Handelspolitiska skyddsinstrument: systemet för att skydda EU-företag från dumpad och subventionerad import fungerar väl

Sammanfattning

I

Europeiska unionen är som medlem av Världshandelsorganisationen och utifrån sina värderingar en stark förespråkare av frihandel. Men om europeiska industrier drabbas av att tredjeländer använder illojala handelsmetoder (såsom dumpning eller subventioner) ska EU skydda dem på ett ändamålsenligt sätt. Dessa metoder resulterar i att produkter från utlandet säljs i EU till onaturligt låga priser, vilket skapar otillbörlig konkurrens för de drabbade industrierna.

II

Europeiska unionen svarar på illojala handelsmetoder med handelspolitiska skyddsinstrument. Europeiska kommissionen ansvarar för genomförandet av undersökningar i syfte att kontrollera förekomsten av subventioner eller dumpning, den skada som användningen av sådana metoder leder till för europeisk industri och de potentiella konsekvenserna av dem för EU:s ekonomi som helhet. Om alla rättsliga kriterier uppfylls inför kommissionen tullar (eller någon annan form av åtgärder) via genomförandeförordningar. Kommissionen stöder även europeiska industrier i antidumpnings- eller antisubventionsundersökningar som inleds av tredjeländer.

III

Vi granskade huruvida kommissionen på ett framgångsrikt sätt hade genomdrivit politiken för att skydda handeln. Framför allt tittade vi på om den hade tillämpat förfaranden korrekt och gjort grundliga analyser till stöd för sina beslut. Vi försökte också ta reda på om kommissionen hade övervakat de vidtagna åtgärderna noga och rapporterat korrekt om sina aktiviteter på området. Vår analys omfattade dessutom också kommissionens deltagande i Världshandelsorganisationen och i tredjeländers undersökningar. Revisionsrätten tittar nu för första gången på detta område eftersom de handelspolitiska skyddsinstrumentens betydelse har ökat i takt med de växande spänningarna i den internationella handelspolitiken.

IV

Revisionen omfattade kommissionens aktiviteter 2016–2019. Revisionsbevisen kom från en dokumentgranskning (inbegripet ett urval av tio undersökningar) och från intervjuer med berörd kommissionspersonal, myndigheter i medlemsstaterna och intressenter.

V

Vår samlade slutsats är att kommissionen på ett framgångsrikt sätt har genomdrivit politiken för att skydda handeln. Den tillämpade förfarandena korrekt i samband med undersökningarna och såg till att de berörda parterna behandlades lika. Bedömningen av inlämnade dokuments sekretess dokumenterades dock inte systematiskt. Även om undersökningar innebär en stor administrativ börda för parterna, var de motiverade av rättsliga krav. Kommissionen gjorde dock begränsade ansträngningar för att öka medvetenheten om handelspolitiska skyddsinstrument, eftersom endast ett fåtal branscher tillämpar dem för närvarande.

VI

Vi konstaterade att kommissionen motiverade sina beslut väl i samband med undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument men att de råd den gav industrier innan de officiellt lämnade in klagomål var informella. De analyser som låg till grund för kommissionens beslut var grundliga och heltäckande. Vi konstaterade dock att kommissionens bedömning av de relevanta konkurrensaspekterna inom ramen för prövningen av unionens intresse skulle kunna förbättras.

VII

Trots att de berörda produkterna definierades tydligt i genomförandeförordningarna, hade de nationella tullmyndigheterna vissa problem med att tillämpa dem, vilket är en avgörande fråga om handelspolitiska skyddstullar ska kunna uppbäras på ett ändamålsenligt sätt. Kommissionen övervakade åtgärderna noga men begränsade sitt arbete i huvudsak till de kontroller som krävs enligt lag. De övervakningsverktyg där kommissionen har större bedömningsutrymme användes dock sparsamt, och de prioriterades inte med hjälp av tydliga kriterier.

VIII

Kommissionen utnyttjade vissa uppföljningsverktyg väl (t.ex. genom att utfärda varningar till tullmyndigheter) men sina befogenheter att inleda undersökningar på eget initiativ endast i begränsad utsträckning. Kommissionens rapportering om handelspolitiska skyddsinstrument var korrekt men inriktad på aktiviteter och inte på åtgärdernas ändamålsenlighet.

IX

Resursbegränsningar hindrade inte kommissionen från att hantera de växande utmaningarna i politiken för att skydda handeln. Men trots att kommissionen använde sina befogenheter för att försvara EU:s industri inom ramen för Världshandelsorganisationen och i tredjeländers undersökningar, skulle den kunna prioritera sina åtgärder bättre. Kommissionen förberedde sig för konsekvenserna av brexit på operativ nivå. Den tog även viss hänsyn till EU:s sociala och miljömässiga ambitioner.

X

För att Europeiska kommissionens handelspolitiska skyddsåtgärder ska bli både effektivare och ändamålsenligare rekommenderar vi att den

1. dokumenterar sina bedömningar av sekretessen hos de dokument som parter tillhandahåller,
2. ökar industrins medvetenhet om handelspolitiska skyddsinstrument,
3. förbättrar vägledningen om konkurrensaspekter,
4. förbättrar övervakningsaktiviteternas fokus och rapporteringens omfattning,
5. fastställer sina villkor för att inleda undersökningar på eget initiativ,
6. använder tydliga kriterier för att prioritera EU:s svar på tredjeländers åtgärder.

Inledning

Handelspolitiska skyddsinstrument

01

Internationell handel är en central tillväxtfaktor för EU:s ekonomi, och EU är världens största handelsaktör. Internationell handel skapar jobb och främjar dessutom konkurrenskraft och innovation samt erbjuder konsumenterna ett bredare urval av varor till lägre priser. Den internationella handeln har ökat kraftigt de senaste årtiondena, men på senare tid har många handelsrelaterade frågor dykt upp eller intensifierats (se figur 1).

02

Som medlem av Världshandelsorganisationen (WTO) har EU åtagit sig att stödja ett öppet regelbaserat handelssystem. Men när tredjeländer använder illojala handelsmetoder, till exempel dumpning eller subventioner som strider mot WTO:s regler, skyddar EU sina industrier med hjälp av verktyg som kallas handelspolitiska skyddsinstrument.

03

Åtgärder vidtas i form av tullar, som omfattas av stränga villkor som WTO och EU självt har fastställt (se ruta 1 och bilaga I). Handelspolitik är ett område där EU har exklusiv behörighet, vilket innebär att Europeiska kommissionen ansvarar för att genomföra undersökningar och införa tullar för medlemsstaternas räkning.

04

Bland WTO:s medlemmar är EU en aktiv användare av handelspolitiska skyddsinstrument och står för 6,5 % av alla åtgärder¹. Under perioden 2014–2018 inledde kommissionen i genomsnitt 13 nya undersökningar avseende antidumpning (AD) eller antisubventionering (AS) per år. I slutet av 2018 var 133 AD- eller AS-åtgärder i kraft, varav merparten gällde produkter från Kina (se figur 2).

05

Processen när det gäller handelspolitiska skyddsinstrument (se bilaga II) börjar i regel med ett klagomål från en bransch eller ett företag i EU (den ”klagande”). Under den påföljande undersökningen samlar kommissionen in uppgifter från alla parter (vanligtvis europeiska producenter, exportörer från tredjeländer, användare, distributörer och konsumenter) och kontrollerar uppgifterna på plats. Kommissionens personal fokuserar då på att fastställa huruvida de grundläggande kriterierna för att införa handelspolitiska skyddstullar har uppfyllts, det vill säga följande:

• Förekomst av dumpning eller subventioner.
• Väsentlig skada (ekonomisk förlust), eller hot om sådan skada, för EU:s industri.
• Ett orsakssamband mellan skadan och dumpningen/subventionen.
• EU-intresse: åtgärderna får inte införas om de ekonomiska nackdelarna för andra EU-parter väger klart tyngre än behovet av att undanröja de skadevållande effekterna av dumpningen eller subventioneringen (se bilaga I).

06

Undersökningen slutar antingen med att kommissionen antar en genomförandeförordning som föreskriver vilken typ av åtgärder som ska vidtas och deras omfattning (se ruta 2) eller med att inga åtgärder vidtas. För att skydda EU-industrins intressen innan de definitiva åtgärderna har vidtagits, kan kommissionen vidta provisoriska åtgärder.

07

När slutgiltiga åtgärder har vidtagits övervakas de av kommissionen som under vissa omständigheter kan besluta att inleda en översyn. Detta kan ske på en parts begäran eller på kommissionens eget initiativ:

• En översyn av en ny exportörs prissättning.
• En interimsöversyn, om man anser att åtgärden inte längre behövs eller att den är otillräcklig.
• En undersökning av kringgående, när exportörer kan kringgå åtgärder, till exempel genom transport via ett annat land.
• En översyn vid giltighetstidens utgång (åtgärderna gäller i regel fem år).
• Återupptagande av undersökningen, när exportörer sänker exportpriser för att absorbera en del av eller alla tullar.

Institutionell ram

08

Eftersom handel är ett område där EU har exklusiv behörighet, är Europeiska kommissionen den viktigaste aktören i undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument (se figur 3). Den ansvariga avdelningen vid kommissionen är generaldirektoratet för handel (GD Handel). Under undersökningarna samarbetar GD Handel med andra kommissionsavdelningar och samråder med dem formellt i viktiga skeden av förfarandet via avdelningsövergripande samråd. På förslag av GD Handel fattar kommissionskollegiet beslut att inleda undersökningar och antar kommissionsförordningar om införande av definitiva eller provisoriska åtgärder².

09

Medlemsstaterna deltar i beslutsfattandet i kommittén för handelspolitiska skyddsinstrument under kommittéförfarandet. Kommissionen är skyldig att samråda med eller informera kommittén om flera specifika beslut under processen för handelspolitiska skyddsåtgärder. Beroende på i vilket skede förfarandet befinner sig kan kommitténs yttrande vara rådgivande eller bindande (den sistnämnda kategorin gäller införande av slutgiltiga tullar). Kommissionen kan inte anta sitt förslag till handelspolitiska skyddsåtgärder om en kvalificerad majoritet på 55 % av kommitténs ledamöter motsätter sig det. I detta fall, men också om en enkel majoritet motsätter sig ett kommissionsförslag, hänskjuts förslaget till en överprövningskommitté. Ett negativt yttrande från överprövningskommittén kräver kvalificerad majoritet.

10

Under och efter en undersökning kan parterna kontakta kommissionens förhörsombud för handelspolitiska förfaranden, Europeiska ombudsmannen, EU-domstolen och WTO om de har klagomål eller problem.

Den rättsliga ramen

11

Eftersom handelsskydd är en global fråga regleras den på global nivå. I WTO-avtal fastställs därför de handelspolitiska skyddsinstrumentens rättsliga och institutionella ram, inbegripet detaljerade krav för när de kan användas och vilka regler undersökningarna ska följa. EU:s lagstiftning måste spegla WTO:s regler fullt ut, men i vissa fall kan den införa ytterligare krav innan åtgärder vidtas, såsom var fallet i fråga om prövningen av unionens intresse. Den viktigaste EU-lagstiftningen när det gäller handelspolitiska skyddsinstrument är den ”grundläggande AD-förordningen”³ och den ”grundläggande AS-förordningen”⁴ från 2016, vilka genomgick viktiga ändringar 2017⁵ och 2018⁶ (nedan kallade grundförordningarna).

12

Genom ”metodändringen” 2017 ändrades metoden för att beräkna dumpningsmarginaler i syfte att ta hänsyn till ”betydande statligt inflytande” som skapar snedvridningar på exportlandets marknad.

