Europeiska socialfondens stöd för att bekämpa långtidsarbetslöshet: åtgärderna måste målinriktas, anpassas och övervakas på ett bättre sätt

Sammanfattning

I Med långtidsarbetslösa avses personer som har varit arbetslösa minst 12 månader. Att vara utan en formell anställning under så lång tid kan ha allvarliga konsekvenser för de berörda personerna, till exempel medföra en högre risk för fattigdom, social utestängning och till och med hälsoproblem. Långtidsarbetslöshet påverkar därför även vår samhällsväv. Samtidigt har långtidsarbetslöshet, ur ett ekonomiskt perspektiv, en negativ inverkan på tillväxten och de offentliga finanserna.

II Inom EU är arbetsmarknadspolitiken en nationell behörighet. Medlemsstaterna är ansvariga (i vissa fall tillsammans med sina regioner) för att fatta beslut om och genomföra lämpliga åtgärder för att minska (långtids)arbetslösheten. Samtidigt arbetar medlemsstaterna tillsammans med EU för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi, framför allt genom att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och arbetsmarknader som är mottagliga för ekonomiska förändringar. Inom denna strategiska ram är det EU:s roll att uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaterna och att stödja – och vid behov komplettera – deras åtgärder.

III Sedan 2011 har kommissionen granskat medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik genom processen för den europeiska planeringsterminen. På grundval av kommissionens analys har rådet antagit ett antal landsspecifika rekommendationer för att uppmana de berörda medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder mot långtidsarbetslöshet, däribland en individanpassad strategi. Under 2016 godkändes detta tillvägagångssätt genom rådets rekommendation om långtidsarbetslöshet.

IV Europeiska socialfonden (ESF) är EU:s viktigaste finansieringsinstrument för stöd till medlemsstaternas aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Under perioden 2014–2020 är fyra av de elva tematiska målen som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser för de europeiska struktur- och investeringsfonderna relevanta för ESF, och tre av dem är åtminstone delvis inriktade på det specifika problemet med långtidsarbetslöshet. Framför allt fördelades 11,4 miljarder euro till investeringsprioriteringen ”Tillgång till arbete för arbetssökande och inaktiva, inbegripet långtidsarbetslösa och personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden, även genom lokala sysselsättningsinitiativ och stöd till arbetskraftens rörlighet”. Detta är den enda investeringsprioritering som är särskilt inriktad på långtidsarbetslösa, tillsammans med andra grupper av missgynnade arbetssökande och icke yrkesverksamma personer. Enligt kommissionen omfattar denna prioritering omkring hälften av alla ESF-utgifter för bekämpning av långtidsarbetslöshet.

V I vår granskning utvärderade vi om ESF-finansieringen 2014–2020, genom investeringsprioriteringen för ”tillträde till arbetsmarknaden”, var ändamålsenlig när det gäller att bekämpa långtidsarbetslöshet. I synnerhet analyserade vi i vilken utsträckning ESF-utgifterna var inriktade på åtgärder för att hjälpa långtidsarbetslösa att hitta jobb. Vidare undersökte vi om medlemsstaterna tillämpade en individanpassad strategi när de genomförde åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” för att underlätta de långtidsarbetslösas (åter)inträde på arbetsmarknaden. Slutligen kontrollerade vi om kommissionen hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att ta fram relevanta och tillräckliga uppgifter för att fastställa ESF-finansieringens effekter på långtidsarbetslösheten.

VI Vi konstaterade att ESF-åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” finansierade olika insatser som gynnade många långtidsarbetslösa under perioden 2014–2020. Dessa ESF-åtgärder var främst inriktade på långtidsarbetslösa som en undergrupp, antingen av alla arbetslösa och/eller av ”missgynnade” grupper. Detta stämde överens med investeringsprioriteringens finansieringsram, vilken hänvisar till långtidsarbetslösa men inbegriper alla arbetssökande och icke yrkesverksamma personer. Denna strategi var även tillämplig för andra av ESF:s relevanta investeringsprioriteringar. På grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga för prioriteringen ”tillträde till arbetsmarknaden” noterade vi även att andelen långtidsarbetslösa som fick stöd genom ESF-åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” inte nödvändigtvis avspeglade problemets omfattning i vissa av medlemsstaterna.

VII Vår analys visade även att konceptet med en individanpassad strategi inte alltid hade införts i praktiken genom de ESF-åtgärder som vidtagits 2014–2020. Det kunde ha varit en möjlighet att öka ändamålsenligheten i ESF-åtgärderna för långtidsarbetslösa eftersom dessa kanske inte alltid varit inriktade på denna grupps särskilda behov.

VIII Vår granskning visade även att det finns en annan svaghet i ramen för övervakning och utvärdering av ESF: avsaknaden av en särskild kategori av utgifter för olika målgrupper (däribland långtidsarbetslösa) gör det inte bara svårt att fastställa hur mycket EU-medel som har fördelats till sådana åtgärder, utan även att utvärdera stödets resultat och konsekvenser för målgruppen.

IX För programperioden 2021–2027 rekommenderar vi att kommissionen

• kräver att medlemsstaterna särskilt riktar in sig på långtidsarbetslösa och deras behov genom ESF+ där den nationella eller regionala långtidsarbetslösheten är hög,
• kräver att medlemsstaterna tillämpar en individanpassad strategi för alla långtidsarbetslösa när de genomför åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” inom ramen för ESF+,
• utvärderar ändamålsenligheten hos åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” för långtidsarbetslösa.

Inledning

Långtidsarbetslöshet: ett ihållande problem i vissa medlemsstater

01 I EU har långtidsarbetslösheten identifierats som ett särskilt problem under många år. Personer som är arbetslösa under längre perioder har svårare att hitta arbete eftersom de tappar motivation, självförtroende och färdigheter^[1]. Dessutom kan arbetsgivarna känna tveksamhet inför att anställa någon som inte har arbetat på länge^[2]. Långa perioder av arbetslöshet medför en högre risk för fattigdom, social utestängning och hälsoproblem^[3]. Långtidsarbetslöshet påverkar därför även vår samhällsväv. Samtidigt har långtidsarbetslöshet, ur ett ekonomiskt perspektiv, en negativ inverkan på tillväxten och de offentliga finanserna^[4].

02 I ruta 1 definieras begreppet ”långtidsarbetslöshet”. Definitionen följer Internationella arbetsorganisationens riktlinjer och är densamma som Eurostat använder vid insamling av uppgifter om långtidsarbetslösheten i EU.

03 Inom EU förvärrades långtidsarbetslösheten av den finansiella och ekonomiska kris som inträffade i slutet av 2000-talets första årtionde. Under 2014 var omkring 11 % av alla aktiva personer på arbetsmarknaden arbetslösa, jämfört med omkring 9 % under 2009. Samtidigt hade omkring 50 % av alla arbetslösa 2014 varit utan jobb i mer än ett år, jämfört med cirka 34 % 2009. Under den senaste tiden har situationen i stort sett återgått till nivån före krisen. Enligt de senaste tillgängliga årsuppgifterna (2020) var 15 miljoner arbetssökande i EU-27, varav 35 % (5,3 miljoner personer) var långtidsarbetslösa (se figur 1, figur 2 och bilaga I för mer information om situationen i varje medlemsstat). De ekonomiska följderna av covid-19-pandemin ökar emellertid risken för att denna nedåtgående trend kommer att vända under de kommande åren.

04 Den ekonomiska återhämtningen efter finanskrisen gjorde att långtidsarbetslösheten minskade på EU-nivå, men utvecklingen har varit ojämn, med stora skillnader mellan medlemsstaterna. Uppgifter från Eurostat för 2020, som fanns tillgängliga vid tidpunkten för revisionen, visar att sju av medlemsstaterna^[6] låg över genomsnittet för EU-27 när det gäller långtidsarbetslöshetens andel av den totala arbetslösheten (35,4 %), jämfört med tio^[7] under 2014. Av dessa sju var andelen för Grekland 66,5 % och andelen för Italien 51,5 %. I tre andra medlemsstater (Belgien, Bulgarien och Slovakien) låg långtidsarbetslöshetens andel av den totala arbetslösheten över 40 %, medan Slovenien och Frankrike uppvisade en andel på över 35 % (se bilaga I). Långtidsarbetslöshetsgraden i dessa medlemsstater ligger i genomsnitt 13,1 procentenheter högre än för EU-27 (jämfört med 9,2 procentenheter 2014).

