Ökenspridning i EU: ett växande hot som kräver ökade insatser

Sammanfattning

I

Ökenspridning, en form av markförstöring i torra områden, är ett ökande hot i EU som inverkar stort på markanvändningen. Begreppet ökenspridning används vanligen för att beskriva mänskliga och klimatrelaterade processer som leder till problem som påverkar torra områden, såsom minskad livsmedelsproduktion, ofruktbar jord, försämring av markens naturliga motståndskraft och försämrad vattenkvalitet. Klimatförändringsprognoserna i Europa visar att risken för ökenspridning ökar. Heta halvöknar finns redan i södra Europa, där klimatet håller på att förändras från tempererat till torrt. Detta fenomen sprids norrut. Den långa perioden med höga temperaturer och låg nederbörd i Europa under sommaren 2018 påminde oss om hur viktig den här frågan är.

II

Vi undersökte om risken för ökenspridning i EU hanteras ändamålsenligt och effektivt. Vi bedömde om kommissionen hade använt tillgängliga uppgifter på ett lämpligt sätt och om EU:s åtgärder för att bekämpa ökenspridning hade varit samstämmiga. Vi granskade projekt som rör ökenspridningen i EU, och undersökte sannolikheten att EU kommer att kunna uppfylla sitt åtagande om att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030. Markförstöringsneutralitet innebär att mängden och kvaliteten på markresurserna förblir stabila eller ökar.

III

Vi drar slutsatsen att trots att ökenspridning och markförstöring utgör aktuella och ökande hot i EU har kommissionen inte en klar bild av dessa utmaningar, och de åtgärder som vidtas för att bekämpa ökenspridning är inte samstämmiga. Kommissionen har inte bedömt framstegen mot att uppfylla åtagandet om att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030.

IV

Kommissionen och medlemsstaterna samlar visserligen in uppgifter om olika faktorer som påverkar ökenspridning och markförstöring, men kommissionen har inte analyserat uppgifterna för att göra en slutlig bedömning av ökenspridning och markförstöring i EU.

V

Det finns ingen enhetlig strategi om ökenspridning och markförstöring på EU-nivå. I stället finns ett antal strategier, handlingsplaner och utgiftsprogram, till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken, EU:s skogsstrategi och EU:s strategi för klimatanpassning, som visserligen har betydelse för bekämpningen av ökenspridning, men inte är direkt inriktade på detta.

VI

EU-projekt med betydelse för begränsningen av ökenspridning finns inom olika EU-politikområden, främst landsbygdsutveckling, men även miljö- och klimatåtgärder, forskning och regionalpolitik. Dessa projekt kan bidra till att bekämpa ökenspridningen, men är kanske inte hållbara på lång sikt.

VII

År 2015 åtog sig EU och dess medlemsstater att uppnå markförstöringsneutralitet i EU till 2030. Ingen fullständig bedömning har dock gjorts av markförstöring på EU-nivå, och man har inte heller enats om en metod för hur en sådan bedömning ska göras. Det har inte funnits någon samordning mellan medlemsstaterna, och kommissionen har inte lämnat praktisk vägledning om denna fråga. Det finns ännu ingen tydlig, gemensam vision i EU om hur markförstöringsneutralitet ska uppnås till 2030.

VIII

Baserat på ovanstående ger vi rekommendationer till kommissionen, som syftar till att förbättra förståelsen av markförstöring och ökenspridning i EU, bedöma behovet av att stärka EU:s rättsliga ram för markfrågor och få kommissionen att öka ansträngningarna för att infria EU:s och medlemsstaternas åtagande att uppnå markförstöringsneutralitet i EU till 2030.

Inledning

Ökenspridning i EU – ett ökande hot till följd av klimatförändringar och mänsklig aktivitet

01

EU påverkas alltmer av ökenspridning. Risken för ökenspridning är allvarligast i södra Portugal, delar av Spanien och södra Italien, sydöstra Grekland, Malta, Cypern och i de områden som gränsar till Svarta havet i Bulgarien och Rumänien. Undersökningar visar att dessa områden ofta påverkas av markerosion, försaltning, minskning av det organiska kolinnehållet i marken, förlust av markens biologiska mångfald och jordskred¹. Den långa perioden med höga temperaturer och låg nederbörd i Europa under sommaren 2018 påminde oss om hur viktig den här frågan är.

02

Ökenspridning är en form av markförstöring i torra områden. Begreppet ökenspridning används för att beskriva mänskliga och klimatrelaterade processer som leder till problem i torra områden, exempelvis minskad livsmedelsproduktion, ofruktbar jord, försämring av markens naturliga motståndskraft och försämrad vattenkvalitet (se ruta 1).

03

Ökenspridning orsakas av både mänsklig aktivitet och klimatförändringar.

• Mänsklig aktivitet: Överanvändning eller ineffektiv användning av vatten, till exempel till följd av dåliga bevattningstekniker, minskar den övergripande vattenförsörjningen i ett område, vilket kan leda till förlust av växtlighet och slutligen till ökenspridning. Överbetning och avskogning⁸ kan leda till ökenspridning, eftersom den växtlighet som skyddar marken och håller den fuktig och fruktbar försvinner eller skadas. Undersökningar har visat att nedläggning av mark kan vara en faktor som gör marken mer sårbar för markförstöring och ökenspridning⁹. Men avsaknad av mänsklig aktivitet kan också innebära fördelar i form av återhämtning av mark, ökad biologisk mångfald eller aktiv återbeskogning¹⁰.
• Klimatförändringar: Förstöring av torra områden (och således ökenspridning) tenderar att öka allteftersom medeltemperaturerna stiger och torka och andra allvarliga väderfenomen blir vanligare och intensivare på grund av klimatförändringen (se punkt 9). Extremt torr mark är känslig för erosion, bland annat vid plötsliga översvämningar, då de översta jordlagren snabbt spolas bort vilket ytterligare försämrar marktäcket¹¹.

04

Ökenspridning kan i sin tur även påverka klimatförändringen på ett negativt sätt.

• När marken förstörs släpps växthusgaser ut i atmosfären, med risk för ytterligare klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald (se figur 1). Kollager i biomassa och mark riskerar att frigöras till atmosfären till följd av förväntade ökningar av intensiteten i stormar, bränder, markförstöring och skadedjursangrepp¹².
• Vid markåterställning absorberas växthusgaser gradvis från atmosfären genom att träd och växtlighet tillåts växa. Dessa växter kan sedan absorbera mer kol. I områden där marken är förstörd kan inte den här processen fungera, vilket i sin tur innebär att kolet inte absorberas från atmosfären.

05

År 2008 utförde Europeiska miljöbyrån en undersökning¹³ om ökenspridning i södra, centrala och östra Europa, som täckte ett område på 1,68 miljoner km². Under 2017 gjordes en uppföljande undersökning¹⁴ baserat på samma metod. Denna forskning visade att den del av territoriet där känsligheten är hög eller mycket hög för ökenspridning hade ökat med 177 000 km² – ett område som ungefär motsvarar Grekland och Slovakien tillsammans – på mindre än ett årtionde (se tabell 1).

Tabell 1

Känslighet för ökenspridning i södra, centrala och östra Europa, 2008 och 2017

	2008		2017		Skillnader mellan 2008 och 2017
	Antal tusen km2	%	Antal tusen km2	%	Antal tusen km2	%
Mycket hög	10	1	28	2	+18	+1.1
Hög	224	13	383	23	+159	+9.5
Måttlig	419	25	381	23	-38	-2.2
Låg	560	33	475	28	-85	-5.1
Mycket låg	467	28	413	24	-54	-3.2
TOTALT	1 680	100	1 680	100	-	-

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av Prăvălie m.fl., 2017.

06

Baserat på uppföljningsundersökningen visar figur 2 hur situationen försämras i södra Europa och Balkan.

07

Cypern, som inte omfattades av den ovannämnda undersökningen, är särskilt hårt drabbat: undersökningar har visat att 99 % av landet är sårbart för ökenspridning¹⁶. Bilaga I innehåller kartor som visar känslighet för ökenspridning i de fem medlemsstater som vi besökte (se punkt 26).

Klimatscenarier bekräftar att EU blir mer sårbart för ökenspridning

08

Klimatförändringsprognoserna i Europa visar att risken för ökenspridning ökar¹⁷. Heta halvöknar finns i södra Europa, där undersökningar visar att klimatet håller på att förändras från tempererat till torrt¹⁸. Detta fenomen sprids redan norrut. Vetenskapliga belägg tyder på att mänskligt orsakade utsläpp har ökat sannolikheten avsevärt för år av torka i Medelhavsområdet¹⁹.

09

I och med klimatförändringen blir vattenresurserna allt knappare i delar av Europa, och undersökningar har visat att torka inträffar allt oftare²⁰. Det ökar sårbarheten för ökenspridning. Enligt de klimatförändringsmodeller som kommissionen använder förväntas temperaturerna stiga med mer än 2 °C i vissa regioner (till exempel i Spanien) mot slutet av århundradet. Under samma period förväntas nederbörden under somrarna minska med 50 % eller mer i södra Europa²¹. Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) bekräftade i sin rapport från 2018²² med stor säkerhet att temperaturerna under extremt heta dagar på mellanlatituder kommer att öka med upp till 3 °C vid en global uppvärmning på 1,5 °C och med cirka 4 °C vid 2 °C, och att antalet heta dagar förväntas öka i de flesta landregioner.