13

”Moderniseringspaketet” från 2018 täckte flera ämnen. Det förkortade tidsramen för AD-undersökningar, säkerställde att parterna i en undersökning får information om åtgärderna i ett tidigare skede än vad reglerna angav före moderniseringen och föreskrev när tullnivåer kunde vara högre på grund av råvarurelaterade snedvridningar i exportlandet. Genom paketet infördes även sociala och miljömässiga normer för specifika aspekter av undersökningarna.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

14

Med hänsyn till de handelspolitiska skyddsinstrumentens ökande betydelse för den europeiska industrin när den globala handelspolitiken ständigt förändras beslutade vi att för första gången granska detta politikområde. Vi granskade huruvida Europeiska kommissionen på ett framgångsrikt sätt hade genomdrivit handelsskyddspolitiken med sikte på att förbättra dess ändamålsenlighet och effektivitet. Vi tittade inte bara på de handelsskyddsåtgärder som EU hade vidtagit för produkter som importerats från tredjeländer utan också på hur kommissionen hade reagerat på andra länders politik för att skydda handeln. Vi tittade särskilt på huruvida kommissionen

1. följde förfaranden och tidsfrister i undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument,
2. gjorde lämpliga analyser i undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument och motiverade sina slutsatser tillräckligt,
3. övervakade handelsskyddsåtgärderna på lämpligt sätt och rapporterade om resultaten av politiken,
4. reagerade aktivt på globala handelsutmaningar.

15

Vi riktade in oss på de aspekter som GD Handel ansvarade för men granskade även dess samarbete med andra kommissionsavdelningar (såsom GD Skatter och tullar och GD Budget) och med medlemsstaterna. Revisionen omfattade kommissionens aktiviteter 2016–2019.

16

I revisionen ingick inte ändamålsenligheten i de nationella tullmyndigheternas arbete, vilka endast ansvarar för att uppbära de tullar som införts till följd av undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument. Vi granskade inte heller det arbete som utförts av andra kommissionsavdelningar för att övervaka uppbördsprocessen eller utreda fall av bedrägeri. Sådana aktiviteter är inte specifika för handelspolitiska skyddstullar, utan uppbörds- och övervakningsförfarandena är desamma som för andra typer av tullar. Vi behandlade dessa frågor i andra rapporter nyligen⁷.

17

Vi utförde granskningsarbetet framför allt genom att gå igenom dokumentation och intervjua personal vid GD Handel och andra berörda kommissionsavdelningar. Vår bedömning av undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument byggde på ett urval av tio avslutade ärenden, det vill säga där kommissionen hade vidtagit slutgiltiga handelsskyddsåtgärder. Vi valde ut ärendena så att de skulle spegla mångfalden i GD Handels arbete med avseende på sektorer, berörda länder och undersökningstyper (antidumpnings- kontra antisubventionsåtgärder och nya undersökningar kontra översyner). Vi samlade även in bevis genom informationsinsamlingsmöten med myndigheter i medlemsstaterna, experter och intressenter (näringslivsorganisationer och företag som representerade alla parter som var inblandade i undersökningarna).

Iakttagelser

Kommissionens tillvägagångssätt när det gäller att vidta handelsskyddsåtgärder är välbetänkt, men den skulle kunna nå ut bättre med information

18

Handelspolitiska skyddsundersökningar följer en starkt formaliserad process som bygger på EU:s och WTO:s detaljerade rättsliga ramar. Eftersom handelsskyddsåtgärder har stor ekonomisk inverkan på producenter både i och utanför EU, och även påverkar importörer och EU-användare i leveranskedjan⁸, gör de berörda parterna en ingående granskning av kommissionens undersökningar. Kommissionen måste uppfylla dessa krav och säkerställa att åtgärderna kan försvaras om de skulle överklagas i domstol. Men kommissionen måste också överväga vilken börda undersökningarna kan medföra för de berörda parterna och se till att de företag som är föremål för illojala handelsmetoder inte avskräcks från att lämna in klagomål.

19

För att handelsskyddet ska fungera ändamålsenligt måste EU:s industrier vara medvetna om vilka instrument som finns tillgängliga för dem och få tillräcklig vägledning för att kunna lämna in klagomål av sådan kvalitet att kommissionen behandlar dem.

20

Vi bedömde därför om

1. kommissionen följde förfaranden och tidsfrister,
2. förhörsombudet garanterade de berörda parternas rättigheter,
3. kommissionen säkerställde likabehandling och tillgång till information för de olika parterna,
4. kommissionen hanterade den administrativa bördan på ett lämpligt sätt och ägnade sig tillräckligt åt utåtriktad verksamhet.

Kommissionen följer förfarandena i undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument korrekt

21

De berörda parternas granskning av kommissionens undersökningar sker på två nivåer. För det första ingriper parterna när undersökningarna genomförs: skriftliga kommentarer och förhör med GD Handel är möjliga i alla skeden, och parterna kan begära att förhörsombudet och Europeiska ombudsmannen ska ingripa. För det andra kan parterna efter undersökningarna väcka talan inför EU-domstolen eller WTO (se figur 4).

22

För att säkerställa att reglerna följs använder GD Handel ett planeringssystem, som innehåller alla förfarandesteg och tidsfrister, och skickar vid behov påminnelser till handläggare. Systemet används dock inte systematiskt som ett förvaltningsverktyg för att följa hur ärendena fortskrider. GD handel förlitar sig på att personalen utför sina kontroller (även av tidsfrister), men vi konstaterade att risken för bristande efterlevnad är låg.

23

GD Handel förser dessutom sin personal med en stor mängd vägledningar och verktyg som finns tillgängliga på flera ställen. På grund av de ändringar som gjordes av lagstiftningen 2017 och 2018 (se punkterna 12 och 13), men också på grund av personalens behov av att ha tillgång till vägledning om tidigare regler och förfaranden (t.ex. för att genomföra domstolsärenden där gamla regler gäller), används gamla vägledningar vid sidan av uppdaterade. Vi konstaterade att vissa uppdateringar hade gjorts flera år efter lagändringarna (GD Handel uppdaterade flera dokument under 2019). Detta gör det inte lättare för personalen att använda riktlinjerna, men vi kunde inte se att det påverkade enskilda ärenden. Vår ärendegranskning visade att kommissionen följde förfaranden och tidsfrister på ett bra sätt.

Förhörsombudet säkerställer att parternas processuella rättigheter iakttas

24

Ett oberoende förhörsombud ger ytterligare garantier för att parterna kan utöva sina processuella rättigheter. När en berörd part kontaktar förhörsombudet anordnar ombudet vanligtvis ett förhör med parten och GD Handel.

25

Förhörsombudet utnämns av kommissionens ordförande och är av administrativa skäl knuten till kommissionsledamoten med ansvar för handelspolitiken. Ytterligare två anställda väljs ut av förhörsombudet och hör administrativt till GD Handel men är inte specifikt knutna till det direktorat som hanterar handelspolitiska skyddsinstrument. Vårt granskningsarbete bekräftade att denna administrativa tillhörighet inte påverkar förhörsombudets funktionella oberoende. Ombudet beslutar om förhör och framför synpunkter och rekommendationer i enskilda ärenden under fullt oberoende, utan granskning eller godkännande av GD Handel eller handelskommissionären.

26

I fyra av de tio ärendena i vårt urval visade granskningen att parterna utan problem hade kunnat se till att ombudet ingrep. Vi konstaterade att förhörsombudet hade analyserat parternas synpunkter ordentligt och motiverat sina slutsatser i enlighet därmed och på så vis säkerställt att parternas rättigheter hade garanterats i undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument.

Alla parter behandlas lika, men sekretessbedömningar dokumenteras inte tillräckligt

27

Alla parter i en undersökning har samma formella rättigheter, och GD Handel säkerställer att de behandlas lika. När en part lämnar uppgifter till GD Handel är den skyldig att märka de uppgifter som den betraktar som konfidentiella. Konfidentiella uppgifter ska inte vara tillgängliga för andra parter i undersökningen av till exempel konkurrensskäl. Men varje part måste tillhandahålla övriga parter en icke-konfidentiell version av tillräcklig kvalitet (där de känsliga uppgifterna sammanfattas, har strukits etc.).

28

Vårt granskningsarbete bekräftade att GD Handel de facto ger parterna samma tillgång till icke-konfidentiella uppgifter och samma rättigheter att bli förhörda. Granskningen visade inte på att problem med likabehandlingen skulle ha förekommit, och klagomålen till förhörsombudet, ombudsmannen eller domstolen innehöll inte heller några bevis för det.

29

Ett exempel på god praxis i detta sammanhang är det faktum att GD Handel delar dokument med berörda parter på den elektroniska plattformen TRON. Denna lösning innebär att parterna har direkt tillgång till icke-konfidentiella akter och får automatiska meddelanden när nya dokument är tillgängliga. Ett annat exempel på god praxis är att GD Handel automatiskt i stället för på begäran tillhandahåller parterna de uppgifter som ligger till grund för dess beslut.

30

Sekretesskravet innebär i många fall att den information som lämnas ut till parterna inte kan vara så utförlig om övriga parters uppgifter att de kan kontrollera varje steg i beräkningarna av dumpningen, subventionen eller skadan. Till exempel kan en klagande i regel kontrollera en skadeberäkning (eftersom den bygger på uppgifter från den egna industrin) men inte alla detaljer i en dumpningsberäkning (som bygger på en exportörs uppgifter).

31

GD Handel beslutar huruvida sekretesstatus ska beviljas. Enligt de interna riktlinjerna⁹ ska det endast bevilja sekretesstatus om den begäran om konfidentiell behandling av uppgifter som en part lämnar in är välgrundad. På samma sätt ska den bedöma huruvida den icke-konfidentiella versionen är av tillräcklig kvalitet. Denna bedömning gör att GD Handel kan balansera kraven på rättslig sekretess och insyn.

32

GD Handel uppgav för oss att sekretessbedömningar görs, men vi konstaterade att de inte dokumenteras systematiskt (vi fann ett positivt exempel på en grundlig bedömning i vårt urval). Därför kunde vi inte bekräfta detta påstående eller hur ingående kontrollerna var. Dessutom förlitar sig GD Handel i hög grad på att parterna klagar om en icke-konfidentiell version är otillräcklig. Även om parterna så småningom kan få tillgång till ytterligare uppgifter efter ett klagomål, kan detta tillvägagångssätt orsaka förseningar (se ruta 3).

Rättsliga krav motiverar den stora administrativa bördan, men kommissionen gör inte mycket för att ge uppmärksamhet åt handelspolitiska skyddsinstrument

33

Några få stora industrier är de vanligaste användarna av handelspolitiska skyddsinstrument: 50 % av de åtgärder som var i kraft i slutet av 2018 gällde metaller och metallprodukter och 16 % kemikalier (se figur 5). De berörda produkterna är vanligtvis industrivaror (inte konsumentvaror), med undantag av cyklar. För att de handelspolitiska skyddsinstrumenten ska fungera för hela EU:s ekonomi är det därför mycket viktigt att de främjas och uppmärksammas.

34

De klagande är skyldiga att lägga fram alla nödvändiga bevis i samband med klagomålet, inbegripet exportpriser från det berörda landet. Klagomål kan därför innehålla mer än 100 bilagor. Med hänsyn till den mängd uppgifter som krävs och till att de flesta parter måste anlita advokater kan kostnaden för att inge ett klagomål vara mycket hög. Samtidigt som företag och sammanslutningar – särskilt oerfarna användare av handelspolitiska skyddsinstrument och fragmenterade industrier – kan ha svårt att samla in vissa av de begärda uppgifterna, bekräftade vårt granskningsarbete att GD Handel behöver dem.

35

Trots denna bedömning, och kännedom om de rättsliga kraven för klagomål avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, konstaterar vi att GD Handel ännu inte har undersökt möjligheterna att minska den administrativa bördan, om än bara marginellt. Till exempel har kommissionen inte gjort en detaljerad jämförelse mellan de uppgifter som begärs i EU och andra länders uppgiftskrav.

36

För att hjälpa företag och branschorganisationer att inge klagomål har GD Handel offentliggjort flera informationsdokument på sin webbplats, bland annat mallar för frågeformulär (som anger vilka uppgifter parterna måste lämna till GD Handel) och en klagomålsguide. Den tillgängliga vägledningen är på det hela taget bra och tydlig. Små och medelstora företag använder handelspolitiska skyddsinstrument relativt sporadiskt, men vi konstaterade att GD Handel hade gjort en särskild insats för att hjälpa dem, till exempel genom att ge ytterligare allmän vägledning och stöd i samband med enskilda undersökningar. Stödet till små och medelstora företag är dock mycket begränsat till sin omfattning och lever inte upp till de ambitioner som kommissionen uttalade när grundförordningarna moderniserades 2018 (se tabell 1).

