Hållbar finansiering: EU måste vidta mer konsekventa åtgärder för att styra om finansiering mot hållbara investeringar

Sammanfattning

I

År 2015 undertecknade Europeiska unionen (EU) och dess medlemsstater Parisavtalet i syfte att stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringarna. Ett av målen i avtalet är att göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling. Det är allmänt vedertaget att det behövs betydande offentliga och privata investeringar för att ställa om till en ekonomi med noll nettoutsläpp.

II

År 2018 upprättade kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, som bland annat innehöll åtgärder för att styra om privat finansiering mot hållbara investeringar, hantera de risker som klimatförändringarna innebär för ekonomin och se till att bolagsstyrningen inom den privata sektorn blir mer grundad i hållbarhet. Samtidigt fortsatte kommissionen och Europeiska investeringsbanken sitt arbete med att ge offentligt ekonomiskt stöd till hållbara investeringar, framför allt sådana som rör klimatåtgärder.

III

Vi har undersökt huruvida kommissionen har vidtagit rätt åtgärder för att styra om ekonomiska resurser mot hållbara investeringar. Vår revision handlade främst om att undersöka om handlingsplanen från 2018 motverkade de främsta problemen rörande hållbar finansiering och om planen genomfördes i tid. Vi bedömde även huruvida EU:s ekonomiska stöd uppfyller enhetliga hållbarhetskriterier och uppmuntrar till hållbara investeringar.

IV

Rapporten kan ge underlag för genomförandet av 2021 års strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi som ska slutföra och bygga vidare på åtgärder som inletts enligt handlingsplanen från 2018.

V

Vår slutsats är att EU måste vidta mer konsekventa åtgärder för att styra om offentlig och privat finansiering mot hållbara investeringar. Kommissionen har fokuserat på att öka öppenheten på marknaden. Man har dock inte kompletterat dessa insatser med åtgärder för att hantera de kostnader som ohållbara ekonomiska verksamheter förorsakar. Dessutom behöver kommissionen tillämpa enhetliga kriterier för att bedöma hållbarheten i de investeringar som stöds genom medel från budgeten och bli bättre på att rikta insatserna för att få fram hållbara investeringsmöjligheter.

VI

När det gäller specifika regleringsåtgärder fann vi att de planerade åtgärderna på ett bra sätt fokuserade på att öka öppenheten, både om vilka investeringar som är hållbara och om hur finanssektorn och företagen redovisar hållbarhetsaspekter. Många åtgärder har försenats och behöver kompletteras för att bli tillämpliga. Framför allt har det tagit längre tid än planerat att ta fram det gemensamma klassificeringssystemet för hållbara verksamheter (EU-taxonomin) som utgör grunden för märkningen av finansiella produkter och standardiseringen av företagens hållbarhetsredovisning. Vi anser att dessa åtgärder inte helt uppfyller sitt syfte om de inte åtföljs av tillräckliga åtgärder för att se till att hänsyn även tas till de miljö- och samhällskostnader som ohållbara verksamheter förorsakar.

VII

Avseende EU:s ekonomiska stöd fann vi att EIB har en viktig funktion att fylla när det gäller att stödja hållbara investeringar och tillämpa EU-taxonomin. Vår analys av investeringsstödet från Europeiska fonden för strategiska investeringar visar dock att fonden gav mindre stöd till klimatåtgärder i Central- och Östeuropa, där behovet är stort, jämfört med andra regioner. Dessutom fann vi att väldigt lite stöd gick till klimat¬anpassnings¬projekt, som det är svårt att få privat finansiering för. Vi anser även att Europeiska unionen inte har varit tillräckligt proaktiv när det gäller att ge stöd till arbetet med att bygga upp en reserv av potentiella hållbara projekt och att man inte fullt ut utnyttjat de nationella energi- och klimatplanerna för att hitta hållbara investeringsmöjligheter.

VIII

Vi konstaterade också att det inte finns något enhetligt och bindande krav på att alla åtgärder som finansieras av EU ska följa principen om att inte orsaka betydande skada. Dessutom finns det i EU:s utgiftsprogram, med undantag för InvestEU, inga krav på att enskilda investeringar ska bedömas mot samhälls- och miljöstandarder som är jämförbara med de som EIB använder. Det betyder att otillräckliga och olika kriterier kan användas för att avgöra hållbarheten ur miljö- och samhällssynpunkt för liknande åtgärder som finansieras genom olika EU-program. Många av de kriterier som används för att bedöma och följa upp hur EU:s budget bidrar till klimatmålen är inte heller så strikta och vetenskapligt grundade som de som tagits fram för EU-taxonomin.

IX

Vi rekommenderar kommissionen att

• slutföra alla åtgärder i handlingsplanen och klargöra vilka förfaranden som gäller för regelefterlevnadskontroll och revision,
• i större utsträckning bidra till hållbar finansiering genom att sätta ett pris på utsläpp av växthusgaser,
• redovisa klimat- och miljörelaterade resultat från InvestEU,
• göra mer för att hitta hållbara projekt som är på gång,
• tillämpa principen om att inte orsaka betydande skada och kriterierna i EU-taxonomin konsekvent över hela EU-budgeten,
• övervaka och redovisa resultaten av handlingsplanen och eventuella framtida strategier.

Inledning

01

År 2015 undertecknade Europeiska unionen (EU) och dess medlemsstater Parisavtalet i syfte att stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringarna. Ett av målen i avtalet är att ”göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling”¹. EU och dess medlemsstater har även åtagit sig att genomföra Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling². Målen för miljöskydd och hållbar utveckling finns med i EU-fördragen, och EU har åtagit sig att stödja den internationella kampen mot klimatförändringarna.

02

Klimatförändringarna har konstaterats utgöra en risk för stabiliteten i det finansiella systemet³ och ekonomin i stort. Konsekvenserna av klimatförändringarna utgörs inte endast av de ekonomiska effekterna av alltmer extrema väderhändelser eller förhöjda havsnivåer (fysiska risker). Det finns även risk för att investeringar tappar i värde på grund av att politiken, tekniken och regelverken förändras i syfte att bekämpa klimatförändringarna (omställningsrisker). Europeiska centralbankens (ECB) klimatstresstest för hela ekonomin visar att klimatriskernas effekter på företag och banker till och med skulle kunna leda till att vi får en recession eller att finansmarknaden kraschar⁴.

03

Frågan är hur en socialt rättvis och miljömässigt hållbar omställning till en klimatneutral och klimatresilient ekonomi ska organiseras och finansieras. Man är på det stora hela överens om att omställningen kommer att kräva betydande offentliga och privata investeringar. Det gäller både att hitta finansiering för de investeringar som behövs för att uppnå en koldioxidneutral ekonomi och att stärka den finansiella stabiliteten genom att ta hänsyn till faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning vid affärs- och investeringsbeslut (det vill säga hållbar finansiering).

04

Kommissionen har ännu inte gjort någon uppskattning av hur stora investeringar som behövs för en socialt rättvis och miljömässigt hållbar omställning till en klimatneutral och klimatresilient ekonomi senast 2050, där både begränsning av klimatförändringarna och anpassning till dem (klimatresiliens) ingår. År 2020 uppskattade kommissionen att de årliga investeringarna bara i energisystemet behöver vara cirka 350 miljarder euro högre om målet att minska utsläppen av växthusgaser med 55 % fram till 2030 ska uppnås⁵. Vidare uppskattade kommissionen det totala investeringsgapet på området miljöhållbarhet till mellan 100 miljarder euro och 150 miljarder euro om året och behovet av sociala investeringar till 142 miljarder euro om året fram till 2030⁶. För att nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 skulle EU‑27, enligt expertuppskattningar, sammanlagt behöva investera runt en biljon euro om året under perioden 2021–2050⁷. Här ingår investeringar i ren teknik och rena metoder inom energiförsörjning, transporter, fastigheter, industri, jordbruk, liksom infrastruktur för energiöverföring.

05

År 2016 inrättade kommissionen högnivågruppen för hållbar finansiering som ska ge råd i samband med att en strategi för hållbar finansiering tas fram⁸. Expertgruppen består av erfarna sakkunniga från civilsamhället, finanssektorn och den akademiska världen samt observatörer från europeiska och internationella institutioner⁹. Så som påpekas i högnivågruppens slutrapport¹⁰, liksom i rapporter från andra experter¹¹, kommer den nivå av hållbara investeringar som behövs inte att nås utan ingripanden från det offentliga. Åtminstone följande huvudproblem bör beaktas när det offentliga griper in:

• De fullständiga kostnaderna för samhälle och miljö återspeglas inte i marknadspriserna: De negativa sidoeffekterna av växthusgasutsläpp¹² och andra negativa effekter som ohållbara ekonomiska verksamheter har på samhälle och miljö¹³ återspeglas inte i tillräckligt stor utsträckning i priserna på marknaden. Det finns därför få ekonomiska incitament för många företag och offentliga och privata investerare att ta hänsyn till faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning i sina beslut. Så som högnivågruppen för hållbar finansiering har noterat kan åtgärder i det finansiella systemet inte ersätta en stark koldioxidprissignal¹⁴.
• Det finns inte tillräcklig insyn i, och information om, hållbara verksamheter: Den begränsade information som tillhandahålls om hållbarhet inom privat och offentlig sektor kan leda till informationsasymmetri mellan dem som investerar och dem som tar emot investeringar när det gäller hur hållbara olika tillgångar är. Bristen på harmonisering innebär att ”gröna” definitioner och kriterier är öppna för olika tolkningar och så kallad grönmålning. Intresset för hållbara investeringar växer, men investerarna har inte tillgång till sådan tillförlitlig och jämförbar information som de behöver för att fatta informerade beslut¹⁵.
• Vissa hållbara investeringar kan vara förknippade med högre risker och finansieringskostnader: Förändringar i de rättsliga, politiska och tekniska förutsättningarna kan öka risken i hållbara investeringar. Arbetet med att utvärdera och följa hållbarhetsstandarder kan dessutom innebära högre finansieringskostnader för hållbara verksamheter¹⁶. I vissa fall kommer det att behövas offentligt stöd för att de hållbara projekten ska bära sig ekonomiskt¹⁷. När det gäller klimatanpassningsprojekt behövs det till exempel ofta stora summor i början, det finns inget kontinuerligt flöde av intäkter och de ger andra positiva effekter än ekonomiska utanför projektet som är svåra att bedöma ur ekonomisk synvinkel.
• Det råder oklarhet om vilka hållbara investeringar som behövs och om potentiella projekt: Inom vissa sektorer och geografiska områden har investerare som är villiga att investera inte tillgång till information om vilka hållbara investeringar som behövs och vilka potentiella projekt som finns. I vissa fall beror bristen på information om potentiella projekt på otillräcklig kapacitet eller kunskap hos de privata projektledarna och myndigheterna. Detta är särskilt ett problem för hållbara infrastrukturprojekt, som är svåra att planera, finansiera och genomföra men som är nödvändiga för omställningen till en koldioxidsnål och klimatsäker ekonomi¹⁸.

06

EU har konstaterat att det offentliga måste gripa in för att lösa dessa problem. Man har till exempel konstaterat att det behövs en samlad strategi med både reglering av finansmarknaderna och ekonomiskt stöd till hållbara investeringar. EU kan vidta lagstiftningsåtgärder som riktar sig mot investerare, företag och andra aktörer på finansmarknaderna och som kan hjälpa till att styra om privat finansiering mot hållbara investeringar.

07

Högnivågruppen för hållbar finansiering utarbetade rekommendationer som låg till grund för kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt¹⁹ från 2018 (nedan kallad handlingsplanen). Handlingsplanen består av tio planerade åtgärder (se figur 1).

08

I figur 2 visas komplexiteten och de inbördes förhållandena mellan de olika åtgärderna som föreslås i handlingsplanen vad gäller de främsta aktörerna inom hållbar finansiering.

09

Under den fleråriga budgetramen för 2021–2027 planerar EU att stödja offentliga och privata investeringar genom att avsätta minst 30 % av EU-budgeten till klimatåtgärder. Denna del av EU-budgeten uppskattas till omkring 358 miljarder euro och innefattar budgetgarantier på 7,9 miljarder euro från InvestEU. Därutöver måste medlemsstaterna avsätta minst 37 % av de medel som de får från faciliteten för återhämtning och resiliens till klimatåtgärder. Den summan beräknas uppgå till 268 miljarder euro. Samtidigt planerar Europeiska investeringsbanken (EIB) att tillhandahålla runt 192 miljarder euro till klimatåtgärder och miljöhållbarhet, baserat på att EIB:s totala finansieringsvolymer upprätthålls. Både InvestEU och EIB har som mål att stödja ytterligare privata och offentliga investeringar för klimatåtgärder från andra investerare på runt 522 miljarder euro. Sammanlagt kan EU:s ekonomiska stöd under perioden 2021–2027 bidra med över 200 miljarder euro per år av de runt en biljon euro per år som behövs (se punkt 04). I figur 3 ges en översikt över EU:s och EIB:s planer för stöd till hållbara investeringar relaterade till klimatåtgärder och miljöhållbarhet för perioden 2021–2027.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

10

Vårt mål var att bedöma huruvida kommissionen har vidtagit rätt åtgärder för att styra om ekonomiska resurser mot hållbara investeringar. I detta syfte gjorde vi en bedömning av följande aspekter:

1. Huruvida åtgärderna i handlingsplanen motverkar de främsta problemen som nämnts ovan (punkt 05), det vill säga
   
   
   1. att marknaden inte återspeglar de kostnader för miljö och samhälle som ohållbara verksamheter förorsakar,
   2. bristen på information om vad som är hållbart,
   3. de högre riskerna och ekonomiska kostnaderna för vissa hållbara investeringar,
   4. oklarheten om vilka hållbara investeringar som behövs och om potentiella projekt.
2. Huruvida åtgärderna i handlingsplanen har genomförts enligt plan.

Vi bedömde även huruvida EU:s ekonomiska stöd delas ut efter enhetliga hållbarhetskriterier och uppmuntrar till hållbara investeringar.

11

Avseende åtgärderna i handlingsplanen noterar vi att deras beskaffenhet, typ och tidsaspekt gör att det är för tidigt att utvärdera hur ändamålsenliga de är när det gäller att styra om privata och offentliga medel mot hållbara investeringar.

