Skyddet av EU:s budget mot oriktiga utgifter: Kommissionen använde sig i allt större utsträckning av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på sammanhållningsområdet under perioden 2007–2013

Sammanfattning

Om sammanhållningspolitiken

I

Sammanhållningspolitiken syftar till att minska utvecklingsskillnaderna mellan olika regioner, främja omstruktureringar av industriregioner på tillbakagång och gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete inom Europeiska unionen. Sammanhållningspolitiken är EU:s huvudsakliga källa till finansiering av investeringar och utgör cirka 37 % av de totala utgifterna i EU:s budget. De medel som tilldelats sammanhållningspolitiken uppgick till runt 230 miljarder euro under programperioden 2000–2006, 346 miljarder euro under 2007–2013 och 349 miljarder euro under 2014–2020.

II

Sammanhållningspolitiken består av två huvuddelar: regional- och stadspolitik samt sysselsättning och sociala frågor. Regional- och stadspolitiken genomförs till största delen genom Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden (SF). Sysselsättning och sociala frågor finansieras till största delen genom Europeiska socialfonden (ESF).

III

Sammanhållningspolitiken genomförs genom delad förvaltning, vilket betyder att ansvaret delas mellan kommissionen och medlemsstaterna. Även om kommissionen fortfarande är ansvarig för genomförandet av EU:s budget delegeras den faktiska förvaltningen och kontrollen av EU:s medel och program till medlemsstaternas myndigheter, som väljer ut stödmottagare och fördelar medlen.

IV

Det är i första hand medlemsstaternas ansvar att upptäcka, korrigera och förhindra eventuella fel. Om kommissionen finner att oriktiga utgifter har medfinansierats eller sannolikt kommer att medfinansieras kan den ingripa och korrigera den redan medfinansierade utgiften eller förhindra en framtida medfinansiering.

V

Kommissionen kan använda sig av förebyggande åtgärder och/eller finansiella korrigeringar när oriktigheter eller allvarliga brister har identifierats av medlemsstaternas myndigheter, vid kommissionens egna kontroller och revisioner, vid Olafs utredningar och som ett resultat av revisionsrättens revisioner.

Hur vi genomförde vår revision

VI

Vi bedömde huruvida kommissionens förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar var ändamålsenliga för skyddet av EU:s budget från medfinansiering av oriktiga utgifter på sammanhållningsområdet. Vi riktade in oss på programperioden 2007–2013. Vi gjorde dessutom en jämförelse med programperioden 2000–2006 och bedömde den sannolika inverkan som de ändrade förordningarna skulle ha på perioden 2014–2020. I revisionen ingick följande:

• En översyn av de berörda riktlinjerna, publikationerna och rapporterna från kommissionen och en utvärdering av kommissionens interna förfaranden för perioden 2007–2013.
• En jämförande analys av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för perioderna 2000–2006 och 2007–2013 samt en bedömning av de finansiella korrigeringarnas inverkan efter avslutandet av programperioden 2000–2006.
• En undersökning av ett urval med 72 enskilda ärenden som avslutats i slutet av 2016. Dessa utgjorde 29 % av de finansiella korrigeringarna under perioden 2007–2013. Vårt fältarbete utfördes från januari 2016 till november 2016.

Detta konstaterade vi

VII

Överlag fann vi att kommissionen på ett ändamålsenligt sätt använde sig av de åtgärder som den har till sitt förfogande för programperioden 2007–2013 för att skydda EU:s budget från oriktiga utgifter.

VIII

De finansiella korrigeringarna för perioden 2000–2006 uppgick till 8 616 miljoner euro eller 3,8 % av den totala budgeten. När det gäller perioden 2007–2013 använde kommissionen i större utsträckning de åtgärder den har till sitt förfogande för att skydda EU:s budget.

IX

När det gäller perioden 2007–2013 fann vi att kommissionen genomförde sina förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på ett proportionerligt sätt, och vi bekräftade att kommissionens åtgärder för perioden 2007–2013 var inriktade på de medlemsstater som hade de mest riskfyllda programmen. Vi fann också att kommissionens bedömning av brister och till hörande finansiella korrigeringar i sak bekräftades av Europeiska unionens domstol.

X

Kommissionens korrigerande åtgärder sätter press på medlemsstaterna att åtgärda brister i sina förvaltnings- och kontrollsystem. Både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar berör dock vanligtvis komplexa problem som tar lång tid att lösa. När betalningar avbryts eller hålls inne på detta sätt innebär det en betydande ekonomisk risk för medlemsstaterna. Under perioden 2007–2013 hade kommissionen därför som mål att gradvis häva åtgärder för att se till att utbetalningar kunde återupptas så snart de nödvändiga villkoren hade uppfyllts.

XI

Vi fann även att kommissionen hade stött på svårigheter vid övervakningen av genomförandet av finansiella korrigeringar. En gedigen övervakning kunde dock inte göras utifrån den information som medlemsstaterna tillhandahöll om genomförandet under perioden 2007–2013. Vi fann blandade bevis för de förebyggande åtgärdernas och de finansiella korrigeringarnas långsiktiga effekter under perioden 2007–2013.

XII

Kommissionens rapportering om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar gör det svårt att få en heltäckande överblick över situationen, till stor del på grund av att informationen presenteras i flera olika rapporter och dokument. Samtidigt innehåller inte en enda kommissionsrapport om perioden 2007–2013 en analytisk översikt över förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar. Företrädare för Europaparlamentet och rådet ansåg också att kommissionens rapporter inte innehåller tillräckligt många jämförelser mellan medlemsstater och exempel på god praxis för hur återkommande problem kan förebyggas, upptäckas och korrigeras.

XIII

De rättsliga bestämmelserna för perioden 2014–2020 stärker kommissionens ställning betydligt när det gäller skyddet av EU:s budget från oriktiga utgifter, särskilt genom de finansiella nettokorrigeringarna. Detta beror främst på att medlemsstaternas rapportering om finansiella korrigeringar nu integreras i det årliga garantipaketet och granskas av respektive revisionsmyndighet. De rättsliga bestämmelser som infördes för perioden 2014–2020 ger dessutom kommissionen större befogenheter att se till att ersättning för oriktiga utgifter inte längre betalas ut från EU:s budget. Slutligen ökar medlemsstaternas rättssäkerhet eftersom reglerna fastställs som förordningar och inte som vägledning.

XIV

Vi anser att dessa åtgärder har medfört att systemets utformning har förbättrats betydligt.

Detta rekommenderar vi

XV

Kommissionen bör vidta följande åtgärder:

• Tillämpa en strikt strategi när det gäller finansiella korrigeringar vid avslutandet av perioden 2007–2013 (från mars 2017) för att se till att de oriktiga utgifterna i de totalbelopp som ersätts från EU:s budget inte innehåller en väsentlig felnivå.
• Utfärda en särskild rapport, av samma slag som den rapport som togs fram 2013 för perioden 2000–2006, om de finansiella korrigeringarna och deras status vid avslutandet av Eruf-/SF- och ESF-programmen (senast i mitten av 2019). I rapporten bör all information om förebyggande och korrigerande åtgärder per fond och medlemsstat presenteras och jämföras, och följderna av finansiella korrigeringar och den kvarstående riskprocenten redovisas.
• Senast 2019 inrätta ett integrerat övervakningssystem för perioden 2014–2020 som omfattar både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar.
• På ett ändamålsenligt sätt tillämpa de betydligt stärkta bestämmelserna för perioden 2014–2020 med omedelbar verkan och vid behov göra finansiella nettokorrigeringar på grundval av egna kontroller och/eller de revisioner som vi utför.

Inledning

Sammanhållningspolitiken är EU:s huvudsakliga källa till finansiering av investeringar

Politikens mål, budget och medel

01

Sammanhållningspolitiken syftar till att minska utvecklingsskillnaderna mellan olika regioner, främja omstruktureringar av industriregioner på tillbakagång och gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete inom Europeiska unionen (EU).

02

Utgifterna på sammanhållningsområdet utgör cirka 37 % av de totala utgifterna i EU:s budget. De medel som tilldelats sammanhållningspolitiken, EU:s huvudsakliga investeringspolitik, uppgick till runt 230 miljarder euro under programperioden 2000–2006, 346 miljarder euro under 2007–2013 och 349 miljarder euro under perioden 2014–2020.

03

Sammanhållningspolitiken består av två huvuddelar: regional- och stadspolitik samt sysselsättning och sociala frågor. Regional- och stadspolitiken genomförs för det mesta genom Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden. Sysselsättning och sociala frågor finansieras till största delen genom Europeiska socialfonden (ESF). Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF regleras av gemensamma bestämmelser, om inte annat följer av den särskilda förordningen för respektive fond.

Sammanhållningspolitikens förvaltnings- och kontrollsystem

04

Sammanhållningspolitiken genomförs genom delad förvaltning¹, vilket betyder att ansvaret för genomförandet av politiken och tillhörande fonder, inklusive kontrollverksamheten, delas mellan kommissionen och medlemsstaterna. Även om kommissionen fortfarande ansvarar för genomförandet av EU:s budget delegeras den faktiska förvaltningen och kontrollen av EU:s medel och program till medlemsstaternas myndigheter.

05

Dessa myndigheters uppgifter fastställs i sektorsspecifika förordningar:

1. Förvaltningsmyndigheterna (vars uppgifter kan delegeras till förmedlande organ) utför den dagliga förvaltningen av projekt som medfinansieras inom ramen för respektive operativt program.
2. De attesterande myndigheterna sammanställer kostnadsredovisningar från projektens stödmottagare till utgiftsdeklarationer och redovisar dessa för kommissionen så att ersättning kan utbetalas.
3. Revisionsmyndigheterna utför en årlig oberoende revision av de kostnader som redovisats för kommissionen och av förvaltnings- och kontrollsystemets funktion.

06

Dessa myndigheter har framför allt i uppgift att välja ut projekt samt att fördela och kontrollera medlen. Medlemsstaterna ansvarar också för att se till att de utgifter för vilka ersättning kan utbetalas från EU:s budget inte innehåller oriktigheter genom att förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter². Samtidigt kan kommissionen vidta åtgärder för att återvinna felaktigt utbetalda medel.

07

Projektens stödmottagare ådrar sig utgifter och redovisar dem i betalningsansökningar till förvaltningsmyndigheterna (eller de förmedlande organen). Dessa sammanställs sedan och skickas via den attesterande myndigheten till kommissionen. Kommissionen betalar därefter ut det belopp som motsvarar den medfinansierade delen av den redovisade utgiften till medlemsstatens budget, varifrån medlen sedan överförs till respektive stödmottagare (se figur 1).

08

Kommissionen förhandlar om och godkänner operativa program med medlemsstaterna, tillhandahåller vägledning och instruktioner till medlemsstaternas myndigheter om hur de ska utföra sina uppgifter och utför kontroller på medlemsstatsnivå eller skrivbordskontroller av genomförandet av politiken.

09

Det fanns totalt 618 operativa program och 1 119 Sammanhållningsfondprojekt för programperioden 2000–2006³, 440 operativa program för perioden 2007–2013 och 391 operativa program (Eruf, SF, ESF eller flerfondsprogram) för perioden 2014–2020.

Kommissionens åtgärder för att skydda EU:s budget på sammanhållningsområdet

10

Syftet med kommissionens åtgärder för att skydda EU:s budget är att se till att endast korrekta utgifter (dvs. utgifter som görs i enlighet med tillämplig lagstiftning på EU-nivå och nationell/regional nivå) medfinansieras från EU:s budget.

11

Medlemsstaterna har det huvudsakliga ansvaret för att upptäcka, korrigera och förhindra eventuella fel⁴. Om kommissionen finner att oriktiga utgifter har medfinansierats eller sannolikt kommer att medfinansieras kan den ingripa och korrigera den redan medfinansierade utgiften eller förhindra en framtida medfinansiering av oriktiga utgifter i framtida utgiftsdeklarationer.

12

Förordningarna för perioderna 2000–2006⁵, 2007–2013⁶ och 2014–2020⁷ ger kommissionen möjlighet att tillämpa förebyggande åtgärder, det vill säga avbryta och hålla inne betalningar, och att göra finansiella korrigeringar. För perioden 2000–2006 angav förordningarna inte avbrott som en del av kommissionens förebyggande åtgärder. Generaldirektoraten för regional- och stadspolitik och för sysselsättning, socialpolitik och inkludering ansvarar för att genomföra sådana korrigeringsåtgärder inom sammanhållningspolitiken.

13

Kommissionen kan tillämpa förebyggande åtgärder och/eller göra finansiella korrigeringar på grundval av oriktigheter eller allvarliga brister som identifierats av medlemsstaternas myndigheter (dvs. förvaltningsmyndigheten eller revisionsmyndigheten) eller utifrån egna kontroller och revisioner. Det gäller även utredningar som görs av Olaf. De kan också vara en följd av Europeiska revisionsrättens revisioner (se bilaga I).

Förebyggande åtgärder: avbrott och innehållande av betalningar

14

Förebyggande åtgärder leder till att utbetalningar från EU:s budget skjuts upp. Det sätter ytterligare press på medlemsstaterna för att de ska vidta de nödvändiga korrigeringsåtgärderna. De huvudsakliga typerna av förebyggande åtgärder är avbrott och innehållande av betalningar (se ruta 1).

