Tidigare i år lade kommissionen fram ett förslag till övergripande migrationspolitik och vidtog omedelbart åtgärder för att hantera krisen. Vi tredubblade vår närvaro i Medelhavet och kunde därigenom rädda liv. Vi bekämpade kriminella nätverk av smugglare och människohandlare. Under kommissionens ledning enades medlemsländerna om regler för att omplacera och vidarebosätta hundratusentals människor som är i uppenbart behov av internationellt skydd. EU:s byråer hjälper fortfarande de ofta överbelastade nationella myndigheterna i de mest berörda medlemsländerna att identifiera, kontrollera och ta fingeravtryck av nya migranter, påskynda behandlingen av asylansökningar och samordna återsändandet av personer som inte har rätt till skydd. EU har bidragit med flera miljarder euro för att hjälpa både flyktingar som redan anlänt till unionen och flyktingar i grannländerna, och insatserna för att bekämpa smugglare och grupper som sysslar med människosmuggling har fördubblats. I oktober sammanträdde elva länder i Bryssel och kom då överens om en plan med sjutton steg för att gradvis och på ett kontrollerat sätt förflytta personer längs Västra Balkan-rutten, medan man i Valletta i november beslöt att skapa en fond för nödåtgärder i Afrika för att komma åt den irreguljära invandringens grundläggande orsaker, det som tvingar människor att fly: fattigdom, krig, förföljelse, brott mot de mänskliga rättigheterna samt naturkatastrofer.

Det är uppenbart att flyktingkrisen inte kommer att lösas av sig självt. Krisen har satt fokus på de omedelbara behoven men också visat begränsningarna med EU:s migrationspolitik och de verktyg som står till dess förfogande. Ändå måste vi och kommer vi att fortsätta arbeta för att motverka krisen. Vi européer bör komma ihåg att Europa är en kontinent där nästan alla vid någon tidpunkt har varit flyktingar. Under vår gemensamma historia har miljontals människor flytt undan religiös eller politisk förföljelse, krig, diktatur och förtryck.

Tidigare under året gick vi igenom en svår period, då Greklands fortsatta medlemskap i euroområdet ifrågasattes. Efter flera månaders samtal och många svåra ögonblick godkändes ett nytt program för stabilitetsstöd till Grekland slutligen i augusti. Jag tvivlade aldrig på att vi skulle finna en lösning. Beslutet att införa euron går inte att ändra, och alla euroländer måste stå enade för att det ska fungera. Den grekiska krisen påverkar fortfarande euroområdet och ekonomi och samhälle i hela EU, och jag skulle därför vilja att det program som vi har enats om följs av alla grekiska regeringar – den tidigare, den nuvarande och den kommande.

Krisen kommer inte att vara över förrän det återigen är full sysselsättning i Europa. I dag är över 23 miljoner människor arbetslösa i EU, vilket är orimligt. Det finns ett tydligt behov av att investera i källorna till sysselsättning och tillväxt, särskilt de som finns på den inre marknaden, och att färdigställa den ekonomiska och monetära unionen för att skapa förutsättningar för en varaktig återhämtning. Vi har vidtagit åtgärder på båda dessa områden.

Investeringsplanen på 315 miljarder euro är nu igång och bör skapa mer än 2 miljoner arbetstillfällen. De första projekten har redan inletts och många fler kommer att följa. Samtidigt håller vi på att uppgradera vår inre marknad för att skapa fler möjligheter för människor och företag i alla 28 medlemsländer. Tack vare projekt som den digitala inre marknaden, kapitalmarknadsunionen och energiunionen river vi ner hinder för gräns­överskridande verksamhet och stimulerar innovation, för samman talanger och erbjuder ett brett urval av produkter och tjänster.

I juni lade jag tillsammans med ordförandena i de andra EU-institutionerna fram en rapport om färdigställandet av den ekonomiska och monetära unionen. Vi enades om en plan för hur euroområdet ska kunna stabiliseras till början av 2017, och därefter, när vi kan bygga på en förnyad konvergens av våra ekonomier, övergå från krishantering till nya tillväxtperspektiv. Trots den pågående grekiska krisen valde vi att blicka framåt.

EU och medlemsländerna hade en nyckelroll i klimatförhandlingarna i Paris i december, där 195 länder antog världens första rättsligt bindande globala klimatavtal. Avtalet innehåller en åtgärdsplan för hur vi ska kunna hålla den globala uppvärmningen på betydligt mindre än 2° C och där­igenom undvika farliga klimatförändringar. Detta kommer småningom att leda till en övergång till ren energi i världen och är en framgång för EU. Vi har länge varit ledande i klimatarbetet och Parisavtalet speglar våra globala ambitioner.

EU 2015

Det finns mycket mer som jag skulle kunna ta upp och som beskrivs närmare i rapporten. Jag har här bara nämnt de viktigaste utmaningarna under de senaste tolv månaderna, men det som slår mig är att det endast finns en väg till framgång, vare sig det gäller flyktingkris, ekonomisk kris eller utrikespolitiska utmaningar – nämligen solidaritet. Vi kan bara lyckas som en union. Tillsammans är vi starkare än de utmaningar som vi ställs inför. Vi måste ha större tilltro till EU:s förmåga att finna kollektiva lösningar på de akuta problem som varje enskilt medlemsland upplever.

Det har varit ett svårt år, under vilket hela EU:s roll har ifrågasatts, men det viktiga för oss européer att komma ihåg är att det för många kvinnor och män i Mellanöstern och Afrika är Europa som är den stabila hamnen. Det är något vi ska vara stolta över.

Jean-Claude Juncker

En helhetssyn på den ekonomiska politiken bygger på tre viktiga pelare: ökade investeringar, snabbare strukturreformer och budgetansvar. För att få den europeiska ekonomin på fötter och skapa tillväxt krävs ett samspel mellan alla tre. Under 2015 gjorde EU framsteg på alla de tre områdena.

Investeringsplanen består av tre delmål som stöder varandra:

• Mobilisera minst 315 miljarder euro i ytterligare investeringar under de kommande tre åren för att maximera effekterna av offentliga medel och frigöra privata investeringar. Det främsta verktyget för att nå detta mål är Europeiska fonden för strategiska investeringar.
• Se till att de extra investeringarna når den reala ekonomin. Detta ska ske genom det europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå.
• Förbättra investeringsklimatet, både på EU-nivå och i enskilda medlemsländer. Arbetet har inletts för att röja undan hinder som påverkar unionen och den inre marknaden samt för att ta itu med lagstiftningshinder och andra hinder för investeringar i medlemsländerna.

Kommissionär Carlos Moedas och vice ordförandena Kristalina Georgieva och Jyrki Katainen efter avslutade förhandlingar om inrättandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar, Bryssel den 28 maj 2015.

 

I november 2014 meddelade kommissionen att en ny europeisk fond för strategiska investeringar skulle skapas. Under de första månaderna 2015 arbetade parlamentet intensivt med att granska kommissionens förslag och föreslå förbättringar. Vid ett trepartsmöte i slutet av maj nådde parlamentet och rådet en överenskommelse om den föreslagna förordningen. Trepartsförhandlingarna slutfördes på rekordtid och gjorde det möjligt för fonden att börja låna ut pengar till projekt redan i juni.

Europeiska fonden för strategiska investeringar erbjuder garantier till projekt som finansieras av Europeiska investeringsbanksgruppen. Fonden har två huvudsakliga fokusområden: infrastruktur och innovation (förvaltas av Europeiska investeringsbanken) samt små och medelstora företag (förvaltas av Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden). Lån kan också beviljas till regionerna. Fonden kompletteras av ett europeiskt centrum för investeringsrådgivning och en portal för investeringsprojekt på europeisk nivå. Centrumet stöder utvecklingen och finansieringen av investeringsprojekt genom att fungera som kontaktpunkt för vägledning och rådgivning och som en plattform för kunskapsutbyte. Dess verksamhet inleddes i september. Portalen är en allmänt tillgänglig, säker webbtjänst där EU-baserade projekt kan marknadsföra sig för potentiella investerare. Den kommer att öppnas 2016.

Under året besökte kommissionens vice ordförande Jyrki Katainen medlemsländerna för att informera om investeringsplanen och redogöra för de nya möjligheter som finns för alla viktiga aktörer (regeringar, investerare, företag, regionala myndigheter, fackföreningar och organisationer).

Samtliga medlemsländer stödde Europeiska fonden för strategiska investeringar. Under 2015 åtog sig nio medlemsländer att bidra med mer än 40 miljoner euro till fonden. Även Kina lovade bidra.

Genom fonden stöds investeringar i infrastruktur (bredband, energinät och transport), utbildning, forskning och innovation, förnybar energi och energieffektivitet, miljö och resurseffektivitet, social infrastruktur och hälso- och sjukvård samt i småföretag.

Europeiska investeringsbankens ordförande Werner Hoyer, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och kommissionens vice ordförande Jyrki Katainen undertecknar överenskommelsen om den europeiska fonden för strategiska investeringar.

 

Inom ramen för investeringsplanens tredje del har kommissionen börjat ta itu med vissa investeringshinder som påverkar EU och den inre marknaden. Arbetet sker på flera områden samtidigt: som en del av det pågående arbetet med kapitalmarknadsunionen (t.ex. ändring av det s.k. Solvens II-direktivet om försäkrings- och återförsäkringsverksamhet), strategin för den inre marknaden (t.ex. offentlig upphandling), den digitala inre marknaden, energiunionen, agendan för bättre lagstiftning och andra initiativ. Åtgärder för att komma till rätta med lagstiftningshinder och andra hinder för investering i medlemsländerna kommer att prioriteras under den europeiska planeringsterminen 2016. Därför har kommissionen inlett en dialog med medlemsländerna för att kartlägga flaskhalsar och fastställa prioriterade åtgärder för att få bukt med dessa. För att kunna uppnå de högt ställda målen i den tredje delen och föreslå konkreta reformer för medlemsländerna samt bistå vid genomförandet av dem kommer alla avdelningar inom kommissionen (även stödtjänsten för strukturreformer) att arbeta nära tillsammans med medlemsländerna.

I januari 2016 hade totalt 21 infrastruktur- och innovationsprojekt fått finansiering på sammanlagt 2,8 miljarder euro tack vare fonden, vilket förväntas generera ungefär 13,3 miljarder euro i totala investeringar. När det gäller kategorin små och medelstora företag hade totalt 66 projekt fått finansiering på sammanlagt 1,5 miljarder euro genom fonden. De totala investeringarna förväntas uppgå till ungefär 21 miljarder euro.

Kommissionens vice ordförande Jyrki Katainen förklarar EU:s nya strategiska investeringsplan.

 

Investeringar, en sund finanspolitik och strukturreformer är vad som krävs för att EU:s ekonomiska utveckling ska gå åt rätt håll.

Den ekonomiska politiken i EU samordnas genom den årligen återkommande Europeiska planeringsterminen. Den inleddes med att kommissionen i slutet av 2014 lade fram den årliga tillväxtöversikten för 2015, där de politiska prioriteringarna både för EU som helhet och för medlemsländerna slogs fast. Planeringsterminen behandlade tre områden som alla stöder varandra, nämligen ökade investeringar, snabbare strukturreformer och budgetansvar. Planeringsterminen effektiviserades under 2015, vilket har förenklat kommissionens arbete och minskat rapporteringskraven för medlemsländerna. Processen har också blivit öppnare och mångsidigare. Den flexibilitet som stabilitets- och tillväxtpaktens regler medger har förtydligats för att stärka den positiva kopplingen mellan strukturreformer, investeringar och budgetansvar. I maj lade kommissionen fram förslag till landsspecifika rekommendationer för varje medlemsland och för euroområdet. Rekommendationerna godkändes av Europeiska rådet i juni. De slutliga rekommendationerna antogs av ministerrådet i juli.

I februari publicerade kommissionen fördjupade ekonomiska granskningar med en bedömning av makroekonomiska obalanser och alltför stora obalanser i 16 medlemsländer. I vissa medlemsländer var riskerna fortsatt höga. Kommissionen uppmanade därför ytterligare en gång länderna att försöka röja undan hinder för tillväxt genom att trappa upp strukturreformerna och investeringarna i modernisering och utveckling av infrastruktur. Dessa bör kompletteras med en lämplig policymix i euroområdet för att stärka förtroendet, bidra till en ombalansering och stabilisera återhämtningen.

Under 2015 fortsatte kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden att stödja de medlemsländer vars ekonomiska stödprogram nyligen hade avslutats (Irland, Spanien och Portugal). Samtliga tre länder granskades efter avslutade program. Tillväxten har nu tagit fart igen i länderna och de kan konsolidera sina ekonomier. Kommissionen fortsatte också med sitt stödprogram för Cypern för att komma till rätta med de finansiella, finanspolitiska och strukturella utmaningarna i landet. Stödprogrammet innebär en möjlighet för Cypern att återgå till en hållbar tillväxt.

Den ekonomiska och finansiella situationen i Grekland uppmärksammades världen över i flera månaders tid 2015. EU anordnade flera brådskande möten under sommaren, då risken för betalningsinställelse och ett grekiskt utträde ur euroområdet var överhängande.

(Medurs från vänster) Frankrikes president François Hollande, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Greklands premiärminister Alexis Tsipras, Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, generalsekreteraren för Europeiska unionens råd Uwe Corsepius och Europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi diskuterar Greklands statsfinanser i Bryssel den 19 mars 2015.

 

En överenskommelse nåddes slutligen i augusti, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att på uppdrag av Europeiska stabilitetsmekanismen införa ett tredje ekonomiskt anpassningsprogram för Grekland. Programmet godkändes av eurogruppen och Europeiska stabilitetsmekanismens styrelse och bidrog till att stabilisera den ekonomiska och finansiella situationen i Grekland. I kommissionens sociala konsekvensbedömning konstaterades det att programmet, förutsatt att det genomförs till alla delar och i tid, kommer att hjälpa Grekland tillbaka till stabilitet och tillväxt på ett ekonomiskt och socialt hållbart sätt. Tack vare överenskommelsen kan Grekland få upp till 86 miljarder euro i ekonomiskt stöd fram till 2018. I juli lade kommissionen fram en plan för sysselsättning och tillväxt i Grekland och mobiliserade ytterligare 35 miljarder euro i stöd fram till 2020.

Greklands premiärminister Alexis Tsipras och Europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi vid eurotoppmötet i Bryssel den 7 juli 2015.

 

Kommissionen föreslog också åtgärder som ska se till att sammanhållningspolitiska medel kan användas för investeringar och att de snabbt når fram till stödmottagarna. Detta resulterade i omedelbar tilläggsfinansiering på cirka 500 miljoner euro för Grekland och ledde till besparingar på cirka 2 miljarder euro i landets budget. Ytterligare förfinansiering på en miljard euro för programmen 2014–2020 kan användas för att inleda nya projekt, vilket kommer att minska trycket på Greklands offentliga budget.

Greklands premiärminister Alexis Tsipras, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Frankrikes president François Hollande och Belgiens premiärminister Charles Michel vid eurotoppmötet i Bryssel den 12 juli 2015.

 

För att behålla sin konkurrensfördel i den globala ekonomin behöver EU en välutbildad och anpassningsbar arbetskraft. Därför krävs det kontinuerliga investeringar i utbildning, som kommer att stimulera tillväxten och innovationen på lång sikt, öka sysselsättningen och bidra till att förhindra social utestängning.

Vikten av utbildningsreformer framhölls i den europeiska planeringsterminen och konstaterades vara en hög prioritet i 13 medlemsländer.

Europeiska socialfonden är EU:s främsta verktyg för investering i människor. I slutet av 2015 hade kommissionen antagit alla operativa program, med ett sammanlagt värde av 86,4 miljarder euro. Kommissionen höjde avsevärt förhandsfinansieringen inom sysselsättningsinitiativet för unga så att nationella och regionala myndigheter kunde tillhandahållas cirka en miljard euro. Pengarna kommer att användas till att stödja upp till 650 000 unga som varken arbetar eller studerar. Under 2014–2020 förväntas minst 10 miljoner arbetslösa förbättra sina chanser att hitta jobb och 395 000 små och medelstora företag förväntas få stöd för investering i människor. Över 25 % av de tillgängliga medlen kommer att gå till att främja social inkludering och motverka fattigdom och diskriminering.

Erasmus+ är EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott. År 2015 gav programmet cirka 520 000 unga möjlighet att studera, yrkesutbilda sig, arbeta som volontärer eller delta i ungdomsutbyten utomlands. Dessutom fick cirka 165 000 anställda vid utbildningsanstalter och ungdomsorganisationer möjlighet att höja sin kompetens genom undervisning och utbildning utomlands.

Med tanke på att det finns uppskattningsvis 12 miljoner långtidsarbetslösa i EU lade kommissionen fram ett förslag till politiska riktlinjer 2015. Syftet är att öka övergångarna till sysselsättning och se till att alla arbetssökande erbjuds ett avtal för återinträde på arbetsmarknaden innan de varit arbetslösa i 18 månader. Rekommendationen antogs av rådet i december.

Regionalpolitiken är till för alla regioner och städer i EU. Den stöder skapandet av arbetstillfällen, näringslivets konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling och förbättring av människornas livskvalitet. För att nå dessa mål och tillgodose de olika utvecklingsbehoven i EU:s alla regioner har 351,8 miljarder euro – nästan en tredjedel av EU:s totala budget – öronmärkts för sammanhållningspolitiken 2014–2020. Största delen av EU:s stöd till regioner, enskilda orter och företag kommer från regionalpolitiken.

Kommissionär Corina Creţu besöker en byggarbetsplats i Prag, Tjeckien den 31 mars 2015.

 

Regionalpolitiken kompletterar EU:s insatser på områden som utbildning, sysselsättning, energi, miljö, inre marknad, forskning och innovation. Regionalpolitiken utgör ramen för de investeringar som krävs för att målen i Europa 2020-strategin ska nås. Mer än 120 miljarder euro kommer att tillhandahållas för investeringar i transportnät och energi- och miljöinfrastruktur. Förbättrade transportförbindelser och åtgärder för en hållbar miljö kommer att gynna små och medelstora företag i alla ekonomiska sektorer.

Investeringsplanen för Europa betyder att anslagen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna under 2014–2020 kommer att vara dubbelt så stora som under 2007–2013. Genom att använda finansiella instrument som lån, eget kapital och garantier i stället för traditionella bidrag kommer anslagen att uppgå till 23 miljarder euro. Små och medelstora företags tillgång till finansiering kommer därmed att förbättras. Medlen kommer att användas för forskning, utveckling och innovation samt för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi.