12

I denna rapport ges en övergripande överblick över de åtgärder som EU vidtagit när det gäller hållbar finansiering. I rapporten betonas de utmaningar och risker som kommissionen måste hantera för att strategin för hållbar finansiering ska ge avsett resultat. Vår avsikt är att rapporten ska vara relevant för genomförandet av 2021 års strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi²⁰. Såsom anges i det meddelandet utgjorde åtgärderna i handlingsplanen från 2018 de första ”byggstenarna” i EU:s ram för hållbar finansiering som ska ”slutföras och konsolideras” genom 2021 års strategi. I bilaga VI visas de åtgärder i den nya strategin som berörs av våra rekommendationer.

13

Vår revision bestod av följande:

• En granskning av kommissionens förslag, riktlinjer och rapporter om hållbar finansiering, främst vad gäller EU-taxonomin, märkningen av hållbara finansiella produkter och krav på information om hållbarhet.
• En analys av bestämmelser i gällande EU-lagstiftning och lagförslag som rör handlingsplanen och de större utgiftsprogrammen i EU:s budget för 2014–2020 och 2021–2027 (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning, fonden för ett sammanlänkat Europa, Efsi/InvestEU och faciliteten för återhämtning och resiliens).
• En genomgång av arbeten från forskare, tankesmedjor, internationella organisationer och berörda EU-organ och EU-institutioner om hållbar finansiering.
• En analys av Efsis investeringsportfölj och en granskning av hur EIB tillämpar miljöstandarder och sociala standarder utifrån ett slumpmässigt urval av tolv transaktioner till stöd för klimatåtgärder.
• Intervjuer med tjänstemän på kommissionen och EIB.
• Skriftlig och muntlig återkoppling från externa experter som anlitats för att analysera revisionsförutsättningarna och lämna synpunkter på de föreslagna observationerna och slutsatserna.

14

I vår revision ingick inte åtgärder för att främja hållbar finansiering vidtagna av Europeiska centralbanken eller nationella myndigheter. På grund av restriktionerna i samband med covid-19-pandemin kunde vi inte genomföra några besök på plats hos nationella myndigheter eller investeringsprojekt som får stöd från Efsi.

Iakttagelser

EU:s åtgärder avseende hållbar finansiering var nödvändiga men flera stora problem har lämnats oåtgärdade

15

I detta avsnitt av rapporten undersöker vi huruvida de problem som tas upp i punkt 05 ingår i de EU-åtgärder som beskrivs i kommissionens handlingsplan, särskilt vad gäller öppenhet och negativa yttre effekter med avseende på hållbarhet. Vi analyserar även hur det har gått med genomförandet av de olika åtgärderna i handlingsplanen och lyfter fram ett antal risker med dem.

De planerade åtgärderna fokuserade på ett bra sätt på att förbättra öppenheten kring vad som är hållbart

16

Vi fann att syftet med sju av tio åtgärder i handlingsplanen²¹ var att styra om finansiering mot hållbara investeringar genom att öka öppenheten om hållbarheten i ekonomiska verksamheter och finansiella produkter. Kommissionen har tagit itu med denna fråga genom att införa ett gemensamt klassificeringssystem för hållbara verksamheter som kallas för EU-taxonomin (åtgärd 1). Taxonomin har tagits fram med utgångspunkt i det arbete som den för ändamålet sammansatta tekniska expertgruppen för hållbar finansiering har utfört. EU-taxonomin utgör grunden för de andra åtgärderna, i och med att det för dessa åtgärder behövs en tydlig definition av vad som ska anses vara hållbart.

17

För att hjälpa investerare att hitta hållbara investeringsmöjligheter föreslog kommissionen standarder och märkning för hållbara finansiella produkter (åtgärd 2), krav på att investerare måste få information om hållbarheten i finansiella produkter (åtgärd 4) och riktmärken som ger investerare möjlighet att bedöma hur hållbara investeringar presterar ekonomiskt (åtgärd 5).

18

Kommissionen föreslog även att kreditvärderings- och marknadsforskningsinstitut på ett bättre sätt integrerar hållbarhetshänsyn i den information som de ger till investerare (åtgärd 6) och att finansiella rådgivare och de som tillhandahåller finansiella produkter ska informera sina kunder om hållbarhetsrelaterade risker i samband med investeringsbeslut (åtgärd 7). När det gäller företag anges i handlingsplanen att företagens redovisning om, främst klimatrelaterade, hållbarhetsfrågor ska förbättras (åtgärd 9).

19

Förutom öppenhetsrelaterade åtgärder ska man även, enligt handlingsplanen, undersöka hur hållbarhetshänsyn bäst kan införlivas i tillsynskraven för banker och försäkringsbolag (åtgärd 8), samt främja hållbarhet och långsiktig bolagsstyrning (åtgärd 10).

20

Till sist planerade kommissionen att öka de hållbara investeringarna genom att tillämpa regler och verktyg för hållbar finansiering i EU:s fonder, i synnerhet Efsi och InvestEU-programmet (åtgärd 3). Detta var den enda åtgärd som syftade till att minska de risker och kostnader som är förenade med hållbara investeringar och uppmuntra till hållbara projekt. Vi redogör för Efsi och InvestEU-programmet i punkterna 54–73.

21

Överlag fann vi att handlingsplanen i stor utsträckning följde de viktigaste rekommendationerna i slutrapporten från högnivågruppen för hållbar finansiering (punkt 07 och bilaga I). Kommissionen betecknade med rätta utarbetandet av EU-taxonomin (åtgärd 1) som den viktigaste och mest brådskande åtgärden.

Åtgärderna för att se till att hänsyn tas till ohållbara verksamheters miljökostnader och sociala kostnader var otillräckliga

22

Vi fann att handlingsplanen inte åtföljdes av någon specifik åtgärd avseende de kostnader för miljö och samhälle som orsakas av ohållbara verksamheter (se punkt 05). Det fanns heller ingen hänvisning till detta underliggande problem trots den vikt som högnivågruppen lade vid denna fråga i sin slutrapport. Kommissionen håller just nu på att utarbeta ett antal åtgärder som ska leda till att större hänsyn tas till miljökostnader till följd av växthusgasutsläpp och andra miljöskador (såsom luftföroreningar, buller eller förlust av naturkapital) vilket kan bidra till att finansiella resurser styrs om mot hållbara investeringar. Vi tar upp några av dessa åtgärder i kommande punkter.

23

Så som vi noterat i en tidigare rapport måste koldioxidpriserna vara tillräckligt höga för att skapa de incitament som behövs för att målen med klimatåtgärderna ska uppnås²². Under 2020 började kommissionen arbetet med att reformera EU:s utsläppshandelssystem i syfte att uppnå minskningsmålet på 55 % fram till 2030 och målet om nettonollutsläpp av växthusgaser 2050²³. Enligt EU:s utsläppshandelssystem måste företag inom tung industri, kraft- och värmeproduktion och kommersiellt flyg införskaffa utsläppsrätter för den koldioxid som de släpper ut för mycket²⁴. Priset på koldioxid beror på tillgång och efterfrågan på dessa utsläppsrätter. Några experter har föreslagit att så kallade priskorridorer, eller åtminstone ett lägstapris på växthusgasutsläpp, ska införas för att stabilisera och gradvis få upp marknadspriset på utsläpp²⁵. Andra experter menar att de befintliga åtgärderna för marknadsstabilisering har varit relevanta hittills, men att åtgärderna kommer att behöva ses över i framtiden²⁶.

24

Endast runt 40 % av växthusgasutsläppen i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ingår i dag i EU:s utsläppshandelssystem²⁷. Återstående utsläpp ingår i EU:s förordning om ansvarsfördelning²⁸, och medlemsstaterna ansvarar för att minska utsläppen inom exempelvis transportsektorn och byggbranschen som är två sektorer där utsläppen ökar²⁹. Vid tidpunkten för revisionen hade 14 av EU:s medlemsstater infört, eller tillkännagivit att man skulle införa, någon form av koldioxidskatt eller mekanism för att sätta ett pris på koldioxid, med stora skillnader i vilka sektorer som ingick och i priserna som satts på växthusgasutsläppen³⁰. Enligt Europeiska centralbanken var det inte i någon av dessa mekanismer möjligt att systematiskt öka priserna på koldioxid så att de nationella utsläppsminskningsmålen kunde uppnås³¹.

25

Utan motsvarande system för prissättning av koldioxid i andra länder finns det risk för att produktionen flyttas till länder utanför EU med mindre strikt klimatpolitik. Sådant ”koldioxidläckage” kan leda till en allmän ökning snarare än en minskning av utsläppen. För att motverka dessa problem har kommissionen föreslagit att man ska gå vidare med en så kallad mekanism för koldioxidjustering vid gränserna³². Syftet med en sådan mekanism skulle vara att säkerställa att importpriserna bättre återspeglar produkternas koldioxidinnehåll. Kommissionen planerar att lägga fram ett förslag till en sådan mekanism under andra kvartalet 2021³³.

26

Ohållbara verksamheter gynnas i dag även av subventioner på koldioxidintensiva produkter. Det finns till exempel vissa medlemsstater som fortfarande har subventioner på fossila bränslen och som i genomsnitt subventionerar produktion och förbrukning av olja, gas och kol med 55 miljarder euro per år³⁴. Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att i sina nationella energi- och klimatplaner lägga fram åtgärder för hur subventioner på fossila bränslen ska fasas ut. Enligt kommissionen³⁵ har tretton medlemsstater³⁶ tillkännagivit att de ska införa planer för hur subventioner på fossila bränslen ska fasas ut, men endast sex (Österrike, Frankrike, Tyskland, Lettland, Litauen och Spanien) har satt upp tidsgränser för när detta ska ske.

Många åtgärder har försenats och behöver kompletteras för att bli tillämpliga

27

De tio åtgärderna i handlingsplanen är indelade i 27 delåtgärder med egna tidsgränser. Dessa skulle vara genomförda senast 2019 (bilaga II). Kommissionen redogjorde för vilka framsteg som gjorts mot målen i handlingsplanen först i juli 2021.

28

Vi tittade på vilken typ av åtgärder som planerats och hur långt man hade kommit med dem fram till den 7 juli 2021. Vår granskning visade att runt 18 månader efter att de skulle vara klara hade 21 delåtgärder slutförts och sex pågick fortfarande (varav två är återkommande åtgärder). Elva av de 21 slutförda delåtgärderna hade försenats jämfört med de slutdatum som angavs i handlingsplanen (tabell 1).

29

Vi fann att kommissionen inte hade fastställt några indikatorer som kunde användas för övervakning och redovisning av vad som uppnåtts med åtgärderna i handlingsplanen. Detta är särskilt viktigt eftersom handlingsplanen endast blir verkningsfull om åtgärder som är frivilliga faktiskt genomförs (bilaga II). Utan indikatorer går det inte att mäta och kontrollera om EU:s strategier för att styra om finansiering mot hållbara investeringar går framåt och har någon verkan.

EU-taxonomin har blivit försenad och kvarstående frågor måste lösas innan den kan börja användas i sin helhet

30

Innan kommissionen hade lagt fram förslag om en EU-taxonomi hade vissa medlemsstater försökt motverka riskerna för grönmålning genom att ta fram egna taxonomier, vilket har gett upphov till en mängd olika märkningar och standarder³⁷. Utanför EU finns det vissa länder som håller på att ta fram egna taxonomier för hållbar finansiering, i vissa fall inspirerade av EU:s arbete³⁸. Tanken med EU-taxonomin var att den skulle vara ett system för klassificering av hållbarheten i ekonomiska verksamheter på grundval av vetenskapliga belägg. Den ska i första hand användas av värdepappers- och obligationsemittenter, institutionella investerare, kapitalförvaltare och andra aktörer på finansmarknaden som erbjuder finansiella produkter i EU samt av centralbanker³⁹ (ruta 1). Dessutom kan myndigheter använda den för att klassificera hållbarheten i sin verksamhet.

31

Kommissionen beslöt att EU-taxonomin skulle införas genom en EU-förordning, som sätter ramarna, och ett antal rättsakter som antas av kommissionen där EU-taxonomins kriterier för granskning av ekonomiska verksamheters miljömässiga hållbarhet specificeras. I EU-taxonomin beskrivs sex miljömål (figur 4). För att en verksamhet ska vara hållbar måste den bidra väsentligt till minst ett av dessa mål och inte orsaka betydande skada för de andra fem miljömålen.

32

För att en ekonomisk verksamhet ska betecknas som miljömässigt hållbar enligt taxonomiförordningen måste den uppfylla de fyra villkor som visas i figur 5.

33

Förteckningen över vilka typer av verksamhet som ingår i EU-taxonomin kan komma att ändras över tid. Enligt taxonomiförordningen bör förteckningen över verksamheter och tillhörande kategorier ses över regelbundet och anpassas efter ändringar i regelverket och den tekniska utvecklingen. I figur 6 nedan visas exempel på verksamheter som uppfyller EU-taxonomin och bidrar väsentligt till att begränsa klimatförändringarna.

34

Vi fann att arbetet med att ta fram EU-taxonomin har dragits med stora förseningar. Trots att förslaget till taxonomiförordningen lades fram av kommissionen som planerat i maj 2018 antogs den inte av EU:s medlagstiftare förrän i juni 2020. Förseningen av EU-taxonomin innebar även att de andra åtgärderna i handlingsplanen inte kunde utföras i tid eftersom de är beroende av att det finns en tydlig definition av vad som är hållbart, i synnerhet kraven på hållbarhetsredovisning och märkningen av finansiella produkter. I juni 2021 antog kommissionen rättsakten om EU-taxonomins kriterier för begränsning av och anpassning till klimatförändringar, med planen att den ska träda i kraft i januari 2022. För de andra fyra miljömålen i EU-taxonomin tillsatte kommissionen en ny expertgrupp (”plattformen för hållbar finansiering”⁴²) som fram till den sista december 2021 ska utarbeta ett förslag med förhoppningen att akterna ska träda i kraft i januari 2023. Plattformen ska även tillhandahålla en rapport till kommissionen om utökning av EU-taxonomin så att den även omfattar sociala mål och minimigarantier⁴³. Dessutom rådgör kommissionen också med expertgruppen för medlemsstaterna, som består av experter från de 27 EU-länderna. I bilaga IV sammanfattas tidsplanen för EU-taxonomin.