05 På regional nivå är skillnaderna i långtidsarbetslöshet ännu större. Detta kan illustreras genom att långtidsarbetslöshetsgraden uttrycks som en andel av arbetskraften. Under 2019 hade ungefär en tredjedel av regionerna i EU-27 (enligt användning av Eurostats Nuts 2-klassificeringsnomenklatur) en långtidsarbetslöshet som låg över genomsnittet i EU-27 (2,8 %). Långtidsarbetslösheten varierade mellan 0,3 % och 18,4 % (se bild 1 och bild 2).

06 Vid sidan av övervakningen av uppgifter om långtidsarbetslösheten övervakar kommissionen förändringarna av andelen potentiella arbetstagare i EU som är “tillgängliga men inte arbetssökande”, inklusive dem som tillhör kategorin som ”tror att det inte finns några jobb” (så kallade ”avskräckta arbetssökande”)^[8]. Eftersom dessa potentiella arbetstagare inte söker aktivt efter sysselsättning räknas de inte som arbetslösa och/eller långtidsarbetslösa, utan som inaktiva.

07 Enligt uppgifter från Eurostat ledde 2008 års finanskris till att fler personer lämnade arbetsmarknaden och blev inaktiva. Toppen inföll 2013–2014, då omkring nio miljoner personer var ”tillgängliga men inte arbetssökande”, däribland mer än fem miljoner i underkategorin ”tror att det inte finns några jobb”. Därefter sjönk antalet potentiella ”avskräckta” arbetssökande fram till 2020, då antalet åter ökade till 3,5 miljoner personer, tillsammans med den övergripande kategorin av personer som var “tillgängliga men inte arbetssökande” (se figur 3).

08 Dessa uppgifter visar emellertid inte hur många personer som tidigare hade räknats som långtidsarbetslösa och som slutat att leta efter arbete eftersom de hade blivit ”avskräckta”. I statistiken skulle de inte räknas som långtidsarbetslösa utan som inaktiva, vilket skulle leda till en automatisk minskning av antalet långtidsarbetslösa. Det finns en risk för att detta kan ge ett felaktigt intryck av en positiv förändring av sysselsättningen i ett visst geografiskt område.

EU-initiativ inom arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitik: en nationell behörighet

09 Inom EU är arbetsmarknadspolitiken en nationell behörighet. Medlemsstaterna är ansvariga (i vissa fall tillsammans med sina regioner) för att fatta beslut om och genomföra lämpliga åtgärder för att minska (långtids)arbetslösheten. Samtidigt arbetar medlemsstaterna tillsammans med EU för att utveckla en samordnad strategi för sysselsättning, framför allt genom att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och arbetsmarknader som är mottagliga för ekonomiska förändringar. Inom denna strategiska och samarbetsbaserade ram arbetar EU för att uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaterna samt för att stödja – och vid behov komplettera – deras åtgärder^[9].

EU:s strategi ”Europa 2020”

10 Under 2010 lade kommissionen fram ett förslag om strategin ”Europa 2020” för smart och hållbar tillväxt för alla^[10] i syfte att förbättra samordningen mellan den nationella politiken och EU-politiken. Ett av de fem överordnade målen gäller sysselsättningen, nämligen att öka sysselsättningsgraden för befolkningen i åldrarna 20–64 år från 69 % till minst 75 % senast 2020. Europeiska rådet antog denna strategi i mars 2010.

11 Som en del av Europa 2020-strategin antog kommissionen initiativet ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen”^[11]. I initiativet föreslås 13 åtgärder för att få Europas arbetsmarknad att fungera bättre, däribland ökad flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden, incitament att investera i utbildning, anständiga arbetsvillkor och enklare jobbskapande.

12 En annan beståndsdel av Europa 2020-strategin är den europeiska sysselsättningsstrategin, som först infördes 1992. Denna strategi är hörnstenen i EU:s sysselsättningspolitik och syftar till att skapa fler och bättre arbetstillfällen i hela EU. Strategin genomförs inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Rådets sysselsättningskommitté (EMCO), som är den viktigaste rådgivande kommittén på sysselsättningsområdet för arbetsmarknads- och socialministrarna i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) (EPSCO), bidrar till genomförandet av denna strategi.

Den europeiska planeringsterminen

13 Genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin är en viktig del av den europeiska planeringsterminen, en årlig cykel av samordning av den makroekonomiska politiken, budgetpolitiken och strukturpolitiken mellan medlemsstaterna. Som en del av den europeiska planeringsterminen lämnar medlemsstaterna in sina nationella reformprogram, vilka kommissionen analyserar för att se om de är förenliga med Europa 2020-strategin.

14 Kommissionen och rådet övervakar sysselsättningen och den sociala situationen i medlemsstaterna mer ingående genom sin gemensamma sysselsättningsrapport, som läggs fram av kommissionen och efter samråd och justeringar antas av rådet. Denna bedömning återspeglas även i kommissionens landsrapporter, där medlemsstaternas ekonomiska politik analyseras, och i dess landsspecifika rekommendationer. Sedan det infördes 2010 omfattar paketet med den europeiska planeringsterminen även riktlinjer för sysselsättningen, där kommissionen föreslår gemensamma prioriteringar och mål för sysselsättningspolitiken som måste godkännas av de nationella regeringarna och antas av Europeiska unionens råd.

15 EU har erkänt långtidsarbetslöshetens betydelse på politisk nivå och utfärdat flera landsspecifika rekommendationer på området som en del av den europeiska planeringsterminen. Mellan 2011 och 2020 utfärdade EU sådana rekommendationer till 15 medlemsstater. Rekommendationerna för 11 av medlemsstaterna utfärdades innan de operativa programmen för 2014–2020 antogs. Under perioden för genomförandet av de operativa programmen (2015–2020) fick fyra av dessa medlemsstater ytterligare en rekommendation, och fyra andra tog emot en rekommendation för första gången efter 2014.

En individanpassad strategi är avgörande för att den aktiva arbetsmarknadspolitiken ska vara ändamålsenlig

16 En aktiv arbetsmarknadspolitik definieras av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som alla sociala utgifter (bortsett från utbildning) som syftar till att förbättra stödmottagarnas möjligheter att hitta förvärvsarbete eller på annat sätt öka sin inkomstförmåga^[12]. Enligt kommissionen omfattar en aktiv arbetsmarknadspolitik fyra huvudkategorier: utbildning, stöd i arbetssökandet inklusive vägledning och rådgivning, incitament för anställning inom den privata sektorn samt direkta sysselsättningsprogram inom den offentliga sektorn^[13].

17 En ändamålsenlig aktiv arbetsmarknadspolitik är avgörande för att tillgodose de (långtids)arbetslösas behov och hjälpa dem att återgå till arbetsmarknaden. Enligt kommissionen är de olika typerna av aktiv arbetsmarknadspolitik inte lika framgångsrika för alla arbetslösa. De är endast ändamålsenliga om de är inriktade på rätt befolkningsgrupp, om de består av skräddarsydda åtgärder som bygger på en individanpassad strategi och om deras resultat övervakas och utvärderas för att anpassa framtida åtgärder^[14].

18 En individanpassad strategi utgår från de arbetslösas specifika problem och säkerställer tjänster som är anpassade till deras individuella behov. Detta är särskilt viktigt för långtidsarbetslösa, eftersom de ofta har svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Eurostat uppskattar att sannolikheten för sysselsättning under 2020 i genomsnitt är 11 % för långtidsarbetslösa och 25 % för korttidsarbetslösa. De största skillnaderna mellan långtidsarbetslösa och korttidsarbetslösa påvisades i Belgien och Ungern (mer än 22 procentenheter) och de minsta skillnaderna noterades i Danmark, Kroatien och Sverige, där siffran var mindre än 10 procentenheter^[15] (se bilaga II). Dessutom förbättrades genomsnittet för andelen korttidsarbetslösa som övergick till anställning under perioden 2013–2020 (från 21 % till 25 %), samtidigt som den låg kvar på 11 % för långtidsarbetslösa.

