De nya alternativen för att finansiera landsbygdsutvecklingsprojekt: enklare men inte resultatinriktade

Sammanfattning

Förenklade kostnadsalternativ är en ny metod för att ersätta kostnaderna för vissa landsbygdsutvecklingsåtgärder. Före 2014 baserades ersättningen till projekt inom dessa åtgärder på de kostnader som hade uppkommit.

Att bevilja stöd utifrån ersättning av uppkomna kostnader är svårt och ökar risken för fel. Därför har intresset för att titta på enklare metoder för att beräkna EU:s ekonomiska bidrag till projekt och verksamheter varit stort. Medlemsstaterna kan nu (perioden 2014–2020) välja mellan följande tre nya metoder (kallade förenklade kostnadsalternativ) för att fastställa vilket stöd som ska betalas ut:

• Standardiserade skalor av enhetskostnader.
• Klumpsummor.
• Finansiering till en schablonsats.

I den här rapporten presenteras resultatet av vår revision av förenklade kostnadsalternativ inom landsbygdsutveckling. Vårt huvudsyfte var att bedöma huruvida förenklade kostnadsalternativ leder till förenkling och samtidigt säkerställer sparsamhet och ger bättre resultat. Vi granskade huruvida de förenklade kostnadsalternativen

• förenklar adminstrationen,
• säkerställer sparsamhet,
• används i stor utsträckning och ökar fokus på politiska mål.

Generellt drar vi slutsatsen att användning av förenklade kostnadsalternativ kan leda till förenkling och minska den administrativa bördan för både stödmottagarna och medlemsstaternas myndigheter. De förenklade kostnadsalternativen flyttar fokus från fakturor genom att utbetalningarna baseras på utfall men de ökar inte fokus på resultat.

Vi konstaterade att de förenklade kostnadsalternativen kan hålla kostnaderna för landsbygdsutvecklingsprojekt under kontroll, men bara om de fastställs baserat på en rättvis och kontrollerbar metod. Det faktum att de attesterande organens roll i granskningen av förenklade kostnadsalternativ inte har preciserats medför dock en risk som måste hanteras.

Vi konstaterade även att de nya förenklade kostnadsalternativen fortfarande står för en marginell del av utgifterna för landsbygdsutveckling. Huvudskälen till det är landsbygdsutvecklingsprojektens skiftande karaktär och de investeringar som behövs för att utveckla metoder.

På grundval av dessa resultat lämnar vi följande rekommendationer:

• Kommissionen bör uppdatera sin vägledning om förenklade kostnadsalternativ så att den också omfattar centrala principer för utveckling av metoder.
• Kommissionen bör förtydliga vem som är skyldig att kontrollera metoden och beräkningarna för förenklade kostnadsalternativ.
• För att främja lämplig användning av förenklade kostnadsalternativ bör kommissionen undersöka alternativen när det gäller att ta fram fler valfria, allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativ och uppdatera sina definitioner av nyckelkontroller och kompletterande kontroller för att spegla användningen av förenklade kostnadsalternativ.
• Kommissionen bör mot bakgrund av hittills gjorda erfarenheter undersöka möjligheterna att övergå från ersättning av kostnader som uppstått till ersättning baserad på resultat.

Inledning

EU:s politik för landsbygdsutveckling

Målet för EU:s landsbygdsutvecklingspolitik är att hjälpa EU:s landsbygdsområden att hantera en rad olika ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar. EU:s utgifter för denna politik uppgår till omkring 14 miljarder euro varje år via EU:s budget. Utgifterna för landsbygdsutveckling utgör cirka 25 % av utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Medlemsstaternas medfinansiering motsvarar ytterligare 7 miljarder euro per år.

När det gäller omkring hälften av utgifterna för landsbygdsutveckling från EU:s budget bygger utbetalningarna på odlingsareal eller djurantal. När det gäller återstoden kan stödet ges som fasta belopp eller procentsatser kopplade till genomförd verksamhet eller till de kostnader som uppkommit för stödmottagaren. I ruta 1 beskrivs mekanismerna.

Att bevilja stöd utifrån ersättning av kostnader som uppstått och betalats är svårt och ökar risken för fel. Vi har konstaterat att felen i EU:s utgifter är koncentrerade till sådant stöd⁴. Därför har intresset för att titta på enklare metoder för att beräkna EU:s ekonomiska bidrag till projekt och verksamheter varit stort. Medlemsstaterna kan nu (från och med 2014) välja mellan följande tre sådana metoder⁵ (kallade förenklade kostnadsalternativ) för att fastställa det stöd som ska betalas:

• Standardiserade skalor av enhetskostnader.
• Klumpsummor.
• Finansiering till schablonsats.

Detta innebär i praktiken att hela eller en del av det belopp som ersätts är baserat på (till exempel) standardkostnader som beräknats enligt en på förhand fastställd metod, enheter av projektutfall eller procentsatser som tillämpats på andra kostnader⁶ (se figur 1). Kombinationer av de olika typerna av förenklade kostnadsalternativ är tillåtna.

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av kommissionens vägledning om förenklade kostnadsalternativ.

De förenklade kostnadsalternativ som infördes för perioden 2014–2020 gäller endast de åtgärder som inte får stöd baserat på areal eller djur eller omfattas av fasta betalningsmetoder som anges i förordningarna (se punkt 2). I figur 2 presenteras den planerade finansieringen av landsbygdsutveckling 2014–2020 med uppgifter om den sannolika andelen åtgärder där vissa kostnader eventuellt kommer att betalas baserat på förenklade kostnadsalternativ. Användningen av förenklade kostnadsalternativ för dessa åtgärder är en ny företeelse inom politiken för landsbygdsutveckling, men andra fonder⁷ använde dem redan under perioden 2007–2013.

Obs.: Figuren presenterar uppdelningen i grova drag, eftersom fasta betalningsmetoder fastställs för delar av vissa åtgärder och det inte finns någon fördelning av de budgeterade beloppen på delåtgärdsnivå tillgänglig.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av finansiell information från kommissionen (inhämtad den 20 november 2017).

Enligt gällande regler⁸ ska förenklade kostnadsalternativ fastställas på ett av följande sätt⁹:

• Baserat på en rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod.
• I enlighet med de bestämmelser för förenklade kostnadsalternativ som tillämpas i EU:s program för liknande typer av insatser och stödmottagare.
• I enlighet med en medlemsstats nationella bidragssystem för liknande typer av insatser och stödmottagare.
• Baserat på satser som fastställs i förordningarna.

De förenklade kostnadsalternativen är inte obligatoriska, medlemsstaterna kan fritt välja om de vill använda dem eller inte.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Vår revision omfattade utformningen och de första tre årens (2015–2017) utbetalningar av landsbygdsutvecklingsstöd genom förenklade kostnadsalternativ. De åtgärder som berörs anges i bilaga I.