35

Både i vår analys och i synpunkter från olika berörda aktörer⁴⁴ framhålls att hållbarheten i vissa betydande typer av verksamhet och teknik med stor miljöpåverkan ännu inte har fastställts, till exempel vad gäller jordbruket och produktion av el från naturgas⁴⁵ och kärnkraft (ruta 2).

36

Vi fann en risk för att EU-taxonomin inte kommer att vara till så stor nytta för EU:s åtagande att uppnå nettonollutsläpp senast 2050⁴⁸ om de vetenskapligt grundade kriterierna som föreslås av den tekniska expertgruppen försvagas i de delegerade akterna⁴⁹. Vi noterade särskilt att kommissionens förslag från 2020⁵⁰ motsäger den tekniska expertgruppens förslag i och med att vissa gasdrivna kraftverk klassificeras som hållbara utan att de måste uppnå nettonollutsläpp 2050, som experterna hade föreslagit. Kommissionen beslöt att tillfälligt lämna gasdrivna kraftverk utanför EU-taxonomin i sitt förslag till delegerad akt som offentliggjordes i april 2021 och planerar att lägga in dem senare under 2021⁵¹.

37

Huruvida EU-taxonomin och märkningssystemen kommer att leda till att privat finansiering styrs om mot hållbara investeringar beror även på vad som händer med taxonomin i framtiden. Enligt taxonomiförordningen kan EU-taxonomin i framtiden komma att innehålla kriterier för vilka verksamheter som ska anses orsaka betydande skada för miljön (en brun taxonomi), liksom kriterier för andra hållbarhetsmål, även sociala sådana (en social taxonomi)⁵². Att taxonomin ska börja användas frivilligt kan vara problematiskt eftersom taxonomiförordningen och de delegerade akterna i dagsläget överstiger 500 sidor⁵³ för endast två av de sex miljömålen. Kommissionen håller på att ta fram digitala verktyg som ska göra det enklare att använda EU-taxonomin och redovisa uppgifter om hållbarhet⁵⁴.

Kommissionen har gjort vissa framsteg när det gäller att förbättra informationen till investerare om möjligheter till hållbar finansiering

38

Åtgärderna 2, 4 och 5 i handlingsplanen handlar om att ta fram verktyg för att informera investerare om möjligheter till hållbar finansiering, och i dessa verktyg används EU-taxonomin. Sådana verktyg kan ge institutionella investerare, som pensionsfonder, incitament att styra om finansiering mot hållbara investeringar (ruta 3).

39

Avsikten med åtgärden att utveckla standarder och märkning (åtgärd 2) är att hantera problemet med att vissa finansiella produkter marknadsförs som ”hållbara” och ”gröna” trots att de förorsakar betydande skada på miljön. Risken för så kallad grönmålning har varit ett av de största problemen för institutionella investerare och deras kunder som vill investera hållbart och en av de främsta orsakerna till att olika märkningar som TEEC-märkningen i Frankrike, FNG Siegel i Tyskland och LuxFLAG i Luxemburg tagits fram⁵⁷.

40

År 2019 föreslog den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering att man skulle skapa en frivillig EU-standard för gröna obligationer med kriterierna i EU-taxonomin som grund⁵⁸ i syfte att minska risken för grönmålning och främja gränsöverskridande investeringar. Kommissionen lade fram sitt förslag till en europeisk standard för gröna obligationer den 6 juli 2021⁵⁹. Trots att EU ligger i framkant när det gäller att emittera gröna obligationer är marknadsvärdet på dem i dag lågt (ruta 4). Kommissionen planerar även att låna upp till 250 miljarder euro genom att emittera gröna obligationer för att finansiera faciliteten för återhämtning och resiliens⁶⁰.

41

När det gäller andra finansiella produkter (det vill säga investeringsfonder, livförsäkringsprodukter och inlåning) har gemensamma forskningscentrumet tagit fram förslag till kriterier för att koppla användningen av EU:s miljömärke till EU-taxonomin⁶⁴. Kommissionen planerar att anta dessa kriterier i början av 2022.

42

När det gäller den praktiska användningen av EU-taxonomin för standarder och märkning avseende finansiella produkter råder det fortfarande osäkerhet kring hur man ska visa att en produkt överensstämmer med EU-taxonomin. Denna fråga tog kommissionen upp i sitt offentliga samråd om den förnyade strategin för hållbar finansiering 2020⁶⁵. De berörda parterna var överlag överens om att de som ska kontrollera gröna obligationer i EU bör vara godkända på EU-nivå. Vad gäller EU-miljömärkningen av finansiella produkter är det heller ännu inte klart vilken roll exempelvis kommissionen eller de europeiska tillsynsmyndigheterna ska ha i tillsynen av de behöriga organ som certifierar användningen av EU-miljömärket med koppling till EU-taxonomin.

43

Standarder och märkning är inte det enda sättet att uppmuntra investerare att investera hållbart. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten rekommenderar att hållbarhet beaktas vid investeringsråd⁶⁶. Kommissionens delegerade förordningar med krav på att privatkunders hållbarhetspreferenser ska beaktas vid finansiell rådgivning (åtgärd 4), som var planerade till andra kvartalet 2019, antogs av kommissionen i april 2021⁶⁷.

44

Kommissionens tekniska expertgrupp för hållbar finansiering ansåg att investerare inte har tillgång till tillförlitliga index för koldioxidsnåla investeringar som till exempel skulle kunna ge dem information om avkastningen på investeringar som går i linje med Parisavtalet⁶⁸. År 2019 tog kommissionen, utifrån den tekniska expertgruppens rapport om klimatriktmärken⁶⁹, fram ett så kallat EU-klimatindex för anpassning till Parisavtalet, liksom ett EU-klimatindex för klimatomställning⁷⁰ (åtgärd 5).

Hur exponerad den privata sektorn är för hållbarhetsrisker kommer inte att stå klart förrän EU:s nya informationskrav blir fullt tillämpliga

45

För att förbättra de befintliga kraven på information om hållbarhet planerade kommissionen att upprätta ett nytt regelverk på EU-nivå för finanssektorn och företag genom åtgärderna 7 och 9. Investerare och tillsynsmyndigheter i finanssektorn har fortfarande inte tillgång till information om hur utsatta olika enheter är för hållbarhetsrisker eller om vilka miljö- eller samhällseffekter investeringar får. Denna brist på information hämmar hållbara investeringar och riskerar att resultera i strandade tillgångar. Samtidigt innebär denna brist att berörda aktörer och civilsamhället inte kan ställa företag till svars för att ha förorsakat skada för miljön eller samhället⁷¹.

46

Viktiga initiativ har tagits på nationell nivå i denna fråga innan åtgärder vidtogs på EU-nivå. Enligt den franska lagen om energiomställning för grön tillväxt från 2015⁷² måste till exempel institutionella investerare informera om sina investeringars klimatpåverkan och mäta sin exponering mot klimatrisker. På multinationell nivå har rådet för finansiell stabilitet tillsatt en arbetsgrupp för klimatrelaterade finansiella upplysningar⁷³. År 2017 rekommenderade arbetsgruppen att aktörer både på och utanför finansmarknaden skulle offentliggöra klimatrelaterade finansiella upplysningar om deras styrning, strategi, riskhantering och mål⁷⁴. År 2019 införlivade kommissionen arbetsgruppens rekommendationer i sina riktlinjer om rapportering av klimatrelaterad information inom ramen för direktivet om icke-finansiell rapportering⁷⁵, men det är inte obligatoriskt att följa dessa riktlinjer, och den information som offentliggörs är av varierande karaktär (se vidare punkt 48).

47

Den EU-förordning genom vilken krav på hållbarhetsupplysningar införs specifikt för den finansiella tjänstesektorn⁷⁶ (åtgärd 9) antogs 2019, fyra år efter de banbrytande kraven i den franska lagstiftningen. För att förordningen ska kunna tillämpas fullt ut måste kommissionen fortfarande anta de tekniska standarderna⁷⁷. Enligt förordningen ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att övervaka finansmarknadsaktörernas efterlevnad av upplysningskraven. Vi konstaterade att kommissionen hittills inte har försett medlemsstaterna med tillräckliga riktlinjer för hur man ska övervaka tillämpningen av kraven i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn.

48

För att stärka kraven på information om hållbarhet inte endast för finansinstitut (åtgärd 9) hade kommissionen planerat att åtgärda bristerna i direktivet om icke-finansiell rapportering genom att lägga fram ett nytt förslag. I dagsläget gäller direktivet endast vissa större företag med över 500 anställda, och revision av upplysningarna är inte obligatorisk⁷⁸. I vår översikt om hållbarhetsredovisning från 2019⁷⁹ konstaterade vi att vissa medlemsstater har gått längre än direktivet och utökat omfattningen och/eller kräver extern revision av icke-finansiell information.

49

I april 2021 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om företagens hållbarhetsrapportering, genom vilket direktivet om icke-finansiell rapportering ändras. Enligt kommissionen kommer cirka 49 000 börsnoterade företag omfattas av detta förslag jämfört med 11 700 i dag. Enligt förslaget ska europeiska standarder för icke-finansiell rapportering tas fram med stöd från European Financial Reporting Advisory Group (Efrag), och förslaget stöder standardiseringsinitiativ på global nivå som bygger på det arbete som gjorts av arbetsgruppen för klimatrelaterade finansiella informationskrav (TCFD)⁸⁰. I förslaget behandlas även en av de största utmaningar som vi konstaterade i vår översikt om hållbarhetsredovisning från 2019, nämligen revisorernas funktion. Enligt förslaget ska den externa revisionen bestyrka hållbarhetsuppgifterna med begränsad säkerhet. Enligt kommissionen är bestyrkande grundat på rimlig säkerhet, vilket krävs för ekonomisk redovisning, ännu inte möjligt eftersom det inte finns några revisionsstandarder för detta⁸¹. Varken taxonomiförordningen eller direktivet om icke-finansiell rapportering innehåller några krav på att icke-vinstdrivande offentliga organ ska redogöra för hållbarheten i sin verksamhet, om inte medlemsstaterna har definierat dem som företag av allmänt intresse.

50

När det gäller finansiell rapportering har ännu inga ändringar gjorts i de internationella redovisningsstandarderna för att beakta frågor som rör klimatförändringar och hantera förfrågningar från investerare⁸². International Accounting Standards Board har dock gett ut utbildningsmaterial om hur företag bör redovisa klimatrelaterade uppgifter inom ramen för nuvarande IFRS-standarder.

Endast förberedande arbete för att främja långsiktiga investeringar har genomförts, och inga lagförslag har lagts fram

51

Kommissionens arbete angående åtgärd 10 har handlat om att förstå anledningarna till kortsiktigheten i finanssektorn.

52

Handlingsplanen innehåller tre andra åtgärder som kan uppmuntra till långsiktiga hållbara investeringar, nämligen bättre integrering av hållbar utveckling i kreditbetyg och marknadsforskning (åtgärd 6), att göra hållbarhetsaspekter till en integrerad del av tillsynskraven (åtgärd 8) och att utforska alternativa principer för redovisning för långsiktiga investeringar (en av delåtgärderna i åtgärd 9). Dessa åtgärder består av studier, analyser, samråd och undersökningar av möjliga lösningar. Utförligare information om de olika åtgärderna finns i bilaga III.

53

Högnivågruppen för hållbar finansiering noterade i sin slutliga rapport att många företag anser att standarden IFRS 9⁸³ har negativa effekter på långsiktig finansiering av kapitalinvesteringar. I handlingsplanen åtog sig kommissionen att i slutet på 2018 rapportera om effekterna av IFRS 9 på långsiktiga investeringar. Fram till i dag har kommissionen inte utarbetat någon sådan rapport. För att ändra IFRS 9 krävs ett beslut av International Accounting Standards Board (IASB) som är oberoende i förhållande till Europeiska unionen. Kommissionen har framfört sina synpunkter till IASB. Kommissionen anser för närvarande inte att frågan är akut eftersom de företag som potentiellt är mest berörda (försäkringsbolag) kan välja att skjuta upp tillämpningen av IFRS 9 till 2023⁸⁴.

EU:s ekonomiska stöd till investeringar ges inte utifrån enhetliga hållbarhetskriterier

54

I denna del gör vi en bedömning av huruvida frågan om de högre risker och kostnader som är förenade med vissa hållbara investeringar, samt bristen på hållbara projekt att investera i, tas upp i handlingsplanen (se punkt 05). Vi undersöker även EU:s tillämpning av god praxis vad gäller hållbar finansiering under de fleråriga budgetramarna 2014–2020 och 2021–2027. Vi reder ut a) EIB:s roll när det gäller klimatåtgärder och hållbar finansiering, b) hur Efsi har gett och hur InvestEU förväntas ge stöd i de geografiska områden där hållbara investeringar behövs som mest och c) vilka rutiner som finns för att bedöma hållbarheten i investeringar som finansieras med EU-bidrag.

EIB har haft stor betydelse för hållbar finansiering

55

I vår undersökning av Efsis stöd till hållbara investeringar tittade vi på vilken betydelse EIB har haft vad gäller hållbar finansiering. Först tittade vi på om EIB tillhandahåller finansiering på gynnsamma villkor för hållbara projekt. Sedan kontrollerade vi huruvida EIB hjälper till att minska de risker och kostnader som är förenade med hållbara investeringar för andra investerare. Till sist tittade vi även på hur EIB på andra sätt främjar tillämpning av hållbara finansieringsprinciper.

EIB tillhandahåller finansiering till klimatåtgärdsprojekt på gynnsamma villkor

56

Under perioden 2012–2020 uppger EIB att man tillhandahållit finansiering på 197 miljarder euro som har stött investeringar för 670 miljarder euro i projekt som skyddar miljön, minskar utsläppen av växthusgaser och hjälper länder att anpassa sig till effekter av klimatförändringarna⁸⁵. EIB har för avsikt att öka andelen finansiering till klimatåtgärder och miljöhållbarhet med 50 % fram till 2025, vilket beräknas resultera i finansiering på 292 miljarder euro under perioden 2021–2030. EIB-gruppens mål är att ge stöd till investeringar i klimat och miljö på en biljon euro under denna period⁸⁶ (tabell 2). Investeringar som fått stöd är bland andra bidrag från Efsi och InvestEU och finansiering från Europeiska investeringsfonden för klimatåtgärder och miljömässig hållbarhet⁸⁷, tillsammans med annan privat och offentlig samfinansiering av projekten som fått stöd. EIB har inte offentliggjort någon mer detaljerad uppdelning av sina planerade investeringar efter klimat- och miljömål. När det gäller finansiering med stöd från Efsi erbjöd EIB finansiering ofta till bättre villkor (såsom förmånligare ränta eller längre återbetalningsperiod) än vad en låntagare hade kunnat få på marknaden.

