten, närmare bestämt 35,3 miljarder euro under 2019¹³.
• Frivilligt kopplat stöd, vilket betalas per areal eller djur. Medlemsstaterna kan använda detta frivilliga system för direktstöd för att stödja särskilda jordbrukssektorer som genomgår svårigheter och som är särskilt viktiga av ekonomiska, sociala eller miljömässiga skäl. De avsatte omkring 4,24 miljarder euro till frivilligt kopplat stöd 2020¹⁴, varav en fjärdedel betalas ut som arealbaserat stöd.

14

Producenter av frukt och grönsaker, vin och olivolja kan få stöd genom den så kallade samlade marknadsordningen, som ska hjälpa dem att anpassa sig till förändringar på marknaden. Åtgärderna inom den samlade marknadsordningen omfattar stöd till investeringar som kan påverka vattenanvändningen.

15

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) stöder EU:s landsbygdsutvecklingspolitik genom medlemsstaternas landsbygdsutvecklingsprogram. Dessa program utarbetas på nationell eller regional nivå och syftar till att främja EU:s prioriteringar under en sjuårsperiod. Där ingår bland annat stöd till jordbruksmetoder och investeringar som kan påverka vattenanvändningen.

16

Återanvändning av behandlat avloppsvatten är en del av en cirkulär ekonomi. Enligt en studie som genomfördes för kommissionen 2015 återanvändes omkring 1 100 miljoner m³ avloppsvatten (omkring 0,4 % av EU:s årliga uttag av sötvatten) varje år i EU¹⁵. EU antog en förordning om återanvändning av avloppsvatten för bevattning inom jordbruket i maj 2020¹⁶. I förordningen fastställs minimikrav för vattenkvalitet, övervakning, riskhantering och insyn, och den kommer att gälla från och med juni 2023. Enligt kommissionens konsekvensbedömning¹⁷ kommer förordningen att göra det möjligt att återanvända mer än 50 % av den totala vattenvolym som teoretiskt sett är tillgänglig för bevattning från avloppsreningsverk i EU och att undvika mer än 5 % av det direkta uttaget från vattenförekomster och grundvatten, vilket skulle leda till en minskning av den sammanlagda vattenstressen på mer än 5 %. GJP kan finansiera vattenreningsinfrastruktur så att avloppsvatten kan återanvändas för bevattning.

17

Den största delen av direktstödet, och en del av stödet till landsbygdsutveckling och vissa stöd inom den samlade marknadsordningen för vinsektorn, omfattas av en uppsättning regler som kallas tvärvillkor. Här ingår föreskrivna verksamhetskrav från utvalda direktiv och förordningar om miljö, livsmedelssäkerhet, växtskydd, djurhälsa och djurskydd samt normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC), vilka föreskriver hållbara jordbruksmetoder. Om det konstateras att mottagare av GJP-stöd inte har följt dessa regler, såsom de fastställs i nationell lagstiftning, kan de få sitt årliga EU-bidrag minskat.

18

Till exempel innehåller GAEC 2 en mekanism för att bedöma huruvida jordbrukare som tar ut vatten för bevattning följer tillståndsförfarandena i sin medlemsstat. Mellan 2015 och 2018 kontrollerades 1,2 % av de stödmottagare som omfattades av GAEC 2 varje år. Vid dessa kontroller upptäcktes en låg andel överträdelser (1,5 %), varav de flesta straffades genom en minskning med 3 % (figur 5) av det stöd som betalats ut till den berörda jordbrukaren.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

19

Revisionen inriktades på jordbrukets inverkan på vattnets kvantitativa status. Eftersom jordbruket både är en stor förbrukare av sötvatten och en av de sektorer som påverkas först när det råder brist på vatten, bedömde vi i vilken utsträckning EU:s politik, närmare bestämt GJP och vattenpolitiken, främjar en hållbar vattenanvändning inom jordbruket.

20

Rådet slog fast 2016¹⁸ att EU:s vattenpolitiska mål bör återspeglas bättre inom andra politikområden, såsom livsmedel och jordbruk. Europaparlamentet har också efterlyst bättre politisk samordning. Vatten tas upp i FN:s sjätte mål för hållbar utveckling (”Rent vatten och sanitet för alla”), som rör effektiv vattenanvändning och integrerad vattenförvaltning.

21

Vi undersökte i vilken utsträckning

• vattenramdirektivet främjar hållbar vattenanvändning inom jordbruket,
• direktstödet inom GJP tar hänsyn till vattenramdirektivets principer om hållbar vattenanvändning,
• landsbygdsutvecklings- och marknadsåtgärder inom GJP har införlivat vattenramdirektivets principer om hållbar vattenanvändning.

22

Revisionen omfattade inte diffusa vattenföroreningar från jordbruket (t.ex. från nitrater eller bekämpningsmedel). Detta område har behandlats mer ingående i tidigare rapporter från revisionsrätten¹⁹.

23

Revisionen pågick från april till december 2020. Vi intervjuade personal vid kommissionen och medlemsstaternas myndigheter och samrådde med andra intressenter inom vatten- och jordbrukssektorerna. Vi granskade följande:

• Kommissionens strategiska dokument, arbetsdokument, studier, utvärderingar, vägledningsdokument, statistik, genomföranderapporter om vattenkvantitet samt jordbrukspolitik.
• Landsbygdsutvecklingsprogram samt nationella och regionala regler och riktlinjer för tvärvillkor, ordningar för direktstöd, marknads- och landsbygdsutvecklingsåtgärder samt studier, forskning, analyser och statistik om påföljder.
• Förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt, regler för vattenuttag samt prispolitik.
• Andra relevanta studier och rapporter, bland annat från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Europeiska miljöbyrån (EEA).

24

Revisionen omfattade GJP-programperioden 2014–2020. Vi genomförde fördjupade skrivbordsgranskningar för elva medlemsstater/regioner (se figur 6) och eftersträvade i samband med detta en geografisk balans mellan områden där det för tillfället råder vattenbrist och områden där detta sannolikt kommer att bli ett problem i framtiden. I sex av medlemsstaterna lade vi tonvikten vid en eller två regioner, eftersom vissa medlemsstater har regionala landsbygdsutvecklingsprogram och vattenförvaltningsåtgärder beslutas på avrinningsområdesnivå. Vi erhöll också bevis för andra medlemsstater/regioner från en skrivbordsgranskning av ytterligare 24 landsbygdsutvecklingsprogram och det revisionsarbete som utfördes för vår årsrapport.

Iakttagelser

I EU:s politik för hållbar vattenanvändning görs undantag för jordbruket

25

Vattenramdirektivet inbegriper åtgärder för att motverka ohållbar vattenanvändning. Enligt direktivet ska medlemsstaterna bland annat

• inrätta ett system för förhandsprövning och registrering av vattenuttag²⁰,
• anta en prispolitik för vatten som ger incitament till effektiv användning av vattenresurserna och säkerställer tillräcklig kostnadstäckning för vattentjänster till olika förbrukare (inbegripet jordbrukare)²¹.

26

Vi undersökte i vilken utsträckning medlemsstaterna tillämpar ovanstående krav i samband med förvaltning av vattenuttag, prissättning av vatten och kostnadstäckning inom jordbrukssektorn samt hur kommissionen övervakar deras arbete.

Medlemsstaterna har system för tillstånd och tillämpar många undantag

27

Enligt vattenramdirektivet ska medlemsstaterna föra register över uttag av ytvatten och grundvatten samt lagring av ytvatten (”uppdämning”). Vattenförbrukare ska genomgå en förhandsprövning innan de beviljas tillstånd till vattenuttag eller vattenlagring. Medlemsstaterna får dock välja att tillämpa undantag för uttag och lagring som inte har någon betydande inverkan på vattenstatusen.

