EU:s utvecklingsbistånd till Kenya

Sammanfattning

I

Den här revisionen inriktades på ändamålsenligheten i det utvecklingsbistånd som Kenya erhållit genom Europeiska utvecklingsfonden, landets främsta källa till EU-finansiering. I rapporten används också Kenya som exempel för att bedöma metoden för tilldelning av EU:s utvecklingsbistånd och bidra till utformningen av nya åtgärder inom nästa fleråriga budgetram.

II

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är det främsta målet med utvecklingsbiståndet att minska och på sikt utrota fattigdomen. Vi undersökte om kommissionen och Europeiska utrikestjänsten på ett ändamålsenligt sätt hade riktat stödet från Europeiska utvecklingsfonden så att det på bästa sätt bidrog till att minska fattigdomen i Kenya. Vi konstaterade att utrikestjänsten och kommissionen inte alltid har visat att de gjort de bästa valen för att uppnå det målet.

III

Den rättsliga ramen ger ingen möjlighet att koppla stödtilldelningen och fördelningen av stöd mellan AVS-länderna till särskilda villkor med avseende på mottagarländernas prestation, samhällsstyrning, åtaganden om strukturreformer eller korruptionsbekämpning. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten tilldelade cirka 90 % av medlen till Kenya med hjälp av en formel utan att göra någon egen specifik bedömning av landets utvecklingshinder och utvecklingsmål. Vid anslagstilldelningen till olika länder togs heller ingen hänsyn till bidrag eller lån från andra givare.

IV

Kenyas anslag från elfte Europeiska utvecklingsfonden var 435 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 0,6 % av landets skatteintäkter. Detta belopp täckte endast en liten del av Kenyas utvecklingsbehov och fördelades över många olika områden. EU:s nationella vägledande program för Kenya 2014–2020 innehöll ingen förklaring till hur och varför de utvalda sektorerna skulle hjälpa Kenya att minska fattigdomen mer än andra sektorer.

V

Flera ekonomier som har gjort avsevärda utvecklingsframsteg har genomgått en omvandling från att vara jordbruksbaserade till att bli industriella. Detta har inte skett i Kenya: jordbruket står fortfarande för en tredjedel av landets BNP, medan tillverkningsindustrin står för bara 10 %, på samma sätt som för 40 år sedan. Dessutom kommer Kenyas befolkning att växa från nuvarande 48 miljoner till omkring 85 miljoner fram till 2050 enligt FN:s prognoser. Landets urbaniseringstakt ökar också snabbt. Det gör att det finns en ökande efterfrågan på arbetstillfällen, särskilt i och omkring städerna och bland unga människor.

VI

Det största finansieringsanslaget från elfte Europeiska utvecklingsfonden, 190 miljoner euro (44 % av de totala anslagen) som ökades till 228,5 miljoner euro efter halvtidsöversynen, gick till målsektorn ”livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker”. En betydande del av EU:s stöd inom den här sektorn gick till samhällen i torra och halvtorra områden och till småskaliga jordbrukare, med målet att ge dem en trygg livsmedelsförsörjning och högre inkomster. Detta stöd leder sannolikt till bättre levnadsstandard i just dessa samhällen, men det bidrar inte till framsteg med att kommersialisera jordbruket och utöka bearbetningen av jordbruksprodukter.

VII

Även om EU:s stöd till energi- och transportinfrastruktur i sig är en positiv sak räcker inte totalbeloppet (175 miljoner euro) för att uppnå de mycket ambitiösa målen i det nationella vägledande programmet. Med tanke på uppfattningen om utbredd korruption i Kenya konstaterade vi att EU:s direktstöd till kampen mot korruption var begränsat.

VIII

Vi undersökte ett urval av åtgärder i Kenya, med en täckning på 53 % av kostnaderna under tionde Europeiska utvecklingsfonden. Även om dessa projekt i allmänhet levererade den output och det utfall som förväntades, har de ännu inte haft några påvisade effekter på Kenyas övergripande utveckling.

IX

Baserat på exemplet Kenya rekommenderar vi kommissionen och utrikestjänsten att

1. undersöka EU:s metod för tilldelning och fördelning av medel mellan länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, i samråd med parlamentet, rådet och medlemsstaterna där så är lämpligt,
2. införa särskilda villkor som tydligt kopplar de finansiella anslagen till hur landet presterat tidigare och regeringens åtaganden om strukturreformer, inbegripet rättsstaten,
3. bedöma om och förklara hur de belopp som anslås till och fördelas inom varje målsektor i Kenya sannolikt kommer att nå en kritisk massa som är tillräcklig för att uppnå betydande resultat,
4. prioritera sektorer i Kenya som har potential att locka till sig utländska direktinvesteringar, skapa jobb och öka exporten samt åtgärder till stöd för rättsstaten, inbegripet korruptionsbekämpning.

Inledning

Kenya

01

Kenya är den näst största ekonomin i den östafrikanska regionen efter Etiopien och står för 19 % av den regionala produktionen¹. Det är också den fjärde största ekonomin i Afrika söder om Sahara. Sedan 2014 rankar Världsbanken Kenya som ett lägre medelinkomstland. Graferna i bilaga I visar mänsklig utveckling i Kenya.

02

Kenyas befolkning har ökat från 8 miljoner 1960 till omkring 47 miljoner 2016. Enligt FN:s prognoser kommer Kenyas befolkning att växa till omkring 85 miljoner fram till 2050². Figur 1 åskådliggör denna befolkningsutveckling.

03

Omkring 75 % av alla kenyaner bor i landsbygdsområden. Men sedan 2000 har befolkningen i stadsområdena mer än fördubblats. Antalet personer som bor i Kenyas städer förväntas vara mer är 22 miljoner 2030 och cirka 40 miljoner (nästan hälften av den förväntade befolkningsmängden) 2050³. Mer än en tredjedel av stadsbefolkningen bor i de största städerna Nairobi och Mombasa.

04

Över 20 % av Kenyas befolkning lider av undernäring. Det är mindre än för 25 år sedan, när siffran var omkring 35 %. År 2016 levde 36 % av befolkningen under fattigdomsgränsen, det vill säga de levde på mindre än 1,90 US-dollar per dag⁴. Denna siffra har sjunkit sedan 2005, då den låg på 43 %. I den nationella statistiken definieras fattigdom som att man har mindre än 30 euro att leva av per månad på landsbygden och 60 euro i stadsområden. Utifrån den definitionen bor 56 % av Kenyas fattiga i torra och halvtorra områden⁵.

05

Kenyas genomsnittliga reala BNP-tillväxt har legat på över 5 % det senaste årtiondet. Men tillväxten har legat under regionens genomsnitt från 2003 till 2018⁶. Om Kenyas ekonomi hade växt lika fort som övriga länders i Afrika söder om Sahara under perioden 2004–2014 skulle, enligt Världsbankens senaste särskilda studie av Kenyas ekonomi, genomsnittskenyanens inkomst ha varit 15 % högre 2014 än 2003. Om ekonomin hade haft samma tillväxt som i jämförbara länder i Asien skulle Kenyas inkomst per capita ha varit 45 % högre⁷.

06

Den inhemska konsumtionen, som drivs på av befolkningstillväxten, har bidragit mest till BNP-tillväxten⁸. En annan drivkraft har varit offentliga investeringar⁹. Kenyas handelsbalans, inbegripet med EU:s medlemsstater, har varit konstant negativ. Tabell 1 visar Kenyas viktigaste makroekonomiska indikatorer, och bilaga II innehåller tabeller och grafer som beskriver landets ekonomi.

07

Enligt kommissionen¹⁰ är Kenya den ledande ekonomin i regionen, men landets framsteg mot millennieutvecklingsmålen är ofullständiga. Effekterna av de återkommande perioderna av svår torka visar hur bräcklig landets socioekonomiska utveckling är. Stärkt konkurrenskraft, riktade investeringar för att skapa fler jobb, åtgärder mot sårbarheter och en fortsatt reformprocess är viktiga ekonomiska prioriteringar.

Utvecklingsbistånd

08

I artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att det främsta målet för EU:s politik för utvecklingssamarbete är minskning och på sikt utrotning av fattigdom. I artikel 21.2 d i EU-fördraget anges som ett av målen för EU:s yttre åtgärder att ”främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom”.

09

OECD definierar offentligt utvecklingsbistånd genom formuleringen av dess främsta mål, som är att främja ekonomisk utveckling och ekonomiskt välstånd i utvecklingsländer¹¹. Utvecklingsbistånd är avsett att minska fattigdomen vilket inbegriper att hjälpa mottagarlandet att göra sin ekonomi konkurrenskraftigare och därigenom skapa jobb.

10

År 2011 antog kommissionen ett nytt strategiskt dokument, en agenda för förändring¹², med målet att öka effekterna av och ändamålsenligheten i EU:s utvecklingspolitik. Där förklaras att en hållbar ekonomisk tillväxt som kommer alla till del och gynnar mänsklig utveckling är en av agendans två prioriteringar (tillsammans med god samhällsstyrning), och detta sägs vara en central ingrediens i allt arbete för långsiktig fattigdomsbekämpning.

EU:s utvecklingsbistånd till Kenya

11

Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000 för en period på 20 år¹³, utgör den huvudsakliga rättsliga ramen för EU:s utvecklingsbistånd till länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länder) och EU:s utomeuropeiska länder och territorier. Europeiska utvecklingsfonden (EUF) är den främsta källan till finansiering enligt Cotonouavtalet för dessa länder inklusive Kenya. EUF bygger på bidrag från EU:s medlemsstater men ingår inte i EU:s budget. EUF:s finansieringsperioder pågår i allmänhet fem till sju år.

12

75 AVS-länder mottog finansiering från elfte EUF. Det finns 80 AVS-länder, men Kuba, Ekvatorialguinea och Sudan var inte berättigade till bistånd, eftersom de inte har undertecknat Cotonouavtalet eller inte har ratificerat dess ändringar. Bahamas ville inte ha EUF-medel, och Sydafrika omfattas av olika bestämmelser enligt avtalet som gör att landet inte är berättigat till EUF-medel.

13

En rådsförordning¹⁴ utgör det allmänna regelverket för EUF:s programplanering och genomförande. Den ska säkerställa samstämmighet med andra av EU:s åtgärdsområden, inbegripet relevanta utvecklingspolitiska principer och ramar, såsom det europeiska samförståndet om utveckling och agendan för förändring. Det finns även ett internt avtal mellan EU:s medlemsstater i rådet som bland annat reglerar det bidrag som varje medlemsstat ska betala, vilket bestäms med hjälp av en ”tilldelningsnyckel”.

14

Eftersom EUF är en mellanstatlig fond har Europaparlament en mer begränsad roll än när det gäller andra instrument för utvecklingssamarbete som finansieras genom EU:s budget. Parlamentet deltar till exempel inte i fastställandet av EUF:s budget och budgetregler och inte heller i tilldelningen av medel. Dessa uppgifter förblir EU-medlemsstaternas ansvar.

15

EUF-kommittén, som består av företrädare för EU:s medlemsstater, deltar i EUF:s programplanering och övervakningen av genomförandet: den avger sitt yttrande över landstrategidokument och regionala strategidokument i enlighet med Cotonouavtalet.

16

Ett viktigt steg i EUF:s programplanering är kommissionens och respektive partnerlands gemensamma undertecknande av nationella vägledande program. Ett nationellt vägledande program är en gemensam strategi som fastställer prioriteringarna för EU:s åtgärder under den EUF-period som avses. Utgifterna enligt Kenyas nationella vägledande program för tionde EUF (2008–2013) och elfte EUF (2014–2020) uppgick till 392 miljoner euro respektive 435 miljoner euro. För elfte EUF motsvarade detta cirka 0,6 % av Kenyas skatteintäkter.

17

I nationella vägledande program anges för varje land tre sektorer som EU:s bistånd ska inriktas på. Baserat på de nationella vägledande programmen förvaltar kommissionen särskilda program och projekt. Utrikestjänsten arbetar tillsammans med kommissionen genom utvecklingsbiståndets hela programplanerings- och genomförandecykel. AVS-länderna ansvarar för att fastställa de mål och prioriteringar som de nationella vägledande programmen baseras på, liksom för att välja ut projekt och sluta avtal.

18

Utöver Kenyas tilldelning av landsspecifik finansiering genom EUF (”bilaterala anslag”) tillhandahåller EU finansiering till landet genom EUF:s regionala vägledande program för östra och södra Afrika samt Indiska oceanen (2014–2020), EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och EU:s humanitära bistånd. Totalt rör det sig om ett belopp motsvarande cirka 16 % av Kenyas bilaterala anslag från EUF. Kenya fick också anslag från de tematiska budgetposterna under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete som uppgick till 45 miljoner euro under perioden 2014–2020.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

19

Vår revision är inriktad på ändamålsenligheten i det bilaterala utvecklingsbistånd som Kenya erhållit genom EUF. Den omfattar inte andra instrument såsom humanitärt bistånd eller EUF:s regionala program som nämns i punkt 18. Diskussioner pågår för närvarande om en efterföljare till Cotonouavtalet som löpte ut i februari 2020. Från den 1 mars 2020 kommer dock tillämpningen av Cotonouavtalet att förlängas fram till december 2020 med hjälp av övergångsbestämmelser. I den här revisionen används Kenya som exempel för att bedöma metoden för tilldelning och fördelning av medel, både mellan de olika AVS-länderna och mellan sektorer i varje land. Vår bedömning av projektresultaten kan hjälpa till att förbättra utformningen av nya åtgärder inom nästa fleråriga budgetram.

20

Vår övergripande revisionsfråga var om kommissionen och utrikestjänsten på ett ändamålsenligt sätt hade riktat EUF-medlen så att de på bästa sätt kunde bidra till att minska fattigdomen i Kenya. För att besvara den frågan undersökte vi

1. om kommissionen och utrikestjänsten hade beslutat om det totala finansieringsbeloppet från elfte EUF (2014–2020) till Kenya baserat på en välgrundad analys,
2. om kommissionen hade valt målsektorer i Kenya för elfte EUF där biståndet kan göra störst nytta för att minska fattigdomen,
3. om det EU-bistånd som Kenya redan erhållit genom tionde EUF hade varit ändamålsenligt.

21

Våra iakttagelser bygger på revisionsbevis från följande källor:

1. En genomgång av dokumentation om strategier, förfaranden och åtgärder för EU:s utvecklingsbistånd till Kenya.
2. Intervjuer med personal från kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling och från Europeiska utrikestjänsten.
3. Intervjuer i Kenya med personal från EU-delegationen och Kenyas regeringsministerier.
4. Intervjuer i Kenya med ett urval, som gjordes i samarbete med EU:s delegation, av företrädare för den privata sektorn, med andra givare och med intressenter, inbegripet akademiker, ekonomer, internationella organisationer och icke-statliga organisationer (se förteckning över möten i bilaga III).
5. Besök vid EU-finansierade verksamheter på fältet, med en täckning på 53 % av (värdet av) de åtgärder som finansierats genom tionde EUF i Kenya.