15

Betalningsavbrott infördes i förordningen för 2007–2013 (se bilaga II). Den största fördelen med avbrott är att de kan tillämpas omedelbart, utan ett långt administrativt förfarande, om kommissionen har bevis som tyder på allvarliga (significant) brister¹². För att ställa in utbetalningar måste dock en allvarlig (serious) brist fastställas, vilket innebär ett längre förfarande innan inställandet kan träda i kraft (se ruta 1).

16

Om det inte finns någon pågående betalningsansökan (dvs. ingen betalningsfrist att avbryta) kan kommissionen också utfärda en varning. Kommissionen varnar medlemsstaten för att betalningsfristen kommer att avbrytas om en betalningsansökan lämnas in. Något sådant förfarande fastställs dock inte i förordningarna.

17

Inställande av utbetalningar verkställs genom ett rättsligt bindande kommissionsbeslut riktat till den berörda medlemsstaten. Alla andra förebyggande åtgärder (varningar, avbrott och förhandsunderrättelser om inställande) vidtas i form av ett brev som någon av kommissionens generaldirektörer undertecknar (i sin egenskap av delegerad utanordnare) och riktas till medlemsstaternas myndigheter.

Finansiella korrigeringar som görs av kommissionen

18

Om allvarliga brister i medlemsstatens förvaltnings- och kontrollsystem har lett till systembetingade fel eller om kommissionen har funnit en enskild oriktighet kan kommissionen också göra finansiella korrigeringar (se bilaga I)¹³. Syftet med finansiella korrigeringar är att återupprätta en situation där alla utgifter som redovisats för medfinansiering från Eruf, Sammanhållningsfonden eller ESF och betalats av kommissionen följer de tillämpliga reglerna¹⁴.

19

Under programperioderna 2000–2006 och 2007–2013 kunde medlemsstaterna ersätta oriktiga utgifter med nya utgifter om de vidtog de nödvändiga korrigeringsåtgärderna och genomförde den tillhörande finansiella korrigeringen (bekräftad finansiell korrigering)¹⁵. Denna möjlighet finns även för programperioden 2014–2020¹⁶. Om det inträffade i praktiken berodde dock på medlemsstatens förmåga att redovisa ytterligare (riktiga) utgifter. Om medlemsstaten inte hade några sådana ytterligare utgifter att redovisa ledde den finansiella korrigeringen till en nettokorrigering (förlust av medel). Däremot hade en finansiell korrigering som utfördes av kommissionen alltid en direkt nettoinverkan på medlemsstaten som var tvungen att betala tillbaka beloppet och fick minskade anslag (medlemsstaten kunde alltså spendera mindre pengar under hela programperioden).

20

Kommissionen riktar inte de finansiella korrigeringarna direkt till stödmottagarna utan till de av medlemsstatens myndigheter som förvaltar de operativa programmen. Om en finansiell korrigering avser enskilda projekt som genomförs av stödmottagare är det medlemsstaternas myndigheter som ska genomföra den finansiella korrigeringen gentemot stödmottagaren.

21

I bilaga III finns en översikt över de olika scenarierna rörande de finansiella korrigeringarnas inverkan på medlemsstaterna fram till slutet av programperioden 2007–2013.

Att fastställa beloppet för finansiella korrigeringar

22

Kommissionen fastställer beloppet för en finansiell korrigering på olika sätt (se ruta 2).

23

Om det redan har begärts ersättning från EU:s budget för den oriktiga utgiften som leder till den finansiella korrigeringen, rättar den finansiella korrigeringen det som redan har inträffat (finansiell efterhandskorrigering). Men om det ännu inte har begärts ersättning för den oriktiga utgiften från EU:s budget avser den finansiella korrigeringen det som ska inträffa (finansiell förhandskorrigering). Det senare innebär att medlemsstaten drar av den finansiella korrigeringen från de stödberättigande utgifterna redan när utgifterna redovisas till kommissionen. Finansiella efterhands- och förhandskorrigeringar kan förekomma samtidigt inom samma ärende, vilket säkerställer korrigeringar både av dåtid och av framtid.

24

I bilaga I beskrivs den process som leder till en förebyggande åtgärd och/eller finansiell korrigering och genomförandet av den.

Inga förebyggande åtgärder eller finansiella korrigeringar om resultaten inte uppnås

25

Under programperioderna 2000–2006 och 2007–2013 fanns det ingen rättslig bestämmelse som tillät kommissionen att inleda förfaranden om inställande av utbetalningar och göra finansiella korrigeringar om resultaten på program- eller insatsområdesnivå inte uppnåddes. Möjligheterna att göra det för enskilda projekt var också begränsade. Vi har i flera rapporter kritiserat denna brist i förordningarna¹⁸.

Medlemsstaternas återkrav av felaktigt utbetalda belopp

26

Vid delad förvaltning är medlemsstaterna ansvariga för att upptäcka, korrigera och förhindra fel så att endast korrekta utgifter betalas från EU:s budget. Medlemsstaterna ska också återkräva belopp som felaktigt betalats ut (från EU:s budget) till stödmottagare¹⁹. Detta är dock inte möjligt

1. om felet inte begicks av stödmottagaren utan rör problem som har med förvaltnings- och kontrollsystemets funktion att göra (till exempel problem som rör valet av insatser som ska medfinansieras), eller
2. om beloppet inte kan återkrävas från stödmottagaren (t.ex. om stödmottagaren gått i konkurs).

I sådana fall belastar den finansiella korrigeringen medlemsstatens budget såvida den inte kan delas med EU:s budget.

27

Enligt den information som medlemsstaterna lämnade till kommissionen i slutet av 2015 uppgick det belopp som finansierades offentligt (av EU eller på nationell nivå) och som inte kunde återkrävas från stödmottagarna till 57 miljoner euro (vilket motsvarar stödberättigande utgifter (privata och offentliga) om totalt 115 miljoner euro) för alla operativa program under hela perioden 2007–2013²⁰.

28

När ett felaktigt utbetalt belopp återkrävs från ett offentligt organ som fungerar som stödmottagare, belastar den finansiella korrigeringen i praktiken ändå en nationell, regional eller lokal offentlig budget.

Finansiella korrigeringar är viktiga för att fastställa den kvarstående risken för utbetalningar från EU:s budget på sammanhållningsområdet

29

Sedan år 2000 har särskilda regleringsmässiga krav lagts till för att förstärka medlemsstaternas skyldighet att upptäcka, korrigera och förhindra fel, och de operativa programmens förvaltnings- och kontrollsystem har ändrats i enlighet med detta.

Årliga felprocentsatser per program för ett representativt urval insatser som validerats av kommissionen

30

För perioden 2000–2006 skulle särskilda nationella myndigheter kontrollera 5 % av de stödberättigande utgifterna innan de operativa programmen avslutades och då själva bedöma risken för att oriktigheter kunde förekomma och ha som mål att på ett representativt sätt täcka in det operativa programmets utgifter²¹. Medlemsstaterna skulle även varje år rapportera belopp som ännu inte hade återkrävts²². Det fanns dock inget krav på att årligen beräkna en total felprocent eller att göra ett årligt revisionsuttalande.

31

När det gäller perioden 2007–2013 innebar förordningen att revisionsmyndigheter i medlemsstaterna skulle utfärda en årlig kontrollrapport med ett revisionsuttalande om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet²³. I den årliga kontrollrapporten angavs en felprocent som baserades på ett representativt urval med revisioner av insatser som kontrollerades, det vill säga validerades, av kommissionen.

Kommissionens beräkning av en ackumulerad kvarstående riskprocent

32

Medlemsstaterna ger också kommissionen mer utförlig information om de finansiella korrigeringar som genomförts under året, som kommissionen använder sig av för att beräkna en ackumulerad kvarstående riskprocent²⁴. Sedan 2012 beräknar och offentliggör kommissionen i sina årliga verksamhetsrapporter en indikator som kallas för ackumulerad kvarstående risk. Den ackumulerade kvarstående risken är kommissionens uppskattning av den återstående del som inte är laglig och korrekt av de utgifter som betalats ut under programperioden för varje operativt program (eller grupp av operativa program). Den ackumulerade kvarstående risken uppdateras årligen. Enligt den första uträkningen 2012 låg den övergripande ackumulerade kvarstående risken för Eruf/SF och ESF för perioden 2007–2013 under väsentlighetsgränsen på 2 %²⁵ (se figur 2).

33

Vid beräkningen av den ackumulerade kvarstående risken tar kommissionen hänsyn till den årliga felprocentsats som inrapporterats av medlemsstaternas revisionsmyndigheter och validerats av kommissionen. Utöver detta använder kommissionen också alla de finansiella korrigeringar som genomförts sedan programperiodens början i medlemsstaterna (genom de tillbakadraganden och återkrav som medlemsstaterna har rapporterat) och på EU-nivå (genom formella kommissionsbeslut)²⁶.

Europeiska revisionsrättens tidigare särskilda rapport om kommissionens åtgärder för att skydda EU:s budget

34

År 2012 bedömde vi i en tidigare särskild rapport kommissionens åtgärder för att skydda EU:s budget för programperioden 2000–2006. Vår revision visade att kommissionen i allmänhet vidtog lämpliga åtgärder när brister identifierades men att processen tog lång tid och att kommissionen uppnådde olika grad av säkerhet om att brister i nationella förvaltnings- och kontrollsystem hade avhjälpts på lämpligt sätt till följd av dess korrigerande åtgärder²⁷.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

35

Genom denna revision bedömde vi huruvida kommissionens förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på sammanhållningsområdet är ändamålsenliga för skyddet av EU:s budget från medfinansiering av oriktiga utgifter.

36

Vår revision var inriktad på programperioden 2007–2013, men vi jämförde även kommissionens förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under denna period med åtgärderna och korrigeringarna under programperioden 2000–2006. Vi bedömde också den troliga inverkan som de relevanta ändringarna i förordningarna för programperioden 2014–2020 skulle få.

37

Vi undersökte framför allt

1. om kommissionens finansiella korrigeringar hade tillräcklig nettoeffekt på Eruf- och ESF-programmen för perioden 2000–2006,
2. om kommissionen på ett ändamålsenligt sätt använde sig av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under perioden 2007–2013 enligt vad som föreskrivs i förordningarna,
3. om kommissionen på ett ändamålsenligt sätt använde sig av de lärdomar som dragits vid utarbetandet av arrangemangen för 2014–2020 för att bättre skydda EU:s budget på sammanhållningsområdet.

38

Vårt revisionsarbete bestod av

• en genomgång av den relevanta unionslagstiftningen och de relevanta kommissionsriktlinjerna (både interna och de som riktar sig till medlemsstaterna) för perioderna 2000–2006, 2007–2013 och 2014–2020,
• en genomgång av de olika kommissionspublikationer och rapporter om åtgärder för skyddet av EU:s budget (såsom årliga verksamhetsrapporter, årsredovisningar och meddelandet om skyddet av EU:s budget) för perioden 2007–2013,
• en jämförande analys av fördelningen över flera år av kommissionens förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under perioderna 2000–2006 och 2007–2013 samt en bedömning av de finansiella korrigeringarnas inverkan på de totala programutgifterna efter avslutandet av programperioden 2000–2006,
• en genomgång av alla avgöranden vid Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) som gäller de kommissionsbeslut om finansiella korrigeringar under perioderna 1994–1999 och 2000–2006 som överklagats till EU-domstolen,
• en bedömning av kommissionens interna förfaranden för perioden 2007–2013 och en kontroll av hur dessa fungerar i praktiken genom skrivbordsgranskning. Detta inbegrep en analys av kommissionens olika informationskällor och en validering och rekonstruktion av verifieringskedjan för de särskilda ärenden som undersöktes,
• en undersökning av ett urval av 72 enskilda ärenden som hade avslutats i slutet av 2016 rörande 20 operativa program inom ramen för Eruf/SF och ESF för perioden 2007–2013. När det gäller dessa 20 operativa program har vi undersökt alla förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar. Programmen omfattar cirka 21 % av den totala budgeten och valdes ut slumpmässigt. De 72 undersökta ärendena utgör nästan 29 % av alla finansiella korrigeringar för perioden i fråga,
• en jämförelse av programrisken per medlemsstat och av nivån på de finansiella korrigeringarna såväl som en analys av kommissionens validerade felprocentsatser samt förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under perioden 2007–2013,
• intervjuer med medlemmar av Europaparlamentets budgetkontrollutskott och utskottet för regional utveckling och med företrädare för medlemsstaterna i rådets arbetsgrupp för strukturåtgärder.

39

Revisionen omfattar perioden till och med den 31 december 2015 om inget annat anges. Granskningsarbetet på fältet utfördes från januari 2016 till november 2016. Vår undersökning av de förebyggande åtgärderna och finansiella korrigeringarna byggde på fel som godtagits av medlemsstaterna. Om inget annat anges gäller de siffror som presenteras i rapporten de finansiella efterhandskorrigeringar som kommissionen har beslutat och medlemsstaterna har godtagit.