28

Som en del av förvaltningen av vattenuttag är medlemsstaterna skyldiga att identifiera och bestraffa alla parter som använder vatten utan tillstånd/anmälan eller som inte följer reglerna för vattenuttag (t.ex. i enlighet med det specifika tillståndet).

System för förhandsprövning

29

I åtta av de elva medlemsstater/regioner som omfattades av vår revision måste alla punkter för vattenuttag anmälas till myndigheterna. Samtliga medlemsstater/regioner i revisionen har ett system för förhandsprövning av vattenuttag. När medlemsstaternas myndigheter beviljar tillstånd ska de ta hänsyn till den berörda vattenförekomstens status och ange den maximala årliga (eller månatliga) kvantitet som får tas ut.

30

Medlemsstaterna tillämpar ett flertal undantag (se figur 7). Dessa kan ha en betydande inverkan på de berörda vattenförekomsternas kvantitativa status. I fall då det inte heller görs någon obligatorisk mätning kan myndigheterna inte övervaka om uttaget ligger under en betydande nivå. Så är fallet för vissa typer av uttag i Belgien (Flandern), Bulgarien, Tyskland (Berlin-Brandenburg), Italien (Emilia-Romagna), Cypern och Portugal.

System för att upptäcka olaglig vattenanvändning

31

Det finns få officiella och aktuella uppgifter om olagliga vattenuttag i EU. År 2015 sammanställde OECD uppskattningar från ett antal olika källor, bland annat om att det fanns 50 000 olagliga borrhål i Cypern och över en halv miljon otillåtna eller olagliga brunnar i Spanien²². Enligt Världsnaturfonden (WWF) är problemet särskilt akut i Kastilien-La Mancha och Andalusien²³. I Ungern uppskattar experterna att den olicensierade vattenanvändningen uppgår till nästan 100 miljoner m³/år, vilket motsvarar 12 % av de registrerade uttagen²⁴.

32

Tio av de medlemsstater/regioner som vi granskade har ett kontrollsystem för att upptäcka och bestraffa olaglig vattenanvändning. De utför kontroller på plats av registrerade uttagspunkter på grundval av en årlig kontrollplan, riskanalyser och/eller klagomål. De överträdelser som upptäcks på detta sätt inbegriper otillåten vattenanvändning, pumpning utan mätning, överdriven pumpning och flera andra typer av överträdelser av tillståndsvillkoren. I figur 8 visas andelen överträdelser som upptäckts vid inspektioner av vattenuttagspunkter.

33

Utöver kontrollerna på plats av registrerade anläggningar för vattenuttag har vissa medlemsstater inrättat, eller börjat utveckla, andra kontrollmekanismer. Där ingår bland annat följande:

• Satellitbaserad fjärranalys (se ruta 1).
• Obligatorisk ackreditering av borrningsföretag för nya grundvattenuttag. Borrningsföretag i Belgien (Flandern) måste lämna regelbundna rapporter om sin borrningsverksamhet och informera myndigheterna på förhand om startdatumet för att möjliggöra kontroller under uppförandet. Bristande efterlevnad kan leda till att ackrediteringen tillfälligt upphävs eller dras in.
• Regelbundna kontroller av att flödesmätare för grundvattenuttag fungerar korrekt i Belgien (Flandern). De uppmätta värdena jämförs med jordbruksföretagens uppgifter och den årliga deklarationen av grundvattenuttag.

34

I vissa medlemsstater gör praktiska svårigheter de befintliga systemen för att bekämpa olaglig vattenanvändning mindre effektiva. Belgien (Flandern) och Bulgarien rapporterade att de på grund av personalbrist inte kunde utveckla sina respektive system såsom planerats. I Cypern utdömde myndigheterna, fram till oktober 2020, sällan påföljder eller sanktioner, eftersom de skyldiga hade två månader på sig att börja följa reglerna och lämna in en ändrad licens. Bulgarien och Ungern har upprepade gånger förlängt tidsfristerna för att göra olagliga uttag förenliga med reglerna utan böter.

35

Regionala myndigheter i de två spanska regioner som vi granskade (Andalusien och Kastilien-La Mancha) gav oss ingen information om huruvida eller på vilket sätt de upptäcker och bestraffar olaglig vattenanvändning.

Medlemsstaterna har infört incitamentsskapande prissättningsmekanismer, men kostnadstäckningen är lägre inom jordbruket än inom andra sektorer

36

Enligt vattenramdirektivet ska medlemsstaterna tillämpa principen om kostnadstäckning för vattentjänster i enlighet med principen att förorenaren betalar. Det innebär att de ska tillämpa en prispolitik för vatten som skapar incitament och säkerställer att alla kategorier av vattenförbrukare (industri, hushåll, jordbruk osv.) bidrar på ett adekvat sätt till kostnadstäckningen.

Incitamentsskapande prissättning

37

Flera medlemsstater/regioner har infört prissättningsmekanismer som fungerar som incitament till effektiv vattenanvändning. En del av dessa mekanismer gäller endast för jordbruket, medan andra omfattar samtliga vattenförbrukare. Exempel på detta är följande:

• Tyskland (Berlin-Brandenburg), Ungern och Portugal tillämpar en skatt på vattenresurser som baseras på den volym som enligt mätningar har använts.
• Cypern tar ut en tilläggsavgift för varje kubikmeter vatten som används utöver den tillåtna volymen.
• Italien (Emilia-Romagna) planerar att införa ett system med vattenpriser som varierar beroende på bevattningssystemets effektivitet.
• Bulgarien tar mer betalt för vatten efter att en fastställd mängd för en viss gröda överskrids.
• Belgien (Flandern) använder progressiv prissättning för vissa typer av grundvatten (ju större uttagsvolym, desto högre pris).

38

Andra medlemsstater/regioner har infört prisdifferentiering för att motverka respektive uppmuntra användningen av vatten från olika källor. Exempel på detta är följande:

• Högre priser tas ut i områden där det råder brist på vatten eller där trycket är större i Belgien (Flandern), Frankrike (Centre-Val de Loire), Ungern och Portugal.
• Grundvatten är dyrare än ytvatten i Bulgarien, Tyskland (Berlin-Brandenburg) och Frankrike (Centre-Val de Loire).
• Sötvatten är dyrare än återvunnet vatten i Cypern.

39

Medlemsstaterna använder flera olika metoder för att mäta vatten som används inom jordbruket (se figur 9). Volymbaserad prissättning på en lämplig nivå kan stimulera övergången till vatteneffektiva bevattningstekniker och bevattningsmetoder eller till grödor som behöver mindre vatten. I Spanien (Andalusien och Kastilien-La Mancha) faktureras största delen av bevattningsvattnet på grundval av bevattningsarealen, medan avgiften för bevattningsvatten i Italien (Emilia-Romagna) i de flesta fall fastställs på grundval av pumpningskapaciteten.

Lägre vattenpriser för jordbruket

40

I åtta av de elva medlemsstater/regioner som ingick i vår revision är vatten som används för jordbruket betydligt billigare. I figur 10 jämförs vissa avgifter för vattenuttag för användning inom jordbruket med de avgifter som tas ut för användning inom andra sektorer. I flera medlemsstater/regioner tillämpas särskilda undantag för bevattningsvatten (se figur 11).