22

Vi undersökte programplaneringen för elfte EUF (2014–2020). För att fastställa en landsspecifik kontext för våra bedömningar undersökte vi trender i Kenyas ekonomiska och mänskliga utveckling och identifierade landets områden med potential liksom de huvudsakliga hindren för ekonomisk utveckling och hållbar fattigdomsminskning. Vi undersökte också andra länders erfarenheter.

23

Vi undersökte resultaten av projekt som finansierats genom tionde EUF (2008–2013), eftersom det vid tidpunkten för revisionen ännu inte fanns några tillgängliga resultat av projekt som finansierats genom elfte EUF. De målsektorer som hade valts ut för tionde EUF liknade dem för elfte EUF. Tabell 2 visar de projekt som omfattades av revisionen.

24

För dessa projekt bedömde vi om resultaten av EU:s bistånd till Kenya gick att påvisa i termer av¹⁵

• output: det som produceras eller uppnås med de resurser (input, verksamhet och processer) som tilldelas en insats (t.ex. byggda vägar),
• utfall: de förändringar som en insats leder till (t.ex. bättre tillgänglighet till ett område eftersom en väg har byggts),
• effekter/inverkan: långsiktiga socioekonomiska konsekvenser som kan observeras efter en avslutad insats.

Iakttagelser

Kommissionen och utrikestjänsten tilldelade medel till Kenya i enlighet med agendan för förändring, men i processen ingick ingen specifik bedömning av landets utvecklingshinder och utvecklingsmål

25

Syftet med det internationella utvecklingsbiståndet är att stödja mottagarlandets egna utvecklingsansträngningar. Såsom anges i agendan för förändring bör EU:s utvecklingsbistånd tilldelas i enlighet med landets behov, kapacitet, engagemang, tidigare resultat och EU-stödets potentiella inverkan¹⁶. Detta kräver en övergripande analys av landets behov och engagemang för utveckling och förändring.

26

Vi bedömde därför om kommissionen och utrikestjänsten inför beslutet om det totala finansieringsbeloppet från elfte EUF (2014–2020) hade gjort en grundlig bedömning av Kenyas behov, kapacitet att utnyttja stödet, reformåtaganden och tidigare resultat. Vi bedömde också huruvida de tagit hänsyn till EU-medlemsstaternas och andra givares bidrag till Kenya, inbegripet direktstöd från medlemsstaterna.

Kommissionen tilldelade 90 % av EUF-medlen till Kenya baserat på en schablonmetod som tillämpades på alla AVS-länder

27

I princip är alla AVS-länder berättigade till finansiering enligt Cotonouavtalet (se punkt 11). När det gäller elfte EUF var det första steget i tilldelningsförfarandet därför att fördela den totala EUF-finansieringen (15 miljarder euro) mellan de 75 stödberättigade länderna. Beslutsfattandet om ländernas tilldelning följde i huvudsak tre steg: a) en formel som tillämpades med hjälp av ett kalkylblad med jämförbara och uppdaterade uppgifter om länderna, b) en kvalitativ justering och c) ytterligare justeringar efter ett möte i EUF-kommittén:

1. Formeln baserades på fem indikatorer: folkmängd, bruttonationalinkomst per capita, humankapitalindex (HAI), index för ekonomisk sårbarhet (EVI) och Världsbankens indikatorer för samhällsstyrning (WGI), varav de sista tre är sammansatta indikatorer. Alla indikatorerna normaliserades så att de varierade från 1 till 6 (utom folkmängd, som varierade från 0 till 6,3). De fem indikatorerna multiplicerades sedan ihop.
2. Kommissionen gjorde sedan en kvalitativ justering för att ta hänsyn till aspekter som inte enkelt kunde kvantifieras genom formeln, särskilt potentiell inverkan. Dessa justeringar uppgick till 7,5 % av det ursprungliga totalbeloppet.
3. Ett åsiktsutbyte mellan medlemsstaterna ägde rum vid EUF-kommitténs möte i september 2013, vilket resulterade i ytterligare justeringar på 3 % av det ursprungliga totalbeloppet. Dessa justeringar återspeglade olika aspekter, såsom förändringar jämfört med föregående EUF, politisk kontext och säkerhetskontext.

28

Enligt Cotonouavtalet skulle anslagstilldelningen till olika länder ”ske på grundval av standardiserade, objektiva och öppna kriterier för bedömning av behov och resultat”. Den formel som kommissionen använde för tilldelningen av medel från elfte EUF uppfyllde detta krav genom att den baserades på gemensamma indikatorer som finns tillgängliga för alla AVS-länderna (se punkt 27 (a)). Dessa indikatorer ger visserligen en bild av hur stora behov olika länder har, men de säger ingenting om vilka behoven faktiskt är eller vilket finansieringsgap som behöver fyllas för att tillgodose behoven.

29

Tre av indikatorerna (bruttonationalinkomst, humankapitalindex och index för ekonomisk sårbarhet) används som kriterier för att klassa länder som minst utvecklade. Det betyder att poängen i dessa kategorier är likartad för de flesta minst utvecklade länder. De viktigaste indikatorerna som används för att beakta potentiell inverkan, Världsbankens indikatorer för samhällsstyrning, varierar inte heller stort mellan länderna.

30

Kommissionen och utrikestjänsten fastställde de finansiella anslagen till Kenya utan att göra någon egen specifik bedömning av landets utvecklingshinder och utvecklingsmål. Vid anslagstilldelningen till olika länder beaktades inte heller beloppen på eller målen för bidrag eller lån från andra länder eller organisationer.

31

Vi konstaterade också att tilldelningsprocessen inte ger möjlighet att koppla stödtilldelningen till särskilda villkor gällande mottagarlandets prestation, samhällsstyrning, åtaganden om strukturreformer eller korruptionsbekämpning. Till exempel fann vi inga bevis för att EU valt att koppla EUF-finansieringen till krav på korruptionsbekämpning, trots att Kenya tillhör de 21 % länder som rankats sämst enligt Transparency Internationals korruptionsindex. Kenya har fått fortsatt finansiering på liknande nivå som under föregående EUF. I bilaga IV, som innehåller utdrag ur Transparency Internationals Global Corruption Barometer Africa 2019 – Citizens’ Views and Experiences of Corruption, beskrivs problemet med korruption i Kenya.

32

Formeln genererade ett ursprungligt anslag på 395 miljoner euro till Kenya. Beloppet ökades till 435 miljoner euro på grund av den stora utmaningen att minska fattigdomen, landets viktiga ställning för regional integration och stabilitet samt regeringens vilja att överlämna makt till regionerna. Eftersom inga ytterligare ändringar gjordes vid EUF-kommitténs möte uppgick det slutliga beloppet till 435 miljoner euro.

Länder med stora befolkningar, såsom Kenya, fick proportionellt mindre finansiering

33

Eftersom kommissionen tilldelade 90 % av medlen enbart med hjälp av formeln, undersökte vi dess effekter mer noggrant. Vi fann att kommissionen, i linje med sin målsättning, hade tilldelat mer medel till de fattigaste länderna genom elfte EUF än genom tionde EUF. Den andel av de totala anslagen som mottogs av minst utvecklade länder och låginkomstländer under elfte EUF var 85 %, jämfört med 80 % under tionde EUF.

34

När tilldelningsformeln utvecklades var ett av kriterierna för att bedöma dess lämplighet hur nära den svarade mot tidigare EUF-tilldelningar (se bilaga V). Sådan replikation uppnåddes delvis genom att man minskade inverkan av formelns indikator för folkmängd, vilket ledde till betydligt mindre bistånd per person för länder med större befolkningar. Exempelvis fick Etiopien (85 miljoner invånare) och Demokratiska republiken Kongo (68 miljoner invånare) mindre än åtta euro per person i EU-bistånd, medan länder med mindre befolkningar, såsom Gambia (1,8 miljoner invånare) och Guinea-Bissau (1,5 miljoner invånare), fick över 100 euro per person. Kenya, som hade en relativt stor befolkning på 42 miljoner när tilldelningen gjordes, fick nio euro per person. Figur 2 visar de tilldelningar som formeln resulterade i, före den kvalitativa justeringen.

35

Anledningen till att länder med större befolkningar fick betydligt mindre bistånd per person var att indikatorn för folkmängd både begränsades med ett tak på 40 miljoner invånare¹⁸ och baserades på kvadratroten ur folkmängden i stället för på hela folkmängden. Ruta 1 beskriver hur formeln minskar folkmängdens inverkan.

36

Trots att folkmängden bara var en av fem lika viktade indikatorer i tilldelningsformeln för elfte EUF, hade den en betydande inverkan på tilldelningen och fördelningen av resurser mellan de minst utvecklade länderna. Om kommissionen inte hade satt ett tak för folkmängden skulle större länder ha fått det mesta av finansieringen.

Programplaneringen för elfte EUF visar inte tillräckligt tydligt att biståndet kanaliseras dit där det kan göra störst nytta för att minska fattigdomen

37

Biståndet bör inriktas på att lösa de problem som är mest hämmande för mottagarlandets utveckling. För att vara ändamålsenligt måste biståndet (tillsammans med andra bidrag) nå en kritisk massa (dvs. de mänskliga och ekonomiska resurserna måste vara tillräckliga för att generera betydande resultat)¹⁹, men ett land (eller en sektor, eller ett projekt) bör inte tilldelas mer pengar än det kan utnyttja.

38

Agendan för förändring och anvisningarna för programplaneringen av elfte EUF²⁰ bygger också på dessa principer. I agendan för förändring understryks att ”när det gäller bekämpning av fattigdomen måste EU sträva efter att rikta sina resurser mot de områden där såväl behoven som möjligheten att använda biståndet effektivt är störst”²¹. I anvisningarna för programplaneringen anges att man vid valet av sektorer ska beakta huruvida EU-stödet uppnår en kritisk massa i fråga om kunskap, mänskliga resurser eller finansiella resurser för att generera betydande och mätbara resultat²².

39

Vi bedömde därför huruvida kommissionen och utrikestjänsten hade valt målsektorer i Kenya för elfte EUF där a) biståndet kunde göra störst nytta för att minska fattigdomen, och b) biståndet var tillräckligt stort för att generera betydande resultat. Vi bedömde också om kommissionens och utrikestjänstens samordning med EU:s medlemsstater och andra givare var ändamålsenlig.

40

I agendan för förändring anges att hållbar ekonomisk tillväxt som kommer alla till del och gynnar mänsklig utveckling är en central ingrediens i allt arbete för långsiktig fattigdomsbekämpning och ett av agendans prioriterade mål. Den ekonomiska utvecklingen är beroende av flera faktorer som givare kan påverka – samhällsstyrning, regelverk, infrastruktur och mänskligt, socialt och finansiellt kapital.

Skälen bakom valet av sektorer är inte tillräckligt tydliga

41

Valet av sektorer gjordes gemensamt av kommissionen och utrikestjänsten. Det resulterade i att ett flerårigt vägledande program godkändes för varje partnerland och undertecknades av landet i fråga. Målsektorerna i EU:s nationella vägledande program för Kenya för 2014–2020 mottog följande finansiering:

1. Livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker – 190 miljoner euro (44 %).
2. Hållbar infrastruktur – 175 miljoner euro (40 %).
3. Offentliga institutioners ansvarsskyldighet – 60 miljoner euro (14 %).
4. Stödåtgärder (inte en målsektor) – 10 miljoner euro (2 %).

42

Var och en av de tre målsektorerna omfattade en rad olika områden. I ”livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker” ingick till exempel omställning av småskaliga jordbrukares metoder, markförvaltning, nödsituationer på grund av torka, kontantstöd till människor som drabbats av torka och klimatsäker samhällsinfrastruktur. ”Hållbar infrastruktur” omfattar transportinfrastruktur och energi. ”Offentliga institutioners ansvarsskyldighet” omfattar val, förvaltning av offentliga finanser, rättskipning, rättshjälp och alternativ till fängelsestraff. Att Kenyas finansiering fördelas över så många områden innebär en risk för att den nödvändiga kritiska massan inte uppnås inom någon enskild sektor för att ge betydande resultat.

43

Kommissionen baserade sitt val av sektorer på Kenyas nationella utvecklingsplan (”Vision 2030”) och dess genomförandeprogram i form av planer på medellång sikt²³. Dessa dokument täcker in ett stort antal områden, från sociala aspekter såsom idrott, bostäder och jämställdhet till olika ekonomiska sektorer såsom turism, finansiella tjänster och handel. Kommissionen kunde därför ha valt många andra sektorer än de nuvarande målsektorerna och fortfarande legat i linje med Vision 2030.

44

Kenyas nationella vägledande program innehöll motiverande skäl till varför de valda målsektorerna var viktiga. Det saknades dock en övergripande utvärdering av fattigdomsminskningspotentialen inom andra sektorer och av EU:s förmåga att agera där. Vi fann heller inga bevis på att några sådana bedömningar hade gjorts utanför det nationella vägledande programmet. Det var därför oklart varför kommissionen och utrikestjänsten ansåg att stöd till de valda sektorerna framför andra på bästa sätt skulle hjälpa Kenya att minska fattigdomen.

45

Kommissionen och utrikestjänsten förklarade inte varför de hade valt att inte stödja tillverkningssektorn direkt. Många ekonomier som har gjort avsevärda utvecklingsframsteg har genomgått en omvandling från att vara jordbruksbaserade till att bli industriella²⁴. Detta har inte skett i Kenya: jordbruket står fortfarande för en tredjedel av landets BNP, medan tillverkningsindustrin står för bara 10 %, på samma sätt som för 40 år sedan²⁵. Tillverkningsindustrin har stor potential att skapa arbetstillfällen (även för människor med lägre utbildning), förbättra Kenyas handelsbalans och stimulera andra sektorer, såsom jordbruk och förvaltning av naturresurser²⁶.

46

Världsbanken har karaktäriserat Kenya som en företagarnation och framhållit att landet har en tillverkningsbas²⁷. Det är därför sannolikt att systematiska åtgärder för att få bort de strukturella problemen i tillverkningssektorn skulle kunna leda till progressiv ekonomisk tillväxt. Det bör också understrykas att en utvidgning av tillverkningssektorn senare bekräftades som en av de fastlagda prioriteringarna i den kenyanska presidentens senaste övergripande utvecklingsplan, kallad ”Big 4 Agenda”. Vidare leder en snabb befolkningstillväxt och urbanisering till en ökande efterfrågan på arbetstillfällen bland unga människor i och omkring städerna. Möter man inte den efterfrågan kan det skapa ytterligare sociala svårigheter.