37

GD Handel förenklar förfarandena för deltagande parter men ägnar sig mycket lite åt att öka medvetenheten om och användningen av handelspolitiska skyddsinstrument bland EU:s industrier. I till exempel stål- och kemikaliesektorerna känner man väl till de handelspolitiska skyddsinstrumenten (se punkt 33), medan man i andra sektorer är mycket mindre förtrogna med dem. Det innebär att industrier som drabbas av illojala handelsmetoder eventuellt inte begär och får del av skyddsåtgärder. Det finns forum där företag och branschorganisationer kan möta GD Handel, särskilt för att få information om EU:s finansieringsmöjligheter, men kommissionen använder inte dessa forum för att öka medvetenheten om handelspolitiska skyddsinstrument. Exempel är bland annat GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företags webbplats om internationella aktiviteter för entreprenörskap och små och medelstora företag och Enterprise Europe Networks webbplats¹².

Åtgärderna motiveras väl, men vissa aspekter av prövningen av unionens intresse kan förbättras

38

Den nuvarande beslutsprocessen för handelspolitiska skyddsinstrument (se punkt 09) innebär att kommissionen har ett avgörande inflytande när det gäller att införa tullar. Mellan 2014 och 2018 lämnades endast två ärenden till överprövningskommittén. I inget av ärendena röstade kommittén med kvalificerad majoritet för ett negativt yttrande, varför kommissionens förslag vann.

39

Med tanke på de ekonomiska effekterna och kommissionens befogenheter, inbegripet dess bedömning av prövningen av unionens intresse (se punkt 05), bör den särskilt se till att de slutsatser den drar i handelskyddsförfaranden är välgrundade. Detta är ett krav i den rättsliga ramen. Framför allt ska intressenter kunna kontrollera kommissionens beslut. Vi använde därför vårt urval till att bedöma huruvida kommissionen

1. motiverade sina beslut och beräkningar korrekt,
2. gjorde grundliga analyser innan den fattade beslut.

Motiveringarna till kommissionens slutsatser i själva undersökningarna var relevanta

40

Vi kontrollerade kommissionens motiveringar till beslut att dels införa en handelsskyddsåtgärd, dels inleda en undersökning när ett klagomål hade mottagits. Vår bedömning påverkar inte EU-domstolens eller andra rättsliga myndigheters eventuella domar.

41

Vi konstaterade att slutsatserna i genomförandebesluten i vårt urval hade motiverats väl. De var svar på parternas kommentarer och hänvisade till viktiga beslut i tidigare ärenden och rättspraxis. Vidare innehöll förordningarna detaljerade analyser och beskrivningar av metoderna för beräkningarna. Sekretessproblem gör att det ibland är omöjligt att redogöra för en beräkning i sådan detalj att en extern part kan kontrollera den (se punkt 30), men den logik kommissionen följde var alltid tydlig. I vårt urval fann vi några särskilt goda exempel på motiveringar men även vissa brister (se ruta 4). Bristerna påverkar dock inte vår samlade bedömning att kommissionens motiveringar var relevanta.

42

När det gällde samtliga ärenden i vårt urval konstaterade vi att kommissionen hade motiverat sitt beslut att inleda en undersökning på vederbörligt sätt. Klagomålen uppfyllde också alla kriterier i grundförordningarna.

43

Enligt grundförordningarna ska kommissionen ”pröva riktigheten och tillförlitligheten hos den bevisning som framläggs i klagomålet för att fastställa om den är tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds”¹³. I de ärenden vi granskade konstaterade vi att GD Handel de facto hade prövat dessa aspekter och dokumenterat sina resultat i interna skrivelser. I de interna skrivelserna förklaras emellertid inte hur bevisningen har bedömts i respektive ärende, till exempel om den klagandes uppgifter har kontrollerats mot andra uppgifter (t.ex. kommissionens databaser).

44

Mellan 2016 och 2018 avslog kommissionen endast ett officiellt ingivet klagomål. Under samma period återkallade fyra klagande sina klagomål innan kommissionen skulle fatta sitt slutgiltiga beslut. Det låga antalet återkallelser och avslag beror på en ingående – men informell – stöd- och kontrollprocess där samråd äger rum innan ett klagomål inges officiellt. Denna process gör att parterna kan samla fler argument och därmed öka sannolikheten för att GD Handel inleder en undersökning. Men de råd som GD Handel ger kan avskräcka en part från att inge en ansökan officiellt.

45

Denna lösning har både positiva och negativa följder (se figur 6). Trots att de informella råden bygger på förordningarnas kriterier för dumpning, subventioner, skada och orsakssamband, och på de interna policydokumenten, är de inte transparenta, och det finns ingen dokumentation av GD Handels råd till parterna eller några specifika riktlinjer för dokumentation. Däremot möjliggör de betydande effektivitetsvinster för både GD Handel och klagande.

De analyser som ligger till grund för handelsskyddsåtgärderna är grundliga men skulle kunna bli bättre när det gäller vissa aspekter av prövningen av unionens intresse

46

Vår granskning av ärendena i urvalet visade att de beräkningar och analyser som kommissionen hade gjort och som låg till grund för åtgärderna var grundliga. I vissa fall gick kommissionen längre än vanligt i sina analyser för att säkerställa att beräkningarna verkligen återspeglade marknadsförhållanden (se ruta 5). Analyserna följde den detaljerade metod som fastställts av GD Handel, och vi fann inga exempel på slutsatser som stred mot EU:s eller WTO:s rättspraxis. Kommissionen har infört organisatoriska arrangemang som ska säkerställa att dess tillvägagångssätt tar full hänsyn till EU:s och internationell rättspraxis och tillämpas konsekvent i alla ärenden.

47

Trots att undersökningarna genomförs i enlighet med de rättsliga kraven och kommissionens metoder, finns det utrymme för förbättringar när det gäller beaktandet av de relevanta konkurrensaspekterna inom ramen för prövningen av unionens intresse. Detta är särskilt viktigt med tanke på alla åtgärders potentiella ekonomiska effekter.

48

Eftersom prövningen av unionens intresse innebär att handelsskyddsåtgärdernas potentiella effekter på importörer, användare och konsumenter i EU uppskattas, ska GD Handel bland annat bedöma om eventuella åtgärder kan få oproportionerliga konsekvenser. De skulle kunna resultera i ökade risker när det gäller konkurrensen, till exempel avbrott i leveranskedjorna. Detta skulle kunna ske till exempel när den produkt som omfattas av åtgärder har följande två typer av användare:

• Användare som är vertikalt integrerade inom en grupp som tillverkar den produkt som omfattas av åtgärder.
• Oberoende, icke integrerade användare som inte har tillgång till produktionens nyckelkomponent (den produkt som omfattas av åtgärder) inom sin egen företagsgrupp och därför är beroende av leveranser från den producerande industrin.

Oberoende användare skulle då kunna hamna i en situation där de har svårt att få tag på insatsvaror eller måste hitta nya leverantörer i andra tredjeländer.

49

Vad beträffar konkurrensaspekter konstaterade vi att GD Handel baserade sina analyser på de uppgifter som parterna hade lämnat. I en del av de ärenden som vi granskade konstaterade vi att vissa av parternas argument (t.ex. oro för leveransproblem) hade förkastats utan närmare motivering. Kommissionen inriktade sin analys på situationen vid tidpunkten för undersökningen och i det förgångna. Analyser av de framåtblickande aspekterna av prövningen av unionens intresse nämndes visserligen i merparten av de ärenden som vi granskade men de innehöll inte en detaljerad analys av (i) åtgärdernas effekt på den berörda importen eller (ii) den potentiella effekten på leveranskedjorna, såsom tillgången på import från andra tredjeländer.

50

Vi konstaterade att prövningen av unionens intresse alltid gjordes och nämndes i genomförandebesluten. Sedan början av 2012 har inga undersökningar avslutats utan åtgärder enbart på grund av prövningen av unionens intresse. I två ärenden påverkade den dock faktiskt åtgärdernas form eller varaktighet.

Kommissionen utnyttjar inte övervaknings- och uppföljningsverktygens potential fullt ut

51

De åtgärder som vidtas är bara ändamålsenliga om tullar slutligen uppbärs så länge som de illojala handelsmetoderna fortsätter och om de särskilda villkor som införts (t.ex. ett minimipris eller en kvot) följs. I annat fall åtgärdas inte illojala handelsmetoder och EU:s industri förblir oskyddad.

52

De nationella tullmyndigheterna ansvarar för uppbörden av tullar. För att uppbörden ska bli ändamålsenlig är en noggrann beskrivning av den produkt som berörs av åtgärden särskilt viktig. Andra kommissionsavdelningar deltar också i övervakningen av att uppbörden är ändamålsenlig (GD Skatter och tullar och GD Budget). GD Handel har emellertid också tillgång till ett antal verktyg som ska bidra till att åtgärderna genomförs ändamålsenligt.

53

Vi bedömde därför om kommissionen

1. hade utformat åtgärderna på ett lämpligt sätt, särskilt produktbeskrivningar för att underlätta uppbörden,
2. använde sina övervaknings- och uppföljningsverktyg på ett ändamålsenligt sätt,
3. rapporterade på lämpligt sätt om sina aktiviteter beträffande handelspolitiska skyddsinstrument, inklusive deras effekt.

Kommissionen försökte möta utmaningarna med att uppbära handelspolitiska skyddstullar

54

Uppbörden av handelspolitiska skyddstullar kan vara en utmaning för tullmyndigheterna eftersom den berör två rättsliga ramar: en som reglerar handelspolitiken (särskilt kommissionens förordningar om införande av tullavgifter på specifika produkter) och en annan som reglerar tullpolitiken (särskilt unionens tullkodex, inbegripet KN-nummer).

55

Kommissionens förordningar om införande av handelspolitiska skyddstullar innehåller detaljerade beskrivningar av de berörda produkterna. Det hjälper de nationella tullmyndigheterna – som vanligtvis förlitar sig på KN-nummer – att i importskedet identifiera de produkter som omfattas av tullar. GD Handel arbetar tillsammans med GD Skatter och tullar för att se till att dessa beskrivningar är tydliga och entydiga för tullmyndigheterna. Detta var fallet i alla utom ett av de ärenden som vi granskade, där titeln på kommissionens genomförandeförordning och produktbeskrivningen var förvirrande för tullmyndigheterna (se ruta 6), vilket ledde till att de begärde förtydliganden från kommissionen.

56

KN-nummer kan också täcka en bredare kategori av produkter än själva handelsskyddsåtgärderna. Kommissionen skapar då särskilda, längre nummer för produkter som omfattas av handelsskyddsåtgärder (så kallade Taric-nummer).

57

De handelspolitiska skyddstullarnas effekter på de berörda företagens omsättning och vinst gör att företagen frestas att försöka kringgå dem. Detta kan ske genom att man till exempel felaktigt deklarerar att varor har sitt ursprung i ett land som inte omfattas av handelspolitiska skyddstullar. Om kommissionen får kännedom om ett sådant tillvägagångssätt och kan bevisa att det har förekommit, kan den utvidga tullarna till produkter från sådana länder för att se till att EU:s industri skyddas ordentligt. Under sådana förhållanden har kommissionen använt termen ”avsänd från”. I en del fall har medlemsstaternas tullmyndigheter tyckt att det är svårt att tillämpa lagstiftning med hjälp av denna term, eftersom det saknas en enhetlig definition av den och den inte ingår i tullagstiftningen. Trots flera förtydliganden av kommissionen, är frågan ännu inte utredd för alla nationella tullmyndigheter.

Övervakningen av åtgärder är noggrann men till stor del begränsad till rättsliga skyldigheter, och insatser prioriteras inte

58

För att säkerställa att handelsskyddsåtgärderna genomförs korrekt och är ändamålsenliga, kan kommissionen använda en rad olika övervaknings- och uppföljningsverktyg (se figur 7). Enligt lag ska kommissionen

• övervaka åtaganden; dessa ingås frivilligt av företag som exporterar produkter som omfattas av handelspolitiska skyddstullar till EU och godkänns av kommissionen; åtaganden ersätter antidumpnings- och antisubventionstullar med ett minimiimportpris, det vill säga att importören förbinder sig att sälja till ett pris som inte understiger det överenskomna minimipriset,
• följa upp särskilda övervakningsklausuler om sådana ingår i förordningar om införande av handelsskyddsåtgärder för specifika produkter; de syftar till att minimera risken för kringgående i fall där tullsatserna för olika exportörer varierar betydligt.