EIB kontrollerar om miljöstandarder och sociala standarder följs

57

I syfte att kunna bedöma hur EIB säkerställer att Efsiprojekt är hållbara undersökte vi de förfaranden för kontroll av miljöhänsyn och sociala hänsyn som EIB tillämpade på Efsitransaktioner. Vi kontrollerade hur dessa rutiner följdes i praktiken för ett urval på tolv Efsiprojekt.

58

För investeringar som innebar betydande konsekvenser för miljö och samhälle fann vi att EIB kontrollerar om de uppfyller EIB:s miljöstandarder och sociala standarder, vilket även utgör ett avtalsvillkor för att få finansiering⁸⁸. EIB gör även en bedömning av projektens klimatresiliens och kan kräva att projekt ändras så att de klimatrelaterade riskerna minskas (punkt 02).

59

När vi granskade EIB:s kontrollrutiner fann vi att EIB gör en uppskattning av hur stora utsläppen av växthusgaser kan komma att bli⁸⁹ och använder ett så kallat skuggpris på koldioxiden för att räkna in utsläppens negativa externa effekter i projektkostnaden⁹⁰. Det innebär i praktiken att projekt med större utsläpp blir mindre lönsamma och minskar deras chans att få finansiering från EIB.

60

I Efsiinvesteringarna i fonder som vi undersökte var EIB ofta en av de första investerarna. Att EIB är med från början kan, genom att EIB gör sådana grundliga kontroller, fungera som en signal till andra potentiella investerare att fonden sannolikt kommer att investera i bärkraftiga och hållbara projekt. Detta skulle kunna minska deras kontrollkostnader och öka deras investeringar.

61

När det gäller öppenhet och informationskrav redovisar EIB om projektet uppfyllt avtalets villkor vad gäller miljö- och samhällsfrågor när ett projekt har slutförts. EIB hade ingen skyldighet att offentligt redovisa de faktiska klimat- och miljöresultaten av slutförda Efsitransaktioners underliggande projekt. EIB offentliggör inte förteckningen över underliggande projekt som de stöder genom sina investeringar i fonder, så därför finns ingen information om dessa projekts miljö- och samhällseffekter.

EIB främjar hållbar finansiering genom att föra en dialog med investerare om att tillämpa hållbarhetskriterier

62

Till sist främjar EIB hållbar finansiering genom att uppmuntra andra offentliga och privata investerare att följa god praxis vad gäller hållbar finansiering. Vi har redan skrivit om dess positiva betydelse när det gäller framtagandet av gemensamma principer för spårning av klimatfinansiering⁹¹, och i denna rapport beaktar vi den betydelse som EIB har genom att EIB utför kontroller avseende miljö- och samhällsaspekter.

63

Vi fann att EIB för en dialog med andra berörda investerare, företag och myndigheter när de tillämpar hållbarhetskriterierna på projekt. På så sätt uppmuntrar EIB till större acceptans för hårdare klimat- och miljöstandarder. EIB håller på att uppdatera sina kontrollrutiner och har uppdaterat sin metod för klimatspårning för att ta hänsyn till kriterierna i EU-taxonomin⁹². Det bör leda till att fler börjar använda EU-taxonomin.

Stödet från Efsi nådde inte alla geografiska områden där hållbara investeringar behövs som mest

Efsi gav relativt lite stöd till hållbara investeringar i Central- och Östeuropa

64

Vi analyserade hur Efsis portfölj har bidragit till klimatmålen under perioden 2015–2020. Vår analys begränsades av att uppgifterna avseende klimatspårning inte omfattar investeringar som rör små och medelstora företag, vilka utgör 45 % av portföljen (figur 7). Det beror på att Efsiförordningen inte föreskriver övervakning och rapportering av dessa.

65

Under den fleråriga budgetramen 2021–2027 kommer även små och medelstora företag att ingå i klimatspårningen för InvestEU-programmet. Genomförandepartnerna i InvestEU kan dessutom använda kriterierna i EU-taxonomin för att fastställa vad som är väsentliga bidrag till miljömålen. Därutöver har kommissionen infört kritiska prestationsindikatorer som ska användas för att mäta hållbara infrastrukturprojekts klimat- och miljöpåverkan, till exempel den årliga minskningen av växthusgasutsläpp⁹³. Detta kommer att förbättra informationen om hur mycket InvestEU bidrar till klimat- och miljöåtgärder jämfört med Efsi. Enligt redovisningsordningen redovisas dock inte de faktiska klimat- och miljöresultaten av slutförda transaktioners underliggande projekt, och användningen av kriterierna i EU-taxonomin är endast frivillig eftersom genomförandepartner kan använda EU:s klimatspårningssystem eller andra metoder i stället.

66

Under perioden 2015–2020 fann vi att de klimatrelaterade Efsigarantierna nästan enbart gällde investeringar för att begränsa klimatförändringarna (figur 8). Av de 19,4 miljarder euro som gick till klimatåtgärdsinvesteringar gällde 32,4 % förnybar energi, främst sol- och vindkraftsanläggningar. Ytterligare 26,2 % gick till energieffektivitetsinvesteringar, främst finansiering för byggnadsrenoveringar och kraftvärmeanläggningar. Endast 3,5 % gick till klimatanpassning, vilket möjligen beror på att det är särskilt svårt att planera anpassningsinvesteringar som är ekonomiskt bärkraftiga (punkt 05).

67

År 2018 noterade högnivågruppen för hållbar finansiering att man borde fokusera mer på att påskynda infrastrukturinvesteringar i central- och östeuropeiska länder eftersom det är där det råder störst brist på hållbara infrastrukturinvesteringar⁹⁴. Vi fann att beloppen för Efsis transaktioner till stöd för klimatåtgärder fram till 2020 i dessa länder förblivit marginella (figur 9). Totalt sett stod klimatåtgärdsinvesteringar för 23 % av den totala Efsifinansieringen i den här regionen, vilket kan jämföras med 52 % i västra och norra Europa och 37 % i södra Europa under perioden 2015–2020. I en EIB-rapport från 2021 som byggde på en analys av medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner bekräftades att behovet av klimatinvesteringar var större i Central- och Östeuropa⁹⁵.

68

Stödet från InvestEU kommer, precis som för Efsi, att vara beroende av faktorer såsom efterfrågan och tillgång till andra finansieringskällor på marknaden, och om den geografiska spridningen ska bli bättre krävs därför aktiva åtgärder för att bygga upp förmågan att skapa hållbara projekt inom de sektorer och i de geografiska områden där det behövs.

EU har inte arbetat proaktivt för att hitta hållbara projekt som är på gång och kan få stöd i framtiden

69

Högnivågruppen för hållbar finansiering underströk 2018 att det behövdes åtgärder på EU-nivå för att se till att hållbara projekt som kan bli aktuella för finansiering planeras, särskilt i Central- och Östeuropa. För att åstadkomma detta rekommenderade man att en EU-enhet för hållbar infrastruktur i Europa skulle inrättas, och denna enhet skulle

• komplettera befintliga rådgivningstjänster när det gällde att få till stånd hållbara investeringsprojekt,
• hjälpa projekt att komma i kontakt med privata investerare,
• arbeta med nationella utvecklingsbanker och hjälpa medlemsstaterna att ange potentiella projekt i sina nationella energi- och klimatplaner⁹⁶.

70

I handlingsplanen (åtgärd 3) förband sig kommissionen att stärka rådgivningskapaciteten för att få till stånd hållbara infrastrukturprojekt. Man förband sig dock inte att inrätta en särskild enhet med samma funktion som den rekommenderade enheten för hållbar infrastruktur i Europa skulle ha haft.

71

Kommissionen planerar att förstärka rådgivningen genom att inrätta InvestEU:s rådgivningscentrum. Detta nya centrum kommer att fungera på liknande sätt som Europeiska centrumet för investeringsrådgivning, som inrättades 2015 tillsammans med Efsi. I vår revision av detta centrum som vi genomförde 2020 fann vi att centrumet fram till slutet av 2018 hade genomfört 10 % av sina rådgivningsuppdrag inom sektorer med högst prioritet, såsom energi, transport och miljö, i Central- och Östeuropa, och 16 % av alla uppdrag gällde klimatåtgärder⁹⁷. Vid slutet av mars 2021 hade antalet rådgivningsuppdrag i de högst prioriterade sektorerna i Central- och Östeuropa ökat, och 33 % av centrumets uppdrag gällde klimatåtgärder. Kommissionen har även vidtagit åtgärder för att följa vår rekommendation om att i större utsträckning rikta rådgivningsstöd till icke tillgodosedda behov.

72

Den nya InvestEU-portalen möjliggör för projektansvariga att offentliggöra information om sina projekt på InvestEU-portalens webbplats, som är en fortsättning på portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå som var i drift 2015–2020. Men portalen har inte utformats för att aktivt styra investerare eller tillhandahålla hållbarhetsbedömningar eller andra tekniska eller ekonomiska bedömningar av de projekt som offentliggörs på portalen.

73

Tanken med de nationella energi- och klimatplanerna var bland annat att de skulle ge investerare tydlig information om vilka typer av projekt medlemsstaterna planerade, och om storleksordningen på dem, och på så sätt bidra till att bygga upp en reserv av potentiella hållbara projekt inom klimat- och energiområdet. Vi fann dock att informationen om investeringsbehoven⁹⁸ i planerna var ofullständig och osammanhängande (bilaga V) och uppvisade stora skillnader (figur 10). Kommissionen försåg visserligen medlemsstaterna med viss hjälp, men man upprättade ingen gemensam ram som medlemsstaterna kunde tillämpa vid bedömning av behoven och identifiering av hållbara flaggskeppsprojekt. Det finns alltså risk att en del nationella energi- och klimatplaner inte kommer att bidra till att bygga upp en reserv av potentiella projekt inom de sektorer och i de områden där det behövs.

EU-budgeten innehåller inga enhetliga vetenskapligt grundade kriterier för att undvika betydande skador på miljön

74

Vi undersökte huruvida lagbestämmelserna som gäller för EU:s utgiftsprogram 2021–2027 och fonden för återhämtning och resiliens överensstämde med kommissionens åtgärder för hållbar finansiering. Även om EU-taxonomin, och standarderna, märkningarna och upplysningskraven som bygger på den, främst är till för aktörer på finansmarknaden kan de även tillämpas i den offentliga sektorn. Så som noterats ovan (se punkt 63) har EIB redan beslutat att tillämpa kriterierna i EU-taxonomin på sina egna transaktioner, inbegripet de som stöds via InvestEU. Kommissionen har åtagit sig att ”undersöka hur den offentliga sektorn kan använda EU-taxonomin inom den europeiska gröna given, utanför InvestEU”, och man har understrukit vikten av enhetlighet mellan den privata och offentliga sektorn⁹⁹. Den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering rekommenderade att alla investeringar från EU:s budget bör följa EU-taxonomins princip om att inte orsaka betydande skada¹⁰⁰.

75

Även om EU-taxonomin inte togs fram för att förhindra finansiering av ohållbara investeringar kan kriterierna i den användas för att kontrollera om en investering orsakar betydande skada för miljön. Vi undersökte om EU:s främsta utgiftsprogram kommer att tillämpa kriterierna i EU-taxonomin för att bedöma skador på miljön på liknande sätt som EIB.

Principen om att inte orsaka betydande skada tillämpas inte på alla EU:s utgifter

76

Vi konstaterade att det inte finns något enhetligt och bindande krav på att alla åtgärder som finansieras av EU ska följa principen om att inte orsaka betydande skada. En sådan princip har införts i förordningen om gemensamma bestämmelser (som är tillämplig på de sammanhållningspolitiska fonderna) och i faciliteten för återhämtning och resiliens. Vid tidpunkten för revisionen hade kommissionen endast offentliggjort tillhörande riktlinjer för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i faciliteten för återhämtning och resiliens¹⁰¹. Men enligt riktlinjerna för faciliteten för återhämtning och resiliens är det endast frivilligt att använda de specifika kriterierna i EU-taxonomin när denna princip tillämpas¹⁰². När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken har principen om att inte orsaka betydande skada inte införts i relevant lagstiftning.

77

I vägledningen om hållbarhetssäkring för InvestEU¹⁰³ finns rekommendationer om hur man avgör om projekt har miljö- eller klimatrelaterade eller sociala effekter. Vägledningen har tagits fram i samarbete med genomförandepartner och tar hänsyn till EU-principen om att inte orsaka betydande skada och tillhörande kriterier. Vi fann inga krav i andra av EU:s utgiftsprogram på att enskilda investeringsprojekt ska bedömas mot samhälls- och miljöstandarder som är jämförbara med de som EIB eller InvestEU använder. Det betyder att otillräckliga och olika kriterier kan användas för att avgöra hållbarheten ur miljö- och samhällssynpunkt för liknande åtgärder som finansieras genom olika EU-program.

78

Vi fann även att det i vissa av EU:s utgiftsprogram är tillåtet att finansiera verksamhet som är skadlig för miljön. Inom sammanhållningspolitiken tillåts till exempel investeringar i gasinfrastruktur i vissa medlemsstater¹⁰⁴. Inom faciliteten för återhämtning och resiliens får medlemsstaterna undantagsvis och från fall till fall även ge stöd till investeringar i fossila bränslen om en omställning från koldioxidintensiva energikällor skulle leda till en stor och snabb minskning av växthusgasutsläppen¹⁰⁵. Så som revisionsrätten noterat riskerar alla investeringar i fossila bränslen att bli strandade tillgångar¹⁰⁶. EIB har i stället beslutat att fasa ut stöd till infrastruktur- och energiproduktionsprojekt som avser konventionella fossila bränslen, inbegripet naturgas, från början av 2022¹⁰⁷.