47

Ett annat exempel gäller Kenyas IKT-sektor, som växte med 10,9 % 2017²⁸, och landet är känt för sin kapacitet för innovativa tjänster. Sedan 2008 har den kenyanska regeringen tillsammans med den privata sektorn utvecklat en teknikstad, kallad Konza Technopolis, som kommer att hysa ett nytt tekniskt universitet och företag inom IKT, ingenjörsvetenskap och bioteknik. Den nya staden, som fortfarande är i behov av omfattande infrastrukturinvesteringar, planeras bli en särskild ekonomisk zon med alla lokala livsförnödenheter (bostäder, sjukhus osv.). Innovation och den digitala ekonomin har potential att öka exporten av högförädlade produkter och skapa arbetstillfällen, vilket är skälet till att utvecklade länder satsar offentliga medel på att främja dessa faktorer.

Givarsamordningen var omfattande men hade liten inverkan på valet av målsektorer

48

I det nationella vägledande programmet beskriver kommissionen några åtgärder som syftar till att samordna kommissionens insatser med andra givares (dvs. sektorsvisa arbetsgrupper med givare och gemensam politisk dialog). Dokumentet innehåller också en matris som visar de sektorer där andra givare, inbegripet länder utanför EU, är engagerade. Matrisen sammanfattas i figur 3, där målsektorerna för elfte EUF har markerats. Vi fann dock inga bevis på att samordningen med andra givare hade påverkat kommissionens val av sektorer.

49

Vid sidan av matrisen genomförde kommissionen en gemensam programplanering med nio medlemsstater och Europeiska investeringsbanken (EIB) som resulterade i EU:s gemensamma samarbetsstrategi till stöd för Kenyas plan på medellång sikt 2014–2017 från maj 2015. Denna första EU-gemensamma samarbetsstrategi visade hur man planerade att fördela arbetsinsatserna inom fyra prioriterade sektorer i EU:s gemensamma programplanering för perioden 2014–2017. Men eftersom utformningen av strategin följer genomförandeperioden för de femåriga planerna på medellång sikt, offentliggjordes den gemensamma strategin inte förrän i maj 2015, nästan ett år efter det nationella vägledande programmet, och den påverkade därmed inte kommissionens val av målsektorer.

50

Åtta av de tio medlemsstater som är närvarande i Kenya är involverade i infrastruktursektorn och sju är involverade i antingen energi eller transport eller både och. Enligt uppskattningar i den gemensamma strategin för 2018–2022²⁹ kan de totala givarbidragen från EU/EIB/medlemsstaterna till infrastruktursektorn bli så mycket som 2 353,4 miljoner euro för femårsperioden (470,68 miljoner euro per år). Detta belopp innefattar även delsektorerna vatten/sanitet och bostäder, där EU inte deltar. Det mesta av, om inte hela, finansieringen från andra givare kommer att anta formen av lån.

Åtgärder för tillväxt och produktivitet ökade men stödet inom sektorn inriktades främst på småskaliga jordbrukare och torra och halvtorra områden

51

Målsektorn ”livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker” är inriktad på Kenyas landsbygdsbefolkning och stöder åtgärder för att

1. stärka de system som inrättats för att mildra de negativa konsekvenserna av framtida perioder av torka,
2. omforma jordbruksmodellen för småskaliga jordbrukare från självhushållsjordbruk till jordbruksföretagande,
3. utveckla klimatsäker infrastruktur och förbättra markförvaltningen för att säkra fred och säkerhet.

52

I slutet av januari 2020 hade 85 % av den finansiering som anslagits till sektorn kontrakterats. Bilaga VII ger en mer detaljerad översikt över de sex åtgärderna inom sektorn. Den största insatsen är AgriFI, ett program värt 45 miljoner euro som kommer att innehålla en komponent på 20 miljoner euro i företagsstöd och en komponent på 10 miljoner euro med blandfinansiering från EIB. Programmet ska stödja utvecklingen och spridningen av nya tjänster för att hjälpa småskaliga jordbrukare att ge mervärde till och marknadsföra sin produktion. Den näst största insatsen är Agri-biz, ett program värt 43,5 miljoner euro, varav 20 miljoner euro kommer att utgöras av blandfinansiering från Afrikanska utvecklingsbanken. Projektet kommer även att samfinansieras av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och det danska utrikesministeriets utvecklingssamarbete (Danida). Programmets syfte är att stödja företagsutveckling och skapande av arbetstillfällen för ungdomar och kvinnor i landsbygdsområden.

53

Tre projekt värda 20, 30 respektive 30,5 miljoner euro ingår i den kenyanska regeringens strategi Ending Drought Emergencies. Ett fokuserar på stöd till hantering och samordning av risken för torka, ett på klimatsäkra infrastrukturer för bättre vattenförsörjning och sanitetstjänster i torra och halvtorra områden och det tredje på stöd till klimattåliga försörjningsmöjligheter och hantering av risken för torka. I sektorn ingår också ett projekt på 16,5 miljoner euro till stöd för processen för omställning av jordbrukssektorn och decentralisering av markförvaltningen. Projektets syfte är att stärka livsmedelstryggheten för småskaliga jordbrukare och boskapsskötande samhällen genom bättre tillgång till jordbrukstjänster och mark.

54

Endast 17 % av Kenyas mark lämpar sig för produktion av grödor och den marken är belägen där 80 % av befolkningen bor. Massiva investeringar i bevattningssystem behövs för att kunna öka den odlingsbara markarealen och göra befintliga åkrar mer produktiva. Samtidigt brukar cirka 87 % av de kenyanska jordbrukarna mindre än två hektar mark, och cirka 67 % mindre än ett hektar³⁰. Sådana små jordbruk har inte kapacitet att erhålla kredit för investeringar i produktionsteknik (som maskiner eller växthus) eller annan större infrastruktur.

55

Världsbanken har rapporterat att Kenya förlorar betydande inkomster genom att inte tillföra mervärde till sina jordbruksråvaror³¹. Bearbetningen av jordbruksprodukter, som har stor potential att öka exportvinsterna och skapa arbetstillfällen, är beroende av stabil produktion. Även om småskaliga jordbrukare ökar sin produktion och börjar sälja en del av sin avkastning kommer de inte att kunna tillhandahålla de stabila volymer och den kvalitet som behövs för bearbetningen av jordbruksprodukter. Några av projekten inom ramen för elfte EUF är inriktade på att integrera småskaliga jordbrukare i värdekedjorna, men det stora antalet småjordbrukare innebär i sig en ineffektivare organisation av jordbruksproduktionen för bearbetningsindustrin.

Stöd till infrastruktur är relevant, men planerna är inte realistiska med tanke på den tillgängliga finansieringen

56

Målsektorn ”hållbar infrastruktur” i det nationella vägledande programmet innefattade två delsektorer, energi och transport, med särskilda angivna mål för var och en av dem:

1. Utveckla effektivare och miljövänligare energitjänster som är tillgängliga för alla.
2. Utveckla effektivare och säkrare transportsystem för ökad produktivitet och minskad miljöpåverkan.

57

För att dessa mål skulle nås angavs i det nationella vägledande programmet mer än 20 initiativ, inbegripet

1. resursintensiva åtgärder, såsom utveckling av kapacitet för generering, överföring och distribution samt decentraliserade offgridsystem,
2. nya sol- och vindkällor,
3. energieffektivitetsprogram för hushåll (matlagning och belysning),
4. transportnät (t.ex. vägar, hamnar, allmänna transportmedel, icke-motoriserad trafik och intermodalitet).

58

Vi anser att satsningar på infrastrukturbehoven har betydelse för Kenyas utveckling. Men anslaget på 175 miljoner euro räcker inte till för att genomföra alla de planer som listas i det nationella vägledande programmet. Kenyas infrastrukturbehov är 3 miljarder US-dollar per år för transport och 2 miljarder US-dollar för energi³². Därför anser vi att målen i det nationella vägledande programmet är orealistiska och att anslagen till målsektorn infrastruktur inte är tillräckliga för att ge betydande effekter.

59

I det nationella vägledande programmet fanns ingen förklaring till hur dessa 175 miljoner euro i EU-stöd skulle kunna hjälpa till att genomföra de mycket ambitiösa planerna. Där angavs bara i generella ordalag att den finansieringsmodell som föredrogs var en blandning av EU-bidrag och lån från europeiska finansinstitut (inklusive EIB) och att möjligheter till offentlig-privata partnerskap skulle eftersträvas. De företrädare för kommissionen som vi intervjuade nämnde också blandfinansiering och offentlig-privata partnerskap som sätt att uppnå kritisk massa. Kommissionen gjorde dock ingen uppskattning av den förväntade hävstångseffekten av blandfinansieringen, och vi såg ingen analys som visade hur anslagen på 175 miljoner euro till denna sektor skulle uppnå betydande resultat.

60

I december 2019 hade kontrakt eller åtaganden ingåtts för 85 % av anslagen till denna sektor (se bilaga VII). Stödet består i fem åtgärder varav fyra innehåller en komponent med blandfinansiering. Den största åtgärden, ett program på 45 miljoner euro för rörlighet i städer, syftar till att förbättra hållbarheten och effektiviteten i rörligheten i städer i Kenya. Ett projekt för 30 miljoner euro ska stödja klimatsäkrade landsvägar i torra och halvtorra områden och kommer att genomföras med hjälp av blandfinansiering med lån från Agence Française de Développement (AFD). För hamnprojektet i Mombasa har närmare 20 miljoner euro anslagits i form av blandfinansiering med lån från EIB i syfte att öka hamnens kapacitet och effektivitet.

61

På energiområdet har 32 miljoner euro avsatts för den afrikanska investeringsplattformen till stöd för energisektorn i Kenya. Hittills har 7 miljoner euro kontrakterats för blandfinansiering med lån från AFD, och ytterligare 25 miljoner euro planeras för blandfinansiering med lån från ett annat finansinstitut. Syftet med stödet är att 1) öka hållbarheten i energiproduktionen, energitillgången och energieffektiviteten genom stöd från den privata sektorn och 2) öka motståndskraften, stabiliteten och effektiviteten i Kenyas elnät. Ytterligare 22 miljoner euro har tillförts som stöd till Kenyas energi- och transportsektorer genom ett bidrag och tekniskt stöd inriktat på bättre styrning i Kenyas energi- och transportsektorer.

62

Våra intervjuer med kommissionen och utrikestjänsten bekräftade att den kenyanska regeringen hade insisterat särskilt på att ta med infrastruktur som en målsektor, medan beslutet att utvidga denna sektor till att omfatta energi snarare var ett resultat av EU:s politik. I agendan för förändring anges energi som ett av de viktigaste fokusområdena för framtida EU-bistånd.

Biståndet till sektorn för samhällsstyrning fokuserade inte direkt på korruptionsbekämpning

63

Sektorn ”offentliga institutioners ansvarsskyldighet” har tilldelats 60 miljoner euro, med inriktning på tre områden: val, förvaltning av offentliga finanser och rättsväsendet. Stödmottagarna för åtgärderna i denna målsektor omfattar även organisationer i det civila samhället. I slutet av januari 2020 hade kontrakt ingåtts för 100 % av åtgärderna inom denna sektor (se bilaga VII).

64

Syftet med valstödet var att säkerställa att valet 2017 blev bättre än tidigare val när det gäller förberedelser, röstningsarrangemang och efterlevnad av konstitutionen. Totalt 5 miljoner euro avsattes för detta ändamål.

65

Syftet med stödet till rättssystemet är att göra rättssystemet tillgängligt för fler kenyaner. Totalt 29 miljoner euro har kontrakterats till projektet, vars syfte är att förbättra tillgången till rättvisa för fattiga och marginaliserade befolkningsgrupper genom rättshjälp och att införa alternativ till fängelsestraff.

66

Syftet med stödet till förvaltning av offentliga finanser är att öka insynen i förvaltningen på både central och lokal nivå. EU-stöd, i form av budgetstöd, planeras till flera olika delar av förvaltningscykeln, såsom budgetgenomförande, räkenskaper, revision och tillsyn. Totalt 26 miljoner euro har kontrakterats till åtgärden, vilket inbegriper en budgetstödkomponent på 23,5 miljoner euro och en kompletterande stödkomponent på 2,5 miljoner euro.

67

Det fanns ingen övergripande analys, varken i det nationella vägledande programmet eller i något annat dokument, av hur EU hade valt insatser för att stärka rättsstaten och förbättra samhällsstyrningen. Vi fann till exempel inga skäl till varför kommissionen och utrikestjänsten hade valt att satsa på alternativ till fängelsestraff och rättshjälp till fattigare människor. Inget av stödet var direkt inriktat på korruptionen, trots att denna har visats ha skadliga effekter på tillväxt, internationell handel, marknadens öppenhet, utländska investeringsinflöden samt företags konkurrenskraft och produktivitet³³. Transparency Internationals korruptionsindex 2018 rankar Kenya på 144:e plats (av 180 länder), vilket placerar landet bland de sämst rankade 21 %. Nästan alla vi intervjuade³⁴ från icke-statliga organisationer i Kenya angav korruption som ett av de största hindren för landets utveckling.

Projekt inom tionde EUF levererade i allmänhet den output och det utfall som förväntades, men de har ännu inte haft några påvisade effekter på Kenyas övergripande utveckling

68

Vi undersökte ett urval av åtgärder i Kenya, med en täckning på 53 % av kostnaderna under tionde EUF (se tabell 2 och bilaga VI). Vi undersökte om dessa åtgärder hade uppnått den output, det utfall och de effekter som förväntades.

EU:s stöd till vägar förbättrade tillgången till bastjänster men dess bidrag till den ekonomiska utvecklingen har inte påvisats

69

Det största projektet i infrastruktursektorn var vägen Merille–Marsabit, som fick 24,8 % av det avtalade biståndet (88 miljoner euro) och slutfördes i maj 2017. Målet med projektet var mer hållbar och jämställd ekonomisk tillväxt. Detta mål återspeglades inte bara i indikatorer om handel och BNP-tillväxt utan också i indikatorer som mäter Ginikoefficienten (ett mått på ojämlikhet), antalet personer som lever i fattigdom, sysselsättningsgraden, passagerarnas bekvämlighet och trafiksäkerheten.

1. I fråga om output uppgraderades 122 km grusväg till belagd väg genom projektet. Det motsvarar 3 % av Kenyas 3 600 km av internationella huvudvägar. Även 6 km stadsgator i staden Marsabit uppgraderades.
2. Ett utfall som kan tillskrivas den förbättrade vägytan är att restiden har förkortats. Flera intressenter beskrev hur den 800 km långa resan från Moyale till Nairobi brukade ta tre dagar, med uppehåll i Marsabit och Isiolo och med risk för att fordon blev fast i leran. Den resan kan nu göras på en dag. Driftskostnaderna har minskat, hyran för lastbilar och busspriserna har sjunkit med en tredjedel. Den genomsnittliga dagliga trafiken har ökat från 123 fordon 2014 till 543 fordon i januari 2020, vilket trots den betydande ökningen fortfarande är en låg siffra³⁵.