När det gäller omfattningen av annan övervakningsverksamhet har kommissionen befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar.

59

Kommissionen lägger den allra största delen av sina begränsade övervakningsresurser (2,5 heltidsekvivalenter) på åtaganden. Vi konstaterade att kommissionen i vederbörlig ordning kontrollerar att åtagandena uppfylls genom (i) skrivbordskontroller av att de uppfylls på papper och (ii) kontroll i exporterande företags lokaler av att de uppfylls fysiskt, eftersom det är svårt att kontrollera bristande efterlevnad av minimiimportpriset på annat sätt.

60

Kommissionen gör sina skrivbordskontroller framför allt med hjälp av den kvartalsvisa bokföring som exportörerna tillhandahåller. Dessa var fullständiga i vårt urval. I vissa fall undersöker kommissionen ytterligare bevisning (t.ex. om sådan fås från branschorganisationer) om åtagandet också omfattade en årlig nivå för produktimport. Kontrollbesöken var detaljerade, och den underliggande analysen var grundlig och väldokumenterad. Kommissionen försöker besöka alla företag med åtaganden medan åtgärderna pågår, men i de två senaste ärendena lyckades den inte göra det. Den faktiska besöksfrekvensen berodde på resurser, och kommissionen tillämpade inga specifika kriterier och gjorde ingen strukturerad riskanalys för att avgöra vilka företag som skulle besökas.

61

Till följd av sin övervakning kan kommissionen återta ett åtagande. Det gjorde den för över 20 företag i två ärenden med åtaganden nyligen. Vår granskning av ett urval av sådana ärenden visade att besluten var vederbörligen motiverade. Återtagande av ett åtagande har ingen retroaktiv effekt. I teorin skulle därför tidigare försäljning av varor i strid med åtagandet inte bestraffas. Mot bakgrund av det ökande antalet fall av bristande efterlevnad och behovet av ändamålsenliga påföljder började kommissionen 2016 ogiltigförklara fakturor med specifik koppling till åsidosättande av ett åtagande. Fakturor avseende respektive period kan ogiltigförklaras också efter det att åtgärderna har upphört.

62

Detta visar att kommissionen har varit förutseende med att säkerställa att åtgärderna är ändamålsenliga. Det är dock fortfarande svårt för tullmyndigheterna att retroaktivt uppbära tullar som är en följd av ogiltigförklaring eftersom åtaganden inte omfattas av garantier¹⁴, och tullskulder kan preskriberas. I fyra av de tolv fall där kommissionen tillämpade denna ”ogiltigförklaring” lämnades överklaganden in vid EU-domstolen.

63

Med hänsyn till den stora arbetsbelastning det innebär att övervaka åtaganden har kommissionens arbete med andra typer av övervakning varit begränsat de senaste åren (se figur 8). I dessa aktiviteter saknades systematisk analys för att identifiera ärenden med störst risk, vilket är särskilt viktigt när resurserna är begränsade. Vad beträffar särskilda övervakningsklausuler (se punkt 58) hade kommissionen fastställt detaljerade regler för när de ska tillämpas/inkluderas i en förordning. I kommissionens interna riktlinjer betonades att personalen strikt och konsekvent skulle tillämpa villkoren för användning av den särskilda övervakningsklausulen. Vi konstaterar att begränsade personalresurser medför en risk för att man drar ner på övervakningsverksamheten på grund av dessa begränsningar och inte för att risken för bristande efterlevnad faktiskt är låg.

64

Som en uppföljning av sin övervakning eller som svar på varningar från tullmyndigheter eller andra källor utfärdar kommissionen riskinformationsformulär. De skickas till tullmyndigheter för att uppmärksamma dem på specifika risker (t.ex. ett visst företag som säljer under ett minimiimportpris eller omlastningar). Tullmyndigheterna ska ta med denna information i sina egna riskbedömningar och vara mer vaksamma på specifika problem under tullkontroller. Vi konstaterade att kommissionen utnyttjar detta instrument väl och ofta.

65

I enlighet med grundförordningarna om AS- och AD-undersökningar får kommissionen ta initiativ till egna undersökningar. I regel sker detta när åtgärder konstateras vara icke ändamålsenliga (t.ex. på grund av kringgående) eller om kommissionen får kännedom om nya förhållanden under en inledande undersökning (t.ex. nya subventionsordningar) men inte kan ta hänsyn till dem (t.ex. på grund av att de inträffade efter undersökningsperioden). I sådana fall kan kommissionen ha bättre förutsättningar än en industri att inhämta bevis eller så kan en industri vara ovillig att inge ett klagomål av rädsla för repressalier.

66

De rättsliga kraven för att kommissionen ska kunna inleda ett ärende på eget initiativ är desamma som för andra ärenden som inleds på begäran av en industri. Vår granskning av tre ärenden som kommissionen hade inlett på eget initiativ visade att de uppfyllde de allmänna kraven i grundförordningarna.

67

Kommissionen har aldrig inlett (AD- eller AS-)undersökningar på eget initiativ för produkter som inte tidigare varit föremål för åtgärder, trots att grundförordningarna tillåter det under speciella förhållanden. Moderniseringen 2018 stärkte dessutom möjligheten att använda förfaranden på eget initiativ när företag fruktar repressalier. Trots det har kommissionen inte fastställt vilka speciella förhållanden som ska utlösa ett ingripande på eget initiativ.

68

Eftersom kommissionen inte har infört någon systematisk marknadsövervakning (se figur 7) – inte ens i teorin – kan den inte proaktivt identifiera potentiellt illojala handelsmetoder i nya sektorer. I praktiken betyder det att undersökningar på eget initiativ är begränsade till interimsöversyner eller översyner avseende kringgående (se punkt 07).

Kommissionens rapportering fokuserar på aktiviteter och inte på effekter

69

Kommissionen rapporterar hur den presterar när det gäller tillämpningen av handelspolitiska skyddsinstrument på olika sätt. Bland annat offentliggörs ärenderelaterad information och sektorsspecifika och statistiska faktablad på kommissionens webbplats, i GD Handels årliga verksamhetsrapport och i en särskild årsrapport som kommissionen enligt grundförordningarna är skyldig att lägga fram för parlamentet och rådet. De senaste åren har kommissionen lagt fram årsrapporten tidigare (rapporten för 2018 offentliggjordes i mars 2019) och behandlat alla de aspekter som krävs enligt grundförordningen.

70

Årsrapporten ger en bra och rättvisande bild av vad kommissionen gör när det gäller handelspolitiska skyddsinstrument och hur framgångsrikt den har försvarat åtgärderna i domstol. Rapporten uppfyller därmed kraven i förordningarna men innehåller endast begränsade kvalitativa analyser av de bakomliggande orsakerna till de trender som konstaterats (t.ex. i fråga om tredjeländers användning av handelsskyddsåtgärder eller små och medelstora företags tillgång till instrumenten). Likaså innehåller rapporten knapphändig information om aktiviteternas ändamålsenlighet och effekt, särskilt när det gäller tillväxt och jobb.

71

Liksom alla generaldirektorat vid kommissionen var GD Handel skyldigt att anpassa sina strategiska mål för perioden 2016–2020 till kommissionens övergripande politiska mål. I sin strategiska plan för 2016–2020 konstaterade kommissionen att handelsskyddspolitiken som helhet ska bidra till kommissionens övergripande mål att få fart på tillväxten och sysselsättningen.

72

Men GD Handel ger ingen tydlig och fullständig bild av de handelspolitiska skyddsinstrumentens effekter på tillväxt och sysselsättning eftersom det endast har gjort begränsade bedömningar av dem. Utvärderingar av specifika åtgärder är i viss mån ”inbyggda” i undersökningarna genom översynsprocesserna (inbegripet interimsöversyn) som kan begäras när som helst om förhållandena ändras. Innan reglerna moderniserades (se punkt 13) bedömde kommissionen även de potentiella effekterna på sysselsättningen, beroende på vilket lagstiftningsalternativ som hade valts. Det var dock en engångsföreteelse. Kommissionen har även gjort deluppskattningar av effekterna på jobbskapandet i utvalda sektorer (t.ex. stål och elcyklar) och tagit med vissa slutsatser i sina årsrapporter (t.ex. 2018). Dessa deluppskattningar eller engångsföreteelser kan dock inte fullt ut ersätta en regelbunden bedömning av politikens ekonomiska effekter totalt sett.

73

Baserat på allmänt tillgänglig information och intervjuer med intressenter konstaterade vi att de handelspolitiska skyddsinstrumenten hade blandad effekt på den ekonomiska situationen för EU:s industrier längs leveranskedjan (se figur 9):

• En klart positiv effekt i sektorn för elcyklar. Utan åtgärderna skulle tillverkningen i Europa antagligen ha upphört. Handelsskyddsåtgärder avseende vanliga cyklar och cykeldelar har dessutom varit centrala för EU-cykeltillverkarnas möjligheter att investera i och utveckla sin elcykeltillverkning¹⁵.
• En viktig källa till stöd för stålindustrin. Handelspolitiska skyddsinstrument för ett antal produkter har räddat en betydande del av EU:s stålindustri, och importen från berörda länder har minskat kraftigt¹⁶. Importen från andra tredjeländer har dock uppvägt merparten av minskningen. Vi konstaterade även negativa konsekvenser för vissa marknadssegment där leveransbrister förekom. Handelsskyddsåtgärder för en stålprodukt ledde till ökad kinesisk export av en annan stålprodukt.
• Mycket begränsade effekter på solpanelsindustrin. Trots flera år av åtgärder för solpaneler och solcellsmoduler har EU-sektorn drabbats av konkurser de senaste åren och står inför betydande nedskärningar. Inom EU:s industri för solenergianläggningar är trenden däremot mycket positiv, eftersom man gynnas av import från Kina (som för närvarande inte omfattas av åtgärder)¹⁷. Förutom av handelspolitiska skyddsinstrument påverkas hela solenergisektorn kraftigt av politiska beslut om miljön och klimatförändringarna.

74

Slutligen konstaterar vi att GD Handel genom en analytisk granskning av uppgifter om i vilken grad tullar uppbärs (dvs. den ekonomiska effekten) inte bara skulle kunna sätta strålkastarljuset på ineffektiva inslag i processen utan också bidra till bättre beslut i framtiden (särskilt när det gäller hur åtgärder utformas). Denna möjlighet utnyttjas inte för närvarande, eftersom GD Handel inte analyserar uppgifterna om

• i vilken omfattning tullarna uppbärs och problem förekommer,
• belopp som återkrävs till följd av ogiltigförklarade fakturor (se punkterna 61 och 62).

Kommissionen spelar en aktiv roll i den globala handeln men prioriterar inte aktiviteter systematiskt

75

På det dynamiska område som handel utgör måste kommissionen vara väl rustad och flexibel för att kunna möta globala utmaningar på ett ändamålsenligt sätt. Exempel på sådana utmaningar är den nuvarande krisen i WTO (särskilt vad beträffar överprövningsorganet), brexit och arbets- och miljönormers ökande betydelse för att främja hållbar utveckling. Förutom att svara på klagomål från europeiska industrier kan kommissionen också spela en roll när det gäller att försvara EU-industrier som är föremål för tredjeländers undersökningar.

76

Vi bedömde därför om GD Handel

1. hade tillräckliga personalresurser,
2. reagerade lämpligt på tredjeländers åtgärder mot EU-industrier,
3. mötte globala utmaningar av betydelse för handelspolitiska skyddsinstrument på ett bra sätt.