41

Sex medlemsstater/regioner tar inte ut någon avgift för vattenuttag upp till en viss volym. Brytpunkten då en avgift börjar tas ut varierar. Den ligger på 500 m³/år i Belgien (Flandern) och Ungern, 10 m³/dag i Bulgarien, 7 000 m³/år i Spanien (Andalusien) och Frankrike (i vattenstressade områden), 10 000 m³/år i Frankrike (utanför vattenstressade områden) och 16 600 m³/år i Portugal (för privata uttag). I samtliga fall gäller detta för alla förbrukare, inte bara jordbrukare.

Kostnadstäckning för vattentjänster

42

Enligt vattenramdirektivet ska medlemsstaterna göra en ekonomisk analys av vattenanvändningen. Denna beräkning bör bidra till att bedöma i vilken utsträckning kostnaderna för vattentjänster (t.ex. vattenuttag för bevattning) betalas av förbrukarna (principen om kostnadstäckning). Enligt EU:s riktlinjer²⁵ bör medlemsstaterna överväga att inkludera följande i den ekonomiska analysen:

1.  Ekonomiska kostnader för att tillhandahålla och administrera vattentjänster:

• Drifts- och underhållskostnader (t.ex. energi).
• Kapitalkostnader (t.ex. avskrivning av infrastruktur).
• Administrativa kostnader (fakturering, administration och övervakning).

2.  Miljö- och resurskostnader för vattentjänster:

• Miljöskador till följd av uttag, lagring och uppdämning.
• Implicita kostnader för alternativ vattenanvändning (t.ex. kostnader för överuttag av grundvatten), eftersom nuvarande och framtida förbrukare kommer att drabbas om vattenresurserna minskar.

43

I sina ekonomiska analyser bedömer flera medlemsstater/regioner miljökostnaderna genom att beräkna kostnaderna för de åtgärder som krävs för att uppnå god vattenstatus i ett avrinningsområde. Myndigheterna i Italien (Emilia-Romagna) och Spanien (Andalusien och Kastilien-La Mancha) anser att resurskostnaderna är relevanta endast om de bedömer att tillgången på vatten är knapp. Myndigheterna i Bulgarien och Tyskland (Berlin-Brandenburg) påpekar att det fortfarande inte har nåtts en gemensam överenskommelse om metoden för att beräkna miljö- och resurskostnader.

44

Åtta nationella och regionala myndigheter i de medlemsstater som omfattades av vår revision ansåg att kostnadstäckningen för vattentjänster inom jordbruket är ofullständig. En anledning till detta är att miljö- och resurskostnaderna (ännu) inte återspeglas i vattenpriserna. Kommissionen påpekade vid sin kontroll av vattenramdirektivets ändamålsenlighet (se punkt 11) att detta utgör en dold kostnad för samhället och sätter press på en potentiell inkomstkälla som skulle kunna användas för att finansiera åtgärder för att genomföra vattenramdirektivet.

Kommissionen anser att genomförandet av vattenramdirektivet går långsamt

45

Kommissionen är skyldig att övervaka medlemsstaternas genomförande av vattenramdirektivet. I detta syfte bedömer kommissionen hur genomförandet fortskrider (se punkt 09) vart tredje år, främst på grundval av medlemsstaternas rapporter, och offentliggör en egen genomföranderapport. Kommissionens senaste rapport (februari 2019) omfattade den andra omgången förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt och innehöll en EU-omfattande översikt och landsspecifika bedömningar med rekommendationer.

System för förhandsprövning

46

I ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar²⁶ rapporterades framstegen i fråga om att inrätta och driva system för förhandsprövning, såsom förbättringar av mätning, kontroll av vattenuttag, licenser och dataset för vattenuttag. Såsom våra iakttagelser bekräftar (punkterna 29 och 30) drogs emellertid slutsatsen i arbetsdokumentet att det behövs fler framsteg, särskilt i de medlemsstater där små uttag undantas från kontroller och/eller registrering men vattenförekomster utsätts för betydande tryck från vattenuttag och därför inte uppnår god status. I samma dokument drogs även slutsatsen att det inte hade gjorts några större framsteg i fråga om att förbättra statusen genom minskat uttagstryck sedan den första omgången förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt, men att det totala vattenuttaget dock hade minskat med omkring 7 % mellan 2002 och 2014.

Vattenpriser och kostnadstäckning

47

Under programperioden 2014–2020 infördes genom förordningen om gemensamma bestämmelser²⁷ så kallade förhandsvillkor för flera EU-fonder, inklusive för fonden för landsbygdsutveckling. Om ett förhandsvillkor inte hade uppfyllts den 30 juni 2017 hade kommissionen möjlighet att skjuta upp de mellanliggande betalningarna till den relevanta prioriteringen inom ett landsbygdsutvecklingsprogram tills korrigerande åtgärder hade vidtagits.

48

Ett av dessa villkor gäller vattensektorn. I praktiken beror finansieringen av bevattningsinvesteringar som planeras inom ramen för fokusområde 5a – ”Effektivisera vattenanvändningen inom jordbruket” – på om medlemsstaten eller regionen har en prispolitik för vatten som

1. ger förbrukarna tillräckliga incitament att använda vatten på ett effektivt sätt, och
2. tar hänsyn till kostnadstäckningen för vattentjänster.

49

På det hela taget anser kommissionen att förhandsvillkoren varit ett ändamålsenligt sätt att få medlemsstaterna att uppgradera sin prispolitik för vatten²⁸, och den konstaterar att ”åtgärder har vidtagits för definition av vattentjänster, beräkning av ekonomiska kostnader, mätning, genomförande av ekonomiska analyser och bedömning av både miljö- och resurskostnader”. Samtidigt erkänner kommissionen att kostnadstäckningen för vattentjänster är ofullständig i de flesta medlemsstater.

50

Trots de positiva effekter som förhandsvillkoret för vattensektorn gav under perioden 2014–2020 innehåller kommissionens förslag om en gemensam jordbrukspolitik för perioden efter 2020 inga förhandsvillkor.

Efterlevnad av vattenramdirektivet

51

Om kommissionen anser att en medlemsstat inte uppfyller sina skyldigheter enligt vattenramdirektivet, kan den inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten i EU-domstolen. I mål C-525/12²⁹ konstaterade domstolen att det står medlemsstaterna fritt att avgöra vilken policykombination och vilken finansiering som krävs för att uppnå målen i vattenramdirektivet. I enlighet med sin allmänna policy om överträdelser prioriterar kommissionen nu strukturella snarare än enskilda fall av bristande efterlevnad.

52

Kommissionen beslutade nyligen att ta upp särskilda frågor som kräver uppmärksamhet i skrivelser till samtliga medlemsstater. Mellan september 2020 och april 2021 skickade den skrivelser för att följa upp sin bedömning av den information som rapporterats i den andra omgången förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt. I dessa skrivelser identifierades uppenbara fall av bristande efterlevnad, och medlemsstaterna uppmanades att motivera dessa problem, korrigera dem eller förklara hur de redan hade åtgärdats eller skulle komma att åtgärdas i den tredje omgången förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt. I december 2020 översände kommissionen ytterligare en uppsättning skrivelser till samtliga medlemsstater där den specifikt tog upp deras mekanismer för att garantera efterlevnad och deras sanktioner för uttag och föroreningar från punktkällor/diffusa källor. Medlemsstaterna ombads att lämna närmare uppgifter om sina inhemska regler för vattenuttag enligt artikel 11.3 e i vattenramdirektivet.

Direktstöd inom ramen för GJP främjar inte effektiv vattenanvändning avsevärt

53

Enligt artikel 11 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ”miljöskyddskraven […] integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling”. Vi undersökte därför om målen för EU:s vattenpolitik återspeglades i de viktigaste finansieringsinstrumenten inom GJP.