70

Även om det inte har mätts, bekräftade företrädare för distriktsstyrelser och några internationella organisationer att tillgången till hälso- och utbildningstjänster och jordbruksprodukter har förbättrats. Dessutom har den regionala korridor som detta projekt ingår i varit till nytta för att öka livsmedelstryggheten i regionen³⁶. Projektet uppnådde på så sätt sitt sociala utfall i form av förbättrad tillgång till bastjänster. Men det fanns fortfarande inga bevis för att vägen hade främjat ekonomisk tillväxt.

71

Vägen Merille–Marsabit passerar genom ett glest befolkat område där de flesta människor lever av betesdjurhållning. Det är en traditionell livsstil där människor flyttar ofta för att hitta passande områden för sina djur och konsumerar relativt få tillverkade produkter. På grund av det ogästvänliga klimatet är vegetationen begränsad, och det finns mycket få industrier mellan Marsabit och Merille eller runt dessa två städer.

72

Vägen Merille–Marsabit är en del av motorvägsförbindelsen mellan Kenyas huvudstad Nairobi och Etiopiens huvudstad Addis Ababa och har potential att öka handeln mellan de bägge länderna. Men det faktum att väganvändningen fortfarande är ganska låg (se punkt 69 (b)) tyder på att vägens skick inte var det främsta hindret för ökad handel. Även om alla de 543 fordon som använder vägen per dag vore lastbilar som transporterar varor skulle detta ändå bara vara en bråkdel av Kenyas transportvolymer. Två stora hinder för handeln mellan Kenya och Etiopien har varit att Etiopien inte ingått några bindande regionala handelsavtal och att säkerhetsläget på den etiopiska sidan av gränsen varit instabilt, vilket gjort det osäkert att passera genom regionen³⁷.

En tredjedel av tionde EUF:s bistånd till Kenya gick till småskaliga jordbrukare i torra och halvtorra områden som har liten inverkan på Kenyas totala ekonomi

73

EU tillhandahöll finansiering på 110,7 miljoner euro (32 % av Kenyas totala finansiering) i torra och halvtorra områden, där jordbruk och boskapsskötsel spelar en dominerande roll. 51 % av Kenyas totala befolkning bor i torra och halvtorra områden, liksom 56 % av Kenyas ”fattiga”, enligt definitionen människor som lever på mindre än 30 euro i månaden i landsbygdsområden och 60 euro i månaden i stadsområden³⁸.

74

Projektet för god lantbrukspraxis syftade till att förbättra kunskaperna om bevarande jordbruk och bra jordbruksmetoder bland småskaliga jordbrukare i torra och halvtorra områden, utveckla förbindelser med marknader och öka livsmedelstryggheten.

1. Sett till output tillämpar nu 40 000 jordbrukare (0,42 % av alla kenyanska jordbrukare) de nya metoderna.
2. I termer av utfall har den genomsnittliga avkastningen per hektar spannmål och trindsäd för de jordbrukare som tillämpar de nya metoderna ökat med 121 % respektive 98 %, medan produktionskostnaderna har minskat med 22 % för spannmål och 19 % för trindsäd. God lantbrukspraxis är, när den väl införts, inte beroende av nya finansieringskällor för att fortsätta att generera resultat, vilket ger projektet en stark hållbarhetsprägel.

75

National Drought Management Authority (NDMA) har genomfört projekt för att förbättra motståndskraften mot torka i samhällen i torra och halvtorra områden.

1. I fråga om output har dessa projekt gett stöd till inrättandet av förebyggande verktyg och ökat den lokala kapaciteten att hantera perioder av torka effektivt genom tio projekt för strategisk beredskap i tio distrikt.
2. Sett till utfall har dessa projekt minskat de ödesdigra konsekvenserna av perioder med torka. Enligt NDMA var den rapporterade boskapsdöden i vissa distrikt betydligt lägre än de 70 % som registrerades under den tidigare perioden med torka 2009–2011. Exempelvis rapporterade distrikten Marsabit och Samburu en boskapsdöd på mellan 20 % och 40 %, medan distriktet Isiolo rapporterade noll döda.

76

Sett till effekter har dessa projekt ökat livsmedelstryggheten i torra och halvtorra områden och hjälpt Kenya att förbättra sitt Global Hunger Index. År 2018 minskade Kenyas poäng till 23,2 från 28,0 år 2010. Men jordbruksproduktionen från småskaliga jordbrukare i torra och halvtorra områden används mest för egenförbrukning. Det begränsar effekterna på Kenyas övergripande utveckling.

SMAP-projektet bidrog till ökad export av trädgårdsprodukter

77

Programmet för standarder och marknadstillträde (SMAP) syftade till att öka konkurrenskraften och marknadstillträdet för Kenyas trädgårdsprodukter genom förbättrad livsmedelssäkerhet. Ett exempel på projektets output var att Kenya Plant Health Inspection Service (KEPHIS) fick tillgång till utrustning för att utföra laboratorieanalyser. Projektets utfall var bland annat att trädgårdsbönor togs bort från listan över exportbegränsningar till EU. Ett annat exempel är en bananflugefri zon för mangoodlare som håller på att inrättas.

78

Vi konstaterade att SMAP hade bidragit till exportvolymer och ekonomisk utveckling. En investering på 12,1 miljoner euro (3 % av den totala finansieringen) gav stöd till en institution med en tydlig och oumbärlig roll i processen för export av jordbruksprodukter. Exporten av trädgårdsprodukter har ökat de senaste åren. Även om framstegen inte kan tillskrivas enbart SMAP, så har projektet bidragit till dem. Dessutom visar de ökade exportvolymerna att Kenyas trädgårdsprodukter har exportpotential och att KEPHIS hjälper till att förverkliga denna potential. Figur 4 visar ökningen av exporten av trädgårdsprodukter.

Slutsatser och rekommendationer

79

Den här revisionen inriktades på ändamålsenligheten i det bilaterala utvecklingsbistånd som Kenya erhållit genom EUF, landets främsta källa till EU-finansiering. Vi undersökte om kommissionen och utrikestjänsten på ett ändamålsenligt sätt riktar EUF-medlen så att de på bästa sätt bidrar till att minska fattigdomen i Kenya. Vi drar slutsatsen att kommissionen och utrikestjänsten inte visat att EU:s beviljande av bistånd till Kenya i tillräcklig grad har baserats på landets specifika behov och kanaliserats dit där det kunnat göra störst nytta för att minska fattigdomen. Vi konstaterade också att de EU-finansierade åtgärder som vi undersökte inom tionde EUF hade gett den output och de utfall som förväntats, men att effekterna på Kenyas övergripande utveckling ännu inte hade påvisats.

80

De medel som Kenya tilldelats från elfte EUF uppgick till 435 miljoner euro, vilket motsvarade cirka 0,6 % av Kenyas skatteintäkter. Kommissionen och utrikestjänsten tilldelade cirka 90 % av medlen till Kenya med hjälp av en formel utan att göra någon egen specifik bedömning av landets utvecklingshinder och utvecklingsmål. Vid anslagstilldelningen till olika länder togs heller ingen hänsyn till bidrag eller lån från andra givare.

81

Vid tilldelningen av medel från EUF togs hänsyn till Världsbankens indikatorer för samhällsstyrning, men processen gav ingen möjlighet att koppla stödet till mottagarländernas framsteg i fråga om prestation, samhällsstyrning, åtaganden om strukturreformer eller korruptionsbekämpning. Trots att Kenya gjort få framsteg med att främja rättsstaten och bekämpa korruption de senaste årtiondena, fann vi inga bevis på att det hade fått EU att koppla några tilläggsvillkor till landets EUF-finansiering.

82

Vi fann att kommissionen, i linje med sin målsättning, tilldelade mer medel till de fattigaste länderna genom elfte EUF än den gjorde genom tionde EUF. Den andel av de totala anslagen som mottogs av minst utvecklade länder och låginkomstländer var 85 %, jämfört med 80 % under tionde EUF.

83

Men tilldelningsformeln gav mindre bistånd per person till länder med större befolkningar. Det berodde på att indikatorn för folkmängd hade ett tak på 40 miljoner människor och var baserad på kvadratroten ur ett lands folkmängd i stället för på hela folkmängden. Om kommissionen inte hade tillämpat detta tak skulle större länder ha fått det mesta av finansieringen (se punkterna 25–36).

Rekommendation 1 – Ompröva strategin för tilldelning av utvecklingsbistånd från EU

Med utgångspunkt i exemplet Kenya bör kommissionen och utrikestjänsten

1. undersöka EU:s metod för tilldelning och fördelning av medel mellan AVS-länderna, i samråd med parlamentet, rådet och medlemsstaterna där så är lämpligt,
2. införa särskilda villkor som tydligt kopplar de finansiella anslagen till hur landet presterat tidigare och regeringens åtaganden om strukturreformer, inbegripet rättsstaten.

Tidsram: Slutet av 2022.

84

Trots att den tillgängliga finansieringen bara täckte en liten del av Kenyas utvecklingsbehov, fördelades pengarna över många områden, såsom jordbruk, nödsituationer på grund av torka, energi- och transportinfrastruktur, val, förvaltning av offentliga finanser och rättsväsendet. Kenyas nationella vägledande program för 2014–2020 innehöll ingen bedömning av om eller hur de EUF-medel som tilldelades dessa områden skulle uppnå en tillräcklig kritisk massa för att leda till betydande resultat. Det förklarades heller inte hur stödet till de utvalda sektorerna skulle hjälpa Kenya att minska fattigdomen mer än andra sektorer (se punkterna 41–44).

Rekommendation 2 – Bedöm kritisk massa vid valet av målsektorer i Kenya

Kommissionen och utrikestjänsten bör bedöma om och förklara hur de belopp som anslås till och inom varje målsektor sannolikt kommer att uppnå en tillräcklig kritisk massa för att leda till betydande resultat.

Tidsram: Slutet av 2022.

85

Vi fann till exempel inga skäl till varför kommissionen och utrikestjänsten hade valt att inte direkt stödja tillverkningssektorn. Många ekonomier som har gjort avsevärda utvecklingsframsteg har genomgått en omvandling från att vara jordbruksbaserade till att bli industriella. Detta har inte skett i Kenya: jordbruket står fortfarande för en tredjedel av landets BNP, medan tillverkningsindustrin står för bara 10 %, på samma sätt som för 40 år sedan. Ett annat exempel gäller Kenyas IKT-sektor, som växte med 10,9 % 2017, och landet är känt för sin kapacitet för innovativa tjänster (se punkterna 45–47).

86

Det största finansieringsanslaget från elfte EUF, 190 miljoner euro (44 % av de totala anslagen), gick till målsektorn ”livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker”. Det mesta av stödet inom den här sektorn gick till samhällen i torra och halvtorra områden och till småskaliga jordbrukare, med målet att ge dem en trygg livsmedelsförsörjning och högre inkomster. Detta stöd leder sannolikt till bättre levnadsstandard i just dessa samhällen, men det bidrar inte till framsteg med att kommersialisera jordbruket och utöka bearbetningen av jordbruksprodukter (se punkterna 51–55).

87

Det nationella vägledande programmet tilldelade 175 miljoner euro till infrastruktursektorn och radade upp ett antal ambitioner, inbegripet resursintensiva satsningar som att utveckla nya sol- och vindkällor och transportnät (såsom vägar och hamnar). Utan att ifrågasätta att dessa planer är viktiga, anser vi att beloppet är för litet för att man ska kunna genomföra alla dessa planer eller på ett betydande sätt påverka sektorns utveckling (se punkterna 56–62).

88

Sektorn ”offentliga institutioners ansvarsskyldighet” mottog 60 miljoner euro som inriktades på tre system: val, förvaltning av offentliga finanser och rättsväsendet. Trots att den svaga rättsstaten och korruptionen anses utgöra allvarliga hinder för Kenyas utveckling, är EU:s bistånd inte direkt inriktat på dessa aspekter. Vi fann ingen förklaring till varför anslag inriktades på alternativ till fängelsestraff och rättshjälp till fattigare människor framför direkt korruptionsbekämpning (se punkterna 63–67).

89

Vi undersökte också ett urval av åtgärder i Kenya, med en täckning på 53 % av kostnaderna under tionde EUF, och bedömde om dessa åtgärder hade uppnått output, utfall och effekter såsom förväntat. Även om dessa projekt i allmänhet hade levererat den output och det utfall som förväntades, fann vi inga bevis för att de hade haft synbara effekter på landets övergripande utveckling (se punkterna 45–78).

Rekommendation 3 – Prioritera hållbar ekonomisk utveckling och rättsstaten i Kenya

Kommissionen och utrikestjänsten bör prioritera sektorer som har potential att locka till sig utländska direktinvesteringar, skapa jobb och öka exporten samt åtgärder till stöd för rättsstaten, inbegripet korruptionsbekämpning.

Tidsram: Slutet av 2022.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning III, med ledamoten Bettina Jakobsen som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 16 juni 2020.