Iakttagelser

Finansiella korrigeringar ledde redan under perioden 2000–2006 till nettokorrigeringar för ett antal program inom Eruf och ESF och även för SF-program

De finansiella korrigeringarna för perioden 2000–2006 uppgick till 8 616 miljoner euro eller 3,8 % av den totala budgeten för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF

40

För vår bedömning av kommissionens ändamålsenlighet när det gäller skyddet av EU:s budget från oriktiga utgifter tittade vi först på programperioden 2000–2006. För denna period kunde vi bedöma de finansiella korrigeringarnas totala inverkan på medlemsstaterna eftersom nästan alla operativa program hade avslutats i slutet av 2015²⁸.

41

Vi fann att kommissionen gjorde finansiella korrigeringar på totalt 8 616 miljoner euro under perioden 2000–2006. Det motsvarar 3,8 % av det totala budgetanslaget (tabell 1).

42

Enligt kommissionen hade alla operativa program vid avslutandet av programperioden 2000–2006 avslutats med tillräckliga finansiella korrigeringar för att säkerställa att inga väsentliga oriktiga utgifter hade betalats från EU:s budget.

Tabell 1

De viktigaste siffrorna för genomförandet av kommissionens åtgärder för skyddet av EU:s budget på sammanhållningsområdet

	2000–2006				2007–2013
	Eruf	SF	ESF	TOTALT	Eruf/SF	ESF	TOTALT
Tilldelat anslag (i miljoner euro)	129 607	30 215	68 521	228 344	269 879	76 617	346 496
Bekräftade/beslutade finansiella korrigeringar (i miljoner euro)	5 794	832	1 990	8 616	2 317	1 009	3 326
Bekräftade/beslutade finansiella korrigeringar/tilldelat anslag (%)	4,5 %	2,8 %	2,9 %	3,8 %	0,9 %	1,3 %	1,0 %
Avbrutet belopp (i miljoner euro)					23 364	5 082	28 446
Avbrutet belopp/tilldelat anslag (%)					9 %	7 %	8 %
Totalt antal operativa program	379		239	618	322	118	440
Antal operativa program där utbetalningar hållits inne	45		11	56	32	32	64
Antal operativa program där utbetalningar hållits inne/otalt antal operative program(%)	12 %		5 %	9 %	10 %	27 %	15 %
Totalt antal projekt		1 119		1 119
Antal projekt där utbetalningar hållits inne		2		2
Projekt där utbetalningar hållits inne/totalt antal projekt (%)		0 %		0 %

Källa: Europeiska revisionsrätten på grundval av information från kommissionen.

43

Kommissionen offentliggjorde dock ingen indikator för hela politikområdet, liknande den för den ackumulerade kvarstående risken för programperioden 2007–2013, för att man ska kunna bedöma om inverkan av ovanstående korrigeringar gjorde att den kvarstående riskprocenten för politikområdet understeg väsentlighetsgränsen på 2 %.

44

Inom ramen för våra efterlevnadsrevisioner granskade vi de avslutande betalningarna till tolv operativa program inom Eruf eller ESF och till 15 SF-projekt (totalt 101 projekt). Av dessa 101 projekt hade 20 fel som hade ekonomisk inverkan, varav minst 13 projekt blev föremål för finansiella korrigeringar från kommissionens sida efter det att medlemsstaten hade slutfört avslutningsförfarandet. Detta visar att kommissionen måste vara på sin vakt när den granskar medlemsstaternas avslutandedeklarationer.

45

I tabell 1 sammanfattas vår analys av kommissionens åtgärder för skyddet av EU:s budget inom sammanhållningspolitiken för programperioderna 2000–2006 och 2007–2013.

De finansiella nettokorrigeringarna för perioden 2000–2006 uppgår sammanlagt till 2 423 miljoner euro (eller 1,1 % av den totala budgeten)

46

Finansiella nettokorrigeringar uppkommer både genom kommissionsbeslut, som per definiton är netto, och bekräftade finansiella korrigeringar som kan bli netto om medlemsstaterna inte lägger till nya utgifter.

47

Kommissionen beslutade om finansiella korrigeringar för sju medlemsstater för Eruf (Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien och Förenade kungariket), sex medlemsstater för Sammanhållningsfonden (Spanien, Grekland, Irland, Litauen, Portugal och Slovakien) och en medlemsstat för ESF (Frankrike). De korrigeringar som kommissionen beslutade uppgår till 1 037 miljoner euro eller cirka 0,5 % av den totala budgeten för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF (se figur 3).

48

Liksom för de bekräftade finansiella korrigeringarna fann vi, för Eruf, att fem av de 25 medlemsstaterna (Irland, Lettland, Litauen, Luxemburg och Ungern) kunde ersätta hela beloppet för bekräftade finansiella korrigeringar med nya utgifter (grönmarkerade i figur 4). Likadant var det för ESF i fem av de 25 medlemsstaterna (Irland, Lettland, Litauen, Portugal och Slovakien) och för Sammanhållningsfonden i fyra av 16 medlemsstater (Lettland, Litauen, Ungern och Slovenien) (grönmarkerade i figurerna 5 och 6). Sammantaget svarade dessa medlemsstater för 3 % av budgeten för Eruf, 10 % av budgeten för ESF och 10 % av budgeten för Sammanhållningsfonden. Dessa medlemsstater kunde redovisa tillräckligt mycket ytterligare utgifter för att kompensera för effekterna av de bekräftade finansiella korrigeringarna, så de bekräftade finansiella korrigeringarna hade ingen effekt på utnyttjandet av deras budgetanslag.

49

För 17 medlemsstater när det gällde Eruf, 16 medlemsstater när det gällde ESF och tio medlemsstater när det gällde Sammanhållningsfonden inverkade de bekräftade finansiella korrigeringarna på anslagsutnyttjandet (rödmarkerade i figurerna 4, 5 och 6). Sammantaget svarade dessa medlemsstater för 96 % av budgeten för Eruf, 88 % av budgeten för ESF och 89 % av budgeten för Sammanhållningsfonden.

50

Dessa medlemsstater kunde inte använda sig av ersättningsutgifter fullt ut, och de bekräftade finansiella korrigeringarna blev därmed åtminstone delvis en finansiell nettokorrigering. Vi beräknade att denna finansiella nettokorrigering uppgår till 1 386 miljoner euro. Det motsvarar omkring 0,6 % av den totala budgeten för Eruf, SF och ESF för alla 25 medlemsstaterna.

51

För Eruf fanns det tre medlemsstater (Cypern, Malta och Slovenien), för ESF fyra (Tjeckien, Cypern, Malta och Finland) och för Sammanhållningsfonden två (Cypern och Malta) som inte påfördes några bekräftade finansiella korrigeringar under programperioden 2000–2006.

Kommissionens bedömning av brister och finansiella korrigeringar bekräftades i sak av Europeiska unionens domstol

52

När kommissionen håller inne betalningar eller gör finansiella korrigeringar genom ett kommissionsbeslut har medlemsstaten rätt att överklaga beslutet till Europeiska unionens domstol. Vi undersökte därför huruvida kommissionens beslut för tidigare programperioder godkändes i sak av EU-domstolen.

Tabell 2

Kommissionsbeslut om finansiella korrigeringar (programperioderna 1994–1999 och 2000–2006)

Program-period	Medlemsstat	Beslut om finansiell korrigering			Antal ärenden som överklagats till EU-domstolen	Status		Dom (för avslutade ärenden)
		GD REGIO	GD EMPL	Totalt		Avslutade	Pågående	Kommissionens beslut
								bekräftades	upphävdes
1994–1999	Belgien	1	3	4
	Tyskland	16	1	17	11	11		10	1
	Irland	5	1	6
	Grekland	7		7	2	2		2
	Spanien	14	2	16	5	5		1	4
	Frankrike	4	4	8
	Italien	7		7	4	4		4
	Luxemburg		5	5
	Nederländerna	3		3	1	1		1
	Österrike	3		3
	Portugal	5		5	2	2		1	1
	Finland	1	1	2
	Förenade kungariket	7	2	9
	Interregionala1	4		4	1	1		1
Delsumma för 1994–1999:		77	19	96	26	26	0	20	6
2000–2006	Belgien	1		1
	Tyskland	1		1
	Irland	1		1
	Grekland	2		2
	Spanien	21		21	11	8	3	6	2
	Frankrike	1	2	3	1	1		1
	Italien	3	1	4	2	1	1	1
	Litauen	1		1
	Portugal	4		4	1	1			1
	Slovakien	1		1
	Förenade kungariket	1		1
	Interregionala program1	1		1
Delsumma för 2000–2006:		38	3	41	15	11	4	8	3
TOTALT:		115	22	137	41	37	4	28	9
		137				41		37

1 Interregionala program genomförs av mer än en medlemsstat.

Källa: Kommissionens uppgifter.

53

Fram till slutet av 2015 väcktes talan vid EU-domstolen i 41 ärenden rörande perioderna 2000–2006 och 1994–1999 av totalt 137 beslut om finansiella korrigeringar (se tabell 2). Av dessa 41 ärenden hade 37 avslutats i slutet av 2016.

54

Omkring hälften av de ärenden i EU-domstolen som omfattas av vår analys rör frågor som har att göra med bristande efterlevnad av bestämmelserna om offentlig upphandling. Exempel på andra frågor är begäran om ersättning för kostnader som uppkommit utanför den stödberättigande perioden, flyttning av anslag mellan operativa program och identifiering av brister i förvaltnings- och kontrollförfarandena.

55

I nio av de 37 avslutande ärendena upphävde EU-domstolen kommissionens beslut om finansiella korrigeringar. I alla nio ärendena berodde upphävandet på förfarandemässiga problem utan att några slutsatser drogs rörande sakfrågan. Tre av de fyra pågående ärendena om samma frågor har överklagats. I alla andra ärenden godkände EU-domstolen kommissionens beslut i både form och sak.

56

Detta tyder på att kommissionen i allmänhet har gjort välgrundade tolkningar av de artiklar som styr tillämpningen av finansiella korrigeringar och att den har tillämpat proportionerliga finansiella korrigeringar under perioderna 1994–1999 och 2000–2006.

57

Det finns ännu inte några kommissionsbeslut om finansiella korrigeringar för perioden 2007–2013. Endast i ett ärende överklagade en medlemsstat ett kommissionsbeslut avseende ett inställande av utbetalningar för perioden 2007–2013, men detta ärende pågår fortfarande och omfattas därför inte av vår analys.

Kommissionen använde sig i allt större utsträckning av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar under perioden 2007–2013

58

För perioden 2007–2013 är det i detta läge omöjligt att göra en slutlig bedömning eftersom avslutandeförfarandet för de operativa programmen inom ramen för Eruf/SF och ESF inte kommer att inledas förrän under 2017. Vi tittade därför på hur kommissionen har använt sig av de rättsliga bestämmelser som fanns att tillgå under denna period för att skydda EU:s budget mot oriktiga utgifter. Där så var lämpligt gjorde vi även jämförelser med perioden 2000–2006.

Under perioden 2007–2013 använde kommissionen sig i större utsträckning än tidigare av de åtgärder den har till sitt förfogande för att skydda EU:s budget

59

Kommissionen bör använda sig av de åtgärder till skydd för EU:s budget som fastställs i förordningarna så snart som betydande brister upptäcks i förvaltnings- och kontrollsystemet som kan leda till att medlemsstaterna begär ersättning för oriktiga utgifter. Detta är nödvändigt för att medlemsstaterna ska kunna förbättra sina system och undvika att begära ersättning från EU:s budget för fler oriktiga utgifter. Vi har därför jämfört kommissionens användning av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för perioden 2007–2013 med användningen under föregående period.

60

För perioden 2007–2013 hade kommissionen beslutat om finansiella korrigeringar till ett värde av omkring 3 326 miljoner euro i slutet av 2015 (se tabell 1). Detta motsvarar 1,0 % av det totala budgetanslaget. Dessutom hade utbetalningar på 28 446 miljoner euro avbrutits (8 % av det totala tilldelade anslaget).

Förebyggande åtgärder tillämpades tidigare och i större omfattning under programperioden 2007–2013 än under föregående period

61

Vår analys visar att kommissionen började använda förebyggande åtgärder 2010, det vill säga det fjärde året av programperioden 2007–2013. Detta var två år tidigare än för programperioden 2000–2006 och fem år före utgången av den stödberättigande perioden (se figur 7 och tabell 1).

62

Vidare omfattade de förebyggande åtgärderna en större andel av de operativa programmen i ett tidigare skede och kommissionen införde även mer kraftfulla åtgärder tidigare. Under perioden 2000–2006 ställdes till exempel utbetalningar in för de första operativa programmen under 2007 (det åttonde året av perioden 2000–2006). För perioden 2007–2013 skedde detta redan under 2010 (det fjärde året av perioden 2007–2013). Den föregående programperioden hade utbetalningarna ställts in under 2007 (det åttonde året av perioden) för de cirka 20 % av operativa program där utbetalningar ställdes in, medan det för perioden 2007–2013 hade skett för 68 % av sådana operativa program.

63

Om kommissionen tillämpar de förebyggande åtgärderna tidigare, striktare och på ett mer omfattande sätt blir det möjligt att snabbare förbättra fler förvaltnings- och kontrollsystem, och det ökar även medlemsstaternas incitament att göra de förbättringar som krävs.