Förfarandena för att följa upp hur EU:s budget bidrar till klimatmålen är inte lika strikta och vetenskapligt grundade som kriterierna i EU-taxonomin

79

EU gör visserligen inga bedömningar av hur mycket enskilda projekt bidrar till klimatmålen, som EIB gör, men kommissionen spårar ändå utgifter i EU-budgeten som går till klimatåtgärder (klimatspårning). Det gör kommissionen genom att sätta en koefficient på 100 % på budgetutgifter som den bedömer bidrar väsentligt till klimatåtgärderna, en koefficient på 40 % på utgifter som bidrar måttligt och en koefficient på 0 % på utgifter som bidrar obetydligt¹⁰⁸. Vi har i en tidigare rapport påpekat att denna metod kan leda till att klimatbidraget överskattas. Vi har särskilt kritiserat metoden där koefficienten på 100 % används för mycket¹⁰⁹ och att faktiska utgifter och resultat inte redovisas. Vi har även konstaterat att kommissionen inte tar hänsyn till den negativa inverkan på klimatförändringarna som viss EU-finansierad verksamhet har¹¹⁰.

80

Enligt systemet för 2021–2027 måste den verksamhet som får stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitikens fonder i vissa fall uppfylla gränsvärden som bygger på kriterierna i EU-taxonomin för att få betecknas som bidragande till klimatåtgärderna med 100 %¹¹¹. Kommissionen fortsätter dock att sätta koefficienten på 40 % på verksamhet som inte uppfyller några kriterier i EU-taxonomin. Vi fann att kriterierna i EU-taxonomin inte heller tillämpas när klimatåtgärdsrelaterade utgifter inom andra områden spåras i EU-budgeten (ruta 5). Om EU-taxonomin inte tillämpas konsekvent finns det risk för att den finansiering som ges till klimatdelarna i faciliteten för återhämtning och resiliens inte kommer att uppfylla de kriterier som bygger på EU-taxonomin och som kommer att gälla för EU:s standard för gröna obligationer.

81

Vi fann att EU:s stöd till investeringar i större utsträckning måste följa principerna för hållbar finansiering. EU:s bidragsfinansiering föregår inte med gott exempel genom att tillämpa EU-taxonomins hållbarhetskriterier och principen om att inte orsaka betydande skada. Om kriterierna i EU-taxonomin användes vid bidragsbeviljande och/eller utgiftsspårning skulle spårningsuppgifterna för klimatutgifter bli mer rättvisande, jämförbara och vetenskapligt underbyggda. Genom att tillämpa EU-taxonomin på EU:s budget kunde EU även föregå med gott exempel och uppnå förenlighet med målet i handlingsplanen om att främja hållbar finansiering i den privata sektorn.

Slutsatser och rekommendationer

82

Vår slutsats är att EU måste vidta ytterligare åtgärder för att styra om offentlig och privat finansiering mot hållbara investeringar. Åtgärderna i handlingsplanen måste slutföras och åtföljas av åtgärder som bättre återspeglar de kostnader som ohållbar ekonomisk verksamhet orsakar för miljö och samhälle. Dessutom behöver EU tillämpa enhetliga kriterier för bedömningen av hållbarheten i de investeringar man stöder och bli bättre på att rikta insatserna för att få fram hållbara investeringsmöjligheter.

83

Vi fann att sju av de tio åtgärderna i handlingsplanen handlade om att öka öppenheten kring hållbara verksamheter och finansiella produkter. Endast en av åtgärderna syftade till att motverka de främsta problemen genom att minska de risker och kostnader som är förenade med finansiering av hållbara investeringar och uppmuntra till hållbara projekt. Handlingsplanen har inte åtföljts av tillräckliga åtgärder för att se till att hänsyn tas till de kostnader för miljön som ohållbara verksamheter förorsakar (punkterna 15–22).

84

Många åtgärder från handlingsplanen har försenats och behöver kompletteras för att bli tillämpliga. Kommissionen fokuserade på att ta fram EU-taxonomin, som kan klargöra vilka verksamheter som är hållbara och tjäna som grund för krav på att offentliggöra hållbarhetsinformation i den privata och offentliga sektorn. EU-taxonomins ikraftträdande har blivit avsevärt försenat, vilket gör att även de åtgärder som är beroende av den blir försenade, till exempel märkningen av finansiella produkter och kraven på att offentliggöra hållbarhetsinformation. Vi anser att EU-taxonomin, när den träder i kraft, kan vara ett bra, vetenskapligt grundat verktyg som investerare kan använda för att kontrollera investeringsmöjligheter och som företag kan använda för att anpassa sin ekonomiska verksamhet efter hållbarhetsmålen (punkterna 27–36).

85

EU-taxonomins och märkningssystemens ändamålsenlighet kommer till stor del att vara beroende av att aktörer börjar använda dem på frivillig basis och att trovärdigheten upprätthålls genom tillfredsställande kontroller. Detta kan bli ett problem med tanke på antalet kriterier i EU-taxonomin och deras komplexitet. Hur exponerad den privata sektorn är för hållbarhetsrisker, liksom vilken inverkan företag kommer att ha på miljö och samhälle, kommer dessutom inte att stå klart förrän EU:s nya informationskrav blir fullt tillämpliga. Enligt vår mening har kommissionen ännu inte i tillräcklig utsträckning klargjort hur medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kontrollera att finansmarknadens aktörer lever upp till kraven på att offentliggöra information om hållbarhet, och den föreslagna lagstiftningen om revision av företags hållbarhetsredovisning väntar på att godkännas. Därutöver har endast förberedande arbete för att främja långsiktiga investeringar genomförts, och inga lagförslag har lagts fram (punkterna 37–53).

Rekommendation 1 – Slutför alla åtgärder i handlingsplanen och klargör vilka förfaranden som gäller för regelefterlevnadskontroll och revision

Vi rekommenderar kommissionen att

1. slutföra de delar av lagstiftningsåtgärderna i handlingsplanen som har försenats, särskilt EU-taxonomin, och följa upp de förberedande åtgärderna vad gäller bolagsstyrning,
2. klargöra förfarandena för att kontrollera påståenden om att finansiella produkters underliggande investeringar överensstämmer med EU-taxonomin,
3. klargöra vilken roll revisorer och tillsynsmyndigheter har när det gäller att kontrollera hållbarhetsredovisningar från företag respektive upplysningar från finansmarknadens aktörer.

Tidsram: Slutet av 2022 (a) (b) (c).

86

Precis som högnivågruppen för hållbar finansiering har påpekat kommer kommissionens åtgärder för att styra om privat finansiering mot hållbara investeringar inte att ha någon verkan om de negativa sidoeffekterna för miljön och samhället inte räknas in i ekonomiska verksamheters pris. Här noterar vi att kommissionen har börjat arbeta med förslag om ändringar i EU:s utsläppshandelssystem och i förordningen om ansvarsfördelning, där de åtgärder som gäller i dag för att minska utsläppen i EU återfinns (punkterna 22–26).

Rekommendation 2 – Bidra i större utsträckning till hållbar finansiering genom att sätta ett pris på utsläpp av växthusgaser

För att se till att större hänsyn tas till de kostnader för miljö och samhälle som ohållbar ekonomisk verksamhet ger upphov till och för att göra hållbar finansiering mer attraktiv rekommenderar vi att kommissionen utarbetar ytterligare åtgärder som kan säkerställa att priset på utsläpp av växthusgaser bättre återspeglar kostnaderna för miljön.

Tidsram: Slutet av 2022.

87

EU:s ekonomiska stöd till investeringar ges inte utifrån enhetliga hållbarhetsstandarder. EIB har fyllt en viktig funktion när det gäller att tillhandahålla finansiering till hållbara projekt på gynnsamma villkor och när det gäller att bedöma uppfyllandet av miljöstandarder och sociala standarder. EIB har även främjat hållbar finansiering genom att föra en dialog med investerare om att tillämpa hållbarhetskriterier. Efterfrågan på stöd från Efsi omfattade dock inte i tillräcklig utsträckning alla de sektorer och geografiska områden där det fanns behov av hållbara investeringar. Central- och Östeuropa fick mindre Efsistöd till klimatåtgärder än andra områden, och investeringar i anpassning till klimatförändringarna utgör endast en liten del av den finansiering som fått stöd via Efsi. Vad gäller redovisningsordningen för InvestEU konstaterade vi också att de faktiska klimat- och miljöresultaten av underliggande projekt till finansiella transaktioner inte redovisas, och ingen information ges om hur stora belopp av InvestEU-finansieringen som spåras i enlighet med kriterierna i EU-taxonomin (punkterna 55–67).

Rekommendation 3 – Redovisa InvestEU:s klimat- och miljörelaterade resultat

För att öka insynen i InvestEU:s investeringar och resultat rekommenderar vi kommissionen att

1. redovisa mängden InvestEU-finansiering som spåras med användning av EU-taxonomin,
2. redovisa de klimatrelaterade resultaten, såsom faktisk minskning av växthusgasutsläpp, av relevanta slutförda finansiella transaktioner.

Tidsram: Från och med slutet av 2022.

88

Vi fann även att EU inte har arbetat proaktivt för att få fram hållbara projekt som kan bli aktuella för finansiering. I en tidigare rapport har vi konstaterat att Europeiska centrumet för investeringsrådgivning genomförde få rådgivningsuppdrag inom prioriterade sektorer, som energi- och transportsektorerna, i Central- och Östeuropa. Vi noterar att man sedan dess har börjat rikta in rådgivningsstödet mot dessa områden och utveckla projekt som potentiellt skulle kunna stödjas inom ramen för InvestEU-garantin. Det finns dock inget organ på EU-nivå som aktivt styr investerare mot projekt, och potentialen att få fram hållbara projekt genom de nationella energi- och klimatplanerna är underutnyttjad (punkterna 69–73).

Rekommendation 4 – Se till att det finns hållbara projekt som kan bli aktuella för finansiering

Vi rekommenderar kommissionen att

1. prioritera rådgivningsstöd till regioner och sektorer där det finns stora behov av hållbara investeringar men liten kapacitet att få till stånd de nödvändiga projekten, till exempel när det gäller klimatanpassning,
2. inför den kommande uppdateringen av de nationella energi- och klimatplanerna hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla mer heltäckande och enhetlig information om investeringsbehoven i olika sektorer och regioner, inbegripet för anpassning till klimatförändringar, i sina utkast till uppdaterade planer.

Tidsram: Slutet av 2023.

89

Förfarandena för att bedöma hållbarheten i EU:s utgifter följer inte fullt ut god praxis för hållbar finansiering när det gäller tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada och vetenskapligt underbyggda kriterier för miljö- och samhällsansvar, såsom de som tagits fram för EU-taxonomin. Vi konstaterade att det inte finns något enhetligt och bindande krav på att alla åtgärder som finansieras av EU ska följa principen om att inte orsaka betydande skada. En sådan princip har införts för de fonder som omfattas av förordningen om gemensamma bestämmelser och förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, men inte i relevant lagstiftning för exempelvis den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommissionen har endast utfärdat riktlinjer för tillämpningen av principen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Det finns dock inget krav på att kriterierna i EU-taxonomin ska användas när denna princip tillämpas inom faciliteten för återhämtning och resiliens. Vi fann heller inga krav i EU:s utgiftsprogram, med undantag för InvestEU, på att enskilda investeringar ska bedömas mot samhälls- och miljöstandarder som är jämförbara med de som EIB använder. Det betyder att otillräckliga och olika kriterier kan användas för att avgöra hållbarheten ur miljö- och samhällssynpunkt för liknande åtgärder som finansieras genom olika EU-program (punkterna 74–78).

90

Förfarandena för att följa upp hur EU:s budget bidrar till klimatmålen är inte lika strikta och vetenskapligt grundade som kriterierna i EU-taxonomin, som EIB har åtagit sig att tillämpa. Genom att inte tillämpa EU-taxonomin på EU-budgeten riskerar EU att undergräva sina egna ansträngningar att främja hållbar finansiering i den privata sektorn. Det innebär även en risk för att EU-budgetens bidrag till klimatåtgärder överskattas och att det inte går att jämföra med EIB:s och InvestEU:s spårningssiffror. Till sist finns det även risk för att den finansiering som ges till klimatdelen i faciliteten för återhämtning och resiliens inte uppfyller de EU-taxonomibaserade kriterier som kommer att gälla för EU:s standard för gröna obligationer. Detta skulle även kunna påverka finansmarknadens vilja att köpa gröna obligationer och finansiera faciliteten för återhämtning och resiliens (punkterna 79–81).

Rekommendation 5 – Tillämpa principen om att inte orsaka betydande skada och kriterierna i EU-taxonomin konsekvent över hela EU-budgeten

Vi rekommenderar kommissionen att

1. tillämpa principen om att inte orsaka betydande skada på hela EU-budgeten,
2. införliva principen om att inte orsaka betydande skada i förslaget till reviderad budgetförordning,
3. fullt ut integrera EU-taxonomins kriterier i EU:s klimatspårningsmetod så snart de blir tillgängliga,
4. komplettera den nuvarande rapporteringen om EU-budgetens bidrag till klimatåtgärder genom att redovisa EU:s klimatrelaterade utgifter med tillämpning av en koefficient på 100 % enligt kriterierna i EU-taxonomin.

Tidsram: Efter att de delegerade akterna om EU-taxonomin har antagits (2022).

91

Slutligen rapporterade kommissionen om genomförandet av handlingsplanen först i juli 2021. Kommissionen hade inte heller tagit fram några prestationsindikatorer för målen i åtgärdsplanen. Utan sådana indikatorer går det inte att mäta och kontrollera om man lyckats styra om finansiering mot hållbara investeringar eller inte (punkterna 27–29).

Rekommendation 6 – Övervaka och rapportera om handlingsplanen och den framtida strategin för hållbar finansiering

Vi rekommenderar kommissionen att

1. ta fram gemensamma prestationsindikatorer för att enklare kunna kontrollera om resultat uppnås,
2. rapportera om genomförandet av handlingsplanen och eventuell ny strategi för hållbar finansiering.

Tidsram: Slutet av 2023.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning V, med ledamoten Tony Murphy som ordförande, i Luxemburg den 20 juli 2021.