19 EU har betonat vikten av en individanpassad strategi i flera policydokument:

• den europeiska pelaren för sociala rättigheter, där en individanpassad strategi är en av rättigheterna för arbetslösa tillsammans med en ingående, individuell bedömning senast efter 18 månaders arbetslöshet^[16];
• rådets riktlinjer för sysselsättningen 2010, 2015 och 2018, där rådet förespråkade en förbättring av arbetsförmedlingarna med individanpassade tjänster för alla, inbegripet de som står längst bort från arbetsmarknaden, och rekommenderade ett individanpassat aktivt stöd för en återgång till arbetsmarknaden^[17], samt
• de flesta av kommissionens ståndpunktsdokument, där behovet av att tillämpa en individanpassad strategi och skräddarsydda åtgärder framhålls.

20 Under 2016 antog rådet en rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden^[18]. I rekommendationen betonas särskilt vikten av en individanpassad strategi (se ruta 2).Även om kommissionen i sin utvärderingsrapport från 2019^[19] framhöll att strategin för att ge individuellt stöd har blivit mer holistisk varierar användningen av en individanpassad strategi avsevärt mellan medlemsstaterna. Uppgifterna visar att totalt 78,4 % av de långtidsarbetslösa omfattades av ett avtal om återinträde på arbetsmarknaden under 2019. Täckningsgraden i medlemsstaterna varierade emellertid från 100 % till så lite som 11,2 % under 2019.

EU-finansiering av medlemsstaternas aktiva arbetsmarknadspolitik

21 Under perioden 2014–2020 period kom huvuddelen av EU:s finansiering för genomförandet av Europa 2020-strategin från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI) och, särskilt i fråga om medlemsstaternas aktiva arbetsmarknadspolitik, Europeiska socialfonden^[20] (ESF).

22 Fyra av de elva tematiska mål som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser^[21] för ESI-fonderna 2014–2020 är relevanta för ESF. Tre av dem är relevanta för bekämpningen av långtidsarbetslöshet:

• ”Att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet” (tematiskt mål 8).
• ”Att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom och diskriminering” (tematiskt mål 9).
• ”Att investera i utbildning och i vidareutbildning, inklusive yrkesutbildning för färdigheter och livslångt lärande” (tematiskt mål 10).

23 Varje tematiskt mål har ett antal investeringsprioriteringar. Fem av dessa prioriteringar är relevanta, antingen för att ge långtidsarbetslösa stöd som enskilda personer (8i, 8ii, 9i och 10iii) eller för att hantera förändringar i de offentliga arbetsförmedlingarnas struktur och erbjudande av tjänster (8vii). Av dessa fem är det endast investeringsprioritering 8i (”Tillgång till arbete för arbetssökande och inaktiva, inbegripet långtidsarbetslösa och personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden, även genom lokala sysselsättningsinitiativ och stöd till arbetskraftens rörlighet” – nedan kallat ”tillträde till arbetsmarknaden”) som särskilt avser långtidsarbetslösa^[22].

24 För perioden 2014–2020 avsattes totalt 27,7 miljarder euro, eller 26 % av ESF-budgeten, till åtgärder för ”att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet” (tematiskt mål 8). Omkring 11,4 miljarder euro fördelades till åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” (investeringsprioritering 8i). Fyra av medlemsstaterna tilldelade 1 miljard euro var till investeringsprioritering 8i: Spanien, Italien, Polen och Slovakien (se bilaga III).

25 De flesta av de operativa programmen inom ESF omfattar de tematiska mål och investeringsprioriteringar som är mest relevanta för långtidsarbetslösheten. Av de 178 operativa programmen syftar 145 program (81 %) till att fördela medel till tematiskt mål 8, medan 106 program syftar till att fördela medel till investeringsprioritering 8i. Dessutom har alla medlemsstater utom en inrättat operativa program för att fördela medel till investeringsprioritering 8i.

26 ESF-finansieringen kan användas för att stödja olika typer av åtgärder och insatser som kan hjälpa långtidsarbetslösa att hitta arbete (se ruta 3).

27 ESF-åtgärder och ESF-insatser för bekämpning av långtidsarbetslöshet genomförs av offentliga organ (nationella, regionala eller lokala arbetsförmedlingar), icke-statliga organisationer samt privata företag som har utsetts av nationella eller regionala förvaltningsmyndigheter (eller förmedlande organ) eller valts ut via en förslagsinfordran.

Covid-19-pandemins konsekvenser för sysselsättningen

28 De nedstängningar som infördes av medlemsstaterna för att hantera covid-19-pandemin från mars 2020 och framåt hade en stor inverkan på den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen i alla medlemsstater och de flesta ekonomiska sektorer, om än i olika hög grad. Mot denna bakgrund föreslog kommissionen omedelbara åtgärder för att hantera följderna av pandemin under våren 2020. Sure-instrumentet^[23], som ger stöd till användningen av system för korttidsarbete och liknande sysselsättningsbevarande åtgärder i hela EU, antogs av Europaparlamentet och rådet i maj 2020. Detta system har hittills bidragit till att dämpa ökningen av arbetslösheten trots den dramatiska nedgången i den ekonomiska verksamheten^[24]. Efter att systemet har upphört att tillämpas i december 2022 finns det dock en risk för att arbetslösheten ökar, vilket kan påverka de långtidsarbetslösa^[25].

29 Kommissionen föreslog även att ESI-fonderna borde användas mer flexibelt. De investeringsinitiativ mot effekter av coronaviruset (CRII och CRII+) som antagits av Europaparlamentet och rådet trädde i kraft i april 2020. Dessa initiativ erbjöd en tillfällig möjlighet till 100 % samfinansiering från EU-budgeten och gav ytterligare flexibilitet att överföra budgetar mellan olika fonder och program. Som ett resultat av detta beslutade mer än hälften av alla medlemsstater att ändra sina operativa program för att införa möjligheten till 100 % samfinansiering av ESF-åtgärder och/eller överföring av ytterligare medel från andra ESI-fonder till operativa program inom ESF.

Revisionens omfattning och inriktning

30 I vår revision bedömde vi om ESF-finansieringen 2014–2020, genom sin investeringsprioritering ”tillträde till arbetsmarknaden”, tillgodosåg de långtidsarbetslösas särskilda behov för att underlätta deras (åter-)inträde på arbetsmarknaden. För att göra detta tittade vi närmare på tre skilda aspekter:

• Vi analyserade i vilken utsträckning ESF-utgifterna hade varit inriktade mot åtgärder för att hjälpa långtidsarbetslösa att återgå till arbetsmarknaden.
• Vi undersökte om medlemsstaterna hade tillämpat en individanpassad strategi när de genomförde åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden”.
• Vi kontrollerade om kommissionen hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att ta fram relevanta och tillräckliga uppgifter för att fastställa ESF-finansieringens effekter på långtidsarbetslösheten.

31 Vår analys är inriktad på kommissionens roll och ansvar när de operativa ESF-programmen för 2014–2020 utarbetades och sedermera genomfördes. Vi analyserade relevant dokumentation och intervjuade företrädare för generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (GD EMPL) samt Eurostat i egenskap av uppgiftslämnare.

32 Vår analys omfattar samtliga medlemsstater. Dessutom undersökte vi fyra medlemsstater (Irland, Italien, Polen och Slovakien) mer ingående, då de antingen hade särskilda svårigheter med långtidsarbetslöshet i början av programperioden eller hade fördelat en betydande andel av sin ESF-finansiering till investeringsprioritering 8i.

33 Vi analyserade fyra operativa program inom ESF (ett för varje utvald medlemsstat)^[26] och bedömde huruvida den interventionslogik som fastställts för stöd till långtidsarbetslösa bidrog till att lösa problemet med långtidsarbetslöshet. Med utgångspunkt i väsentligheten och genomförandenivån granskade vi även mellan en och tre åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” inom varje operativt program för att kontrollera om de hade genomförts på ett sätt som tillgodosåg de långtidsarbetslösas särskilda behov genom tillämpning av en individanpassad strategi. För vart och ett av de utvalda operativa programmen granskade vi även enskilda ärenden för mellan 18 och 24 slumpvis utvalda personer som hade saknat jobb under mer än 12 månader, men som hade deltagit i en ESF-finansierad åtgärd för långtidsarbetslösa. Sammanlagt granskade vi 78 sådana enskilda ärenden. Dessutom intervjuade vi företrädare för de relevanta nationella myndigheterna (dvs. ministrar med ansvar för sysselsättningspolitiken, såväl som förvaltande myndigheter och genomförandeorgan).

34 Vi utförde vår revision mellan september 2020 och juli 2021. Reserestriktionerna på grund av covid-19-pandemin innebar att vi inte kunde göra några besök på plats. Alla möten med kommissionen, de nationella myndigheterna och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) genomfördes via videokonferens.