54

Både de frikopplade ordningarna (inkomststöd) och de kopplade (arealbaserade) ordningarna ger stöd på grundval av den uppodlade arealen. Vi bedömde

1. om stödutbetalningarna var villkorade med en hållbar vattenanvändning, och
2. om de fungerade som ett incitament eller ett hinder för bevattning.

Inkomststödet genom GJP främjar inte en effektiv vattenanvändning eller vattenhållning

55

Utbetalningarna inom ramen för systemet för enhetlig arealersättning och ordningen för grundstöd är för närvarande neutrala när det gäller bevattning: de utgör varken ett incitament för effektiv vattenanvändning eller ett incitament för att bevattna eller använda mer vatten. När det gäller systemet för enhetlig arealersättning mottar alla stödmottagare och alla typer av grödor samma belopp per hektar i de tio medlemsstater som tillämpar detta system. När det gäller ordningen för grundstöd fastställs stödbeloppet i stället av medlemsstaterna, och det kan variera mellan stödmottagarna, delvis beroende på deras betalningshistorik inom GJP. I vissa medlemsstater (t.ex. Spanien och Grekland) kan stödet också variera beroende på vilken sorts jordbruksmark det rör sig om. Revisionsrätten har tidigare rapporterat³⁰ om de betydande skillnader som kvarstår i vissa medlemsstater, exempelvis Spanien.

56

Ingen av dessa två ordningar för direktstöd – och inte heller miljöanpassningsstödet – medför några skyldigheter för jordbrukarna när det gäller hållbar vattenanvändning. Miljöanpassning kan dock få indirekta positiva effekter genom kravet på att jordbrukare ska bevara permanent gräsmark (som till skillnad från åkermark normalt inte bevattnas). Miljöanpassningsstödet är också inriktat på att bevara terrasser, andra landskapselement och ekologiska fokusarealer, till exempel ouppodlade vegetationsremsor, som alla kan öka den naturliga vattenhållningen. Såsom vi rapporterade 2017³¹ ledde miljöanpassningsstödet endast till ändrade jordbruksmetoder på omkring 5 % av all jordbruksmark i EU.

57

GJP-stödet ger incitament till dränering av fält snarare än till vattenhållning. Inom GJP för perioden 2014–2020 berättigar dränerade torvmarker till inkomststöd, medan det i vissa fall fastställs vid inspektioner att uppodlade våta torvmarker inte är stödberättigande. Dränering av torvmarker har inte bara en negativ inverkan på grundvattenreserverna, utan leder också till växthusgasutsläpp³². I Europaparlamentets ändringsförslag till kommissionens förslag om en gemensam jordbrukspolitik för perioden efter 2020³³ räknas våtmarksslåtter (jord- och skogsbruk på våtmarker, främst torvmarker) som en jordbruksverksamhet som ger rätt till inkomststöd inom ramen för GJP.

EU främjar vattenintensiva grödor i vattenstressade områden genom frivilligt kopplat stöd

58

Frivilligt kopplat stöd används av alla medlemsstater utom Tyskland för att upprätthålla eller öka produktionen av vissa grödor inom sektorer som befinner sig i svårigheter³⁴. EU begränsar stödet till vissa specifika sektorer³⁵, bland annat vattenintensiva grödor såsom ris, nötter, frukt och grönsaker (se figur 12).

59

I EU-bestämmelserna om frivilligt kopplat stöd anges att ”allt stöd som beviljas […] ska vara förenligt med andra unionsåtgärder och annan unionspolitik”³⁶, vilket bör ge kommissionen en möjlighet att förkasta oförenliga ordningar. Kommissionen har inte bedömt de föreslagna åtgärdernas inverkan på vattenanvändningens hållbarhet.

60

Ingen av de medlemsstater/regioner som vi granskade hade infört åtgärder för att minska vattenanvändningen, såsom begränsningar av stöd i vattenstressade områden eller för skiften utan effektiva bevattningssystem.

61

Nio av de elva medlemsstater/regioner som omfattades av vår revision använder frivilligt kopplat stöd för grödor. Åtta stöder vattenintensiva grödor utan geografiska begränsningar. Därmed använder medlemsstaterna EU-finansiering till stöd för vattenintensiva grödor i vattenstressade områden. Av figur 13 framgår det att sex medlemsstater använder frivilligt kopplat stöd för vattenintensiva grödor i områden med hög eller mycket hög vattenstress.

Tvärvillkoren omfattar olagligt vattenuttag, men kontroller görs sällan och påföljderna är ringa

62

Tvärvillkoren kopplar direktstöd (och vissa andra GJP-utbetalningar) till vissa miljöskyldigheter. Ett av tvärvillkoren (GAEC 2) omfattar de tillståndsförfaranden för vattenuttag som fastställs av medlemsstaterna. De nationella/regionala myndigheterna kontrollerar 1 % av de angivna grupper av jordbrukare som bevattnar sina fält och utdömer påföljder (vanligtvis en minskning med 3 % av bidraget från ordningen för grundstöd eller systemet för enhetlig arealersättning) för dem som inte följer de nationella/regionala tillståndsförfarandena för vattenuttag.

63

I praktiken har arrangemangen inte förändrats särskilt mycket sedan vi rapporterade om detta 2014³⁷. GAEC 2 har en allmän lydelse: ”Följa tillståndsförfarandena för användning av vatten för bevattning”. Kommissionen har inte begärt att medlemsstaterna ska införa särskilda krav, till exempel installation av vattenmätare eller rapportering om vattenanvändning. GAEC har ingen inverkan på medlemsstater med bristfälliga tillståndsförfaranden. Det faktum att GAEC-skyldigheten inte gäller för alla GJP-stödmottagare (t.ex. stödmottagare inom ordningen för småbrukare, icke-årliga landsbygdsutvecklingsstöd eller stöd inom den samlade marknadsordningen för frukt och grönsaker eller oliver), liksom att medlemsstaterna inte utför adekvata kontroller, minskar dess potential ytterligare.

64

I kommissionens förslag till en gemensam jordbrukspolitik för perioden efter 2020 används fortfarande begreppet tvärvillkor (som dock har döpts om till ”villkorlighet”). Tillämpningsområdet utökas till att även omfatta stödordningen för småbrukare, men samtidigt utesluts mottagare av stöd genom den samlade marknadsordningen för vin.

65

Enligt subsidiaritetsprincipen står det medlemsstaterna fritt att genomföra och verkställa skyldigheten om vattentillstånd på det sätt som de anser vara lämpligt. Tio av de medlemsstater/regioner som omfattades av vår revision tillämpar GAEC 2 på ett selektivt sätt och utelämnar ofta vissa nationella eller regionala lagstadgade krav på vattenuttag från sina kontroller (figur 14).

66

Den enda kontroll som är gemensam för samtliga kontrollsystem som vi granskade är kravet på tillstånd för uttag av bevattningsvatten. I de flesta fall omfattar inspektionerna också en visuell kontroll av jordbruksskiften för att upptäcka olagligt uttag eller olaglig bevattning. Detta gäller Belgien (Flandern), Tyskland (Berlin-Brandenburg), Spanien (Andalusien och Kastilien-La Mancha), Italien (Emilia-Romagna), Ungern och Portugal. Tre av de elva medlemsstaterna och regionerna kontrollerar förekomsten av mätare: Belgien (Flandern), Frankrike (Centre-Val de Loire) och Cypern. Tio av de elva kontrollerade inte tillståndens innehåll, exempelvis största uttagsvolym och längsta bevattningstid (alla medlemsstater/regioner som omfattades av vår revision utom Belgien (Flandern)). En liknande svaghet rapporteras i utvärderingsstödstudien om GJP:s inverkan på vatten³⁸.