Bilagor

Bilaga I – Överensstämmelse mellan högnivågruppens rekommendationer och handlingsplanen

Rekommendation från högnivågruppen för hållbar finansiering		Motsvarande delar i handlingsplanen
1	Upprätta och upprätthålla en gemensam hållbarhetstaxonomi på EU-nivå	Åtgärd 1: Upprätta ett enhetligt klassifikationssystem för hållbara verksamheter
2	Förtydliga investerares skyldighet att ta bättre hänsyn till långsiktighet och önskemål om hållbarhet	Åtgärd 4: Beaktande av hållbarhet i samband med finansiell rådgivning Åtgärd 7: Tydligare skyldigheter för institutionella investerare och kapitalförvaltare
3	Uppgradera informationskraven för fullständig öppenhet om hållbarhetsrisker, med början från klimatförändringar	Åtgärd 7: Tydligare skyldigheter för institutionella investerare och kapitalförvaltare Åtgärd 9: Skärpta informationskrav om hållbarhet och mer robusta redovisningsbestämmelser
4	Viktiga delar i en strategi om hållbar finansiering för privatpersoner: investeringsrådgivning, miljömärkning och miniminormer för socialt ansvarsfulla investeringar	Åtgärd 2: Utveckla standarder och märkning för gröna finansiella produkter Åtgärd 4: Beaktande av hållbarhet i samband med finansiell rådgivning
5	Ta fram och införa officiella europeiska hållbarhetsstandarder och märkningar, med början från gröna obligationer	Åtgärd 2: Utveckla standarder och märkning för gröna finansiella produkter
6	Inrätta hållbar infrastruktur i Europa	Inga motsvarande delar i handlingsplanen
7	Styrning och ledarskap (se till att företagskulturen främjar långsiktighet)	Åtgärd 10: Främja hållbar bolagsstyrning och minska de negativa verkningarna av kortsiktighet på kapital¬marknaderna
8	Låt hållbarhet ingå i de europeiska tillsynsmyndigheternas tillsynsuppdrag och utöka tidsramarna för riskövervakningen	Åtgärd 4: Beaktande av hållbarhet i samband med finansiell rådgivning Åtgärd 8: Att göra hållbarhetsaspekter till en integrerad del av tillsynskraven

Bilaga II – Åtgärderna i EU:s handlingsplan – genomförande och utfall

Bilaga III – De främsta och senaste händelserna rörande handlingsplanen

Handlingsplan	Främsta och senaste händelserna
Åtgärd 1: Upprätta ett enhetligt klassifikationssystem för hållbara verksamheter	I mars 2020 offentliggjorde kommissionen slutrapporten om taxonomin från den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, som även innehöll rekommendationer om hur EU-taxonomin kunde utformas. Den tekniska bilagan som medföljer rapporten innehåller ett förslag till tekniska kriterier för granskning av ekonomisk verksamhet som kan bidra väsentligt till begränsning av eller anpassning till klimatförändringar. Taxonomiförordningen om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar antogs i juni 2020. I november 2020 offentliggjorde kommissionen ett utkast till delegerad akt om genomförande av de tekniska granskningskriterierna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar. I april 2021 offentliggjorde kommissionen ett ändrat förslag till delegerad akt om genomförande av de tekniska granskningskriterierna för begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Den delegerade akten antogs i juni 2021 och kommer att gälla från den 1 januari 2022.
Åtgärd 2: Utveckla standarder och märkning för gröna finansiella produkter	År 2019 föreslog den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering att en frivillig EU-standard för gröna obligationer skulle inrättas. Enligt en sådan standard skulle verksamheter som finansieras behöva uppfylla de tekniska granskningskriterierna i EU-taxonomin. Emittenter skulle till exempel vara tvungna att redovisa vilka verksamheter som finansieras genom en grön obligation. Kommissionen genomförde ett offentligt samråd om en EU-standard för gröna obligationer mellan juni och oktober 2020. Kommissionen lade fram ett lagförslag om en standard för europeiska gröna obligationer den 6 juli 2021. I oktober 2020 lade kommissionens gemensamma forskningscentrum fram förslag till kriterier för finansiella produkter för privatpersoner som ska användas för att klassificera finansiella produkter som hållbara eller inte. När kriterierna är färdiga ska de antas genom ett beslut från kommissionen, vilket förväntas ske i slutet av 2021/början av 2022. Arbetet med att ta fram kriterier för en EU-miljömärkning av finansiella produkter för privatpersoner fortgår.
Åtgärd 3: Främja investeringar i hållbara projekt	InvestEU-förordningen antogs i mars 2021 och klimatanpassningen av EU-budgeten ökades till 30 %.
Åtgärd 4: Ta hänsyn till hållbarhets¬aspekter vid investerings-rådgivning	I Esmas uppdaterade riktlinjer anges endast att det vore god praxis att låta hållbarhetsaspekter ingå vid investeringsrådgivning. De delegerade förordningarna om beaktande av privatkunders hållbarhetspreferenser vid finansiell rådgivning godkändes av kommissionen den 21 april 2021. De gäller för investerings- och försäkringsrådgivning.
Åtgärd 5: Utveckla riktmärken för hållbarhet	Genom ändringen av referensvärdesförordningen från november 2019 skapades två nya typer av klimatreferensvärden: EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Enligt förordningen måste kommissionen även bedöma genomförbarheten av ett så kallat ESG-referensvärde. Efter att den tekniska expertgruppen lämnat sin slutrapport om klimatriktmärken och krav på information om miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning vad gäller referensvärdena antog kommissionen den 17 juli 2020 delegerade akter med bestämmelser om vilka upplysningar avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning som måste offentliggöras.
Åtgärd 6: Bättre integrera hållbarhetsaspekter i kreditbedömning och marknadsforskning	År 2019 offentliggjorde Esma tekniska råd om hållbarhetshänsyn på kreditvärderingsmarknaden och riktlinjer om upplysningskrav för kreditvärderingsinstitut. År 2020 anlitade kommissionen en tankesmedja för genomförandet av en studie om hållbarhetsvärdering och hållbarhetsforskning. Enligt samrådsdokumentet från det offentliga samrådet om den förnyade strategin för hållbar finansiering ämnar kommissionen att i slutet av 2021 meddela om det finns behov av att förbättra regelverket vad gäller upplysningar från kreditvärderingsinstitut om frågor som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.
Åtgärd 7: Klargöra institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter	Den 24 juli 2018 begärde kommissionen att de europeiska tillsynsmyndigheterna skulle utfärda tekniska råd om potentiella ändringar av delegerade akter för att ta hänsyn till hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer i förfaranden, organisation, produktöversikt och ledning för vissa finansiella enheter (däribland kapitalförvaltare och institutionella investerare, försäkringsbolag och investerings- och försäkringsrådgivare). De europeiska tillsynsmyndigheterna offentliggjorde sin slutrapport om tekniska råd till kommissionen den 30 april 2019. De delegerade akterna om integrering av hållbarhetsrisker antogs av kommissionen den 21 april 2021.
Åtgärd 8: Göra hållbarhetsaspekter till en integrerad del av tillsynskraven	Efter en ändring i kapitalkravsförordningen som gjordes 2019 ska EBA senast i juni 2025 bedöma risknivån för tillgångar eller verksamheter som är exponerade för sociala och/eller miljömässiga risker (fysiska risker och omställningsrisker). Medlagstiftarna gav även EBA i uppdrag att fram till juni 2021 bedöma möjligheten att låta risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning ingå i den översyn och utvärdering som utförs av tillsynsmyndigheten. Vad gäller försäkringsbranschen tog kommissionen emot tekniska råd från Eiopa om att låta hållbarhetsrisker ingå i tillsynen av försäkringsbolag, vilka låg till grund för delegerade akter eller ”nivå 2-åtgärder” som antogs i april 2021. I september 2019 avgav Eiopa också ett bredare yttrande om hållbarhet inom ramen för Solvens II. Kommissionen genomför just nu en översyn av nivå 1-åtgärder som ska bli klar under 2021 och kommer i samband med det att ta hänsyn till Eiopas yttrande från 2019. Hållbarhetsriskerna inom bank-, försäkrings-, kapitalförvaltnings- och pensionssektorn togs upp i det offentliga samrådet 2020 om den förnyade strategin för hållbar finansiering.
Åtgärd 9: Skärpa kraven på att företag ska informera om hållbarhet	År 2018 inrättade Efrag (Financial Reporting Advisory Group), på uppmaning av kommissionen, European Corporate Reporting Lab. År 2019 offentliggjorde kommissionen riktlinjer om rapportering av klimatrelaterad information, som byggde på underlag från den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering. Slutsatserna från kontrollen av ändamålsenligheten visar att direktivet om icke-finansiell rapportering inte i tillräcklig utsträckning uppfyller behovet av information inom olika grupper av berörda aktörer, framför allt investerare och organisationer i det civila samhället. Investerare behöver få bättre förståelse för hållbarhetsrisker. En del av dem söker finansiella produkter som aktivt motverkar sociala problem och miljöproblem, och de behöver därför också information om effekter. Organisationer i civilsamhället behöver utkräva ansvar av företag för deras effekter och behöver därför tillgång till sådan information. År 2020 gav European Lab ut sin första rapport om hur den klimatrelaterade rapporteringen kan förbättras. Kommissionen har gett European Lab i uppdrag att utföra förberedande arbete inför eventuella EU-standarder för icke-finansiell rapportering. I april 2021 offentliggjorde kommissionen ett förslag till direktiv om företagens hållbarhetsrapportering, som ändrar direktivet om icke-finansiell rapportering, med stöd i ett arbetsdokument om kontroll av ändamålsenligheten i EU:s regelverk för offentlig rapportering från företag. Kommissionens rapport om effekterna av IFRS 9 på långsiktiga investeringar, som är planerad i handlingsplanen har ännu inte sammanställts. Kommissionen anser att en sådan analys inte längre är aktuell eftersom reglerna för hur försäkringsbolag hanterar finansiella tillgångar i bokföringen har ändrats. År 2019 antog Europaparlamentet och rådet förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn. Medlagstiftarna uppmanade de europeiska tillsynsmyndigheterna att fram till december 2020 ta fram förslag till standarder för information och nyckeltal avseende miljön. I februari 2021 offentliggjorde de europeiska tillsynsmyndigheterna sitt förslag till tekniska standarder för tillsyn om vad upplysningarna enligt förordningen om hållbarhetsupplysning ska innehålla och med vilka metoder dessa upplysningar ska ges, som, efter godkännande från kommissionen, skulle börja gälla från och med mitten av mars 2021. Fram till december 2021 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna även ha tagit fram förslag till standarder för upplysningar om negativa konsekvenser vad gäller sociala frågor, mänskliga rättigheter och bekämpning av korruption och mutor. Först därefter kommer kommissionen att anta dessa regler i delegerade akter och genomförandeakter. Den 6 juli 2021 antog kommissionen en delegerad akt om komplettering av artikel 8 i taxonomiförordningen som specificerar innehåll, metod och presentation när det gäller upplysningar som ska lämnas av finansiella och icke-finansiella företag.
Åtgärd 10: Främja hållbar bolagsstyrning och minska de negativa verkningarna av kortsiktighet på kapitalmarknaderna	På uppmaning från kommissionen offentliggjorde tre europeiska tillsynsmyndigheter 2019 rapporter om problemet med kortsiktighet i företagens beslut. Esma föreslår strängare regler mot otillbörlig kortsiktighet på värdepappersmarknaderna, EBA uppmanar bankerna att tänka långsiktigt i sina strategier och i sin verksamhet och Eiopa rapporterar om att finansmarknaderna potentiellt har utsatt företag för ett orimligt tryck att agera kortsiktigt. År 2020 offentliggjorde kommissionen studien om krav på tillbörlig aktsamhet i hela leveranskedjan, där det hävdas att nya krav behöver införas, samt en studie om styrelsens skyldigheter och hållbar bolagsstyrning, där man kommer fram till att orsaken till företagens kortsiktighet i viss utsträckning står att finna i gällande regelverk och marknadspraxis. Kommissionen tillkännagav 2020 att man 2021 skulle lägga fram ett nytt initiativ om hållbar bolagsstyrning för att få företagen att ta hänsyn till faktorer avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning i sina strategier.

Källa: Revisionsrätten.

Bilaga IV – Tidslinje för EU-taxonomin

Källa: Revisionsrätten.

Bilaga V – De nationella energi- och klimatplanerna: Medlemsstaternas beräknade och beskrivna investeringsbehov