Iakttagelser

ESF riktade inte alltid särskilt in sig på långtidsarbetslösa

35 Vi undersökte om kommissionen hade gett medlemsstaterna stöd i programplaneringsstadiet på ett sådant sätt att frågan om långtidsarbetslöshet återspeglades i utformningen av de operativa ESF-programmen och huruvida åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” varit riktade till långtidsarbetslösa i förekommande fall. Vi analyserade även om det sätt på vilket stödet hade genomförts återspeglades i långtidsarbetslöshetens omfattning i medlemsstaterna.

ESF-stödet nådde de långtidsarbetslösa genom olika typer av insatser

36 De åtgärder som stöds av ESF förväntas komplettera det stöd som finns tillgängligt för långtidsarbetslösa i en medlemsstat. I slutet av 2020 hade omkring 96 % av det ESF-stöd som gjorts tillgängligt för långtidsarbetslösa via åtgärder under investeringsprioritering 8i utnyttjats, och 58 % hade redan redovisats för kommissionen (se bilaga III).

37 Enligt kommissionens uppgifter som fanns tillgängliga vid tidpunkten för revisionen nådde ESF-finansieringen omkring 1,6 miljoner långtidsarbetslösa, dvs. 36 % av de 4,4 miljoner deltagare som omfattades av investeringsprioritering 8i. I fyra av medlemsstaterna (Spanien, Italien, Polen och Slovakien) nådde ESF-stödet fler än 100 000 långtidsarbetslösa (se tabell 1). Detta kunde uppnås genom en rad olika typer av insatser för ”tillträde till arbetsmarknaden”, däribland vägledning och stöd (20 %), ekonomiska incitament (17 %), utbildning (8 %) och en betydande andel av insatser som kombinerade flera typer (30 %)^[27].

38 I de fyra utvalda medlemsstaterna fann vi att alla de viktigaste typerna av ESF-insatser användes, om än i varierande grad. Det italienska operativa programmet var främst inriktat på ekonomiska incitament för anställning, medan Irlands program fokuserade på utbildning. Polen erbjöd i de flesta fall kombinerade åtgärder som framför allt omfattade utbildning och praktiktjänstgöring. I Slovakien var det vanligare med anställningsincitament och direkt jobbskapande (se ruta 4).

Många ESF-insatser var inriktade på sysselsättning i allmänhet, men inte särskilt på långtidsarbetslösa

39 Innan ESF-programmen för perioden 2014–2020 antogs ansågs 11,4 miljoner personer vara långtidsarbetslösa, dvs. 5,5 % av arbetskraften eller 48,3 % av det totala antalet arbetslösa (2013) (se bilaga I).

40 Kommissionen analyserade problemet med långtidsarbetslöshet när den utarbetade sina ståndpunktsdokument som föregick partnerskapsavtalen och de operativa programmen för 2014–2020, och inledde diskussioner med medlemsstaterna om prioritering av behov. I 19 av de 27 ståndpunktsdokumenten för EU-27 lyftes långtidsarbetslösheten fram som ett särskilt problem. I 17 av dessa 19 inkluderade kommissionen de långtidsarbetslösa som en finansieringsprioritering, och i tre fall uppgav kommissionen långtidsarbetslöshet som ett problem under ”de viktigaste utmaningarna”.

41 Samtidigt innehöll lagstiftningen om ESI-fonderna 2014–2020^[28] inte någon föreskrift om en specifik investeringsprioritering för långtidsarbetslösa. ESF-stödet till de långtidsarbetslösa var en del av ett mer omfattande mål, vilket gör det svårt att fastställa hur mycket av EU-medlen som fördelades till åtgärder mot långtidsarbetslöshet.

42 Av 178 operativa program inom ESF 2014–2020 (bortsett från programmen för Förenade kungariket och ungdomssysselsättningsinitiativet) syftade 145 (eller 81 %) till att fördela medel till tematiskt mål 8 för sysselsättningen^[29]. Dock innehåller bara omkring en tredjedel av alla operativa ESF-program i 14 av medlemsstaterna^[30] en specifik hänvisning till stöd för långtidsarbetslösa^[31]. Vi konstaterade även att detta inte var fallet för fem av medlemsstaterna (Bulgarien, Lettland, Malta, Ungern och Cypern), där nivån av långtidsarbetslöshet var högre än EU-genomsnittet när de operativa programmen förhandlades 2013.

43 En undersökning från år 2019^[32] om resultatens hållbarhet och ändamålsenlighet för ESF-deltagarna visade att 101 av insatserna var inriktade på stöd till långtidsarbetslösa. Samtidigt kan ytterligare 158 insatser ha omfattat långtidsarbetslösa, även om detta inte framgick specifikt (de var inriktade på arbetslöshet i allmänhet och omfattade endast potentiellt de långtidsarbetslösa).

44 Vår analys av åtgärderna under investeringsprioritering 8i för de fyra utvalda operativa programmen bekräftade att även om det förekom fall där långtidsarbetslösa var den enda målgruppen för insatserna betraktades de långtidsarbetslösa vanligen som en undergrupp av alla arbetslösa och/eller av ”missgynnade grupper” inom det operativa programmet.

Vissa av de undersökta ESF-åtgärderna medförde en risk för en ”russinplockningseffekt”

45 Åtgärder på arbetsmarknaden som inte är specifikt inriktade medför en risk för att personer med större chans att få en anställning prioriteras på bekostnad av de som befinner sig längst från arbetsmarknaden, däribland de långtidsarbetslösa (dvs. ”russinen plockas ur kakan”). Till exempel konstaterade kommissionen i en undersökning att en strategi för ”arbete först” kan leda till att samordnarna försöker fokusera på de som sannolikt uppnår arbetsresultat^[33]. I en annan av kommissionens undersökningar^[34] gavs rådet att offentliga arbetsförmedlingar bör göra ett förhandsurval av deltagare för att undvika denna ”russinplockningseffekt”. Detta understryker ytterligare behovet av ESF-insatser som redan från början är riktade till långtidsarbetslösa.

46 Vår analys avslöjade även risken för en russinplockningseffekt i vissa av de operativa program som ingick i granskningen. I Polen visade till exempel en utvärdering av de utvalda operativa programmen^[35] att 30–39-åringar var överrepresenterade bland de deltagare som fick stöd och att denna grupp redan hade större chans att hitta jobb än andra ålderskategorier. I Italien fanns det en risk för att kriterierna för deltagande i anställningsincitamentet inte var tillräckliga för att mildra den potentiella russinplockningseffekten, eftersom arbetsgivarna kunde välja bland unga arbetstagare oavsett deras jobbutsikter. Covid-19-pandemin kan medföra att antalet korttidsarbetslösa ökar. Eftersom det är lättare att nå ut till dessa än till långtidsarbetslösa kan russinplockningseffekten förstärkas om det saknas särskilt utformade åtgärder för långtidsarbetslösa.

De åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” som finansieras av ESF återspeglade inte alltid storleken på problemet med långtidsarbetslöshet i flera av medlemsstaterna

47 Som anges i punkt 37 gav ESF-åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” stöd till 1,6 miljoner långtidsarbetslösa. Vi noterade emellertid att de långtidsarbetslösa som fick stöd i flera av medlemsstaterna hade varit underrepresenterade i ESF-åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” jämfört med graden av långtidsarbetslöshet i samma medlemsstater.

48 På EU-nivå utgjorde de långtidsarbetslösa 38 % av alla arbetslösa som fick stöd genom ESF:s investeringsprioritering 8i om ”tillträde till arbetsmarknaden”. Vi analyserade även procentandelen av de långtidsarbetslösa som fick ESF-stöd och alla arbetslösa deltagare som fick ESF-stöd i var och en av medlemsstaterna i EU-27, på grundval av uppgifterna i de årliga genomföranderapporterna för 2019. Vi jämförde denna siffra med de nationella genomsnitten för långtidsarbetslösheten som en andel av den totala arbetslösheten under perioden 2014–2019. Denna analys visade att det fanns skillnader i 15 av medlemsstaterna. Dessa är särskilt relevanta när det gäller Rumänien, Portugal, Ungern, Frankrike, Malta och Lettland, där skillnaden överstiger 20 procentenheter (se tabell 1).