Efter en intensiv period av förhandlingar med medlemsländerna antogs nästan alla program för 2014–2020 under 2015. De flesta av dem har börjat genomföras. Genomförandet av programmen för 2007–2013 fortsatte under hela året. Sammanlagt fick medlemsländerna 50,7 miljarder euro i stöd under året.

Med hjälp av forskning och innovation kan man möta utmaningar som klimatförändring, energi och folkhälsa. Därför satsas 77 miljarder euro på just forskning och innovation genom Horisont 2020, det största EU-programmet någonsin på detta område. Programmet kommer även att attrahera privata och offentliga investeringar. De första resultaten från Horisont 2020 publicerades i juli och visade att programmet är ett steg i rätt riktning.

Kommissionär Carlos Moedas vid invigningen av en vetenskapsmässa vid universitetet i Coimbra i Portugal den 5 november 2015.

 

I oktober antogs ett nytt arbetsprogram för Horisont 2020, med investeringar på närmare 16 miljarder euro under de kommande två åren.

Genom att satsa mer pengar än någonsin tidigare på forskning och innovation vill man uppnå tre mål: att få ut innovationer på marknaden (öppen innovation), öka den deltagande forskningen (öppen vetenskap) och främja forskning som är öppen för omvärlden.

Europeiska fonden för strategiska investeringar har redan börjat bygga ut kapaciteten hos Horisont 2020, särskilt när det gäller stöd till små och medelstora företag. Fonden har också gjort det möjligt att tillgodose det stora behovet av stöd från InnovFin – EU-finansiering för innovationer – som är kommissionens och Europeiska investeringsbankens gemensamma initiativ inom Horisont 2020.

Inom rymdsektorn är EU:s mål att främja den inre marknaden för rymdbaserade tillämpningar och stödja utvecklingen inom denna bransch i EU. Galileosatelliter sköts upp i mars, september och december. Galileo är EU:s program för utveckling av ett globalt satellitnavigeringssystem som kan användas för produkter som navigationssystem i bilar och mobiltelefoner. En andra Copernicussatellit sköts upp i juni och kommer att bidra till att avhjälpa miljökatastrofer, förbättra markanvändningen för jord- och skogsbruk samt till att reagera i krissituationer.

Kommissionär Elżbieta Bieńkowska vid en presskonferens efter uppskjutningen av två Galileosatelliter, Bryssel den 31 mars 2015.

 

Fonden för ett sammanlänkat Europa är ett flerårigt program för finansiering av förbättringar i EU:s transport- och energinät samt digitala nät. Fondens sammanlagda budget för de tre sektorerna är över 30 miljarder euro under 2014–2020.

I juli godkände kommissionen 276 projekt som kommer att få 13,1 miljarder euro från EU och dessutom ytterligare 28,8 miljarder euro i medfinansiering från offentliga och privata aktörer. En ny ansökningsomgång för sammanlagt 7,6 miljarder euro i stöd, inleddes i november. Ansökningstiden för medlemsstaterna går ut i februari 2016.

Europeiska miljöbyråns lägesrapport Europas miljö - tillstånd och utblick 2015: en sammanfattning från mars visar att miljöskydd är en god ekonomisk investering. Mellan 2000 och 2011 ökade de gröna näringarna med mer än 50 % i EU, och antalet jobb inom miljövänliga varor och tjänster ökade från 2,9 till 4,3 miljoner från 2000 till 2012. Även under den ekonomiska nedgången skedde en fortsatt tillväxt inom dessa sektorer.

I februari lanserades kommissionens och Europeiska investeringsbankens nya finansieringsmekanism för naturkapital som genom mobilisering av offentliga medel ska generera nya privata investeringar i natur och klimatanpassning.

I december föreslog kommissionen ett omfattande paket om cirkulär ekonomi. Syftet var att uppmuntra EU:s företag och konsumenter att övergå till en ekonomisk modell där resurser utnyttjas på ett mer hållbart sätt. De föreslagna åtgärderna kommer att ”sluta kretsloppet” när det gäller produkters livscykel, genom fokus på ekodesign, bättre konsumentinformation samt ökad materialåtervinning och återanvändning. Övergången kommer att stödjas ekonomiskt med medel från Europeiska fonden för strategiska investeringar samt med 650 miljoner euro från Horisont 2020 och 5,5 miljarder euro från strukturfonderna, för avfallshantering och nationella investeringar i en cirkulär ekonomi.

Europeiska investeringsbankens ordförande Werner Hoyer och kommissionär Karmenu Vella vid Europeiska investeringsbankens konferens om finansiering av den cirkulära ekonomin, Luxemburg den 10 december 2015.

 

Jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk är tillsammans med de biobaserade industrierna en viktig del av EU:s ekonomi och samhälle. Inom dessa sektorer produceras och bearbetas biologiska resurser för att tillgodose både konsumenternas och en rad olika branschers efterfrågan på livsmedel, foder, bioenergi och biobaserade produkter. Dessa sektorer ökar EU:s självförsörjningskapacitet och skapar arbetstillfällen och affärsmöjligheter som är viktiga för landsbygds-, kust- och havsområden.

Kommissionär Phil Hogan besöker en lantbruksmässa i Edinburgh, Storbritannien den 18 juni 2015.

 

EU:s gemensamma jordbrukspolitik stöder investeringar, kunskap och tillgång till finansiering för jordbruksbaserade livsmedel, jordbruksteknik och infrastruktur. Under 2014–2020 kommer 118 program för landsbygdsutveckling att bidra med cirka 80 miljarder euro till modernisering och utveckling av livsmedels- och jordbrukssektorn. Närmare 43 miljarder euro av detta belopp kommer att utgöras av privat kapital. Programmen för landsbygdsutveckling förväntas dessutom stödja utveckling av verksamheten i 66 000 små och medelstora företag utanför jordbrukssektorn. Programmen kommer att finansiera 3,7 miljoner utbildningsplatser för jordbrukare och andra företagare på landsbygden och tillhandahålla starta eget-bidrag för mer än 160 000 unga jordbrukare. Infrastrukturinvesteringar kommer att förbättra tillgången till informations- och kommunikationsteknik, inbegripet bredband, för nästan 18 miljoner människor i landsbygdsområden. Samtidigt kommer direktstöd och marknadsinstrument att ge jordbrukens inkomster stabilitet. Detta är viktigt för livsmedelssektorn, som är EU:s största arbetsgivare och står för 47 miljoner jobb och 7 % av EU:s BNP.

Kommissionär Tibor Navracsics och Europaparlamentsledamot Mairead McGuinness besöker världsutställningen i Milano, Italien den 8 maj 2015.

 

Världsutställningen Expo 2015, med temat Feeding the Planet, Energy for Life hölls i Milano i Italien. Över 21 miljoner människor besökte utställningen mellan den 1 maj och den 31 oktober. EU-paviljongen var mycket populär bland besökarna.

Med det ökade trycket på finanserna är det viktigare än någonsin att få ut så mycket som möjligt av varje euro av skattebetalarnas pengar. I september inledde kommissionen ett initiativ som ska göra EU-budgeten mer resultatinriktad, för att se till att EU:s resurser används på ett sätt som gynnar medborgarna och att alla EU-finansierade projekt ger tydliga fördelar och valuta för pengarna.

Målet är att EU-medlen ska investeras enligt kommissionens politiska prioriteringar, t.ex. för att stimulera tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft eller för att kunna reagera snabbt och effektivt i nödsituationer. En databas och karta över framgångsrika projekt som EU finansierat finns på kommissionens webbplats.

Strategin för en digital inre marknad bygger på tre grundpelare:

• Ge bättre tillgång till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag i hela EU.
• Skapa rätt förutsättningar och lika spelregler för att utveckla digitala nät och innovativa tjänster.
• Maximera tillväxtpotentialen i den digitala ekonomin.

Kommissionens vice ordförande Andrus Ansip diskuterar strategin för den digitala inre marknaden vid en medborgardialog i Berlin, Tyskland den 10 december 2015.

 

De flesta som har försökt handla på nätet i andra EU-länder har råkat ut för prisskillnader eller för att varorna inte går att köpa. Kommissionen håller nu på att uppdatera EU-reglerna för näthandel. Syftet är att underlätta köp och försäljning över gränserna, ge konsumenterna fler rättigheter och större utbud och göra det lättare för företag att sälja till andra EU-länder. År 2015 började kommissionen ta fram regler för att bättre skydda konsumenter som köper varor och tjänster på nätet i andra EU-länder. Kommissionen ska också ta itu med de eventuella hinder för näthandeln som företagen själva skapar. Man kommer särskilt att inrikta sig på sektorer där e-handeln är mest utbredd, t.ex. elektronik, kläder, skor och digitalt innehåll. Det första man gjorde var en undersökning av konkurrensen i e-handelssektorn i maj.

Kommissionen fortsatte under året att arbeta för konsumenternas rättigheter på den digitala marknaden. I december lade man fram två lagförslag om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll (t.ex. strömmad musik) och om nätförsäljning och annan distansförsäljning av varor (t.ex. kläder). De båda förslagen bidrar till en mer enhetlig konsumentavtalsrätt och därmed lägre kostnader för företagen, särskilt småföretagen. De bidrar också till att öka konsumenternas förtroende för att handla varor i ett annat EU-land. Konsumenterna får ett bättre konsumentskydd och ett större utbud till mer konkurrenskraftiga priser. Företagen å sin sida kan tillhandahålla digitalt innehåll och sälja varor till konsumenter i hela EU enligt samma avtalsregler.

I dagsläget innebär handeln över gränserna i EU att det kan kosta ett företag över 5 000 euro per år att följa momsreglerna i ett annat medlemsland. Kommissionen vill skapa lika villkor för EU-företag och se till att momsintäkterna hamnar i konsumentens hemland. I september inledde kommissionen ett offentligt samråd för att hitta sätt att förenkla betalningar för e-handel inom EU.

Kostnaden för paketleveranser är inte bara ett problem för konsumenter som handlar på nätet. De företag som säljer sina produkter på nätet klagar också på leveranskostnaderna. Ett av målen i strategin för en digital inre marknad är att se till att paketbefordran i EU fungerar väl och inte är för dyr, så att företagen kan skicka sina varor till kunderna på ett sätt som är fördelaktigt för alla inblandade. För att ta reda på vad konsumenter och företag behöver och vill ha inledde kommissionen ett samråd i maj.

Många som handlar på nätet har råkat ut för geoblockering, som innebär att nätförsäljare antingen nekar konsumenterna tillgång till en webbplats på grund av var de bor, eller skickar dem till en lokal butik med andra priser. Kunder från olika länder kan t.ex. få betala olika mycket för att hyra bil från en och samma firma. I september inledde kommissionen ett offentligt samråd för att förstå konsumenternas behov och ta fram ett lagförslag för att sätta stopp för denna praxis, i det fall det inte är motiverat.

Idag kan det hända att EU-invånare, när de reser inom EU, inte får tillgång till de nättjänster för film, sportsändningar, musik, e-böcker och spel som de har betalat för i sitt hemland. Nederländare som t.ex. har tecknat sig för film- och tv-serier från en populär leverantör kan på Tysklandssemestern bara se de filmer som företaget erbjuder sina tyska kunder. Och i Polen kan de inte se någon film alls, eftersom företaget för närvarande inte finns i Polen. I december föreslog kommissionen nya regler så att EU-invånarna alltid ska få tillgång till det digitala innehåll som de har köpt eller tecknat hemma, även på utlandssemestern. Den nya rättigheten väntas börja gälla 2017. Detta är den första delen av kommissionens plan för att modernisera EU:s upphovsrättsregler och anpassa dem till ny teknik, ändrat konsumentbeteende och nya marknadsvillkor. Kommissionen har också lagt fram en handlingsplan med lagförslag och andra initiativ som kommer att följa under första halvåret 2016. Kommissionen vill se till att allmänheten får tillgång till ett brett utbud av lagligt innehåll samtidigt som upphovsmän och andra rättighetshavare får bättre skydd och skälig ersättning.

Markbunden tv har sedan länge sprungits om av satellit- och kabel-tv, som ofta har ett större utbud. Men får tittarna ut mesta möjliga av detta utbud? Kan hinder till följd av föråldrade upphovsrättslagar fortfarande hindra folk från att få tillgång till nytt och kreativt digitalt innehåll? För att kartlägga var och hur satellit- och kabel-tv-bolag bör slopa upphovsrätten och därmed erbjuda ett större utbud för EU-publiken har kommissionen inlett en översyn av EU:s regler. Ett samråd om satellit- och kabeldirektivet hölls i augusti för att få svar på om reglerna är aktuella och vilka konsekvenser det skulle bli om de även omfattade radio och tv via nätet. Syftet är att förbättra tillgången till sändningstjänster och relaterade nättjänster i hela EU. Att få bort hindren på den digitala inre marknaden kommer att gynna skapande, stärka EU:s radio- och tv-sektor och ge allmänheten tillgång till ett större utbud av innehåll över gränserna.

Fastän vi tillbringar alltmer tid på nätet litar vi fortfarande inte på hur företagen hanterar våra personuppgifter. Det är något som oroar 72 % av internetanvändarna i EU. För att bemöta människors oro och öka säkerheten och förtroendet på nätet godkände Europaparlamentet och rådet EU:s nya regler för skydd av personuppgifter, som kommissionen föreslog 2012. Reglerna antogs i slutet av 2015 och omfattar följande:

• Gemensamma regler för uppgiftsskydd i hela EU, som gör att företagen kan spara omkring 2,3 miljarder euro per år.
• Förstärkta och utökade rättigheter, som rätten att bli glömd.
• EU:s regler på EU:s territorium – företag baserade i andra länder måste tillämpa de regler som gäller i EU när de erbjuder tjänster här.
• Större befogenheter för oberoende nationella dataskyddsmyndigheter, som ska kunna bötfälla företag som överträder EU:s uppgiftsskyddsregler.
• En enda kontaktpunkt för företag och enskilda – företagen ska bara behöva ha kontakt med en enda tillsynsmyndighet, inte 28 stycken.

Parlamentet och rådet enades också om nya regler för att säkerställa en hög nät- och informationssäkerhet i hela EU. Detta är ett viktigt inslag i EU:s strategi för it-säkerhet – alla medlemsländer måste anta en nationell strategi för it-säkerhet. Särskilda krav ska gälla för företag som tillhandahåller grundläggande tjänster som energi, transporter, banktjänster och hälso- och sjukvård eller digitala tjänster som sökmotorer, molntjänster och elektroniska marknadsplatser. De måste vidta lämpliga säkerhetsåtgärder och rapportera it-incidenter med stora konsekvenser till de nationella myndigheterna.

EU:s digitala inre marknad

 

Inom ramen för strategin för en digital inre marknad samarbetar kommissionen också med industrin om teknik och lösningar för nätsäkerhet.

Kommissionär Günther Oettinger vid Startup Europe Comes to Silicon Valley, ett evenemang där framgångsrika nystartade och expanderande teknikföretag från EU träffar motparter i Silicon Valley, San Francisco, USA den 23 september 2015.

 

I oktober enades parlamentet och rådet om att avskaffa roamingavgifterna i EU och godkände regler som skyddar rätten för alla i EU att få tillgång till innehåll på nätet utan diskriminering.

Planen är att roamingavgifterna ska avskaffas helt i juni 2017, förutsatt att vissa rättsakter antas. Det innebär att man kan använda mobilen eller surfplattan i andra EU-länder utan några extra avgifter. Det ska inte kosta mer än i hemlandet. Men redan den 30 april 2016 sänks roamingavgifterna till högst 0,05 euro per minut för att ringa, 0,02 euro för att skicka ett sms och 0,05 euro per megabyte data. Sedan 2007 har EU sänkt roamingavgifterna med över 80 % för samtal, sms och data.

De EU-regler man enades om i oktober omfattar också principen om nätneutralitet. Användarna ska få tillgång till valfritt innehåll och ska inte längre blockeras eller få en långsammare tjänst. Betald prioritering tillåts inte heller. De nya reglerna träder i kraft i alla EU-länder den 30 april 2016.

Den audiovisuella sektorn förändras med ny teknik, nya affärsmodeller, beställtjänster och nya sätt att titta på film, till exempel på mobilen. I juli inledde kommissionen ett offentligt samråd om hur man anpassar EU:s audiovisuella medielandskap till den digitala tidsåldern. Med utgångspunkt i samrådets resultat kommer kommissionen att under 2016 granska om direktivet om audiovisuella medietjänster bör anpassas och uppdateras.

Resultaten från två andra offentliga samråd som hölls 2015 kommer också att hjälpa kommissionen att uppdatera EU:s telekomregler och kartlägga bredbandsbehoven efter 2020. Kommissionens strategi för en digital inre marknad ska förbättra internetuppkopplingen i EU, särskilt på landsbygden. Endast 18 % av landsbygdsborna har tillgång till snabba fibernät, jämfört med 62 % i städerna. Under 2014–2020 satsar kommissionen 2 miljarder euro från programmen för landsbygdsutveckling för att stärka it-tjänster för 18,5 miljoner invånare på landsbygden. Europeiska regionala utvecklingsfonden kommer att investera 13,3 miljarder euro för att förbättra tillgången till digital teknik och nätverk i hela EU. Dessutom har Fonden för ett sammanlänkat Europa anslagit 150 miljoner euro till bredbandsinfrastruktur; pengar som kommissionen och Europeiska investeringsbanken kan använda för att finansiera lån, projektobligationer och garantier för telekomprojekt. Sammanlagt väntas bredbandsdelen i Fonden för ett sammanlänkat Europa tillföra cirka 1 miljard euro i investeringar.

Webbplattformar (sökmotorer, sociala medier, kunskaps- och videodelningswebbplatser, appbutiker m.m.) är en viktig del av en blomstrande digital ekonomi. De gynnar både konsumenter och leverantörer genom att marknadsaktörerna kan utnyttja fördelarna med digitalisering och e-handel. De har också förändrat hur kulturellt innehåll distribueras. Resultaten av ett samråd som inleddes i september kommer att ligga till grund för en bedömning av vilken roll plattformar och värdtjänster spelar, bland annat hur man hanterar olagligt innehåll på internet.