10

De modeller som kommissionen använder ger också prognoser för risken för ökenspridning, som uppskattas vara stor särskilt i Spanien, södra Italien, Portugal och områden i sydöstra Europa inklusive Bulgarien, Grekland, Cypern och Donaudeltat i Rumänien (se figur 3). I andra studier rapporteras om särskilt stora ökningar av torka och minskningar av vattentillgången i södra Europa och Medelhavsområdet vid en övergång från en global uppvärmning på 1,5 °C till 2 °C²³.

– Förutspådda förändringar av risken för ökenspridning²⁴ enligt 2,4 °C-scenariot (RCP4,5 – vänster) och 4,3 °C-scenariot (RCP8,5 – höger) under 2071–2100 jämfört med 1981–2010²⁵.

– Förutspådda förändringar av ariditetsindexet enligt 2,4 °C-scenariot (RCP4,5 – vänster) och 4,3 °C-scenariot (RCP8,5 – höger) under 2071–2100 jämfört med 1981–2010.

FN:s ram för bekämpning av ökenspridning

11

Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning är en internationell överenskommelse som fastställer en global ram för att bekämpa ökenspridning. Konventionen infördes 1994 efter världstoppmötet i Rio de Janeiro 1992²⁶. Den är ett lagligt bindande dokument om markfrågor som behandlar markförstöring och ökenspridning, som utgör en plattform för anpassning, begränsning och resiliens. FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning har 197 parter, inklusive EU²⁷ och dess 28 medlemsstater. Parterna siktar på att arbeta tillsammans för att förbättra människors levnadsförhållanden i torra områden, bibehålla och återställa markproduktiviteten och begränsa effekterna av ökenspridning och torka.

12

Parterna till FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning kan frivilligt förklara att de är ”drabbade av ökenspridning”. De länder som gör det måste utforma och genomföra nationella handlingsprogram för att bekämpa ökenspridning.

13

År 2015 antog FN Agenda 2030 för hållbar utveckling²⁸, inbegripet ett åtagande att uppfylla alla FN:s mål för hållbar utveckling. Bland dessa syftar mål 15 till att ”skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald”, och i detta ingår delmålet att ”till 2030 bekämpa ökenspridning, återställa förstörd mark och jord, inklusive mark som drabbats av ökenspridning, torka och översvämningar, samt sträva efter att uppnå en värld utan nettoförstöring av mark” (mål 15.3).

14

Under 2017 antog partskonferensen en strategisk ram för 2018–2030 som fokuserar på att uppnå mål 15.3. Som part till FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning har EU bekräftat sitt åtagande att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030.

Bekämpa ökenspridning i EU

15

EU har ingen särskild strategi eller rättslig ram för ökenspridning. Vissa faktorer som rör ökenspridning behandlas dock i att antal strategier eller utgiftsprogram, enligt nedan.

16

I september 2006 antog kommissionen en temainriktad strategi för markskydd²⁹, där den betonar att markförstöring kan leda till ökenspridning. Strategins mål är att värna om ett hållbart utnyttjande av marken genom att förhindra ytterligare markförstöring och bevara markens funktioner samt återställa förstörd mark till en funktionsnivå som åtminstone är förenlig med den nuvarande och avsedda användningen. Den temainriktade strategin för markskydd från 2006 struktureras kring fyra pelare: ökad medvetenhet, integrering med andra politikområden, forskning samt lagstiftning: ett förslag till ramdirektiv för markskydd³⁰.

17

Enligt förslaget till ramdirektiv för markskydd skulle medlemsstaterna identifiera områden som riskerar att drabbas av markförstöring, fastställa markskyddsmål och genomföra program för att uppnå målen. Ett annat syfte med förslaget var att bidra till att stoppa ökenspridning till följd av markförstöring och förlust av biologisk mångfald. Under nästan åtta år lyckades man dock inte nå kvalificerad majoritet³¹ i rådet för att anta förslaget. Kommissionen drog tillbaka förslaget i april 2014.

18

I april 2013 antog kommissionen en EU-strategi för klimatanpassning, för att uppmuntra medlemsstaterna att vidta klimatanpassningsåtgärder. Kommissionen betonar att EU måste vidta åtgärder för att anpassa sig till de oundvikliga klimateffekterna och deras ekonomiska, miljömässiga och sociala kostnader.

19

I november 2013 antog EU ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen, för att garantera att följande uppnås till 2020: ”Marken förvaltas hållbart inom unionen, jordarna har ett tillfredsställande skydd och saneringen av förorenade platser är på god väg”.

20

I EU:s skogsstrategi från 2013 betonas att skogar inte bara är viktiga för landsbygdsutvecklingen, utan även för miljön och kampen mot klimatförändringar. Skogar spelar en viktig roll för att motverka markförstöring och ökenspridning.

21

Det finns olika EU-fonder att tillgå för att finansiera åtgärder mot ökenspridning:

• Genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), med områdena landsbygdsutveckling³², miljöanpassning och tvärvillkor³³, kan inverka positivt på jordbruksmark. Intensiva eller ohållbara jordbruksmetoder kan dock skada marken.
• Syftet med de europeiska struktur- och investeringsfonderna³⁴ är att minska de regionala skillnaderna i EU. Ett av de tematiska målen är ”begränsning av och anpassning till klimatförändringar”. Projekt mot ökenspridning kan samfinansieras – om medlemsstaterna fastställer ett motsvarande behov – till exempel via Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) eller Sammanhållningsfonden.
• Andra EU-finansieringsinstrument som kan användas för att motverka ökenspridning är sjunde ramprogrammet och forskningsprogrammen inom Horisont 2020³⁵, Life-instrumentet³⁶ för miljön eller Europeiska unionens solidaritetsfond³⁷.

22

Även om det finns finansiering tillgänglig inom EU:s utgiftsprogram för projekt som rör ökenspridning finns det inga uppgifter om de EU-medel som planeras och används för detta.

23

Inom EU har rådet inrättat en arbetsgrupp om ökenspridning³⁸. Arbetsgruppen utarbetar EU:s ståndpunkt vid internationella förhandlingar som rör ökenspridning och markförstöring, och är det enda regelbundna forumet för att diskutera frågor som rör ökenspridning och FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning på EU-nivå.

24

Tillsammans med rådet och andra avdelningar inom kommissionen samordnar GD Miljö EU:s ståndpunkt vid evenemang med anknytning till FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, exempelvis partskonferenserna som äger rum vartannat år. Gemensamma forskningscentrumet (JRC) spelar en avgörande roll genom att tillhandahålla vetenskaplig bakgrundsinformation och nominera experter till konventionssekretariatets förteckning över experter. Andra kommissionsavdelningar kan också arbeta med frågor som rör bekämpning av ökenspridning i EU, vilket visas i figur 4. Dessutom utfärdar Europeiska kommissionens generaldirektorat för statistik (Eurostat) en årlig rapport om framstegen mot att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang, med en bedömning av indikatorer för markförstöring enligt mål 15 (se punkt 13).

Revisionens omfattning och inriktning samt revisionsmetod

25

Eftersom Europa alltmer påverkas av ökenspridning undersökte vi i vår revision om risken för ökenspridning i EU hanteras ändamålsenligt och effektivt. Vi bedömde särskilt om

• kommissionen och medlemsstaterna hade använt tillgängliga uppgifter på lämpligt sätt,
• EU hade vidtagit samstämmiga åtgärder för att bekämpa ökenspridning,
• projekt för att motverka ökenspridningen i EU hade haft positiv inverkan,
• det var sannolikt att EU:s åtagande om markförstöringsneutralitet till 2030 skulle uppnås.

26

Vi utförde vår revision mellan september 2017 och maj 2018 och samlade in revisionsbevis från följande källor:

• Granskningar av dokument och intervjuer med personal från fem av kommissionens generaldirektorat³⁹.
• Revisionsbesök i fem medlemsstater som är drabbade av ökenspridning: Spanien, Italien, Cypern, Portugal och Rumänien, som valdes på grund av sin sårbarhet för ökenspridning, och för att täcka ett antal klimatförhållanden, växttyper, mänsklig aktivitet och identifierade risker. Vi genomförde intervjuer, analyserade strategiska dokument (bland annat landsbygdsutvecklingsprogram), förfaranden och uppgifter.
• Besök vid ett urval av 25 projekt som dessa fem medlemsstater ansåg hade betydelse för begränsningen av ökenspridning och som finansierades eller samfinansierades av EU. Projekten omfattade investeringar i bevattning, skogsbruksprojekt, växelbruk och återställande av stenmurar eller diken för att förhindra markerosion. Syftet med projektbesöken var att bedöma om projekten hade haft en hållbar inverkan på insatserna mot ökenspridning, inte att utfärda ett yttrande om huruvida projekten var lagliga eller korrekta. Vi granskade även projekt som omfattade forskning om tekniker för att motverka ökenspridning (se bilaga III).
• Möten med flera berörda aktörer, inklusive företrädare för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och Europeiska miljöbyrån samt akademiska experter, för att diskutera strategiska tillvägagångssätt eller tekniker för att övervaka och begränsa ökenspridning och markförstöring i EU.