Relativ ökning av finansiella korrigeringar under perioden 2007–2013 jämfört med nivån på upptäckta oriktiga utgifter

64

Vår analys visar också att de finansiella korrigeringarna och genomförandegraden för gjorda finansiella korrigeringar låg på ungefär samma nivå under perioden 2007–2013 som under perioden 2000–2006 (se figur 8). Nivåerna på de finansiella korrigeringarna under båda perioderna måste dock sättas in i sitt sammanhang och jämföras med den underliggande nivån på oriktiga utgifter. Våra revisioner har sedan 2009 visat att felfrekvensen för perioden 2007–2013 är betydligt lägre än för programperioden 2000–2006²⁹. Det betyder att det förekom många fler oriktiga utgifter under perioden 2000–2006 än under perioden 2007–2013. Detta tyder i sin tur på att nivån på finansiella korrigeringar har ökat relativt sett.

Den slutliga inverkan av finansiella korrigeringar under perioden 2007–2013 kan endast fastställas vid avslutandet

65

Den slutliga inverkan av de bekräftade finansiella korrigeringarna på 2007–2013 års operativa program (dvs. huruvida de finansiella korrigeringarna ledde till förlust av medel) kan dock endast bedömas när den sista betalningsansökan har lämnats in av medlemsstaten och bedömts av kommissionen. Med avseende på programperioden 2007–2013 måste de slutliga betalningsansökningarna lämnas in senast den 31 mars 2017³⁰, så när vi utarbetade denna rapport var det för tidigt att bedöma de finansiella korrigeringarnas inverkan på medlemsstaterna under programperioden 2007–2013.

66

I bilaga IV tillhandahålls mer detaljerad information för varje medlemsstat med avseende på genomförandet i slutet av 2015 av kommissionens åtgärder för perioden 2007–2013.

Kommissionen tillämpade sina förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på ett proportionerligt sätt under perioden 2007–2013

Kommissionens åtgärder för perioden 2007–2013 var inriktade på de medlemsstater som hade de mest riskfyllda programmen.

67

Sedan programperioden 2007–2013 har kommissionen beräknat ”det riskutsatta beloppet” för varje program. Beloppen läggs sedan samman på medlemsstatsnivå och offentliggörs i den årliga verksamhetsrapporten. Indikatorerna visar på programmens risk för året i fråga och på det potentiella oberättigade utgiftsbelopp som medfinansieras för varje program eller medlemsstat på grundval av den information som kommissionen har att tillgå.

68

Eftersom kommissionens åtgärder främst ska påverka de mest riskfyllda programmen bör det finnas en korrelation mellan fördelningen av det riskutsatta beloppet och fördelningen av de finansiella korrigeringar som kommissionen har beslutat. Vi undersökte därför om det finns en sådan korrelation.

Programriskindikator per medlemsstat i förhållande till bekräftade/beslutade finansiella korrigeringar

69

Skillnaden mellan det ”riskutsatta beloppet” och kommissionens och medlemsstaternas finansiella korrigeringar är den ackumulerade kvarstående risken (se punkterna 32 och 33). Vid bedömningen av de operativa programmen kräver kommissionen att finansiella korrigeringar som görs av medlemsstater och av kommissionen är tillräckligt höga för att säkerställa att denna indikator ligger under väsentlighetsgränsen på 2 %³¹.

70

Figur 9 visar programrisknivån per medlemsstat enligt vad som utvisas av kommissionens riskutsatta belopp och nivån på kommissionens finansiella korrigeringar per medlemsstat för perioden 2007–2013. Korrelationsanalysen visar också trendkurvan (medlemsstaternas övergripande samband mellan programrisken och de finansiella korrigeringar som kommissionen beslutat) liksom 45-graderslinjen (de punkter där finansiella korrigeringar motsvarar programrisknivån).

71

Vår korrelationsanalys visar att trendkurvan ligger under 45-graderskurvan (se figur 9). Det tyder på att de finansiella korrigeringar som kommissionen fastställer i allmänhet ligger på en lägre nivå än det riskutsatta beloppet. Detta kan förklaras av två faktorer:

• Risken för att icke stödberättigande utgifter (riskutsatta belopp) medfinansieras hanteras delvis genom de finansiella korrigeringar som redan har gjorts som ett resultat av medlemsstaternas kontroller utan att ärendet når kommissionen.
• Kommissionen kräver att finansiella korrigeringar ska sänka den ackumulerade kvarstående risken till under väsentlighetsgränsen på 2 % (och inte till noll).

72

De flesta medlemsstaterna ligger nära trendkurvan. Det tyder på att nivån på de finansiella korrigeringar som fastställts av kommissionen generellt motsvarar kommissionens bedömning av det riskutsatta beloppet³².

73

Om en medlemsstat befinner sig betydligt över trendkurvan är nivån på de finansiella korrigeringarna högre än det potentiella riskutsatta belopp som anges för medlemsstatens program. Så är det till exempel för Slovakien, Rumänien och Irland.

74

När en medlemsstat ligger betydligt under trendkurvan är nivån på de finansiella korrigeringar som fastställts av kommissionen lägre än det potentiella riskutsatta belopp som anges för medlemsstatens program. Så är det till exempel för Frankrike och Spanien, som båda tillämpade finansiella korrigeringar på eget initiativ. Genom att de gjorde detta undvek de att kommissionen fastställde ytterligare finansiella korrigeringar.

75

Förhållandet mellan den finansiella korrigeringens nivå och det riskutsatta beloppet påverkas även av pågående ärenden. Ärenden som ännu inte har nått förfarandets sista stadium inkluderas i det riskutsatta beloppet, men de möjliga framtida finansiella korrigeringarna som dessa ärenden leder till avspeglas ännu inte i siffrorna. Detta gäller i synnerhet Spanien där utbetalningarna för 20 operativa program hade hållits inne, och där ersättningsanspråken för ytterligare sju program avbröts i slutet av 2015 (motsvarande 70 % av alla pågående förebyggande åtgärder).

Kommissionens interna förfaranden för perioden 2007–2013 syftar till att garantera en harmoniserad behandling av ärenden i alla program och medlemsstater

76

Kommissionen bör garantera att ärenden behandlas på ett harmoniserat sätt inom olika program och i medlemsstaterna och att förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar genomförs innan utbetalningar återupptas. Vi undersökte därför kommissionens interna förfaranden för införande av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar samt för godkännande av genomförda förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar, och kontrollerade hur dessa förfaranden fungerar i praktiken.

Beslut om avbrott och innehållande av betalningar samt finansiella korrigeringar diskuteras och tas av högre förvaltningskommittéer.

77

För programperioden 2007–2013 upprättade generaldirektoratet för regional- och stadspolitik och generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering egna kommittéer för avbrott, innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar. Dessa kommittéer utgör ett forum inom varje enskilt generaldirektorat där frågor kan diskuteras och beslut fattas rörande varningar, avbrott, innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar (se även bilaga I). Båda kommittéerna sammanträder regelbundet och består av generaldirektören, vice generaldirektören (generaldirektörer), berörda direktörer och representanter för de juridiska enheterna.

78

Sammanträdena i kommittéerna för avbrott och innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar säkerställde en bättre överblick och diskussion inom generaldirektoratet om alla ärenden och förfaranden med avseende på förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar som bidrog till att harmonisera behandlingen av ärenden och informera den högsta ledningen om pågående frågor.

Förvaltningen och uppföljningen av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar krävde ett betydande engagemang i fråga om tid och personalresurser

79

För att upphäva de förebyggande åtgärderna och återuppta utbetalningarna måste medlemsstaternas myndigheter vanligen föreslå åtgärder som syftar till att korrigera systemen så att man förhindrar att fel begås i framtiden. Dessa kallas för korrigerande handlingsplaner (se bilaga I). I vårt urval med 20 program begärde kommissionen att en korrigerande handlingsplan skulle utarbetas i 44 av de 72 undersökta ärendena (se punkt 38).

80

Medlemsstaterna måste sedan meddela kommissionen att en korrigerande handlingsplan har genomförts. Kommissionen kan bedöma huruvida villkoren för upphävande har uppfyllts på flera olika sätt:

1. För det första granskar kommissionen systematiskt den information som medlemsstaternas myndigheter har lämnat in (vanligen via de berörda operativa programmens förvaltningsmyndigheter).
2. För det andra kan kommissionen också be revisionsmyndigheten bekräfta förvaltningsmyndighetens information. Av de 44 ärendena begärdes revisionsmyndighetens bekräftelse i 31 ärenden för 18 av de 20 programmen. I dessa ärenden fick kommissionen ytterligare försäkringar om lämpligheten hos de åtgärder som medlemsstaternas myndigheter föreslog.
3. för det tredje kan kommissionen själv följa upp ärenden i medlemsstaterna. Ärenden för uppföljningsrevisioner väljs ut på riskbasis: om kommissionen inte kan lita på revisionsmyndighetens arbete eller om det behövs ytterligare information. Totalt utförde kommissionen 62 uppföljningsrevisioner av handlingsplaner rörande 70 operativa program under programperioden 2007–2013.

81

Förvaltningen och uppföljningen av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar krävde ett betydande engagemang från generaldirektoratens sida i fråga om tid och personalresurser. Att hålla inne stora utbetalningar från EU:s budget till medlemsstaterna är också politiskt känsligt, och kommissionen står i nära kontakt med medlemsstaterna för att se till att villkoren för att upphäva åtgärderna uppfylls. Vissa ärenden diskuteras till och med mellan ministrar eller statsöverhuvuden och generaldirektörer och kommissionsledamöter.

Kommissionens korrigerande åtgärder sätter press på medlemsstaterna att åtgärda brister i sina förvaltnings- och kontrollsystem

Förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar berör vanligtvis komplexa problem som tar lång tid att lösa

82

Kommissionens förfaranden i samband med förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar bör vara så snabba som möjligt, samtidigt som man tar hänsyn till frågornas komplexitet. Vi analyserade därför de 72 ärendena i vårt urval för att fastställa dels hur länge hela förfarandet hade varat, dels de olika stadierna.

83

Längden på kommissionens förfaranden är inte densamma som längden på betalningsblockeringen (se punkt 93). Kommissionens förfarande inleds med den utlösande händelsen och pågår antingen tills den förebyggande åtgärden upphävs eller den finansiella korrigeringen genomförs. Kommissionsförfarandet är därför längre än betalningsblockeringen, som börjar med den första förebyggande åtgärden och pågår tills den förebyggande åtgärden upphävs (se bilaga I).

Förfaranden som ledde till finansiella korrigeringar tog upp till 21 månader under perioden 2007–2013

84

Figur 10 visar resultaten av vår analys av ärendena i urvalet vad gäller den tid det tog att genomföra förebyggande åtgärder och förfaranden för finansiella korrigeringar. Den genomsnittliga längden på förfarandena från den utlösande händelsen till det att den förebyggande åtgärden upphävdes eller den finansiella korrigeringen genomfördes varierade mellan 10 till 21 månader. Det tog längst tid när det förekom både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar och kortast tid när det endast förekom förebyggande åtgärder.

Förfaranden som leder till förebyggande åtgärder utlöstes mestadels av medlemsstatens egna kontroller och tar hälften så lång tid

85

Enligt kommissionen utlöstes två tredjedelar av de förebyggande åtgärderna av nationella granskningsresultat³³. Detta stämmer också för tolv av de 16 ärendena i vårt urval. Dessa förfaranden gick betydligt snabbare eftersom man inte behövde lägga tid på att fastställa problemen utan kunde använda tiden till att finna lösningar på dem.

86

De flesta av de återstående finansiella korrigeringarna har utlösts av kommissionens revisioner. I vårt urval utlöste kommissionens revisioner 17 av de 28 ärenden som enbart rör finansiella korrigeringar och 13 av de 28 blandade ärendena. Dessa ärenden tar mycket längre tid att lösa, i synnerhet om kommissionen beslutar om finansiella korrigeringar. En orsak till de långdragna förfarandena vid finansiella korrigeringar är att de oftast gäller komplexa problem och att medlemsstaterna nästan alltid initialt bestrider kommissionens slutsatser. För att fastställa ett fel måste de problem som uppdagats behandlas vid en faktagenomgång av medlemsstaterna och kommissionen, vilket tar tid.

87

I förordningen anges tidsfrister för medlemsstaternas svar på kommissionens begäran om information. I 34 % av ärendena i vårt urval godtog kommissionen dock inte medlemsstatens första svar där de detaljerade åtgärder som vidtagits av medlemsstaten för att åtgärdad bristerna redovisades, eftersom medlemsstaterna inte gav kommissionen tillräckligt mycket information av tillräcklig kvalitet. Det betyder att i dessa ärenden är svaret från medlemsstaten sådant att förfarandena måste upprepas.

88

Vi undersökte också om en annan orsak till det långa förfarandet skulle kunna vara att kommissionen inte formulerar sina krav tillräckligt tydligt. Vår analys visar emellertid att i nio ärenden av tio var kommissionens begäran tillräckligt tydlig för att medlemsstaten skulle kunna vidta de nödvändiga åtgärderna.