Bilagor

Bilaga I – Indikatorer för mänsklig utveckling i Kenya

Bilaga II – Siffror och tabeller om Kenyas ekonomi

Bilaga III – Förteckning över revisionsintervjuer

Vi träffade följande organisationer under vårt granskningsbesök i Kenya 4–14 februari 2019:

• Tyska handelskammaren
• Franska handelskammaren
• German Business Association Kenya
• USA:s handelskammare
• Utrikesministeriet
• Finansministeriet (nationell utanordnare)
• Ministeriet för transport, infrastruktur, bostäder och stadsutveckling
• Jordbruksministeriet
• Ministeriet för information, kommunikation och teknik
• Konza Technopolis Development Authority
• Europeiska investeringsbanken (EIB)
• Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW)
• Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
• Agence Française de Développement (AFD)
• Företrädare för Danmark, Frankrike, Tyskland, Förenade kungariket, Nederländerna, Italien och Sverige
• USAID Kenya
• Världsbankens regionala kontor
• FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)
• Kenya Association of Manufacturers (KAM)
• Kenya Plant Health Inspectorate Service (KEPHIS)
• Besök vid vägprojekt, besök vid projekt för hantering av torka och jordbruksprojekt
• Företrädare för Kenyas vägmyndighet: KENHA
• Företrädare för distrikten Marsabit, Isiolo och Laikipia
• Företrädare för Kenya Wildlife Service (KWS)
• Företrädare för kvinnokooperativet Anolei, sekundärskolan för flickor i Loglogo, gymnasieskolan för flickor i Isiolo, primärskolan i Kamboe och boskapsvaccineringsprogrammet

Dessutom deltog oberoende experter från följande organisationer i en workshop för att diskutera relevansen i EU:s val av målsektorer:

• Critical Mass (grupp för främjande av cykling)
• Flone Initiative (stöder kvinnor i transportsektorn)
• Kenya Alliance of Resident Association (Kara)
• Kenya Institute for Public Policy Research and Analysis (KIPPRA)
• Kenya National Commission on Human Rights (KNCHR)
• Kenyanska röda korset
• Institutionen för utvecklingsstudier, Nairobis universitet
• Världsbanken
• Amnesty International Kenya

Bilaga IV – Uppfattning om korruption i Kenya

67 %	tror att korruptionen ökat de senaste 12 månaderna
45 %	av de som använde offentliga tjänster betalade en muta de senaste 12 månaderna
71 %	tycker att deras regering gör ett dåligt jobb med att bekämpa korruption
54 %	tror att vanliga medborgare kan göra skillnad i kampen mot korruption

Bilaga V – Jämförelse av anslagstilldelningen till olika länder under tionde och elfte EUF

Bilaga VI – Åtgärder som finansierats genom tionde EUF

Delsektor	Beskrivning	Kontrakterat belopp i miljoner euro	% av totala anslag
Infrastruktur
Vägbyggnad	Väg från Merille River till Marsabit, landsvägar i Kenyas östra region, vägförbindelser som saknats och infrastruktur för icke-motordriven trafik i Nairobi, uppgradering av vägar till och inom nationalparkerna Mount Kenya och Aberdare och byggandet av en bro över floden Galana i nationalparken Tsavo East.	177,6	45,4 %
Jordbruk och landsbygdsutveckling
Utveckling av jordbrukssektorn	Forskning om produktivitet i jordbruket (i torra och halvtorra områden), utveckling av värdekedjan för durra, återinförande och kommersialisering av kassava för bättre försörjningsmöjligheter genom en modell som ser till hela värdekedjan, produktivitet i kaffesektorn, diversifiering av utkomstmöjligheterna genom utveckling av värdekedjan för durra och mungbönor, Kenyas program för spannmålsförbättring samt ökad produktivitet och lönsamhet för småskaliga jordbrukare genom främjande och uppskalning av god lantbrukspraxis och bevarande jordbruk i produktiva halvtorra områden.	46,2	11,8 %
Hantering av risken för torka	Förbättrade försörjningsmöjligheter för boskapsskötare i Samburu, förbättring av samhällens motståndskraft mot torka genom innovativa marknadsbaserade system, förbättring av samhällens insatser och motståndskraft mot torka, Community Environment Facility II, hantering av torka i torra och halvtorra områden, främjande och stärkande av företag och marknadssystem i torra och halvtorra områden som är utsatta för torka, hållbara försörjningsmöjligheter genom värdekedjeutveckling i boskapsskötande samhällen i Turkana, indexbaserad besättningsförsäkring, vetenskapliga underlag för utformning av åtgärder och politiska beslut på gemenskapsnivå, förbättring av ekosystemtjänsters kvalitet och kvantitet, programmet för skydd av vattentorn och begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt oberoende undersökningsuppdrag i Embobutskogen.	40,4	10,3 %
Motståndskraft och uthållighet mot torka	Reservfond för situationer med torka	9,7	2,5 %
Institutionell uppbyggnad	Tekniskt bistånd till NDMA och hanteringen av torka i torra och halvtorra områden	14,4	3,7 %
Landsbygdsutveckling	Initiativ för samhällsutveckling	19,2	4,9 %
Samhällsstyrning, handel och samarbete
Stöd till decentralisering	Olika projekt för att stödja decentralisering och lokal ekonomisk utveckling	17,6	4,5 %
Stöd till civilsamhället	Stärka civilsamhället för ett ändamålsenligare deltagande i demokratisk samhällsstyrning och reformer, programmet för att överbrygga klyftor genom ansvarig samhällsstyrning.	4,0	1,0 %
Val	Stöd till reform av valsystemet och processen för konstitutionell folkomröstning	2,4	0,6 %
Rättsligt och juridiskt stöd	Tekniskt bistånd till justitieministeriet	0,9	0,2 %
Handel och utveckling av den privata sektorn	Stöd till förhandlingar om ett heltäckande avtal om ekonomiskt partnerskap, EU/Kenya-programmet för standarder och marknadstillträde (SMAP) – SMAP:s komponent för den privata sektorn, SMAP:s komponent för KEPHIS, SMAP (KEBS), SMAP (DVS), tekniskt bistånd till SMAP, tillhandahållande av laboratorieutrustning till KEBS, DVS och KEPHIS, administrativt avtal med Världsbanken.	14,1	3,6 %
Tekniskt samarbete	Projekt för tekniskt bistånd till olika regeringsministerier	7,4	1,9 %
Har inte kontrakterats		37,4	9,6 %
Totalt		391,4	100,0 %

Källa: Revisionsrätten, baserat på uppgifter från kommissionen.

Vägen Merille–Marsabit (bidrag från EUF: 88 miljoner euro, motsvarande 22 % av tionde EUF och 50 % av sektorn ”transportinfrastruktur”) var det sista avsnittet av den 1 495 km långa motorvägsförbindelsen mellan Nairobi och Addis Ababa i Etiopien. Målet med projektet var mer hållbar och jämställd ekonomisk tillväxt. Detta mål återspeglades inte bara i indikatorer om handel och BNP-tillväxt utan också i Ginikoefficienten (ett mått på ojämlikhet), antalet personer som lever i fattigdom, sysselsättningsgraden, passagerarnas bekvämlighet och trafiksäkerheten, vilket tyder på en starkare social komponent.

Projektet för turistvägar i nationalparker (bidrag från EUF: 13 miljoner euro) var främst inriktat på att öka antalet besökare till nationalparkerna, till exempel genom uppgradering av tillfartsvägar i nationalparkerna Mount Kenya och Aberdare.

Projekten för att förbättra stadsgator i Nairobi (bidrag från EUF: 31 miljoner euro) var inriktade på rättvis ekonomisk tillväxt genom förbättrad trafikdrift och trafikhantering i staden Nairobi och dess omgivningar. Utöver de institutioner som omfattas av riktade åtgärder för kapacitetsuppbyggnad, förväntas ett brett spektrum av sociala och ekonomiska aktörer dra nytta av ökad tillgänglighet, minskade transportkostnader, utveckling av den privata sektorn och sysselsättningsmöjligheter. Exempel på indikatorer som användes för projektet: BNP-tillväxttakt, Ginikoefficient, handelssiffror, antalet personer som lever i fattigdom, sysselsättningsgrad, minskning av föroreningar och ökad bekvämlighet och säkerhet.

Målet med programmet för spannmålsförbättring (bidrag från EUF: 27,1 miljoner euro) var att stödja småskaliga jordbrukare i en gradvis övergång från självhushållsjordbruk till kommersiellt jordbruk genom att förbättra avkastningen från ett antal grödor.

Syftet med projektet för produktivitet i jordbruket (bidrag från EUF: 4 miljoner euro) var att förbättra hushållens välstånd i torra och halvtorra områden genom förbättrad produktivitet, bättre marknadsföring av produkter och högre inkomstnivåer. Det syftade till att minska antalet betesdjurhållande jordbrukare som lever under fattigdomsgränsen och minska andelen barn med näringsrelaterade brister.

Åtgärderna med inriktning på god lantbrukspraxis (bidrag från EUF: 9,5 miljoner euro) syftade till att hjälpa småbrukare, främst inom självhushållsjordbruk, att öka sin produktivitet.

Syftet med reservfonden för situationer med torka (bidrag från EUF: 9,7 miljoner euro) var att skynda på insatserna i perioder med torka för att skydda Kenyas befintliga tillgångsbas genom att skapa en finansieringsreserv i förväg som skulle kunna användas utan att vänta på att biståndslöften infrias. Det förväntas förbättra motståndskraften mot torka i samhällen i torra och halvtorra områden och minska antalet människor som behöver livsmedelsbistånd.

Målet för projekten inom försörjningsstöd (bidrag från EUF: 1,7 miljoner euro) var att främja diversifiering av djuruppfödningen, främja robusta marknader för djur och animalieprodukter och konsolidera kunskapsbasen för att öka inriktningen mot klimatförändringar och marknad.

Programmet för standarder och marknadstillträde (SMAP) (bidrag från EUF: 12,1 miljoner euro) inom sektorn ”offentliga institutioners ansvarsskyldighet” syftade till att stärka den rättsliga ramen och den institutionella infrastrukturen för provning och certifiering av växt- och djurbaserade produkter. Ett av syftena med projektet var att stödja exporten, men bland de intressenter som drog nytta av laboratorietestningen av produkter fanns även småskaliga jordbrukare.

Bilaga VII – Åtgärder som finansierats genom elfte EUF

Hållbar infrastruktur
EUF nr	Delsektor	Beskrivning	Miljoner euro som har kontrakterats	% av totala anslag
Elfte EUF	Energi och transport	Stöd till Kenyas energi- och transportsektorer	12,8	2,9 %
	Infrastruktur	Bidrag till den afrikanska investeringsfaciliteten för stöd till Kenyas energi- och transportsektorer – hamnen i Mombasa	19,6	4,5 %
	Transport	Programmet för rörlighet i städer	-	0,0 %
	Energi	Bidrag till den afrikanska investeringsplattformen (AIP) till stöd för energisektorn i Kenya	7,0	1,6 %
	Landsvägar	Klimatsäkra landsvägar, genom blandfinansiering från den afrikanska investeringsfaciliteten (AfiF) och AFD,	30,0	6,9 %
	Totalt för sektorn		69,3	15,9 %
Livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker
EUF nr	Delsektor	Beskrivning	Miljoner euro som har kontrakterats	% av totala anslag
Elfte EUF	Utveckling av jordbrukssektorn	Stöd till jordbrukets omställningsprocess och till decentraliserad markförvaltning	15,8	3,6 %
	Hantering av risken för torka	Ending Drought Emergencies: Stöd till samordning och hantering av risken för torka	29,7	6,8 %
	Motståndskraft och uthållighet mot torka	Ending Drought Emergencies: Klimatsäkra infrastrukturer för förbättrad vattenförsörjning och sanitetstjänster i torra och halvtorra områden	19,3	4,4 %
	Motståndskraft och uthållighet mot torka	Ending Drought Emergencies: Stöd till klimattåliga försörjningsmöjligheter och hantering av risken för torka	30,1	6,9 %
	Utveckling av jordbrukssektorn	Agri-biz: Anständiga arbetstillfällen för unga och kvinnor inom värdekedjor i jordbruket i Kenya	23,2	5,3 %
	Utveckling av jordbrukssektorn	Agri-Fi: Stöd till produktivt jordbruk	45,0	10,3 %
	Totalt för sektorn		163,0	37,5 %
Offentliga institutioners ansvarsskyldighet
Elfte EUF	Valstöd	Long Term Elections Assistance Programme (LEAP)	5,0	1,1 %
	Rättsstaten	Programme for Legal Empowerment and Aid Delivery (PLEAD)	29,1	6,7 %
	Förvaltning av offentliga finanser	Public Accountability and Service Delivery (PASEDE)	26,0	6,0 %
	Totalt för sektorn		60,1	13,8 %
Stödåtgärder
Elfte EUF	Stödåtgärder	Stödåtgärder	2,9	0,7 %
	Samarbete och dialog	Faciliteten för samarbete och dialog	5,0	1,1 %
	Totalt för sektorn		7,9	1,8 %
	TOTALT		300,4	69,0 %

Källa: Revisionsrätten, baserat på uppgifter från kommissionen.

Ordlista

agendan för förändring: EU:s plan för utvecklingspolitiken, som inför en rad viktiga principer och prioriteringar för att förbättra biståndets effekter och ändamålsenlighet.

blandfinansiering: en kombination av lån och bidrag i syfte att mobilisera ytterligare kapital.

effektindikator: en mätbar variabel som ger information om de långsiktiga konsekvenserna av ett avslutat projekt eller program, vilka kan vara av socioekonomiskt, miljömässigt eller ekonomiskt slag.

EU-delegation: en struktur inom Europeiska kommissionen som företräder EU och EU-medborgarnas intressen i värdländer runt hela världen.

Europeiska investeringsbanken: EU:s bank, som ägs av EU:s medlemsstater och företräder deras intressen; den samarbetar nära med andra EU-institutioner för att genomföra EU:s politik.

Europeiska utvecklingsfonden: det viktigaste instrumentet för EU:s tillhandahållande av bistånd till utvecklingssamarbete med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna.

fattigdom: förhållandet när en individ saknar resurser för att uppfylla sina grundläggande försörjningsbehov och inte ges möjlighet att delta i samhället.

FN:s millennieutvecklingsmål: globala mål om att minska fattigdomen och dess effekter fram till 2015 som fastställdes av världens ledare och större utvecklingsinstitutioner vid FN:s millennietoppmöte i september 2000.

hållbarhet: ett utvecklingsprojekts förmåga att upprätthålla sina resultat så länge som krävs (dvs. kvaliteten att vara tillräckligt väl etablerat, självförsörjande och/eller finansierat för att fortsätta). 

inputindikator: en mätbar variabel som ger information om de mänskliga, ekonomiska, fysiska och administrativa medel och den lagstiftning som används för att genomföra ett projekt eller ett program.

outputindikator (även kallad processindikator): en mätbar variabel som ger information för utvärdering av något som producerats eller uppnåtts genom ett projekt eller program.

programplanering för utveckling: en beslutsprocess där Europeiska utrikestjänsten och kommissionen fastställer strategier, prioriteringar och anslagstilldelning.

resultat: den omedelbara effekten av ett projekt eller program sedan det avslutats, till exempel förbättrad anställbarhet för kursdeltagare eller förbättrad tillgänglighet efter bygget av en ny väg.

utfallsindikator: en mätbar variabel som ger information för utvärdering av konsekvenserna av output för stödmottagarna.

Förkortningar

AVS-länder: stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.

AFD: Agence Française de Développement

DCI: (Development Cooperation Instrument) finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

GD Internationellt samarbete och utveckling: Europeiska kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling.

utrikestjänsten: Europeiska utrikestjänsten.

EUF: Europeiska utvecklingsfonden.

EIB: Europeiska investeringsbanken.

EVI: (Economic Vulnerability Index) index för ekonomisk sårbarhet.

FAO: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.

BNP: bruttonationalprodukt.

HAI: (Human Asset Index) humankapitalindex.

IKT: informations- och kommunikationsteknik.

IMF: Internationella valutafonden.