Kommissionens strategi för en digital inre marknad stöder ett digitalt samhälle för alla, där invånarna har rätt kompetens för att utnyttja internets alla möjligheter och öka sina chanser att få ett jobb. Under 2015 bildades fyra nya nationella koalitioner för digitala färdigheter och jobb i Belgien, Cypern, Nederländerna och Storbritannien. Det finns nu tolv nationella partnerskap inspirerade av EU:s breda koalition för digitala jobb, som startade 2013 för att komma till rätta med bristen på it-kompetens i EU.

E-förvaltning använder digitala verktyg och system för att ge privatpersoner, företag och organisationer bättre service. Det leder till enklare, snabbare och billigare myndighetskontakter. Om e-förvaltning införs i hela EU kan de årliga besparingarna bli över 50 miljarder euro. I december godkände parlamentet och rådet kommissionens planer för ISA²-programmet. ISA² ska bidra med 131 miljoner euro för att utveckla kompatibla digitala lösningar för smidiga elektroniska kontakter mellan EU-ländernas myndigheter inom olika sektorer.

Digital teknik berör alla delar av vår vardag. Enligt en EU-lag som parlamentet och rådet antog i april ska nya bilar vara utrustade med eCall från april 2018. Vid en allvarlig olycka ringer eCall automatiskt upp 112, det gemensamma europeiska nödnumret. Systemet meddelar larmtjänsten exakt var fordonet är, när olyckan inträffade och i vilken färdriktning (viktigast på motorvägar), även om föraren är medvetslös eller inte kan ringa själv. Kommissionen uppskattar att eCall, när systemet är fullt genomfört, kan rädda hundratals liv varje år och hjälpa skadade människor snabbare.

Standarder är viktiga verktyg för att se till att olika system kan samverka. De kan stimulera innovation och stärka konkurrenskraften för EU:s industri. I september höll kommissionen ett samråd om standarder för bland annat datormoln, e-hälsa, it-säkerhet, intelligenta transporter, smarta städer och 5G-kommunikation. 5G är nästa generations kommunikationsnät. Det kommer inte bara att vara snabbare, utan utgör också ryggraden i vår digitala framtid och grunden för en EU-marknad för sakernas internet värd biljontals euro. Sakernas internet är det begrepp som används för att beskriva nya funktioner och tillämpningar för allt från uppkopplade bilar till intelligenta hem. År 2020 kommer den mobila internettrafiken att vara 30 gånger högre än 2010. 5G kommer att vara den teknik som är bäst lämpad att hantera den nya verkligheten. EU undertecknade 2015 banbrytande avtal med Kina och Japan om samarbete i den globala kapplöpningen för att utveckla 5G-nät.

Enorma mängder data skapas av människor eller genereras automatiskt. Stordata kan fungera som katalysator för tillväxt, innovation och digitalisering. För att få underlag till eventuella åtgärder inledde kommissionen i september ett offentligt samråd om initiativ som kan främja det fria flödet av uppgifter i EU och motverka begränsningar av tillgången till uppgifter och var uppgifterna lagras. Samrådet tog också upp hur man bäst kan underlätta certifiering av molntjänster, byte av molntjänstleverantörer och ett gemensamt ”forskningsmoln”. Dessa tekniker kommer att utgöra kärnan i EU:s framtida industri. EU-institutionerna tänker själva börja använda molnbaserade datortjänster. I december valde kommissionen ut ett antal företag som ska tillhandahålla olika molnbaserade it-tjänster för alla EU-institutioner från 2016.

I februari antog kommissionen en strategi för energiunionen. Den bygger på den europeiska strategin för energitrygghet och EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030. I oktober 2014 enades EU:s stats- och regeringschefer om mål för minskningar av utsläppen av växthusgaser på minst 40 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, ett bindande mål för hela EU för förnybar energi på minst 27 % och ett energieffektivitetsmål på minst 27 % förbättringar jämfört med prognoserna. Effektivitetsmålet kommer att ses över 2020, med inriktning på en nivå för hela EU på 30 %. Eftersom det är så viktigt med en fullt fungerande och sammankopplad inre marknad för energi enades stats- och regeringscheferna om ett mål på minst 10 % elsammankopplingar mellan EU-länderna fram till 2020. Detta ska sedan, är det tänkt, öka till 15 % till 2030.

Energiunionens grundläggande mål är att förse konsumenter och företag i EU med trygg och hållbar energi till konkurrenskraftiga priser. Konsumenterna bör erbjudas överkomliga priser och större konkurrens och urval så att de kan spara pengar och energi.

Energiunionen ska också bekämpa klimatförändringar genom en övergång till en koldioxidsnål, klimatvänlig ekonomi. I februari lade kommissionen fram ett meddelande om en plan för ett globalt klimatavtal vid mötet i Paris i december.

EU importerar 53 % av sin energi, och några EU-länder är beroende av en enda leverantör för sin gasimport. Att diversifiera energikällorna och energileverantörerna är ett viktigt sätt att samtidigt stärka EU:s försörjningstrygghet och bevara dess konkurrenskraft. För att nå den grad av diversifiering som behövs funderar EU på att handla upp energi från andra delar av världen, införa ny teknik, vidareutveckla de inhemska resurserna (t.ex. biomassa i enlighet med EU:s skogsstrategi) och förbättra infrastrukturen så att nya leverantörer kan delta på marknaden.

Kvarstående hinder för verklig integration på marknaderna, osamordnade nationella politiska insatser och avsaknaden av en gemensam hållning gentemot länderna utanför EU har hämmat framstegen med energiunionen.

Strategin för energiunionen bygger därför på fem aspekter:

• Energitrygghet, solidaritet och förtroende.
• En helt integrerad europeisk energimarknad.
• Energieffektivitet som bidrar till dämpad efterfrågan.
• En ekonomi utan kol och olja.
• Forskning, innovation och konkurrenskraft.

För att energiunionen ska nå framgång i alla EU-länder krävs en rad initiativ på EU-nivå och nationell nivå de kommande åren.

EU:s sammanhållningspolitik bidrar praktiskt till energiunionens mål. Över 110 miljarder euro har anslagits genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna. En del av anslagen går till koldioxidsnål ekonomi i EU, bl.a. investeringar i hållbar energi och multimodala transporter i stadsmiljö. Dessutom finns betydande medel tillgängliga för investeringar i energieffektiva, koldioxidsnåla transporter och storskalig smart energiinfrastruktur.

Sedan strategin för energiunionen antagits gav sig kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič under året ut på besök till alla EU-länder för att förankra energiunionens idéer hos EU-länderna och de berörda parterna. Denna turné gav tillfälle till diskussioner med regeringar, nationella parlament, energisektorn och resten av näringslivet samt med arbetsmarknadens parter, konsumenter och studerande.

I den första rapporten om tillståndet i energiunionen, som kommissionen gav ut i november, redovisas de föregående nio månadernas framsteg, nyckelåtgärder för 2016 och politiska slutsatser på EU-nivå och nationell och regional nivå. Rapporten visade att förutom övergången till en ekonomi utan kol och olja (t.ex. genom förnybar energi) och energitrygghet nådde energiunionen resultat inom energieffektivitet, den inre marknaden för energi samt forskning, innovation och konkurrenskraft. Dock medgavs att mycket återstår att göra för att nå energiunionens mål.

En förutsättning för att genomföra energiunionen i praktiken är en styrning som är tillförlitlig och öppen. Rapporten innehöll vägledning för EU-länderna om hur de kan ta fram integrerade nationella energi- och klimatplaner för åren 2021–2030.

I juli lade kommissionen fram initiativ för att skapa nya villkor för energikonsumenterna, göra om EU:s elmarknad, se över EU:s system för handel med utsläppsrätter och uppdatera energieffektivitetsmärkningen.

Kommissionens förslag är inriktade på tre saker:

• Hjälpa konsumenterna att spara pengar och delta aktivt på marknaden genom bättre information och ett bredare utbud.
• Öka konsumenternas förtroende och stärka konsumentskyddet i fråga om bl.a. energirättigheter, uppgiftshantering och skydd av personuppgifter.
• Underlätta konsumenternas aktiva val genom driftskompatibel smart teknik.

EU:s elsystem måste göras om i grunden för att energiunionens mål ska kunna nås. Kommissionen inledde genom sitt meddelande om en ny modell för elmarknaden i EU ett offentligt samråd om hur den nya elmarknaden bör utformas. Samråden ska tjäna som underlag för att stärka försörjningstryggheten, tillmötesgå konsumenternas önskemål och skapa verklig nytta genom ny teknik. Samrådet ska också bidra till en kartläggning av hur investeringar i bl.a. förnybar energi kan underlättas.

I juli föreslog kommissionen att EU:s system för handel med utsläppsrätter skulle ses över för tiden efter 2020 så att det kan bidra fullt ut till att minska utsläppen av växthusgaser under 2020-talet. Förslaget var det första steget mot lagstiftning för att genomföra EU:s åtagande att minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 % på hemmaplan före 2030. Det var en viktig signal till världssamfundet inför klimatmötet i Paris.

Förslaget har tre delar: snabbare minskningar av utsläppen efter 2020, snävare regler för fri tilldelning av utsläppsrätter till industrin för skydd av den internationella konkurrenskraften samt mer medel till koldioxidsnål innovation och modernisering av energisektorn.

Sedan den infördes för 20 år sedan har EU:s energimärkning uppmuntrat utvecklingen av allt energisnålare produkter. Det har lett till att den nuvarande energieffektivitetsmärkningen är alldeles för snårig. Kommissionen föreslog 2015 att man ska gå tillbaka till den ursprungliga skalan med energimärkning från A till G, som är enklare och välkänd för konsumenterna.

I september antog kommissionen den nya strategiska planen för energiteknik, med en preliminär budget på högst 71,5 miljarder euro. Planen är tänkt att förbättra ny, koldioxidsnål teknik och få ned kostnaderna genom samordnad forskning och bidrag till projektfinansiering.

Planen står för tekniken i EU:s energi- och klimatpolitik, och innehåller tio forsknings- och innovationsåtgärder. De ska bidra till att påskynda energisystemets omställning och samtidigt skapa jobb och tillväxt. En effektivare, enklare styrning ska införas för ökad samordning mellan nationella regeringar, näringsliv och forskningsinstitut. Ökad tillgång till riskfinansiering ska underlättas för nya innovationer och för att få ut ny teknik på marknaden.

Som ett led i strategin för energiunionen lade kommissionen i februari fram ett meddelande om hur man kan nå målet på 10 % elsammanlänkning i alla EU-länder senast 2020. Det innebär att alla EU-länder bör ha tillgång till kraftledningar som medger att minst 10 % av den el som produceras i dess kraftverk kan exporteras till angränsande EU-länder. Totalt 22 EU-länder ser ut att nå målet redan nu, men fler länkar krävs fortfarande i en del regioner.

I mars anslöt sig kommissionens ordförande till Spaniens och Portugals premiärministrar och Frankrikes president för att underteckna Madriddeklarationen. Deklarationen syftar till bättre anslutningar mellan Iberiska halvön och resten av EU:s energimarknad. En ny regional högnivågrupp för sydvästra Europa ska övervaka framstegen inom de centrala infrastrukturprojekt som nämns i Madriddeklarationen och ge stöd för att underlätta byggandet av dem.

I april invigde Maltas och Italiens premiärministrar ellänken mellan deras två länder. Malta är därmed anslutet till det europeiska kraftnätet.

(Från vänster till höger) Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Frankrikes president François Hollande, Spaniens premiärminister Mariano Rajoy och Portugals premiärminister Pedro Passos Coelho undertecknar Madriddeklarationen om bättre länkar mellan Iberiska halvön och energimarknaden i övriga EU, Madrid, Spanien den 4 mars 2015.

 

I juli enades EU-länderna om att investera i 20 centrala transeuropeiska energiinfrastrukturprojekt inom Fonden för ett sammanlänkat Europa. Fonden har en budget på 5,35 miljarder euro till energiinfrastruktur för åren 2014–2020. En andra förslagsomgång utlystes i juni med en preliminär budget på 550 miljoner euro.

I oktober undertecknades ett bidragsavtal till en gaslänk mellan Polen och Litauen, som bryter den baltiska regionens isolering.

Estlands premiärminister Taavi Rõivas, Litauens president Dalia Grybauskaitė, Lettlands premiärminister Laimdota Straujuma, Polens premiärminister Ewa Kopacz och kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker informerar om den planerade gasförbindelsen mellan Polen och Litauen, Bryssel den 15 oktober 2015.

 

I november antog kommissionen en lista på 195 centrala energiinfrastrukturprojekt. De kallas projekt av gemensamt intresse och ska bidra till EU:s energi- och klimatpolitiska mål. För projekten gäller påskyndande tillståndsförfaranden och mer gynnsamma regler. De kan få ekonomiskt stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa.

Två nya ellänkar från Litauen till Polen och Sverige invigdes i december. LitPol-länken förbinder Alytus i Litauen med Elk i Polen, medan Nordbalt förbinder Nybro i Sverige med Klaipeda i Litauen. Det innebär att de baltiska elmarknaderna nu är anslutna till de svenska och polska elnäten, så att Baltikum och Polen når målet på 10 % sammankoppling.

I december antog 195 länder världens första allmängiltiga, rättsligt bindande avtal mot klimatförändringar. Avtalet undertecknades bl.a. tack vare EU:s insatser, och det innebär att alla länder ska minska utsläppen av växthusgaser så att den globala temperaturökningen blir betydligt mindre än 2 °C över den förindustriella nivån och så att de farligaste effekterna av klimatförändringarna undviks.

Ett nytt globalt klimatavtal för en snabbare övergång till en koldioxidsnål världsekonomi är kulmen på världssamfundets ansträngningar under flera år för att åstadkomma ett heltäckande, multilateralt avtal om klimatförändringar.

Carole Dieschbourg, Luxemburgs miljöminister och företrädare för det luxemburgiska ordförandeskapet för Europiska unionens råd (tredje från vänster) och kommissionär Miguel Arias Cañete (fjärde från höger) leder företrädare för koalitionen för höga ambitioner vid klimatkonferensen i Paris, Frankrike den 12 december 2015.

 

Efter den begränsade uppslutningen bakom Kyotoprotokollet och avsaknaden av enighet i Köpenhamn 2009, byggde EU upp en bred koalition av industri- och utvecklingsländer för höga ambitioner. Koalitionen blev avgörande för framgången vid Parismötet.

Ländernas löften om minskade utsläpp, som kallas planerade nationellt fastställda bidrag, var en viktig nyhet. Löftena började komma så sakteliga i mars, då EU var den första stora ekonomin som lade fram sitt bidrag. EU åtog sig ett bindande utsläppsmål för hela sin ekonomi på minst 40 % minskning före 2030 jämfört med nivåerna 1990. I slutet av Parismötet hade nästan alla länder i världen lagt fram heltäckande planer för att minska sina utsläpp, i många fall för första gången. Detta var en banbrytande politisk viljeyttring, och utgör en tydlig övergång från att några få agerar till att alla agerar.

I Paris kom man överens om följande:

• Det långsiktiga målet att hålla den genomsnittliga globala temperaturökningen till gott och väl under 2 °C från den förindustriella nivån, och verka för att begränsa ökningen till 1,5 °C.
• De globala utsläppen av växthusgaser bör nå sin kulmen så snart som möjligt, och snabba minskningar ska göras därefter enligt bästa tillgängliga vetenskap för att nå balans mellan källor till och sänkor för växthusgaser under den andra halvan av detta århundrade.
• Att mötas vart femte år för att sätta upp mer långtgående utsläppsmål, där vetenskapen kräver det.
• Att rapportera för varandra och för allmänheten om hur väl man uppfyller målen, för insynens och övervakningens skull.
• Utvecklingsländerna ska fortsätta med sitt befintliga kollektiva mål att uppbåda 100 miljarder dollar per år till stöd för klimatåtgärder i utvecklingsländerna fram till 2025, då ett nytt kollektivt mål ska sättas upp.

EU och EU-länderna anslog 14,5 miljarder euro under 2014 för att hjälpa utvecklingsländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser och anpassa sig till klimatförändringarna. Detta är en betydande ökning, som visar EU:s beslutsamhet att bidra med sin beskärda del till det mål för årlig finansiering till utvecklingsländerna på 100 miljarder euro som sattes upp 2009 och ska ha nåtts 2020. För åren 2014–2020 ska minst 20 % av EU:s budget gå till klimatrelaterade projekt. I genomsnitt ska 2 miljarder euro per år i offentliga medel gå till stöd till verksamhet i utvecklingsländerna mellan 2014 och 2020.

EU-finansiering av klimatåtgärder

 

Den särskilda Eurobarometerenkäten om klimatförändringar, som lades fram bara några dagar före klimatmötet i Paris, visade att allmänheten fortsätter att vara bekymrad över klimatförändringar: 91 % anser att det är ett allvarligt problem. Mer än 9 av 10 EU-invånare (93 %) anser att kampen mot klimatförändringar bara kan bli verkningsfull om alla länder i världen agerar tillsammas.

Klimatförändringar − vad gör EU?

 

På den inre marknaden kan varor, tjänster, kapital och människor röra sig fritt. Detta innebär möjligheter för både arbetstagare och företag samt ger konsumenterna ett större utbud och lägre priser. Den fria rörligheten gör det möjligt för människor att resa, bo, arbeta och studera var de vill. Men möjligheterna utnyttjas inte alltid, eftersom reglerna för den inre marknaden inte är kända eller inte följs, eller helt enkelt för att det finns onödiga hinder i vägen. Kommissionen antog i oktober en strategi för den inre marknaden, som innehöll flera förslag till åtgärder. Genom att möjliggöra en balanserad utveckling av delningsekonomin, hjälpa små och medelstora företag och nystartade företag att växa, se till att en gränslös marknad för tjänster blir verklighet, ta itu med restriktioner inom detaljhandeln och förhindra diskriminering av konsumenter och företagare kan man se till att möjligheterna tas tillvara. Strategin kommer också att göra det möjligt att modernisera EU:s system för standarder, öka insynen, effektiviteten och ansvarsskyldigheten vid offentlig upphandling samt konsolidera EU:s immaterialrättsliga regelverk. Målet är att skapa konkreta fördelar för människor i deras dagliga liv.