67

Den statistik om kontroller av tvärvillkor som medlemsstaterna rapporterar till kommissionen visar att det finns betydande skillnader både mellan länder och mellan regioner. I Spanien är till exempel den genomsnittliga andelen bristande efterlevnad betydligt högre för Kastilien-La Mancha än för Andalusien (figur 15). I alla medlemsstater/regioner för vilka vi erhöll uppgifter är andelen bristande efterlevnad av GAEC 2 lägre än andelen för andra kontroller av vattenuttag, vilket beskrivs i punkt 32 (se figur 15). Det finns en betydande risk för att fall av olagligt vattenuttag inte upptäcks vid kontroller av tvärvillkoren.

68

År 2013 uppmanade Europaparlamentet och rådet kommissionen³⁹ att övervaka medlemsstaternas införlivande och genomförande av vattenramdirektivet samt att lägga fram ett förslag i syfte att ta med relevanta delar av det direktivet i systemet för tvärvillkor. Kommissionen lade inte fram något förslag om att inkludera några delar av vattenramdirektivet i tvärvillkoren för 2014–2020. I förslaget om en gemensam jordbrukspolitik för perioden efter 2020 hänvisas det dock uttryckligen till vattenramdirektivets artikel om reglering av vattenuttag⁴⁰, vilket gör sådan reglering till ett föreskrivet verksamhetskrav (verksamhetskrav 1) enligt de nya reglerna om villkor. Det skapar en tydlig koppling mellan vattenramdirektivet och GJP-utbetalningar till jordbrukare och skulle kunna ge artikeln större tyngd.

Fonderna för landsbygdsutveckling och marknadsåtgärder främjar inte hållbar vattenanvändning avsevärt

69

Utöver direktstöd finansierar GJP också jordbrukares investeringar i fasta tillgångar och stöder särskilda åtgärder, bland annat åtaganden om vissa jordbruksmetoder. En del investeringar och åtgärder har en positiv inverkan på vattenanvändningen, medan andra ökar vattenanvändningen (se även figur 16). Finansieringen av system för jordbruksrådgivning eller samarbetsprojekt kan också påverka vattenanvändningen indirekt.

Landsbygdsutvecklingsprogrammen används sällan för att förbättra vattenkvantiteten

70

Genom landsbygdsutvecklingsprogram kan de nationella eller regionala myndigheterna ge stöd till

1. jordbruksmetoder eller grön infrastruktur som påverkar vattentillgången i jordbruksmark positivt (åtgärder för vattenhållning),
2. jordbrukare för deras merkostnader och förlorade inkomster till följd av genomförande av krav enligt vattenramdirektivet,
3. infrastruktur för rening av avloppsvatten så att vatten kan återanvändas för bevattning.

Vi undersökte i vilken utsträckning dessa möjligheter utnyttjas.

71

Medlemsstaterna kan använda landsbygdsutvecklingsmedel för att finansiera naturliga vattenhållningsåtgärder (se figur 17). Fem av de medlemsstater/regioner som ingick i vår revision utnyttjar denna möjlighet:

• Belgien (Flandern), Spanien (Andalusien), Ungern, Italien (Emilia-Romagna) och Portugal har finansierat åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk⁴¹ vars främsta syfte är att bevara marken, bygga upp organiskt material och minska erosionen, för att därigenom bidra till ökad vattenhållning.
• Belgien (Flandern) har finansierat ett projekt som rör grön infrastruktur för vattenhållning⁴², och Ungern har finansierat åtta projekt.

72

Naturliga vattenhållningsåtgärder kan ge flera fördelar, bland annat grundvattenbildning, hantering av torka och minskad översvämningsrisk. De har emellertid en begränsad effektivitet om de används i ett litet område⁴³. Sju av de elva medlemsstater/regioner som ingick i vår revision finansierar inte sådana åtgärder genom landsbygdsutvecklingsåtgärder (se även figur 18).

73

Medlemsstaterna kan använda medel för landsbygdsutveckling⁴⁴ för att kompensera jordbrukare för merkostnader och inkomstbortfall som uppstår till följd av krav i en förvaltningsplan för avrinningsdistrikt. Ingen av medlemsstaterna/regionerna i vår revision utnyttjade denna möjlighet.

74

De nationella/regionala myndigheterna kan låta stöd för investeringar i infrastruktur för återanvändning av avloppsvatten för bevattning ingå i sina landsbygdsutvecklingsprogram⁴⁵. Fem av de medlemsstater/regioner som vi granskade inkluderade inte detta alternativ i sina landsbygdsutvecklingsprogram. I tre medlemsstater/regioner ingår det som en komponent i en delåtgärd men har dock inte använts för att finansiera några projekt. Två medlemsstater har finansierat relevanta projekt (se ruta 2).

EU:s finansiering av bevattningsprojekt innehåller otillräckliga garantier mot ohållbar vattenanvändning

75

Olika former av EU-finansiering används för att finansiera bevattningsprojekt. Medlemsstaterna kan använda medel för landsbygdsutveckling för investeringar i fysiska tillgångar eller stöd inom ramen för den samlade marknadsordningen inom vissa sektorer (frukt och grönsaker, oliver och olivolja, vin) för att finansiera modernisering eller en första installation av bevattningsutrustning (t.ex. hos jordbruksföretag) eller infrastruktur (t.ex. nätverk).

76

Vi undersökte följande:

1. I vilken utsträckning dessa medel används för att stödja bevattningsprojekt.
2. Huruvida kommissionen och medlemsstaterna har infört åtgärder mot ohållbar vattenanvändning.
3. Huruvida medlemsstaterna har kontrollerat de respektive kraven.

77

Modernisering av befintliga bevattningssystem kan effektivisera vattenanvändningen, till exempel genom reparation av läckande kanaler, övertäckning av öppna kanaler för att minska avdunstningen eller byte till effektivare bevattningssystem. Effektivitetsförbättringar leder dock inte alltid till vattenbesparingar i slutändan, eftersom det sparade vattnet kan omdirigeras till andra användningsområden, såsom mer vattenintensiva grödor eller bevattning av ett större område. Detta kallas ibland för rekyleffekt (eller rebound effect på engelska)⁴⁶. Dessutom kan effektivare bevattning leda till att mindre ytvatten återgår till floder, vilket minskar basflödena till fördel för nedströmsanvändare och känsliga ekosystem – en företeelse som brukar kallas för ”den hydrologiska paradoxen”⁴⁷.

78

Installation av ny bevattningsinfrastruktur som utökar den bevattnade arealen kommer sannolikt att öka trycket på sötvattenresurserna, såvida inte systemet använder regnvatten eller återvunnet vatten. I kommissionens utvärderingsstödstudie om GJP:s inverkan på vatten (se fotnot 38) bekräftades denna risk, och det konstaterades att det än så länge är svårt att garantera att investeringar i bevattning gynnar vattenförekomster, särskilt om den bevattnade arealen ökar på platser med stressade vattenförekomster.”

Investeringsstöd genom landsbygdsutvecklingsprogram

79

Alla utom en av de medlemsstater/regioner som vi granskade använde landsbygdsutvecklingsfonder för att finansiera investeringar som påverkar vattenanvändningen (se figur 18). Nya bevattningsanläggningar och ny bevattningsinfrastruktur är stödberättigande i alla tio medlemsstater/regioner, och investeringar i uttagsinfrastruktur (t.ex. brunnar) är stödberättigande i minst tre av dem. Hälften av de 24 landsbygdsutvecklingsprogrammen i vårt ytterligare urval tillät investeringar i ny bevattningsinfrastruktur.