27

Revisionen omfattade inte markexploatering till följd av urban eller annan konstgjord utveckling. Enligt Europeiska miljöbyrån⁴⁰ uppgick den årliga markexploateringen i EU:s 28 länder under åren 2006–2012 till omkring 850 km² – mindre än 0,1 % av EU:s totala landareal. Vår analys av de revisionsfrågor som anges i punkt 25 omfattade ingen bedömning av den ram som inrättats genom FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning.

Iakttagelser

Kommissionen och medlemsstaterna samlar in uppgifter som rör ökenspridning och markförstöring, men kommissionen använder inte uppgifterna på lämpligt sätt

28

Vi undersökte hur kommissionen använder tillgängliga uppgifter om ökenspridning och markförstöring. Kommissionen behöver samla in och analysera uppgifter om ökenspridning och riskerna med den, för att kunna besluta om vilka åtgärder som krävs och därefter agera. Uppgifterna måste vara tillräckliga, enhetliga och tillförlitliga, och uppdateras och granskas med regelbundna mellanrum.

Kommissionen och medlemsstaterna samlar in uppgifter om ökenspridning

29

Ett viktigt system som används för att övervaka indikatorer som rör ökenspridning och markförstöring i EU är det europeiska jordobservationsprogrammet Copernicus, som samordnas och förvaltas av kommissionen⁴¹. Inom Copernicus används ett antal olika tekniker, från rymdsatelliter till mätsystem på land, till havs och i luften. Copernicus levererar öppna och fria data om många olika områden: atmosfär, hav, land, klimat, nödsituationer och säkerhet. En av dess komponenter, Copernicus landmiljöövervakningstjänst, ger geografisk information om marktäcket och närliggande variabler, till exempel om växttäcket och vattencykeln. Under 2015 lanserades ytterligare en satellit. Ett av Copernicus angivna mål är att övervaka ökenspridning⁴², men tydlig information om detta finns inte tillgänglig ännu (se även punkt 39).

30

Kommissionen samlar regelbundet in användbar och relevant information om olika faktorer som rör markens tillstånd i EU, inklusive information om de tre underindikatorerna för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (se punkt 38).

31

JRC analyserade markproduktivitet i en rapport baserad på satellitobservationer mellan 1982 och 2010 med hjälp av Copernicus-data⁴³. Figur 5, som bygger på de senaste fullständiga uppgifter som kommissionen offentliggjort om markproduktivitetens dynamik i EU⁴⁴, visar att de varma och torra Medelhavsländerna är mer känsliga för minskad markproduktivitet.

32

Kommissionen övervakar organiskt kolinnehåll i mark med hjälp av plattformen för flera syften i den statistiska ramundersökningen av markanvändning och marktäckning (Lucas)⁴⁵, en standardiserad analys av markegenskaper i EU som görs vart tredje år. Lucas drivs av gemensamma forskningscentrumet. Enligt Europeiska miljöbyrån är det i allmänhet så att marken i EU i genomsnitt ackumulerar koldioxid. Gräsmark och skogsmark utgör koldioxidsänkor … medan åkermark utgör en mindre koldioxidkälla⁴⁶. Figur 6 visar att de områden som riskerar att drabbas av ökenspridning i Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Rumänien också är fattiga på organiskt kolinnehåll i marken.

33

Marktäcket och förändringar av marktäcket i EU övervakas regelbundet via programmet för samordning av information om miljön (Corine)⁴⁷. Corine är en komponent i Copernicus som drivs av Europeiska miljöbyrån. Corine-dataset på området har tagits fram vart sjätte år sedan 2000, senast 2012. Sammantaget täcker jordbruksmark och skogar 85 % av marken i EU⁴⁸.

34

Kommissionen samlar regelbundet in och sammanställer kompletterande uppgifter om olika faktorer som rör ökenspridningen i EU, såsom markerosion, torka, vatten, och skogsbränder, vilket beskrivs i bilaga II. Kommissionen använder dock inte dessa uppgifter för att bedöma omfattningen av ökenspridning och markförstöring.

35

FN:s World Atlas of Desertification (världsatlas om ökenspridning) offentliggjordes första gången 1992⁴⁹ och uppdaterades 1997. Kommissionen tog över offentliggörandet av atlasen och publicerade en tredje version 2018. Den innehåller kartor över faktorer som kan leda till ökenspridning, såsom markerosion, försaltning, urbanisering och migration. Den nya atlasen innehåller kartor och uppgifter om olika typer av samspel mellan människa och miljö som kan leda till markförstöring, men inga särskilda kartor över ökenspridning. Kommissionen anser att det är svårt att kartlägga ökenspridning eftersom det är en mycket komplex process, som enligt undersökningar kan utlösas av många olika faktorer⁵⁰.

36

De besökta medlemsstaterna har tagit fram kartor över ökenspridning (se bilaga I). Kartorna uppdaterades dock inte regelbundet och kan inte jämföras eftersom medlemsstaterna använde olika indikatorer och färgkoder. De kan således inte ge en heltäckande bild av ökenspridningen på EU-nivå.

37

De medlemsstater som vi besökte övervakade även faktorer som påverkar ökenspridning och markförstöring, såsom vatten, torka eller nederbörd. Vad gäller systemen för insamling av markdata konstaterade vi följande:

• Spanien, Italien och Rumänien hade egna system som gav mer specifika markdata, men i viss utsträckning överlappade EU:s egna insamlingsmekanismer. Nationella markdata var ofullständiga, samlades inte in och analyserades regelbundet och var inte alltid tillförlitliga⁵¹.
• Cypern och Portugal förlitade sig enbart på kommissionens Lucas-plattform för att samla in markdata.

Det finns ingen överenskommen metod för att bedöma ökenspridning och markförstöring inom EU

38

Ökenspridning och markförstöring är komplexa fenomen som påverkas av många inbördes beroende faktorer, och forskarna är inte eniga om hur dessa faktorer bör bedömas. Proxyvariabler kan dock användas för att upptäcka försämringar i markens tillstånd. Det finns många olika proxyvariabler, men i samband med FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning rekommenderas tre underindikatorer för att bedöma markförstöring: markproduktivitet, organiskt kolinnehåll i marken samt marktäcke och förändringar av marktäcket⁵².

39

Kommissionen och medlemsstaterna har inte enats om en metod för att sammanställa tillgängliga indikatorer och på så sätt kunna göra en enhetlig bedömning av ökenspridning och markförstöring i EU. Det gör det svårt att jämföra ökenspridningens omfattning i EU-medlemsstaterna.

40

I övervakningsrapporten om framstegen mot att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang från 2018 använder kommissionen två indikatorer för markförstöring som delvis överensstämmer med konventionens indikatorer: konstgjort marktäcke per capita och uppskattad markerosion orsakad av vatten (se tabell 2). Markförstöring har många andra egenskaper som inte täcks av dessa indikatorer, såsom organiskt kolinnehåll i marken, markproduktivitet, försaltning eller förorening. Kommissionen har tillgång till kompletterande information om sådana andra relevanta indikatorer (se punkterna 30 och 34), men de används inte för att bedöma markförstöringen i EU.

EU vidtar åtgärder för att bekämpa ökenspridning, men samstämmigheten mellan åtgärderna är begränsad

41

Vi undersökte huruvida EU vidtar samstämmiga åtgärder för att bekämpa ökenspridning. För att vidta sådana åtgärder krävs en konsekvent styrningsstruktur och en bra långsiktig plan för att begränsa risken för beslut som ger dålig valuta för pengarna och undvika splittrade och osamordnade insatser.

42

FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och dess genomförande i EU beskrivs i ruta 2.

Det finns ingen särskild lagstiftning om ökenspridning och mark på EU-nivå

43

Såsom beskrivs i punkt 16 omfattade EU:s temainriktade strategi för markskydd från 2006 ett förslag till ramdirektiv för markskydd. Ett av målen i förslaget till direktiv var att bidra till att stoppa ökenspridning till följd av markförstöring och förlust av biologisk mångfald. Lagstiftningsförslaget vann inte majoritet i rådet och drogs tillbaka av kommissionen 2014. Medan andra viktiga miljöresurser som luft och vatten regleras av flera olika EU-direktiv och EU-förordningar finns det alltså ingen liknande integrerad EU-lagstiftning om mark.

44

En färsk undersökning visar att tillbakadragandet av förslaget till ramdirektiv för markskydd markerade ett förlorat tillfälle att skapa en gemensam förståelse av och vision kring markskydd i EU⁵⁶. Samma undersökning bekräftar att samtidigt som det saknas övergripande markskyddslagstiftning på EU-nivå har inte heller nationell markskyddslagstiftning – om den över huvud taget finns – bidragit till att förhindra ökenspridning och markförstöring inom EU.

EU:s strategier, politiska åtgärder och utgiftsprogram bidrar till att bekämpa ökenspridning, men inriktas inte specifikt på detta område

45

Det finns ingen specifik EU-strategi för att motverka ökenspridning och markförstöring. Ökenspridning omnämns på flera håll i olika EU-strategier, politiska åtgärder och utgiftsprogram, varav de mest relevanta när det gäller ökenspridning är den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s strategi för klimatanpassning.