Medlemsstater	Beskrivning av investeringsbehov	Belopp
Österrike	Beräknade sammanlagda investeringsvolymer för de fyra dimensionerna i energiunionen fram till 2030. I planen finns ingen allmän bedömning av finansieringskällorna för de investeringar som behövs.	166–173 miljarder euro
Belgien	Investeringsbehov inom sex områden (digital omställning, cybersäkerhet, utbildning, hälso- och sjukvård, energi och transporter) anges. Ingen koppling mellan behovsuppskattningarna och de angivna åtgärderna i den slutgiltiga planen.	144–155 miljarder euro
Bulgarien	Sammanlagt investeringsbehov för 2021–2030. Information om följande fattas: typen av kostnader och beräkningsmetod, uppdelning av kostnaderna i dimensioner, den underliggande logiken i modellerna och antagandena samt andelen av investeringsbehoven som ska täckas av respektive finansieringskälla.	42,7 miljarder euro
Kroatien	Beräkning av sammanlagda investeringar 2021–2030, ofullständig analys av investeringskostnader och investeringskällor	19 miljarder euro (141 miljarder kroatiska kuna)
Cypern	Beräknad sammanlagd kostnad för de investeringar som behövs (inklusive EU-medel, statliga medel och privat finansiering)	1,4 miljarder euro
	Finansiering som enligt beräkning behövs (inklusive EU-medel och statliga medel)	0,7 miljarder euro
Tjeckien	Beräknade sammanlagda investeringar, ingen allmän översikt över investeringsbehov och finansiering, ingen information om marknadsrisker.	0,038–0,19 miljarder euro (1–5 miljarder tjeckiska kronor)
Danmark	Ackumulerade flöden av offentliga och privata investeringar som initierats genom energiöverenskommelsen (hushåll, industri, el, gas och fjärrvärme)	13–24 miljarder euro (100–180 miljarder danska kronor)
Estland	Finansiering från den offentliga sektorn som behövs under 2021–2030 för att genomföra åtgärderna i energisektorn	226 miljoner euro/år
Finland	Planen innehåller beräknade investeringsbehov i följande sektorer: järnvägsinfrastruktur, framställning av biobränslen, förnybar energi och en ungefärlig uppskattning av efterfrågan för elnätet. Inte alla beräknade investeringar som behövs för 2020–2030 finns med i planen. Det finns inte några fullständiga uppgifter i planen om källorna till de investeringar som behövs för att målet ska uppnås.	11 miljarder euro
Frankrike	Sammanlagda kostnader (byggnader, transport, energi och elnät)	2019–2023: 46 miljarder euro/år 2024–2028: 64 miljarder euro/år 2029–2033: 85 miljarder euro/år
Tyskland	Ytterligare investeringar i klimatåtgärdsprogrammet som en följd av planerade omställningsåtgärder 2021–2030 (i slutförbrukarsektorerna är siffran 184 miljarder euro för samma period). Det finns inga beräkningar i planen om investeringsbehov inom andra områden än energi, såsom jordbruket och industrin.	95,2 miljarder euro
Grekland	Beräkningar av investeringar inom de viktigaste områdena i planen för 2020–2030. Det finns ingen analys av differensen mellan investeringsbehoven och tillgängliga finansieringskällor.	43,8 miljarder euro
Ungern	Den extra, helt diskonterade, systemkostnaden för den analyserade perioden 2016–2040 i ett scenario ”med ytterligare åtgärder”	57 miljarder euro/20 401 miljarder ungerska forinter (i medeltal 1,64 miljarder euro/582,9 miljarder ungerska forinter per år)
Irland	I den nationella utvecklingsplanen för 2018–2027 beskrivs tioårsperiodens investeringsprioriteringar för klimatåtgärder. I den nationella energi- och klimatplanen finns ingen bedömning av de sammanlagda investeringar som behövs för att uppnå målen och ambitionerna i scenariot ”med ytterligare åtgärder”. Dock nämns behovet av privata investeringar.	21,8 miljarder euro
Italien	Sammanlagda ytterligare investeringar som behövs för det nationella energisystemet mellan 2017 och 2030	180 miljarder euro
Lettland	Investeringar som behövs för att nå energimålen för 2030	8,2 miljarder euro
Litauen	Finansieringsbehov för planerade åtgärder 2021–2030 (energieffektivitet, transporter, jord- och skogsbruk, industri, avfallshantering, åtgärder för minskning av växthusgasutsläppen, anpassning till klimatförändringar)	Sammanlagt finansieringsbehov: 14 miljarder euro Behov av offentliga medel: 9,8 miljarder euro
Luxemburg	Investeringar i energieffektivitet och förnybar energi (för olika scenarier) fram till 2040. Planen innehåller inga andra åtgärder för att minska växthusgasutsläpp, som investeringar i kollektivtrafik. Finansieringskällor är inte konsekvent kopplade till de politiska målen. Ingen åtskillnad görs mellan privata och offentliga finansieringskällor. Det går därför inte att kvantifiera hur åtgärderna i planen direkt kommer att påverka på de offentliga finanserna.	7,95 miljarder euro
Malta	Den sammanlagda odiskonterade kostnaden för staten 2018–2030 (investeringskostnader uppdelade efter sektor, teknik, årliga investeringar i hushåll). Den slutliga planen innehåller en uppdelning av finansieringskällorna, men den är inte tillräckligt detaljerad. Statsbudgeten antas vara källan till det mesta av finansieringen, eventuellt med EU-bidrag om det behövs, utan någon ytterligare information om hur stor andel av investeringsbehoven som kan tänkas tillgodoses genom finansieringsprogram på EU-nivå.	1,66 miljarder euro
Nederländerna	Sammanlagda investeringar 2019–2030 (samlad beräkning för bebyggelse, nybyggen, befintliga kommersiella byggnader, befintliga bostäder, transporter, förnybara bränslen, främjande av elfordon, godstransporter, jordbruk och markanvändning, industri, elproduktion med mera)	56–75 miljarder euro
Polen	Investeringsbehov 2021–2030	runt 195 miljarder euro
Portugal	Beräknade sammanlagda och ytterligare investeringar för koldioxidneutralitet i energisektorn 2016–2030 (el, transporter, byggbranschen, övrigt). Det finns ingen förklaring i planen om vilken metod som har använts för att komma fram till de här beräkningsresultaten. Ingen information om källor från regionala budgetar.	Ytterligare: 10,8–14,7 miljarder euro Sammanlagt: 407–431 miljarder euro
Rumänien	Sammanlagt investeringsvärde 2021–2030 (energiefterfrågan, elnät, kraftverk, ångpannor). Planen innehåller en ofullständig bedömning av investeringsbehov och utgifter, finansieringskällor och annan relevant information.	Runt 150 miljarder euro
Slovakien	Sammanlagda investeringskostnader för att nå målen för förnybara energikällor. De konstaterade investeringsbehoven paras inte helt och hållet ihop med potentiella finansieringskällor.	4,3 miljarder euro
	Renovering av offentliga byggnader: sammanlagd beräknad finansiering för åtgärder inom offentlig sektor 2021–2030	1,24 miljarder euro
	Investeringskostnader för utfasning av koldioxid i elproduktionen	0,18 miljarder euro/år
	Investeringskostnader för utfasning av koldioxid i värmeproduktionen	0,25 miljarder euro/år
Slovenien	Översikt över de sammanlagda investeringsbehoven 2021–2030. Planen innehåller ingen fullständig översikt över de kvantifierade finansieringskällorna för de olika investeringsområdena. Hur de olika finansieringskällorna kompletterar varandra analyseras inte heller. Det finns ingen bedömning av investeringskällorna på regional nivå.	22 miljarder euro
Spanien	De sammanlagda investeringar som behövs för att nå målen i den integrerade nationella energi- och klimatplanen för 2021–2030 (besparingar och effektivitet, förnybar energi, nät och elektrifiering och andra åtgärder)	241 miljarder euro
Sverige	Förutom när det gäller elproduktionskapaciteten och eldistributionsinfrastrukturen innehåller planen ingen bedömning av investeringsbehoven eller vilka finansieringskällor som ska användas för att Sveriges klimat- och energimål ska uppnås.	14,5 miljarder euro (150 miljarder svenska kronor)

Källa: Revisionsrätten.

Bilaga VI – Kommissionens nya strategi för finansiering av omställningen till en hållbar ekonomi

I juli 2021 offentliggjorde kommissionen sin Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi, som sedan kom att kallas ”den förnyade strategin för hållbar finansiering” från 2021. I detta dokument konstaterar kommissionen att det krävs mer arbete för att genomföra handlingsplanen från 2018 och bekräftar sitt åtagande att slutföra den. Kommissionen anser att det nya strategiska dokumentet för att främja hållbar finansiering behövs eftersom det globala sammanhanget har förändrats och uppfattningen av vad som krävs för att uppfylla hållbarhetsmålen har utvecklats.

I den förnyade strategin för hållbar finansiering fastställs följande fyra huvudområden där det behövs ytterligare åtgärder:

Inom dessa fyra prioriteringar planerar kommissionen följande mer detaljerade åtgärder för att konsolidera och slutföra ramen för hållbar finansiering:

1.  Hjälpa till att finansiera ekonomiska aktörers omställningsinsatser (åtgärd 1)

1. Erkänna omställningsåtgärder på väg mot hållbarhet
2. Inkludera ytterligare hållbara verksamheter, som ännu inte omfattas av den delegerade akten, i EU-taxonomin
3. Utöka ramen för standarder och märkningar för hållbar finansiering

2.  Förbättra tillgången till hållbar finansiering för enskilda personer och mindre företag (åtgärd 2)

1. Ge enskilda investerare samt små och medelstora företag tillgång till hållbara finansieringsmöjligheter
2. Stimulera de möjligheter som digital teknik innebär för hållbar finansiering
3. Erbjuda ökat försäkringsskydd mot klimat- och miljörisker
4. Stödja trovärdiga sociala investeringar
5. Ökad riskdelning mellan offentliga och privata investerare, användning av verktyg för grön budgetering i medlemsstaterna och stärkt integrering av klimat och biologisk mångfald i EU-budgeten

3.  Se till att den finansiella sektorn bidrar till att uppnå målen i den gröna given (åtgärd 3, åtgärd 4 och åtgärd 5)

1. Förbättra den ekonomiska och finansiella resiliensen mot hållbarhetsrisker (finansiell rapportering och redovisning, kreditvärderingar, bankers och försäkringsbolags hantering av hållbarhetsrisker samt finansiell stabilitet)
2. Öka den finansiella sektorns bidrag till omställningsinsatserna (i. finansinstitutens upplysningar, investerarnas skyldigheter som förvaltare, jämförbarheten i forskning om och klassificeringar av faktorer som rör miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, ii. övervakning av riskerna för grönmålning samt mätning av kapitalbehov och kapitalflöden)

4.  Främja internationellt samförstånd om hållbar finansiering (åtgärd 6)

1. Delta i internationella forum
2. Utnyttja den internationella plattformen för en hållbar finansmarknad
3. Stöd till låg- och medelinkomstländer

Det framtida genomförandet av följande åtgärder i den förnyade strategin för hållbar finansiering från 2021 kan komma att åtgärda vissa av iakttagelserna och rekommendationerna i den här särskilda rapporten:

Iakttagelser och rekommendationer i denna särskilda rapport	Kommissionens åtgärder i den förnyade strategin för hållbar finansiering från 2021
Slutförande av åtgärderna i handlingsplanen	1 c: Kommissionen kommer att införa tekniska granskningskriterier för hållbara verksamheter som ännu inte omfattas i den första delegerade akten om en EU-taxonomi på klimatområdet.
	1 d: Kommissionen kommer att anta ytterligare en delegerad akt om taxonomi som ska omfatta de övriga fyra miljömålen.
	3 a: Kommissionen kommer att arbeta för att ta fram standarder för finansiell rapportering som speglar standarderna för hållbarhetsriskerna på ett lämpligt sätt och kommer att uppmana till redovisning av naturkapital.
	3 b: Kommissionen kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att relevanta ESG-risker systematiskt tas upp i kreditbetyg och kreditutsikter på ett transparent sätt.
	3 c: Kommissionen kommer att föreslå ändringar av kapitalkravsförordningen för att säkerställa att ESG-faktorer kontinuerligt tas med i bankers riskhanteringssystem.
	3 d: Kommissionen kommer att föreslå ändringar i den kommande översynen av Solvens II (2021) för att kontinuerligt integrera hållbarhetsrisker i stabilitetsregelverket för försäkringsgivare.
	4 c: Kommissionen kommer att vidta åtgärder för att förbättra tillgängligheten till, riktigheten av och öppenheten för ESG-marknadsundersökningar och ESG-betyg.
Klargörande av förfaranden för regelefterlevnadskontroll och revision	5 a: Kommissionen kommer att göra det möjligt för tillsynsmyndigheter att motarbeta grönmålning – övervaka riskerna för grönmålning samt bedöma och granska den verktygslåda för tillsyn och verkställande som för närvarande finns tillgänglig för tillsynsmyndigheterna, för att säkerställa att tillsynsbefogenheterna, kapaciteten och skyldigheterna är lämpliga, med stöd av de europeiska tillsynsmyndigheterna.
Se till att det finns hållbara projekt som kan bli aktuella för finansiering	2 a: Kommissionen kommer att sträva efter att göra det möjligt för icke-professionella investerare och små och medelstora företag att få tillgång till hållbara finansieringsmöjligheter – Invest EU-programmet kommer att tillhandahålla riskbegränsande mekanismer medan pelaren för små och medelstora företag inom ramen för programmet för den inre marknaden kommer att tillhandahålla rådgivningstjänster för små och medelstora företag genom Enterprise Europe Network och det gemensamma klusterinitiativet.
	2 e: Kommissionen kommer att utarbeta mekanismer för grön budgetering och riskdelning – InvestEU-programmet kommer att ge EIB-gruppen, nationella stödbanker och andra finansinstitut risktagningskapacitet och stöd till relaterade rådgivningsinitiativ.
Tillämpning av principen om att inte orsaka betydande skada och kriterierna i EU-taxonomin konsekvent över hela EU-budgeten	2 e: Kommissionen kommer att utarbeta mekanismer för grön budgetering och riskdelning – Kommissionen är fast beslutad att ta fram uppdaterade och förstärkta spårningsmetoder för såväl klimatet som den biologiska mångfalden. Dessa spårningsmetoder kommer att vara viktiga för att övervaka att utgifterna för klimatet och den biologiska mångfalden inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2021–2027 är i linje med EU:s ambitionsnivå.
Övervakning och rapportering om handlingsplanen och den framtida strategin för hållbar finansiering	5 b: Kommissionen kommer att utarbeta en robust övervakningsram för att mäta de framsteg som görs av EU:s finansiella system.
	5 c: Kommissionen kommer att förbättra myndigheternas samarbete för att arbeta mot en gemensam strategi för att övervaka en ordnad övergång och övervaka anpassningen av EU:s finansiella system till målen i den gröna given.

Källa: Revisionsrätten.

Akronymer och förkortningar

ECB: Europeiska centralbanken.

Efrag: European Financial Reporting Advisory Group.

Efsi: Europeiska fonden för strategiska investeringar.

EIB: Europeiska investeringsbanken.

ESG: ESG står för environmental, social and governance, dvs. miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.

Esma: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

EU: Europeiska unionen.

IFRS: internationella standarder för finansiell rapportering (International Financial Reporting Standards).

JRC: gemensamma forskningscentrumet.

Ordförklaringar

anpassning till klimatförändringarna: att minska olika länders och samhällens sårbarhet inför klimatförändringarna genom att öka deras förmåga att stå emot konsekvenserna av dem.

begränsning av klimatförändringar: att minska eller begränsa utsläppen av växthusgaser på grund av deras effekt på klimatet.

den europeiska gröna given: EU:s tillväxtstrategi som antogs 2019 med syftet att göra EU klimatneutralt senast 2050.