KEBS: (Kenya Bureau of Standards) Kenyas standardiseringsbyrå.

KEPHIS: Kenya Plant Health Inspectorate Service.

NDMA: National Drought Management Authority.

OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

SMAP: (Standards and Market Access Programme) program för standarder och marknadstillträde.

EUF-fördraget: fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

WGI: (Worldwide Governance Indicators) Världsbankens indikatorer för samhällsstyrning.

FN: Förenta nationerna.

Svar från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

Sammanfattning

Kenya är en fungerande demokrati, den största och mest diversifierade ekonomin i Östafrika och en regional knutpunkt för transport, finans och handel. Landet blev år 2014 ett lägre medelinkomstland, det enda i Östafrika tillsammans med Sudan. Kenya bidrar med trupper till Afrikanska unionens fredsbevarande uppdrag i Somalia (Amisom) och hyser omkring en halv miljon flyktingar från Somalia och Sydsudan. Kenya är ett strategiskt land i regionen Afrikas horn med vilket EU delar intressen, liberala och demokratiska värden och multilaterala agendor. Landet har potential att spela en stabiliserande roll i regionen.

Demokratin i Kenya är fortfarande bräcklig och landet står inför ihållande ojämlikheter, etniska klyftor och problem i fråga om samhällsstyrning, såsom korruption och våld i samband med val. Dessa problem måste åtgärdas, eftersom de kan hindra både rättsstatsprincipen och den ekonomiska utvecklingen i landet. Efter att ha blivit omvald 2017 inledde president Uhuru Kenyatta en ambitiös utvecklingsplan med sin agenda Big Four, som innebar en intensifierad kamp mot korruption och ledde till att ett antal framstående politiker greps. Dessutom initierade han en försoningsplan med oppositionsledaren.

I detta sammanhang, och efter att ha burit vittne om några problematiska händelser i samband med 2017 års allmänna val i Kenya, är EU berett att uppgradera sina förbindelser med landet. Genom sin dialog och sitt samarbete har EU redan bidragit till Kenyas ekonomiska och sociala utveckling. Med målet att upprätta ett partnerskap med Kenya vill EU nu utöka investeringarna för att stödja Big Four-agendan och fördjupa dialogen och samarbetet på områden av gemensamt intresse, såsom en hållbar och sysselsättningsskapande utveckling, motverkande av terrorism, hantering av klimatförändringen och gemensamt arbete för fred och säkerhet i den större regionen och genom multilaterala agendor.

Med stöd av EU:s samarbete har Kenya gjort avsevärda ekonomiska, sociala och institutionella framsteg.

• Andelen kenyaner som lever under den internationella fattigdomsgränsen (1,90 USD per dag med 2011 års köpkraftspariteter) har minskat från 43,6 % för 2005/2006 till 35,6 % för 2015/2016. Fattigdomen är bland de lägsta i Östafrika och är lägre än det regionala genomsnittet i Afrika söder om Sahara.
• I Världsbankens senaste klassificering av affärsklimatet, Ease of Doing Business 2020, fortsatte Kenyas attraktionskraft hos investerare att öka och landet klättrade ytterligare 6 platser till nummer 56 av 190 ekonomier. Denna tredje förbättring har inneburit ett lyft för Kenya från position 92 år 2017 till position 80 år 2018 och vidare till position 61 år 2019. Under 2019 ledde EU-ambassadören ett affärsmöte med president Kenyatta där företrädare för den privata sektorn gavs möjlighet att framföra sina synpunkter och begära reformer.
• Europeiska unionen har outtröttligt arbetat för jämställdhet, särskilt på den politiska arenan. År 2010 antog Kenya en ny konstitution som innebar en radikal förändring i sättet att organisera landets politiska institutioner. En central del av föreskrifterna i konstitutionen var klausuler om en jämnare könsfördelning. Europeiska unionen fortsätter att stödja initiativ som syftar till att främja jämställdhet. År 2019 finansierade Europeiska unionen till exempel delvis den mycket framgångsrika dokusåpan Ms President.

Inledning

Punkterna 08–10 – Utvecklingsbistånd

EU:s utvecklingspolitik ska genomföras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder. I artikel 21 i fördraget ingår bland målen för EU:s yttre åtgärder att d) främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom. I artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att det främsta målet för EU:s politik för utvecklingssamarbete ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom.

Rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförande av elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF), där det fastställs att samarbetet inom ramen för EUF bör bidra till att

1. främja en hållbar och inkluderande ekonomisk, social och miljömässig utveckling,
2. befästa och stödja demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och relevanta principer i den internationella rätten, och
3. genomföra en rättighetsbaserad strategi som omfattar alla mänskliga rättigheter.

Därför tar EU:s utvecklingssamarbete hänsyn till balansen av komplexa mål som ska eftersträvas i utvecklingspolitiken.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten anser att det är viktigt att EU:s utvecklingsbistånd till Kenya bedöms inom ramen för den rättsliga ramen för EU:s utvecklingssamarbete.

Iakttagelser

Punkterna 25–36 – Tilldelning av EUF-medel i allmänhet

Punkterna 27–32 – Kommissionen tilldelade 90 % av EUF-medlen till Kenya baserat på en schablonmetod för alla AVS-länder.

Den metod som används för att tilldela medel till EUF-länder är en del av den övergripande programplaneringen och inte en separat process.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten har tilldelat medel till Kenya på grundval av bedömningen av landets behov, kapacitet och resultat genom en kvantitativ och kvalitativ analys i enlighet med kriterierna i agendan för förändring och Cotonouavtalet. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten erinrar om att fastställandet av varje lands utvecklingsprioriteringar och uppskattningen (och jämförelsen) av finansieringsgapen låg utanför syftet med tilldelningsmetoden.

Alla metoder för tilldelning av medel kräver jämförbara bedömningar. Kenyas specifika behov och tidigare resultat återspeglades i de indikatorer som valdes ut för tilldelningsmodellen. Den kvalitativa justeringen gav en ytterligare möjlighet att fånga upp den särskilda bedömningen av landet och justera den ursprungliga tilldelningen med upp till 25 %, vilket resulterade i en justering på 10 % för Kenya. Medlemsstaterna såg över den slutliga bedömningen och ansåg att den var lämplig, eftersom ingen ytterligare justering föreslogs.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten har bedömt och jämfört länderna genom att använda jämförbara indikatorer för behov (med beaktande av bland annat ekonomiska och sociala/mänskliga utvecklingstrender och den ekonomiska tillväxtens riktning samt indikatorer på sårbarhet och instabilitet), kapacitet och prestanda enligt föreskrifterna i Cotonouavtalet och i agendan för förändring enligt följande:

• Befolkning (P); positivt korrelerad: ju större befolkning desto större är tilldelningen.
• Bruttonationalinkomst per capita (BNI p/c), en indikator på behov och kapacitet och ett mått på fattigdom; negativt korrelerad: ju högre BNI per capita, desto lägre är tilldelningen.
• Humankapitalindex (HAI), en indikator på behov som återspeglar läget avseende mänsklig utveckling i ett land och som är tätt kopplad till millennieutvecklingsmålen; negativt korrelerad: ju högre humankapitalindex per capita, desto lägre är tilldelningen.
• Index för ekonomisk sårbarhet (EVI), en indikator på sårbarhet och känslighet som mäter de strukturella begränsningar av tillväxten som exponeringen för och förekomsten av exogena chocker orsakar; positivt korrelerad: ju större sårbarhet, desto större tilldelning.
• Världsbankens indikatorer för samhällsstyrning (WGI), en indikator på åtaganden, resultat och effekter som aggregerar sex dimensioner av styrning: därför ingår samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och kontroll av korruption i formeln, och svagheterna i rättsstatsprincipen och kontrollen av korruptionen hade en negativ inverkan på tilldelningen till Kenya.

Eftersom de flesta av dessa indikatorer är sammansatta bedömdes Kenya utifrån många olika aspekter av behov och resultat, och dessa jämfördes sedan med övriga AVS-länder enligt följande:

• Värde skapat av ekonomin per capita.
• Undernärd befolkning.
• Barnadödlighet för barn som är fem år eller yngre.
• Andel inskrivna i gymnasieutbildning (brutto).
• Läs- och skrivkunnighet bland vuxna.
• Landets avlägsenhet.
• Koncentrationen av varuexport och osäkerheten avseende export av varor och tjänster.
• Jordbrukets, skogsbrukets och fiskets andelar av ekonomin och jordbruksproduktionens instabilitet.
• Andel av befolkningen i lågt belägna kustområden: offer för naturkatastrofer.
• Medbestämmande och ansvarsskyldighet.
• Politisk stabilitet och frånvaro av våld; myndigheternas effektivitet.
• Tillsynskvalitet.
• Rättsstatsprincipen.
• Kontroll av korruption³⁹.

Relativt dåliga resultat när det gäller rättsstatsprincipen och kontrollen av korruption har medfört minskade anslag till Kenya, men de har inte minskat anslagen till noll eftersom resultaten avseende samhällsstyrning interagerar med andra kriterier för behov och kapacitet. Syftet med tilldelningen var inte att utesluta länder från framtida bilateralt samarbete på grundval av en enda indikator eller en undergrupp av indikatorer. Detta skulle inte vara förenligt med Cotonouavtalet. Ländernas åtagande om strukturförändringar är ett odefinierat kriterium som inte fanns med i de politiska riktlinjerna.

Parallellt med tilldelningsprocessen analyserade EU-delegationerna partnerländernas behov och utvecklingsmål i enlighet med sina nationella utvecklingsplaner. När det gäller Kenya är landets utvecklingsstrategi, Vision 2030, integrerad i det nationella vägledande programmet, och därför gjordes en omfattande behovsbedömning för landet.

Punkterna 32–36 – Länder med stor befolkning, såsom Kenya, fick proportionellt mindre finansiering

Syftet med tilldelningen var att fördela mer medel till de mest behövande länderna, i enlighet med agendan för förändring. Detta mål uppnåddes genom en ökning av anslagen till minst utvecklade länder och låginkomstländer samt en minskning av anslagen till högremedelinkomstländer och höginkomstländer, vilket erkänns av revisionsrätten. Målet var inte att upprepa tilldelningen inom tionde EUF, vilket framgår av det faktum att elfte EUF skiljer sig från tionde EUF (se bilaga V).

Kenya mottog proportionellt mindre finansiering eftersom landet är bland de fem mest befolkade AVS-länderna. Ett tak för befolkningen används ofta i tilldelningsmodeller för stöd, såsom den resultatbaserade tilldelningen som används av multilaterala utvecklingsbanker. Detta är viktigt ”för att undvika att de länder som har störst befolkning får den största andelen av det totala stödbeloppet”⁴⁰.

Kommissionen använder inte utjämnande ”stöd per capita” som ett kriterium för tilldelning av stöd och anser inte att uppnående av liknande stödnivåer per person i alla länder är ett idealiskt riktmärke för tilldelning av stöd. Med en sådan metod skulle också den skalekonomiska dynamiken i det offentliga utvecklingsbiståndet ignoreras.

Punkterna 37–67 – Programplanering för elfte EUF i Kenya

Punkterna 37–40 – en agenda för förändring

I kommissionens riktlinjer för programplanering anges att i syfte att uppnå en kritisk massa när man väljer ut en sektor måste man beakta kunskap, mänskliga resurser (bl.a. kapacitet för politisk dialog) och ekonomiska resurser. Agendan för förändring bygger på åtaganden om att öka resurserna för i) god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och demokrati och ii)< strong>inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt för mänsklig utveckling. Inom ramen för denna andra prioritering inriktas agendan för förändring på social trygghet, hälsa och utbildning, ett starkare företagsklimat och djupare regional integration och hållbart jordbruk och energi.

En hållbar tillväxt för alla är en avgörande del av arbetet för långsiktig fattigdomsbekämpning, och tillväxtens fördelning är lika viktig som dess storlek. EU bör därför främja en bättre fördelad tillväxt för alla, på så sätt att människor i allmänhet har möjlighet att delta i och dra fördel av välstånd och nya arbetstillfällen. I detta sammanhang bör fokus ligga på att främja anständiga villkor som omfattar skapande av nya arbetstillfällen liksom även garanterande av arbetstagares rättigheter, socialt skydd och en fungerande dialog mellan arbetsmarknadens parter.

Punkterna 41–47 – Skälen bakom valet av sektorer är inte tillräckligt tydliga

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten valde ut målsektorerna för stöd under 2014 på grundval av Kenyas nationella utvecklingsplan (Vision 2030) och dess program för genomförande, den så kallade planen på medellång sikt. Vid urvalet av delsektorer för jordbruk och transport omfattade utvärderingen av Europeiska unionens samarbete med Kenya 2006–2012, som redan hade framskridit långt när det nationella vägledande programmet för elfte EUF utarbetades, en ytterligare motivering till varför stödet till dessa områden hade en betydande potential att minska fattigdomen och därför bör fortsätta. Europeiska unionen justerade det nationella vägledande programmet för elfte EUF 2018 till Big Four-agendan, genom att omfördela den första målsektorn inom jordbruk till ”skapande av arbetstillfällen och motståndskraft”.

När det gäller jordbrukssektorn skulle Kenyas största relativa fördel kunna vara att förbättra jordbruksindustrins värdekedjor så att de även omfattar bearbetning. Kommissionen vill påpeka att detta har varit fokus för två projekt som finansieras genom elfte EUF till stöd för produktiva, välanpassade och marknadsintegrerade småbrukare, däribland ett bidrag till den afrikanska investeringsplattformen (AgriFi) och ett projekt för anständiga arbetstillfällen för ungdomar och kvinnor i jordbruksindustrins värdekedjor i Kenya (Agri-biz: Decent jobs for Youth and Women in Agricultural Value Chains in Kenya).

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten är överens om att urbanisering och befolkningstillväxt är de främsta drivkrafterna för att skapa arbetstillfällen i och kring städer. Det bör dock noteras att ett betydande stödbelopp planerades för att förbättra stadsinfrastrukturen (tionde EUF: Saknade förbindelser - Nairobis gatunät, och elfte EUF: Ett program för urban rörlighet i Nairobi) och därmed var inriktat på att avlägsna av ett av de största hindren för att frigöra Nairobis fulla potential för att skapa arbetstillfällen. Kommissionen vill också understryka att skapandet av arbetstillfällen inte bara kan förverkligas inom tillverkningsindustrin utan också när det gäller tjänster. En av de viktigaste tjänstesektorerna i Nairobi är finansiella tjänster. EU-stöd som inriktas på tillgång till finansiering inom jordbruk och energi (en viktig del av det nationella vägledande programmet inom ramen för elfte EUF) har en direkt positiv inverkan på detta.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten stöder reformer av företagsklimatet genom sitt samarbete med den lokala privata sektorn och Kenyas regering, och främjar transparenta och rättvisa upphandlingsförfaranden och investeringsbeslut som ger möjligheter för den lokala tillverkningsindustrin, såsom programmet för standarder och marknadstillträde (SMAP) inom tionde EUF.