Vårt huvudsyfte var att bedöma huruvida förenklade kostnadsalternativ leder till förenkling och samtidigt säkerställer sparsamhet i budgeten och ger bättre resultat. För att besvara den övergripande revisionsfrågan undersökte vi om förenklade kostnadsalternativ

• förenklar adminstrationen,
• säkerställer sparsamhet,
• används i stor utsträckning och ökar fokus på politiska mål.

För att få en översikt över användningen av förenklade kostnadsalternativ gick vi igenom de 118 landsbygdsprogrammen och valde ut 20¹⁰ för en skrivbordsgranskning¹¹. Vi valde ut följande sex landsbygdsprogram för ett revisionsbesök: Flandern (Belgien), Danmark, Sachsen (Tyskland), Kanarieöarna (Spanien), Languedoc-Roussillon (Frankrike) och Sverige. Under våra revisionsbesök jämförde vi medlemsstaternas förfaranden och vägledning till stödmottagare före och efter införandet av förenklade kostnadsalternativ. Vi jämförde också projekthandlingar, och i två medlemsstater¹² besökte vi slutliga stödmottagare.

För att förstå de tillämpliga reglerna och kommissionens roll gick vi igenom den rättsliga ramen, kommissionens vägledning till medlemsstaterna och kommissionens interna förfaranden och checklistor. Vi genomförde intervjuer vid kommissionen, gick igenom korrespondens med medlemsstaterna och deltog i evenemang där kommissionen informerade medlemsstaterna om förenklade kostnadsalternativ.

Användningen av förenklade kostnadsalternativ har förenklat administrationen

De gör det enklare för stödmottagare att lämna in betalningsansökningar

Att få stöd för landsbygdsutvecklingsprojekt är en process i två steg. De sökande lämnar först in ansökningar om stöd till de berörda myndigheterna som kontrollerar och godkänner projekt utifrån stöd- och urvalskriterier. När projektet har avslutats lämnar stödmottagarna in betalningsansökningar som det utbetalande organet kontrollerar före utbetalning. Denna process illustreras i figur 3.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

De sökande måste tillhandahålla åtskilliga dokument när de ansöker om stöd. Om EU ska ersätta en del av de stödberättigande kostnaderna måste de ofta tillhandahålla offerter för att visa att de förväntade kostnaderna är rimliga och därefter lämna in fakturor och betalningsbevis tillsammans med sina betalningsansökningar. I ett projekt under perioden 2007–2013 som vi granskade i Sverige, där en stödmottagare byggde ett kostall, omfattade de två betalningsansökningarna 134 fakturor och betalningsbevis. Detta krav gäller indirekta kostnader (se ruta 2).

Vi granskade ansökningar om stöd och betalningsansökningar för projekt för perioden 2014–2020 där förenklade kostnadsalternativ använts och jämförde dem med projekt från perioden 2007–2013 (när förenklade kostnadsalternativ inte användes) för att bedöma huruvida ansökningsförfarandena blev enklare. I alla de sex besökta medlemsstaterna konstaterade vi att stödmottagare i projekt där förenklade kostnadsalternativ användes inte behövde lämna in offerter tillsammans med sina stödansökningar och inte heller fakturor eller betalningsbevis tillsammans med sina betalningsansökningar. I tabell 1 finns exempel på styrkande handlingar som bifogades stödansökningar och betalningsansökningar 2007–2013 (ersättning baserad på kostnader som uppkommit) och 2014–2020 (ersättning baserad på förenklade kostnadsalternativ).

Obs.: I tabellen ingår endast de styrkande handlingar som påverkas av att förenklade kostnadsalternativ används.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av dokumentation från medlemsstaten.

Såsom framgår av tabell 1 innebär användning av förenklade kostnadsalternativ ofta att stödmottagare inte behöver lämna in lika många dokument. I ruta 3 ger vi ett exempel.

Ruta 3

Schablonsats för lönekostnadspåslag i Sverige

Jordbruksverket tog tillsammans med svenska ESF-rådet och Tillväxtverket fram en gemensam sats för lönekostnadspåslag. I Sverige inbegriper merparten av projekten löner och därmed också lönekostnadspåslag. Kostnaderna varierar beroende på typen av kontrakt och ålder och kan inbegripa fakturor från flera organisationer, och i regel komplexa beräkningar. Tidigare ansökte många små stödmottagare inte om ersättning för dessa kostnader eftersom de ansåg att det var för besvärligt.

Fotot visar de dokument som en stödmottagare lämnade in för en enda betalningsansökan under perioden 2007–2013 när lönekostnadspåslagen inte betalades baserat på en schablonsats.

Myndigheterna ställs inför en ökad arbetsbörda eller ökade kostnader när de ska ta fram en metod

Om förvaltningsmyndigheterna använder förenklade kostnadsalternativ måste de¹³ ta fram en metod och beräkna stödnivåer (se punkt 45 för en översikt över de organ som är inblandade på medlemsstatsnivå). Detta är extraarbete som inte behövs när bidrag betalas baserat på kostnader som uppkommit. För att bedöma huruvida den tid eller de kostnader som läggs på att ta fram metoden och beräkningarna står i proportion till de tidsbesparingar som görs för hela perioden intervjuade vi myndigheter i de besökta medlemsstaterna och granskade deras dokumentation av metoden och beräkningarna. Ruta 4 innehåller ett exempel på hur mycket arbete som krävdes för att utveckla en metod.

Under skrivbordsgranskningen frågade vi de myndigheter som ansvarade för de 20 utvalda landsbygdsprogrammen vilka de viktigaste skälen var till att de inte hade använt förenklade kostnadsalternativ i större utsträckning. Den vanligaste förklaringen var det stora antalet olika projekt och stödmottagare. Sex¹⁴ av de 20 myndigheterna nämnde den administrativa bördan och den tid det tog att utforma metoder.

Tre av de sex besökta förvaltningsmyndigheterna hade valt att lägga ut uppgiften på entreprenad för åtminstone vissa av sina förenklade kostnadsalternativ, eftersom de inte själva hade de resurser eller den sakkunskap som krävdes: Danmark, Languedoc-Roussillon och Sverige. Trots den ytterligare arbetsbördan eller kostnaden för att ta fram förenklade kostnadsalternativ ansåg förvaltningsmyndigheterna i de besökta medlemsstaterna att det var värt att investera i utveckling av metoden för förenklade kostnadsalternativ med tanke på (den förväntade) förenklingen och tidsbesparingen administrativt sett och för stödmottagarna under genomförandet.

Lagstiftaren kan i förordningarna ta med satser och belopp som ska användas som förenklade kostnadsalternativ. Förenklade kostnadsalternativ som är klara att användas av medlemsstaternas myndigheter utan att de behöver ta fram en metod eller göra beräkningar kallas för allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativ. Se ruta 5 för exempel på allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativ som för närvarande finns tillgängliga när det gäller landsbygdsutvecklingsstöd¹⁵.

Vad beträffar de allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativ som anges i förordningen, till exempel schablonersättning för indirekta kostnader, behöver förvaltningsmyndigheterna inte motivera den procentsats som används. Detta är särskilt fördelaktigt för medlemsstaternas myndigheter eftersom de inte behöver ta fram en metod och samtidigt kan dra nytta av ett förenklat ansöknings- och utbetalningsförfarande.