46

Den gemensamma jordbrukspolitiken kan visserligen spela en viktig roll för att bekämpa ökenspridning, men vi konstaterade följande begränsningar:

• Enligt Europeiska miljöbyrån kan direktstöd ge upphov till intensifierat jordbruk som i sin tur leder till förlust av markens innehåll av organiskt material, försämringar av markens vattenhållningsförmåga och förändringar av markanvändningen⁵⁷.
• Bestämmelserna om tvärvillkor innehåller tre krav för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som syftar till att förhindra markförstöring, nämligen krav som rör minsta marktäcke, markförvaltning för att begränsa erosion och bevarande av organiskt innehåll i marken. Enligt Europeiska miljöbyrån kan tvärvillkor bidra till att bevara halten av organiskt innehåll i marken och skydda mot markerosion⁵⁸. Även om revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 26/2016 inte drar några särskilda slutsatser om huruvida tvärvillkoren inverkar på markförstöring, konstaterar den att kommissionen inte kunde göra en tillfredsställande bedömning av om tvärvillkoren var ändamålsenliga utifrån den tillgängliga informationen⁵⁹. I en annan rapport konstaterar man att miljöeffekterna inte kan kvantifieras⁶⁰.
• Miljöanpassningen saknar en fullt utvecklad interventionslogik med tydligt definierade och ambitiösa mål, och dess budget är inte direkt kopplad till åtgärdens bidrag till uppnåendet av miljö- och klimatrelaterade mål. Dessutom finns det flera undantag från miljöanpassningsreglerna beroende på situationen för de enskilda jordbrukarna och deras jordbruksmark⁶¹. I vår rapport från 2017 konstaterar vi att miljöanpassningen, som den nu genomförs, sannolikt inte leder till väsentliga vinster för miljön och klimatet⁶². Statistik som offentliggjorts av kommissionen 2018⁶³ visar att andelen utnyttjade jordbruksarealer som omfattas av minst ett miljöanpassningskrav i de medlemsstater som riskerar att drabbas av ökenspridning, såsom Grekland, Kroatien, Italien, Malta, Portugal eller Rumänien, endast uppgick till omkring eller under 50 %⁶⁴.
• Enligt kommissionen anges ökenspridning eller markförstöring som en risk i landsbygdsutvecklingsprogrammen för de medlemsstater som är drabbade av ökenspridning. Vi granskade fem nationella och två regionala landsbygdsutvecklingsprogram⁶⁵ och konstaterade följande:
• Alla landsbygdsutvecklingsprogrammen omfattade åtgärder⁶⁶ som kan bidra till att bekämpa ökenspridning eller markförstöring, såsom miljöåtgärder i jordbruket och klimatåtgärder, stöd till områden med naturliga begränsningar, skogsbruksåtgärder eller investeringar i bevattning.
• Endast ett av landsbygdsutvecklingsprogrammen innehöll ett särskilt paket mot ökenspridning, och det var dåligt utformat (se ruta 3).

47

Markskydd ingår i kommissionens förslag om den nya gemensamma jordbrukspolitiken⁶⁷; bland annat föreslås ett antal normer som gäller markskydd och markkvalitet. I förslaget anges även möjliga resultatindikatorer⁶⁸ och effektindikatorer för markskydd, för medlemsstaternas rapportering. Dessa föreslagna bestämmelser i den nya gemensamma jordbrukspolitiken kan ge förbättrade incitament för jordbrukare i EU att ta hand om marken på ett bra sätt. Förslagen är fortfarande under diskussion, och därför är det för tidigt att bedöma hur de föreslagna arrangemangen skulle kunna fungera i praktiken.

48

I EU:s strategi för klimatanpassning från 2013 bekräftas betydelsen av att bekämpa ökenspridning och anges att det är en av de klimatanpassningsåtgärder som ska stödjas. Medlemsstaterna uppmuntras att ta fram egna nationella strategier. Baserat på dokumentation som finns tillgänglig hos kommissionen kunde vi, per november 2018, konstatera följande när det gäller de tretton medlemsstater som förklarat sig vara drabbade av ökenspridning (se ruta 2):

• Åtta medlemsstater hade tagit med åtgärder mot ökenspridning i sina klimatanpassningsstrategier, däribland de fem medlemsstater vi besökte⁶⁹.
• Två medlemsstater, Ungern och Slovenien, nämnde inte ökenspridning i sina klimatanpassningsstrategier.
• Tre medlemsstater, Bulgarien, Kroatien och Lettland, hade ännu inte tagit fram klimatanpassningsstrategier.

49

Medlemsstaterna genomför dessa strategier. Kommissionen har för närvarande inte tillgång till heltäckande information på EU-nivå om resultaten av genomförandet. Under 2016 inledde kommissionen en utvärdering av EU:s anpassningsstrategi för att undersöka genomförandet och resultaten. Utvärderingen planeras vara klar i slutet av 2018.

50

Det finns även andra politiska åtgärder och utgiftsprogram på EU-nivå som kan påverka ökenspridningen, men deras effekter har inte dokumenterats (vilket förklaras nedan).

51

Regionala fonder: Eruf och Sammanhållningsfonden kan finansiera infrastrukturinvesteringar för anpassning till klimatförändringarna. Investeringar i dammar och bevattningssystem är de som främst har samband med ökenspridning och markförstöring. Deras inverkan på marken är blandad (se punkterna 62–63). Enligt Europeiska miljöbyrån kan Eruf-projekt inverka på marken på många olika sätt; vissa investeringar, till exempel i vägtransport, kan förvärra trenderna i fråga om stadsutbredning och markexploatering⁷⁰. Vidare har EU:s solidaritetsfond använts för att återställa mark efter nödsituationer som ökar risken för ökenspridning, såsom torka och skogsbränder.

52

EU-forskning: Ett antal forskningsprojekt som direkt eller indirekt rör ökenspridning⁷¹ har finansierats inom EU:s ramforskningsprogram. De inriktades främst på att förstå fenomenet ökenspridning, ta fram indikatorer för att övervaka ökenspridning eller stödja samordnade åtgärder för att öka medvetenheten. Varken medlemsstaterna eller kommissionen har dock utnyttjat forskningsresultaten på ett effektivt sätt för att bedöma omfattningen av ökenspridningen, bygga upp ett effektivt övervakningssystem eller utforma strategier på området.

53

Vatten: Enligt ramdirektivet för vatten anses vattenbrist vara en aspekt av integrerad vattenförvaltning, och dess övergripande mål är att uppnå en god status för Europas vattenförekomster senast 2015. I maj 2018 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om återanvändning av vatten, med fokus på återanvändning av renat avloppsvatten för bevattning i jordbruket. Att säkra tillräcklig tillgång på vatten av god kvalitet är en stor utmaning i samband med bekämpningen av ökenspridning.

54

Skogsbruk: EU:s skogsstrategi från 2013 är inte rättsligt bindande. Samtliga fem medlemsstater som vi besökte hade nationell skogsbrukslagstiftning. Skogsprogram och hållbara skogsbruksmetoder på nationell nivå har en positiv inverkan på marken. EU stöder vissa skogsbruksåtgärder inom landsbygdsutvecklingspolitiken, som även de kan ha en positiv inverkan på ökenspridningen.

55

Flera olika avdelningar inom kommissionen (se punkt 24) samverkar vid behov om ökenspridningsfrågor. År 2015 inrättade kommissionen en expertgrupp för markskydd, i syfte att tillsammans med medlemsstaterna ”reflektera över hur frågor om markkvalitet skulle kunna hanteras med hjälp av ett målinriktat och proportionerligt riskbaserat tillvägagångssätt inom ramen för bindande lagstiftning”⁷².

56

Det finns således ett antal strategier, handlingsplaner och utgiftsprogram på EU-nivå och nationell nivå som visserligen har betydelse för bekämpningen av ökenspridning, men inte är direkt inriktade på detta.

EU-finansierade projekt mot ökenspridning kan ha en positiv inverkan, men det saknas relevant resultatinformation om projektens inverkan på ökenspridningen

57

Vi bedömde om projekten mot ökenspridning i EU hade positiv inverkan. För att sådana projekt ska bidra till att motverka ökenspridningen måste de tillgodose rätt behov och vara miljömässigt och ekonomiskt hållbara. Resultatinformation om utgifternas ändamålsenlighet och effektivitet är till hjälp för att bedöma vad som har uppnåtts med hjälp av EU-budgeten.

58

Undersökningar har visat att det generellt sett är mer kostnadskrävande att återställa förstörd mark än att förebygga ökenspridning och markförstöring⁷³. Projekt som rör ökenspridning bör också genomföras snabbt, eftersom förseningar kan medföra att kostnaderna ökar eller att oåterkalleliga negativa konsekvenser för marken inte förhindras.

59

Det finns inga fullständiga uppgifter tillgängliga om planerade eller faktiska utgifter för projekt mot ökenspridning på regional nivå, nationell nivå eller EU-nivå. Det finns inga uppgifter om hur många sådana projekt som finns i EU. Vi gjorde ett illustrativt urval av 25 projekt (se punkt 26) från listor som de fem besökta medlemsstaterna lämnat in till oss med projekt som de ansåg ha betydelse för begränsningen av ökenspridning⁷⁴.