80

Ejflus stöd för investeringar i bevattning omfattas av EU-bestämmelsernas villkor⁴⁸ (se figur 19). Medlemsstaterna kan också fastställa ytterligare krav. För vissa investeringar kräver tre medlemsstater/regioner som omfattades av vår revision potentiella vattenbesparingar på över 5 %. För ny bevattningsinfrastruktur kräver fem medlemsstater/regioner bevis på äganderätt till marken och/eller ett giltigt tillstånd för vattenuttag.

81

En del av de krav som beskrivs i figur 19 förklaras inte närmare i lagtexterna. I vattenramdirektivet förklaras till exempel inte vad som menas med kvantitativ status för ytvattenförekomster. Medlemsstaterna måste därför definiera vad de anser vara en ”lägre än god” status av kvantitativa skäl när det gäller ytvattenförekomster. I åtta av de elva medlemsstater/regioner som revisionen omfattade framgår det inte tydligt på vilket sätt eller huruvida detta definieras. Kommissionen har tillhandahållit icke-bindande riktlinjer i denna fråga⁴⁹. Medlemsstaterna gör också olika tolkningar av vad en utvidgning av bevattningsareal är, eftersom de kan inkludera areal som nyligen bevattnats som bevattnad areal. En del anser att ”nyligen” är upp till fem år tillbaka, medan andra tolkar det som så långt tillbaka som 2004.

82

Eftersom EU:s regler tillåter flera möjliga tolkningar och undantag (se figur 19) finns det en risk för att EU finansierar bevattningsprojekt som strider mot vattenramdirektivets mål. För GJP perioden efter 2020 föreslog kommissionen en viss förenkling av villkoren för finansiering av bevattningsprojekt. Investeringar i bevattning skulle uttryckligen uteslutas från finansiering om de inte var förenliga med uppnåendet av vattenramdirektivets mål att uppnå en god status. Utökning av bevattningsareal skulle inte vara stödberättigande om bevattningen påverkar vattenförekomster vars status fastställts vara lägre än god⁵⁰. Det skulle vara upp till medlemsstaterna att införliva detta i sina villkor för stödberättigande.

83

Efterlevnaden av villkoren i figur 19 kontrolleras inte noggrant. Åtta av de medlemsstater/regioner som vi granskade uppger att de kontrollerar de grundläggande kraven (såsom behovet av vattenmätning och potentiella vattenbesparingar) på grundval av projektansökan eller i efterhand. Sju medlemsstater/regioner tillhandahöll dokumentation om efterhandskontroller av faktiska vattenbesparingar. I fyra fall gick det inte att utläsa av dokumentet hur ökningen av den bevattnade arealen bedöms. Vi bad två medlemsstater/regioner om mer detaljerad projektinformation. I den dokumentation som vi mottog som svar var det ibland oklart hur kraven kontrollerades: vi fann inga bevis alls för vissa kontroller, inklusive grundläggande kontroller av vattenmätning eller potentiella vattenbesparingar.

Den samlade marknadsordningen

84

EU finansierar också bevattningsinfrastruktur genom den samlade marknadsordningen för tre sektorer: frukt och grönsaker, oliver och olivolja samt vin. Frukt- och grönsakssektorn får stöd för bevattningsinfrastruktur i tio av de elva medlemsstater/regioner som ingick i vår revision, sektorn för oliver och olivolja i två och vinsektorn i tre. Samtliga medlemsstater/regioner erbjuder stöd både för ny infrastruktur och för modernisering av befintliga system – med undantag för sektorn för oliver och olivolja, där endast förbättringar är berättigade till EU-stöd. Reglerna för investeringar som finansieras inom ramen för en samlad marknadsordning skiljer sig från reglerna för landsbygdsutveckling.

85

Under de senaste åren har finansieringen av bevattningsprojekt inom frukt- och grönsakssektorn varit högst i Spanien (Andalusien) och Portugal (se figur 20). I Frankrike och Cypern har utnyttjandet av de tillgängliga åtgärderna varit litet. I Italien (Emilia-Romagna) kunde myndigheterna inte tillhandahålla uppgifter om bevattningsprojekt och tillhörande finansiering, kontroller och påföljder.

86

Investeringar för att minska vattenanvändningen inom frukt- och grönsakssektorn bör, om de finansieras under rubriken ”Investeringar som gynnar miljön”⁵¹

• minska vattenanvändningen med minst 5 % i droppbevattningssystem eller liknande system, och
• inte medföra en nettoutvidgning av den bevattnade arealen, om inte den totala vattenförbrukningen för bevattningsändamål på hela jordbruksföretaget, inbegripet den utvidgade delen, förblir under den genomsnittliga vattenförbrukningen för de fem år som föregick investeringen.

87

Bevattningsinfrastruktur kan också finansieras under andra rubriker, till exempel ”Produktionsplanering”. När så är fallet kräver inte EU:s regler några åtgärder mot ohållbar vattenanvändning, vilket de gör för Ejflu-finansiering (se punkt 80). I Spanien (Andalusien) gällde 98 % av 2018 års utgifter för åtgärder som rör bevattning och hållbar vattenanvändning produktionsplaneringsprojekt. Tre av de elva medlemsstater som vi granskade gick utöver EU:s regler och fastställde ytterligare krav för vissa eller alla bevattningsprojekt (figur 21).

88

Medlemsstaternas myndigheter kontrollerar inte tillräckligt att villkoren för investeringar som gynnar miljön uppfylls (punkt 86). Efter att ha granskat riktlinjer, administrativa checklistor och rapporter från kontroller på plats fann vi i de flesta medlemsstater/regioner inga bevis för att efterlevnaden av miljökraven för finansiering genom den samlade marknadsordningen kontrolleras.

89

Totalt sett tillämpas färre skyddsåtgärder för miljön i samband med finansieringen genom samlade marknadsordningar för ny bevattningsinfrastruktur och förbättringar av befintliga system jämfört med vad som är fallet för Ejflu. Vissa typer av investeringar omfattas av villkor om vattenbesparingar och ökning av bevattnad areal, men det finns inga krav på att en vattenmätare ska installeras före eller som en del av en investering.

Slutsatser och rekommendationer

90

EU införde vattenramdirektivet år 2000 i syfte att alla EU:s vattenförekomster skulle uppnå ”god” status senast 2015 eller (med motiverade undantag) 2027. Detta omfattade även mål i fråga om vattenkvantitet. Vår revision visade att stödet till jordbruket inte hade anpassats till de vattenpolitiska målen på att konsekvent sätt.

91

Samtidigt som åtgärder mot ohållbar vattenanvändning föreskrivs görs ofta undantag för jordbruksproduktion inom EU:s vattenpolitik. Sedan 2009 har medlemsstaterna gjort framsteg när det gäller att inrätta system för förhandsprövning av vattenuttag, system för att upptäcka olaglig vattenanvändning och prissättningsmekanismer som kan ge incitament till en effektivare användning av vatten. Följande bör dock noteras:

• Det finns fortfarande många undantag för jordbrukare när det gäller tillstånd för vattenuttag i de medlemsstater som vi granskade (även i vattenstressade områden) (punkterna 27–30).
• Många medlemsstater tillämpar inte principen om kostnadstäckning för vattentjänster inom jordbruket, vilket de gör inom andra sektorer (punkterna 36–44).