Strategin för den inre marknaden

 

Strategin för den inre marknaden gäller främst tjänste- och produktmarknaderna. Den kompletterar kommissionens strävan att främja investeringar, förbättra konkurrenskraften och tillgången till finansiering, se till att den inre marknaden för energi fungerar bättre samt utnyttja möjligheterna med den digitala inre marknaden.

I oktober publicerade kommissionen 2015 års rapport om integration och konkurrenskraft på den inre marknaden, med en ingående analys av den ekonomiska integrationen och konkurrenskraften i EU. Trots att det fanns tydliga tecken på ekonomisk återhämtning under året behövs det riktade reformer för att EU ska återgå till en hållbar ekonomisk tillväxt. Rapporten visar att strukturella och beteenderelaterade hinder samt krångliga regler fortfarande gör att den inre marknaden inte fungerar så bra som den kunde göra. Mycket kan åstadkommas enbart genom att man förbättrar tillämpningen och efterlevnaden av befintliga regler, i synnerhet på tjänstemarknaderna.

År 2015 föreslog kommissionen en kapitalmarknadsunion för att förbättra finansmarknadernas förmåga att gynna realekonomin. Syftet med initiativet är att minska fragmenteringen på finansmarknaderna, diversifiera finansieringskällorna, stärka de gränsöverskridande kapitalflödena och förbättra tillgången till finansiering i synnerhet för små och medelstora företag.

Mer medel för EU:s tillväxt

 

Kapitalmarknadsunionen ska se till att människors pengar utnyttjas till att stärka EU:s ekonomi och gynna EU:s konsumenter. Kommissionen offentliggjorde grönboken Att bygga en kapitalmarknadsunion i februari. Den följdes upp med en handlingsplan i september, med målsättningar på tre huvudsakliga områden. Det första området handlar om att förbättra tillgången till finansiering för alla företag i EU, särskilt nystartade företag, små och medelstora företag samt infrastrukturprojekt. Det andra området är att öka och diversifiera finansieringskällorna från investerare i EU och runtom i världen. Det tredje handlar om att se till att marknaderna fungerar bättre, så att förbindelserna mellan investerare och de som behöver finansiering blir effektivare och mer ändamålsenliga, både inom medlemsländerna och över gränserna.

Kommissionen lade också fram förslag om värdepapperisering för att frigöra bankernas kapital för ny utlåning. Den föreslog nya regler för behandlingen av infrastrukturprojekt för att stimulera investeringar, inledde samråd om riskkapital, säkerställda obligationer och finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag samt begärde in synpunkter om finanslagstiftningens kumulativa effekter. Ett förslag om modernisering av prospektsystemet lades fram i november. Med förslaget vill man både göra det lättare för företag att växa genom att de kan skaffa kapital i hela EU och se till att investerare skyddas. Rådets allmänna riktlinje om värdepapperiseringsförslagen godkändes i december.

Kommissionär Jonathan Hill (femte från höger i främsta raden) öppnar Londonbörsen den 2 oktober 2015.

 

De offentliga utgifterna för varor, bygg- och anläggningsarbeten samt tjänster står för ungefär 18 % av EU:s bruttonationalprodukt. Offentlig upphandling är avgörande för EU:s ekonomiska återhämtning. Öppen och konkurrenskraftig offentlig upphandling på hela den inre marknaden skapar affärsmöjligheter för EU:s företag och bidrar till att skapa arbetstillfällen.

I september gav kommissionen riktlinjer till nationella, regionala och lokala myndigheter om EU:s upphandlingsregler. Upphandlingsreglerna ska göra det möjligt för myndigheterna att reagera snabbt i krissituationer och att vid behov tillgodose de mest akuta behoven av bostäder, varor och hjälp.

Kommissionen fortsatte att stödja och främja övergången till e-upphandling och e-fakturering i medlemsländerna. Bland annat har direkt stöd i form av bidrag från Fonden för ett sammanlänkat Europa och de europeiska struktur- och investeringsfonderna beviljats för utveckling av it-system och ökad driftskompatibilitet inom EU.

I dag arbetar fler än åtta miljoner personer i EU i ett annat medlemsland. Ändå är det inte alltid lätt att hitta ett jobb utomlands eller att få sina yrkeskvalifikationer erkända. Under 2015 vidtog kommissionen åtgärder för att förbättra EU:s arbetsmarknad och göra det lättare för vissa yrkesgrupper att arbeta i ett annat land än sitt hemland.

Att snabbt och effektivt matcha kompetens med lediga platser är en prioritet. Det kommer att hjälpa privatpersoner och företag i EU att få ut det mesta möjliga av den ekonomiska potential som finns i den nationella och gränsöverskridande rörligheten för arbetstagare. Genom Euresportalen kan arbetstagare enkelt få tillgång till alla medlemsländers databaser över lediga platser och lämna in jobbansökningar på nätet. Europaparlamentet och rådet godkände under året kommissionens förslag om stärkt samarbete på detta område.

Tack vare det nya europeiska yrkeskortet kommer det att bli lättare för sjuksköterskor, farmaceuter, fysioterapeuter, fastighetsmäklare och andra yrkesgrupper att arbeta i ett annat medlemsland än sitt eget. Från 2016 kommer de att kunna använda kortet som bevis på att deras yrkeskvalifikationer har kontrollerats och erkänts av värdlandet. Samtidigt kommer kommissionen att införa en varningsmekanism när det gäller yrkesverksamma personer som inte är kvalificerade. För att göra detta möjligt antog kommissionen en genomförandeförordning i juni och samarbetade med alla medlemsländer för att kortet skulle vara klart att användas i januari 2016.

I december föreslog kommissionen en europeisk rättsakt om tillgänglighet som syftar till att skapa en bättre inre marknad för vissa centrala tillgängliga varor och tjänster och till att ge personer med funktionsnedsättningar bättre förutsättningar att delta i samhället och näringslivet. De EU-omfattande tillgänglighetskraven skulle gynna både de omkring 80 miljoner personer som har en funktionsnedsättning i EU och företag med verksamhet i flera länder. De skulle även leda till ett bredare utbud på tillgängliga produkter och tjänster till mer konkurrenskraftiga priser.

Utvecklingen av kunskapsbaserade ekonomier och skyddet av immateriella rättigheter är viktigt inte bara för att främja innovation och kreativitet utan också för att öka sysselsättningen och konkurrenskraften. EU gjorde framsteg på tre viktiga områden under 2015 – ett enhetligt patent, reform av varumärken och skydd av företagshemligheter.

Det enhetliga patentet är särskilt viktigt för alla innovativa nya företag och små och medelstora företag i EU som vill satsa på verksamhet i andra länder. Patentet kommer att börja gälla så fort det har ratificerats av de berörda medlemsländerna. Målet med det enhetliga patentet är ett enkelt och billigt patentskydd i hela EU. Ett enda förfarande för registrering av patent kommer att införas i alla de länder som deltar, vilket kommer att minska kostnaderna för patentskydd i EU jämfört med Japan, USA och andra länder.

När det gäller att skapa och skydda ett varumärke är registrering avgörande. Parlamentet och rådet antog under året kommissionens förslag till varumärkesreform som syftar till att göra varumärkesregistreringen i EU-länderna enklare och effektivare. Reformen kommer också att förbättra villkoren för innovativa företag och ge ett bättre skydd mot varumärkesförfalskning. Förslagen består av en förordning som träder i kraft i mars 2016 och ett direktiv som börjar gälla i januari 2016.

Företagen i EU råkar allt oftare ut för angrepp på företagshemligheter. I november 2013 föreslog kommissionen gemensamma regler för att underlätta civilrättsliga förfaranden i hela EU vid sådana angrepp. Europaparlamentet, rådet och kommissionen nådde en preliminär överenskommelse om förslaget i december 2015. När lagstiftningen träder i kraft kommer förutsättningarna för innovation och företagande i EU att bli ännu bättre. De nya reglerna kommer att främja konkurrens, förbättra möjligheterna för företag att investera i forskning och innovation och uppmuntra kunskapsutbyte i EU.

Tillsynen av konkurrensreglerna är ett av de viktigaste verktygen för att få den inre marknaden att fungera. Genom att se till att konkurrensen är rättvis och att företag inte kan missbruka sin dominerande ställning kan man gynna både enskilda och företag. Det hindrar företagen från att bilda karteller eller komma överens om priser, och säkerställer att de straffas om de gör det. Företagsfusioner som begränsar konkurrensen kan förebyggas och man kan se till att offentligt stöd till företag inte leder till en oacceptabel snedvridning av marknaden.

Karteller skyddar de deltagande företagen från konkurrens och gör det möjligt för dem att ta ut högre priser. De leder också till att trycket på företagen att förbättra sina produkter eller hitta effektivare tillverkningsmetoder försvinner. Följden blir att konsumenterna måste betala mer för sämre kvalitet och att utbudet blir snävare. Detta får negativa konsekvenser för konkurrenskraften i hela ekonomin.

För att främja konkurrenskraft och innovation övervakades det statliga stödet noggrant under 2015. Man ville både förhindra att offentliga medel beviljas till företag i svårigheter och skapa lika villkor för utvecklingen av mer innovativa företag. Under året återkrävdes totalt 6,1 miljoner euro i olagligt statligt stöd.

Tillsynen av reglerna om statligt stöd var särskilt inriktad på de prioriterade sektorerna på den inre marknaden, bl.a. energi, digitala tjänster och finansiella tjänster.

Kommissionen vidtog åtgärder för att öka konkurrenskraften i EU:s luftfartssektor och främja innovationer, utan att för den skull ge avkall på strikta säkerhets- och miljönormer. Bland annat rekommenderade kommissionen förhandlingar om nya internationella avtal som kan ge flygresenärer fler linjer till bättre priser och skapa affärsmöjligheter för europeiska företag. I december lade kommissionen fram en EU-strategi för luftfart, som beskriver de innovationer och digitala tekniska lösningar som behövs för att effektivisera flygledningen och för att utveckla drönares hela marknadspotential.

Kommissionär Violeta Bulc besöker flygplatsen Zaventem, Belgien den 2 juli 2015.

 

EU behöver ett regelverk för rättvis och effektiv beskattning av företagsvinster för att kunna fördela skattebördan rättvist, främja hållbar tillväxt och öka investeringarna, diversifiera finansieringskällorna för ekonomin och stärka konkurrenskraften. Företagsbeskattningen är en väsentlig del av ett rättvist och effektivt skattesystem.

I februari tillsatte Europaparlamentet ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, vars betänkande antogs vid parlamentets plenarsammanträde den 25 november. Parlamentet beslöt i december att förlänga utskottets mandat i sex månader eftersom vissa av de frågor som hade lyfts fram i betänkandet fortfarande inte hade kunnat lösas.

I mars föreslog kommissionen ett antal åtgärder för att öka insynen i företagsbeskattningen i EU. I juni presenterades en handlingsplan med en mer omfattande strategi för en rättvis och effektiv företagsbeskattning.

Kommissionär Margarethe Vestager (till höger) deltar i en diskussion med Roberto Gualtieri, ordförande för Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (till vänster) och Alain Lamassoure, ordförande för det särskilda utskottet för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (andra från vänster), Bryssel den 17 september 2015.

 

Även om medlemsländerna själva får bestämma hur hög företagsskatten ska vara på deras territorium inledde kommissionen med stöd av reglerna om statligt stöd undersökningar om huruvida en del medlemsländer hade beviljat skatteförmåner till vissa företag.

I oktober konstaterade kommissionen att både Luxemburg och Nederländerna hade beviljat olagliga selektiva skatteförmåner till Fiat och Starbucks. Kommissionen beordrade de båda länderna att kräva in den obetalda skatten, som uppgår till uppskattningsvis 20–30 miljoner euro per företag.

Kommissionen inledde också undersökningar om statligt stöd i samband med skattebeslut som gäller Apple i Irland samt Amazon och McDonald’s i Luxemburg. Också det belgiska systemet för beskattning av överskjutande vinst blev föremål för en undersökning. Den ingående granskningen av Gibraltars företagsskattesystem förlängdes för att kommissionen skulle kunna slutföra kontrollerna av huruvida den praxis för skattebeslut som tillämpas i Gibraltar strider mot EU:s regler för statligt stöd.

I december antog rådet ett direktiv som ska ge bättre insyn i medlemsländernas skattebeslut. Direktivet ingick i ett paket med förslag från kommissionen och innebär ett automatiskt informationsutbyte mellan medlemsländerna om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning. Vid behov kommer länderna dessutom att kunna begära ytterligare information.

Euron är nu valuta i 19 medlemsländer och för över 330 miljoner invånare sedan Litauen införde euron i januari 2015. Den har gett euroländerna prisstabilitet och skyddat dem mot extern oro. Det är världens näst viktigaste valuta och står för nästan en fjärdedel av de globala valutareserverna. Nära 60 länder och territorier i hela världen har antingen direkt eller indirekt knutit sin valuta till euron.

Kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis träffar Litauens premiärminister Algirdas Butkevičius i samband med Litauens anslutning till euroområdet, Vilnius, Litauen den 14 januari 2015.

 

Till följd av ekonomi- och finanskrisen vidtog EU exceptionella åtgärder för att förbättra den ekonomiska styrningen av den ekonomiska och monetära unionen. EU stärkte stabilitets- och tillväxtpakten och antog nya förfaranden för att förebygga ekonomiska obalanser och bättre samordna den ekonomiska politiken. Nu måste dock de här akutåtgärderna konsolideras och kompletteras för att göra EMU så motståndskraftigt som möjligt mot framtida kriser.

Europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi presenterar den nya tjugoeurosedeln i Frankfurt, Tyskland den 24 februari 2015.

 

Det råder idag stora skillnader inom euroområdet. I några länder är arbetslösheten rekordlåg, medan den i andra är rekordhög. I vissa länder kan finanspolitiken användas för att förstärka eller dämpa konjunktursvängningar, i andra krävs år av åtstramningar för att skapa budgetutrymme. EU inriktar sig på att korrigera denna sårbarhet.

I ett tal till parlamentet i december framhöll kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker att euron är ett politiskt projekt som kräver både politiskt ansvar och politisk ansvarsskyldighet. Han betonade att Europaparlamentet inte bara är EU:s parlament utan också eurons. Under 2015 var parlamentet mycket engagerat i arbetet med att stärka EMU. Parlamentets talman Martin Schulz deltog aktivt i arbetet med de fem ordförandenas rapport. Kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis höll överläggningar med parlamentet i samband med förberedelserna av den årliga tillväxtöversikten. Under året talade Jean-Claude Juncker flera gånger i parlamentet för att debattera arbetet med att förverkliga de viktigaste prioriteringarna på området.

Kommissionär Pierre Moscovici talar vid en konferens om vägen till en bättre ekonomisk politik i EU, Bryssel den 4 juni 2015.

 

I juni publicerade de fem ordförandena sin rapport om hur EMU från juli 2015 skulle börja fördjupas för att vara fullbordad senast 2025. De fem ordförandena är Europaparlamentets talman Martin Schulz, Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Europeiska centralbankens ordförande Mario Draghi och Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem. De föreslog åtgärder som ska vidtas i tre etapper.

I den första etappen ska EU-institutionerna och euroländerna bygga vidare på existerande instrument och hitta de bästa sätten att använda gällande fördrag. Det innebär insatser för att stärka konkurrenskraften och den strukturella konvergensen, fullborda finansunionen, driva en ansvarsfull finanspolitik i länderna och euroområdet och stärka den demokratiska legitimiten.

I den andra etappen ska EU anta mer långtgående åtgärder för att färdigställa EMU:s ekonomiska och institutionella struktur. Under den här etappen ska konvergensen bli mer bindande i form av gemensamt överenskomna riktvärden som kan vara rättsligt bindande. För att under den andra etappen få lov att delta i en chockabsorberingsmekanism, bör varje euroland vara på väg att nå riktvärdena och fortsätta att hålla sig till dem när de nått dem.

I slutet av den andra etappen och när alla åtgärder har genomförts kommer EMU att ge stabilitet och välstånd till alla som bor i euroområdet.

I rapporten framhåller man betydelsen av att alla har tillgång till bra utbildning och ett ändamåls­enligt socialt trygghetssystem med ett socialt grundskydd. Det finns ingen lösning som passar alla, men länderna har ändå ofta samma problem. Det kan t.ex. gälla att få ut fler människor i alla åldrar på arbetsmarknaden, hitta rätt avvägning mellan flexibla och trygga anställningar, skatteväxla bort från arbete, ge skräddarsytt stöd till arbetslösa så att de kommer in på arbetsmarknaden igen och förbättra utbildning och livslångt lärande. För att säkra EMU:s långsiktiga framgång krävs att de nationella arbetsmarknaderna integreras bättre. Det innebär att vi måste underlätta geografisk och yrkesmässig rörlighet, t.ex. genom snabbare erkännande av kvalifikationer, större tillgång till jobb i den offentliga sektorn för utländska medborgare och bättre samordning av socialförsäkringssystemen.

I rapporten rekommenderar ordförandena också att det inrättas ett EU-system för oberoende konkurrenskraftsmyndigheter som ska hjälpa till att samordna strategier för ekonomi och konkurrenskraft. Inom euroområdet är styrelseformerna för samordning och övervakning av finanspolitiken väl inarbetade, men de behöver förbättras på det bredare konkurrenskraftsområdet. Den europeiska planeringsterminen och förfarandet för makroekonomiska obalanser är de första stegen på vägen att korrigera detta. Alla medlemsländer behöver dock stärka sin konkurrenskraft tillsammans. Varje euroland bör inrätta ett nationellt organ med ansvar för att följa utvecklingen och strategierna för konkurrenskraften. Detta skulle bidra till att förebygga ekonomisk divergens och öka egenansvaret för de nödvändiga reformerna på nationell nivå. Konkurrenskraftsmyndigheterna skulle arbeta självständigt med att utvärdera om lönerna utvecklas i linje med produktiviten. De bör jämföra utvecklingen i det egna landet med den i andra euroländer och viktiga, jämförbara handelspartner. Dessutom skulle de ha till uppgift att bedöma resultaten av allmänna reformer för att stärka konkurrenskraften.

I oktober antog kommissionen ett första åtgärdspaket för att börja genomföra rekommendationerna i rapporten. Enligt förslagen i paketet ska arbetet inom den europeiska planeringsterminen reformeras och omfatta utökad demokratisk dialog och ytterligare förbättringar av den ekonomiska styrningen. Paketet innehåller också förslag om nationella konkurrenskraftsnämnder och en oberoende rådgivande europeisk finanspolitisk nämnd. Man föreslår också att euroområdet ska företrädas mer enhetligt i internationella finansinstitut, främst Internationella valutafonden. I paketet beskrivs också hur bankunionen ska fullbordas. Förslagen omfattar ett europeiskt insättningsgarantisystem och åtgärder för att ytterligare minska riskerna i banksystemet.