EU-projekt kan ha en positiv inverkan när det gäller att bekämpa ökenspridning

60

I vårt urval identifierade vi två särskilt framgångsrika projekt som vi ansåg vara exempel på god praxis. Projekten hade bidragit till att tidigare improduktiv mark berikades och skyddades mot markförstöring. Projekten bidrog till att motverka ökenspridning, minska markerosion och förbättra markens tillstånd, samtidigt som de var ekonomiskt vinstgivande för stödmottagarna eller bidrog till biologisk mångfald (se ruta 4).

Projekten är kanske inte långsiktigt hållbara

61

Investeringar i bevattning var den vanligaste typen av projekt i vårt urval (10 av 25, varav 9 samfinansierades av Ejflu). Undersökningar visar att sådana projekt kan ha blandad inverkan på ökenspridning och markförstöring⁷⁵.

62

Å ena sidan kan bevattning förbättra markens lönsamhet: grödornas avkastning kan ökas – särskilt på kort sikt, mer mark kan bli tillgänglig för jordbruk och motståndskraften mot torka kan också förbättras. Vi observerade alla dessa positiva effekter hos projekten i vårt urval.

63

Å andra sidan kan bevattning leda till hållbarhetsproblem: utarmade vattenresurser, förorenat grundvatten, ökad markerosion, risk för försaltning⁷⁶ och minskad bördighet. För att hantera dessa problem innehåller Ejflu-förordningarna krav på att bevattningsprojekt uppfyller specifika miljöhållbarhetsvillkor om de ska samfinansieras⁷⁷. I ruta 5 beskrivs problem med långsiktig hållbarhet som vi identifierade för två besökta bevattningsprojekt.

64

Skogsbruksprojekt (alla samfinansierades av Ejflu i vårt urval) bidrar till att bekämpa ökenspridning och markförstöring: skogstäcket skyddar marken mot erosion och kapaciteten att absorbera kol ökar. Återställning av skogslandskap kan bevara den biologiska mångfalden och minska markförstöringen. Initiativ för trädjordbruk kan också bidra till att motverka markförstöring genom lokalt förankrade satsningar i mer perifera områden⁷⁸. Vi ansåg att ett av de fyra skogsbruksprojekten i vårt urval utgjorde ett exempel på god praxis (se ruta 4). Skogsbruksprojekt är dock mindre framgångsrika om växttäcket inte är anpassat till de lokala klimatförhållandena (se ruta 6).

Kostnads-nyttoanalyser användes endast i begränsad utsträckning och hade en begränsad omfattning

65

Kostnads-nyttoanalyser och miljöhållbarhetsbedömningar är nödvändiga för projekt mot ökenspridning. Den vanligaste källan till EU-samfinansiering i vårt urval var Ejflu (17 av 25 projekt). Ejflu-förordningen innehåller inget krav på att kostnads-nyttoanalyser ska genomföras. En del medlemsstater införde ett krav på detta för specifika bevattningsprojekt, bland annat Cypern och Rumänien. En kostnads-nyttoanalys hade gjorts i sex av de nio Ejflu-bevattningsprojekten i vårt urval. Syftet med analysen i dessa fall var att visa att projektet gav ekonomiska fördelar jämfört med scenariot ”inga åtgärder”. I analysen räknade man dock inte in kostnaden för åtgärder för att avhjälpa eventuell negativ miljöpåverkan som en del av projektkostnaderna (trots att det krävdes flera tillstånd från miljömyndigheterna).

Projektens inverkan på ökenspridning och markförstöring bedömdes inte av medlemsstaternas myndigheter

66

Medlemsstaterna är inte skyldiga att samla in uppgifter om eller utvärdera EU-projektens effekter på ökenspridning och markförstöring⁷⁹. Ingen av de besökta medlemsstaternas myndigheter hade bedömt hur ändamålsenliga sådana projekt hade varit för att motverka ökenspridning.

Kommissionen har inte bedömt framstegen mot att uppfylla åtagandet om markförstöringsneutralitet till 2030

67

Vi undersökte huruvida det är sannolikt att EU:s åtagande om markförstöringsneutralitet till 2030 kan uppnås. För att uppnå detta mål på EU-nivå krävs regelbundna bedömningar av markförstöring, samarbete och samordning över nationella gränser, lämpliga åtgärder och relevant vägledning till medlemsstaterna om vilka åtgärder de bör vidta för att uppnå markförstöringsneutralitet. Vägledningen bör omfatta spridning av god praxis samt tekniker för utvärdering av bevattningsinvesteringars effekter på marken och för bedömning av förlust av biologisk mångfald.

68

EU och dess medlemsstater har anslutit sig till FN:s åtagande om att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030 (se punkterna 13 och 14). Eurostat offentliggör årligen en rapport om framstegen mot att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang, inklusive indikatorer för två aspekter som rör markförstöring: konstgjort marktäcke och markerosion orsakad av vatten (se punkt 40 och tabell 2). Eurostat analyserar – för kommissionens räkning – endast förändringar som avser dessa indikatorer, och drar inga slutsatser om situationen för markförstöringsneutralitet i EU⁸⁰.

69

Markförstöring har en gränsöverskridande påverkan: jorden är inte statisk och de faktorer som orsakar markförstöring är ofta globala. Markförstöring ses ofta som ett lokalt fenomen, men jordpartiklarna rör på sig. Undersökningar visar att erosionsprocesser orsakade av vatten och blåst, dammstormar⁸¹ eller mänsklig aktivitet som föroreningar från bekämpningsmedel bidrar till gränsöverskridande markförstöring och får ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser⁸² såsom klimatförändringar, hälsoproblem och livsmedelsbrist. Trots problemets gränsöverskridande karaktär samordnar inte medlemsstaterna och kommissionen sina insatser för att nå EU:s mål om att uppnå markförstöringsneutralitet.

70

Kommissionen har inte bedömt framstegen mot att uppfylla åtagandet om att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030. Det framgår av undersökningar, till exempel en undersökning som gjordes för det tyska miljöministeriets räkning som visade att diskussionen om genomförandet av målen för hållbar utveckling i allmänhet och markförstöringsneutralitet i synnerhet fortfarande befinner sig på ett tidigt stadium och att EU visserligen har varit tongivande i utarbetandet av målen för hållbar utveckling, men att genomförandet av målen i EU har gått långsamt.⁸³ Det finns fortfarande ingen tydlig, gemensam vision i EU om hur markförstöringsneutralitet ska uppnås till 2030.

71

Inom ramen för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning har ett frivilligt program införts som ska hjälpa länderna att uppnå sina åtaganden om markförstöringsneutralitet, till exempel genom att fastställa nationella riktlinjer, mål eller åtgärder. I november 2018 deltog 119 länder i programmet. Italien är den enda deltagande EU-medlemsstaten. Kommissionen lämnar ingen praktisk vägledning till medlemsstaterna om hur de kan uppnå markförstöringsneutralitet.

Slutsatser och rekommendationer

72

Ökenspridning är en form av markförstöring i torra områden. Det är ett växande hot inom EU, med stor inverkan på marken. Framtida klimatscenarier visar på en ökad sårbarhet för ökenspridning i EU under detta århundrade, med temperaturökningar, mer torka och mindre nederbörd i de södra delarna av Europa. Effekterna kommer att bli särskilt märkbara i södra Portugal, stora delar av Spanien, södra Italien, sydöstra Grekland, Cypern och längs de bulgariska och rumänska kusterna (se punkterna 1–24).

73

Vi fann att risken för ökenspridning i EU inte hanteras ändamålsenligt och effektivt. Trots att ökenspridning och markförstöring utgör aktuella och ökande hot i EU har kommissionen inte en klar bild av dessa utmaningar, och de åtgärder som vidtas för att bekämpa ökenspridning är inte samstämmiga.

74

Vi konstaterade att det inte finns någon överenskommen metod för att bedöma ökenspridning och markförstöring inom EU. Kommissionen och medlemsstaterna samlar visserligen in uppgifter om olika faktorer som påverkar ökenspridning och markförstöring, men kommissionen analyserar inte uppgifterna för att göra en slutlig bedömning av ökenspridning och markförstöring i EU (se punkterna 28–40).

Rekommendation 1 – Förstå markförstöring och ökenspridning i EU

Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna göra följande:

1. Fastställa en metod och relevanta indikatorer, med de tre indikatorerna enligt FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning som utgångspunkt, för att bedöma omfattningen av ökenspridning och markförstöring i EU.

Måldatum för genomförande: 31 december 2020.

2. Baserat på en överenskommen metod, sammanställa och analysera relevanta uppgifter om ökenspridning och markförstöring, varav många uppgifter redan samlas in, och regelbundet presentera dem på ett tydligt och lättförståeligt sätt för allmän användning, företrädesvis i form av interaktiva kartor för användning inom EU.

Måldatum för genomförande: 31 december 2021.

75

EU:s åtgärder mot ökenspridning är inte samstämmiga. Det finns ingen EU-lagstiftning med specifik inriktning på ökenspridning. Medan andra viktiga miljöresurser som luft eller vatten regleras av flera olika EU-direktiv och EU-förordningar finns det alltså ingen liknande integrerad EU-lagstiftning om mark.