Myndigheterna sparar tid under de administrativa kontrollerna

Personal vid de berörda myndigheterna måste göra administrativa kontroller av ansökningar om stöd och betalning. Vi undersökte hur kontrollerna förändras när utbetalningar görs med förenklade kostnadsalternativ genom att granska tillämplig lagstiftning¹⁶ och medlemsstaternas förfaranden och kontroller av projekt där utbetalningarna gjordes med respektive utan förenklade kostnadsalternativ. I tabell 2 ges exempel på detta.

Obs.: Tabellen innehåller endast de administrativa kontroller som berörs av att förenklade kostnadsalternativ används.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

Personalen vid de utbetalande organen i de sex besökta medlemsstaterna berättade för oss att kontrollen av kostnadernas rimlighet¹⁷ brukade vara tidskrävande, särskilt i de fall där förtydliganden behövdes eller offerterna inte höll tillräcklig kvalitet. Om utbetalningarna är baserade på förenklade kostnadsalternativ sparar de utbetalande organen tid när betalningsansökan ska behandlas eftersom de då inte kontrollerar fakturor eller betalningsbevis.

Innan utbetalningar görs kontrollerar personalen vid det utbetalande organet att stödvillkoren är uppfyllda. De jämför den avslutade insatsen med den insats som stödet beviljades för och gör vanligtvis också ett besök på plats för att kontrollera att insatsen faktiskt har avslutats¹⁸. Dessa kontroller görs också när förenklade kostnadsalternativ används.

När det gäller utbetalningar baserade på enhetskostnader måste personalen vid de utbetalande organen kontrollera kvantiteter. Medlemsstaterna kan själva besluta hur detta ska kontrolleras. Många av dem besöker stödmottagare för att kontrollera kvantiteter och förvissa sig om att den avslutade insatsen överensstämmer med stödbeslutet. När det gäller insatser som inte besöks måste medlemsstaterna hitta andra sätt att kontrollera kvantiteterna och att insatsen faktiskt har genomförts. Det utbetalande organet på Kanarieöarna använder till exempel register över jordbruksfordon för att kontrollera ägandeförhållanden, och Danmark använder satellitbilder för att kontrollera förekomsten av anläggningar för lagring av stallgödsel.

När schablonsatser används beräknas de stödberättigande kostnaderna som en andel av övriga kategorier av stödberättigande kostnader. I alla de sex¹⁹ landsbygdsprogram som vi valde ut för ett revisionsbesök används schablonsatser för indirekta kostnader, och medlemsstaternas myndigheter angav det som ett bra exempel på förenkling. Ett exempel ges i ruta 6.

Ruta 6

Exempel på dokumentation för indirekta kostnader

I Flandern jämförde vi betalningsansökningar, inklusive styrkande handlingar, från före och efter införandet av schablonsatsen. Vad beträffar de förstnämnda fann vi en enda post på 12 euro som styrktes med nio dokument.

När schablonsatser används behöver stödmottagarna inte lämna in sådana dokument, och myndigheterna i medlemsstaterna behöver inte kontrollera dem.

Myndigheterna i Sachsen berättade att den tid det tar att kontrollera betalningsansökningar har minskat med minst 50 % tack vare de färre kontrollerna av indirekta kostnader. Under den föregående perioden tog det åtminstone tio minuter att kontrollera varje faktura i samband med kontrollerna av indirekta kostnader. Om en stödmottagare begärde ersättning för hyreskostnader under ett år var handläggaren tvungen att kontrollera 12 fakturor och betalningsbevis, vilket brukade ta cirka två timmar. Nu behöver handläggaren bara kontrollera att beräkningen av de 15 % indirekta kostnaderna är korrekt och att inga indirekta kostnader ingår på listan över fakturor som redovisas för direkta kostnader, vilket tar mellan 10 och 15 minuter.

De svenska myndigheterna uppskattade att kontrollen av indirekta kostnader som byggde på faktiska kostnader tog 3–5 timmar per betalningsansökan, jämfört med 50 minuter när en schablonsats användes.

Granskningen visar att användning av förenklade kostnadsalternativ kan leda till förenkling och tidsbesparingar, framför allt för stödmottagarna men också för de berörda myndigheterna. De investeringar i förväg som förvaltningsmyndigheten behöver göra för att ta fram en metod för förenklade kostnadsalternativ måste dock stå i proportion till de förväntade tidsbesparingar som användningen av förenklade kostnadsalternativ innebär för myndigheterna och stödmottagarna. Det är ett av skälen till den begränsade användningen av förenklade kostnadsalternativ inom politiken för landsbygdsutveckling, såsom diskuteras nedan i punkterna 48–50 och 55–56.

Bra användning av förenklade kostnadsalternativ kan hjälpa till att hålla nere kostnaderna för landsbygdsutvecklingsprojekt

När det gäller projekt som finansieras baserat på ersättning av kostnader som uppkommit ska de nationella myndigheterna i samband med godkännandet kontrollera huruvida de förväntade kostnaderna är rimliga. Brister i dessa kontroller har påtalats i rapporter från både GD Jordbruk och landsbygdsutveckling och revisionsrätten (se ruta 7).

När förenklade kostnadsalternativ används anser man att dessa kontroller kan ersättas genom att en tillförlitlig metod tas fram. Ändamålsenlig användning av förenklade kostnadsalternativ kan hålla kostnaderna för landsbygdsutvecklingsprojekt under kontroll. För att uppnå det måste de förenklade kostnadsalternativen fastställas på rätt nivå, baseras på en tillförlitlig metod, ses över regelbundet och uppdateras vid behov. Fel i beräkningarna innebär att alla projekt som använder satserna drabbas av samma fel.

Vi fanns goda exempel på metoder och beräkningar

Vi granskade de metoder som de besökta medlemsstaterna har utvecklat. Vi konstaterade att merparten av de åtgärder som får stöd från Ejflu under perioden 2014–2020 liknar dem som fick stöd 2007–2013²³. Många medlemsstater har därför tillgång till historiska uppgifter om faktiska kostnader som uppkommit och betalats för insatser under den föregående perioden. Ett exempel på enhetskostnader baserade på historiska uppgifter finns i ruta 8.

Medlemsstater som använder förenklade kostnadsalternativ har i regel inte de resurser som krävs för att kunna fortsätta övervaka de faktiska kostnaderna. Det beror på att de utbetalande organen slutar att samla information om verkliga kostnader när de går över till utbetalningar baserade på förenklade kostnadsalternativ. Därför är det inte säkert att de har relevanta uppgifter tillgängliga för att kunna uppdatera sina beräkningar. På grund av detta hade myndigheterna i Sachsen i Tyskland låtit konsulter ta fram nya metoder baserade på externa experters uppgifter för att uppdatera sina förenklade kostnadsalternativ när historiska uppgifter inte längre fanns tillgängliga.