49 I vår senaste rapport om prestation pekade vi också på en underrepresentation av långtidsarbetslösa deltagare i ESF:s sysselsättningsåtgärder. Framför allt visade rapporten att det högsta deltagandet i samtliga av ESF:s sysselsättningsinsatser var bland personer som var aktiva eller arbetslösa men stod närmare arbetsmarknaden, medan de som befann sig längre bort från arbetsmarknaden var svårare att nå (arbetslösa 40 %, anställda 26 %, långtidsarbetslösa 22 %, inaktiva 12 %)^[36].

50 Även om alla de fyra utvalda operativa programmen gav stöd till långtidsarbetslösa fann vi att vissa av de ursprungliga åtgärder som var särskilt riktade till dem antingen inte hade genomförts med ESF-stöd eller fått en bredare inriktning. Detta var fallet i Irland och Italien. I Irland omfattade det operativa programmet inledningsvis en åtgärd som var direkt riktad till långtidsarbetslösa, men åtgärden hade dragits tillbaka från programmet och finansierats av medlemsstaten. I Italien var sysselsättningsincitamenten inte specifikt riktade mot långtidsarbetslösa, trots att detta uppgavs i det operativa programmet. I stället var de öppna för andra kategorier av arbetslösa och inkluderade omvandlingen av avtal om visstidsanställning till permanenta avtal. Dessutom hade de utbildningsåtgärder som planerades i de operativa programmen inte genomförts, förutom som en del av systemåtgärder som var riktade mot enskilda långtidsarbetslösa.

51 I Slovakien var de åtgärder som definierades i det operativa programmet också inriktade på arbetslösa i allmänhet. Dock var 4 av de 27 nationella projekt som genomförts inom ramen för investeringsprioritering 8i uteslutande riktade till långtidsarbetslösa. Två exempel presenteras i ruta 5.

Kopplingen mellan ESF-stödet för ”tillträde till arbetsmarknaden” och en individanpassad strategi kunde inte alltid fastställas

52 Vid sidan av ESF:s inriktning på långtidsarbetslöshet granskade vi om stödet för ”tillträde till arbetsmarknaden” byggde på en individanpassad strategi för att uppfylla de långtidsarbetslösas särskilda behov (se punkterna 16–20).

53 Förhandsvillkor användes som ett verktyg under perioden 2014–2020 för att säkerställa att medlemsstaternas system uppfyllde kraven för en effektiv och ändamålsenlig användning av EU-medel. Medlemsstaterna gjorde egna bedömningar på grundval av fördefinierade kriterier, och dessa skulle kontrolleras av kommissionen i samband med antagandet av partnerskapsavtalet och det operativa programmet. Förhandsvillkor 8.1 (”Att aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder utformas och genomförs mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen”), vilket var kopplat till investeringsprioritering 8i, omfattade ett kriterium för de offentliga arbetsförmedlingarnas kapacitet att tillämpa en individanpassad strategi. Dessutom påpekade kommissionen 2015 att begränsningar av individanpassade tjänster är den viktigaste faktorn bakom en icke-ändamålsenlig aktivering och att en ändamålsenlig aktivering kombinerar individanpassade tjänster till arbetssökande och arbetsgivare med ett skräddarsytt erbjudande av en aktiv arbetsmarknadspolitik^[37].

54 För de fyra operativa programmen i vårt urval har medlemsstaterna och kommissionen gjort bedömningen att förhandsvillkor 8.1 varit uppfyllt. Denna bedömning utfördes endast i början av programperioden, eftersom den rättsliga grunden inte krävde att kommissionen skulle bedöma om villkoret fortsatte att vara uppfyllt när de operativa programmen genomfördes^[38]. Vi konstaterade emellertid att kommissionen i landsrapporterna för två av de utvalda operativa programmen (Irland och Slovakien) uppgav att de offentliga arbetsförmedlingarnas kapacitet att erbjuda individanpassade tjänster var otillräcklig^[39].

55 De är möjligt att de offentliga arbetsförmedlingarna i Irland, Italien eller Slovakien har tillämpat en individanpassad strategi för personer som är registrerade som långtidsarbetslösa. De har dock inte meddelat detta till de organ som genomför ESF-åtgärder och dessa organ har inte heller särskilt efterfrågat denna information.

56 I Polen måste individanpassat stöd användas för alla åtgärder som genomförs inom ramen för operativa ESF-program (se ruta 6).

57I sin rekommendation från 2016 förespråkade rådet att en individanpassad strategi skulle användas för att hjälpa långtidsarbetslösa att återgå till arbetsmarknaden (se punkt 20). Vi fann att denna rekommendation inte ledde till att något av de operativa program som vi undersökt ändrades eller kompletterades med en tillhörande åtgärdsplan, förutom i Slovakien. I samband med en undersökning 2019 påpekade kommissionen att de förvaltande myndigheterna och de förmedlande organen inte alltid verkade känna till rekommendationen^[40].

58 Rådets sysselsättningskommitté (EMCO) övervakar genomförandet av rådets rekommendationer på grundval av en ram med indikatorer. Denna övervakning är avskild från ESF. När det gäller användningen av en individanpassad strategi rapporterade de flesta av medlemsstaterna att covid-19-pandemin hade haft negativa konsekvenser för de offentliga arbetsförmedlingarnas förmåga att erbjuda individanpassad rådgivning eller profilering på grund av den begränsade åtkomsten och tillgången till tjänster.

Nya ordningar för perioden 2021–2027 inom ramen för ”ESF+”

59 Genom förordningen om gemensamma bestämmelser 2021–2027^[41] införs ett antal framåtblickande åtgärder, däribland nödvändiga villkor som komplement till förhandsvillkoren. För det specifika ESF+-målet för ”tillträde till arbetsmarknaden” kommer kriterierna för det nödvändiga villkoret ”Strategisk politisk ram för en aktiv arbetsmarknadspolitik” att omfatta ordningar för att profilera arbetssökande och bedöma deras behov.

60 Ett nytt inslag i programperioden 2021–2027 är att medlemsstaterna måste säkerställa att de nyligen införda nödvändiga villkoren uppfylls och tillämpas under hela programperioden och informera kommissionen om eventuella ändringar^[42]. Om ett nödvändigt villkor inte längre uppfylls bör kommissionen inte ersätta utgifterna.

61 Under perioden 2014–2020 fanns det dessutom inte någon koppling mellan innehållet i förhandsvillkoren och de utvalda insatsernas stödberättigande. Detta har ändrats för perioden 2021–2027. De förvaltande myndigheterna måste nu ”säkerställa att utvalda insatser som omfattas av ett nödvändigt villkor överensstämmer med motsvarande strategier och planeringsdokument som utarbetats för att uppfylla det nödvändiga villkoret”^[43].

Enbart ESF:s övervakningssystem gör det inte möjligt att fullständigt bedöma åtgärdernas nytta bland långtidsarbetslösa

62 Kommissionen övervakar genomförandet av de operativa programmen genom möten med förvaltande myndigheter, särskilda övervakningskommittéer, årliga revisionsmöten och årliga genomföranderapporter som lämnas in av regionala och nationella förvaltande myndigheter. Detta omfattar rapportering av finansiella uppgifter, indikatorer och delmål. Kommissionen utvärderar rapporterna och lämnar sina synpunkter till medlemsstaterna. Vi undersökte om övervakningsramen gör det möjligt att bedöma hur ändamålsenliga resultaten av ESF-åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” är för de långtidsarbetslösa.

Brister i övervakningsramen för ESF 2014–2020 begränsar kommissionens möjligheter att få en helhetsbild av resultaten

63 I övervakningsramen för programperioden 2014–2020 fastställdes gemensamma output- och resultatindikatorer för utvärderingen av de investeringsprioriteringar, specifika mål och insatser som föreskrivs i de operativa programmen^[44]. Dessa omfattade två outputindikatorer för långtidsarbetslöshet:

• Den gemensamma outputindikatorn ”CO01 – Arbetslösa, inklusive långtidsarbetslösa”, vilken avsåg arbetslösa i allmänhet och omfattade långtidsarbetslösa som en undergrupp.
• Den gemensamma outputindikatorn ”CO02 – Långtidsarbetslösa”, vilken hade en direkt anknytning till långtidsarbetslösa. De uppgifter som rapporterades under denna indikator var en delmängd av de uppgifter som rapporterades för den gemensamma indikatorn ”CO01”.

Övervakningsramen omfattade inte någon gemensam resultatindikator som var specifik för långtidsarbetslöshet.