EU-taxonomin: EU:s system för att klassificera i vilken utsträckning ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar.

grönmålning: att utan grund hävda att en produkt är bra för miljön och uppfyller miljöstandarder.

hållbar finansiering: att hänsyn tas även till miljö-, samhälls- och bolagsstyrningsfaktorer vid affärs- och investeringsbeslut i finanssektorn.

hållbar utveckling: ett förhållningssätt till utveckling där hänsyn tas till det som är viktigt på lång sikt, till exempel varaktiga resultat, bevarande av miljö och naturresurser och social och ekonomisk rättvisa.

hållbara investeringar: investeringar i ekonomisk verksamhet som bidrar till miljö- eller samhällsmål, förutsatt att investeringarna inte innebär betydande skada för några av dessa mål och att investeringsobjektet följer god sed vad gäller bolagsstyrningen.

hållbarhetsredovisning: när företag eller organisationer redovisar vilka effekter deras verksamhet har på ekonomi, miljö och samhälle samt hur utsatta de är för hållbarhetsrisker.

hållbarhetsrisker: miljörelaterade, sociala eller styrningsrelaterade händelser eller omständigheter som, om de skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde.

InvestEU: en mekanism för investeringsstöd för att mobilisera privata investeringar i projekt av strategisk betydelse för EU; den ersatte Efsi 2021.

klimatförändringar: förändringar i jordens klimatsystem som resulterar i nya långsiktiga vädermönster.

klimatneutralitet: en situation där människan inte har någon nettopåverkan på miljön.

klimatrisker: eventuella negativa konsekvenser både från klimatförändringarna och från omställningen till ett utsläppssnålt samhälle.

klimatspårning: att övervaka om målen med utgifterna för klimatåtgärder uppnås.

klimatåtgärder: åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser.

kortsiktighet: när företagsledare och finansmarknader tänker kortsiktigt och prioriterar snabb avkastning för aktieägarna i stället för långsiktig tillväxt i företaget.

miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer: ett antal standarder som investerare och andra berörda aktörer använder för att bedöma företags icke-finansiella prestation.

principen om att inte orsaka betydande skada: principen om att ekonomisk verksamhet inte får utgöra ett betydande hot mot miljö- eller samhällsmål.

växthusgaser: gaser i atmosfären, såsom koldioxid eller metan, som absorberar och avger strålning och stänger inne värme så att jordens yta värms upp genom den så kallade växthuseffekten.

Kommissionens och EIB:s svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59378

Slutnoter

¹ FN, Parisavtalet, 2015.

² Kommissionen, EU approach to sustainable development.

³ ECB, Financial Stability Review, maj 2019; rapport från rådet för finansiell stabilitet (FSB) The implications of climate change for financial stability.

⁴ ECB, Shining a light on climate risks: the ECB’s economy-wide climate stress test, 2021.

⁵ Kommissionen, Tillståndet i unionen: Frågor och svar om klimatmålsplanen för 2030, 2020.

⁶ Kommissionen, Investeringsplanen för ett hållbart Europa – Investeringsplanen inom den gröna given, 2020, fotnot på s. 1.

⁷ McKinsey and Company, How the European Union could achieve net-zero emissions at net-zero cost, 2020.

⁸ Kommissionen, Register över kommissionens expertgrupper och liknande organ.

⁹ Kommissionen, High-Level Expert Group on sustainable finance (HLEG).

¹⁰ Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance.

¹¹ EIB och Bruegel, Investment and growth in the time of climate change, 2012.

¹² Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s. 11, s. 88–89.

¹³ OECD, Sustainable and Resilient Finance: Making sense of the environmental pillar in ESG investing, 2020.

¹⁴ Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s. 11.

¹⁵ Kommissionen, konsekvensbedömning som åtföljer förslaget till direktiv om ändrade bestämmelser vad gäller företagens hållbarhetsrapportering, 2021.

¹⁶ IMF, Global Financial Stability Report, oktober 2019, kapitel 6, Sustainable Finance, 2019.

¹⁷ Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s. 9.

¹⁸ Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s. 35.

¹⁹ Kommissionen, Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt, 2018.

²⁰ Kommissionens meddelande, Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi, 2021.

²¹ Åtgärderna 1, 2, 4, 5, 6, 7 och 9.

²² Europeiska revisionsrätten, EU:s utsläppshandelssystem: tilldelningen av gratis utsläppsrätter behöver riktas bättre, 2020.

²³ Kommissionen, Klimat – uppdatering av EU:s utsläppshandelssystem, 2020.

²⁴ Direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG.

²⁵ CERRE, The COVID-19 crisis: a crash test for EU Energy and Climate Policies, 2020.

²⁶ ERCST(2021), The Review of the Market Stability Reserve (MSR), 2021.

²⁷ Det internationella partnerskapet för insatser på koldioxidområdet, EU Emissions Trading System (EU ETS), 2021.

²⁸ Förordning (EU) 2018/842, förordningen om ansvarsfördelning, 2018.

²⁹ EEA, Trends and Projections in Europe 2020, 2020

³⁰ Taxfoundation.org, Carbon Taxes in Europe, 2020.

³¹ ECB, The implications of fiscal measures to address climate change, 2020.

³² Punkt 2.1.1. i COM(2019) 640 final, Den europeiska gröna given.

³³ Kommissionen, Kommissionens arbetsprogram 2021.

³⁴ Euractiv, EU countries have ”no concrete plans’ to phase out fossil fuel subsidies: report, 2019.

³⁵ Bilaga 2 till COM(2020) 950 final, bilaga till 2020 års rapport om tillståndet i energiunionen i enlighet med förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder.

³⁶ Österrike, Belgien, Bulgarien, Tyskland, Danmark, Grekland, Finland, Frankrike, Italien, Litauen, Lettland, Portugal och Spanien.

³⁷ Europaparlamentet, Sustainable finance – EU Taxonomy.

³⁸ Internationella plattformen för en hållbar finansmarknad, Annual Report, oktober 2020.

³⁹ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Taxonomy: Final report of the Technical Expert Group on Sustainable Finance, 2020, s. 26–50.

⁴⁰ ECB, ECB to accept sustainability-linked bonds as collateral, 2020.

⁴¹ Fitch Ratings, ECB’s Green Bonds Buying to Boost Eligible Issuers' Liquidity, 2020.

⁴² Kommissionen, Plattformen för hållbar finansiering.

⁴³ Kommissionen, Plattformen för hållbar finansiering, tekniskt arbete: Undergrupper.

⁴⁴ Kommissionen, Synpunkter som inkommit om: Hållbar finansiering – EU:s klassificeringssystem för gröna investeringar.

⁴⁵ Kommissionens delegerade förordning om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen, 2021.

⁴⁶ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Taxonomy Report: Technical Annex, 2020.

⁴⁷ JRC, Technical assessment of nuclear energy with respect to the ”do no significant harm’ criteria of Regulation (EU) 2020/852 (”Taxonomy Regulation’), 2021.

⁴⁸ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Taxonomy: Final report of the Technical Expert Group on Sustainable Finance, 2020, s. 53.

⁴⁹ Brev från 123 forskare, How will the European Union’s Green Deal protect our future if its definitions of Greenness are not aligned with its own ambition of net zero greenhouse gases by 2050?

⁵⁰ Kommissionen, EU:s klassificeringssystem för gröna investeringar, 2020, bilaga I, s. 112.

⁵¹ Kommissionen, paketet om hållbar finansiering, 2021.

⁵² Taxonomiförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, skäl 59.

⁵³ Kommissionen, delegerad akt om fastställande av EU-taxonomins kriterier för klimatförändringar, 2021.

⁵⁴ Kommissionen, EU Taxonomy Compass.

⁵⁵ Irena, Mobilising Institutional Capital for Renewable Energy, 2020.

⁵⁶ Fjärde AP-Fonden, Årsredovisning 2020, 2021.

⁵⁷ Europaparlamentet, Sustainable finance – EU Taxonomy.

⁵⁸ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Report on EU Green Bond Standard, 2019.

⁵⁹ Kommissionen, Proposal for a standard for European green bonds, 2021.

⁶⁰ Kommissionen, Presentation of the NextGenerationEU – Funding strategy to finance the Recovery Plan for Europe, 2021.

⁶¹ Luxemburgbörsen, A pioneer in green finance, 2021.

⁶² Som klassificerats som gröna av emittenten.

⁶³ Climate Bonds Initiative, Sustainable Debt: Global State of the Market 2020, 2021.

⁶⁴ Kommissionen, Retail financial products och kommissionen och Climate & Company med samarbetspartner, Testing draft EU ecolabel criteria on UCITS equity funds, 2020.

⁶⁵ Kommissionen, Summary Report of the Stakeholder Consultation on the Renewed Sustainable Finance Strategy, 2020.

⁶⁶ Esma, Riktlinjer om vissa aspekter av lämplighetskraven i Mifid II, 2018.

⁶⁷ Kommissionen, Hållbar finansiering – krav på försäkringsbolag och försäkringsmäklare att upplysa sina kunder om sociala och miljömässiga aspekter.

⁶⁸ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Interim Report on Benchmarks, 2019, s. 11.

⁶⁹ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, TEG Final Report on Climate Benchmarks and Benchmarks’ ESG Disclosures, 2019.

⁷⁰ Förordning (EU) 2019/2089 om EU-referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden

⁷¹ Europeiska kommissionen, konsekvensbedömning som åtföljer förslaget till direktiv om ändrade bestämmelser vad gäller företagens hållbarhetsrapportering, 2021.

⁷² Ministère de la transition écologique, Le reporting extra-financier des investisseurs, 2019.

⁷³ Arbetsgruppen för klimatrelaterade finansiella informationskrav (TCFD – Task Force on Climate-related Financial Disclosures), 2020 Status Report, 2020.

⁷⁴ TCFD, Final Report, Recommendations of the Task Force on Climate-related Financial Disclosures, 2017.

⁷⁵ EUT C 209, 20.6.2019, s. 1, Riktlinjer för icke-finansiell rapportering: Tillägg avseende rapportering av klimatrelaterad information.

⁷⁶ Förordning (EU) 2019/2088 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn.

⁷⁷ De europeiska tillsynsmyndigheterna, Final Report on draft Regulatory Technical Standards, 2021.

⁷⁸ Direktiv 2014/95/EU om ändrade bestämmelser vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy.

⁷⁹ Revisionsrätten, Hållbarhetsredovisning – en beskrivning av läget vid EU:s institutioner och byråer, 2019.

⁸⁰ Task Force on Climate-related Financial Disclosures.

⁸¹ Kommissionen, Questions and answers: Corporate Sustainability Reporting Directive proposal, 21 april 2021.

⁸² Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s. 57.

⁸³ https://www.ifrs.org/issued-standards/list-of-standards/ifrs-9-financial-instruments/

⁸⁴ Kommissionen, Fitness Check on the EU framework for public reporting by companies, april 2021.

⁸⁵ EIB-gruppen, Climate and Environmental Sustainability.

⁸⁶ EIB-gruppen, Climate Bank Roadmap 2021–2025, 2020.

⁸⁷ EIF, EIF Operational Plan 2021–2023, s 11.

⁸⁸ EIB, Environmental and Social Standards, 2018.

⁸⁹ EIB, Methodologies for the Assessment of Project GHG Emissions and Emission Variations, 2020.

⁹⁰ EIB, EIB Group Climate Bank Roadmap 2021–2025, bilaga V, 2020.

⁹¹ Revisionsrätten, Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås, 2016.

⁹² EIB, EIB Group Climate Bank Roadmap 2021–2025, 2020, s. xii.

⁹³ Förordning (EU) 2021/523 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017.

⁹⁴ Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s 38.

⁹⁵ EIB, Investment Report 2020–2021: Building a smart and green Europe in the COVID -19 era, 2021.

⁹⁶ Final Report 2018 by the High-Level Expert Group on Sustainable Finance, s. 35.

⁹⁷ Revisionsrätten, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning inrättades för att öka investeringarna i EU men effekten är fortfarande begränsad, bilaga I.

⁹⁸ Förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder.

⁹⁹ COM(2020) 21 final, Investeringsplanen för ett hållbart Europa – Investeringsplanen inom den gröna given.

¹⁰⁰ Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Statement of the EU Technical Expert Group on Sustainable Finance: 5 high-level principles for Recovery & Resilience, 2020, s. 2.

¹⁰¹ Förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens.

¹⁰² EUT C 58, 18.2.2021, s. 1.

¹⁰³ Kommissionen, Technical guidance on sustainability proofing for the InvestEU Fund, 2021.

¹⁰⁴ COM(2018) 372 final , Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden.

¹⁰⁵ C(2021) 1054 final, Kommissionens tillkännagivande: Teknisk vägledning om tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada inom ramen för förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

¹⁰⁶ EUT C 209, 1.9.2020, s. 1, revisionsrättens yttrande 05/2020.

¹⁰⁷ EIB, EIB Energy lending policy, 2019.

¹⁰⁸ Kommissionen, Draft General Budget of the European Union for the financial year 2021 – Statement of revenue and expenditure by section, working document part I:Programme Statements of Operational Expenditure.

¹⁰⁹ Revisionsrätten, Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås, 2016.

¹¹⁰ Revisionsrätten, Spårning av klimatutgifter i EU-budgeten, 2020.

¹¹¹ SWD(2021) 12 final , arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Guidance to Member States: Recovery and Resilience Plans.

¹¹² Tekniska expertgruppen för hållbar finansiering, Taxonomy Report: Technical Annex, Updated methodology & Updated Technical Screening Criteria, 2020, s. 112, s. 126 och s. 140.

¹¹³ Kommissionen, delegerad akt om en EU-taxonomi på klimatområdet, 2021, s. 3–4.

Tidslinje

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=59378

Vi som arbetat med revisionen

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning V EU:s finansiering och förvaltning, där ledamoten Tony Murphy är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Eva Lindström med stöd av Katharina Bryan (kanslichef), Andrzej Robaszewski (kansliekonom), Ralph Otte (förstachef), Martin Puc (uppgiftsansvarig), Tomasz Plebanowicz (biträdande uppgiftsansvarig), James Mcquade, Laura Kaspar, Dana Šmíd Foltýnová, Mircea-Cristian Martinescu och Jan Olšakovský (revisorer), Jesús Nieto Muñoz (illustrationer), Adrian Williams (språkligt stöd) samt Valérie Tempez-Erasmi och Monika Elsner (sekreterare).

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021

PDF	ISBN 978-92-847-6009-1	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/661921	QJ-AB-21-020-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-6603-1	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/165	QJ-AB-21-020-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2021.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal, eller om verk av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs och ersätts det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Figurerna 1, 2, 3, 4 och 6, tabellen i bilaga II och bilaga VI: Ikoner gjorda av Pixel perfect från https://flaticon.com.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte har någon kontroll över dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp:

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.