I vissa fall fanns de underliggande uppgifterna inte tillgängliga

För att man ska kunna bedöma om en metod är rättvis måste den gå att kontrollera. Revisorerna behöver få tillgång till de uppgifter som ligger till grund för beräkningen av förenklade kostnadsalternativ så länge som dessa alternativ används²⁴. Vi valde ut enskilda delar av beräkningarna och spårade dem tillbaka till källuppgifterna för att kontrollera om de gick att kontrollera.

Den metod som beskrivs i ruta 8 (se punkt 31) är ett exempel på när vi enkelt kunde spåra de utvalda posterna tillbaka till de underliggande uppgifterna. Vi hade dock problem med kontrollerbarheten för vissa av de metoder som hade tagits fram för enhetskostnader. GD Jordbruk och landsbygdsutvecklings revisorer rapporterade liknande resultat i fråga om kontrollerbarheten i två²⁵ av de sex revisioner av förenklade kostnadsalternativ som de hittills har utfört.

I vårt begränsade urval av exempel gällde de problem som vi fann fall där myndigheterna hade lagt ut beräkningarna på entreprenad. I Sverige hade förvaltningsmyndigheten inte tillgång till de uppgifter som låg till grund för vissa av beräkningarna och förlitade sig i stället på oberoende översyner. I Danmark omfattade utkontrakteringen tre nivåer med konsulter vilket komplicerade kontrollprocessen, såsom förklaras i ruta 9.

Ruta 9

Involvering av flera olika konsulter kan komplicera kontrollen

De danska myndigheterna lade ut utvecklingen av förenklade kostnadsalternativ på entreprenad till konsult A. Det fanns inga historiska uppgifter tillgängliga om installning. Konsult A anlitade en underentreprenör (konsult B), för att fastställa enhetskostnader, som i sin tur begärde uppgifter från konsult C. Dessutom gick ett oberoende organ igenom beräkningarna utifrån sin egen sakkunskap och sina egna uppgiftskällor. Figuren nedan ger en överblick över vilka parter som har medverkat i framtagandet av enhetskostnaderna för utstallning i Danmark.

Omkring en tredjedel av de underliggande uppgifterna fanns inte tillgängliga när vi utförde revisionen. De danska myndigheterna informerade oss om att de skulle behöva ingå ett nytt kontrakt med konsulterna på den tredje nivån (konsult C) för att få de underliggande uppgifterna till stöd för uppskattningarna. Utkontrakteringen och användningen av uppgifter från en hierarki av konsulter komplicerade processen för att kontrollera beräkningarna och gjorde den tidskrävande. De danska myndigheterna hade kunnat undvika detta genom att begära de underliggande uppgifterna av konsult A, som de hade ingått ett kontrakt med, eller fastställa i kontraktet att beräkningarna måste gå att kontrollera.

I vissa fall var de uppgifter som användes för beräkningarna inte tillräckligt motiverade

Beräkningar är rättvisa om de bygger på verkligheten och om de antaganden och uppgifter som används för metoden är väl motiverade²⁶. Vi granskade huruvida detta var fallet genom att kontrollera metoden för utvalda förenklade kostnadsalternativ i de besökta medlemsstaterna. Vi granskade också beräkningarna genom att spåra ett urval av poster tillbaka till källuppgifterna (se även punkterna 33–35). I merparten av fallen konstaterade vi att metoden och beräkningarna var tillförlitliga.

I en medlemsstat som vi besökte kunde myndigheterna inte motivera de uppgifter som hade använts. I Kanarieöarnas metod för enhetskostnader och klumpsummor anges att tre offerter eller fakturor räcker för att fastställa ett förenklat kostnadsalternativ. Mängden uppgifter som används i de faktiska beräkningarna varierar, men vid flera tillfällen kunde myndigheterna inte motivera varför och hur de hade valt ut de specifika uppgifter som använts. I ruta 10 ges ett exempel.

I andra fall hade myndigheterna använt offerter som inte är jämförbara för att beräkna förenklade kostnadsalternativ. Ett exempel ges i ruta 11, som också visar att användning av förenklade kostnadsalternativ inte alltid ger ett mervärde jämfört med ersättning av kostnader som uppkommit.

Ruta 11

Klumpsumma baserad på icke jämförbara offerter som inte ledde till några besparingar

På Kanarieöarna kan lokala aktionsgrupper som deltar i minst två mässor få stöd i form av en klumpsumma som täcker deltagaravgifterna. De kanariska myndigheterna beräknade klumpsumman som genomsnittskostnaden för fem evenemang multiplicerat med två. De fem evenemangen handlade om jordbruk och boskap, hantverk och renovering. Stödmottagare får klumpsumman om de besöker två av evenemangen.

Om dessa aktiviteter hade ersatts baserat på kostnader som uppkommit skulle stödmottagaren sannolikt ha varit tvungen att lämna in två fakturor och betalningsbevis för att styrka kostnaderna. För att få klumpsumman skulle han eller hon sannolikt också ha varit tvungen att lämna in en faktura eller ett närvarointyg för att bestyrka att han eller hon hade varit på de två mässorna. Användningen av en klumpsumma minskade i detta fall knappast den mängd dokument som stödmottagaren måste lämna in eller det antal kontroller som det utbetalande organet måste göra. Den hjälpte inte heller till att hålla projektkostnaderna under kontroll, såsom framgår av variationen mellan offerterna.

Avskaffandet av kravet på oberoende attestering medför nya utmaningar

En oberoende kontroll är viktig för att säkerställa att förenklade kostnadsalternativ bygger på rättvisa och kontrollerbara metoder. Oberoende kontroller av utformningen av ett förenklat kostnadsalternativ kan göras före genomförandet (på förhand) eller under eller efter genomförandet (i efterhand). Vi försökte få en överblick över de kontroller som görs av metoder för förenklade kostnadsalternativ och konstaterade att reglerna när det gäller landsbygdsutveckling nyligen hade ändrats.

Införandet av förenklade kostnadsalternativ för landsbygdsutveckling åtföljdes av en obligatorisk förklaring från ett oberoende organ²⁸. Det var den enda oberoende åtgärden för förhandskontroll. Lagstiftningen²⁹ har nyligen ändrats så att investeringsåtgärder inte längre omfattas av dessa förklaringar. Från och med 2018 görs det därför inte några obligatoriska oberoende kontroller av metoder för och beräkningar av förenklade kostnadsalternativ. Förvaltningsmyndigheterna kan dock fortfarande låta ett oberoende organ fastställa eller se över metoden och beräkningarna.

Kommissionen undersöker inte metoder och beräkningar när den godkänner landsbygdsprogram, utan det sker endast i vissa utvalda revisioner

Kommissionen går igenom och godkänner landsbygdsprogram³⁰. Validering av beräkningarna för förenklade kostnadsalternativ ingår inte i processen för att godkänna landsbygdsprogram.