64 Medlemsstaterna var skyldiga att lämna in årliga rapporter om alla gemensamma indikatorer, men behövde inte fastställa mål för alla (endast 27 av 178 operativa program inom ESF omfattade mål för CO02). Medlemsstaterna kunde fastställa programspecifika indikatorer om detta var lämpligare för utvärderingen av de planerade investeringarnas resultat.

65 Vi fann en del brister i övervakningsramen som skulle kunna hindra kommissionen från att få en fullständig bild av ESF-insatsernas effektivitet när det gäller stöd till långtidsarbetslösa.

66 För de 106 operativa ESF-program (bortsett från programmen i Förenade kungariket) som fördelade medel till investeringsprioritering 8i fastställdes totalt 357 särskilda output- och resultatindikatorer. Nästan alla av dem (328) var emellertid programspecifika, och det finns inte några sammanställda uppgifter om hur många av de programspecifika indikatorerna som gällde långtidsarbetslöshet. För de utvalda operativa programmen hade specifika resultatindikatorer för långtidsarbetslösa fastställts i två av de fyra undersökta medlemsstaterna (Irland och Italien).

67 Dessutom använder inte alla medlemsstater alltid definitionen av långtidsarbetslöshet på samma sätt (för övervakningen av ESF). I Italien ansågs deltagarna vara långtidsarbetslösa om de tjänade mindre än cirka 8 000 euro om året. I Irland kan de som tar emot ”stöd för arbetssökande”, enligt de nationella bestämmelserna, vara helt arbetslösa eller arbeta i upp till tre dagar i veckan. Användningen av olika definitioner av långtidsarbetslöshet gör att den översikt som man får med hjälp av den gemensamma outputindikatorn för långtidsarbetslöshet med nödvändighet blir mindre exakt när det gäller hur många långtidsarbetslösa som faktiskt fått stöd av ESF på EU-nivå.

68 ESF-förordningen innehöll inte någon gemensam resultatindikator som uttryckligen var inriktad på långtidsarbetslösa. Medlemsstaterna rapporterar information om de resultat som uppnåtts för långtidsarbetslösa i förhållande till mot målen genom programspecifika resultatindikatorer för långtidsarbetslöshet, om sådana indikatorer har fastställts. Dessa indikatorer skiljer sig naturligtvis åt mellan olika operativa program. Dessutom kan medlemsstaterna tillämpa olika metoder och definiera målen som kvoter eller som det absoluta antalet deltagare.

69 Kommissionens undersökningar hade redan visat att det var svårt att sammanställa uppgifterna på ett meningsfullt sätt och att det fanns särskilda svagheter i de nationella övervakningssystemen/övervakningssystemen för de operativa programmen som orsakade problem med uppgifternas aktualitet och den korrekta presentationen av uppgifter^[45]. Till exempel rapporterades outputindikatorer under det år då deltagarna började delta i en insats^[46]. Deltagare som hoppade av en insats (t.ex. genom att inte slutföra utbildningen) rapporterades fortfarande i indikatorn eftersom kostnaderna mot ESF redan hade uppstått. Med tanke på att vissa av insatserna hade en stor mängd avhopp (t.ex. det polska operativa programmet) skapas en felaktig bild, eftersom en beräkning enbart på grundval av antalet deltagare inte gör någon skillnad mellan avhoppare och framgångsrika deltagare.

70 Vi analyserade indikatorerna för investeringsprioritering 8i för de fyra utvalda operativa programmen. I de irländska och italienska operativa programmen användes både gemensamma outputindikatorer och specifika resultatindikatorer. När det gäller de slovakiska och polska operativa programmen fann vi att inga programspecifika resultatindikatorer hade fastställts för att fånga upp framgångarna, trots att de långtidsarbetslösa omfattades av den gemensamma outputindikatorn (CO02) och utgjorde mer än hälften av deltagarna under investeringsprioritering 8i (70 % i det slovakiska operativa programmet och mer än 50 % i det polska operativa programmet). I absoluta tal gäller detta 172 445 deltagande långtidsarbetslösa i Slovakien och 27 395 i det utvalda operativa programmet i Polen.

71 När det gäller perioden 2021–2027 omfattar lagstiftningen fortfarande inte några specifika bestämmelser för långtidsarbetslösa eller någon gemensam resultatindikator för långtidsarbetslöshet. Lagstiftningspaketet för perioden 2021–2027^[47] omfattar ett specifikt mål för att ”[f]örbättra tillgången till sysselsättning och aktiveringsåtgärder för alla arbetssökande, särskilt unga, och då särskilt via genomförande av ungdomsgarantin, för långtidsarbetslösa och missgynnade grupper på arbetsmarknaden och personer utanför arbetsmarknaden, liksom via främjande av egenföretagande” inom ramen för det bredare politiska målet ”Ett mer socialt och inkluderande Europa genom genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter”.

Några utvärderingar av ESF-stöd till långtidsarbetslösa

72 Vid sidan av den regelbundna övervakningen av ESF på grundval av årliga genomföranderapporter får kommissionen även utföra särskilda utvärderingar för att bedöma de resultat som uppnåtts med ESF-stöd. Aktuella och heltäckande utvärderingar gör det lättare att tillämpa erfarenheterna på resten av den innevarande programperioden eller på framtida programperioder och att sprida potentiell god praxis.

73 Under perioden 2014–2020 utfärdade kommissionen två studier som berörde långtidsarbetslöshet^[48].

74 I studierna påpekades att de förvaltande myndigheterna utförde mycket få utvärderingar av ESF-stöd till långtidsarbetslösa. Av totalt 205 utvärderingar som offentliggjordes 2017 innehöll endast sex en specifik hänvisning till sådant stöd. Situationen hade inte förbättrats märkbart vid tidpunkten för revisionen. Enligt kommissionen omfattade endast åtta av utvärderingarna frågor om långtidsarbetslöshet. Dessutom bekräftade de båda studierna att övervakningsuppgifterna om ESF var av begränsad betydelse för utvärderingen.

75 Med tanke på denna situation är det fortfarande svårt att bedöma ändamålsenligheten i ESF-åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” för långtidsarbetslösa. Det är för närvarande inte möjligt att fastställa i vilken utsträckning EU:s åtgärder har bidragit till förändringar i graden av långtidsarbetslöshet, vilken skiljde sig avsevärt mellan medlemsstaterna, inbegripet de viktigaste mottagarna av ESF-stöd (se bilaga I). Detta visar att det behövs bättre kunskap om möjligheterna att göra skillnad med ESF.

Slutsatser och rekommendationer

76 Under perioden 2014–2020 nådde Europeiska socialfondens åtgärder för att stödja ”tillträde till arbetsmarknaden” ut till många långtidsarbetssökande genom olika typer av insatser, även om de inte var specifikt riktade till långtidsarbetslösa. Eftersom investeringsprioriteringarna snarare omfattade politikområden än målgrupper fanns det ingen särskild investeringsprioritering, och de långtidsarbetslösa behandlades i regel som en del av en bredare grupp som omfattar arbetslösa. Dessutom återspeglade åtgärderna inte alltid nivån av långtidsarbetslöshet i medlemsstaterna (se punkterna 35–51).

77 Genomförandet av ESF-åtgärder var i regel inte kopplat till en individanpassad strategi. Även om de offentliga arbetsförmedlingarna kan ha tillämpat en individanpassad strategi för enskilda långtidsarbetslösa som en del av sin nationella aktiva arbetsmarknadspolitik vidarebefordrades inga dokument med information till de organ som genomförde ESF-åtgärderna, och organen begärde inte heller att sådana dokument skulle skickas till dem. Dessutom trädde rådets rekommendation i kraft när de operativa programmen redan hade antagits, och de operativa programmen ändrades i regel inte därefter. Även om denna koppling inte var en förutsättning för ESF-stöd kan avsaknad av den begränsa mervärdet av ESF-stödda insatser för att tillgodose de långtidsarbetslösas särskilda behov (se punkterna 52–61).

78 Vi hittade ett antal brister i övervaknings- och utvärderingsramen för EFS 2014–2020 som kan hindra kommissionen från att skapa en fullständig bild av ESF-insatsernas ändamålsenlighet när det gäller stöd till långtidsarbetslösa. Framför allt finns det inte någon gemensam resultatindikator för långtidsarbetslöshet, och den gemensamma outputindikatorn för långtidsarbetslöshet används inte alltid för att fastställa mål. Detta gör det svårt att bilda sig en uppfattning om ESF-åtgärdernas nytta för de långtidsarbetslösa. Dessutom har långtidsarbetslösheten endast utvärderats i ett fåtal fall (se punkterna 62–75).