Bra hantering av arbetsbelastningen innebar att personalbrist inte påverkade undersökningarna

77

De senaste åren har kommissionen ställts inför ett antal nya eller större utmaningar relaterade till handelspolitiska skyddsinstrument, bland annat den allmänna tekniska utvecklingen (mer komplexa produkter) och modernisering av handeln (se punkt 13). Samtidigt har antalet anställda som arbetar med handelspolitiska skyddsinstrument minskat med över 14 % jämfört med för tio år sedan. Detta har medfört stora resursbegränsningar, vilket GD Handel också har påpekat i sina senaste personaläskanden. På grund av kommissionens prioriteringar blev personalökningarna vid GD Handels direktorat med direkt ansvar för handelspolitiska skyddsinstrument endast marginella 2016–2018 (en eller två tjänster per år).

78

Resursbegränsningarna uppvägdes delvis av GD Handels välfungerande system för hantering av arbetsbelastningen och påverkade inte undersökningarnas kvalitet eller punktlighet. Men resursbegränsningarna innebar att GD Handel var tvunget att begränsa vissa aktiviteter, såsom utåtriktad verksamhet och övervakning (se punkterna 37 och 63), vilket kan få en betydande effekt på handelsskyddspolitikens övergripande ändamålsenlighet. Vi noterar även att kommissionen inte har ytterligare resurser ”i beredskap” om antalet klagomål oväntat skulle öka (t.ex. om handelsmetoderna ändras i ett viktigt tredjeland).

Kommissionen försvarar de europeiska industriernas intressen men prioriterar inte systematiskt sina åtgärder

79

Den internationella handeln har varit långt ifrån stabil de senaste åren. Till följd av det har länder använt handelspolitiska skyddsinstrument oftare, även mot EU (se figur 10). Förenta staterna står för det största antalet sådana fall (34 år 2018, jämfört med 18 år 2015), men handelsskyddsärendenas geografiska fördelning har ökat på senare tid, och fler länder använder dem (t.ex. Colombia, Madagaskar och vissa Gulfstater).

80

EU använder ett antal instrument för att övervaka och möta denna utveckling. Vanligtvis registrerar kommissionen sig som berörd part och deltar sedan direkt i de specifika undersökningar som tredjeländer inleder. Den kan också välja en diplomatisk respons och/eller besluta att hänskjuta ett ärende till en WTO-kommitté (se figur 11).

81

Vi konstaterade att kommissionen aktivt använder de verktyg som står till dess förfogande. Kommissionen underrättar även i vederbörlig ordning berörda EU-partner om att undersökningar har inletts och registrerar ärendena i en offentlig databas så att deras status kan övervakas. En bredare statistisk bild av tredjeländers åtgärder ges sedan i årsrapporten om handelspolitiska skyddsinstrument, men den förklarar inte de bakomliggande orsakerna till de trender som observerats (se punkt 70).

82

I sina ingripanden i såväl tredjeländers undersökningar som i WTO-kommittéer lämnade kommissionen ingående tekniska analyser och tog upp frågor och problem från flera perspektiv. Bland dem fanns formella aspekter (t.ex. rätten till information och korrekt användning av index) och sakrelaterade aspekter (t.ex. påstådda subventioners karaktär, skadeberäkning och orsakssamband mellan skadan och dumpningen/subventionerna). I flera fall har kommissionens ingripanden lett till gynnsammare resultat för EU:s industri (se tabell 2).

83

EU:s försvarsåtgärder är väl utformade men skiljer sig markant åt i intensitet (t.ex. antalet ingripanden) och omfattning (t.ex. steg i ingripandet och typer av argument som används), beroende på ärende och underliggande problem. Vilken specifik typ av reaktion som blir aktuell och omfattningen på den (eller om det inte blir någon reaktion) beslutas från fall till fall, och kommissionen har inga riktlinjer med regler eller kriterier för att fastställa sina prioriteringar. Detta är emellertid en relevant aspekt, särskilt om man betänker de begränsade resurser som finns tillgängliga (bara mellan fyra och fem heltidsekvivalenter arbetar med tredjeländer) och det ökande antalet ärenden. Kommissionen uppgav för oss att ett ärendes ekonomiska betydelse och systemiska karaktär är de viktiga – om än informella – kriterier som är avgörande när beslut ska fattas om ingripandets omfattning.

EU försöker hantera framtidens utmaningar

84

Kommissionen har nyligen, utöver sitt vanliga arbete i WTO-kommittéer där den aktivt företräder EU-medlemsstater, vidtagit åtgärder för att förbättra WTO-systemets övergripande funktionssätt. Förbättringarna var nödvändiga mot bakgrund av den djupa krisen i WTO:s regelbaserade system. Många av dagens centrala handelspolitiska utmaningar – till exempel hur Kinas statsstyrda ekonomiska modell ska hanteras – täcks inte på ett ändamålsenligt sätt av WTO:s regler. Därför offentliggjorde kommissionen 2018 ett dokument som skulle tjäna som underlag för diskussion med andra institutioner och intressenter. Dokumentet innehöll förslag om WTO:s allmänna funktionssätt, tvistlösning och specifika förfaranden som rör handelspolitiska skyddsinstrument (se ruta 7).

85

Trots att EU:s förslag på ett realistiskt sätt har anpassats till den politiska verkligheten (t.ex. genom att inte nämna ambitiösa satsningar så att man säkerställer att undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument tar större hänsyn till miljöaspekter), har de inte lett till de önskade förändringarna:

• Överväganden om WTO:s generella sätt att fungera har fått EU och andra länder att väcka ett antal specifika förslag inom ramen för WTO (t.ex. om överprövningsorganet).
• Lagstiftningsförslag lades fram om kvaliteten på meddelanden om handelspolitiska skyddsåtgärder men inte om andra handelsskyddsfrågor (se ruta 7). De kommer dock fortfarande att vara föremål för förhandlingar på politisk nivå inom WTO.

86

Effekterna av EU:s aktivitet på området begränsas dock av den mycket formaliserade karaktären på det internationella samarbetet och WTO-medlemsstaternas vitt skilda intressen, vilket sammantaget gör det synnerligen svårt att hitta kompromisser.

87

Brexit har också inneburit stor osäkerhet för den internationella handeln. GD Handel analyserade på ett lämpligt sätt de praktiska konsekvenserna av brexit för den handelspolitiska skyddspolitiken och uppdaterade sin personal flera gånger genom personalmeddelanden. Vad beträffar praktiska förberedelser rapporterar kommissionen redan vissa typer av analyser separat för Förenade kungariket (t.ex. den brittiska marknadens betydelse i ärendet, volymen och värdet på handeln med Förenade kungariket och förekomsten av berörda parter). Syftet med att samla sådana uppgifter separat är att säkerställa en smidig fortsättning på kommissionens handelspolitiska skyddsåtgärder efter övergångsperioden vid utgången av 2020.

88

EU:s åtagande för stränga sociala och miljömässiga normer innebär att dessa i möjligaste mån ska återspeglas på alla politikområden. Genom den nya metoden för att beräkna dumpning och moderniseringen av de handelspolitiska skyddsinstrumenten återspeglas några sådana aspekter på handelsskyddsområdet. Men utrymmet för den typen av hänsyn i undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument begränsas av WTO-ramen. WTO betraktar dumpning som ett strikt ekonomiskt fenomen och tillåter inte att dessa normer återspeglas direkt i dumpningsberäkningarna. EU:s lagstiftning föreskriver därför att hänsyn till sociala och miljömässiga aspekter endast får tas under särskilda omständigheter (se ruta 8).

89

Vår granskning av ett ärende som omfattades av den nya metoden för beräkning av dumpning (det enda ärende som hade avslutats vid tidpunkten för revisionen) visade att kommissionen hade gjort en kvantitativ bedömning av sociala och miljömässiga normer för att välja ut det representativa land som användes för att beräkna en produkts normalvärde. Närmare bestämt jämförde kommissionen i vilken utsträckning två länder hade följt arbets- och miljökonventioner och valde det land som hade undertecknat eller ratificerat det största antalet. Detta är ett ganska formalistiskt tillvägagångssätt, eftersom ratificering av en konvention inte nödvändigtvis speglar tillämpningen av den i praktiken och den faktiska miljöskyddsnivån.

Slutsatser och rekommendationer

90

Vår samlade slutsats är att kommissionen på ett framgångsrikt sätt har genomdrivit politiken för att skydda handeln. Undersökningarna ledde till att åtgärder vidtogs med erforderlig skyndsamhet för att skydda ett antal europeiska industrier mot tredjeländers illojala handelsmetoder, till exempel dumpning eller subventioner.

91

Vad beträffar de förfaranden som ska tillämpas enligt de grundläggande förordningarna om handelspolitiska skyddsinstrument visade vårt urval av ärenden att kommissionen tillämpade dem korrekt och i rätt tid. GD Handels internkontroller säkerställde efterlevnad, trots vissa brister i den interna vägledningen till personalen. Under undersökningarna såg kommissionen till att parterna hade lika rättigheter, och förhörsombudet gav ytterligare, ändamålsenliga försäkringar om detta (se punkterna 21–26).

92

Kommissionen införde nyligen en ny webbaserad applikation som ska underlätta de olika parternas tillgång till icke-konfidentiella dokument. Parter som lämnar in dokument beslutar själva vad de anser är konfidentiella uppgifter. Kommissionen dokumenterar inte systematiskt sina kontroller av huruvida konfidentiell behandling är motiverat. Vi kunde därför inte kontrollera omfattningen av dessa kontroller (se punkterna 27–32).

Rekommendation 1 – Dokumentera sekretessbedömningen

För att begränsa utrymmet för oenighet om sekretessen bland parterna bör kommissionen tillräckligt grundligt dokumentera sin genomgång av de konfidentiella och icke-konfidentiella ärendehandlingar som parterna har lämnat in.

Tidsram: 2021.

93

Undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument innebär en betydande administrativ börda för de berörda parterna, men den mängd dokument som kommissionen krävde översteg inte vad den faktiskt behöver för att kontrollera att de rättsliga kraven uppfylls (se punkt 34).

94

Kommissionen gav parterna tillfredställande vägledning, även om det stöd små och medelstora företag fick endast i begränsad omfattning motsvarade de ambitioner som kommissionen uttalade när de handelspolitiska skyddsinstrumenten moderniserades. De handelspolitiska skyddsinstrumenten är för närvarande koncentrerade till ett fåtal branscher, men kommissionen gjorde inte mycket för att öka medvetenheten bland företag i andra sektorer om hur handelspolitiska skyddsinstrument kan vara ett ändamålsenligt verktyg för att skydda sina intressen på de globala marknaderna (se punkterna 33 och 35–37).

Rekommendation 2 – Öka medvetenheten om handelspolitiska skyddsinstrument

I syfte att maximera antalet intressenter som känner till de handelspolitiska skyddsinstrumenten som verktyg, bör kommissionen försöka hitta ytterligare kommunikationskanaler för att öka medvetenheten bland intressenterna. Sådana kanaler skulle till exempel kunna vara regelbundna evenemang för intressenter anordnade av kommissionen, där små och medelstora företags specifika behov ägnas särskild uppmärksamhet.

Tidsram: 2021.

95

Med tanke på den effekt som tullar har och det faktum att beslut kan överklagas måste kommissionen särskilt beakta hur åtgärder motiveras. Vårt urval visade att kommissionens arbete uppfyllde förväntningarna på området. Trots denna bedömning konstaterade vi att kommissionens kontakter med potentiella klagande innan de lämnar in sitt klagomål oftast är informella. I praktiken har kommissionens informella råd en selektiv effekt, eftersom många potentiella klagande inte går vidare med sitt klagomål. Men oavsett vilka råd kommissionen ger har klagande fortfarande rätt att lämna in sina klagomål och få dem formellt bedömda (se punkterna 40–45).

96

Kommissionens slutsatser i undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument var väl underbyggda i den meningen att de följde GD Handels metoder och speglade marknadsförhållanden. Vi konstaterade emellertid att bedömningen av åtgärdernas potentiella effekter på konkurrensen i EU, inom ramen för prövningen av unionens intresse, inte alltid var tillräckligt detaljerad. Dessutom avvisades parternas argument ibland med endast en begränsad motivering (se punkterna 46–50).

Rekommendation 3 – Förbättra vägledningen om konkurrensaspekter

För att säkerställa att relevanta konkurrensfrågor som tas upp i samband med prövningen av unionens intresse analyseras ordentligt bör kommissionen i) ge mer vägledning i de frågeformulär som den använder för att få information från användare och importörer om bland annat konkurrensproblem och ii) ge personalen ytterligare intern vägledning om hur parternas konkurrensproblem ska analyseras och dokumentera denna analys.