Kommissionen utför revisioner för att kontrollera att utbetalningarna överensstämmer med tillämpliga lagar³¹. Kommissionens revisorer granskar metoder och beräkningar om de väljer ut utgifter där förenklade kostnadsalternativ har använts. År 2017 gällde merparten av de utgifter som granskades fortfarande åtgärder från perioden 2007–2013, och utbetalningar gjordes baserat på kostnader som uppkommit.

Fel i en metod för förenklade kostnadsalternativ kan påverka alla projekt som använder alternativet i fråga. Flera medlemsstater³² uttryckte oro över potentiella finansiella korrigeringar och uppgav att det var ett hinder för användning av förenklade kostnadsalternativ. Liksom andra finansiella korrigeringar som kommissionens revisorer beslutar om är deras effekt begränsad till utgifter under 24 månader³³.

När det gäller Europeiska socialfonden kan kommissionen på en medlemsstats begäran validera metoden för och beräkningarna av det förenklade kostnadsalternativet på förhand. Kommissionen gör det genom att anta en delegerad akt³⁴, vilket skapar rättslig säkerhet för medlemsstaten. Eftersom denna mekanism inte har valts för någon av de andra europeiska struktur- och investeringsfonderna i omnibusförslaget³⁵ kommer den att förbli begränsad till Europeiska socialfonden.

De attesterande organens roll i granskningen av förenklade kostnadsalternativ har inte preciserats

Tre nationella organ medverkar i förvaltningen och kontrollen av medel. Deras ansvarsområden när det gäller förenklade kostnadsalternativ beskrivs i figur 4.

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av förordning (EU) nr 1305/2013.

Oberoende attesterande organ lämnar ett årligt utlåtande om de utbetalande organens årsräkenskaper, internkontrollsystemets funktion och utgifternas laglighet och korrekthet³⁶. I kommissionens riktlinjer³⁷ för de attesterande organen nämns inte förenklade kostnadsalternativ³⁸.

För att säkerställa att kostnaderna hålls under kontroll är det viktigt att de förenklade kostnadsalternativen fastställs på rätt nivå. De problem med beräkningarna som vi konstaterade visar att en oberoende kontroll behövs.

De nya förenklade kostnadsalternativen stod för endast en liten del av utgifterna för landsbygdsutveckling

Vid tidpunkten för vår granskning hade kommissionen ingen överblick över de förenklade kostnadsalternativens andel av utgifterna. Vårt urval av landsbygdsprogram innehöll de program som föreföll ha störst användning av förenklade kostnadsalternativ³⁹, men vi fann inga exempel på att en hel åtgärd genomfördes med förenklade kostnadsalternativ.

Varje landsbygdsutvecklingsåtgärd är uppdelad i flera delåtgärder som i sin tur omfattar många olika typer a projekt. Vid vår skrivbordsgranskning av 20 landsbygdsprogram konstaterade vi att användningen av förenklade kostnadsalternativ var begränsad till vissa typer av projekt eller utgifter. Se figur 5 för ett exempel.

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av Languedoc-Roussillons landsbygdsprogram.

När endast en del av en delåtgärd eller en specifik typ av kostnader ersätts genom förenklade kostnadsalternativ går det inte att spåra beloppen i fråga. Budgeteringen inom landsbygdsprogram sträcker sig bara ner till åtgärder, och medlemsstaterna övervakar i regel endast betalningar per projekt (dvs. inte varje typ av utgifter). Men för att ge ett exempel på de förenklade kostnadsalternativens effekt på ett särskilt landsbygdsprogram (Vallonien), där förenklade kostnadsalternativ används inom två åtgärder, visar figur 6 den andel av budgeten för dessa två åtgärder som de förenklade kostnadsalternativen står för. För dessa två åtgärder används i programmet en schablonsats på 14 % för indirekta kostnader.

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av dokumentation från kommissionen.

De åtgärder där förenklade kostnadsalternativ används i de 20 landsbygdsprogram som vi valde ut för skrivbordsgranskning anges i bilaga I. De förenklade kostnadsalternativ som används mest är de allmänt tillgängliga alternativen (se punkt 19). I merparten av de 20 landsbygdsprogrammen används schablonsatser för indirekta kostnader. Figur 7 visar hur de olika typerna av förenklade kostnadsalternativ vanligen används.

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av en skrivbordsgranskning av 20 landsbygdsprogram.

Enhetskostnader används mest för personalkostnader⁴⁰, resekostnader eller ersättning för logi⁴¹. När det gäller hela projekt används enhetskostnader mest för investeringar i fysiska tillgångar⁴². Figur 8 visar de typer av förenklade kostnadsalternativ som används i landsbygdsprogrammen i de sex länder som valts ut för ett revisionsbesök.

Obs.: Förenklade kostnadsalternativ används endast för särskilda typer av projekt eller kostnadskategorier och aldrig för en hel åtgärd. Figuren visar det antal delåtgärder där respektive typ av av förenklat kostnadsalternativ används i de utvalda landsbygdsprogrammen. Olika typer av förenklade kostnadsalternativ kan användas för samma delåtgärd. Figuren ger därför ingen indikation på de totala utgifter där förenklade kostnadsalternativ använts utan visar endast de typer av förenklade kostnadsalternativ som föredragits.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av dokumentation från medlemsstaterna.

Förenklade kostnadsalternativ prioriterades inte när landsbygdsprogrammen för 2014–2020 utarbetades, men kommissionen uppmuntrar användning av dem

Parlamentet och rådet antog bestämmelserna för perioden 2014–2020 i december 2013⁴³. De fyra generaldirektorat⁴⁴ som ansvarar för de europeiska struktur- och investeringsfonderna utarbetade en gemensam vägledning⁴⁵ (kommissionens vägledning om förenklade kostnadsalternativ) och offentliggjorde slutdokumentet i september 2014. Figur 9 visar tidsplanen för utarbetandet av landsbygdsprogrammen för 2014–2020.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

De fyra generaldirektorat som förvaltar de europeiska struktur- och investeringsfonderna har beställt en undersökning av förenklade kostnadsalternativ som för närvarande genomförs. I undersökningen samlas via en enkät information in om åtgärder och typer av förenklade kostnadsalternativ som används i respektive fond, berörda belopp och de projekt som genomförs där förenklade kostnadsalternativ används samt fördelarna med att använda dem. Kommissionen avser att använda denna information när den utarbetar ramen för landsbygdsutveckling för nästa period (efter 2020).

Det stora antalet olika åtgärder och stödmottagare gör det svårt att använda förenklade kostnadsalternativ, men de kan användas för en rad olika investeringar

För perioden 2014–2020 finns det 118 olika landsbygdsprogram i de 28 medlemsstaterna, varav 20 enskilda nationella program och åtta medlemsstater som valt regionala program⁴⁶. Beroende på specifika ekonomiska, naturbetingade eller strukturella villkor kan landsbygdsprogram innehålla upp till 20 åtgärder som bidrar till att EU:s landsbygdsutvecklingsprioriteringar uppnås⁴⁷.