92

Kommissionen övervakar medlemsstaternas genomförande av vattenramdirektivet och anser att det skulle kunna gå snabbare (punkterna 45–52).

Rekommendation 1 – Begär motiveringar för undantag från genomförandet av vattenramdirektivet inom jordbruket

Kommissionen bör

uppmana medlemsstaterna att motivera vattenprisnivåer för jordbruket och undantag från kravet på förhandsprövning av vattenuttag samt förklara varför de dragit slutsatsen att dessa faktorer inte påverkar vattenförekomsternas status på ett betydande sätt.

Tidsram: 2025.

93

Ordningarna för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) omfattar inga direkta skyldigheter för jordbrukare när det gäller hållbar vattenanvändning. EU:s regler om frivilligt kopplat stöd gör det möjligt för medlemsstaterna att finansiera vattenintensiva grödor i vattenstressade regioner utan några kontroller eller miljöskyddsåtgärder. Det förhandsvillkor för vattensektorn som gäller finansiering av landsbygdsutveckling har lett till att medlemsstaterna har uppgraderat sin prispolitik för vatten. Det är emellertid sannolikt att förhandsvillkor inte längre kommer att tillämpas i GJP efter 2020 (punkterna 47–49 och 53–61).

94

Flera medlemsstater använder frivilligt kopplat stöd för att finansiera vattenintensiva grödor i vattenstressade områden (punkterna 60 och 61).

95

Det andra tvärvillkoret om god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC 2) kan minska överutnyttjandet av vattenresurser inom jordbruket genom att uppmuntra jordbrukarna att respektera medlemsstaternas tillståndsförfaranden för vattenuttag. EU:s regler föreskriver dock inte en skyldighet att uppfylla tvärvillkor för alla jordbrukare som får GJP-stöd, och medlemsstaterna använder i relativt begränsad utsträckning GAEC 2 för att skydda sina vattenresurser. Ingen av de medlemsstater som omfattades av vår revision genomför heltäckande kontroller av GAEC 2-kraven (punkterna 62–68).

Rekommendation 2 – Koppla utbetalningar inom GJP till efterlevnad av miljönormer

Kommissionen bör

1. bevilja landsbygdsutvecklingsstöd för investeringar i bevattning på villkor att en politik genomförs som ger incitament till hållbar vattenanvändning i medlemsstaterna,
2. koppla alla GJP-utbetalningar till jordbrukare, även de som gjorts genom den samlade marknadsordningen, till uttryckliga miljökrav avseende hållbar vattenanvändning, även genom villkorlighet,
3. kräva åtgärder som förhindrar ohållbar vattenanvändning för grödor som finansieras genom frivilligt kopplat stöd.

Tidsram: 2023 (början av den nya GJP-perioden).

96

Kommissionen har delvis införlivat principerna om hållbar vattenanvändning i reglerna för finansieringsmekanismerna inom GJP, såsom landsbygdsutveckling och marknadsstöd. Landsbygdsutvecklingsmedel kan användas för att finansiera jordbruksmetoder och infrastruktur som ökar vattenkvantiteten. Finansiering av landsbygdsutveckling och marknadsstöd kan också användas för att finansiera bevattningsprojekt. Utbetalningar av denna typ är kopplade till vissa skyldigheter. EU tillämpar emellertid olika regler för olika program, vilket möjliggör olika tolkningar och undantag (punkterna 69–89).

97

Medlemsstaterna har delvis använt landsbygdsutvecklingsstöd och marknadsstöd för att ge incitament till hållbar vattenanvändning inom jordbruket. Vi konstaterade följande:

• Landsbygdsutvecklingsprogram stöder sällan åtgärder för vattenhållning och infrastruktur för återanvändning av vatten (punkterna 70–72).
• EU-medel används för att stödja nya bevattningsprojekt i de medlemsstater/regioner som vi granskade (punkterna 75–79 och 84–85).
• Medlemsstaterna kontrollerar inte i tillräcklig utsträckning efterlevnaden av miljövillkoren i samband med finansiering av landsbygdsutveckling och marknadsstöd (punkterna 80–83 och 86–89).

98

Kommissionens förslag till en gemensam jordbrukspolitik för perioden efter 2020 skulle uttryckligen utesluta finansiering av investeringar i bevattning som inte är förenliga med vattenramdirektivets mål att uppnå en god status. Utökning av bevattningsareal skulle inte vara stödberättigande om vattenförekomster vars status fastställts vara lägre än god påverkas (punkt 82).

Rekommendation 3 – Använd EU-medel för att förbättra vattenförekomsternas kvantitativa status

Kommissionen bör

1. när den godkänner medlemsstaternas strategiska planer inom GJP se till att de tillämpar reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2020 så att finansierade bevattningsprojekt bidrar till att vattenramdirektivets mål uppnås,
2. utvärdera hur landsbygdsutvecklingsfinansiering och marknadsstöd påverkar vattenanvändningen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2020.

Tidsram: 2023 (början av den nya GJP-perioden) och 2026 (interimsutvärdering).

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Samo Jereb som ordförande, i Luxemburg den 14 juli 2021.

Förkortningar

EEA: Europeiska miljöbyrån.

Ejflu: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

GAEC: god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

GJP: den gemensamma jordbrukspolitiken.

OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

SMR: föreskrivet verksamhetskrav.

Ordlista

Copernicus: EU:s jordobservations- och övervakningssystem, som samlar in och behandlar data från satelliter och markbaserade sensorer för att tillhandahålla miljö- och säkerhetsinformation.

direktstöd: en utbetalning av jordbruksstöd, till exempel arealrelaterat stöd, som görs direkt till jordbrukarna.

frikopplat stöd: EU-stöd till jordbrukare som inte är knutet till produktion av en viss produkt.

frivilligt kopplat stöd: ett frivilligt sätt för medlemsstaterna att betala ut EU-medel som direktstöd till jordbruket, på grundval av produktionsvolymer, till jordbrukare som väljer att ansöka på denna grund.

föreskrivet verksamhetskrav: en regel på EU-nivå eller nationell nivå om hur jordbruksmark ska förvaltas på ett sätt som skyddar folk-, djur- och växthälsan, säkrar djurs välbefinnande och skyddar miljön.

förvaltningsplan för avrinningsdistrikt: dokument om förvaltningen av ett visst avrinningsområde i EU, med en beskrivning av de åtgärder som planeras för att uppnå målen i vattenramdirektivet.

god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden: det skick i vilket jordbrukare måste hålla all jordbruksmark, i synnerhet mark som för tillfället inte används för produktion, för att få vissa typer av GJP-stöd; här ingår även frågor såsom vatten- och markförvaltning.

kontroll av ändamålsenligheten: en utvärdering för att identifiera eventuella överlappningar, luckor, inkonsekvenser eller föråldrade åtgärder i regelverket för ett visst politikområde.

konvergens: en process för att anpassa jordbrukares rätt att erhålla stöd så att de återspeglar nationella eller regionala genomsnitt i syfte att säkerställa en rättvisare fördelning av direktstöd till jordbruket.

kostnadstäckning: principen om att användaren av en tjänst ska betala kostnaden för tjänsten och att tjänsteleverantörens totala intäkter ska vara lika med (eller överstiga) kostnaden för leveransen.

kvantitativ status: ett uttryck för i vilken grad en vattenförekomst påverkas, direkt och indirekt, av uttag.

landsbygdsutvecklingsprogram: en samling nationella eller regionala fleråriga mål och åtgärder som godkänts av kommissionen för genomförandet av EU:s landsbygdsutvecklingspolitik.