79 Covid-19-pandemin kan ha haft en negativ inverkan på antalet långtidsarbetslösa och deras situation. Mot denna bakgrund vill vi utfärda följande tre rekommendationer, vilka alla gäller den nya programperioden 2021–2027 och syftar till att förbättra programplaneringen för att ge bättre hjälp till EU:s långtidsarbetslösa.

Rekommendation 1 – Rikta ESF-stödet för ”tillträde till arbetsmarknaden” till de långtidsarbetslösa där långtidsarbetslösheten är hög

För programperioden 2021–2027 bör kommissionen kräva att medlemsstaterna särskilt riktar in sig på långtidsarbetslösa och deras behov genom ESF+ där den nationella eller regionala långtidsarbetslösheten är hög.

Tidsram: Vid tidpunkten för antagande (eller ändring) av ESF+-programmen 2021–2027.

Rekommendation 2 – Koppla ESF-stödet för ”tillträde till arbetsmarknaden” till en individanpassad strategi för de långtidsarbetslösa

Kommissionen bör kräva att medlemsstaterna tillämpar en individanpassad strategi för alla långtidsarbetslösa när åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” ska genomföras inom ramen för nya ESF+ genom att ta hänsyn till de arbetssökandes profiler och bedöma deras behov.

Tidsram: Vid tidpunkten för antagande (eller ändring) av ESF+-programmen 2021–2027.

Rekommendation 3 – Utvärdera de resultat som uppnåtts genom ESF-stöd för ”tillträde till arbetsmarknaden” när det gäller långtidsarbetslösa

Som en del av ex post-utvärderingen för perioden 2014–2020 och halvtidsöversynen av den nya perioden 2021–2027 bör kommissionen utvärdera ändamålsenligheten hos åtgärderna för ”tillträde till arbetsmarknaden” för de långtidsarbetslösa. Slutsatserna av dessa utvärderingar bör leda till att motåtgärder vidtas (till exempel att slutsatserna beaktas när ändringar av ESF+-programmen efter 2025 bedöms i tillämpliga fall) och att god praxis sprids mellan och inom de nationella och regionala myndigheter som är ansvariga för att genomföra åtgärder för ”tillträde till arbetsmarknaden” i medlemsstaterna.

Tidsram: Senast första kvartalet 2025 för ex post-utvärderingen och halvtidsöversynen.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, i Luxemburg den 28 oktober 2021.

Bilagor

Bilaga I – Antalet långtidsarbetslösa, långtidsarbetslöshetens andel och långtidsarbetslöshetsgraden i EU, 2009–2020

Bilaga II – Övergång till anställning

Bilaga III – ESF-anslag till investeringsprioritering 8i och dess genomförande

Akronymer och förkortningar

ALMP: Aktiv arbetsmarknadspolitik

CO: Gemensam outputindikator

CPR: Förordningen om gemensamma bestämmelser

EMCO: Sysselsättningskommittén

ESF: Europeiska socialfonden

ESF+: Europeiska socialfonden+

ETB: Utbildningsnämnden

GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering: Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering

LTU: Långtidsarbetslöshet

LTUs: Långtidsarbetslösa

Nuts 2: Nomenklaturen för statistiska territoriella enheter

OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

OP: Operativt program

STUs: Korttidsarbetslösa

Sure: Europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation

Ordlista

Arbetsförmedling: Nationella organisationer som är ansvariga för att genomföra en aktiv arbetsmarknadspolitik och tillhandahålla arbetsförmedling av hög kvalitet i allmänhetens intresse. De kan vara en del av relevanta ministerier, offentliga organ eller företag som omfattas av offentlig rätt.

Delad förvaltning: En metod för att genomföra EU:s budget där kommissionen delegerar delar av genomförandet till medlemsstaterna men behåller det yttersta ansvaret.

Den europeiska planeringsterminen: En cykel för samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken inom EU. Den är en del av Europeiska unionens ekonomiska styrningsram och är inriktad på den sexmånadersperiod som inleds i början av varje år, därav dess namn. Under den europeiska planeringsterminen anpassar medlemsstaterna sin ekonomiska politik och finanspolitik till de mål och regler som överenskommits på EU-nivå.

Eurofound: En EU-byrå vars roll är att tillhandahålla information, råd och expertis på området för EU:s socialpolitik på grundval av jämförande information, forskning och analys.

Europa 2020-strategin: EU:s tillväxtstrategi för återhämtning från krisen under de kommande 10 åren. Strategin är uppdelad i fem överordnade mål: sysselsättning, forskning och utveckling, klimat/energi, utbildning samt social delaktighet och fattigdomsminskning.

Europeiska socialfonden (ESF): ESF syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att förbättra möjligheterna till anställning och arbete (främst genom utbildningsåtgärder), uppmuntra en hög anställningsnivå och skapa fler och bättre jobb.

Förhandsvillkor: Villkor som baseras på de fördefinierade kriterier som föreskrivs i förordningen om gemensamma bestämmelser och som betraktas som förutsättningar för en effektiv och ändamålsenlig användning av EU-medel för alla ESI-fonder. När medlemsstaterna utarbetade operativa program inom Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF för programperioden 2014–2020 skulle de bedöma om dessa villkor var uppfyllda. Om detta inte var fallet skulle de utarbeta åtgärdsplaner för att säkerställa att villkoren hade uppfyllts senast den 31 december 2016.

Landsspecifika rekommendationer: Dokument som utarbetas av Europeiska kommissionen för varje land för att analysera landets ekonomiska situation och ge rekommendationer om åtgärder som landet bör anta inom en period på 12–18 månader.

Operativt program: Den grundläggande ramen för genomförande av EU-finansierade sammanhållningsprojekt under en fastställd period, som återspeglar de prioriteringar och mål som fastställs i partnerskapsöverenskommelserna mellan kommissionen och enskilda medlemsstater. Projekten inom ett operativt program ska bidra till ett visst antal mål som fastställts på EU-nivå för det operativa programmets insatsområde. Operativa program kan finansieras via Eruf, Sammanhållningsfonden och/eller ESF. Ett operativt program utarbetas av en medlemsstat och måste godkännas av kommissionen innan några betalningar kan göras från EU:s budget. Ett operativt program kan endast ändras under programperioden om båda parterna är överens.

Outputindikatorer: Värden som används för att mäta output av insatser som får stöd eller output på nivån för de operativa programmen.

Resultatindikatorer: Värden som används för att mäta resultaten av projekt som får stöd eller resultaten av de operativa programmen.

Russinplockningseffekt: Den aktiva arbetsmarknadspolitikens ändamålsenlighet kan undergrävas av en russinplockningseffekt som gör att endast de arbetare som har en hög sannolikhet för anställning väljs ut som deltagare. Detta är särskilt relevant om en samordnare anvisar arbetare till aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och har incitament att visa att deras klienter har en hög återanställningsgrad.

Rådets rekommendation: Ett instrument med indirekta åtgärder som syftar till att förbereda lagstiftning i medlemsstaterna. Rekommendationer skiljer sig från förordningar, direktiv och beslut på så sätt att de inte är bindande för medlemsstaterna. Även om de saknar rättslig verkan har de stor politisk vikt.

Sammanhållningspolitiken: Ett av de största politiska områden som får stöd genom EU-budgeten. Den syftar till att minska utvecklingsskillnaderna mellan olika regioner, omstrukturera industriregioner på tillbakagång och diversifiera landsbygdsområden samt uppmuntra gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Den finansieras genom Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden.

Sysselsättningskommittén: Rådets viktigaste rådgivande kommitté på området sysselsättning och sociala frågor.

Tillgänglig men inte arbetssökande: Enligt Eurostats definition är personer som är ”tillgängliga men inte arbetssökande” personer mellan 15 och 74 år som varken är anställda eller arbetslösa och som vill arbeta och är tillgängliga för arbete under de kommande två veckorna men som inte söker arbete. I denna indikator ingår personer utan jobb som inte klassificeras som arbetslösa eftersom de inte söker aktivt efter ett jobb. Den omfattar även ”avskräckta” arbetssökande och personer som inte kan leta efter jobb på grund av personliga eller familjerelaterade omständigheter.