Europeiska centrumet för politisk strategi ger professionella och riktade råd till kommissionens ordförande och övriga kommissionärer. Centrumet gav ut flera strategiska meddelanden under 2015. Tre av meddelandena innehåller förslag på hur de fem ordförandenas rapport kan genomföras.

Det har gjorts stora framsteg med bankunionen, som är en av de viktiga byggstenar som krävs för att EU ska kunna fördjupa EMU. Europeiska centralbanken har börjat utöva sin roll som tillsynsmyndighet för bankerna inom bankunionen. 2015 var det första hela verksamhetsåret för den gemensamma tillsynsmekanismen, som finns hos ECB. Via en översyns- och utvärderingsprocess får samtliga 123 banker med centraliserad tillsyn råd om sitt kapital och sin ledningsstruktur. Dessutom har flera rutiner och strategier för tillsynen harmoniserats.

I november lade kommissionen fram förslag om ett europeiskt insättningsgarantisystem för sparkapital i banker och föreslog också andra åtgärder för att komma till rätta med de återstående riskerna i banksektorn. Åtgärdsförslagen är tagna från de fem ordförandenas rapport. Bankunionen inrättades för att stärka förtroendet för de deltagande bankerna. Det nya insättningsgarantisystemet ska stärka bankunionen och den finansiella stabiliteten, öka skyddet för spararna och ytterligare kapa banden mellan bankerna och statsskulderna. Förslaget bygger på de nationella insättningsgarantierna, och de nationella systemen får bara tillgång till EU-systemet om EU-lagstiftningen på området följs helt och hållet.

Systemet ska vidareutvecklas i tre etapper. Den första etappen går ut på att återförsäkra de nationella insättningsgarantierna. Efter tre år övergår systemet i ett samförsäkringssystem, där bidraget från EU:s insättningsgarantisystem ska öka med tiden. Den tredje och sista etappen planeras till 2024 och omfattar då ett komplett europeiskt insättningsgarantisystem.

De enskilda spararna ska ha samma skydd hela tiden (100 000 euro). EU:s insättningsgarantisystem ska vara obligatoriskt för de euroländer vars banker omfattas av den gemensamma tillsynsmekanismen. Det ska dessutom vara öppet för andra EU-länder som vill ansluta sig till bankunionen.

I december hade det mellanstatliga avtalet om den gemensamma resolutionsmekanismen ratificerats av tillräckligt många medlemsländer. Det fick till följd att den gemensamma resolutionsnämnden fungerar fullt ut från januari 2016. Nämnden inrättades 2015 för att ta hand om krisdrabbade banker i euroområdet. Avtalet innebär också att nationella resolutionsfonder i euroländerna kommer att börja föra över kapital till den gemensamma resolutionsfonden.

Kommissionen fortsatte att övervaka och analysera utvecklingen i finanssektorn i medlemsländerna, EU och omvärlden för att kartlägga potentiella källor till systemrisker och rekommendera motåtgärder.

På senare år har man arbetat hårt för att stärka finansinstituten i EU. Det har införts nya regelverk och tillsynssystem. Finansinstituten själva har också gjort mycket för att stärka sin motståndskraft och uppfylla de nya regleringskraven och marknadens förväntningar.

Reglerna om handel med finansiella instrument har stärkts liksom sanktionerna vid marknadsmissbruk. Man har också stärkt skyddet för dem som investerar i kollektiva investeringsfonder och för dem som tecknar försäkringar. Marknaderna för värdepappersfinansiering har blivit öppnare, och EU är på god väg att uppfylla sina G20-skyldigheter om clearing av derivat.

En starkare bankunion

 

Kontrollen av det statliga stödet är viktig för att se till att samma villkor gäller för alla i bankunionen. Sedan krisen startade har 112 banker i EU, motsvarande cirka 30 % av tillgångarna i EU:s banksektor, fått statligt stöd. EU-länderna har stöttat sina banker med 671 miljarder euro i kapitaltillskott (5 % av EU:s BNP) och ställt 1 288 miljarder euro, eller 10 % av BNP, till förfogande i form av garantier och annat likviditetsstöd. De flesta banker som fick stöd under krisen har återhämtat sig efter att ha genomfört en större del av sina omstruktureringsplaner. Stödet har beviljats för att säkra människors besparingar och förebygga konkurser och en efterföljande kollaps av hela banksystemet i EU.

Kommissionen har ständigt varit på sin vakt på marknaden för finansiella tjänster i fråga om finansiella derivat och betalningstjänster. I februari dömde kommissionen den Londonbaserade mäklarfirman Icap att betala 14,96 miljoner euro i böter för sin inblandning i flera karteller om räntederivat i yen.

Betalkorten står för över 40 % av de betalningar som inte görs med kontanter. Multilaterala förmedlingsavgifter som tas ut vid kortanvändning kan ge högre priser för konsumenterna. I juni trädde förordningen om multilaterala förmedlingsavgifter i kraft. Den sätter ett tak på avgifterna för kortbetalningar och gör det enklare för handlarna att vända sig till banker i andra EU-länder som erbjuder lägre priser.

Under 2015 avslutade parlamentet och rådet också förhandlingar om det reviderade direktivet om betaltjänster, som kommer att skapa affärsmöjligheter för icke-bankaktörer, t.ex. företag som initierar betalningar på nätet. Försäkringsprodukterna blev effektivare, säkrare och öppnare för konsumenterna tack vare en politisk överenskommelse om direktivet om försäkringsdistribution.

En av de viktigaste förändringarna av den europeiska planeringsterminen 2015 var att arbetsmarknadens parter fick en större roll i att utforma och genomföra politiken och reformerna. Det krävde bland annat att kapacitetsuppbyggnad uppmärksammades mer. Den nya strategin lanserades på en högnivåkonferens i mars med EU-ledare och nationella företrädare för arbetsmarknadens parter. I konferensen deltog Europaparlamentets talman Martin Schulz, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis, kommissionär Marianne Thyssen och Lettlands välfärdsminister Uldis Augulis. Kommissionen diskuterar nu analyserna i landsrapporterna direkt med arbetsmarknadens parter. De ska också i större utsträckning involveras i politiken och lagstiftningsarbetet. De har bl.a. konsulterats om viktiga initiativ som investeringsplanen och energiunionen.

Emma Marcegaglia, ordförande för arbetsgivarorganisationen Businesseurope, kommissionär Marianne Thyssen, kommissionens vice ordförande Valdis Dombrovskis och Valeria Ronzitti, generalsekreterare för Europeiskt centrum för offentliga företag, vid högnivåkonferensen om en ny start för den sociala dialogen, Bryssel den 5 mars 2015.

 

I de fem ordförandenas rapport framhåller man betydelsen av att alla har tillgång till bra utbildning och ett ändamålsenligt socialt trygghetssystem med ett socialt grundskydd.

De här frågorna övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommissionen arbetar tillsammans med EU-länderna för att främja system för tillräckliga minimiinkomster via sina landsspecifika rekommendationer. Under året har kommissionen också arbetet med två pilotprojekt för att hjälpa till att inrätta minimiinkomstsystem i medlemsländerna. Europeiska minimiinkomstnätverket är ett tvåårigt projekt för att nå samförstånd om vad som måste göras för att skapa sådana system. Europeiska nätverket för referensbudgetar är ett initiativ från parlamentet för att ta fram gemensamma metoder och referensbudgetar för medlemsländernas huvudstadsregioner.

Under 2015 antog kommissionen de sista återstående nationella operativa programmen för fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt. Fonden har 3,8 miljarder euro i EU-anslag, tillsammans med nära 0,7 miljarder euro i nationell samfinansiering. Pengarna ska mellan 2014 och 2020 användas till insatser för de mest utsatta i EU och de som drabbats hårdast av den pågående ekonomiska och sociala krisen. Fonden ska lindra de värsta formerna av materiell nöd. Den bidrar i hög grad till kampen mot fattigdom och social utestängning genom att tillhandahålla mat, materiellt bistånd och insatser mot social utestängning för de mest utsatta.

EU är en av världens mest öppna ekonomier. Den öppna handeln leder till en stark ekonomi, skapar arbetstillfällen, ger konsumenterna större utbud och köpkraft samt stärker företagens konkurrenskraft utomlands. Under 2015 bidrog exporten till länder utanför EU till över 31 miljoner arbetstillfällen. Handel måste helt klart spela en central roll för EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning. Exporten till USA, som är EU:s största exportmarknad, bidrar med 5 miljoner arbetstillfällen i medlemsländerna. Därför är det viktigt att stärka de ekonomiska banden till USA. Men det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar kommer inte genomföras till varje pris. EU kommer att skydda lagstiftarnas självständighet, försiktighetsprincipen och medlemsländernas rätt att själva stifta lagar för att skydda sitt folk och sin miljö.

Under förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar fortsatte EU att arbeta för följande:

• Sänkta tullar inom alla sektorer.
• Avlägsna andra handelshinder.
• Ta fram regler som gör det lättare och mer rättvist att importera, exportera och investera.

Under året fortsatte EU att förhandla fram bättre tillgång till den amerikanska marknaden för europeiska företag genom att avskaffa tullar och andra handelshinder samt underlätta för nya handels- och investeringsmöjligheter på nya områden. Detta gäller för alla europeiska företag, oavsett storlek och varor.

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar gör det möjligt för europeiska företag att exportera mer till USA och importera mer av de varor och tjänster som de behöver för att tillverka sina slutprodukter. Tjänster står för mer än 70 % av ekonomin men ändå möter europeiska företag som vill sälja sina tjänster på den amerikanska marknaden stora hinder. Av EU:s jordbruksexport går 13 % till USA, särskilt produkter med stort mervärde. EU önskar att partnerskapet ska göra det möjligt att ytterligare öka exporten på det här området. Inom ramen för partnerskapet vill EU också att det ska vara möjligt för europeiska företag att på lika villkor konkurrera med amerikanska företag om offentliga kontrakt.

EU försökte bryta ny mark för handelsavtal genom att få tillsynsmyndigheter i EU och USA att i framtiden samarbeta mycket närmare än vad de gör idag. För att kunna exportera till USA måste europeiska företag följa amerikanska regler och standarder. Dessa regler och standarder garanterar ofta samma säkerhetsnivå och kvalitet men de tekniska detaljerna skiljer sig åt på till exempel vilken färg ledningar har och hur kontakter och uttag är utformade. Ibland upprepas tekniska kontroller helt i onödan, vilket kan leda till stora kostnader särskilt för mindre företag och konsumenter. Ett samarbete på regleringsnivå skulle kunna minska kostnaderna och samtidigt upprätthålla EU:s stränga krav på skydd av människor och miljön.

Man skulle också kunna dra nytta av regleringssamarbetet inom ramen för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar på många andra områden, till exempel ett bättre samarbete för godkännande, övervakning och återkallande av medicintekniska produkter så som pacemakers, skannrar och röntgenapparater. EU vill att tillsynsmyndigheter på båda sidor om Atlanten ska arbeta mer tillsammans för att säkerställa att de läkemedel som konsumenter har tillgång till är säkra, effektiva och håller god kvalitet. För att uppnå detta inspekterar EU och amerikanska myndigheter regelbundet de anläggningar där läkemedlen tillverkas. Ömsesidigt erkännande av sådana inspektioner skulle minska tillverkarens arbetsbörda och göra det möjligt för EU att använda sina resurser mer effektivt.

EU har fortsatt med förhandlingarna för att öka livsmedelsexporten utan att kompromissa med de höga standarderna och ställningstagandena när det kommer till GMO och användningen av antibakteriella behandlingar och hormoner inom djuruppfödningen.

EU fortsatte också förhandla med USA om vilka sätt man kan främja det internationella samarbetet i regleringsfrågor.

EU har fortsatt arbetet med att införa och vidareutveckla handelsregler så att alla europeiska företag lättare kan dra nytta av det transatlantiska partnerskapet för handel och investering.

Vad vill EU få ut av partnerskapet?

• Att mindre företag också ska kunna dra nytta av fördelarna.
• Att den fria och rättvisa konkurrensen främjas, vilket bland annat omfattar regler som förhindrar att företag samarbetar för att fastställa priser eller missbrukar sin marknadsmakt.
• Att företagen ska kunna spara tid och pengar genom minskad tullbyråkrati.
• Att företag ska kunna få tillgång till hållbar energi och de råmaterial de behöver.
• Att de europeiska företagens immateriella rättigheter ska skyddas.
• Att hållbar utveckling ska spela en central roll i avtalet.

EU vill att företag ska kunna investera i trygg förvissning om att de är skyddade om något går fel. Det offentliga samrådet om tvistlösning mellan investerare och stat visade att det var många som inte litade på att det föreslagna systemet skulle vara rättvist och opartiskt. Utifrån de förslag som Europaparlamentet, medlemsländerna, nationella parlament och berörda parter lämnat in lade kommissionen fram ett förslag om ett nytt system för en investeringsdomstol som ska ersätta tvistlösningsförfarandet mellan investerare och stat i alla pågående och framtida EU-förhandlingar, även de som rör det transatlantiska partnerskapet för handel och investering. Investeringsdomstolssystemet bygger på samma principer som inhemska och internationella domstolar och stadfäster staternas rätt att reglera samt säkerställer transparens och ansvarsskyldighet.

Kommissionen förhandlade om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar på grundval av det mandat som alla medlemsregeringarna enhälligt godkänt och som Europaparlamentet givit sitt stöd. Förhandlingarna inleddes i juni 2013 och kommissionen och USA har under 2015 hållit i fyra förhandlingsrundor. De hölls i februari och juli i Bryssel, i april i New York och i oktober i Miami. Förhandlarna gjorde framsteg på en rad områden och arbetet kommer att fortsätta under 2016. Även om målet var att snabbt nå en överenskommelse så har EU hela tiden varit tydlig med att det är viktigare att nå ett bra avtal än att förhandlingarna avslutas så snabbt som möjligt.

På en särskild webbplats offentliggjorde kommissionen sitt inledande förslag till juridisk text och de ställningstaganden som anger och beskriver EU:s politik på alla områden som håller på att förhandlas. Dessutom offentliggjorde kommissionen hundratals dokument om partnerskapet som förklarar avtalets mål och möjliga innehåll. Detta fortsatte kommissionen med under förhandlingarnas gång och det gjorde dem till de mest transparenta som någonsin förts för ett EU-handelsavtal.

Kommissionär Cecilia Malmström ger en lägesrapport om förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar inför Europaparlamentet i Strasbourg den 7 juli 2015.

 

Som vanligt när ett handelsavtal förhandlas använde kommissionen sig av veckomötena i rådets handelspolitiska kommitté för att informera medlemsländernas regeringar om hur förhandlingarna fortskridit. Kommissionen höll också parlamentet, och framförallt utskottet för internationell handel, informerade om förhandlingarna. Handelskommissionär Cecilia Malmström och EU:s förhandlare inställde sig regelbundet inför parlamentet och dess utskott. Medlemsländerna och Europaparlamentets ledamöter hade tillgång till förhandlingsdokumenten enligt det förfarande som man kommit överens om.

Detta möjliggjorde demokratisk insyn under förhandlingarnas gång och att regeringarna i de 28 medlemsländerna och de direktvalda ledamöterna i Europaparlamentet var fullt informerade om förhandlingsläget och om EU:s position. Parlamentet följde förhandlingarna noga och 14 av utskotten skrev rapporter om dem. I juli antog parlamentet en resolution som åter bekräftade stödet för förhandlingarna, tillsammans med ett antal rekommendationer till kommissionen.

Förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar fångade allmänhetens och mediernas intresse. Kommissionen välkomnade diskussionerna om det föreslagna avtalet och var mycket aktiv med att offentliggöra överläggningarna och förklara vad EU ville få ut av dem. Kommissionen bemötte också farhågorna om partnerskapets påstådda negativa effekter. Kommissionen ansträngde sig även för att se till att alla intresserade berörda parter kunde komma till tals direkt med förhandlarna. När resurserna så tillät kunde förhandlingsgruppen och annan personal tacka ja till inbjudningar till offentliga möten och debatter runtom i EU som organiserats av parlamentsledamöter, nationella, regionala och lokala myndigheter samt intressegrupper.

Kommissionär Cecilia Malmström diskuterar det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar vid en medborgardialog i Warszawa i Polen den 18 september 2015.

 

Under varje förhandlingsrunda sammankallade EU:s och USA:s förhandlare gemensamma möten med hundratals berörda parter. Vid dessa möten kunde deltagarna diskutera med förhandlarna och lägga fram sina egna åsikter. Efter förhandlingarna i USA i april och oktober höll kommissionen som en del av den strukturerade och långvariga dialogen med civilsamhället möten i Bryssel i maj och december som lockade en bra bit över 100 representanter från en mängd olika organisationer. I maj anordnade kommissionen också ett möte med civilsamhället om den del av det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar som rör hälso- och sjukvård, där133 företrädare för en rad organisationer deltog. Under förhandlingarnas gång tog kommissionen hjälp av den 16 medlemmar starka rådgivande gruppen som bildats speciellt för att bistå EU-förhandlarna med experthjälp. Gruppen består av företrädare från områden som miljö, hälsa, konsumentfrågor, arbetsrätt och olika näringslivssektorer.

När man kommit överens om en slutgiltig text ska den först godkännas av parlamentet och rådet innan den träder i kraft.

EU är världens största exportör och importör av varor och tjänster. Små och medelstora företag spelar en viktig roll och 600 000 av dem står för en tredjedel av EU:s export. Exporten sysselsätter 31 miljoner människor i EU varav 6 miljoner arbetar i små och medelstora företag. Vart sjunde arbetstillfälle i EU är beroende av exporten.

EU:s handelspolitik har som mål att skapa ett öppet och regelbaserat internationellt handelssystem och att öppna upp nya exportmarknader. Ett öppet handelssystem gör det möjligt för europeiska företag att få tillgång till de råmaterial, komponenter och tjänster som de behöver. Detta är mycket viktigt i dagens samhälle med globala värdekedjor där de flesta färdiga varor innehåller värden från många olika länder.