Tidsram: 2021.

97

Kommissionen är skyldig enligt lag att övervaka åtagandena och de särskilda klausulerna i handelsskyddsåtgärderna. Denna övervakning var ändamålsenlig, men resursbegränsningar gjorde att kommissionen sällan gick utöver sina lagstadgade skyldigheter, det vill säga allmän övervakning av åtgärder och särskild marknadsövervakning. Kommissionen dokumenterade inte heller hur den valde ut åtgärder för frivillig övervakning, varför vi inte kunde bedöma om detta gjordes på grundval av tydliga kriterier. Samma sak gäller urvalet av företag för besök på plats i syfte att kontrollera efterlevnaden av åtaganden (se punkterna 58–60 och 63).

98

Årsrapporten om handelspolitiska skyddsinstrument ger en fullständig och korrekt bild av kommissionens aktiviteter på området. Hittills har den dock inte innehållit någon översikt över de handelspolitiska skyddsinstrumentens övergripande ändamålsenlighet. Vidare analyserar inte GD Handel de uppgifter som den får från medlemsstaterna om uppbörd av tullarna (eller intäkter som genererats av uppföljningsverktyg som ogiltigförklaring av fakturor; se punkterna 69–74).

Rekommendation 4 – Förbättra övervakningen

För att förbättra hur handelsskyddsåtgärder och deras ändamålsenlighet övervakas bör kommissionen

1. fastställa kriterier för att identifiera åtgärder där risken för kringgående är störst eller andra problem som påverkar ändamålsenligheten negativt; den bör därför inte bara välja ut åtgärder för ingående övervakning utifrån dessa kriterier utan även dokumentera själva urvalet; när alla berörda företags uppfyllelse av åtaganden inte kan kontrolleras på plats bör kommissionen enligt samma logik tillämpa tydliga kriterier för att välja ut de företag som ska inspekteras,
2. göra regelbundna utvärderingar (minst vart femte år) för att uppskatta handelsskyddsåtgärdernas övergripande ändamålsenlighet, även med avseende på enskilda sektorer vid behov,

Tidsram: 2021 för 1 och 2023 för 2.

99

Kommissionen har på ett ändamålsenligt sätt använt sina verktyg för att följa upp resultaten av övervakningsprocessen (t.ex. återtaganden av åtaganden och riskvarningar utfärdade till tullmyndigheter). Kommissionen använde dock endast i begränsad utsträckning möjligheten att inleda undersökningar på eget initiativ och fastställde inte vilka specifika förhållanden som ska leda till att den ingriper när det gäller produkter som inte har varit föremål för åtgärder tidigare (se punkterna 61–62 och 64–68).

Rekommendation 5 – Använd förfarandena för att inleda undersökningar på eget initiativ fullt ut

För att stärka skyddet av EU:s industri bör kommissionen bättre utnyttja sina befogenheter att inleda undersökningar på eget initiativ. För det ändamålet bör den precisera kriterierna för att på eget initiativ inleda en undersökning avseende nya produkter. Kommissionen bör agera skyndsamt när villkoren är uppfyllda och i respektive fall exakt ange vilka omständigheter som utlöste undersökningen på eget initiativ.

Tidsram: 2021.

100

Trots att aktiviteten när det gäller handelspolitiska skyddsinstrument har ökat det senaste årtiondet, har kommissionen avsatt mindre personalresurser till dem. Ett bra system för att hantera arbetsbelastningen innebar att resursbegränsningar inte hindrade undersökningarna, men vissa andra aktiviteter påverkades, särskilt övervakning (se punkterna 77–78).

101

Kommissionen genomför inte bara sina egna handelspolitiska skyddsundersökningar utan svarar även aktivt på de åtgärder som tredjeländer föreslår. Den gör det genom att delta direkt i ett utvalt antal undersökningar och genom att stödja EU-industrins intressen inom ramen för WTO. Den prioriterar dock inte sina åtgärder utifrån tydliga kriterier. Inom ramen för WTO försökte kommissionen även aktivt råda bot på ett antal mer grundläggande problem rörande internationellt handelssamarbete och WTO:s arbetssätt (se punkterna 79–86).

102

Vad beträffar andra aktuella utmaningar har kommissionen förberett sig för konsekvenserna av brexit och inkluderat sociala och miljömässiga hänsyn i undersökningarna om handelspolitiska skyddsinstrument. När det gäller det sistnämnda har den framför allt gjort det genom att tillämpa ett formalistiskt tillvägagångssätt. Eftersom dumpningsberäkningar enligt WTO-ramen inte får inkludera sociala och miljömässiga hänsyn kräver EU:s lagstiftning att kommissionen beaktar dem på annat sätt, till exempel genom valet av det land som används för beräkna en produkts normalpris. Men kommissionen begränsade sina kontroller till länders ratificering av relevanta internationella konventioner (se punkterna 87–89).

Rekommendation 6 – Prioritera EU:s svar på tredjeländers åtgärder

Kommissionen bör på ett ändamålsenligare sätt prioritera sitt svar på tredjeländers åtgärder, både under undersökningarna och inom ramen för WTO. Den bör fastställa särskilda kriterier och bedöma åtgärderna utifrån dem för att skapa klarhet kring skälen till och omfattningen av sitt svar.

Tidsram: 2021.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning IV, med ledamoten Alex Brenninkmeijer som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 30 juni 2020.

Bilagor

Bilaga I – Handelssnedvridningar och motsvarande handelspolitiska skyddsinstrument

	Dumpning	Subventionering	Kraftigt ökad import
Vilket handelspolitiskt skyddsinstrument?	Antidumpningsåtgärder (AD)	Antisubventions-åtgärder (AS)	Skyddsåtgärder
Vad är det för typ av snedvridning?	Ett företag från ett land utanför EU säljer varor i EU under försäljningspriset på hemmamarknaden eller, om priser inte kan användas, under produktionskostnaden plus en rimlig vinst.	En regering eller ett offentligt organ i ett land utanför EU ger en viss industri eller grupp av industrier ekonomiskt stöd, vilket kan avspeglas i exportpriserna till EU.	En kraftig oförutsedd ökning av den absoluta eller relativa volymen av importen av en viss produkt till EU.
Villkor för tillämpning av åtgärder	1. Dumpning/subventionering måste förekomma. 2. Den EU-industri som tillverkar produkten måste antingen drabbas av eller riskera att drabbas av väsentlig skada av de låga importpriserna. 3. Dumpningen/subventionen orsakar denna väsentliga skada.		Importökningen är kraftig, på grund av oförutsedda händelser, och orsakar eller riskerar att orsaka EU:s industri väsentlig skada.
Form av åtgärder	1. Värdetull – en procentandel av priset. 2. Specifik tull – ett fast belopp per enhet. 3. Rörlig tull/minimiimportpris – tullen är skillnaden mellan ett fastställt minimipris och exportörens försäljningspris. 4. Åtagande – exportören åtar sig att sälja till eller över ett minimiimportpris.		Kvantitativa restriktioner på import av en produkt från alla länder. 1. Importkvoter med en gräns för tillåten import. 2. Tullkvoter med en tull för import över gränsen.
Ytterligare villkor i EU-förordningarna	Åtgärden får inte strida mot unionens intresse. Fördelarna med åtgärden för den EU-industri som tillverkar produkten måste vara större än kostnaden för andra EU-parter, till exempel importörer eller användare av produkten.

Källa: Revisionsrätten.

Bilaga II – Processen avseende handelspolitiska skyddsinstrument

Översikt över och detaljer i den inledande undersökningen Kommissionens uppgifter

Akronymer och förkortningar

AD: antidumpning.

AS: antisubventionering.

GD Budget: kommissionens generaldirektorat för budget.

GD Handel: kommissionens generaldirektorat för handel.

GD Skatter och tullar: kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar.

GD: generaldirektorat.

Olaf: Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

SMF: små och medelstora företag.

TDI: handelspolitiska skyddsinstrument.

WTO: Världshandelsorganisationen

Ordlista

antidumpningsåtgärd: en tull som uppbärs på importerade varor eller ett lägsta försäljningspris som åläggs ett företag när handelsvaror importeras till EU till priser under marknadsvärdet.

antisubventionsåtgärd: en tull eller annan form av påföljd som tas ut på en vara som produceras i ett tredjeland med stöd av otillbörliga subventioner.

avdelningsövergripande samråd: ett formellt förfarande där en kommissionsavdelning ber andra avdelningar om råd när det gäller ett förslag.

berörd part: en part som kan visa att det finns ett objektivt samband mellan dess verksamhet och den produkt som den handelspolitiska skyddsundersökningen gäller; sådana parter är i regel EU-producenter och deras branschorganisationer, fackföreningar, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer, användar- och konsumentorganisationer och regeringen i det exporterande landet.

dumpning: ett företag från ett land utanför EU säljer varor i EU under försäljningspriset på hemmamarknaden eller, om priser inte kan användas, under produktionskostnaden plus en rimlig vinst.

dumpningsmarginal: skillnaden mellan en varas importpris och normalvärde (se dumpning).

egna medel: de medel som används för att finansiera EU-budgeten, varav den stora merparten är bidrag från medlemsstaterna.

förhörsombud för handelspolitiska förfaranden: en oberoende medlare vid Europeiska kommissionen som parter i handelspolitiska förfaranden kan samråda med.

handelspolitiska förfaranden: en undersökning som kommissionen gör för att avgöra om ett handelspolitiskt instrument ska användas; kallas även handelspolitisk skyddsundersökning.

handelspolitiskt skyddsinstrument: en åtgärd som används av länder eller ett handelsblock (inbegripet EU) för att skydda producenter mot illojal eller subventionerad import och plötsliga, stora ökningar av importvolymerna.

Kombinerade nomenklaturen: en klassificering av varor i Gemensamma tulltaxan; används som grund för tulldeklarationer och EU:s handelsstatistik.

kommittéförfarande: ett förfarande där kommissionen formellt samråder med en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna om föreslagna åtgärder.

prövning av unionens intresse: en bedömning som görs under en handelspolitisk skyddsundersökning för att avgöra om en handelsskyddsåtgärd ligger i EU:s intresse.

undersökning på eget initiativ: en undersökning som kommissionen inleder på eget initiativ utan att ha mottagit ett formellt klagomål.

unionens tullkodex: EU:s viktigaste tullagstiftning.

WTO:s överprövningsorgan: ett oberoende organ som består av sju personer och behandlar överklaganden i WTO-tvister.

Världshandelsorganisationen: en global organisation som hanterar reglerna för handel mellan nationer och fungerar som forum för förhandlingar om handelsavtal och lösning av handelstvister.

Kommissionens svar

Sammanfattning

Kommissionens gemensamma svar på punkterna I–IX.

Handelsskydd är ett viktigt inslag i EU:s handelspolitik och stöder åtagandet om en öppen och regelbaserad internationell handel. EU:s handelspolitiska skyddsinstrument avser skadliga och illojala handelsmetoder samt en kraftigt ökad import och baseras på internationellt överenskomna regler inom Världshandelsorganisationen (WTO). Efter förslag från Europeiska kommissionen har EU under senare år stärkt EU:s handelsskyddssystem, med två större lagstiftningsändringar i december 2017 respektive juni 2018.

Europeiska kommissionen, som har till uppgift att tillämpa handelspolitiska skyddsinstrument, gör detta med en mycket hög standard och är framgångsrik i denna roll, såsom bekräftas av Europeiska revisionsrätten (revisionsrätten). Revisionsrätten har kommit med ett antal rekommendationer, men bekräftar samtidigt att kommissionen tillämpar EU-lagstiftningen korrekt samt följer WTO:s och EU-domstolarnas relevanta rättspraxis och fattar lämpliga beslut när de tillämpar handelspolitiska skyddsinstrument enligt ett strukturerat och transparent förfarande utan att skapa onödiga bördor för intressenterna i samband med detta. Dessa aspekter är avgörande för att säkerställa att de handelsskyddsåtgärder som EU inför är korrekta för att på ett välavvägt och kraftfullt sätt hantera skadevållande import.