Att använda förenklade kostnadsalternativ är lämpligast när det finns ett antal liknande insatser eller utgiftstyper. De ansvariga myndigheterna för de 20 landsbygdsprogram som vi valde ut för vår skrivbordsgranskning uppgav att huvudskälet till att de inte använde förenklade kostnadsalternativ i större utsträckning var de många olika typerna av insatser och stödmottagare. De åtgärder som får stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) är indelade i delåtgärder. Det finns 49 olika delåtgärder för vilka förenklade kostnadsalternativ kan användas (de anges i bilaga I). Många olika typer av projekt och/eller utgifter kan få stöd inom varje delåtgärd.

Trots mångfalden av projekt och utgiftsstyper inom landsbygdsutvecklingspolitiken, fann vi exempel där förenklade kostnadsalternativ hade tagits fram för en rad olika investeringar. Till exempel innehåller landsbygdsprogrammet för Kanarieöarna enhetskostnader för åtta kategorier av investeringar i jordbruksföretag, se ruta 12.

Men när antalet projekt är begränsat för en viss typ av investering ger förenklade kostnadsalternativ inget mervärde. Till exempel har de kanariska myndigheterna tagit fram en enhetskostnad för inköp av en dimavskiljare. Enhetskostnaden är baserad på en offert från den enda tillgängliga leverantören. Vid tidpunkten för revisionen hade endast ett projekt köpt en dimavskiljare. Inom landsbygdsutvecklingsprojekt används klumpsummor minst. Tre av de sex besökta medlemsstaterna⁴⁸ uppgav att de hade valt att inte använda klumpsummor eftersom de ansåg att de medförde större risker. För att få en klumpsumma utbetald måste en stödmottagare uppfylla alla villkor – delutbetalningar är inte möjliga.

Medlemsstaterna har också möjlighet att kombinera olika typer av förenklade kostnadsalternativ för en typ av projekt, vilket innebär att de kan begränsa klumpsummor till verksamhet där alla villkor måste uppfyllas för att de önskade resultaten ska uppnås. Exempelvis innehåller landsbygdsprogrammet för Kanarieöarna alla tre typer av förenklade kostnadsalternativ – enhetskostnader, klumpsummor och schablonsatser – när det gäller projekt som får stöd inom åtgärderna för samarbete och för stödet till lokal utveckling av Leader (se ruta 13). Möjligheten att kombinera olika typer av förenklade kostnadsalternativ gör att de kan användas på ett flexibelt sätt.

Medlemsstaternas myndigheter kan utnyttja de metoder eller satser som redan tagits fram för nationella system eller EU-system när de inför förenklade kostnadsalternativ. Vi konstaterade att man i flera landsbygdsprogram⁴⁹ använde reseersättningar eller enhetskostnader för personalkostnader från nationella system. Att döma av vår skrivbordsgranskning av 20 landsbygdsprogram utnyttjar dock medlemsstaternas myndigheter sällan erfarenheter från andra politikområden när de tar fram förenklade kostnadsalternativ. Vi fann bara två exempel på det (se ruta 14).

Medlemsstaternas myndigheter är osäkra när det gäller kommissionens revisioner

Under våra revisionsbesök uppgav flera myndigheter i medlemsstaterna att de var osäkra på hur kommissionen granskar förenklade kostnadsalternativ, och vissa av dem menade att det var ett hinder för att använda dem⁵¹. Under sina besök i medlemsstaterna kontrollerar kommissionens personal medlemsstaternas system för förvaltning och kontroll med hjälp av en lista över nyckelkontroller och kompletterande kontroller⁵². Vi granskade GD Jordbruk och landsbygdsutvecklings revisionsmetod och konstaterade att dess definitioner av dessa kontroller inte hade uppdaterats till införandet av förenklade kostnadsalternativ. Att kommissionen uppdaterar sina definitioner av nyckelkontroller och kompletterande kontroller så att de speglar förenklade kostnadsalternativ är ett sätt att komma till rätta med medlemsstaternas osäkerhet. De kontroller som görs av förenklade kostnadsalternativ beskrivs i figur 10.

Källa: Europeiska revisionsrätten, på grundval av intervjuer och dokumentation från kommissionen.

I detta sammanhang har vi upprättat en lista med vanliga krav på säkerhet och resultatprinciper i bilaga II.1 och II.2.

Trots de utmaningar som nämns ovan räknar fem av de sex besökta medlemsstaternas myndigheter med att de kommer att använda förenklade kostnadsalternativ i större utsträckning i framtiden. Till exempel ville Sverige använda mer klumpsummor i sitt ursprungliga landsbygdsprogram för 2014–2020 men begränsades av (den numera avskaffade) bestämmelsen att förenklade kostnadsalternativ måste godkännas i förväg⁵³.

De senaste ändringarna av lagstiftningen kan uppmuntra till ökad användning av förenklade kostnadsalternativ inom landsbygdsutveckling

I september 2016 föreslog kommissionen ändringar⁵⁴ av flera bestämmelser som påverkar genomförandet av landsbygdsutvecklingspolitiken. I oktober 2017 beslutade parlamentet och rådet att med verkan från och med 2018 stryka en landsbygdsutvecklingsspecifik bestämmelse⁵⁵ som begränsade användningen av förenklade kostnadsalternativ.

De beslutade ändringarna innebär en ytterligare harmonisering av reglerna för de olika europeiska struktur- och investeringsfonderna och ökade möjligheter att använda förenklade kostnadsalternativ. Avskaffandet av förhandsattesteringen av metoden och beräkningarna för Ejflu kan eventuellt bidra till en mer omfattande användning av förenklade kostnadsalternativ. Förhandsattesteringen innebar att förenklade kostnadsalternativ måste fastställas i ett tidigare skede för Ejflu än vad som var fallet för, till exempel, Europeiska socialfonden. Vad beträffar den sistnämnda räcker det att förenklade kostnadsalternativ fastställs senast vid tidpunkten då stödet beviljas, vilket nu också gäller Ejflu. Fler förslag som påverkar användningen av förenklade kostnadsalternativ för Ejflu diskuteras fortfarande av rådet och parlamentet. De beskrivs i ruta 15. Om dessa ytterligare ändringar antas kommer de att leda till ökad användning av förenklade kostnadsalternativ.

Möjligheten att basera förenklade kostnadsalternativ på ett förslag till projektbudget innebär att de kan fastställas för en enskild insats samtidigt som stödansökan bedöms. Svenska och finländska myndigheter berättade att de redan hade övervägt att använda klumpsummor som byggde på budgetförslag för flera åtgärder men att kommissionen hade informerat dem om att det inte var möjligt inom Ejflu⁵⁶.

Förenklade kostnadsalternativ har inte kopplats till ökat fokus på resultat

Förenklade kostnadsalternativ flyttar fokus från fakturor till utfall men leder inte till ökat fokus på resultat

Ett skäl till att främja ökad användning av förenklade kostnadsalternativ som nämns är potentialen till ökat fokus på utfall och resultat. Kommissionens vägledning om förenklade kostnadsalternativ tar upp detta flera gånger⁵⁷. Inom de landsbygdsprogram som vi valde ut för ett revisionsbesök granskade vi enskilda projekt för att kontrollera att medlemsstaternas myndigheter riktade in sina kontroller på utfall eller resultat och inte på fakturor samt huruvida berättigandet till utbetalning av det förenklade kostnadsalternativet hade fastställts baserat på att det planerade utfallet eller resultatet uppnåddes. Vi jämförde också utbetalningar med respektive utan förenklade kostnadsalternativ.