89

När finansiella korrigeringar fastställs krävs det dessutom tid för att bestämma en lämplig korrigeringsnivå när medlemsstaten har godkänt felet. I många fall håller kommissionen med den berörda medlemsstaten om att det bör göras ytterligare kontroller för att fastställa felens omfattning och den lämpliga korrigeringen.

Avbrutna och innehålla betalningar innebär en betydande ekonomisk risk för medlemsstaterna

90

Kommissionens åtgärder bör göra det operativa programmets förvaltnings- och kontrollsystem mer ändamålsenligt för att förebygga, upptäcka och korrigera fel. Sådana förbättringar görs ofta snabbare om det är finansiellt kostsamt att inte agera snabbt. Vi bedömde därför effekten av de förebyggande åtgärderna på medlemsstats- och kommissionsnivå.

Betalningarna avbröts eller hölls inne för en betydande andel av programmen under mellan tre och nio månader

91

Fram till slutet av 2015 avbröt kommissionen betalningsfristen för ett belopp som motsvarar 10 % av alla utbetalningar från Eruf/SF och ESF³⁴. Beslut om betalningsinnehållande utfärdades för 15 % av alla program. Dessutom stoppades betalningar till program eller delar av program för perioden 2007–2013 på grund av avbrutna och/eller innehållna betalningar under mer än åtta månader i genomsnitt. Det fanns endast fem medlemsstater (Kroatien, Cypern, Danmark, Finland och Irland) där inga operativa program avbröts eller ställdes in.

92

För de allra flesta medlemsstater höll kommissionen inne betalningar på grund av avbrott och/eller inställelse under mellan tre och nio månader till minst ett av deras program. Vi beräknade ett totalt medianvärde på 146 dagar för betalningsblockeringar. I Italien och Spanien var dock den genomsnittliga längden nästan ett år (se tabell 3).

Tabell 3

Betalningsblockeringarnas genomsnittliga längd per medlemsstat för operativa program under programperioden 2007–2013

	< 3 månader	3–6 månader	6–9 månader	> 9 månader
Medlems-stater	Estland Grekland Litauen Polen Sverige	Frankrike Lettland Luxemburg Malta Nederländerna Portugal Rumänien Slovenien Förenade kungariket Gränsöverskridande samarbete	Belgien Bulgarien Tjeckien Tyskland Ungern Österrike Slovakien	Spanien Italien
TOTALT	5	10	7	2

Anm.: Tabellen visar genomsnittet för betalningsblockeringar per operativt program för varje medlemsstat. Detta betyder inte att alla operativa program för en viss medlemsstat blockerades eller att alla blockeringar inträffade samtidigt.

Källa: Europeiska revisionsrätten på grundval av information från kommissionen.

Förebyggande åtgärder uppmuntrar också medlemsstaterna att förbättra sina system

93

Förutsatt att betalningsrytmen är jämn och att alla utgifter i alla 28 medlemsstaterna slås samman, betalade kommissionen för programperioden 2007–2013 i genomsnitt 110 miljoner euro varje dag från Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF³⁵. Detta tydliggör de potentiella ekonomiska konsekvenserna av att fördröja betalningar från EU:s budget till medlemsstaterna och i synnerhet till de länder som tar emot den största delen av sammanhållningsutgifterna.

94

När en betalningsfrist för en betalningsansökan avbryts eller mellanliggande betalningar eller delar av dem hålls inne får medlemsstaterna ingen ersättning av kommissionen även om de lämnar in betalningsansökningar. Under denna period måste medlemsstaterna finansiera projekten via sina egna budgetar, annars stoppas betalningarna till projekten.

95

Detta betyder inte nödvändigtvis att EU-medlen går förlorade för medlemsstaten, eftersom kommissionen kommer att betala ut de utgifter som ackumulerats under den blockerade perioden när den förebyggande åtgärden upphävs. Om medlemsstaten behöver finansiera projekt från den nationella budgeten leder det dock sannolikt till likviditetsproblem på grund av att en mindre mängd medel kommer in. Situationen kan förvärras om volymen projekt som ska finansieras är betydande och/eller om orsakerna till de avbrutna eller innehållna betalningarna är komplexa och resulterar i långdragna korrigerande åtgärder. Mot slutet av programperioden ökar dessutom risken för att den blockerade utgiften faktiskt kan gå förlorad.

96

Osäkerhet om ersättningskrav kan också leda till svårigheter för kommissionen i dess budgetförvaltning. Å ena sidan kan kommissionen eventuellt inte använda de tilldelade betalningsbemyndigandena, å andra sidan kan kommissionen få problem med att fullgöra alla sina betalningsåtaganden om flera avbrutna eller innehållna betalningar upphävs samtidigt, vilket skulle innebära att den får problem med kassaflödet. Dessutom kan kommissionen få svårt att planera betalningar och lägga upp budgeten. Vi undersökte om det finns en risk för att kommissionen, för att undgå sådan osäkerhet, upphäver en betalningsblockering före årets slut så att en medlemsstat inte går miste om medel. Så var det dock inte i något av de ärenden som vi undersökte.

Kommissionen upphäver åtgärder gradvis för att se till att ersättning betalas ut för utgifter så snart som möjligt

97

Betalningsblockeringar drabbar oftast antingen hela programmet eller en del av det (t.ex. en prioritet eller flera åtgärder). Det kan även leda till att betalningar hålls inne för utgifter som inte berörs av de problem som utlöser de förebyggande åtgärderna men för vilka det saknas säkerhet om utgifternas laglighet och korrekthet tills medlemsstaten har svarat.

98

Vid vår dokumentgranskning fann vi flera ärenden där kommissionen, på grundval av information från medlemsstaterna för att öronmärka problem, tillämpade ett proportionerligt tillvägagångssätt och gradvis upphävde de förebyggande åtgärderna så att betalningarna från EU:s budget för ersättning av utgifter kunde återupptas så snart som möjligt för den delen av programmet som inte påverkades av de brister som ursprungligen ledde till att betalningarna avbröts eller hölls inne (ruta 3). Under programperioden 2014–2020 måste kommissionen använda detta proportionerliga tillvägagångssätt³⁶.

Kommissionen hade svårt att övervaka genomförandet av medlemsstaternas finansiella korrigeringar och bedöma de långsiktiga effekterna av kommissionens korrigerande åtgärder

Informationen från medlemsstaterna om deras genomförande av finansiella korrigeringar för perioden 2007–2013 möjliggjorde inte en stabil övervakning

Kommissionen bör se till medlemsstaterna har genomfört de beslutade finansiella korrigeringarna fullt ut i samtliga ärenden

99

För perioden 2007–2013 förlitar sig kommissionen på intyg eller skrivelser från de attesterande myndigheterna för att försäkra sig om att medlemsstaten har dragit av det överenskomna beloppet i finansiell korrigering från sin betalningsansökan så att den efterföljande mellanliggande betalningen kan godkännas. Formatet och innehållet i dessa dokument styrs inte av regler eller riktlinjer, utan de innehåller information som den berörda attesterande myndigheten anser vara relevant. I vissa av de granskade ärendena räckte inte den information som kommissionen fick för att den skulle kunna kontrollera genomförandet av finansiella korrigeringar.

100

Dessutom anger förordningarna för 2007–2013 inte att revisionsmyndigheterna ska kontrollera innehållet i intygen och inte heller bedöma om de beslutade finansiella korrigeringarna har dragits av i sin helhet. Hittills har kommissionen inte heller systematiskt bett dem att göra detta. Kommissionen hade därför ingen oberoende bekräftelse på hur finansiella korrigeringar genomfördes på fältet. Så var fallet särskilt i början av programperioden.

Brister i medlemsstaternas rapportering om tillbakadraganden och återkrav under perioden 2007–2013 som identifierats av kommissionen

101

Under programperioden 2007–2013 var medlemsstaterna skyldiga att varje år överlämna en deklaration till kommissionen där de redogjorde för de belopp som dragits tillbaka, återkrävts, skulle återkrävas och inte kunde återkrävas³⁷. Denna rapport omfattar både finansiella korrigeringar som gjorts av kommissionen och de som gjorts av medlemsstaterna själva. År 2010 uppmanade Europaparlamentet och rådet kommissionen att lämna information om medlemsstaternas korrigeringskapacitet för programperioden 2007–2013³⁸.

102

Mellan 2011 och 2015 genomförde kommissionen 47 revisioner om återkrav som omfattade 19 medlemsstater och 113 operativa program som valts på grundval av risk. I 72 av dessa 113 operativa program upptäckte kommissionen stora brister.

103

Vår analys av alla rapporter som rör dessa revisioner visar att bristerna särskilt förekom i samband med följande:

1. De nationella myndigheternas hantering av oriktigheter (60 %). I flera medlemsstater ansågs tidsperioderna mellan upptäckten av en oriktighet och dess registrering i förvaltningsinformationssystemet och/eller registreringen av en oriktighet och beslutet att dra tillbaka eller återkräva de aktuella beloppen vara allt för långa.
2. Fullständigheten och riktigheten i medlemsstaternas artikel 20-rapporter (40 %). För dessa ärenden rapporterade medlemsstaterna antingen inte alla relevanta belopp som hade dragits tillbaka, återkrävts, höll på att återkrävas och inte kunde återkrävas eller de belopp som aldrig hade attesterats och redovisats till kommissionen eller som inte avsåg oriktigheter utan administrativa fel/skrivfel eller projekt som inte längre var (eller aldrig hade varit) en del av den operativa planen.
3. Otillräckliga återkravsförfaranden (15 %). Det förekom ärenden där felaktigt utbetalda belopp inte hade återkrävts från stödmottagarna eller där den attesterande myndigheten inte säkerställde en korrekt uppföljning av de återkravsåtgärder som vidtagits av förvaltningsmyndigheten.

104

Vi noterar generaldirektoraten för regional- och stadspolitik och för sysselsättning, socialpolitik och inkludering tillämpar liknande metoder för att redovisa otillförlitliga uppgifter om finansiella korrigeringar som medlemsstaterna rapporterar. För 2015 uppskattar kommissionen övergripande att omkring 9 % av de rapporterade beloppen för Eruf/SF och 4 % av de rapporterade beloppen för ESF är otillförlitliga.

105

Sammantaget tydde kommissionens granskningar på att medlemsstaternas rapportering av belopp som har dragits tillbaka, återkrävts, ska återkrävas och inte kan återkrävas under perioden 2007–2013 måste bli betydligt bättre. Vårt eget arbete visar också att medlemsstaternas rapportering om finansiella korrigeringar inte är tillräckligt tillförlitlig³⁹. Denna risk kommer dock att minska under programperioden 2014–2020 (se punkterna 124–126).

Blandade bevis på de långsiktiga effekterna av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på programmens felprocent under perioden 2007–2013

106

De felprocentsatser som rapporterats av revisionsmyndigheter i medlemsstaterna för varje operativt program (eller grupp av operativa program) och validerats varje år av kommissionen kan betraktas som en indikator på hur ändamålsenliga medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem är när det gäller att förebygga och upptäcka fel. Om dessa system fungerar på ett ändamålsenligt sätt bör nivån på de oriktiga utgifterna ligga under väsentlighetsgränsen. De validerade felprocentsatserna redovisas i generaldirektoratens årliga verksamhetsrapporter och är en viktig del i kommissionens bedömning av förvaltnings- och kontrollsystemen.

107

Om kommissionens förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar är ändamålsenliga, bör de validerade felprocentsatserna för ett operativt program (eller en grupp av operativa program) generellt minska långsiktigt som en följd av kommissionens åtgärder.

108

För de 20 utvalda operativa programmen undersökte vi därför förhållandet mellan utvecklingen av validerade felprocentsatser och kommissionens förebyggande åtgärder och bekräftade finansiella korrigeringar (se tabell 4).

109

Vår analys visade att förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar har en blandad långsiktig effekt på felprocenten för ett operativt program (eller en grupp av operativa program). Baserat på vår analys, delade vi upp de undersökta operativa programmen i tre kategorier:

1. För omkring en tredjedel av programmen hade de operativa programmen (eller gruppen av operativa program) en validerad felprocentsats som låg under kommissionens väsentlighetsgräns på 2 % (sju av 20),
2. För en femtedel var felprocenten betydligt lägre än innan kommissionen vidtog åtgärder (fyra av 20).
3. För närmare hälften av programmen fanns det inga bevis för att kommissionens åtgärder hade lett till en minskning av de validerade felprocentsatserna (nio av 20).

Tabell 4

Effekterna av kommissionens åtgärder på programmens felprocentsatser under de följande åren

Kategori	Antal operativa program
1. Antal operativa program som inte utgör någon särskild risk eftersom den senaste felprocentsatsen < 2 %	7
2. Felprocentsatsen visar en tydlig nedåtgående trend efter att förebyggande åtgärder och/eller finansiella korrigeringar har inletts	4
3. Felprocentsatsen ökade/fluktuerade trots de påbörjade förebyggande åtgärderna och/eller finansiella korrigeringarna	9
Totalt	20

Källa: Europeiska revisionsrätten på grundval av information från kommissionen.