De handelspolitiska skyddsinstrumenten har fått en alltmer betydande profil under senare år, vilket beror dels på stålkrisen, dels på de lagstiftningsändringar som genomfördes 2017 och 2018. Ekonomiska aktörer inom alla sektorer har därför blivit alltmer medvetna om de här instrumentens betydelse, framför allt för att avhjälpa den skada som vållas av illojal import. Kommissionen säkerställer att alla sektorer, oavsett om de kännetecknas av storföretag eller små och medelstora företag, har tillgång till dessa instrument under hela processen från de inledande kontakterna. I samband med detta ska särskilt fokus läggas på att skydda samtliga berörda parters rättigheter, med full öppenhet kring alla åtgärder och beslut. Genom att bygga vidare på initiativ såsom särskilt stöd till små och medelstora företag och onlineåtkomst till icke-konfidentiella akter är kommissionen fast besluten att stärka gällande praxis.

En viktig grund för kommissionens förvaltning av EU:s handelspolitiska skyddsinstrument är att EU:s handelsskyddslagstiftning efterlevs fullt ut samtidigt som dess internationella förpliktelser fullgörs. EU:s handelspolitiska skyddsinstrument behöver prövas sett till allmänintresset, vilket är mer omfattande än WTO:s krav. Genom en sådan prövning, som säkerställer att instrumenten tillämpas på ett välavvägt sätt, kan kommissionen undersöka om det ligger i unionens övergripande ekonomiska intresse att införa åtgärder. I detta sammanhang ligger fokus på att undanröja otillbörlig konkurrens som orsakas av dumpad eller subventionerad import.

Europeiska kommissionen är en stark förespråkare av en öppen och rättvis handel grundad på globala bestämmelser som är ändamålsenliga, verkställbara och skapar lika villkor för alla. Detta kännetecknas av att handelsskyddslagstiftningen genomförs korrekt och kraftfullt. Samtidigt gör kommissionen sitt yttersta för att säkerställa att våra handelspartner tillämpar instrumenten på rätt sätt.

X

Kommissionen godtar revisionsrättens samtliga rekommendationer, med undantag för rekommendation 5 som godtas delvis eftersom kommissionen avser att fortsätta inleda undersökningar på eget initiativ enligt sin nuvarande praxis.

Iakttagelser

32

Kommissionen är fast besluten att respektera rätten till försvar för samtliga berörda parter i sina undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument. TRON – en elektronisk plattform som utgör en gemensam kontaktpunkt för e-kommunikation mellan berörda parter i handelspolitiska skyddsförfaranden och GD Handel – har en viktig funktion att fylla i samband med detta. Genom denna plattform får berörda parter tillgång till icke-konfidentiella akter. Detta är ett stort steg framåt jämfört med tidigare då detta endast var möjligt om de begav sig till kommissionens lokaler. Parterna får dessutom per automatik ta del av samtliga omständigheter i ärendena. En ändamålsenlig icke-konfidentiell akt med samtliga mottagna yttranden är ännu en viktig aspekt för att säkerställa rätten till försvar i undersökningar om handelspolitiska skyddsinstrument. Kommissionen bedömer om det finns saklig grund för begäran om konfidentiell behandling i syfte att säkerställa att parternas rättigheter inte åsidosätts. Utan att öka bördan för berörda parter kommer kommissionen att dokumentera dessa bedömningar och därigenom stärka sitt åtagande om att ge full tillgång till den information som ligger till grund för kommissionens slutsatser och beslut.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 35–37.

Alla EU:s industrier som drabbas av dumpad eller subventionerad import har tillgång till handelspolitiska skyddsinstrument och detta gäller oavsett sektor och företagsstorlek. Kommissionen har regelbundna kontakter med näringslivsorganisationer som Business Europe, särskilda branschorganisationer samt det civila samhället genom möten för att förklara de handelspolitiska skyddsinstrumentens syfte, tillämpning och utveckling. Dessa grupper omfattar bland annat företrädare för producenter, importörer, användare osv. från en rad olika branscher och företag i olika storlek. Kommissionen har gjort särskilda insatser för att vägleda små och medelstora företag. Det har bland annat upprättats en webbsida med sådan information och en särskild vägledning för små och medelstora företag på samtliga officiella språk. Det har även tagits fram utkast till frågeformulär. Kommissionen driver även en särskild hjälpcentral för små och medelstora företag där de företag som vill använda sig av handelspolitiska skyddsinstrument kan få hjälp med allt de behöver. I linje med sitt åtagande om att skydda EU:s industrier mot illojala handelsmetoder är kommissionen fast besluten att ytterligare förbättra sina kommunikationskanaler i syfte att öka intressenternas förståelse av instrumenten, med särskilt fokus på de små och medelstora företagen, inom ramen för sina begränsade resurser.

Kommissionens gemensamma svar på punkt 41 och ruta 4 ”Exempel på motiveringar till beslut”.

När skademarginalen fastställs i antidumpningsärenden väljer kommissionen normalt en målvinst. Detta görs på grundval av ett antal överväganden. Bland annat ska vinsten ligga i nivå med det som industrin kunde ha uppnått under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade varit för den dumpade importen. Resultatet är avhängigt av de specifika omständigheterna i ärendet, framför allt inhämtad bevisning. Detta innebär att målvinsten normalt varierar från en undersökning till en annan, även inom en och samma sektor. De klagande kan visserligen föreslå en vinstmarginal, men den är inte bindande. Skälen till att den relevanta vinstmarginalen har valts förklaras alltid i tillämpningsföreskrifterna, så även i det specifika exemplet i ruta 4. Efter de lagstiftningsändringar som antogs i juni 2018 infördes en lägsta vinstmarginal på 6 procent.

43

Riktigheten i de klagandes information och stödjande bevisning kontrolleras och verifieras om möjligt mot källor såsom kommissionens statistikdatabaser (framför allt databaserna Comext¹⁸ och Surveillance¹⁹ vad gäller importvolymer och priser), offentligt tillgänglig marknads- och företagsinformation, resultat från tidigare undersökningar osv. Närmare uppgifter om dessa kontroller och den analys som har gjorts dokumenteras alltid fullt ut i kommissionens ärendeakter.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 49 och 50.

EU använder handelspolitiska skyddsinstrument på grundval Världshandelsorganisationens regler, men använder dessutom ett antal ytterligare regler som är valfria inom WTO. Bland annat genomförs en prövning av unionens intresse där kommissionen undersöker om införandet av åtgärder är i strid med unionens intressen.

För att genomföra en sådan prövning av unionens intresse bjuder kommissionen in samtliga europeiska berörda parter, inbegripet unionens producenter, fackföreningar, importörer och deras respektive representativa sammanslutningar, representativa användare och representativa konsumentorganisationer, att inkomma med information om vilka effekter dessa åtgärder skulle få om de infördes. Vid en sådan undersökning talas det i artikel 21.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen²⁰ om att ”särskild hänsyn [ska] tas” till ”behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens” och en motsvarande formulering finns avseende subventionering i artikel 31.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen²¹. Detta avser målet att undanröja otillbörlig konkurrens som orsakas av dumpad eller subventionerad import.

Målet att ”skydda marknadernas effektiva funktionssätt mot konkurrenssnedvridningar” faller under EU:s konkurrenspolitik som har särskilda regler för hur en sådan analys ska genomföras.

I handelspolitiska skyddsundersökningar använder sig kommissionen främst av information som berörda parter har inkommit med på frivillig basis och har inga befogenheter att ålägga parterna att lämna data för att genomföra en fullständig konkurrensanalys.

Kommissionen skulle vilja erinra om att behöriga avdelningar nu har en intern kontaktkanal som underlättar ett informationsutbyte om konkurrensrelaterade frågor som kan uppstå i sådana olika undersökningar.

Kommissionens gemensamma svar på punkt 55 och ruta 6 ”Biodiesel”.

Kommissionen anser att det inte har uppstått någon förvirring för tullmyndigheterna i det ärende som revisionsrätten anger.

Eftersom produktbeskrivningen i handelsskyddslagstiftningen respektive i tullnomenklaturen har två olika syften varken kan eller behöver produktbeskrivningen i handelsskyddslagstiftningen vara identisk med beskrivningarna i tullnomenklaturen. Den handelsskyddsrelaterade produktbeskrivningen, som anger produktdefinitionen för handelsskyddsåtgärder, måste vara tillräckligt exakt och heltäckande för att tullmyndigheterna ska kunna klassificera produkten i tullnomenklaturen enligt reglerna för tullklassificering.

Titlarna på kommissionens genomförandeförordningar ger en kort beskrivning av den berörda produkten och anges i första hand i kommunikationssyfte för ärendet.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 60–63.

Vad gäller övervakningsverksamheten fluktuerar normalt övervakningsarbetet och resursintensiteten beroende på antalet åtaganden. Kommissionens avsatta resurser för övervakning återspeglar denna särskilda del av övervakningen. Kommissionen kommer att fortsätta att använda samtliga övervakningsverktyg som den har till sitt förfogande samt att använda sig av information som den underrättas om av EU:s industri, Olaf, nationella tullmyndigheter osv. Kommissionens övervakningsverksamhet skulle kunna underlättas ytterligare om det angavs mer exakta kriterier för att identifiera ärenden för allmän övervakning eller ärenden där risken för kringgående är som störst.

I samband med detta eftersträvar kommissionen att besöka samtliga företag med åtaganden. Kommissionen har lyckats göra detta i samtliga fall utom ett där antalet åtaganden var exceptionellt högt. Vad gäller det andra ärendet, där åtaganden föreligger för företag som ingår i samma grupp, kan kontroll genomföras på gruppnivå.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 67 och 68.

Kommissionen konstaterar att det i tillämplig EU-lagstiftning samt i relevant WTO-avtal anges att handelspolitiska skyddsundersökningar ska inledas efter klagomål, om det inte föreligger ”särskilda omständigheter”. Att inleda undersökningar på eget initiativ görs därför undantagsvis. I praktiken har kommissionen normalt inte den marknadsinformation som krävs för att inleda undersökningar på eget initiativ. Å andra sidan har kommissionen också inlett undersökningar när den har haft tillräcklig information. Det gäller t.ex. för undersökningar av kringgående, där kommissionen redan hade relevanta data i sina akter.

För alla praktiska syften och ändamål innebär detta att kommissionen ibland kommer att ha förutsättningar att på eget initiativ inleda undersökningar av kringgående. Det behövs begränsat med information för att kunna genomföra detta och övervakningen av import (till skillnad från marknadsövervakning) ger ibland tillgång till sådan information. Övervakning av import ger däremot normalt inte den typ av information som kommissionen behöver för att inleda en fullständig ny undersökning av dumpning eller subventionering.

Kommissionen är därför övertygad om att den fullt ut har fullgjort sina rättsliga skyldigheter och politiska åtaganden vad gäller att inleda undersökningar på eget initiativ.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 72–74.

Vad gäller handelsskyddspolitikens effekter på tillväxt och sysselsättning påpekar kommissionen att arbetstillfällen som skyddas av handelspolitiska skyddsåtgärder utgör en konkret och påtaglig indikator som är inbyggd i samtliga handelspolitiska skyddsundersökningar, eftersom sysselsättningskriteriet ingår i den analys som görs av vilken skada som dumpad eller subventionerad import innebär för EU:s industri. Antalet arbetstillfällen som omfattas av handelspolitiska skyddsåtgärder är dessutom något som ofta kommer upp i den återkoppling som kommissionen får från EU:s industri. Vilka effekter handelsskyddet får beror ofrånkomligen på om dumpning eller subventionering förekommer och om EU:s industri bestämmer sig för att vidta åtgärder. När det gäller exemplet om solskyddspaneler noterar kommissionen att EU:s interna efterfrågan har minskat markant, vilket kan ha varit den främsta orsaken till de rapporterade konkurserna.

73

Varje undersökning av de handelspolitiska skyddsinstrumentens effekter på tillväxt och sysselsättning skulle vara resursintensiva, inte bara för kommissionen utan även för de ekonomiska aktörerna.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 84–86.