76

Det finns ingen enhetlig strategi om ökenspridning och markförstöring på EU-nivå. I stället finns ett antal strategier, handlingsplaner och utgiftsprogram på EU-nivå, till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s strategi för klimatanpassning, som visserligen har betydelse för bekämpningen av ökenspridning, men inte är direkt inriktade på detta. Åtgärderna mot ökenspridning och markförstöring är inte väl samordnade i praktiken (se punkterna 41–56).

Rekommendation 2 – Bedöma behovet av att stärka EU:s rättsliga ram för markfrågor

Kommissionen bör bedöma om den nuvarande rättsliga ramen är lämplig för en hållbar markanvändning i EU, vilket även omfattar åtgärder mot ökenspridning och markförstöring.

Måldatum för genomförande: 30 juni 2021.

77

Vi fann att EU-projekt kan ha en positiv inverkan när det gäller att bekämpa ökenspridning. Projekt med betydelse för begränsningen av ökenspridning finns inom olika EU-politikområden, främst landsbygdsutveckling, men även miljö- och klimatåtgärder, forskning och regionalpolitik. Det råder dock vissa tvivel om deras långsiktiga hållbarhet. Medlemsstaterna använde endast kostnads-nyttoanalyser i begränsad utsträckning och bedömde inte effekterna av EU-finansierade projekt med betydelse för begränsningen av ökenspridning, eftersom ökenspridning inte var deras primära mål (se punkterna 57–66).

78

Kommissionen har inte bedömt framstegen mot att uppfylla åtagandet om att sträva efter att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030. Det har inte gjorts någon bedömning av markförstöring på EU-nivå. Kommissionen har inte lämnat praktisk vägledning till medlemsstaterna om hur de kan uppnå markförstöringsneutralitet. Det finns ännu ingen tydlig, gemensam vision i EU om hur markförstöringsneutralitet ska uppnås till 2030 (se punkterna 67–71).

Rekommendation 3 – Uppnå markförstöringsneutralitet i EU till 2030

Kommissionen bör göra följande:

1. Beskriva närmare hur EU:s åtagande om markförstöringsneutralitet ska uppnås till 2030 och regelbundet rapportera om framstegen.

Måldatum för genomförande: 31 december 2020.

2. Ge vägledning till medlemsstaterna om praktiska aspekter av åtgärder för att bevara marken och uppnå markförstöringsneutralitet i EU, vilket omfattar spridning av god praxis.

Måldatum för genomförande: 31 december 2020.

3. På begäran tillhandahålla tekniskt stöd till medlemsstaterna för upprättandet av nationella handlingsplaner för att uppnå markförstöringsneutralitet till 2030, vilket omfattar att ta fram riktade åtgärder, tydliga milstolpar och en plan för halvtidsrapportering på medlemsstatsnivå.

Måldatum för genomförande: 31 december 2022.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning I, med ledamoten Nikolaos A. Milionis som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 14 november 2018.

Förkortningar

Corine: program för samordning av information om miljön.

Ejflu: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Eruf: Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Eurostat: EU:s statistikkontor, ett av Europeiska kommissionens generaldirektorat.

GD Forskning och innovation: Europeiska kommissionens generaldirektorat för forskning och innovation.

GD Jordbruk och landsbygdsutveckling: Europeiska kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling.

GD Klimatpolitik: Europeiska kommissionens generaldirektorat för klimatpolitik.

GD Miljö: Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö:

GJP: den gemensamma jordbrukspolitiken.

IPCC: Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (FN:s forskningspanel i klimatfrågor).

JRC: gemensamma forskningscentrumet, ett av Europeiska kommissionens generaldirektorat.

konventionen; FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning: Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning i de länder som drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika.

Lucas: statistisk ramundersökning av markanvändning och marktäckning.

nationella handlingsprogram: nationella handlingsprogram inom ramen för Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning.

Slutnoter

¹ Montanarella, L., Toth, G., JRC, Desertification in Europe, 2008.

² Se Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning i de länder som drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika, 1994, artikel 1.

³ Konventionen, artikel 1.

⁴ Se t.ex. den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES), Assessment Report on Land Degradation and Restoration (bedömningsrapport om markförstöring och återställning av mark).

⁵ Se Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning i de länder som drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika, 1994, artikel 1.

⁶ Konventionen, artikel 1.

⁷ World Atlas of Desertification (världsatlas om ökenspridning), JRC, 2018.

⁸ Överbete förekommer när jordbrukarna låter för många djur beta i ett litet område eller om boskapen får vistas i området för länge. Avskogning orsakas ofta av avverkning av skog för bränslebehov eller för att ge utrymme åt jordbruk eller bostäder.

⁹ Se Rubio, J. L. och Recatalá, L., The relevance and consequences of Mediterranean desertification including security aspects, Centro de Investigaciones sobre Desertificación, Valencia, Spanien, 2006 eller Salvati, L. och Bajocco, S. Land sensitivity to desertification across Italy: Past, present, and future, Applied Geography 31, 2011.

¹⁰ Rey Benayas, J. M., Martins, A., Nicolau, J. M. och Schulz, J. J., Abandonment of agricultural land: an overview of drivers and consequences, CABI Publishing, 2007.

¹¹ Se revisionsrättens särskilda rapport nr 25/2018 Översvämningsdirektivet: framsteg har gjorts vad gäller riskbedömningar, men planeringen och genomförandet måste förbättras.

¹² Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), Global Warming of 1.5°C, 2018, sammanträdet för godkännande, s. 3-72; Settele, J. m.fl., ”Terrestrial and Inland Water Systems”, Climate Change 2014: Impacts, Adaptation and Vulnerability. Part A: Global and Sectoral Aspects. Contribution of Working Group II to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, [Field, C. B., Barros, V. R., Dokken, D. J., Mach, K. J., Mastrandrea, M. D., Bilir, T. E., Chatterjee, M., Ebi, K. L., Estrada, Y. O., Genova, R. C., Girma, B., Kissel, E. S., Levy, A. N., MacCracken, S., Mastrandrea, P. R. och White, L. L. (red.)]. Cambridge University Press, 2014, s. 271–359; Seidl, R. m.fl., ”Forest disturbances under climate change”, Nature Climate Change, 7, 2017, s. 395–402, 7 doi:10.1038/nclimate3303.

¹³ Undersökningen omfattade Portugal, Spanien, södra Frankrike, Italien, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Serbien, Albanien, Grekland, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Rumänien och Bulgarien.

¹⁴ Prăvălie, R., Patriche, C. och Bandoca, G., ”Quantification of land degradation sensitivity areas in Southern and Central Southeastern Europe. New results based on improving DISMED methodology with new climate data”, Catena – An Interdisciplinary Journal of Soil Science – Hydrology – Geomorphology focusing on Geoecology and Landscape Evolution, nr 158, 2017, s. 309–320.

¹⁵ Båda kartorna har tagits fram med samma metod, men för 2017 års karta beaktades även ett klimatkvalitetsindex.

¹⁶ I.A.CO Environmental & Water Consultants, Cypern, 2008.

¹⁷ IPCC:s femte utvärderingsrapport, rapport från arbetsgrupp III Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change; Europeiska miljöbyrån, Climate Change Impacts and Vulnerability (klimatförändringar, effekter och sårbarhet), 2016; revisionsrättens översiktliga analys EU:s åtgärder på området energi och klimatförändringar, punkt 117.

¹⁸ Se t.ex. Spinoni, J., Vogt, J., Barbosa, P., McVormick, N. och Dosio, A., ”Is Europe at risk of desertification due to climate change?”, Geophysical Research Abstracts Vol. 20, 2018, EGU2018–9557, EGU:s generalförsamling 2018.

¹⁹ IPCC, Global Warming of 1.5°C, 2018, sammanträdet för godkännande, s. 3-36; Gudmundsson, L. och Seneviratne, S. I., ”Anthropogenic climate change affects meteorological drought risk in Europe”, Environmental Research Letters, 11(4), 2016, 044005, doi:10.1088/1748-46 9326/11.4.044005; Gudmundsson, L., Seneviratne, S. I., och Zhang, X., 2017, ”Anthropogenic climate change detected in European renewable freshwater resources”, Nature Climate Change, 7, s. 813.

²⁰ Se t.ex. Poljansek, K., Marin Ferrer, M., De Groeve, T. och Clark, I., (Eds.), Science for disaster risk management 2017: knowing better and losing less, Europeiska unionens publikationsbyrå Luxemburg, 2017 och http://ec.europa.eu/environment/water/quantity/scarcity_en.htm.

²¹ Climate Impacts in Europe (klimatpåverkan i Europa). JRC:s Peseta II-projekt, 2014. Vetenskapliga och tekniska rapporter från JRC. Uppgifter från Dosio och Parulo 2011 samt Dosio m.fl., 2012.

²² IPCC, Global Warming of 1.5°C, 2018, sammanfattning för beslutsfattare, s. 9.