110

Ur vår synpunkt är de validerade felprocentsatserna inte en perfekt indikator på den långsiktiga ändamålsenligheten hos kommissionens förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar, särskilt eftersom de hänför sig till hela det operativa programmet (eller gruppen av operativa program). Eftersom reglerna för genomförandet (t.ex. regler för stödberättigande, offentlig upphandling och statligt stöd) är komplexa kan många olika typer av fel uppstå inom ett operativt program. Dessutom gäller kommissionens åtgärder vanligtvis särskilda prioriteringar eller förmedlande organ, grupper av projekt eller vissa ansökningsomgångar inom ett operativt program. Slutligen riktas åtgärderna mot vissa typer av fel (t.ex. särskilda restriktiva urvalskriterier eller problem med urvalsmetoden för projekt som ska medfinansieras). Därför korrigerar/förhindrar kommissionens åtgärder i många fall fel som avser en del av ett operativt program och hänger samman med vissa specifika feltyper.

111

Kommissionen försökte öka effekten av sina förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar genom att utvidga dem till att omfatta andra program där liknande brister har konstaterats. Detta ledde till att effekten ökade (se ruta 4).

Kommissionens rapportering om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar gjorde det svårt att få en heltäckande och analytisk överblick

Information om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar läggs fram i flera olika rapporter och dokument

112

Kommissionen bör rapportera om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på ett heltäckande och enhetligt sätt för att säkerställa att relevant information är tillgänglig och lätt för intressenter att förstå. Vi gick därför igenom alla publikationer för programperioden 2007–2013 som innehåller information om åtgärder som skyddar EU:s budget.

113

Kommissionen rapporterade uppgifter om sina åtgärder för skyddet av EU:s budget i flera publikationer. De viktigaste var de årliga verksamhetsrapporterna från de operativa generaldirektoraten, EU:s konsoliderade årsredovisning samt det årliga meddelandet om skyddet av EU:s budget. Dessa kompletterades med kvartalsrapporter om finansiella korrigeringar och den årliga förvaltnings- och resultatrapporten (som fram till 2014 kallades för den årliga sammanfattande rapporten om kommissionens förvaltningsresultat) (se tabell 5).

Tabell 5

Kommissionens publikationer om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar

Titel	Till vem	Läggs fram senast	Omfattning	Innehåll	Offentliggörs sedan
Årliga verksamhetsrapporter	Europaparlamentet och rådet	den 31 mars1	specifikt politikområde	I den årliga verksamhetsrapporten redovisas årets resultat och initiativ som anges i förvaltningsplanen, liksom de resurser som använts. Den innehåller också detaljerad information på medlemsstatsnivå om kommissionens kontrollverksamhet och tillhörande förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar.	2007
Årsredovisningar	Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten	den 31 juli	hela budgeten	EU:s årsredovisning består av de finansiella rapporterna (och tillhörande noter) och de konsoliderade rapporterna om budgetgenomförandet. Den innehåller aggregerad information per fond om finansiella korrigeringar. När det gäller förebyggande åtgärder angavs informationen per medlemsstat till och med år 2012, men från 2013 publicerades endast aggregerade siffror per fond. Från och med 2015 redovisas information om förebyggande åtgärder inte längre i årsredovisningen utan endast i meddelandet.	2007
Meddelande	Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten	den 31 oktober2	hela budgeten	I meddelandet beskrivs hur de förebyggande och korrigerande mekanismer som används för att skydda EU:s budget från olagliga eller oriktiga utgifter fungerar, och ges en bästa uppskattning av de belopp som härrör från användningen av dem. Om förebyggande åtgärder innehåller meddelandet aggregerad information, och om finansiella korrigeringar innehåller det aggregerad information samt information på medlemsstatsnivå.	2012
Kvartalsrapport	Europaparlamentet	utgången av varje kvartal	specifikt politikområde	Kvartalsrapporterna tillhandahåller regelbunden information om de finansiella korrigeringarna per fond inom sammanhållningspolitiken.	2008
Sammanfattande rapport3	Europaparlamentet och rådet	den 15 juni	hela budgeten	De sammanfattande rapporterna ger närmare uppgifter om föregående års förvaltningsresultat baserat på de årliga verksamhetsrapporter som de olika generaldirektörerna lägger fram.	2007

1 Från och med budgetåret 2015 presenteras de årliga verksamhetsrapporterna senast den 30 april.

2 Från och med budgetåret 2015 presenteras meddelandedokumentet som en del av det så kallade integrerade paketet för finansiell rapportering, tillsammans med den konsoliderade årsredovisningen senast den 31 juli.

3 Från budgetåret 2015 ingår den sammanfattande rapporten i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten.

Källa: Europeiska revisionsrätten.

114

Alla rapporter, med undantag för de årliga verksamhetsrapporterna, sammanställdes av kommissionens generaldirektorat för budget och bygger på den information som tillhandahållits av generaldirektoratet för regional- och stadspolitik och generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering enligt de instruktioner och riktlinjer (för generaldirektoratens årliga verksamhetsrapporter) som utfärdats av generaldirektoratet för budget.

Hittills har ingen av kommissionens rapporter gett en analytisk översikt över förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för programperioden 2007–2013

115

Sammanhållningsutgifterna bygger på flerårig programplanering. Vi anser därför att kommissionen bör förse Europaparlamentet och rådet med en konsoliderad rapport med central information om de förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar som hittills har införts under programperioden⁴⁰.

116

Analysen av relevanta rapporter i tabell 5 visade dock att de tillsammans presenterar förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för ett antal år. Ingen specifik rapport med en analytisk översikt planerades dock för programperioden som helhet.

117

När det gäller perioden 2000–2006 kan vi konstatera att kommissionen utfärdat en särskild rapport om de finansiella korrigeringarna och läget vid avslutandet av Eruf- och ESF-programmen och SF-projekten under 2013. Hittills är ingen sådan rapport planerad för programperioden 2007–2013.

Kommissionens rapporter innehöll inte tillräckligt många jämförelser mellan medlemsstater och exempel på god praxis för hur återkommande problem kan förebyggas, upptäckas och korrigeras.

118

Kommissionens rapporter bör ge relevant information som förbättrar förståelsen för situationen vad gäller förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar, så att lämpliga åtgärder kan vidtas för att förbättra förvaltnings- och kontrollsystemen. Vi frågade därför ledamöterna av Europaparlamentets utskott för budgetkontroll och för regional utveckling samt medlemsstaternas företrädare i rådets arbetsgrupp för strukturåtgärder om deras uppfattning om nyttan av de tillgängliga rapporterna.

119

De flesta av de intervjuade tyckte att informationen från kommissionen var tillräcklig, eller till och med för omfattande. De intervjuade från medlemsstaterna tyckte att de årliga verksamhetsrapporterna var den mest användbara informationskällan eftersom de innehåller information som de använda för att jämföra sina egna program med de andra medlemsstaternas. Slutligen kände mycket få intervjuade till kvartalsrapporterna.

120

Medan de flesta av de intervjuade ansåg att kommissionen tydligt informerar om systemet och utformningen när det gäller åtgärderna för skyddet av EU:s budget, skulle hälften av dem vilja ha mer information om den faktiska tillämpningen av åtgärderna och deras praktiska konsekvenser. Under våra intervjuer togs följande frågor upp: förklaringar av återkommande problem i samband med redovisningen av oriktiga utgifter, orsakerna till typiska eller upprepade fel och bästa praxis för hur man kan förebygga, upptäcka och korrigera dessa. Sådan information skulle hjälpa medlemsstaterna förbättra de egna förvaltnings- och kontrollsystemen.

Kommissionens informationssystem ger inte en konsoliderad översikt över förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar

121

Kommissionens generaldirektorat registrerar information som är nödvändig för att övervaka och rapportera om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar i sitt redovisningssystem och i olika elektroniska kalkylblad. Vi fann att de senare uppvisade olika brister som gjorde det svårt att få en enkel överblick och att göra fördjupade analyser:

1. De olika systemen är inte integrerade och data måste matas in manuellt.
2. När det gäller enskilda fall finns det ingen översikt över alla åtgärder som kommissionen har vidtagit för att skydda EU:s budget. I stället anges informationen separat för förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar. Eftersom det inte finns något samband mellan de två, är det svårt att se hur ärenden utvecklas från den utlösande händelsen till upphävandet av förebyggande åtgärder eller genomförandet av finansiella korrigeringar.
3. Databaserna innehåller inte alltid de uppgifter som behövs för en jämförande analys av olika ärenden. Det skulle göra det lättare för kommittén för avbrott, innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar att se till att liknande ärenden behandlas på ett liknande sätt.

De rättsliga bestämmelserna för perioden 2014–2020 stärker kommissionens ställning betydligt när det gäller skyddet av EU:s budget från oriktiga utgifter

122

När systemet med förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar inrättas och utformas för en ny programperiod bör kommissionen ta lärdom av tidigare erfarenheter och minska de brister som konstaterats vid programgenomförandet under tidigare perioder. Vi granskade därför den relevanta EU-lagstiftningen och jämförde den med de brister som vi påträffade för att bedöma i vilken utsträckning det har gjorts för programperioden 2014–2020.

Rapporteringen om finansiella korrigeringar har integrerats i det årliga garantipaketet och granskas av revisionsmyndigheten

123

För programperioden 2007–2013 identifierade kommissionen själv brister rörande hur korrekta och fullständiga de uppgifter som lämnades i artikel 20-rapporterna var, och vid våra egna revisioner identifierades också risker i samband med medlemsstaternas rapporterade finansiella korrigeringar som användes av kommissionen för att beräkna den ackumulerade kvarstående risken (se punkterna 103–106).

124

Med förordningarna för perioden 2014–2020 infördes kommissionens årliga granskning och godkännande av räkenskaper. Varje år ska medlemsstaterna lämna in ett garantipaket som en del av det årliga räkenskapsavlutandet av varje operativt program (eller grupp av operativa program). Paketet består av årsredovisningen, inklusive information om belopp som har dragits tillbaka och återkrävts⁴¹, förvaltningsförklaringen och den årliga sammanfattningen av kontroller som genomförts. Revisionsmyndigheterna utfärdar ett revisionsuttalande och överlämnar en årlig kontrollrapport. De första garantipaketen togs fram under första halvåret 2016.

125

Till skillnad från tidigare perioder måste informationen om belopp som dragits tillbaka och återkrävts rapporteras i årsredovisningen och ingå i medlemsstatens beräkning av den ackumulerade kvarstående risken för det operativa programmet (eller gruppen av operativa program). Medlemsstatens revisionsmyndigheter kontrollerar nu också att informationen är fullständig och tillförlitlig⁴².

126

På grundval av dessa dokument är kommissionen skyldig att varje år undersöka det operativa programmet och då också fastställa det utgiftsbelopp som är stödberättigande för det aktuella året. Medlemsstaterna måste korrigera alla oriktigheter före det årliga förfarandet för avslutande av räkenskaperna (dvs. dra tillbaka eller återkräva oriktiga utgifter för att få möjlighet att ersätta dem med nya utgifter). Om medlemsstaterna inte gör det kan kommissionen inleda ett förfarande för finansiell korrigering.

De rättsliga bestämmelser som infördes för perioden 2014–2020 ger kommissionen större befogenheter att skydda EU:s budget

Innehållande av 10 % av alla mellanliggande betalningar under perioden 2014–2020

127

Med lagstiftningsramen för 2014–2020 infördes instrumentet för innehållande av 10 % av mellanliggande betalningar⁴³. Detta innebär att kommissionen under räkenskapsåret endast betalar 90 % av de redovisade mellanliggande utgifterna. Återstående 10 % avräknas efter inlämnandet och godkännandet av garantipaketet. Kommissionens innehållande av 10 % kan jämföras med en allmän villkorlig försiktighetsåtgärd som kan betalas ut till medlemsstaten om allt visar sig vara i ordning vid det årliga räkenskapsavslutandet.

128

Med tanke på de felprocentsatser som observerades under perioden 2007–2013 anser vi att detta kan förbättra skyddet av EU:s budget eftersom kommissionen får en tillräcklig buffert för att kunna vidta korrigerande åtgärder även i en situation där medlemsstaten inte genomför några finansiella korrigeringar alls.

Finansiella nettokorrigeringar kan göras varje år vid upptäckt av allvarliga brister som medlemsstaten inte har identifierat

129

För programperioden 2007–2013 berodde tillämpningskriterierna för en finansiell nettokorrigering på om huruvida medlemsstaten godtog observationen (dvs. felet) och därmed bekräftade de därtill hörande konsekvenserna (dvs. tillämpade det finansiella korrigeringsbeloppet)⁴⁴. Om detta inte var fallet, behövde kommissionen fatta ett beslut om finansiell korrigering. Endast kommissionens beslut hade en direkt nettoeffekt (se punkt 19).

130

Detta arrangemang har ersatts med ett självkorrigerande system där medlemsstaten måste tillämpa den finansiella korrigeringen i förskott. Under programperioden 2014–2020 kommer kommissionen, om allvarliga systembrister upptäcks som inte har upptäckts av medlemsstaten inom ramen för dess kontroller eller revisioner före det årliga godkännandet av räkenskaperna (antingen av kommissionens eller genom våra revisioner), att tillämpa en finansiell nettokorrigering som leder till att medlemsstaten går miste om medel⁴⁵.