Kommissionen håller med revisionsrätten om att Kenyas IKT-sektor är dynamisk och har en betydande sysselsättningsskapande potential. Av detta skäl besökte kommissionens vice ordförande Margrethe Vestager Kenya i början av 2020, vilket följdes av en gemensamt möte mellan EU:s delegation/FN och Kenyas IKT-minister. På det hela taget tar man vederbörlig hänsyn till denna sektor i EU:s nuvarande fas före programplaneringen av ett nytt instrument för elfte EUF.

Punkterna 48–50 – Givarsamordning hade liten inverkan på valet av målsektorer

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten vill betona att man har ett mycket nära samarbete med andra givare i sektorsarbetsgrupper. Man var således väl medveten om de andra givarnas prioriteringar, vilket även framgår av givarmatrisen i det nationella vägledande programmet. Samarbetet med andra givare har påverkat kommissionens och Europeiska utrikestjänstens val av målsektorer. Även om kommissionens nationella vägledande program, det regionala vägledande programmet och tematiska interventioner i kombination utgjorde ett samlat svar och omfattade stora belopp, skulle de var för sig ha riskerat att inte kunna uppfylla behoven, som var alltför stora för enskilda utvecklingspartner. Den kombinerade effekten av insatser från olika utvecklingspartner stärkte dock effekterna för var och en av utvecklingspartnerna.

Även om det stämmer att den gemensamma samarbetsstrategi som offentliggjordes 2015, som ett dokument, inte kunde påverka programplaneringen av det nationella vägledande programmet för elfte EUF ett år tidigare, bör detta inte överskugga det faktum att ett nära samarbete mellan EU:s medlemsstater och den dynamik som ledde fram till den gemensamma samarbetsstrategin redan fanns under 2014. Vid utformningen av det nationella vägledande programmet för elfte EUF beaktades således inte bara de specifika områden där EU:s medlemsstater (bl.a. medlemsstaternas institutioner för utvecklingsfinansiering) samt Europeiska investeringsbanken var verksamma, utan även de olika planeringsmöjligheterna. När det till exempel gäller stöd till jordbruket fastställs i kommissionens beslut C(2015)7454 final, fattat inom ramen för genomförandet av EUF 11, att det gemensamma politiska stödet inom jordbrukssektorn ska fortsätta. Detta gemensamma politiska stöd inom jordbrukssektorn inleddes under EUF 10 mellan EU, Tyskland och Sverige. Detta beslut påverkade valet av sektorer för elfte EUF.

Punkterna 51–55 – Jordbruksbiståndet gav stöd till livsmedelstrygghet, men var inte tillräckligt inriktat på sektorns tillväxt och produktivitet

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten vill framhålla att flera studier visar att potentialen för fattigdomsminskning i fråga om investeringar i jordbrukssektorn i Afrika är högre än i alla andra sektorer. Världsbanken har till exempel uppskattat att ”den bidragande effekt som tillväxten inom jordbruket har (för att minska fattigdomen) i genomsnitt är 1,5–2 gånger större än i de andra sektorerna”⁴¹). Efter 2017 års halvtidsöversyn av elfte EUF omorienterades sektorn från ”livsmedelstrygghet och motståndskraft mot klimatchocker” till ”skapande av arbetstillfällen och motståndskraft”, och anslagen till sektorn ökade till 228,5 miljoner euro. Därför anpassades EU:s stöd till Kenya just för att ta itu med frågor som skapande av arbetstillfällen för ungdomar i Kenya, stöd till jordbruksindustrin och bearbetningen av jordbruksprodukter. Från och med maj 2020 gav programmet AgriFi Kenya bidrag till 14 företag och medfinansierade affärsplaner med 124 545 småbrukare, med målet att skapa minst 10 000 ytterligare direkta arbetstillfällen.

Kommissionen vill också understryka att en stor del av medlen inom de nationella vägledande programmen har inriktats på jordbrukets tillväxt och produktivitet. Av totalt 145,5 miljoner euro utgjorde mer än hälften av de medel som avsatts för den första målsektorn (60 %) stöd till sektorns tillväxt och produktivitet (minst 88,5 miljoner euro genom kombinerad finansiering via AgriFi-programmet med 45 miljoner euro och kombinerad finansiering via AgriBiz-programmet med 43,5 miljoner euro). Dessutom är 36,6 miljoner euro fortfarande under genomförande från tionde EUF, Kenyas program för spannmålsförbättring samt ökad produktivitet och lönsamhet och god lantbrukspraxis i torra och halvtorra områden (IPP-GAP), som också bidrar till tillväxt och produktivitet inom jordbrukssektorn.

Punkterna 56–62 – Stöd till infrastruktur är relevant, men planerna är inte realistiska med tanke på den tillgängliga finansieringen

Målsektorn hållbar infrastruktur valdes ut på grundval av erfarenheterna från tionde EUF, den då pågående utvärderingen av EU:s stöd till Kenya 2006–2012 och de starka åsikterna från partnerlandets regering, som framhävde att dess inverkan på den ekonomiska tillväxten var hög.

Kommissionen håller med revisionsrätten om att 175 miljoner euro är för lite i jämförelse med behoven inom infrastruktursektorn. Det nationella vägledande programmet för elfte EUF utvecklades dock med vetskapen om att a) andra EU-medel kom in i dessa områden genom tematiska och regionala program⁴² och att kombinerad finansiering avsevärt skulle öka effekten av EU-bidragen, b) EU:s medlemsstaters insatser skulle stärka EU:s fotavtryck, och c) andra utvecklingspartner skulle också komma in med sin finansiering. Om behoven inom en nyckelsektor är för stora för en enskild utvecklingspartner är en sammanslagning av resurser det enda sättet att gå vidare. Här ska samtidigt partnerskap ingås, vilket är ett av huvudtemana för agendan för förändring.

EU:s stöd till energi- och transportinfrastruktur i det nationella vägledande programmet (175 miljoner euro) måste aggregeras med medlen från EU:s tematiska och regionala program, vilket mångdubblade effekten genom en kombination med lån från institutioner för utvecklingsfinansiering. Kombinationsmetoden, som fungerar som en hävstång för EU-bidragen när de kombineras med lån från institutioner för utvecklingsfinansiering, sågs också som den föredragna genomförandemetoden i det nationella vägledande programmet för elfte EUF.

Kommissionen understryker dessutom att man, när man överväger nya finansieringsformer såsom kombinerad finansiering och budgetgarantier, bör beakta de finansiella resurserna inklusive hävstångseffekter och inte bara den bidragskomponent som använts (eller de medel som avsatts vid garantier).Revisionsrättens rapport fokuserar enbart på bidragsdelen när insatser för kombinerad finansiering tas upp, vilket innebär att rapporten inte beaktar hävstångseffekten för dessa medel, som kan nå en faktor på tio. Det är viktigt att understryka detta, eftersom det är i linje med Addis Abeba-handlingsplanen och målet att effektivisera medel från den privata sektorn för att överbrygga det nuvarande finansieringsunderskottet och uppnå målen för hållbar utveckling.

Sist men inte minst vill kommissionen och Europeiska utrikestjänsten upprepa att Europeiska unionen inte arbetar isolerat och att dess medel kompletterar dem som andra givare har anslagit. För att förbättra synergieffekterna deltog Europeiska unionen i en gemensam programplanering i Kenya med de EU-medlemsstater som var representerade i landet och i Europeiska investeringsbanken.

Punkterna 63–67 – Biståndet till sektorn för samhällsstyrning fokuserade inte direkt på korruptionsbekämpning

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten är överens om att korruption är ett av de största hindren för Kenyas utveckling, men det är en djupt rotad samhällsutmaning som inte kan angripas direkt. Stöd till valsystem för införande av en politik som utgår från specifika frågor, främjande av tillgång till rättvisa och ökad insyn i de offentliga finanserna är viktiga aspekter för att hjälpa det kenyanska samhället att övergå från ett samhällskontrakt som styrs av korruption och stöd till en modern fungerande demokrati.

När det gäller valet att fokusera på tillgång till rättslig prövning för de fattiga och alternativ till fängelsestraff gjordes valet tydligt i linje med EU:s politik för rättvisa och mänskliga rättigheter. Vid beslutet beaktades bristen på meningsfull tillgång till rättslig prövning för landets fattiga, de omänskliga förhållandena och överbeläggningen i Kenyas häkten och fängelser på grund av det omfattande och ofta förekommande missbruket av frihetsberövande åtgärder före rättegång.

EU:s insatser i fråga om rättsväsendet i Kenya syftade också till att förbättra kvaliteten och effektiviteten i det straffrättsliga systemet, däribland kapacitetsuppbyggnad och organisatorisk utveckling för riksåklagarmyndigheten. I princip bör stärkandet av det straffrättsliga systemet/den straffrättsliga kedjan och i synnerhet riksåklagarmyndigheten göra det möjligt för partnerlandet att uppgradera sin kapacitet att utreda och lagföra brottmål, bl.a. korruptionsfall.

Dessutom var EU:s stöd till Kenya inriktat på förvaltning av de offentliga finanserna. Det har visats att förbättringar av förvaltningen av de offentliga finanserna hänger samman med förbättringar när det gäller uppfattningen om korruption, efter att andra faktorer kontrollerats. Att förbättra kontrollen beträffande förvaltningen av de offentliga finanserna framstår som viktigare än att förbättra insynen. Att stärka förvaltningen av de offentliga finanserna – budgetgenomförande, redovisning, revision och tillsyn – påverkar därför korruptionen och är ett rimligt mål för reformer när målet är att minska korruptionen.

Europeiska unionen bidrog också till kampen mot korruption genom diplomatisk verksamhet. EU:s ambassadörer tog regelbundet upp frågan när de träffade sina motparter på alla nivåer i Kenyas regering och i synnerhet i samband med artikel 8-dialogen. Slutligen bör man erkänna president Kenyattas kamp mot korruption som inleddes efter omvalet 2018.

Sist men inte minst vill kommissionen och Europeiska utrikestjänsten understryka att korruption inte är den enda indikatorn på ett lands åtagande att genomföra strukturreformer. I Världsbankens senaste klassificering av affärsklimatet, Ease of Doing Business 2020, klättrade Kenya ytterligare 6 platser när det gäller attraktionskraften hos investerare, och positionerade sig som nummer 56 av 190 ekonomier. År 2017 var landet på plats 92.

Punkterna 68–78 – Effekter/resultat av tionde EUF i Kenya

Punkterna 69–72 – EU:s stöd till vägar förbättrade tillgången till bastjänster men dess bidrag till den ekonomiska utvecklingen har inte påvisats

Kommissionen anser att EU:s stöd till vägar förbättrade tillgången till bastjänster och att denna påverkan kan spåras. Ett bra exempel är vägen Merille-Marsabit, som är byggd med EU-medel. Den genomsnittliga dagliga trafiken under perioden december 2018–januari 2020 var 543 fordon av alla kategorier i båda riktningar. Det är en ökning med cirka 22 % från 2017 och med nästan 400 % sedan 2014. Dessa data påvisar en mycket stor inverkan på vad som tidigare var en mycket försummad och avlägsen del av Kenya.

De flesta av EU:s projektpartner erkänner vägens starka ekonomiska omvälvande inverkan. Kamelmjölkfabriken, som besöktes av revisionsrätten, utgjorde ytterligare styrkande belägg för detta. Fabriken har expanderat och ökat sin försäljning. Mjölk kan nu transporteras till fabriken från ett mycket större område, och den kommer att ge leverantörerna inkomster, just på grund av den EU-finansierade vägen. Detta är ett bra exempel på vägens ekonomiska konsekvenser för regionens befolkning.

Kommissionen erkänner att avsaknaden av en väg är endast ett av hindren för handeln mellan Etiopien och Kenya. Andra EU-finansierade verksamheter som det mer fullständiga idrifttagandet av den gemensamma gränsposteringen i Moyale (som finansieras genom ett program inom det regionala vägledande programmet i elfte EUF) eller initiativ från kommissionen, som det nuvarande initiativet för Afrikas horn (tillsammans med Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken), vilket syftar till att motverka negativa effekter av regional segregering, tar itu med dessa andra hinder.

Punkterna 73–76 – En tredjedel av tionde EUF:s bistånd till Kenya gick till småskaliga jordbrukare i torra och halvtorra områden som har liten inverkan på Kenyas totala ekonomi

Kommissionen vill påpeka att tionde EUF:s bistånd till Kenyas jordbrukssektor har mer övergripande mål än att påverka Kenyas ekonomi som helhet. Kommissionen anser att projektens effekter bör bedömas mot bakgrund av sina mål vid tidpunkten för utformning och godkännande, vilket inbegriper förbättrad livsmedelstrygghet, förbättrad beredskap inför torka och motståndskraft, och ett bidrag till fattigdomsminskning i landsbygdsområden genom ökad produktivitet och tillgång till marknader.

Kommissionen håller med revisionsrätten om att en förbättring av värdekedjorna inom jordbruket så att de även omfattar bearbetning skulle kunna bidra till att öka exportinkomsterna och skapa arbetstillfällen. Kommissionen vill upprepa att integrationen av småbrukare i värdekedjorna inom jordbruket har stått i fokus för tidigare nämnda projekt inom ramen för AgriFi och AgriBiz.

Slutsatser

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten anser att EU:s stöd till Kenya har baserats på Kenyas specifika behov och i första hand varit inriktat på EU:s globala mål att minska fattigdomen i enlighet med EU-fördraget. Eftersom resurserna är begränsade och utsatta för volatilitet när det gäller utveckling, måste vissa val göras under programplaneringsfasen och därefter anpassas under genomförandet för att hantera externa och interna chocker. Dessa val var rationella, grundade på en sund analys och EU-samarbetets befintliga styrkor, samtidigt som nya områden och strategier inlemmades på grundval av en partnerskapsmodell med Kenya, vars regering begärde och uttryckte starkt stöd för de sektorer som valts.

Revisionsrätten konstaterar också i punkterna 69, 75 och 78 i sin rapport positiva effekter på uppbyggnaden av Kenyas motståndskraft. Till följd av detta anser kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att programmens effekter i fråga om social välfärd och nationell motståndskraft bör erkännas av revisionsrätten. Som exempel kan nämnas att den rad program som syftar till att stärka Kenyas motståndskraft vid nödsituationer på grund av torka (Ending Droughts Emergency) var så framgångsrika att Kenyas regering beslutade att ta över och finansiera den nationella myndigheten för hantering av torka (NDMA) från statsbudgeten. Denna myndighet är nu ett organ inom Kenyas regering som har i uppdrag att inrätta mekanismer som ska se till att torka inte leder till nödsituationer och att klimatförändringens effekter är tillräckligt begränsade.