Vad gäller WTO:s funktionssätt framhåller kommissionen den belastning som vissa framträdande globala aktörer har lagt på det internationella regelbaserade systemet under senare år. Kommissionen understryker också de inneboende begränsningarna med multilaterala förhandlingar som baseras på WTO:s samförståndsprincip.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 88 och 89.

Kommissionen är väl medveten om arbets- och miljönormernas betydelse i samband med internationell handel. Kommissionen är därför fast besluten att följa en ambitiös agenda för hållbar utveckling, framför allt genom att införa särskilda kapitel i nya frihandelsavtal som säkerställer högsta normer för klimat-, miljö- och arbetstagarskydd. Vad gäller handelspolitiska skyddsinstrument kan dessa normer emellertid enbart spela en roll inom WTO:s nuvarande rättsliga ram. Dessa gränsdragningar återspeglas och beaktas i och med att arbets- och miljönormer har införts i den nyligen antagna handelsskyddslagstiftningen. Lagstiftarna införde till viss del dessa normer i ett antal centrala handelsskyddsbegrepp, t.ex. dumpningsbegränsningar, men i mycket begränsad omfattning: 1) Kommissionen kan undersöka lönesnedvridning som ett led i sin analys av om ett land har betydande snedvridningar som har föranletts av staten. 2) När ett representativt land ska väljas ser kommissionen till hur de enskilda länderna tidigare har presterat i fråga om arbete och miljö. Vissa aspekter av denna analys utgår från den formella ratificeringen till följd av bristen på tillgängliga data om den faktiska tillämpningen, de extremt snäva rättsliga tidsfristerna och de begränsade resurserna, medan andra parametrar, t.ex. snedvridning av lönerna, analyseras mer ingående beroende på de specifika kraven i den enskilda undersökningen.

Slutsatser och rekommendationer

91

Särskilt fokus läggs på att säkerställa att personalen som arbetar med handelsskydd enkelt har tillgång till uppdaterad utförlig information om och riktlinjer för tillämpningen av handelspolitiska skyddsinstrument. Till stöd för detta genomförs omfattande och regelbundna utbildningar, som har intensifierats ytterligare för att säkerställa att den utveckling som har skett framför allt genom lagstiftningsändringarna i december 2017 och juni 2018 genomförs konsekvent och enligt högsta standard.

92

Se kommissionens svar på punkt 32.

Rekommendation 1 – Dokumentera sekretessbedömningen

Kommissionen godtar rekommendationen.

Kommissionen är fast besluten att säkerställa att parternas rättigheter inte åsidosätts till följd av att konfidentiell behandling begärs utan saklig grund. Kommissionen kommer att fortsätta att bedöma begäran om konfidentiell behandling och kommer att eftersträva en bättre dokumentation av bedömningarna för att säkerställa att berörda parter har tillgång till fullständig information om underlaget för dess slutsatser och beslut.

94

Kommissionen fortsätter att sprida information om handelspolitiska skyddsinstrument genom återkommande möten med representativa branschorganisationer som omfattar samtliga ekonomiska aktörer, olika sektorer och företagsstorlekar, inbegripet små och medelstora företag. Kommissionen har dessutom tagit fram en vägledning för små och medelstora företag samt en särskild webbsida och hjälpcentral som ska bistå dessa företag med att hantera de utmaningar de ställs inför i samband med handelspolitiska skyddsinstrument. Kommissionen kan undersöka möjligheterna att ytterligare fördjupa/öka engagemanget med intressenter genom att i ännu högre grad beakta de små och medelstora företagens behov. Kommissionen kommer dock att fortsätta fokusera på att förklara de handelspolitiska skyddsåtgärdernas roll för samtliga berörda parter.

Rekommendation 2 – Öka medvetenheten om handelspolitiska skyddsinstrument

Kommissionen godtar rekommendationen.

Kommissionen är fast besluten att öka medvetenheten om de handelspolitiska skyddsinstrumentens roll och tillämpning hos samtliga ekonomiska aktörer inom samtliga sektorer. I samband med detta kommer kommissionen att fortsätta hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till och förstå de särskilda initiativ för små och medelstora företag som har införts efter lagstiftningsändringarna i juni 2018.

96

Se kommissionens svar på punkterna 49–50.

Rekommendation 3 – Undersökningarna bör analysera konkurrens noggrannare

Kommissionen godtar rekommendationen.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 97–99.

Vad gäller övervakningsverksamheten framhåller kommissionen att det redan finns ett prioriteringssystem, även om dokumentationen skulle kunna förbättras.

Kommissionen anser dock inte att tillfälliga marknadsundersökningar är lämpliga för att inleda nya undersökningar på kommissionens eget initiativ. Anledningen till detta är dels att lagstiftningen tillskriver undersökningar på eget initiativ en mindre roll, men också att den information som normalt behövs för handelspolitiska skyddsundersökningar inte kan inhämtas genom marknadsundersökningar. Kommissionen erinrar om att den tidigare har inlett undersökningar på eget initiativ så snart den har haft kännedom om att det fanns tillräcklig information som motiverade detta och är fast besluten att fortsätta med denna goda praxis även framöver. Med tanke på den information som kan inhämtas genom övervakning gäller detta i först hand inledande av undersökningar av kringgående.

Vad gäller bedömningen av handelsskyddspolitikens effektivitet understryker kommissionen att de handelspolitiska skyddsåtgärdernas effekter på sysselsättningen normalt alltid ingår i den analys som görs i enskilda undersökningar. I samband med detta erinrar kommissionen om att årsrapporten om handelspolitiska skyddsinstrument innehåller information om industrijobb som skyddas genom gällande åtgärder samt en översikt och analys av allmänna trender för tredjeländers handelspolitiska skyddsåtgärder och kommissionens relaterade ingripanden för den europeiska industrins räkning.

Rekommendation 4 – Förbättra övervakningen

Kommissionen godtar rekommendation 4.1. Redan nu prioriteras övervakningsverksamheten utifrån tidigare fastställda kriterier, men en dokumentation av vilka prioriteringar som görs skulle skapa ökad öppenhet kring kommissionens verksamhet och på så sätt bidra till det mål om ökad öppenhet kring handelspolitiska skyddsundersökningar som fastställs i generaldirektoratet för handels strategiska plan för 2016–2020.

Kommissionen godtar rekommendation 4.2. Kommissionen erinrar om att denna rekommendation redan återspeglas i GD Handels nuvarande fleråriga utvärderingsplan och att en utvärdering av EU:s handelspolitiska skyddsinstrument därför är planerad till 2022.

Rekommendation 5 – Använd förfarandena för att inleda undersökningar på eget initiativ fullt ut

Kommissionen godtar delvis rekommendationen.

Kommissionen framhåller att en undersökning har inletts så snart den har haft tillgång till information som utgör grund för att inleda ett handelspolitiskt skyddsärende, vilket är helt enligt nuvarande praxis. Med tanke på den information som behövs gäller detta dock undersökningar av kringgående. Kommissionen kommer även att inleda undersökningar på eget initiativ om det har förekommit repressalier och EU:s industri (eller delar av den) i förtroende ger kommissionen den information som krävs.

Utöver dessa båda scenarier planerar kommissionen normalt inte att inleda undersökningar på eget initiativ. Kommissionen framhåller att det i tillämplig lagstiftning klart och tydligt anges att handelspolitiska skyddsundersökningar ska genomföras efter klagomål från den europeiska industrin samt att undersökningar på kommissionens eget initiativ endast får inledas under särskilda omständigheter.

Men med detta i åtanke är kommissionen väl medveten om att tydligare kriterier för när undersökningar på eget initiativ ska inledas kommer att bidra till ökad klarhet, undanröja vissa nuvarande missförstånd samt ge den europeiska industrin ytterligare vägledning.

Kommissionens gemensamma svar på punkterna 101 och 102.

Med tanke på det nuvarande krisläget i WTO:s tvistlösningssystem bedömer kommissionen att det är viktigt att EU fortsätter sitt arbete för att bevara och reformera det regelbaserade systemet inom internationell handel. För detta ändamål är kommissionen fast besluten att fortsätta med sitt fortlöpande arbete i WTO samt att inta en ledande roll i arbetet för att reformera WTO. Kommissionen är också väl medveten om betydelsen av arbets- och miljönormer. Kommissionen är därför fast besluten att beakta dessa normer i sina handelspolitiska skyddsundersökningar. Det finns dock tydliga gränser för vad kommissionen kan göra inom detta område på grund av WTO:s tillämpliga rättsliga ram och vad som är praktiskt genomförbart.

Rekommendation 6 – Prioritera EU:s svar på tredjeländers åtgärder

Kommissionen godtar denna rekommendation.

I linje med sitt fortlöpande arbete för att ge det mest effektiva och riktade stödet till den europeiska industri som utsätts för tredjeländers handelspolitiska skyddsåtgärder, värdesätter kommissionen de potentiella fördelarna av en ökad tydlighet om vilka typer av åtgärder som kommissionen kan vidta samt kriterierna för detta. Tydligare kriterier bidrar till att den europeiska industrin får en bättre bild av omfattning och begränsningar för de ingripanden som kommissionen har möjlighet att göra. Sådana kriterier kan också leda till en ytterligare effektivisering av kommissionens interna prioriteringar för vilka insatser som kan göras inom ramen för WTO.

Slutnoter

¹ https://www.wto.org/english/res_e/statis_e/itip_e.htm

² Åtgärderna är genomförandeakter för de grundläggande AD-/AS-förordningarna.

³ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).

⁴ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 55).

⁵ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2321 av den 12 december 2017 (EUT L 338, 19.12.2013, s. 1).

⁶ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/825 av den 30 maj 2018 (EUT L 143, 7.6.2018, s. 1).

⁷ Se särskild rapport 19/2017 Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen och särskild rapport 02/2014 Förvaltas förmånsordningar på handelsområdet på ett lämpligt sätt? (www.eca.europa.eu).

⁸ Importen från de berörda länderna kan minska drastiskt, medan EU-producenternas försäljning ökar.

⁹ Den uppdaterade vägledningen bygger på en rapport från WTO:s överprövningsorgan från februari 2016 (DS397).

¹⁰ Europe’s Trade Defence Instruments now stronger and more effective, som finns på https://trade.ec.europa.eu/doclib/html/156921.htm.

¹¹ https://ec.europa.eu/trade/policy/accessing-markets/trade-defence/actions-against-imports-into-the-eu/help-for-smes/

¹² https://ec.europa.eu/growth/industry/international-aspects_en och https://een.ec.europa.eu/

¹³ Artikel 5.3 i förordning (EU) 2016/1036, ändrad genom förordning (EU) 2017/2321 och förordning (EU) 2018/825.

¹⁴ Garantier är en mekanism för att säkra betalning av tullar inom en viss period.

¹⁵ European bicycle market employment and investment figures in 2018. European Bicycle Manufacturers Association and the Confederation of the European Bicycle Industry. Finns här: http://ebma-brussels.eu/wp-content/uploads/2019/03/OPEN-EU-Bicycle-Industry-Employment-and-Investment-Study-2019-with-2018-data.pdf.

¹⁶ Making sense of steel’s turbulent trade climate, BCG. Finns här: https://www.bcg.com/publications/2019/steel-turbulent-trade-climate.aspx.

¹⁷ The European PV market outlook, Pietro Radoia, mars 2019. Finns här: https://www.solarpowersummit.org/wp-content/uploads/2019/03/Day-1-European-Market-Outlook.pdf.

¹⁸ Eurostats referensdatabas för detaljerad statistik om internationell handel med varor.

¹⁹ Inrättad enligt artikel 56 i kommissionens förordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).

²⁰ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (den grundläggande antidumpningsförordningen).

²¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (den grundläggande antisubventionsförordningen).

Tidslinje

Händelse	Datum
Revisionsplanen antogs/Revisionen inleddes	19.3.2019
Den preliminära rapporten skickades officiellt till kommissionen (eller andra revisionsobjekt)	20.3.2020
Den slutliga rapporten antogs efter det kontradiktoriska förfarandet	30.6.2020
Kommissionens (eller andra revisionsobjekts) officiella svar hade tagits emot på alla språk	17.7.2020

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

PDF	ISBN 978-92-847-4981-2	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/71020	QJ-AB-20-015-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-4996-6	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/41871	QJ-AB-20-015-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar regleras av Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.