131

Systemet syftar till att ytterligare uppmuntra medlemsstaterna, och i synnerhet deras revisionsmyndigheter, att säkerställa att EU-medlen används på ett lagligt och korrekt sätt och att alla nödvändiga finansiella korrigeringar har tillämpats på nationell nivå för att skydda EU:s budget från oriktiga utgifter. Detta ansvar ligger i första hand hos förvaltningsmyndigheterna. Revisionsmyndigheterna kommer dock att fungera som en sista försvarslinje för att undvika att en del av de nationella anslagen går förlorade redan under programmets genomförande. Dessutom kommer de finansiella korrigeringarna att tillämpas på årsbasis och vara tydligt kopplade till frigörandet av den efterföljande mellanliggande betalningen. I bilaga V finns en jämförelse mellan arrangemangen för perioderna 2007–2013 och 2014–2020.

132

Vi observerade också att förfaranden som ledde till finansiella korrigeringar under perioden 2007–2013 tog lång tid (se punkt 87). Liknande problem fastställdes för programperioden 2000–2006 i en av revisionsrättens tidigare särskilda rapporter⁴⁶.

133

Vi anser att dessa förfaranden kommer att bli avsevärt kortare genom kravet på att avsluta räkenskaperna och lämna in garantipaketet inom en angiven tidsfrist (den 15 februari påföljande år). Detta kommer att uppmuntra medlemsstaterna att åtgärda problemen snabbare för att kunna inkludera de tillhörande utgifterna i räkenskaperna, och kommer troligen att bidra till att processen går betydligt snabbare än under perioden 2007–2013.

Det är också möjligt att hålla inne betalningar och göra finansiella korrigeringar vid avslutandet om resultatmålen inte uppnås

134

Under programperioden 2014–2020 kommer det också att vara möjligt att inleda förfaranden för att hålla inne betalningar och göra finansiella korrigeringar om de fastställda resultatindikatorerna inte uppnås. De otillräckliga resultaten måste dock bero på tydligt fastställda brister i genomförandet, och kommissionen är skyldig att meddela dessa brister till medlemsstaten⁴⁷. Om medlemsstaten har underlåtit att vidta korrigerande åtgärder för att åtgärda dessa brister kan kommissionen hålla inne betalningar till medlemsstaten. Vid slutet av programperioden kan kommissionen tillämpa finansiella korrigeringar om medlemsstaten fortfarande inte har vidtagit korrigerande åtgärder för att rätta till bristerna.

135

Vi anser att detta är ett första steg mot att ta itu med vår långvariga kritik att det inte har funnits lämpliga rättsliga bestämmelser för tillämpning av finansiella korrigeringar vid otillräckliga resultat under programperioden 2007–2013 (se punkt 25). Det finns emellertid fortfarande inte några verkliga ekonomiska incitament eller sanktioner inom lagstiftningsramen för 2014–2020 knutna till de resultat som uppnås med EU-finansiering⁴⁸.

Åtgärder kopplade till frågor om sund ekonomisk förvaltning har införts men är svåra att tillämpa i praktiken

136

Dessutom kan kommissionen under programperioden 2014–2020 också hålla in betalningar när det gäller frågor som mer allmänt rör sund ekonomisk styrning⁴⁹. Kommissionen kan i synnerhet föreslå att rådet håller inne betalningar eller åtaganden om medlemsstaten inte har vidtagit lämpliga åtgärder för att ändra sitt partnerskapsavtal⁵⁰ eller om medlemsstaten inte har vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att korrigera sitt alltför stora underskott.

137

I situationer med anknytning till ekonomisk styrning ligger dock beslutet att hålla inne betalningar inte helt hos kommissionen. Kommissionen måste informera Europaparlamentet närhelst en sådan situation uppstår och inleda en strukturerad dialog med Europaparlamentet om den uppmanas att göra detta. Därefter måste kommissionen lägga fram ett förslag till rådet om att hålla inne betalningen, och rådet fattar sedan sitt beslut i en genomförandeakt. För innehållandet av betalningar kopplade till ekonomisk styrning anger förordningen också de högsta nivåerna i procent av betalningar eller åtaganden.

138

Kommissionen planerade för första gången att föreslå betalningsinnehållanden kopplade till frågor om ekonomisk styrning (särskilt alltför stora underskott) i fråga om Spanien och Portugal år 2016⁵¹. I november 2016 beslutade kommissionen att inte föreslå ett betalningsinnehållande i ovanstående ärenden med tanke på den svåra ekonomiska och finanspolitiska situationen. Istället rekommenderade kommissionen att Portugal skulle sätta stopp för sitt alltför stora underskott senast 2016 och att Spanien gör det senast 2018. På grund av detta kan det bli svårt att tillämpa denna bestämmelse i praktiken under programperioden 2014–2020.

Ökad rättssäkerhet genom att regler fastställs som förordningar och inte som vägledning

139

Under perioden 2014–2020 har de regler som gäller för finansiella korrigeringar en annan juridisk form (och därmed en motsvarande striktare rättsverkan). Följande är exempel på detta:

1. Metoden för att fastställa finansiella korrigeringar och de vägledande korrigeringsnivåer som ska tillämpas vid fel i offentlig upphandling har fastställts i kommissionens riktlinjer sedan programperioden 2000–2006⁵². I dessa riktlinjer beskrivs den metod som kommissionen använt i de berörda ärendena och medlemsstaterna rekommenderades att använda sig av dessa. Den uppdatering från 2013 av reglerna som kommissionen ska använda utfärdades som ett kommissionsbeslut⁵³.
2. Kommissionens metod för att tillämpa schablonkorrigeringar för programperioden 2007–2013 fastställdes 2011 i ett kommissionsbeslut⁵⁴. Liknande bestämmelser för programperioden 2014–2020 ingick i en delegerad kommissionsförordning⁵⁵.

140

Detta ger kommissionen en starkare ställning för att genomdriva dessa bestämmelser och säkerställa en mer konsekvent strategi för alla medlemsstater under perioden 2014–2020. Genom att de tillämpliga reglerna fastställs som en förordning eller ett kommissionsbeslut och inte som en vägledning får kommissionen också mindre handlingsfrihet när den beslutar om korrigeringsnivån, vilket ökar medlemsstaternas rättssäkerhet.

Slutsatser och rekommendationer

141

Överlag fann vi att kommissionen fram till slutet av 2015 (dvs. före avslutandet av programperioden 2007–2013) på ett ändamålsenligt sätt använde sig av de åtgärder som den har till sitt förfogande för programperioden 2007–2013 för att skydda EU:s budget från oriktiga utgifter.

142

Vår granskning visade att de finansiella korrigeringarna för perioden 2000–2006 uppgick till 8 616 miljoner euro eller 3,8 % av den totala budgeten för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF. Vid avslutandet fanns det finansiella nettokorrigeringar för ett antal Eruf- och ESF-program i 17 medlemsstater för Eruf, i 16 medlemsstater för ESF och i elva medlemsstater för Sammanhållningsfonden. Det totala beloppet för dessa nettokorrigeringar var 2 423 miljoner euro (eller 1,1 % av den totala budgeten). Vi fann också att kommissionens bedömning av brister och finansiella korrigeringar i sak bekräftades av Europeiska unionens domstol. Samtidigt som vi förväntar oss att situationen är snarlik för perioden 2007–2013 kan den slutliga inverkan av de finansiella korrigeringarna endast fastställas vid avslutandet. Baserat på vår granskning av de avslutande betalningarna för 2000–2006 anser vi också att kommissionen måste vara på sin vakt när den granskar medlemsstaternas avslutandedeklarationer.

143

För perioden 2007–2013 använde kommissionen sig av betalningsinnehållande i större utsträckning än tidigare och de nyligen införda betalningsavbrotten var ett användbart kompletterande verktyg. Förebyggande åtgärder tillämpades också tidigare än under den föregående perioden. Vi förväntar vi oss att relativt sett fler finansiella korrigeringar kommer att genomföras under perioden 2007–2013 än under den föregående perioden.

144

Vi fann också att kommissionen genomförde sina förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på ett proportionerligt sätt. Kommissionens interna förfaranden för perioden 2007–2013 syftade till att garantera att ärenden behandlas på ett harmoniserat sätt inom olika program och i medlemsstaterna. Vår analys bekräftade också att kommissionens åtgärder för perioden 2007–2013 var inriktade på de medlemsstater som hade de mest riskfyllda programmen.

145

Kommissionens korrigerande åtgärder sätter press på medlemsstaterna att åtgärda brister i sina förvaltnings- och kontrollsystem. Både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar berör dock vanligtvis komplexa problem som tar lång tid att lösa. När betalningar avbryts eller hålls inne på detta sätt innebär det en betydande ekonomisk risk för medlemsstaterna. För perioden 2007–2013 hade kommissionen därför som mål att gradvis häva åtgärder för att se till att utbetalningen av ersättning för utgifter kunde återupptas så snart som möjligt för den del av programmet som inte påverkades av de brister som ursprungligen ledde till att betalningarna avbröts eller hölls inne.

146

Vi fann emellertid även att kommissionen har stött på svårigheter vid övervakningen av genomförandet av finansiella korrigeringar. En gedigen övervakning kan dock ännu inte göras utifrån den information som medlemsstaterna tillhandahöll om sitt genomförande av finansiella korrigeringar för perioden 2007–2013. Vi fann även blandade bevis för de förebyggande åtgärdernas och de finansiella korrigeringarnas långsiktiga effekter på felnivåerna i programmen under perioden 2007–2013.

Rekommendation 1

Kommissionen bör tillämpa en strikt strategi för finansiella korrigeringar vid avslutandet av perioden 2007–2013 för att se till att de totalbelopp som ersätts från EU:s budget inte innehåller en väsentlig felnivå.

Måldatum för genomförande: från mars 2017 (inledningen av avslutandeförfarandet)

147

Kommissionens rapportering om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar gör det svårt att få en heltäckande och analytisk överblick. Det beror främst på att informationen om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar läggs fram i flera olika rapporter och dokument, varav en av dem var okänd för intressenterna. Samtidigt ger ingen av kommissionens rapporter en analytisk översikt över förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för programperioden 2007–2013 som helhet. Företrädare för Europaparlamentet och rådet ansåg också att kommissionens rapporter inte innehåller tillräckligt många jämförelser mellan medlemsstater och exempel på god praxis för hur återkommande problem kan förebyggas, upptäckas och korrigeras.

Rekommendation 2

Kommissionen bör utfärda en särskild rapport, av samma slag som den rapport som togs fram 2013 för perioden 2000–2006, om de finansiella korrigeringarna och deras status vid avslutandet av Eruf-/SF- och ESF-programmen. I rapporten bör all information om förebyggande och korrigerande åtgärder per fond och medlemsstat presenteras och jämföras, och följderna av finansiella korrigeringar och den kvarstående riskprocenten redovisas.

Måldatum för genomförande: senast i mitten av 2019.

148

Vi konstaterade att det fanns brister i de informationssystem som kommissionen använder för att övervaka och rapportera om förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar för programmen 2007–2013. Framför allt är informationssystemen inte integrerade, och när det gäller enskilda ärenden ger de ingen översikt över alla enskilda ärenden och alla förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar.

Rekommendation 3

För perioden 2014-2020 bör kommissionen inrätta ett integrerat övervakningssystem som omfattar både förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar.

Måldatum för genomförande: 2019.

149

De rättsliga bestämmelserna för perioden 2014–2020 stärker kommissionens ställning betydligt när det gäller skyddet av EU:s budget från oriktiga utgifter. Detta beror främst på att medlemsstaternas rapportering om finansiella korrigeringar nu integreras i det årliga garantipaketet och granskas av revisionsmyndigheten. De rättsliga bestämmelser som infördes för perioden 2014–2020 ger kommissionen större befogenheter att se till att ersättning för oriktiga utgifter inte längre betalas ut från EU:s budget. Slutligen ökar också medlemsstaternas rättssäkerhet eftersom reglerna fastställs som förordningar och inte som vägledning.

150

Sammantaget anser vi att dessa åtgärder för perioden 2014–2020 har medfört betydande förbättringar i systemets utformning.

Rekommendation 4

Kommissionen bör på ett ändamålsenligt sätt tillämpa de betydligt striktare bestämmelserna för perioden 2014–2020 och vid behov göra finansiella nettokorrigeringar på grundval av egna kontroller och/eller de revisioner som vi utför.

Önskat datum för genomförande: omedelbart.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 8 mars 2017.

Ordförklaringar och förkortningar

Ackumulerad kvarstående riskprocent: En uppskattning för varje program under hela programperioden av andelen redovisade utgifter som inte är lagliga och korrekta. Den ackumulerade kvarstående riskprocenten tar hänsyn till alla finansiella korrigeringar som genomförts sedan periodens början och de totala utgifter som redovisas vid dess slut.

Anslag: Ett anslag (förkortat ANS i figurerna) är den totala summa som tilldelats en medlemsstat eller ett operativt program under en programperiod och är den teoretiskt sett högsta summa som kan utbetalas.