²³ IPCC, Global Warming of 1.5°C, 2018, sammanträdet för godkännande, s. 3-41 och s. 3-142; Schleussner, C.-F. m.fl., ”Differential climate impacts for policy-relevant limits to global warming: The case of 1.5°C and 2°C”, Earth System Dynamics, 7(2), 2016b, s. 327–351, doi:10.5194/esd-7-327-2016; Lehner, F. m.fl., ”Projected drought risk in 1.5°C and 2°C warmer climates”, Geophysical Research Letters, 44(14), 2017, s. 7419–7428, doi:10.1002/2017GL074117; Wartenburger, R. m.fl., ”Changes in regional climate extremes as a function of global mean temperature: an interactive plotting framework”, Geoscientific Model Development, 10, 2017, s. 3609–3634, doi:10.5194/gmd-2017-33; Greve, P., Gudmundsson, L., och Seneviratne, S. I., ”Regional scaling of annual mean precipitation and water availability with global temperature change”, Earth System Dynamics, 9(1), 2018, s. 227–240, doi:10.5194/esd-9-227-2018; Samaniego, L. m.fl., ”Anthropogenic warming exacerbates European soil moisture droughts”, Nature Climate Change, 8(5), 2018, s. 421–426, doi:10.1038/s41558-018-0138-5.

²⁴ Baserat på flera olika indikatorer, t.ex. FAO-Uneps ariditetsindex, Köppen-Geigers klimatklassifikation och Holdridges livszoner.

²⁵ Representativa koncentrationsutvecklingsbanor eller RCP:er (av engelskans Representative Concentration Pathways) är möjliga utvecklingsscenarier för koncentrationen av växthusgaser, som används av IPCC. Fram till 2081–2100 förväntas RCP4,5 resultera i en ökning av lufttemperaturen vid jordytan, jämfört med (det förindustriella) medelvärdet 1850–1900, som ligger inom ett sannolikt intervall på 1,7–3,2 °C (medelvärde 2,4 °C). RCP8,5 förväntas resultera i en temperaturökning inom ett sannolikt intervall på 3,2–5,4 °C (medelvärde 4,3 °C).

²⁶ FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning är en av de tre Rio-konventionerna, tillsammans med FN:s konvention om biologisk mångfald och FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

²⁷ I rådets beslut av den 9 mars 1998 fastställs att rådet på förslag av kommissionen ska besluta om den ståndpunkt som gemenskapen ska inta vid partskonferensen, och att kommissionen ska företräda gemenskapen vid partskonferensen. Det är kommissionens ansvar att se till att EU:s rättsliga ram är förenlig med FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning och att övervaka att medlemsstaterna när de genomför EU-lagstiftningen uppfyller de skyldigheter som åligger dem i och med att EU är part till konventionen.

²⁸ Agenda 2030 för hållbar utveckling, antagen den 25 september 2015 av stats- och regeringscheferna vid ett särskilt FN-toppmöte.

²⁹ KOM(2006) 231 slutlig.

³⁰ KOM(2006) 232 slutlig.

³¹ Under 2007 röstade ett minoritetsblock med fem medlemsstater – Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike och Förenade kungariket – mot förslaget i rådet (miljö). De övriga 22 medlemsstaterna röstade för förslaget. Se http://europa.eu/rapid/press-release_IP-08-924_en.htm.

³² Styrs främst genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487) – en fond för att hjälpa landsbygdsområden i EU att hantera en rad olika ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar.

³³ Styrs främst genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).
Tvärvillkoren omfattar regler för att förhindra markerosion, bibehålla markens innehåll av organiskt material och markstrukturen, säkerställa en lägsta hävdnivå, undvika försämring av livsmiljöer samt skydda och förvalta vattenmiljön. Miljöanpassning eller ”förgröning” har anknytning till ett antal hållbara jordbruksmetoder, till exempel att bevara permanent gräsmark och tillämpa diversifiering av grödor, med positiv inverkan på marken.

³⁴ De europeiska struktur- och investeringsfonderna består av en grupp av fem separata fonder: Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

³⁵ EU:s forsknings- och innovationsprogram för 2014–2020 (Horisont 2020) och för 2007–2013 (sjunde ramprogrammet).

³⁶ Life – från franskans L’Instrument Financier pour l’Environnement. EU:s finansiella instrument för stöd till miljö-, naturskydds- och klimatåtgärdsprojekt i hela EU.

³⁷ Inrättades för ingripande vid större naturkatastrofer och som ett uttryck för europeisk solidaritet med katastrofdrabbade områden i Europa. Europeiska unionens solidaritetsfond får endast användas för att återställa mark efter att en naturkatastrof har inträffat och inte för att förebygga eller begränsa en process som kan komma att ske i framtiden.

³⁸ Arbetsgrupp om internationella miljöfrågor – Ökenspridning.

³⁹ GD Jordbruk och landsbygdsutveckling, GD Klimatpolitik, GD Miljö, gemensamma forskningscentrumet och GD Forskning och innovation.

⁴⁰ Europeiska miljöbyrån, Land take indicators (indikatorer för markexploatering), maj 2018.

⁴¹ Genomförs i partnerskap med medlemsstaterna, Europeiska rymdorganisationen, Europeiska organisationen för utnyttjande av meteorologiska satelliter, Europacentret för medellånga väderprognoser, EU-organ och Mercator Océan.

⁴² Sentinel-2A-satelliten, se http://www.copernicus.eu/main/sentinel-2a-orbit.

⁴³ Cherlet, M., Ivits, E., Sommer, S., Tóth, G., Jones, A., Montanarella, L. och Belward, A., Land Productivity Dynamics in Europe, Towards a Valuation of Land Degradation in the EU, gemensamma forskningscentrumet, Institutet för miljö och hållbar utveckling, enheten för förvaltning av markresurser, 2013.

⁴⁴ I rapporten görs uppskattningen att 85,1 % av EU:s totala område för närvarande inte påverkas av minskad markproduktivitet, 5,6 % visar tidiga tecken på en minskning av markproduktiviteten och 1,5 % minskar.

⁴⁵ Lucas 2015 tillhandahöll observationer för fler än 270 000 punkter i EU:s 28 medlemsstater. Undersökningen Lucas 2018 inleddes i mars 2018 (den omfattar fler än 240 000 punkter och omkring 99 000 bildtolkningar), och resultaten från den blir tillgängliga 2019.

⁴⁶ https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/soil-organic-carbon-1/assessment. De största CO₂-utsläppen från mark härrör från omställning (dränering) av organiska jordar.

⁴⁷ Corine baseras på analyser av satellitbilder och kartlägger 44 klasser av markanvändning som grupperas i fem huvudkategorier: konstgjorda ytor, jordbruksområden, skog och halvnaturliga områden, våtmarker och vattenförekomster.

⁴⁸ Se CAP context indicators 2014–2020 report (rapport om indikatorer för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2014–2020), uppdaterad 2017.

⁴⁹ FN:s miljöprogram.

⁵⁰ Se t.ex. Cherlet, M. (JRC) m.fl., Desertification: Mapping Constraints and Challenges; Encyclopedia of Soil Science, tredje utgåvan, Taylor & Francis, 2017.

⁵¹ I sin rapport från 2012 om markens tillstånd i Europa konstaterade gemensamma forskningscentrumet att markkarteringen i medlemsstaterna är otillräcklig för de nuvarande behoven och att differenser mellan olika nationella dataset försvårar gränsöverskridande analyser.

⁵² Andra exempel är försaltning och förorening.

⁵³ Grekland (nationellt handlingsprogram 2001), Spanien (nationellt handlingsprogram 2008), Italien (nationellt handlingsprogram 2000), Portugal (nationellt handlingsprogram 1999) och Rumänien (nationellt handlingsprogram 2000).

⁵⁴ Bulgarien och Slovakien.

⁵⁵ April 2018, då kommissionen upprepade sina slutsatser om ökenspridning från 2008 till FN.

⁵⁶ Wunder, S., Kaphengst, T., Frelih-Larsen, Dr. A., McFarland, K. och Albrecht, S., Implementing SDG target 15.3 on Land Degradation Neutrality – Development of an indicator based on land use changes and soil values, Ecologic Institute, Berlin, på uppdrag av det tyska miljöministeriet, 2018.

⁵⁷ Se Europeiska miljöbyråns rapport nr 8/2016 The direct and indirect impacts of EU policies on land (direkt och indirekt inverkan av EU:s politik på markförhållanden), s. 11 och 66.

⁵⁸ Se Europeiska miljöbyråns rapport nr 8/2016 The direct and indirect impacts of EU policies on land (direkt och indirekt inverkan av EU:s politik på markförhållanden), s. 66.

⁵⁹ Se särskild rapport nr 26/2016 Att förenkla tvärvillkoren och göra dem mer ändamålsenliga är fortfarande en svår uppgift.

⁶⁰ Jordbruksverket, Miljöeffekter av tvärvillkoren, 2011.

⁶¹ Exempelvis småjordbruk, ekologiska jordbruk och jordbruk med en stor andel gräsmark. Se https://ec.europa.eu/agriculture/direct-support/greening_sv.

⁶² Se särskild rapport nr 21/2017 – Miljöanpassning: ett mer komplext inkomststödsystem som ännu inte är ändamålsenligt i miljöhänseende, punkterna 26–57.