Vi fann exempel på projektutfall och projektresultat som bidrog till målen för en åtgärd (se ett exempel i ruta 16) men inget som tydde på att de uppnådda resultaten var bättre än de skulle ha varit med ersättning av uppkomna kostnader.

Ruta 16

Utfallsbaserade utbetalningar i Sachsen

Sachsens landsbygdsprogram finansierar anläggning av naturliga stenurar baserat på enhetskostnader. Naturliga stenmurar ska bidra till att återställa, bevara och främja den biologiska mångfalden i branta och kuperade vinodlingar. Utbetalningarna är baserade på det antal kvadratmeter mur som byggts.

© DELSTATEN SACHSENS MILJÖ- OCH JORDBRUKSMINISTERIUM

Stödmottagarna ansöker om stöd först efter det att en naturskyddsexpert bedömt miljövärdet. När projektet har slutförts begär stödmottagarna ersättning för antalet byggda kvadratmeter. De sachsiska myndigheterna besöker stödmottagarna för att kontrollera det antal kvadratmeter som de begär ersättning för. De förklarade att det är genom denna kontroll och naturskyddsexpertens bedömning som de ser till att projektutfallet bidrar till att de önskade resultaten uppnås.

De förenklade kostnadsalternativen kan differentieras utifrån önskade resultat, så länge som de återspeglar kostnader och likabehandling av stödmottagare säkerställs. Detta är en av flera möjligheter att öka fokus på resultat (andra möjligheter är att använda urvalskriterier och variera ”stödnivån”, dvs. den procentandel av projektet som får Ejflu-stöd). Vi fann inga exempel på när detta hade gjorts i praktiken.

Kommissionen övervakar genomförandet av landsbygdsutvecklingspolitiken genom det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet (CMES). Systemet fastställer indikatorer⁵⁸ på EU-nivå: rapporteringen från medlemsstaterna måste vara jämförbar för att en utvärdering av politiken ska bli meningsfull. Indikatorerna ska återspegla de politiska målen, varför vi försökte hitta ett samband mellan dem och utbetalningarna, såsom illustreras med ett fiktivt exempel i figur 11.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

I de flesta fall kunde vi inte fastställa en direkt koppling mellan utbetalningarna inom de utvalda projekten och indikatorerna. I verkligheten övervakas inte genomförandet av landsbygdsutvecklingspolitiken på projektnivå med hjälp av indikatorerna inom det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet, som fastställs på EU-nivå, vilket innebär att betalningar genom förenklade kostnadsalternativ inte skulle kunna baseras på dem. Men för att man ska kunna övervaka resultaten av politiken behöver insatser som finansieras inom Ejflu vara tydligt kopplade till ett av dess mål. Bättre koppling mellan utbetalningar och mål för enskilda projekt skulle kunna bidra till ökat fokus på måluppfyllelse.

Kommissionen har föreslagit en övergång till resultatbaserade utbetalningar

Enligt nyligen föreslagna ändringar av den rättsliga ramen⁵⁹ ska, utöver fler möjligheter att använda förenklade kostnadsalternativ, också alternativet resultatbaserade utbetalningar införas. Kommissionen har särskilt föreslagit att artikel 67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 ska innehålla en möjlighet till finansiering som inte är knuten till kostnader för den aktuella insatsen utan till uppfyllelse av villkor för framsteg i genomförandet eller uppnåendet av programmål.

Slutsatser och rekommendationer

Det finns flera potentiella fördelar med att använda förenklade kostnadsalternativ. Den administrativa bördan kan minska eftersom varenda euro inte måste spåras tillbaka till enskilda styrkande handlingar. Stödmottagarna lämnar, och medlemsstaternas myndigheter kontrollerar, färre dokument.

De förenklade kostnadsalternativen flyttar fokus från fakturor genom att utbetalningarna baseras på utfall, men de ökar inte fokus på resultat. De förenklade kostnadsalternativen kan hålla kostnaderna för landsbygdsutvecklingsprojekt under kontroll, men bara om de är baserade på en tillförlitlig metod och rättvisa och kontrollerbara beräkningar. De planerade resultbaserade utbetalningarna har potential att öka fokus på resultat och måluppfyllelse.

Vår revision visar på en förändring och generell minskning av den administrativa bördan. Förvaltningsmyndigheterna investerar (tid eller pengar) i en metod och i beräkningar i förväg, medan personalen sparar tid när de kontrollerar stöd- och betalningsansökningar, och stödmottagarna behöver inte lämna in lika många dokument (se punkterna 13–18, 21–22 och 26).

Om de förenklade kostnadsalternativen används ändamålsenligt kan de hålla kostnaderna för landsbygdsutvecklingsprojekt under kontroll. Men för att man ska kunna se till att kostnader är rimliga krävs att en tillförlitlig metod tillämpas, så att finasieringsnivåerna fastställs korrekt (se punkterna 33–38).

Det finns visserligen inget rättsligt krav på att metoden eller beräkningarna ska uppdateras, men enligt principerna för en sund ekonomisk förvaltning ska beräkningarna vara aktuella för att det förenklade kostnadsalternativet ska återspegla verkligheten.

Rekommendation 1

Kommissionen bör uppdatera sin vägledning om förenklade kostnadsalternativ så att den också omfattar centrala principer för utveckling av metoder. I detta bör följande ingå:

• Minimikrav när det gäller uppgifter.
• Acceptabel variation i de priser som används.
• Beaktande av dataset med extrema värden och volatila data.

Måldatum för genomförande: 2018.

Kommissionen bedömer inte metoden för eller beräkningarna av förenklade kostnadsalterntiv när den godkänner landsbygdsprogrammen. GD Jordbruk och landsbygdsutvecklings revisorer tittar på förenklade kostnadsalternativ i sina revisioner om de väljer ut utbetalningar som gjorts med dessa alternativ, men de väljer inte systematiskt ut medlemsstater eller landsbygdsprogram som använder förenklade kostnadsalternativ. Attesterande organ är funktionellt oberoende organ, men deras roll i granskningen av förenklade kostnadsalternativ har inte preciserats. Detta medför en risk för att förenklade kostnadsalternativ inte granskas av ett oberoende organ (se punkterna 40–47). I detta sammanhang skulle kraven och principerna i bilaga II.1 och II.2 kunna vara relevanta för organ som använder och kontrollerar förenklade kostnadsalternativ, inbegripet de attesterande organen (se punkt 62).

Rekommendation 2

Kommissionen bör förtydliga vem som är skyldig att kontrollera metoden och beräkningarna för förenklade kostnadsalternativ.