Under hösten presenterade kommissionen sin nya handels- och investeringsstrategi. EU har varit fortsatt aktivt engagerad i flera pågående multilaterala eller plurilaterala handelsinitiativ och med att göra framsteg i förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen, till exempel på ministerkonferensen i Nairobi i december. Under 2015 slöt EU ett handelsavtal värt 1 biljon euro med Kina, USA och en stor majoritet av medlemmarna i Världshandelsorganisationen i syfte att avskaffa tullar på 201 högteknologiska produkter. EU fortsatte att ha en ledande roll i de pågående plurilaterala samtalen om avtalet om handel av tjänster mellan 23 av medlemmarna i Världshandelsorganisationen och i juli inledde EU tillsammans med 13 medlemmar förhandlingar om att avskaffa handels- och investeringshinder för så kallade gröna varor, tjänster och teknik.

När det gäller de bilaterala avtalen slöt EU i augusti en politisk överenskommelse med Vietnam om ett frihandelsavtal. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Japan och ett investeringsavtal med Kina fortlöpte. I maj kom EU och Mexiko överens om att börja förbereda inför förhandlingarna om en uppdatering av frihandelsavtalet från 2000. I december inledde EU förhandlingar om ett frihandelsavtal med Filippinerna. EU, Ryssland och Ukraina fortsatte att försöka hitta lösningar på de farhågor som Ryssland framfört om genomförandet av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina. Man kom fram till ett antal möjliga praktiska lösningar och enades om att fortsätta samtalen.

Sedan december 2014 omfattas det polisiära och straffrättsliga samarbetet i brottsmål av EU-rätten och i april 2015 lade kommissionen fram ett förslag om en europeisk säkerhetsagenda som ska gälla under perioden 2015–2020. Agendan är tänkt att stödja medlemsländernas samarbete mot säkerhetshot och stärka de gemensamma åtgärderna i kampen mot terrorism, organiserad brottslighet och it-brottslighet. Agendan består av åtgärder som ska öka säkerheten och leda till att akuta hot hanteras bättre.

En av agendans huvudprioriteringar är att inrätta ett kompetenscentrum som ska samla in och sprida kunskap om avradikalisering, vilket är en fortsättning på det arbete som utförts av EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering. Kompetenscentrumet kommer att fokusera på att stärka informationsutbytet mellan människor som är engagerade i att förebygga radikalisering och våldsam extremism på lokal nivå.

Under 2016 kommer agendan dessutom att bidra till att rambeslutet om terrorism uppdateras. Målet är att effektivare hantera fenomenet med människor som åker utomlands för att delta i strid och att stärka samarbetet på området med länder utanför EU.

Som en del av den europeiska säkerhetsagendan och som ett svar på attackerna i Paris antog kommissionen i december ett förslag till ett direktiv om bekämpning av terrorism.

Två av hörnstenarna i den europeiska säkerhetsagendan är att stoppa penningtvätt och att skära av terroristorganisationernas finansieringsmöjligheter. Som ett led i detta har kommissionen föreslagit att man ska utöka samarbetet mellan europeiska myndigheter. Paketet för bekämpning av penning­tvätt som antogs i maj fokuserar på högre effektivitet och större transparens för att täppa till de kryphål som gör det möjligt för brottslingar och terrorister att missbruka det finansiella systemet.

I den europeiska säkerhetsagendan prioriteras också bekämpningen av terroristpropaganda på internet. Kommissionen har därför fört en dialog med it-industrin om hatpropaganda och uppvigling till våld och hatbrott på internet.

Andra prioriteringar är att finna nya vägar för att undanröja hindren för brottsutredningar på internet och att stärka de befintliga verktygen för bekämpning av it-brottslighet.

Slutligen innehåller agendan ett förslag om att öka Europols kapacitet genom att inrätta ett europeiskt centrum för terrorismbekämpning. Centrumet kommer att göra det möjligt för Europol att bidra mer till nationella brottsbekämpande myndigheters insatser mot utländska terroriststridande, finansiering av terrorism, våldsamt extremistiskt innehåll på nätet och olaglig handel med skjutvapen.

Varje år går 500 miljoner euro förlorade på grund av bedrägerier, vilket är en av anledningarna till att man inrättat den europeiska åklagarmyndigheten. Syftet är att utreda och väcka åtal i medlemsländernas domstolar mot brott som påverkar EU:s budget.

Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor som anordnades 2015 visade medlemsländerna sitt stöd för de bestämmelser som rör hur den europeiska åklagarmyndighetens struktur ser ut, för urvalet och utnämningsförfarandet, för de bestämmelser som styr utredningarna och för myndighetens ansvarsområde.

Samtidigt med förslaget om att man skulle inrätta den europeiska åklagarmyndigheten lade kommissionen också fram ett förslag om att reformera Eurojust. Målet är att myndigheten ska fungera bättre och även i fortsättningen kunna fokusera på att uppmuntra de nationella rättsliga myndigheterna att samarbeta i kampen mot grov brottslighet.

I oktober anordnade kommissionen en ministerkonferens om de straffrättsliga åtgärderna mot radikalisering. Kommissionen kommer att öronmärka medel för att genomföra det rådet kom överens om på konferensen, med fokus på åtgärder som till exempel att inrätta ett avradikaliseringsprogram och utveckla verktyg för riskbedömning.

Kommissionär Vĕra Jourová talar vid ministerkonferensen om straffrättsliga åtgärder mot radikalisering, Bryssel den 19 oktober 2015.

 

Kommissionen presenterade 2013 ett paket med förslag för att ytterligare stärka medborgarnas rättssäkerhetsgarantier i straffrättsliga förfaranden för att garantera att alla EU-medborgare har rätt till en opartisk domstol.

Målet med förslagen är att se till att oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegång respekteras och de innehåller särskilda skyddsåtgärder för barn som står inför rätta. De garanterar också att den misstänkta och åtalade personen har tillgång till provisorisk rättshjälp och då särskilt för personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder.

Under 2015 påbörjade parlamentet, rådet och kommissionen förhandlingarna om de tre förslagen och i november nåddes en överenskommelse om oskuldspresumtionen.

I november trädde brottsofferdirektivet i kraft. I det fastställs rätten till information, stöd, skydd och medverkan i straffrättsliga förfaranden och att brottsoffer behandlas med respekt och inte diskrimineras. De nya reglerna är tänkta att förändra attityden till brottsoffer och se till att de spelar en central roll under det straffrättsliga förfarandet.

Under 2015 arbetade parlamentet och rådet intensivare med att reformera dataskyddslagstiftningen och i december nådde man en överenskommelse om hela reformpaketet. Diskussionerna berörde den allmänna uppgiftsskyddsförordningen och direktivet om uppgiftsskydd för polisen och den straffrättsliga sektorn.

Koen Lenaerts tillträdde som ordförande för Europeiska unionens domstol den 8 oktober 2015.

 

I september avslutade kommissionen förhandlingarna om det så kallade paraplyavtalet med USA om skydd av personuppgifter som överförs i syfte att bekämpa brott, inklusive terrorism. Innan EU kan skriva på avtalet och det ska börja gälla måste USA först anta lagen om rättslig prövning.

Efter att EU-domstolen förklarat kommissionens beslut om safe harbour med USA ogiltigt fortsatte förhandlingarna om ett nytt regelverk för uppgiftsskydd för överföring av personuppgifter mellan företag vilket ska ersätta beslutet om safe harbour-principerna från 2000. Safe harbour är ett system som inrättades för att göra det enklare att överföra personuppgifter mellan EU och USA. I oktober fastslog domstolen att safe harbour-systemet kränker den grundläggande rättigheten till privatliv och upphävde kommissionens beslut. Omedelbart efter domen utfärdade kommissionen riktlinjer för möjligheterna med transatlantiska dataöverföringar och åtog sig att fortsätta arbetet med att förnya systemet för säkra överföringar av personuppgifter till andra sidan Atlanten.

I januari rapporterade kommissionen om de framsteg Rumänien och Bulgarien har gjort i arbetet med att reformera rättsväsendet och bekämpa korruptionen samt i Bulgariens fall även den organiserade brottsligheten.

Trots de framsteg som gjorts under 2014 kunde man i januarirapporterna konstatera att de fortfarande har många utmaningar framför sig. Rapporterna diskuterades också i parlamentet och rådet, vilka bestämde att mekanismerna skulle finnas kvar tills de uppnått de förväntade resultaten.

Förbättrad kvalitet, ökat oberoende och större effektivitet i medlemsländernas rättssystem är en förutsättning för ett företagsvänligt klimat. Därför är en viktig del av de strukturella reformerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen att göra de nationella rättsväsendena mer effektiva. Resultattavlan för rättskipning i EU för 2015 och de landsspecifika rapporterna visar att vissa medlemsländer fortfarande står inför stora utmaningar på området.

Alltfler företag och individer etablerar verksamhet i andra medlemsländer. Om de går i konkurs kan detta påverka den inre marknadens funktion.

I maj antog EU en reviderad lag om gränsöverskridande insolvensförfaranden. Lagen förtydligar reglerna för konkurs inom företagskoncerner och för hur förfarandet ska se ut före konkursen.

I december antogs förslaget om en omarbetning av det europeiska småmålsförfarandet vid första behandlingen. Omarbetningen gör det möjligt för konsumenter och europeiska företag, framförallt små och medelstora företag, att driva in fordringar på upp till 5 000 euro från andra länder. Ökad användning av elektroniska kommunikationsmedel kommer att göra förfarandet enklare, snabbare och billigare. Ändringen kommer att träda i kraft i mitten av 2017.

Parlamentet, rådet och kommissionen håller för närvarande på att diskutera fram en ändring av direktivet om aktieägarnas rättigheter. Direktivet är tänkt att råda bot på bristerna i bolagstyrningen i börsnoterade företag samt deras styrelser, aktieägare, intermediärer och röstningsrådgivare. I direktivet standardiseras också bildandet av företag med en ensam aktieägare och förenklas det för små och medelstora företag att vara verksamma i hela EU.

Målet med förslaget till en lag om privata enmansbolag med begränsat ansvar är att standardisera bildandet av företag med en enda aktieägare. Förslaget diskuteras för närvarande i parlament och rådet.

I juni antogs ett ramverk för hur de tekniska specifikationerna och procedurerna för systemet för sammankoppling av företagsregistren ska genomföras. Registren kommer att vara sammankopplade i juni 2017 och informationen om registrerade europeiska företag kommer att vara tillgänglig via den europeiska e-juridikportalen. Företag och medborgare kommer därmed att få bättre tillgång till den här typen av information.

Den fria rörlighet för personer är en grundläggande rättighet som EU garanterar alla sina medborgare och deras familjer. Den gör det möjligt för alla EU-medborgare att resa, arbeta och leva i vilket medlemsland de vill utan särskilda formaliteter.

Under 2014 levde över 14 miljoner EU-medborgare i ett annat medlemsland än sitt eget. Men trots att man ofta behöver bevisa sitt civilstånd är det svårt att få officiella handlingar erkända i andra medlemsländer.

I oktober enades parlamentet och rådet om att göra det enklare att cirkulera offentliga handlingar mellan medlemsländerna. Det formella antagandet av förordningen är planerat till första halvåret av 2016.

Kommissionen lade i maj fram årsrapporten för 2014 om de grundläggande rättigheterna. Rapporten åtföljdes av ett dokument som visar hur Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tillämpades under 2014 på både EU-nivå och nationell nivå.

I oktober anordnade kommissionen det första årliga seminariet om de grundläggande rättigheterna på temat ”Tolerans och respekt: förebyggande och bekämpning av antisemitiskt och antimuslimskt hat i Europa”. De åtgärder man kom fram till handlade om att genom utbildning förebygga och bekämpa antisemitiskt och antimuslimskt hat och att bekämpa hatbrott och hatpropaganda. I december utsåg kommissionen två samordnare vars uppdrag är att bekämpa antisemitism respektive antimuslimskt hat.

Tack vare samarbetet mellan några nationella myndigheter och med stöd av kommissionen lovade fem stora biluthyrningsfirmor att behandla sina kunder bättre. Det kommer att bli lättare att förstå försäkringsvillkoren, hur mycket något faktiskt kostar, och dessutom kommer skadehanteringen att bli mer rättvis.

Under året har kommissionen utvecklat och testat en EU-plattform för tvistlösning på nätet. Plattformen kommer från och med början av 2016 att hjälpa konsumenter och näringsidkare att lösa avtalstvister om varor och tjänster som köpts på internet snabbare och billigare än i domstol.

Det nya paketresedirektivet som antogs 2015 kommer att träda i kraft 2018. De nya reglerna innebär att konsumentskyddet inte längre bara täcker traditionella paketresor utan också de 120 miljoner kunder som via en webbplats bokar andra former av kombinerade resor, till exempel självvald kombination av flyg och hotell eller bilhyrning.

I mars publicerade kommissionen en rapport som visade att endast fem medlemsländer tillämpar förordningen om tågresenärers rättigheter och skyldigheter fullt ut. För att göra reglerna om tågresenärernas rättigheter tydligare antog kommissionen i juli riktlinjer för detta. Kommissionen uppmanade också medlemsländerna att bättre följa reglerna om flygresenärernas rättigheter.

I april antog rådet direktivet om konsulärt skydd. Direktivet gör reglerna tydligare för när en EU-medborgare som hamnat i en nödsituation i ett land utanför EU har rätt att be om hjälp på en ambassad eller ett konsulat som tillhör ett annat medlemsland. Under hela 2015 kunde EU-medborgare få konsulärt skydd från ett annat medlemsland, till exempel under kriserna i Nepal och Jemen, eller få hjälp om de förlorat eller blivit bestulna på sina dokument.

Arbetet med det föreslagna direktivet om att förbättra könsfördelningen i bolagsstyrelser framskred under året. Så snart det antagits kommer det att vara ett verktyg i arbetet med att ”krossa glastaket” genom att se till att urvalsprocesserna är rättvisa och transparenta så att andelen av det underrepresenterade könet i styrelser ökar.

Den årliga rapporten om jämställdheten mellan kvinnor och män från 2014 visade att trots de framsteg som gjorts finns det fortfarande klyftor mellan könen.

I början av 2015 utfärdade kommissionen politiska riktlinjer och uppmanade medlemsländerna och EU-institutionerna att minska skillnaderna i pension mellan kvinnor och män från den nuvarande nivån på 39 %.

I maj lade kommissionen fram en ny europeisk migrationsagenda med omedelbara åtgärder för att hantera krissituationen i Medelhavsområdet. Agendan innehåller även en långsiktig och övergripande strategi för EU:s migrationshantering. Den bygger på en handlingsplan i tio punkter om migration som antogs i april, och innan slutet av maj antogs de första förslagen ur agendan.

Kommissionen föreslog att man skulle utnyttja mekanismen för katastrofinsatser för att på grundval av artikel 78.3 i EUF-fördraget inrätta ett system för omplacering i nödsituationer och på så sätt ge stöd till Italien och Grekland. Artikel 78.3 i fördraget är en del av den gemensamma asylpolitiken och utgör en specifik rättslig grund för hantering av nödsituationer. På grundval av ett förslag från kommissionen ger den rådet möjlighet att, efter att ha hört Europaparlamentet, anta provisoriska åtgärder till förmån för ett eller flera EU-länder som försätts i en nödsituation genom ett plötsligt migrantflöde från länder utanför EU. De provisoriska åtgärder som avses i artikel 78.3 är av exceptionell karaktär och kan endast utlösas när situationen är tillräckligt allvarlig och akut. Genom de provisoriska åtgärderna kan personer i behov av internationellt skydd flyttas till andra EU-länder.

Kommissionen antog även en rekommendation där man ber EU-länderna att vidarebosätta 20 000 personer från länder utanför EU som FN:s flyktingkommissariat har konstaterat är i tydligt behov av internationellt skydd. EU-länderna enades om rekommendationen i juli och lovade att 2015–2017 vidarebosätta över 22 500 människor i tydligt behov av internationellt skydd.

Kommissionen föreslog en EU-handlingsplan mot smuggling av migranter för 2015-2020. Planen innehåller åtgärder för att förebygga och bekämpa smuggling av migranter längs hela migrationsrutten, t.ex. upprätta en förteckning över misstänkta fartyg och förbättra samarbetet och informationsutbytet med finansiella institutioner. Genom planen inrättades även ett samarbete med internetleverantörer och sociala medier för att se till att sådant innehåll på nätet som används av människosmugglare för att marknadsföra verksamheten snabbt kan upptäckas och undanröjas.

För att det gemensamma europeiska asylsystemet ska fungera effektivt måste de migranter som kommer till EU:s yttre gränser systematiskt lämna fingeravtryck, och kommissionen har publicerat riktlinjer till EU-länderna om hur de bäst ska sköta detta. Dessutom arbetar stödgrupper för migrationshantering från Europeiska stödkontoret för asylfrågor, EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex och EU:s brottsbekämpande organ Europol på fältet i de nya s.k. hotspot-områdena med att identifiera, registrera och ta fingeravtryck från migranter som kommer till Europa. På så sätt ser de till att insatserna genomförs med full respekt för de grundläggande rättigheterna och standarderna enligt internationell flyktingrätt. I slutet av 2015 hade man identifierat sex hotspot-områden i Italien och fem i Grekland, och hotspot-team har kommit igång med verksamheten vid två av områdena i Italien (Lampedusa och Trapani) och ett i Grekland (Lesbos/Moria).

Hotspot-insatserna är en del av EU:s arbete med att balansera migrantflödet. De är nära sammankopplade med förfarandena för omplacering (fördelning av asylsökande till andra EU-länder) och återvändande för migranter som inte har rätt till internationellt skydd (resa tillbaka till ursprungslandet).

En av de omedelbara åtgärder som gjordes genom migrationsagendan var trefaldigande av anslagen till Frontex gemensamma insatser Triton och Poseidon för att förbättra kapaciteten och tillgångarna 2015 och 2016. I slutet av december omvandlades den gemensamma insatsen Poseidon till enheten för snabba gränsinsatser. Frontex tilldelades ytterligare 27,4 miljoner euro 2015 och kommer under 2016 att få ytterligare 129,9 miljoner euro från kommissionen.

Man antog nya handlingsplaner för de förstärkta gemensamma insatserna i framför allt två syften: stödja EU-länderna i sök- och räddningsinsatser till havs och samtidigt säkerställa en effektiv kontroll av EU:s yttre gränser. Insatsområdet för Triton utökades och tillgångarna förstärktes, vilket ledde till en enorm ökning av antalet människor som räddades ute på havet. Över 252 000 migranter räddades 2015 tack vare de gemensamma insatserna Triton och Poseidon.