miljöanpassningsstöd: arealbaserat stöd till jordbruksmetoder som gynnar miljön och klimatet.

ordningen för grundstöd: en EU-ordning för jordbruket som innebär att jordbrukare får stöd utifrån stödberättigande markareal.

tvärvillkor: en mekanism som innebär att stödet till jordbrukare är beroende av att de uppfyller krav i fråga om miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd samt markförvaltning.

uttag: avlägsnande eller avledning av vatten från en vattenmiljö.

vattenförekomst: en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka, eller en avgränsad volym grundvatten.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59355

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller utgifterna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning III, Hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Samo Jereb är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Joëlle Elvinger med stöd av Ildikó Preiss (kanslichef) och Charlotta Törneling (attaché), Emmanuel Rauch (förstechef), Els Brem (uppgiftsansvarig), Paulo Braz (biträdande uppgiftsansvarig) samt Greta Kapustaite, Georgios Karakatsanis, Szilvia Kelemen, Dimitrios Maniopoulos, Dainora Venckeviciene och Krzysztof Zalega (revisorer). Thomas Everett tillhandahöll språkligt stöd. Marika Meisenzahl bidrog med grafiskt stöd.

Slutnoter

¹ Världsbanken, Renewable internal freshwater resources per capita (cubic meters) – European Union.

² Europeiska kommissionen – JRC, World Atlas of Desertification, Change in aridity - shifts to drier conditions.

³ Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning (COM(2021) 82 final).

⁴ Europeiska miljöbyrån, Water and agriculture: towards sustainable solutions, EEA:s rapport 17/2020.

⁵ Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

⁶ Europeiska kommissionen, Status of implementation of the WFD in the Member States.

⁷ Artikel 18 i direktiv 2000/60/EG.

⁸ Europeiska kommissionen, SWD(2019) 30 final, European Overview – River Basin Management Plans.

⁹ Europeiska kommissionen, EU Water Legislation – Fitness Check.

¹⁰ Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans, KOM(2010) 672 slutlig.

¹¹ Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), COM(2018) 392 final.

¹² Europeiska kommissionen, indikatorer för GJP – Financing the Common Agricultural Policy.

¹³ Europeiska kommissionen, SWD(2020) 168 final.

¹⁴ Europeiska kommissionen, Voluntary coupled support - Review by the Member States of their support decisions applicable as from claim year 2020.

¹⁵ Bio by Deloitte (i samarbete med ICF och Cranfield University), Optimising water reuse in the EU - Final report prepared for the European Commission (DG ENV), del I.

¹⁶ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten (EUT L 177, 5.6.2020, s. 32).

¹⁷ Europeiska kommissionen, SWD(2018) 249 final/2 – 2018/0169 (COD).

¹⁸ Hållbar vattenförvaltning – Rådets slutsatser, den 17 oktober 2016.

¹⁹ Revisionsrättens särskilda rapport 04/2014 Integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken: delvis en framgång, revisionsrättens särskilda rapport 23/2015 Vattenkvaliteten i Donaus avrinningsområde: framsteg har gjorts i genomförandet av ramdirektivet för vatten men det återstår fortfarande en hel del att göra, revisionsrättens särskilda rapport 03/2016 Bekämpning av eutrofieringen i Östersjön: fler och mer ändamålsenliga åtgärder krävs.

²⁰ Artikel 11.3 e i direktiv 2000/60/EG.

²¹ Artikel 9 i direktiv 2000/60/EG.

²² OECD, Drying Wells, Rising Stakes: Towards Sustainable Agricultural Groundwater Use.

²³ WWF, Illegal water use in Spain: Causes, effects and solutions.

²⁴ Den andra förvaltningsplanen för Donaus avrinningsdistrikt (2015), punkt 2, s. 10.

²⁵ Europeiska kommissionen, Common Implementation Strategy for the Water Framework Directive: Guidance document no. 1 – Economics and the environment och Information Sheet on Assessment of the Recovery of Costs for Water Services for the 2004 River Basin Characterisation Report (Art 9).

²⁶ Europeiska kommissionen, SWD(2019) 30 final.

²⁷ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

²⁸ Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av vattendirektivet (2000/60/EG) och översvämningsdirektivet (2007/60/EG), COM(2019) 95 final.

²⁹ Domstolens dom av den 11 september 2014 i mål C-525/12.

³⁰ Revisionsrättens särskilda rapport 10/2018 Ordningen för grundstöd för jordbrukare är operativt sett på rätt väg men har endast i begränsad utsträckning lett till förenkling, mer riktat stöd och konvergens av stödnivåer.

³¹ Revisionsrättens särskilda rapport 21/2017 Miljöanpassningsstödet: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende.

³² Ståndpunktsdokument, Peatlands in the EU.

³³ Europaparlamentets ändringar antagna den 23 oktober 2020 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler för stöd till strategiska planer.

³⁴ Europeiska kommissionen, Voluntary coupled support - Review by the Member States of their support decisions applicable as from claim year 2020.

³⁵ Artikel 52.2 i förordning (EU) nr 1307/2013.

³⁶ Artikel 52.8 i förordning (EU) nr 1307/2013.

³⁷ Punkterna 38–48 i revisionsrättens särskilda rapport 04/2014 Integrering av EU:s vattenpolitikmål i den gemensamma jordbrukspolitiken: delvis en framgång.

³⁸ GD AGRI och EEIG Alliance Environnement, Evaluation of the impact of the CAP on water – Final report.

³⁹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549), gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om tvärvillkor.

⁴⁰ Artikel 11.3 e i direktiv 2000/60/EG.

⁴¹ Artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

⁴² Artikel 17.1 d i förordning (EU) nr 1305/2013.

⁴³ Europeiska miljöbyråns rapport 17/2020, s. 68.

⁴⁴ Artikel 30 i förordning (EU) nr 1305/2013.

⁴⁵ Artikel 17 i förordning (EU) nr 1305/2013.

⁴⁶ OECD (2016), Mitigating Droughts and Floods in Agriculture: Policy Lessons and Approaches, OECD Studies on Water, OECD Publishing, Paris.

⁴⁷ Europeiska miljöbyråns rapport 17/2020.

⁴⁸ Artikel 46 i förordning (EU) nr 1305/2013.

⁴⁹ Vägledningsdokument: Support through the EAFRD for investments in irrigation (version: november 2014).

⁵⁰ Artikel 68.3 f i COM(2018) 392 final.

⁵¹ I enlighet med artikel 3.4 sista stycket i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/892 av den 13 mars 2017 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 138, 25.5.2017, s. 57).

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59355

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021

PDF	ISBN 978-92-847-6682-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/02736	QJ-AB-21-022-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-6714-4	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/959257	QJ-AB-21-022-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2021.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

Följande bilder får användas om upphovsrättsinnehavarens namn, källan och fotografernas/arkitekternas namn (där uppgifterna nämns) anges:

Figur 1: © World Resources Institute, Aqueduct, hämtad 22.3.2021.

Figurerna 5, 9, 14, 18 och 20: Ikoner gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Figur 13: © Europeiska revisionsrätten och World Resources Institute, Aqueduct, hämtad 22.3.2021.

Figur 17:

Bild överst till vänster: © Europeiska unionen, Europeiska kommissionen 2021/Xavier Lejeune.

Bild överst till höger: © Europeiska unionen, Europeiska kommissionen 2021/Lukasz Kobus.

Bild nederst till vänster: © Europeiska unionen, Europeiska kommissionen 2021/Michal Cizek.

Bild nederst till höger: © Europeiska unionen, Europeiska kommissionen 2021/Pedro Rocha.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.