⁶³ Kommissionens rapport Green Direct Payments (direktstöd för miljöanpassning), 2018, baserat på uppgifter från 2015.

⁶⁴ Den andel mark som omfattas av miljöanpassningskraven kan vara ännu mindre eftersom hela jordbruket ingår i kommissionens indikator även om miljöanpassningskravet bara tillämpas på ett enda skifte, oavsett dess storlek.

⁶⁵ Vi undersökte de nationella landsbygdsutvecklingsprogrammen i samtliga fem medlemsstater som vi besökte samt de regionala landsbygdsutvecklingsprogrammen för Andalusien (Spanien) och Sicilien (Italien).

⁶⁶ Dessa åtgärder togs vanligen fram inom ramen för prioriteringen ”Återställa, bevara och främja ekosystem som är beroende av jord- och skogsbruket” i landsbygdsutvecklingsprogrammen.

⁶⁷ COM(2018) 392 final, 1.6.2018 – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

⁶⁸ Bland de föreslagna resultatindikatorerna finns lagring av koldioxid i mark och biomassa (R 14), förbättra marken (R 18) och hållbar näringsämneshantering (R 21).

⁶⁹ En del medlemsstater tog med ökenspridning i sina klimatanpassningsstrategier genom att hänvisa till sina nationella handlingsprogram.

⁷⁰ Se Europeiska miljöbyråns rapport nr 8/2016 The direct and indirect impacts of EU policies on land (direkt och indirekt inverkan av EU:s politik på markförhållanden).

⁷¹ T.ex. Leddra, Practice, Recare och Biodesert.

⁷² http://ec.europa.eu/environment/soil/process_en.htm

⁷³ Nkonya, E., Mirzabaev, A., och von Braun, J., Economics of Land Degradation and Improvement: An Introduction and Overview, Economics of Land Degradation and Improvement – A Global Assessment for Sustainable Development, 2016, s. 24–26; den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES), Thematic assessment of land degradation and restoration, mars 2018.

⁷⁴ De besökta medlemsstaterna ansåg att det var svårt att ta fram en lista över projekt mot ökenspridning för vår revision, eftersom de inte var kopplade till något specifikt politikområde. I allmänhet var projekten inte direkt inriktade på att motverka ökenspridning, utan hade snarare en indirekt inverkan.

⁷⁵ Podimata, M. V. och Yannopoulos, P. C., Evolution of Game Theory Application in Irrigation Systems, Agriculture and Agricultural Science Procedia 4, 2015, s. 271–281; Muñoz, P., Antón, A., Nuñez, M., Paranjpe, A., Ariño, J., Castells, X., Montero, J.I., Rieradevall, J., International Symposium on High Technology for Greenhouse System Management, ISHS Acta Horticulturae 801, Greensys, 2007; Kattakulov, F., Špoljar, M., Razakov, R., Advantages and disadvantages of irrigation: focus on semi-arid regions. The Holistic Approach to Environment, 2017, s. 29–38.

⁷⁶ Europeiska miljöbyrån uppskattar att 25 % av jordbruksmarkerna med bevattning i Medelhavsregionen är drabbade av försaltning (Europas miljö – tillstånd och utblick 2015).

⁷⁷ Se artikel 46 i förordning (EU) nr 1305/2013. Miljöanalysen måste till exempel visa att investeringen inte kommer att inverka negativt på miljön.

⁷⁸ IPCC, Global Warming of 1.5°C, 2018, sammanträdet för godkännande, tabell 5.2, s. 5-64 och s. 5-68.

⁷⁹ De befintliga utvärderingsramarna, särskilt för Ejflu, har inga särskilda övervakningsindikatorer för ökenspridning eller markförstöring. Däremot har de kontextindikatorer som i viss utsträckning är kopplade till markförstöring: marktäcke, organiskt material i jordbruksmark och markerosion orsakad av vatten.

⁸⁰ I sin EU-rapport om övervakningen av målen för hållbar utveckling 2018 bekräftar Eurostat att dess analys för mål 15.3 endast fokuserar på två aspekter: konstgjort marktäcke och markerosion och att resultaten av analysen är begränsade på grund av att andra förstörelseprocesser såsom förorening, förlust av markens biologiska mångfald, erosion orsakad av blåst, minskat organiskt innehåll, kompaktering, försaltning och ökenspridning inte omfattas av indikatoruppsättningen.

⁸¹ Cyperns regering utfärdade till exempel 21 dammvarningar under 2016.

⁸² Se till exempel Hagemann, N., SOILS4EU, Transboundary effects of soil degradation in the EU, Helmholtz-centrumet för miljöforskning, 2018 och http://ec.europa.eu/environment/soil/index_en.htm.

⁸³ Wunder, S., Kaphengst, T., Frelih-Larsen, Dr. A., McFarland, K. och Albrecht, S., Implementing SDG target 15.3 on ”Land Degradation Neutrality” – Development of an indicator based on land use changes and soil values, Ecologic Institute, Berlin, på uppdrag av det tyska miljöministeriet, 2018, s. 12 och 38.

⁸⁴ Medalus-modellen (Medalus står för Mediterranean Desertification and Land Use; ökenspridning och markanvändning i Medelhavsområdet) har testats i stor omfattning i länderna i Medelhavsområdet och används allmänt som ett verktyg för att identifiera de områden där risken för markförstöring är störst.

⁸⁵ Sanjuan, M. E., del Barrio, G., Ruiz, A. och Puigdefabregas, J., DesertWatch project, 2011.

⁸⁶ COM(2012) 46 final, 13.2.2012, Genomförandet av den temainriktade strategin för markskydd och pågående insatser.

⁸⁷ Gemensamma forskningscentrumets presentation (Panagos, P.) till GD Jordbruks workshop Identification of challenges related to soil erosion and agriculture, 2018.

⁸⁸ https://esdac.jrc.ec.europa.eu/content/soil-erosion-water-rusle2015

⁸⁹ https://knowledge.unccd.int/glo

⁹⁰ https://www.ipbes.net/assessment-reports/ldr

⁹¹ https://wad.jrc.ec.europa.eu/

⁹² Álvarez-Martínez, J., Gómez-Villar, A., och Lasanta, T., 2016. The use of goats grazing to restore pastures invaded by shrubs and avoid desertification: a preliminary case study in the Spanish Cantabrian Mountains. Land Degrad. Dev. 27, 3–13.

⁹³ https://www.eea.europa.eu/publications/92-9167-056-1/page012.html

⁹⁴ http://ec.europa.eu/environment/soil/pdf/Soil_inventory_report.pdf

⁹⁵ Tabell 1 i Land cover in the EU.

⁹⁶ Källa: https://ec.europa.eu/agriculture/organic/consumer-trust/environment_en

⁹⁷ Källa: Kontextindikator 19 för den gemensamma jordbrukspolitiken – Jordbruksareal som används för ekologiskt jordbruk: https://ec.europa.eu/agriculture/cap-indicators/context/2017/c19_en.pdf

⁹⁸ EUT C 153, 21.5.2014, och rättelse i EUT C 163, 28.5.2014.

⁹⁹ Förslagen till effektindikatorer omfattar bl.a. att ”minska markerosion” (I.13) och ”öka koldioxidbindningen” (I.11). Den sistnämnda indikatorn hänförs formellt till det särskilda målet för klimatförändringar, inte det särskilda målet för förvaltning av naturresurser, men den är ändå mycket relevant för markskydd och markkvalitet.

¹⁰⁰ https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R0525&from=SV

¹⁰¹ https://ec.europa.eu/energy/en/topics/energy-strategy-and-energy-union/governance-energy-union

¹⁰² http://ec.europa.eu/environment/soil/pdf/Soil_inventory_report.pdf

Händelse	Datum
Revisionsplanen antas / Revisionen inleds	15.11.2017
Den preliminära rapporten skickas till kommissionen (eller till ett annat revisionsobjekt)	27.9.2018
Den slutliga rapporten antas efter det kontradiktoriska förfarandet	14.11.2018
Svaren från kommissionen (eller från ett annat revisionsobjekt) har tagits emot på alla språk	13.12.2018

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Nikolaos Milionis är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Phil Wynn Owen. Han fick stöd i arbetet med rapporten av Gareth Roberts, Olivier Prigent, Katharina Bryan och Victoria Gilson (från ledamotens kansli), Colm Friel (förstechef), Ramona Bortnowschi (uppgiftsansvarig), Jan Huth (biträdande uppgiftsansvarig) och Paulo Braz, Antonio Caruda Ruiz, Marcos Homrich Hickmann, Ioan Alexandru Ilie, Michela Lanzutti, Michail Konstantopoulos, Ioannis Papadakis, Ernesto Roessing och Raluca-Elena Sandu (revisorer). Richard Moore gav språkligt stöd. Rachel O’Doherty gav redigeringsstöd.

Från vänster till höger: Olivier Prigent, Phil Wynn Owen, Marcos Homrich Hickmann, Katharina Bryan, Antonio Caruda Ruiz, Jan Huth, Ramona Bortnowschi, Colm Friel, Victoria Gilson, Gareth Roberts, Ernesto Roessing och Richard Moore.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-847-1533-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/70874	QJ-AB-18-031-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-1525-1	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/76197	QJ-AB-18-031-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://publications.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.