Övervakningskommitté: En kommitté som övervakar genomförandet av ett operativt program. Den består av företrädare för de berörda myndigheterna i medlemsstaten (t.ex. företrädare för den förvaltande och attesterande myndigheten och revisionsmyndigheten, genomförandeorgan, arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer och det civila samhället). Dessutom medverkar kommissionen som observatör.

Kommissionens svar

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=60158

Tidsplan

https://www.eca.europa.eu/sv/Pages/DocItem.aspx?did=60158

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller utgifterna, den framtida utvecklingen och det politiska intresset och allmänintresset.

Denna förvaltningsrevision utfördes av avdelning II Investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering, under ledning av revisionsrättens ledamot Iliana Ivanova. Revisionsarbetet leddes av revisionsrättens ledamot S. Lazarou, med stöd av Johan Adriaan Lok (kanslichef) och Agathoclis Argyrou (kanslisekreterare), Pietro Puricella (förstechef), Fernando Pascual Gil (uppgiftsansvarig), Aleksandra Klis‑Lemieszonek (ställföreträdande uppgiftsansvarig), Marjeta Leskovar, Marija Grgurić, Zuzana Gullova och Petra Karkosova (revisorer). Mark Smith, Miłosz Aponowicz, Tomasz Surdykowski och Paola Magnanelli tillhandahöll språkligt stöd.

Slutnoter

^[1] Europeiska kommissionen, The feasibility of developing a methodology for measuring the distance travelled and soft outcomes for long-term unemployed people participating in Active Labour Market Programmes, slutrapport, 2019.

^[2] Bertelsmann Stiftung, Long-term Unemployment in the EU: Trends and Policies, 2016.

^[3] Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (2016/C 67/01).

^[4] Europeiska kommissionen, The feasibility of developing a methodology for measuring the distance travelled and soft outcomes for long-term unemployed people participating in Active Labour Market Programmes, slutrapport, 2019.

^[5] Eurostats ordlista.

^[6] Belgien, Bulgarien, Grekland, Frankrike, Italien, Slovenien och Slovakien.

^[7] Bulgarien, Irland, Grekland, Spanien, Kroatien, Italien, Malta, Portugal, Slovenien och Slovakien.

^[8] Europeiska kommissionen, ”Employment and Social Developments in Europe”, september 2019.

^[9] Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 149.

^[10] Europeiska kommissionen, ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”, COM(2010) 2020 final.

^[11] Europeiska kommissionen, ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen: EU:s bidrag till full sysselsättning”, COM(2010) 682 final.

^[12] OECD:s ordlista.

^[13] Europeiska kommissionen, ”The feasibility of developing a methodology for measuring the distance travelled and soft outcomes for long-term unemployed people participating in Active Labour Market Programmes” slutrapport, 2019.

^[14] Europeiska kommissionen, ”European Semester Thematic Factsheet – Active Labour Market Policies”, november 2017.

^[15] På grundval av uppgifter från 26 medlemsstater, utom Förenade kungariket och Malta.

^[16] Europeiska pelaren för sociala rättigheter, ”Princip 4: Aktiva arbetsmarknadsåtgärder”.

^[17] Rådets beslut av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, 2010/707/EU, bilagan, riktlinje 7: Öka kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden, minska den strukturella arbetslösheten och främja kvalitet i arbetet. Rådets beslut (EU) 2015/1848 av den 5 oktober 2015 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för 2015, bilagan, riktlinje 6: Öka arbetskraftsutbudet och arbetskraftens färdigheter och kompetens. Rådets beslut (EU) 2018/1215 av den 16 juli 2018 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

^[18] Rådets rekommendation av den 15 februari 2016 om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden (2016/C 67/01).

^[19] Europeiska kommissionen, ”Rapport från kommissionen till rådet. Utvärdering av rådets rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden”, COM(2019) 169 final.

^[20] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006.

^[21] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.

^[22] Investeringsprioritering 9i (”Aktiv inkludering, inklusive för att främja lika möjligheter, aktivt deltagande samt förbättra anställbarheten”) ger också stöd till långtidsarbetslösa, men ger i allmänhet en annan typ av stöd med bredare fokus på social delaktighet.

^[23] Rådets förordning (EU) 2020/672 av den 19 maj 2020 om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) till följd av covid-19-utbrottet, EUT L 159, 20.5.2020, s. 1.

^[24] Revisionsrätten, översikt nr 06/2020, ”Risker, utmaningar och möjligheter i EU:s ekonomisk-politiska svar på covid-19-krisen”. OECD ”Job retention schemes during the COVID-19 lockdown and beyond”, uppdaterad den 12 oktober 2020.

^[25] OECD, ”Employment Outlook 2020”. Europeiska kommissionen, ”European Economic Forecast, Spring 2021”, Institutional paper 149, maj 2021.

^[26] Irland (programmet för anställbarhet, inkludering och lärande 2014–2020), Italien (det nationella operativa programmet för system för en aktiv sysselsättningspolitik), Polen (det regionala operativa programmet för Schlesiens vojvodskap 2014–2020) och Slovakien (operativa programmet för mänskligt kapital 2014–2020).

^[27] Europeiska kommissionen, ”Study for the Evaluation of ESF support to Employment and Labour Mobility”, juni 2020, s. 26.

^[28] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 om Europeiska socialfonden.

^[29] På grundval av uppgifter från kommissionen.

^[30] Belgien, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Spanien.

^[31] Europeiska kommissionen, ”Thematic note on the ESF and YEI support to long-term unemployed (LTU) and the implementation of Council Recommendation on integration of LTU into the labour market”, januari 2019.

^[32] Europeiska kommissionen, Ismeri, IES och Ecorys: ”Pilot and feasibility study on the sustainability and effectiveness of results for European Social Fund participants using Counterfactual impact evaluations”, juli 2019.

^[33] Europeiska kommissionen, ”The feasibility of developing a methodology for measuring the distance travelled and soft outcomes for long-term unemployed people participating in Active Labour Market Programmes” slutrapport, juli 2019.

^[34] Europeiska kommissionen, ”Thematic note on the ESF and YEI support to long-term unemployed (LTU) and the implementation of Council Recommendation on integration of LTU into the labour market”, januari 2019.

^[35] Schlesiens vojvodskap, ”Evaluation of the OPs contribution to achieving the objectives of Priority Axis VII: Regional Labour Market”, juli 2020.

^[36] 2020 års rapport om EU-budgetens prestation – situationen vid utgången av 2020, punkt 3.45.

^[37] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ”Analytical Supporting Document accompanying the document Proposal for a Council Recommendation”, SWD(2015) 176 final.

^[38] Särskild rapport 24/2021, Prestationsbaserad finansiering inom sammanhållningspolitiken: ambitiösa förändringar, men hinder för förverkligandet kvarstod under perioden 2014–2020, punkt 26.

^[39] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ”Country Report Ireland 2015 Including an In-Depth Review on the prevention and correction of macroeconomic imbalances”, SWD(2015) 27 final; Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ”Country Report Slovakia 2018”, COM(2018) 120 final; Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, ”Country Report Slovakia 2020”, COM(2020) 150 final.

^[40] Europeiska kommissionen, ”Thematic note on the ESF and YEI support to long-term unemployed (LTU) and the implementation of Council Recommendation on integration of LTU into the labour market”, januari 2019.

^[41] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik.

^[42] Förordning (EU) 2021/1060, artikel 15.

^[43] Förordning (EU) 2021/1060, artikel 73.2 b.

^[44] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006, bilagan.

^[45] Europeiska kommissionen, ”Study on the monitoring and evaluation systems of the ESF, Final report”, maj 2018.

^[46] Europeiska kommissionen, ”Guidance document: Annex D - Practical guidance on data collection and validation”, maj 2016.

^[47] Förordning (EU) 2021/1060 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1057 av den 24 juni 2021 om inrättande av Europeiska socialfonden+ (ESF+) och om upphävande av förordning (EU) nr 1296/2013.

^[48] Europeiska kommissionen, ”Thematic note on the ESF and YEI support to LTU and the Council Recommendation on integration of LTU into the labour market”, januari 2019, och Europeiska kommissionen, ”Study for the evaluation of ESF support to employment and labour mobility”, juni 2020.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (https://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021

PDF	ISBN 978-92-847-7053-3	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/188	QJ-AB-21-025-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-7025-0	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/914311	QJ-AB-21-025-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen 2021.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar regleras av Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (https://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (https://data.europa.eu/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.