I mars inleddes den nya underrättelsebaserade gemensamma operativa insatsen Mare. Den gemensamma insatsen Mare ska minska den irreguljära migrationen i Medelhavsområdet genom att bekämpa organiserade kriminella grupper som hjälper migranterna att ta sig till EU havsvägen.

Den gemensamma insatsen Triton löpte under hela 2015 och samordnades av EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex.

 

Mot bakgrund av situationens allvar angav kommissionen i september ett antal prioriterade åtgärder som ska vidtas inom ett halvår inom ramen för den europeiska migrationsagendan. Tre veckor senare lades en rapport fram om framstegen i arbetet med att genomföra de prioriterade åtgärderna.

I september antog Europeiska rådet en andra uppsättning förslag. I det paketet ingick en ytterligare aktivering av mekanismen för nödsituationer till förmån för Grekland, Italien och Ungern. Man föreslog att ytterligare 120 000 asylsökande med tydligt behov av skydd skulle omplaceras från dessa länder enligt ett obligatoriskt fördelningssystem. Under 2015 enades Europeiska rådet om att under de kommande två åren omplacera sammanlagt 160 000 människor i behov av internationellt skydd. EU-kommissionen och EU:s organ ska tillsammans med medlemsländerna sköta den samordning som krävs för att konkret genomföra detta. Det har avsatts 780 miljoner euro i EU-budgeten till stöd för programmet.

Kommissionär Dimitris Avramopoulos träffar flyktingar i Lampedusa, Italien den 9 oktober 2015.

 

Kommissionen föreslog även att det skulle inrättas en strukturell omplaceringsmekanism för krissituationer. Detta är en temporär solidaritetsmekanism som kommissionen kan utlösa vid behov för att bistå ett EU-land som drabbats av extremt tryck på sitt asylsystem till följd av stora och oproportionerliga migrantflöden från länder utanför EU.

Kommissionen har vidare föreslagit en förordning med hjälp av vilken man ska upprätta en gemensam förteckning över säkra ursprungsländer. En sådan förteckning gör det möjligt att snabbare handlägga individuella asylansökningar från kandidater som kommer från länder som anses säkra, och att snabbare besluta om återvändande när bedömningen visar att en person inte har rätt till asyl. Utifrån Köpenhamnskriterierna har kommissionen föreslagit att Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kosovo (denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring), Montenegro, Serbien och Turkiet ska vara med på EU:s förteckning över säkra ursprungsländer. Kommissionen kan i framtiden, efter en grundlig bedömning, besluta att lägga till eller ta bort länder från förteckningen.

EU:s stats- och regeringschefer diskuterar flyktingkrisen vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 15 oktober 2015.

 

I syfte att på både kort och medellång sikt öka antalet irreguljära migranter som återvänder till hemlandet föreslår kommissionen en EU-handlingsplan för återvändande. Handlingsplanen utgår helt från EU-direktivet om återvändande, och förslagen i den ska genomföras av kommissionen, medlemsländerna och relevanta EU-organ. Tillsammans med Europeiska utrikestjänsten kommer kommissionen även att öka insatserna för att se till att ursprungsländerna lever upp till åtagandet att återta sina medborgare i enlighet med befintliga återtagandeavtal. Rådet godkände handlingsplanen i oktober.

Även en gemensam handlingsplan med Turkiet godkändes i oktober och tillämpningen inleddes vid toppmötet mellan EU och Turkiet i november. Handlingsplanen är del av en omfattande samarbets­agenda som bygger på delat ansvar, gemensamma åtaganden och infriandet av dessa. Kommissionen föreslog en flyktingfacilitet för Turkiet för att samordna det EU-bidrag på totalt 3 miljarder euro som ska gå till syrier med tillfälligt skydd och värdsamhällena i Turkiet. I december föreslog kommissionen ett frivilligt humanitärt mottagningsprogram tillsammans med Turkiet för personer som tvingats fly på grund av konflikten i Syrien.

Europeiska rådets ordförande Donald Tusk och kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker vid toppmötet om Västra Balkan-rutten, Bryssel den 25 oktober 2015.

 

I oktober kallade kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker till ett toppmöte om flyktingströmmarna längs Västra Balkan-rutten. Stats- och regeringschefer från elva EU-länder deltog i mötet och antog tillsammans en handlingsplan. Omedelbart efter toppmötet inrättade alla deltagarländerna kontaktpunkter på hög nivå för att varje vecka samordna uppföljningsåtgärder genom videokonferenser ledda av kommissionen. Det inrättades ett gemensamt verktyg för att informera om dagliga migrationsströmmar och EU-länderna längs med sträckan förbättrade samordningen sinsemellan. I december offentliggjorde kommissionen en lägesrapport om de åtgärder som vidtagits för att tackla flykting- och migrationskrisen längs Västra Balkan-rutten.

Under sommaren 2015 var EU på ett helt nytt sätt i kontakt med de transit- och ursprungsländer som migranterna kommer från till EU. Migration har blivit en specifik del av de pågående gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska insatser som redan tillämpas i länder som Mali och Niger, där större fokus lagts på gränsförvaltningen. Man inledde en ny dialog med Sahelländerna och riktade framför allt in sig på t.ex. gränskontroller, kampen mot internationella kriminella nätverk och utvecklingsfrågor.

Kommissionen avsatte 1,8 miljarder euro för att inrätta en förvaltningsfond för Afrika som ska bidra till att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migration på hela den afrikanska kontinenten. Fonden samlar medel från olika finansiella instrument under EU-budgeten, och kommer även att få bidrag från medlemsländerna. EU frigjorde cirka 4 miljarder euro för att hjälpa syriska flyktingar både i Syrien och i grannländerna, och samtidigt stöttade EU-kommissionen FN-ledda diplomatiska insatser med målet att skapa ett politiskt skifte i Syrien och stoppa konflikten. Även i Libyen har EU samarbetat med FN för att främja bildandet av en nationell samlingsregering.

Kanaler för laglig migration och öppna, enkla och rättvisa förfaranden för reguljära migranter hjälper till att förebygga irreguljär migration och människosmuggling. Den europeiska migrationsagendan syftar till att hantera den lagliga migrationen på EU-nivå på ett bättre sätt och effektivare åtgärda arbetskrafts- och kompetensbrister, särskilt inom sektorer som vetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap. Ett annat syfte med agendan är att göra EU mer attraktivt för högkvalificerade migranter.

I maj inledde kommissionen ett offentligt samråd i syfte att revidera det befintliga EU-systemet med blåkort, som i dag inte utnyttjas fullt ut. Systemet underlättar rekryteringen av högkvalificerade personer från länder utanför EU genom ett harmoniserat påskyndat förfarande för att utfärda särskilda uppehålls- och arbetstillstånd. Resultaten från samrådet kommer att beaktas vid den översyn av blåkortet 2016 som görs i samband med ett omfattande paket om laglig migration.

EU har inlett en dialog med den privata sektorn, fackföreningar och andra parter på arbetsmarknaden för att bättre förstå de olika behov som Europas ekonomier och arbetsmarknader har. Dialogen gör det även möjligt att utbyta erfarenheter om hur man på bästa sätt lockar till sig kompetens från utlandet samt utveckla och dra nytta av kompetenserna hos dem som redan är här.

Under 2015 genomfördes de första utvärderingarna av tillämpningen av Schengenregelverket i enlighet med den nya utvärderings- och övervakningsmekanismen. I juni antog kommissionen ett förslag om ett nytt europeiskt viseringsmärke som genom en enhetlig utformning och särskilda tekniska egenskaper hjälper till att bekämpa bedrägeri, ett allt mer förekommande problem. Det kommer att ersätta den nuvarande enhetliga viseringsmodell som EU-länderna använder vid utfärdande av det s.k. Schengenvisumet (visering för kortare vistelser). Det nuvarande formatet har använts sedan 1995.

Den globala utvecklingen av informationssystemet för viseringar slutfördes i november 2015. Databasen för informationssystemet för viseringar innehåller nu alla de uppgifter som lämnas av medborgare från länder utanför EU som måste ansöka om visum för att resa in i Schengenområdet, inklusive biometriska data (fingeravtryck och digital ansiktsbild). Systemet förhindrar irreguljära gränspassager och förfalskning av viseringar för kortare vistelser, och de biometriska uppgifterna gör det även möjligt att handlägga viseringsansökningar snabbare.

EU undertecknade under 2015 avtal med tolv länder utanför EU om undantag från viseringskravet: Colombia, Dominica, Förenade Arabemiraten, Grenada, Palau, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Tonga, Trinidad och Tobago, Vanuatu och Östtimor. Avtalen tillämpas nu provisoriskt i väntan på ratificering. Det betyder att medborgare från de här tolv länderna redan nu kan resa utan visum till EU, och att inte heller EU-invånare behöver något visum för att besöka länderna.

I juli inledde kommissionen ett offentligt samråd om paketet för smarta gränser. Syftet med paketet är att underlätta gränsövergången för den som reser lagligt till Schengenområdet för kortare vistelser, samtidigt som man ökar möjligheten att identifiera irreguljära migranter och personer vars uppehållstillstånd har gått ut för att avgöra om de måste lämna EU. Paketet kommer även att göra identifieringen av personer som inte kommer från ett EU-land säkrare och ge möjlighet att upptäcka om någon använder flera identiteter.

I oktober fastställde Europeiska rådet ytterligare riktlinjer som bland annat omfattade gradvis införande av ett integrerat förvaltningssystem för de yttre gränserna. I december antog kommissionen ett gränspaket som bland annat innehåller förslag om inrättande av ett europeiskt gräns- och kustbevakningssystem. Paketet stärkte Frontex mandat för att säkerställa en stark gemensam förvaltning av EU:s yttre gränser. Frontex och de myndigheter i EU-länderna som ansvarar för gränskontroller kommer att upprätta en ny europeisk gränsbevaknings- och kustbevakningsbyrå som ska utföra den löpande förvaltningen av de yttre gränserna. Gränspaketet innehåller även ett förslag till förordning om ett europeiskt resedokument för återsändande av personer som inte är EU-medborgare och vistas olagligt inom EU, handboken Eurosur och den åttonde halvårsrapporten om Schengenområdets funktion. För att förbättra säkerheten i Schengenområdet innehåller paketet dessutom en ändring av kodexen om Schengengränserna som gör det möjligt att systematiskt kontrollera alla resenärer vid EU:s yttre gränser, även EU-medborgare och deras familjemedlemmar.

I juni inleddes insatsen Eunavfor MED för att bekämpa nätverken för människosmuggling i Medelhavsområdet och förhindra att fler människor dör till havs. Under den första fasen samlade man in information om smugglarnas strategier, rutter och tillgångar. Fas två i insatsen, Sophia, inleddes i oktober och innebar att man hade mandat att ute på fritt hav stoppa fartyg och arrestera personer som misstänktes för människosmuggling. Runt tjugotvå medlemsländer har bidragit till Eunavfor MED Sophia med tillgångar, resurser och personal.

Genom sin europeiska grannskapspolitik samarbetar EU med sina södra och östra grannländer för närmare politisk associering och ekonomisk integration.

Toppmötet i Riga för det östra partnerskapet i maj var ett tillfälle att stärka EU:s förbindelser med de sex östra partnerländerna. EU har undertecknat associeringsavtal med Georgien, Moldavien och Ukraina, bl.a. om djupgående och omfattande frihandelsavtal.

EU håller på att genomföra en rad åtgärder till stöd för reformprocessen, bl.a. ett stödpaket på 11 miljarder euro som tillkännagavs i mars 2014, varav över 6 miljarder euro redan hade anslagits i mitten av 2015. Som ett led i fredsprocessen i Ukraina fortsatte EU att föra samtal om gasleveranser och den praktiska tillämpningen av de djupgående och omfattande frihandelsavtalen. EU fortsatte också att verka för genomförande av Minsköverenskommelserna och för sanktioner mot Ryssland.

Förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med Tunisien inleddes i oktober, och en förhandlingsrunda genomfördes redan före årets slut. Framstegen mot ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med Marocko var begränsade under året. Förberedelserna inför samtalen om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med Jordanien fortsatte.

Europaparlamentets talman Martin Schulz (tredje från vänster), Europeiska rådets ordförande Donald Tusk (fjärde från vänster) och kommissionen ordförande Jean-Claude Juncker (till höger) tillsammans med europeiska och afrikanska stats- och regeringschefer under toppmötet om migration i Valletta, Malta den 11 november 2015.

 

Vid Vallettatoppmötet om migration i november diskuterade ledare för EU-länderna och de mest berörda afrikanska länderna migrationsfrågor. Toppmötet utmynnade i EU:s nya förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika, som ska främja utveckling i Afrika i gengäld för att de afrikanska länderna hjälper till i den rådande migrantkrisen. Fonden ska ge 1,8 miljarder euro i bistånd, tillsammans med annat utvecklingsbistånd på 20 miljarder euro om året.

EU gav sitt stöd till FN-ledda samtal mellan de olika fraktionerna i Libyen. Förutom sitt konsekventa stöd till FN-generalsekreterarens sändebud Martin Kobler stod EU även som värd för möten och lämnade ekonomiskt stöd (4 miljoner euro) för att hålla samtalen i gång.

EU fortsatte att hjälpa de länder som kan bli medlemmar i EU att genomföra de reformer som krävs för medlemskap, för att främja stabilitet, säkerhet och välstånd i Europa.

Kommissionär Johannes Hahn och Serbiens premiärminister Aleksandar Vučić redo att inleda Serbiens ansökningsförhandlingar, Belgrad den 10 december 2015.

 

EU hade avgörande betydelse för den historiska normaliseringen av förbindelserna mellan Kosovo och Serbien: EU:s utrikesrepresentant Federica Mogherini ledde flera omgångar av dialogen mellan Belgrad och Pristina.

EU hade också stor betydelse för den politiska stabiliseringen och reformerna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, och för överenskommelsen mellan de största politiska partierna för att häva det politiska dödläget i landet.

Europaparlamentets talman Martin Schulz, rådets ordförande Donald Tusk och kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker träffade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan i oktober 2015 för att ta upp relationerna mellan EU och Turkiet, särskilt hanteringen av flykting- och migrantflöden. Martin Schulz besökte Turkiet i april, medan Donald Tusk besökte landet i september och ytterligare en gång i november tillsammans med Jean-Claude Juncker för att bevista G20-mötet i Antalya. EU och Turkiet förde också en utrikes- och säkerhetspolitisk dialog om bl.a. terroristbekämpning. Turkiet är med i den internationella koalitionen mot Isil/Daish och fortsatte att ge humanitärt bistånd till irakiska och syriska flyktingar.

EU:s utrikesrepresentant och kommissionens vice ordförande Federica Mogherini, kommissionens vice ordförande Frans Timmermans och Europeiska rådets ordförande Donald Tusk träffar Turkiets premiärminister Ahmet Davutoğlu i samband med FN:s generalförsamling i New York, USA den 29 september 2015.

 

I slutet av november hölls ett toppmöte mellan EU och Turkiet i Bryssel, då den gemensamma handlingsplanen för migration lades fram. EU och Turkiet bekräftade sin vilja att stärka sina befintliga band och sin solidaritet, bygga ut samarbetet, få ny fart på anslutningsförhandlingarna, satsa på resultat och hålla strukturerade högnivådialoger oftare.

I december inleddes anslutningsförhandlingar om ekonomisk och monetär politik.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och kommissionens vice ordförande Frans Timmermans diskuterar migrationskrisen, Turkiet den 15 oktober 2015.

 

Samarbetet mellan EU och USA inriktades under året på att stärka det bilaterala förhållandet genom förhandlingarna om det transatlantiska handels- och investeringspartnerskapet och om skydd av personuppgifter och personlig integritet (se kapitel 6). Det nära samarbetet kring globala utmaningar fortsatte, bl.a. i fråga om klimatförändringar, energitrygghet, icke-spridning av kärnvapen och kopplingarna mellan säkerhet och utveckling.

Under 2015 inträffade fyrtioårsdagen av relationerna mellan EU och Kina. I juni stod EU värd för det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina. Bägge parter enades om att stärka samarbetet kring utrikespolitik, säkerhet och globala frågor. Vid toppmötet antogs ett gemensamt uttalande med ett antal prioriterade åtgärder inom EU:s och Kinas strategiska samarbetsagenda för 2020 samt ett särskilt gemensamt uttalande om klimatförändringar. Kina åtog sig att öka sina investeringar i EU som stöd för investeringsplanen för Europa. Förhandlingarna mellan parterna om ett investeringsavtal fortsatte. EU tog tillfället i akt att ta upp sina farhågor om mänskliga rättigheter, och parterna enades om att det var viktigt att fortsätta dialogen i denna fråga.

Under 2015 fortsatte EU:s förhållande med Ryssland att präglas av Rysslands inblandning i Ukraina, bl.a. den olagliga annekteringen av Krim och den direkta destabiliseringen av landet. Under året förlängde EU de restriktioner som införts 2014 (visaförbud mot enskilda och organisationer, ekonomiska sanktioner och åtgärder rörande annekteringen av Krim). Samtidigt höll EU och Ryssland kommunikationen öppen i globala frågor och internationella kriser, särskilt i fråga om Iran. EU förde trepartssamtal med Ryssland och Ukraina om gasleveranser, och lyckades få till stånd ett avtal i september om gasleveranser under vintern till Ukraina. EU såg med oro på den interna utvecklingen i Ryssland, närmare bestämt inskränkningarna av de mänskliga rättigheterna och andra restriktioner på det civila samhället.

Kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič (i mitten), Rysslands energiminister Aleksander Novak (till vänster) och Ukrainas minister för energi och kolindustrin Volodymyr Demchyshyn (till höger) efter överenskommelsen om vinterpaketet som ska trygga gasleveranser från Ryssland till Ukraina, Bryssel den 25 september 2015.

 

Utrikesrepresentant Federica Mogherini, utrikesministrarna i E3/EU+3-länderna (Frankrike, Förenade kungariket, Kina, Ryssland, Tyskland och USA) och Iran enades i juli om en långsiktig lösning på frågan om Iran och kärnvapen. Den gemensamma övergripande handlingsplanen ska garantera att det iranska kärntekniska programmet är av uteslutande fredlig karaktär, och enligt planen ska alla kärntekniska sanktioner hävas. Denna glädjande nyhet öppnar för löpande förbättringar av relationerna med Iran, förutsatt att planen genomförs helt och fullt.