Artikel 20-rapportering: En årlig deklaration över belopp som dragits tillbaka eller återkrävts samt belopp som återstår att återkrävas eller som inte kan återkrävas i enlighet med bestämmelserna i artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1828/2006 för 2007–2013 års program. Den speglar förvaltnings- och kontrollsystemets totala korrigerande kapacitet för varje program, sammanlagt på insatsområdesnivå, oberoende av källan till korrigeringen.

Attesterande myndighet: Attesterande myndigheter gör de första kontrollerna av de utgifter som förvaltningsmyndigheterna redovisar och intygar att utgifterna är lagliga och korrekta.

Avbrott: Kommissionen får avbryta betalningsfristen för en given utgiftsdeklaration i högst sex månader (se artikel 91 i förordning 1083/2006) om det finns bevis som tyder på en allvarlig (se övers. anm. till punkt 15) brist i förvaltnings- och kontrollsystemens sätt att fungera i medlemsstaten eller om okorrigerade oriktiga utgifter attesteras i en utgiftsdeklaration.

Om kommissionen, på grundval av sitt eget arbete eller den information som revisionsmyndigheterna har rapporterat, kommer fram till att en medlemsstat inte har åtgärdat allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemen och/eller inte har korrigerat oriktiga utgifter som har redovisats och attesterats, får den avbryta eller hålla inne betalningar. Om medlemsstaten inte åtgärdar konstaterade systembrister eller drar tillbaka de oriktiga utgifterna (som får ersättas med utgifter som är stödberättigande), får kommissionen själv göra finansiella korrigeringar, vilket leder till en nettominskning av EU-stödet till det operativa programmet.

Beräknad felprocent: En revisionsmyndighets uppskattning för varje operativt program (eller grupp av operativa program) av andelen årliga utgifter som inte är lagliga och korrekta. Denna andel bör fastställas på grundval av statistisk provtagning. De beräknade felprocentsatserna måste vara representativa för de utgifter som det operativa programmet (eller gruppen av operativa program) har ådragit sig. Detta kan även gälla felprocentsatser som fastställs på grundval av särskilda icke-statistiska urvalsmetoder (i synnerhet för små populationer) under förutsättning att de är representativa för populationen som helhet.

Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf): Europeiska regionala utvecklingsfonden syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att avhjälpa de viktigaste regionala obalanserna via ekonomiskt stöd till infrastruktursatsningar och produktiva sysselsättningsskapande investeringar, främst för företag.

Europeiska socialfonden (ESF): Europeiska socialfonden (ESF) syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att förbättra sysselsättningsmöjligheterna (huvudsakligen genom utbildningsåtgärder) och främja en hög sysselsättningsnivå samt fler och bättre arbetstillfällen.

Finansiell korrigering: bekräftad, beslutad eller genomförd: En så kallad bekräftad finansiell korrigering har godkänts av den berörda medlemsstaten.

En så kallad beslutad finansiell korrigering har antagits genom ett kommissionsbeslut och är alltid en nettokorrigering där medlemsstaten måste betala tillbaka felaktigt utbetalda medel till EU:s budget, vilket leder till en definitiv minskning av anslaget till den berörda medlemsstaten.

En så kallad genomförd finansiell korrigering har, efter att ha bekräftats eller beslutats, åtgärdat den fastställda oriktigheten (dvs. genom att anslag dragits tillbaka eller återvunnits).

Finansiell korrigering: i förhand eller i efterhand: Finansiella förhandskorrigeringar utförs innan den oriktiga utgiften redovisas till kommissionen.

Finansiella efterhandskorrigeringar utförs efter det att den oriktiga utgiften redovisats till kommissionen.

Finansiella korrigeringar (förkortat FK i figurerna): Syftet med finansiella korrigeringar är att skydda EU:s budget från felaktiga eller oriktiga utgifter. Vid utgifter med delad förvaltning är det i första hand medlemsstaternas ansvar att återkräva felaktiga utbetalningar.

Finansiella korrigeringar kan göras genom att oriktiga utgifter dras av från medlemsstatens betalningsansökan, genom betalning av ett betalningskrav från kommissionen eller genom återtagande. Avdraget kan göras på två sätt: genom att anslag dras tillbaka eller återkrävs från stödmottagare.

Förebyggande åtgärd: De förebyggande åtgärderna, som kommissionen kan använda sig av för att skydda EU:s budget när den får kännedom om potentiella brister, inbegriper innehållande och avbrott av utbetalningar från EU:s budget till det operativa programmet.

Förmedlande organ: Ett förmedlande organ är ett offentligt eller privat organ eller en offentlig eller privat förvaltning som verkar under en förvaltningsmyndighets ansvar eller som utför uppgifter för en sådan myndighets räkning gentemot de stödmottagare som genomför insatserna.

Förvaltnings- och kontrollsystem: Förvaltnings- och kontrollsystemet är en struktur som tillämpar och utför kontrollverksamheten i ett operativt program. Inom sammanhållningspolitiken består denna av en förvaltningsmyndighet (och de förmedlande organen), en attesterande myndighet och en revisionsmyndighet på medlemsstatsnivå samt kommissionen.

Förvaltnings-myndighet: En förvaltningsmyndighet är en nationell, regional eller lokal myndighet (eller något annat offentligt eller privat organ) som medlemsstaten har utsett att förvalta ett operativt program. Denna myndighet har till uppgift att välja ut de projekt som ska finansieras, övervaka hur projekten genomförs och rapportera till kommissionen om finansiella aspekter och uppnådda resultat. Förvaltningsmyndigheten är också det organ som ålägger stödmottagare finansiella korrigeringar efter det att revisioner har genomförts av kommissionen, Europeiska revisionsrätten eller någon av medlemsstatens myndigheter.

Handlingsplan: En handlingsplan är ett dokument som har utarbetats av en medlemsstat efter det att systembetingade oriktigheter eller allvarliga brister i medlemsstatens system har identifierats. I handlingsplanen beskrivs de korrigerande åtgärder som kommer att användas för att åtgärda oriktigheterna och/eller systembristerna.

Innehållande av betalningar: Kommissionen kan ställa in samtliga eller en del av de mellanliggande betalningarna (se artikel 92 i förordning (EG) nr 1083/2006) om det finns en allvarlig brist (se övers. anm. till punkt 15) i förvaltnings- och kontrollsystemens sätt att fungera i medlemsstaten eller om okorrigerade oriktiga utgifter har attesterats i en utgiftsdeklaration eller om medlemsstaten har åsidosatt sina förvaltnings- och kontrollskyldigheter på ett allvarligt sätt.

Insatsområde: En av prioriteringarna i strategin i ett operativt program som består av en grupp sammanhängande insatser med särskilda mätbara mål.

Kommittén för avbrott, innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar: En särskild intern kommitté som utgör ett forum inom kommissionens generaldirektorat där frågor kan diskuteras och beslut fattas rörande varningar, avbrott, innehållande av betalningar och finansiella korrigeringar.

Operativt program: I ett operativt program fastställs en medlemsstats prioriteringar och särskilda mål och anges hur finansieringen (medfinansieringen från EU samt offentliga och privata aktörer i medlemsstaterna) kommer att användas under en viss period (för närvarande sju år) för att finansiera projekt. Projekten inom ett operativt program måste bidra till ett visst antal mål. Operativa program kan finansieras via Eruf, SF och/eller ESF. Det operativa programmet utarbetas av medlemsstaten och måste godkännas av kommissionen innan några medel kan betalas ut från EU:s budget. De operativa programmen kan endast ändras under programperioden om båda parterna är överens.

Oriktighet: En oriktighet är en handling som bryter mot EU:s regler och som har en potentiellt negativ inverkan på EU:s finansiella intressen, men som kan vara resultatet av verkliga fel som har begåtts antingen av stödmottagare som begär medel eller av de myndigheter som ansvarar för utbetalningarna. Om en oriktighet begås avsiktligt räknas det som bedrägeri.

Programperiod: Den fleråriga ram inom vilken utgifterna för Eruf, ESF och SF planeras och genomförs.

Revisionsmyndighet: Revisionsmyndigheter intygar för kommissionen att förvaltningssystemen och de interna kontrollerna inom ett operativt program fungerar ändamålsenligt (och att de attesterade utgifterna därmed är lagliga och korrekta). De ska fungera fristående från de myndigheter som förvaltar medlen. En revisionsmyndighet rapporterar resultatet av sina systemrevisioner och revisioner av insatser till förvaltningsmyndigheterna och de attesterande myndigheterna för det aktuella operativa programmet. En gång om året rapporterar de till kommissionen om sitt arbete under året i en årlig kontrollrapport. Om revisionsmyndigheten anser att den förvaltande myndigheten inte har vidtagit nödvändiga korrigerande åtgärder ska de göra kommissionen uppmärksam på detta.

Sammanhållnings-fonden (SF): Sammanhållningsfonden syftar till att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen genom att finansiera miljö- och transportprojekt i medlemsstater vars BNP per capita är lägre än 90 % av genomsnittet för unionen.

Tillbakadragande: Medlemsstaten drar omedelbart tillbaka den oriktiga utgiften från programmet när den upptäcks genom att dra av den från nästa utgiftsdeklaration och frigör därmed EU-medel för andra insatser. Ett av de sätt på vilket en finansiell korrigering kan genomföras (se även återkrav).

Utlösande händelse: Oriktigheter eller allvarliga brister som upptäcks av medlemsstatens myndigheter, av kommissionen eller av revisionsrätten när de utför sina kontroller och som ger upphov till förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar.

Årlig verksamhetsrapport: I de årliga verksamhetsrapporterna anges bland annat vilka resultat som uppnåtts genom åtgärderna i förhållande till de mål som ställts upp, vilka risker som är förenade med åtgärderna och vilken intern kontroll som utövats. Sedan 2001 års budgetförfarande för kommissionen, och sedan 2003 för alla Europeiska unionens (EU) institutioner, ska den delegerade utanordnaren lämna in en årlig verksamhetsrapport till sin institution rörande utförandet av hans/hennes åtaganden och information rörande finanser och förvaltning.

Åtagande: Rättsligt åtagande att tillhandahålla finansiering med förbehåll för vissa villkor. EU åtar sig att betala ut ersättning för sin del av kostnaderna för ett EU-finansierat projekt när projektet har genomförts. Dagens åtaganden är morgondagens utbetalningar. Dagens utbetalningar är gårdagens åtaganden.

Återkrav: Medlemsstaten låter utgiften stå kvar i programmet tills det att den oriktigt utbetalda summan har återkrävts från stödmottagaren och drar av den från nästa betalningsansökan när återkravet har verkställts. Ett av de sätt på vilket en finansiell korrigering kan genomföras (se även tillbakadragande).

Återtagande: En åtgärd som gör att ett tidigare åtagande (eller en del av det) upphävs.

Åtgärder för att skydda EU:s budget: Åtgärderna för att skydda EU:s budget omfattar förebyggande åtgärder (avbrott och innehållande av betalningar) och finansiella korrigeringar (med ekonomiska konsekvenser). Dessa åtgärder kompletteras med handlingsplaner som kommissionen och medlemsstaten kommer överens om.

Ärende: Hela det händelseförlopp som kopplar de förebyggande åtgärderna och finansiella korrigeringarna till samma utlösande händelse.

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra effektivitets- och regelefterlevnadsrevisioner av särskilda budgetområden eller förvaltningsteman. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella inkomsterna eller utgifterna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsavdelning II – där ledamoten Iliana Ivanova är ordförande – som är specialiserad på utgiftsområdena investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering. Föredragande ledamot var Henri Grethen som biträddes av Ildikó Preiss (uppgiftsansvarig och attaché), Niels-Erik Brokopp (förstechef) och Marcel Bode, Nicholas Edwards, Johan Adriaan Lok och Ágota Marczinkó (revisorer).

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

Skyddet av EU:s budget mot oriktiga utgifter: Kommissionen använde sig i allt större utsträckning av förebyggande åtgärder och finansiella korrigeringar på sammanhållningsområdet under perioden 2007–2013
(i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i EUF-fördraget)

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017

PDF	978-92-872-7212-6	1977-5830	10.2865/809919	QJAB17005SVN
HTML	978-92-872-7711-4	1977-5830	10.2865/92452	QJAB17005SVQ

© Europeiska unionen, 2017

Kopiering tillåten med angivande av källan.

HUR HITTAR MAN EU:S PUBLIKATIONER?

Gratispublikationer

• Ett enskilt exemplar
  • genom EU Bookshop (http://bookshop.europa.eu).
• Flera exemplar/affischer/kartor
  • hos Europeiska unionens representationer (http://ec.europa.eu/represent_sv.htm),
  • hos delegationer i länder utanför EU (http://eeas.europa.eu/delegations/index_sv.htm),
  • genom att kontakta nätverket Europe Direct (http://europa.eu/europedirect/index_sv.htm)
  • eller ringa 00 800 6 7 8 9 10 11 (gratis inom hela EU) (*).

(*) Varken informationen eller samtalen kostar i regel något (men vissa operatörer, telefonkiosker och hotell kan ta betalt för samtalen).

Avgiftsbelagda publikationer

• Genom EU Bookshop (http://bookshop.europa.eu).