Rekommendationer

Rekommendation 1 – Ompröva strategin för tilldelning av EU:s utvecklingsbistånd

Beroende på resultatet av det pågående ordinarie lagstiftningsförfarandet för instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI), den rättsliga grund som kommissionen föreslår för nästa fleråriga budgetram 2021–2027, godtar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten rekommendation 1 a och godtar inte rekommendation 1 b.

När det gäller rekommendation 1 a vill kommissionen och Europeiska utrikestjänsten framhålla att det detaljerade fastställandet av tilldelningen av medel omfattas av kommissionens befogenhet att genomföra budgeten och förvalta program (artikel 17 i EU-fördraget), på grundval av de kriterier som antagits av medlagstiftarna för denna tilldelning, se fördelningskriterierna i artikel 11.2 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete⁴³.

I samband med detta kommer kommissionen, liksom tidigare, vederbörligen att informera de berörda EU-institutionerna om metoden för tilldelning av medel mellan tredjeländer, bl.a. AVS-länderna. Det bör understrykas att eftersom kommissionen har föreslagit att samarbetet med AVS-länderna ska integreras i EU:s budget, kommer Europaparlamentets roll att stärkas i förhållande till dess roll inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden, särskilt när det gäller lagstiftnings-, budget- och kontrollbefogenheter. De exakta formerna för hur rådet och Europaparlamentet samt medlemsstaterna i NDICI-kommittén ska delta i styrningen av NDICI diskuteras fortfarande i samband med förhandlingarna om lagstiftning för detta instrument.

När det gäller rekommendation 1 b godtar inte kommissionen och Europeiska utrikestjänsten denna rekommendation av två huvudsakliga skäl. För det första anser kommissionen och utrikestjänsten att det är oklart vad som menas med ”att införa specifika villkor” i samband med tilldelningen, eftersom ländernas resultat och åtaganden ingår bland de kriterier som tillsammans med behov och effekter används vid tilldelningen av elfte EUF. Resultatkriterierna omfattade rättsstatsprincipen och kontroll av korruption som mått på samhällsstyrning.

För det andra anser kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att införandet av begreppet ”villkorlighet” (vilket framgår av rekommendationens ordalydelse) går utöver kriterierna för partnerländernas ”åtaganden” och ”resultat” vid fördelningen av det framtida bilaterala samarbetet (på grundval av en enda indikator eller en undergrupp av indikatorer). Detta skulle inte vara förenligt med Cotonouavtalet eller, när det gäller framtiden, med den text som kommissionen föreslår i artikel 11.2 i NDICI, där det föreskrivs att de geografiska programmen ska grundas på följande:

”a) Partnernas behov, som fastställs på grundval av specifika kriterier, med hänsyn till befolkning, fattigdom, orättvisor, mänsklig utveckling, ekonomisk och miljömässig sårbarhet samt staters och samhällens resiliens.
b) Partnernas förmåga att generera och få tillgång till ekonomiska resurser och deras absorptionsförmåga.
c) Partnernas åtaganden och resultat på grundval av kriterier såsom politiska reformer och ekonomisk och social utveckling.
d) Den potentiella effekten av unionsstöd i partnerländer och partnerregioner.”

Förhandlingarna om lagstiftning för antagande av NDICI har ännu inte slutförts, och kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kan, i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar, inte godta denna rekommendation.

Rekommendation 2 – Bedöm kritisk massa vid valet av målsektorer i Kenya

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten godtar rekommendation 2, under förutsättning att den kritiska massan beaktas i fråga om kunskap, mänskliga resurser (bl.a. kapacitet för politisk dialog) och ekonomiska resurser.

I det nya europeiska samförståndet om utveckling från 2017 åtog sig EU och medlemsstaterna att stärka samarbetet genom att öka användningen av gemensam programplanering och gemensamt genomförande. I det föreslagna instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) inom ramen för nästa fleråriga budgetram är gemensam programplanering den metod som föredras. Begreppet kritisk massa måste ses mot bakgrund av EU:s och medlemsstaternas gemensamma insatser för att nå ett gemensamt mål och inte för en enskild organisation. Det föreslagna NDICI-instrumentet kommer att öka budgetgarantiernas kapacitet, vilket kommer att öka kommissionens kapacitet att utnyttja medel från den privata sektorn och uppnå den kritiska massan.

Rekommendation 3 – Prioritera hållbar ekonomisk utveckling och rättsstaten i Kenya

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten godtar delvis rekommendation 3. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen kommer att prioritera en hållbar ekonomisk utveckling i Kenya, men kan inte vid tidpunkten för revisionen åta sig att prioritera rättsstatsprincipen och de sektorer som kan locka till sig utländska direktinvesteringar och öka exporten. Dessa sektorer är kanske inte de områden där den största effekten på fattigdomsminskningen kommer att uppnås och kan vara områden som andra utvecklingspartner är bättre lämpade att stödja.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kommer att fortsätta att samarbeta med Kenya inom ramen för Lissabonfördraget och stödja fattigdomsutrotning och hållbar utveckling, vilket också anges i Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling (Agenda 2030) för EU:s alla framtida internationella partnerskap.

Vidare bör det noteras att artikel 12 i det föreslagna NDICI-instrumentet föreskriver att fleråriga vägledande program ska ange de prioriterade områden som valts ut för unionsfinansiering och att dessa fleråriga vägledande program ska bygga på

”a) en nationell eller regional strategi i form av en utvecklingsplan eller motsvarande dokument, eller
b) ett ramdokument som fastställer unionens politik för den/de berörda partnern/partnerna, bl.a. ett gemensamt dokument mellan unionen och medlemsstaterna.”

Utöver prioriteringen av sektorer enligt partnerlandets nationella utvecklingsplan och EU-medlemsstaternas prioriteringar och intressen såsom de fastställs genom NDICI-instrumentet omfattar kommissionens prioriteringar i utvecklingssamarbetet för den kommande femårsperioden bland annat den gröna given, digital teknik och datateknik, migrationspartnerskap, hållbar tillväxt och sysselsättning samt samhällsstyrning, fred och säkerhet. I detta sammanhang hör främjandet av hållbar tillväxt och skapande av anständiga arbetstillfällen till prioriteringarna för EU:s nuvarande och framtida samarbete.

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten vill understryka att även i ett låg- och medelinkomstland som Kenya bör vissa medel fortfarande prioriteras för att stärka landets motståndskraft och stödja de fattigaste (bl.a. flyktingar och värdsamhällen). Dessutom är det inte bara i) mobiliseringen av utländska direktinvesteringar som räknas, utan även mobiliseringen av inhemska resurser (såsom pensioner och medel) och penningöverföringar för produktiva ändamål bör beaktas, och ii) kampen mot marginalisering, ojämlikhet och fattigdom i missgynnade områden bör inte försummas.

Slutnoter

¹ Afrikanska utvecklingsbanken. African Economic Outlook 2018: Country Note, Kenya, s. 1.

² Världsbanken (2010). Demographic transition and growth in Kenya. Wolfgang Fengler.

³ Världsbanken (2016). Kenya Urbanization Review, s. 25.

⁴ Världsbankens databas: https://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.DDAY?locations=KE.

⁵ Kenyas nationella statistikbyrå. Kenya Integrated Household Budget Survey 2015/2016, s. 44, 46 och 49.

⁶ Världsbanksgruppen. Kenya Economic Update 2018, s. 43 (åren 2011–2018). Världsbanksgruppen (2016). Kenya Country Economic Memorandum: From Economic Growth to Jobs and Shared Prosperity, s. ix och 2 (åren 2003–2014).

⁷ Världsbanksgruppen (2016). Kenya Country Economic Memorandum: From Economic Growth to Jobs and Shared Prosperity, s. ix och 2.

⁸ Afrikanska utvecklingsbanken. African Economic Outlook 2018: Country Note, Kenya, s. 2.

⁹ Världsbanksgruppen. Kenya Economic Update 2018, s. 5.

¹⁰ EU:s samarbete med Kenya, nationellt vägledande program 2014–2020.

¹¹ https://www.oecd.org/dac/financing-sustainable-development/development-finance-standards/official-development-assistance.htm

¹² KOM(2011) 637 slutlig: Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring.

¹³ Cotonouavtalet löpte ut i slutet av februari 2020.

¹⁴ För elfte EUF, rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden.

¹⁵ Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2015 Genomgång av risker med en resultatinriktad strategi för EU:s utvecklings- och samarbetsåtgärder.

¹⁶ Agendan för förändring, s. 11.

¹⁷ Tuvalu till exempel, som har den minsta befolkningen bland de minst utvecklade länderna, bara 10 000 invånare, fick 380 euro per person.

¹⁸ Taket tillämpades på fyra minst utvecklade länder/låginkomstländer (Kenya, Tanzania, Demokratiska republiken Kongo och Etiopien) och ett lägre medelinkomstland (Nigeria).

¹⁹ Instructions for the programming of the 11th European Development Fund (EDF) and the Development Cooperation Instrument (DCI) – 2014–2020, s. 2 i bilaga II.

²⁰ Instructions for the programming of the 11th European Development Fund (EDF) and the Development Cooperation Instrument (DCI) – 2014–2020.

²¹ Agendan för förändring, s. 11.

²² Anvisningarna för programplaneringen, s. 2 i bilaga II.

²³ Vision 2030 antogs den 10 juni 2008 och omfattar perioden 2008–2030. Planer på medellång sikt upprättas för perioder om fem år. Den andra planen på medellång sikt omfattar 2013–2017, i stort sett samma period som elfte EUF.

²⁴ Simone Raudino. Development Aid and Sustainable Economic Growth in Africa, kapitel 3, s. 79–129. Se även Ushenna R. Efobi och Simplice Asongu (red.). Financing Sustainable Development in Africa, s. 421–450. Se även Carol Newman (red.). Manufacturing Transformation, s. 1–23.

²⁵ Dianah Ngui, Jacob Chege och Peter Kimuyu. ”Kenya’s Industrial Development”, artikel i Manufacturing Transformation. Red. Carol Newman, s. 80.

²⁶ Carol Newman m.fl. (red.). Manufacturing Transformation, s. 15. Se även Ushenna R. Efobi och Simplice Asongu (red.). Financing Sustainable Development in Africa, s. 428–429.

²⁷ Världsbanksgruppen (2016). Kenya Country Economic Memorandum: From Economic Growth to Jobs and Shared Prosperity, s. xvii och vii.

²⁸ Afrikanska utvecklingsbanken. African Economic Outlook 2018: Country Note, Kenya, s. 9.

²⁹ European Joint Cooperation Strategy with Kenya 2018–2022.

³⁰ Världsbanken. Kenya Economic Update. Unbundling the Slack in Private Sector Investment. Transforming Agriculture Sector Productivity and Linkages to Poverty Reduction, s. 30–31.

³¹ Se föregående fotnot, s. 31.

³² Afrikanska utvecklingsbanken. African Economic Outlook 2018: Country Note, Kenya, s. 8 och 9.

³³ Integrity risks for international businesses in Kenya, rapport från U4 Anti-Corruption och Transparency International, s. 2–5.

³⁴ Inbegripet företrädare för EU:s delegation till Kenya liksom för europeiska organisationer, såsom Europeiska investeringsbanken och den tyska handelskammaren.

³⁵ Som jämförelse passerar i genomsnitt 37 000 fordon av olika slag genom Sabasabaförbindelsen – vägbanken Makupa – Changamwe (ca 3,2 km) varje dag. Av dessa är omkring 12 000 tunga lastbilar. På vägavsnitten utanför den kommersiella zonen, dvs. Miritini – Mazeras – Mariakani (ca 26 km), passerar i genomsnitt 9 500 fordon per dag, varav 4 300 är tunga lastbilar. Källa: Mombasa to Mariakani (A109) Road. Preliminary and Detailed Engineering Design. Environmental and Social Impact Assessment (Esia) Report, s. 153–154.

³⁶ USAID:s studie av handelskorridoren Kenya–Etiopien: A pathway to agricultural development, regional economic integration and food security, 2018, s. 1.

³⁷ Se föregående fotnot, s. 43 och 22.

³⁸ Kenyas nationella statistikbyrå. Kenya Integrated Household Budget Survey 2015/2016, s. 44, 46 och 49.

³⁹ För mätning av befolkning och BNI per capita (enligt aktuell dollarkurs) användes Världsbankens siffror för 2012 (se https://databank.worldbank.org/reports.aspx?source=world-development-indicators). De andra indikatorerna är en del av de ovannämnda sammansatta indikatorerna: HAI, EVI och WGI. När det gäller tilldelningsprocessen användes 2011 års siffror för Världsbankens indikatorer för samhällsstyrning och 2012 års siffror för indikatorerna EVI och HAI från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor. För de aktuella definitionerna av dessa indikatorer, se http://info.worldbank.org/governance/wgi/, https://www.un.org/development/desa/dpad/least-developed-country-category/evi-indicators-ldc.html, och https://www.un.org/development/desa/dpad/least-developed-country-category/hai-indicators.html.

⁴⁰ Se P. Guillaumont et al.: How to take into account vulnerability in Aid allocation Criteria and lack of human capital as well: improving the Performance Based Allocation, 2017

⁴¹ Se Down to Earth: Agriculture and Poverty Reduction in Africa, Luc Christiaensen och Lionel Demery, Världsbanken, 2007

⁴² Till exempel vägprojektet Malindo–Lunga Lunga/Horohoro–Bagamoyo, fas I, med ett EU-bidrag på 30 miljoner euro från det regionala vägledande programmet för den elfte Europeiska utvecklingsfonden, och vindkraftprojektet i Turkanasjön, med ett EU-bidrag på 25 miljoner euro (preferensaktier) från EU:s förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika.

⁴³ Kommissionen och utrikestjänsten påpekar att hänvisningarna i svaren till det föreslagna instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete inte påverkar resultatet av lagstiftningsförfarandet eller inte föregriper resultatet av det pågående lagstiftningsförfarandet.

Tidslinje

Händelse	Datum
Revisionsplanen antogs/Revisionen inleddes	16.10.2018
Den preliminära rapporten skickades officiellt till kommissionen (eller andra revisionsobjekt)	13.3.2020
Den slutliga rapporten antogs efter det kontradiktoriska förfarandet	16.6.2020
Kommissionens (eller andra revisionsobjekts) officiella svar hade tagits emot på alla språk	23.7.2020

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

PDF	ISBN 978-92-847-4818-1	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/637323	QJ-AB-20-013-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-4828-0	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/192968	QJ-AB-20-013-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen, 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.