En överenskommelse om det iranska kärntekniska programmet nåddes i Wien, Österrike den 5 juli 2015. EU:s utrikesrepresentant och kommissionens vice ordförande Federica Mogherini (fjärde från vänster) ses här tillsammans med utrikesministrarna från E3+3-länderna.

 

Vägledande för EU:s insatser i Irak är den regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Isil/Daish som rådet antog i mars. EU verkar aktivt för att stödja den internationella koalitionen mot Isil, särskilt i fråga om terroristbekämpning, stabilisering och humanitärt bistånd. EU stöder också den irakiska regeringens satsningar på inkludering och nationell försoning. EU är pådrivande i den FN-ledda internationella satsningen på en politisk lösning på konflikten i Syrien, som har tvingat uppskattningsvis 12 miljoner människor från sina hem. EU har anslagit 4 miljarder euro till stöd för syrier och mottagande samhällen i framför allt Jordanien, Libanon och Turkiet. Betydande medelstillskott planeras genom EU:s nya regionala förvaltningsfond med anledning av krisen i Syrien (Madadfonden).

I mars 2015 stärkte EU sina insatser i regionerna vid Sahel, Afrikas horn och Guineabukten genom att rådet antog en handlingsplan för Guineabukten 2015-2020. I handlingsplanen skisseras EU:s stöd till regionens och kuststaternas satsningar på att ta itu med de många utmaningar som sjöfartssäkerhet och organiserad brottslighet innebär.

EU ställde redan från början stöd till förfogande vid den förödande ebolaepidemin i västra Afrika från och med mars 2014, och bidrog totalt med omkring 2 miljarder euro för att hejda utbrottet och främja en snabb återhäning i de drabbade länderna. Kommissionen bidrog med 870 miljoner euro, varav 70 miljoner euro i akut humanitärt bistånd.

Kommissionär Vytenis Andriukaitis med en av vinnarna av Europeiska folkhälsopriset 2015. Priset delades ut till icke-statliga organisationer som stod ut lite extra genom sitt arbete i kampen mot ebola. Det delades ut i Mondorf-les-Bains, Luxemburg den 12 oktober 2015.

 

Kommissionär Neven Mimica under sitt besök i regionen Samburu i Kenya den 18 september 2015.

 

EU skickade under året valobservatörer till sex val i Afrika, ingick ett antal ekonomiska partnerskapsavtal med afrikanska regioner och var särskilt aktivt med att lösa politiska kriser i Burundi, Guinea-Bissau, Mali och Sydsudan.

Mot en bakgrund av instabilitet, utdragna konflikter och migrationskris kännetecknades 2015 av rekordstora problem för de mänskliga rättigheterna: allvarliga och utbredda kränkningar av rättigheterna och tilltagande trakasserier av och attacker på aktivister och ideella organisationer. EU fortsatte att tala för, försvara och främja mänskliga rättigheter och ge ekonomiskt stöd till civilsamhällets organisationer och förkämpar för mänskliga rättigheter världen över. Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter hölls med nästan 40 partnerländer, och med många fler partner lokalt. EU:s insatser på detta område bygger på EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs i juni 2012, och på den nya handlingsplan som rådet antog i juli 2015, där prioriteringar och strategi för 2015–2019 anges.

2015 var Europaåret för utvecklingssamarbete på temat ”Vår värld, vår värdighet, vår framtid”. Det viktigaste målet för året var att informera allmänheten i EU, särskilt ungdomar, om de resultat som EU och EU-länderna uppnått med sitt utvecklingsbistånd. EU var även detta år världens största givare av utvecklingsbistånd. Under året inledde den elfte europeiska utvecklingsfonden, med en budget på 30,5 miljarder euro, sin verksamhet.

EU:s utvecklingsbistånd: tillräckliga medel för stora behov?

 

(Medurs från vänster) Frankrikes president François Hollande, Storbritanniens premiärminister David Cameron, Italiens premiärminister Matteo Renzi, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, Japans premiärminister Shinzō Abe, Kanadas premiärminister Stephen Harper, USA:s president Barack Obama och Tysklands förbundskansler Angela Merkel diskuterar FN:s agenda för hållbar utveckling vid G7-mötet i Krün, Tyskland den 7 juni 2015.

 

FN:s generalförsamling antog 2015 nya mål för hållbar utveckling, som ska vara vägledande för de internationella satsningarna på hållbar utveckling fram till 2030. EU har varit en stark förkämpe för de 17 tidigare målen, och ska se till att de genomförs i och utanför EU.

Den globala tendensen mot alltfler människoskapade och naturliga katastrofer fortsatte under året. Kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) lämnade nödhjälp för över 1,5 miljarder euro, inbegripet livsmedel, logi, skydd, vård och rent vatten, till över 120 miljoner människor i över 80 länder.

Under 2015 anslog kommissionen 361 miljoner euro i humanitärt bistånd för att hjälpa drabbade barn, kvinnor och män i den humanitära katastrofen i Syrien och i grannländerna Jordanien, Libanon och Turkiet. Sammanlagt har EU anslagit över 5 miljarder euro för att bistå syrierna och de mottagande samhällena i grannländerna sedan konflikten bröt ut. Mer medel ska skjutas till genom EU:s nya regionala förvaltningsfond med anledning av krisen i Syrien.

Kommissionär Christos Stylianides hjälper till att dela ut katastrofbistånd efter jordbävningen i Nepal, där över 8 500 människor dog och många fler skadades, Khokana, Nepal den 2 maj 2015.

 

Kommissionen trappade också upp sitt humanitära bistånd i Irak betydligt till sammanlagt 104,65 miljoner euro, som svar på en kris som gjort att över 10 miljoner människor behöver akut hjälp med det allra nödvändigaste.

För att bistå människor som fördrivits, har svårt att få tag i mat eller är akut undernärda till följd av den pågående konflikten i Yemen anslog kommissionen 52 miljoner euro i humanitärt bistånd.

Under 2015 fortsatte EU med sitt stöd till Ukraina med totalt 242 miljoner i bistånd.

I slutet av 2015 hade över 1,5 miljoner barn som lever i konfliktområden och nöd nåtts av humanitära projekt som gett tillgång till utbildning och psykosocialt stöd inom EU-initiativet Fredens barn.

Under 2015 sattes också EU:s civilskyddsmekanism in i 25 nödlägen i länder i hela världen.

I juni uppmanade Europeiska rådet EU:s utrikesrepresentant Federica Mogherini att i samarbete med EU-länderna ta fram en global EU-strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken och lägga fram den för Europeiska rådet i juni 2016. Den nya strategin ska ge en övergripande vision om EU:s roll i världen, särskilt i fråga om de EU-insatser som tillför mest mervärde till de nationella insatserna.

Kampen mot terrorism fortsatte att ha central betydelse för EU:s verksamhet under året. Antiterrorist- och säkerhetsexperter stationerades vid sju av EU:s delegationer, och politiska dialoger om terroristbekämpning hölls med flera länder och internationella organisationer, såsom FN och Asean (Sydostasiatiska nationers förbund). EU fortsatte att stärka sitt övergripande tillvägagångssätt vid konflikter och kriser i omvärlden. EU verkade aktivt för att förebygga konflikter i över 30 länder, bl.a. genom medling och analyser.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon träffar EU:s utrikesrepresentant och kommissionens vice ordförande Federica Mogherini, Bryssel den 27 maj 2015.

 

Europaparlamentet debatterade och lade fram förslag om en rad politiska frågor under 2015. Parlamentet tog emot många framstående personer, bland andra Lettlands premiärminister Laimdota Straujuma, Jordaniens kung Abdullah II, FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, Mongoliets president Tsakhiagiin Elbegdorj, Greklands premiärminister Alexis Tsipras, Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel, Spaniens kung Felipe VI, Frankrikes president François Hollande, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Italiens president Sergio Mattarella och ordförandena för EU:s institutioner.

Europaparlamentets talman Martin Schulz, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, kung Felipe VI av Spanien och Frankrikes president François Hollande i Europaparlamentet i Strasbourg den 7 oktober 2015.

 

Europaparlamentet tilldelade årets Sakharovpris för tankefrihet till den saudiske bloggaren och människorättsaktivisten Raif Badawi.

 

Georges Dassis valdes till ordförande för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén den 7 oktober 2015.

 

Markku Markkula valdes till ordförande för Regionkommittén den 12 februari 2015.

 

I maj antog kommissionen sitt program för bättre lagstiftning. Målet är att öka öppenheten och insynen i EU:s beslutsprocess, förbättra kvaliteten på ny lagstiftning och systematiskt gå igenom befintliga EU-lagar.

Med reformpaketet infördes flera nya åtgärder för att öka insynen, bl.a. fler offentliga samråd och nya möjligheter för intressenter att bidra till beslutsprocessen. Sedan juli kan berörda parter lämna synpunkter på färdplaner, konsekvensbedömningar och antagna förslag. Kommissionen har en webbplats för bättre lagstiftning där man kan läsa om EU:s lagstiftningsarbete och hitta sätt att delta.

I juli bildades också den nya nämnden för lagstiftningskontroll. Nämnden granskar och yttrar sig om kommissionens konsekvensbedömningar och utvärderingar och stärker därmed kvalitetskontrollen. Nämnden består av en ordförande och sex ledamöter, varav tre rekryteras externt, utanför EU-institutionerna. Ledamöterna arbetar för nämnden på heltid.

I december godkände kommissionen tillsammans med Europaparlamentet och rådet ett nytt inter­institutionellt avtal om bättre lagstiftning för att förbättra EU-lagstiftningens kvalitet och resultat. Avtalet innebär förändringar för hela beslutsprocessen, från samråd och konsekvensbedömningar till antagande, genomförande och utvärdering av EU-lagstiftningen. Avtalet förhandlades fram med Europaparlamentet och rådet och måste godkännas av samtliga tre institutioner innan det kan träda i kraft.

Refit är EU-kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat. Plattformen består av experter från EU-länderna och intressenter från näringslivet och civilsamhället. Syftet är att samla in förslag på hur man kan minska regelbördan och föra en öppen dialog med berörda parter och medlemsländerna.

Sedan 2012 har omkring 200 Refitinitiativ genomförts, där man har utvärderat, förenklat, återkallat eller upphävt EU-lagar. Arbetet med Refitinitiativen beskrivs i den årliga resultattavlan som publicerades i maj. Kommissionen arbetar vidare med att förenkla EU-lagstiftningen och minska kostnaderna för att följa reglerna, samtidigt som man behåller lagstiftningens fördelar.

I juli antog kommissionen sin 32:a årsrapport om kontrollen av EU-rättens tillämpning, som beskriver hur medlemsländerna har genomfört och tillämpat EU-lagstiftningen under 2014.

När ett medlemsland inte åtgärdar en misstänkt överträdelse av EU-rätten eller inte har anmält åtgärder för att införliva ett direktiv i sin nationella lagstiftning i tid, inleder kommissionen ett överträdelseförfarande. Privatpersoner och berörda parter kan direkt rapportera misstänkta överträdelser av EU-lagstiftningen i ett formulär på webbplatsen Dina rättigheter och möjligheter. De flesta klagomålen under 2014 gällde arbetsmarknaden, den inre marknaden och rättsväsendet.

De senaste fem åren har antalet formella överträdelseförfaranden överlag minskat. Det är ett resultat av den strukturerade dialog som förs med medlemsländerna via EU Pilot-mekanismen innan ett formellt överträdelseförfarande inleds. Precis som under föregående år inleddes flest överträdelseförfaranden inom miljö, transporter, inre marknaden och tjänster.

Insyn är viktigt för legitimiteten i EU:s beslutsprocess och för allmänhetens tilltro till systemet.

I januari öppnade en ny version av EU:s öppenhetsregister, som är ett viktigt verktyg för kommissionens öppenhetspolitik. Registret innehåller uppgifter om de organisationer som försöker påverka EU-institutionernas beslut, vilka frågor de följer, deras klienter och medlemmar, deras medverkan i EU:s arbetsgrupper och deras personal och ekonomiska resurser. Alla registrerade organisationer förbinder sig att följa registrets uppförandekod, som fungerar som en moralisk kompass för kontakterna med EU-institutionerna.

Efter en positiv rekommendation från rådet i april beviljade Europaparlamentet kommissionen ansvarsfrihet för budgetgenomförandet under 2013. Ansvarsfrihet är ett av de instrument som parlamentet och rådet kan använda för att kontrollera hur EU:s budget används. När ansvarsfrihet har beviljats avslutas årets räkenskaper formellt.

Kommissionens vice ordförande Kristalina Georgieva (till vänster) samtalar med ordföranden för Europeiska revisionsrätten, Vítor Manuel da Silva Caldeira (i mitten), Bryssel den 23 september 2015.

 

I sitt beslut om att bevilja, uppskjuta eller vägra ansvarsfrihet tar parlamentet hänsyn till Europeiska revisionsrättens årsrapport. Revisionsrätten lämnade sin årsrapport om EU:s budget för 2014 i november. För åttonde året i rad godkände revisionsrätten EU:s räkenskaper och bekräftade att det inte fanns några väsentliga fel varken på intäkts- eller utgiftssidan. Revisionsrätten uppskattade också att felprocenten för betalningarna överlag minskade för andra året i rad (4,4 %).

Det bör också framhållas att det är medlemsländerna som ytterst ansvarar för att förvalta omkring 80 % av EU:s årliga budget, särskilt för jordbruks- och sammanhållningspolitiken, även om kommissionen har en viktig kontrollfunktion. När administrativa fel upptäcks vidtar kommissionen och ländernas myndigheter åtgärder för att få tillbaka pengarna. Mellan 2009 och 2014 uppgick sådana finansiella korrigeringar och återvinningar till i genomsnitt 3,2 miljarder euro per år eller 2,4 % av utbetalningarna från EU:s budget. Korrigeringarna underlättas av att de flesta program är fleråriga och visar på myndigheternas vilja att skydda skattebetalarnas pengar.

Rätten att få tillgång till handlingar är viktig för att öka insynen. Årsrapporten för 2014 om tillgång till handlingar släpptes i augusti och beskriver hur kommissionen har tillämpat gällande regler och lagstiftning.

Årsrapporten visar tydligt hur viktig rätten att få tillgång till handlingar är för kommissionens öppenhetspolitik. Under 2014 fick kommissionen in 6 227 ansökningar om tillgång till handlingar. De begärda handlingarna lämnades helt eller delvis ut i 88 % av fallen i inledningsskedet. Efter kommissionens första besked kan den som fått avslag be kommissionen att ompröva sitt beslut genom att lämna in en bekräftande ansökan. Kommissionen granskade 300 bekräftande ansökningar under 2014. Antalet bekräftande ansökningar har fortsatt att öka för sjunde året i rad, med en kraftig ökning på 27 % under 2014. Ytterligare tillgång beviljades i 43 % av fallen. Det innebär att handlingar lämnades ut helt eller delvis i totalt 90 % av ansökningarna.

De höga siffrorna visar att allmänheten flitigt begär ut handlingar och ofta får tillgång till dem, utöver den omfattande dokumentation som redan finns på kommissionens webbplats.

EU-ombudsmannen Emily O’Reilly fortsatte under 2015 att genomföra sin strategi ”Mot 2019”, som ska öka ombudsmannens relevans, genomslag och synlighet. Bland årets ärenden fanns undersökningar på eget initiativ om sammansättningen i kommissionens expertgrupper, insynen i trepartsmötena och om insyn i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP-avtalet).

Europeiska ombudsmannen Emily O’Reilly lägger fram sin årsrapport för Europaparlamentets talman Martin Schulz, Bryssel den 26 maj 2015.

 

I april slutförde kommissionen en översyn av beslutsprocessen för hur genetiskt modifierade organismer godkänns, som var en av punkterna i de politiska riktlinjerna. Enligt ett nytt lagförslag ska medlemsländerna få begränsa eller förbjuda användningen av EU-godkända genetiskt modifierade organismer i livsmedel eller foder i sitt land, på grund av andra inhemska skäl än hälso- eller miljörisker. Det vetenskapligt baserade godkännandet av en genetiskt modifierad organism beviljas fortfarande på EU-nivå.

I enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet lades förslaget fram för Europaparlamentet och rådet, som nyligen antagit ett direktiv som ger EU-länderna liknande befogenheter när det gäller odling av genetiskt modifierade organismer. Parlamentet förkastade förslaget i oktober, medan rådet fortsatte sina diskussioner i första behandlingen.

Genom EU:s medborgarinitiativ kan en miljon EU-medborgare från minst sju EU-länder uppmana kommissionen att föreslå lagstiftning. Hittills har tre medborgarinitiativ lämnats in och besvarats av kommissionen efter att uppfyllt nödvändiga krav och fått tillräckligt många underskrifter: ”Right2Water”, ”En av oss” och ”Stop Vivisection”.

I mars publicerade kommissionen en rapport om hur medborgarinitiativet har fungerat sedan starten i april 2012. Det konstateras att organisatörerna haft svårt att skapa sina system för namninsamling på nätet, särskilt med tanke på den begränsade tid som de har på sig för namninsamlingen. Kommissionen fortsatte därför att ställa upp med värdservrar utan kostnad och har beställt en studie för att se om man kan hitta en hållbar lösning för namninsamlingssystemen. Rapporten lyfte också fram problem med ländernas olika krav på namninsamlingen och de personuppgifter som de begär. Kommissionen har uppmanat medlemsländerna att harmonisera och förenkla sina krav.

I januari inledde kommissionen en ny serie medborgardialoger där allmänheten får diskutera med EU:s beslutsfattare. Att lyssna på och diskutera med invånarna är en viktig del av EU:s demokratiska beslutsprocess. Under året har kommissionens ordförande, vice ordförande och kommissionärer deltagit i 53 evenemang runtom i EU och nått ut till tusentals invånare. Europaparlamentets talman, parlamentsledamöter och nationella politiker har också deltagit i dialogerna.

För att få fler upplysningar och publikationer om Europeiska unionen på svenska kan du vända dig till:

Kommissionen och parlamentet har också kontor i Europeiska unionens övriga medlemsstater. Europeiska unionens delegationer finns även på andra platser runtom i världen.