Framför allt bör kommissionen med beaktande av de krav på säkerhet som anges i bilaga II.1 förtydliga de attesterande organens roll och i sin vägledning till de attesterande organen särskilt hänvisa till granskningen av förenklade kostnadsalternativ och tillhörande internkontrollsystem.

Måldatum för genomförande: 2018.

Vår revision visar att de förenklade kostnadsalternativen fortfarande står för en marginell del av utgifterna för landsbygdsutveckling. Det viktigaste skälet till det är svårigheten att fastställa kostnadssystem för en stor mängd olika projekt, verksamheter och stödmottagare. Detta bidrar till den betydande investering som krävs för att ta fram en metod för förenklade kostnadsalternativ. Det är bara meningsfullt att utveckla förenklade kostnadsalternativ om många projekt är likartade eller har liknande utgifter. Förenklade kostnadsalternativ är inte lämpliga för alla typer av insatser och utgifter men skulle ändå kunna användas oftare och bättre (se punkterna 16–17 och 48–51). Enligt förordningarna får metoder och satser för förenklade kostnadsalternativ som tagits fram på andra politikområden användas, men vi konstaterade att medlemsstaterna sällan utnyttjar den möjligheten.

Lagstiftaren kan i förordningarna ange satser och belopp som ska användas som förenklade kostnadsalternativ. En särskild fördel med de allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativen är att medlemsstaternas myndigheter inte måste fastställa en metod eller göra beräkningar (se punkterna 19–20). Det är dock viktigt att sådana satser underbyggs väl och samordnas på rätt sätt med kostnader som finansieras baserat på fakturor och annan dokumentation.

Rekommendation 3

För att främja lämplig användning av förenklade kostnadsalternativ bör kommissionen

• undersöka möjligheterna till att ta fram fler väl underbyggda allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativ,
• uppdatera sina definitioner av nyckelkontroller och kompletterande kontroller så att de speglar användningen av förenklade kostnadsalternativ.

Måldatum för genomförande: 2018.

Trots att kommissionen anger ökat fokus på utfall och resultat som ett av skälen till att använda förenklade kostnadsalternativ kunde vi inte konstatera att fokus på resultat hade ökat. Förenklade kostnadsalternativ flyttar fokus från fakturor till utfall, men vi fann inga tecken på att bättre resultat hade uppnåtts med utbetalningar genom förenklade kostnadsalternativ jämfört med ersättning av kostnader som uppkommit.

De nya resultatbaserade utbetalningar som införs genom kommissionens omnibusförslag möjliggör utbetalningar som inte är knutna till kostnader. Hur framgångsrika de blir beror på kommissionens vägledning och på medlemsstaternas beredskap att använda den nya finansieringsformen.

Rekommendation 4

Kommissionen bör undersöka möjligheterna att övergå från ersättning av kostnader som uppkommit till ersättning baserad på resultat. När den gör det bör den utnyttja erfarenheterna från införandet av förenklade kostnadsalternativ.

Måldatum för genomförande: 2018.

Denna särskilda rapport antogs av avdelning I, med ledamoten Phil Wynn Owen som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 7 mars 2018.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner LEHNE
ordförande

Ordförklaringar

allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativ: förenklade kostnadsalternativ som fastställs i en förordning; de så kallade allmänt tillgängliga förenklade kostnadsalternativen kan medlemsstaternas myndigheter använda omedelbart utan att behöva styrka de belopp eller satser som de använder med hjälp av en metod eller beräkning.

åtgärd: en stödordning för att genomföra en politik; en åtgärd fastställer regler, såsom stöd- och urvalskriterier, för de projekt som kan finansieras.

beräkning (i samband med förenklade kostnadsalternativ): den matematiska beräkningen för att fastställa beloppet/satsen för det förenklade kostnadsalternativet.

delad förvaltning: en metod för att genomföra EU:s budget där kommissionen delegerar delar av genomförandet till medlemsstaterna men behåller det yttersta ansvaret.

Europeiska struktur- och investeringsfonder: fem EU-finansieringsinstrument som inrättats för en budgetperiod på sju år: Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden (SF), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

finansiella korrigeringar: minskningar av de belopp som kommissionen ersätter medlemsstaterna med för verksamhet som genomförts med delad förvaltning för att beakta systembrister, försenade eller felaktiga betalningar och andra brister.

förenklade kostnadsalternativ: de tre typer av finansiering som fastställs i artikel 67 b–d i förordning (EU) nr 1303/2013¹: standardiserade skalor av enhetskostnader, klumpsummor och finansiering till schablonsats.

gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet (CMES): ett system som har utarbetats gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna för att mäta landsbygdsutvecklingspolitikens framsteg och resultat och bedöma landsbygdsutvecklingsstödets effekter, ändamålsenlighet, effektivitet och relevans.

insats: ett projekt, en grupp av projekt eller andra åtgärder som väljs ut enligt de kriterier som fastställts för landsbygdsprogrammet och som genomförs av en eller flera stödmottagare för att uppnå programmets mål.

klumpsummor: ett av de förenklade kostnadsalternativen; en klumpsumma är utbetalning av ett helt bidrag (beräknat på förhand) till ett projekt när den avtalade verksamheten och/eller outputen har slutförts.

landsbygdsprogram: ett planeringsdokument som en medlemsstat utarbetar och kommissionen godkänner och som används vid planering och övervakning av genomförandet av EU:s landsbygdsutvecklingspolitik regionalt eller nationellt.

metod (vid förenklade kostnadsalternativ): den metod som används för att beräkna de förenklade kostnadsalternativen.

politik för landsbygdsutveckling: en av pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken, medfinansierad av Ejflu; politiken syftar till att utveckla landsbygden och förbättra situationen för människor som bor där genom att öka jord- och skogsbrukets konkurrenskraft, förbättra miljön och höja livskvaliteten på landsbygden samt främja diversifiering av landsbygdsekonomin.

schablonsatser: ett av de förenklade kostnadsalternativen; specifika kategorier av på förhand fastställda stödberättigande kostnader; de beräknas genom tillämpning av en på förhand fastställd procentsats på en eller flera övriga kategorier av stödberättigande kostnader.

standardiserade skalor av enhetskostnader: ett av de förenklade kostnadsalternativen; standardpriser som fastställts på förhand för bestämda kvantiteter; de stödberättigande utgifterna beräknas genom att standardkostnaden multipliceras med kvantifierade verksamheter, input, utfall eller resultat.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra effektivitets- och regelefterlevnadsrevisioner av särskilda budgetområden eller förvaltningsteman. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning I hållbar användning av naturresurser, där ledamoten Phil Wynn Owen är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten João Figueiredo med stöd av Paula Betencourt (attaché), Robert Markus (förstechef), Charlotta Törneling (uppgiftsansvarig) och Ioan-Alexandru Ilie, Liia Laanes, Päivi Piki och Raluca-Elena Sandu (revisorer). Michael Pyper gav språkligt stöd och Annette Zimmerman var sekreterare.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.