Digitalisering av den europeiska industrin: ett ambitiöst initiativ vars framgång är beroende av EU:s, regeringarnas och företagens fortsatta engagemang

Sammanfattning

Digitalisering förknippas med bättre affärsresultat i fråga om produktivitet, förvaltningsmetoder, innovation, tillväxt och bättre betalda arbetstillfällen. Det är därför avgörande för många EU-företag att ta till sig den digitala omvandlingen för att förbli konkurrenskraftiga. EU:s företag drar inte full nytta av avancerad teknik för innovation. Eftersom 99 % av EU:s företag är små och medelstora företag är det särskilt viktigt att denna sektor kommer igång med digitaliseringen.

I detta sammanhang lanserade kommissionen initiativet för digitalisering av den europeiska industrin år 2016. Syftet med detta icke-bindande initiativ var att stärka EU:s konkurrenskraft inom digital teknik och se till att alla företag i Europa, oavsett sektor, oavsett lokalisering och oavsett storlek kan dra nytta av alla fördelar som digital innovation erbjuder. Genom initiativet för digitalisering av den europeiska industrin föreslogs att nästan 50 miljarder euro i offentliga och privata investeringar skulle mobiliseras under de fem åren efter lanseringen. Digitala innovationsknutpunkter, som tillhandahåller tjänster såsom expertis inom teknik, testning och nätverkande till företag, är ett av de viktigaste begreppen för genomförandet av initiativet. Utöver att förse EU:s medborgare och beslutsfattare med en bedömning av EU-åtgärdernas ändamålsenlighet sedan initiativet lanserades, bör vår rapport bidra till att säkerställa att rätt villkor införs för programperioden 2021–2027.

Vi undersökte i vilken utsträckning EU stödde nationella strategier för digitalisering av industrin och de digitala innovationsknutpunkterna på ett ändamålsenligt sätt, och riktade då in oss på tre av de fem pelarna i initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Vi bedömde i synnerhet om kommissionen stödde medlemsstaterna på ett ändamålsenligt sätt när det gäller att utveckla och genomföra strategierna för digitalisering av industrin och, tillsammans med medlemsstaterna, bedömde genomförandet av dessa strategier. Dessutom granskade vi kommissionens och medlemsstaternas stöd till inrättandet och driften av digitala innovationsknutpunkter, huruvida kommissionen identifierade och tog itu med rättsliga hinder som skulle kunna påverka genomförandet av initiativet för digitalisering av den europeiska industrin och huruvida den vidtog åtgärder för att säkerställa lämplig konnektivitet.

Vi konstaterade att kommissionens strategi för att stödja digitaliseringen av den europeiska industrin var välgrundad och stöddes av medlemsstaterna, men att det saknades information om avsedda utfall, resultatindikatorer och mål. Detta gör det svårare för kommissionen och medlemsstaterna att fatta mer välgrundade beslut och att rikta sina åtgärder bättre. Kommissionen genomförde flera åtgärder för att ge vägledning till medlemsstaterna, men uppmanade inte medlemsstaterna att anslå finansiering från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) till initiativet. Den totala finansiering som behövs för att skapa och upprätthålla en ram för att stödja digitaliseringen av EU:s industri är inte känd. I de flesta av de medlemsstater som vi besökte hade kommissionens stödåtgärder haft begränsat inflytande.

Horisont 2020 stöder initiativet, och i de Eruf-program som vi granskade identifierade vi åtgärder som potentiellt skulle kunna stödja genomförandet av initiativet. För ESI-fonderna fanns det dock inget rättsligt krav på medlemsstaterna att övervaka projekt inom ramen för initiativet för digitalisering av den europeiska industrin, eftersom initiativet lanserades halvvägs genom programperioden 2014–2020. Därför samlar datainsamlingssystemen i de flesta medlemsstater inte in information om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin, vilket hindrar övervakning på medlemsstats- och EU-nivå. Enligt kommissionen krävs ett mer strukturerat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida för att exakt fastställa vilka investeringar som gjorts. Det betyder att det är svårt för kommissionen att få fram denna information för att bedöma hur investeringsvolymerna står sig i förhållande till de angivna planerna i det ursprungliga meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin.

Sedan initiativet lanserades har kommissionen genomfört flera åtgärder som är avsedda att stödja inrättande och drift av digitala innovationsknutpunkter. Men åtgärderna i de medlemsstater som vi besökte har varit begränsade. Fyra år efter att initiativet inleddes har de digitala innovationsknutpunkterna fortfarande begränsad tillgång till finansiering, vi fann exempel på att införandet inte var samordnat, och med undantag för verksamhet som finansieras genom Horisont 2020 finns det ännu ingen detaljerad övervakningsram på EU-nivå för knutpunkterna. För perioden 2021–2027 har kommissionen föreslagit ett nytt program för ett digitalt Europa, där man anger kriterier för medlemsstaternas urval av europeiska digitala innovationsknutpunkter och för övervakning av verksamheter som får stöd genom ett sådant program. I juni 2020 håller det föreslagna programmet fortfarande på att diskuteras.

Kommissionen har fortsatt att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en lämplig rättslig ram för all den lagstiftning som anges i meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Bra bredbandskonnektivitet (ämnet i en tidigare särskild rapport från revisionsrätten, 12/2018) är också avgörande för initiativet, i synnerhet efter covid-19-pandemin 2020. Företag kan dra nytta av en stadig ökning av snabb och ultrasnabb bredbandstäckning på senare år. Men alla medlemsstater kommer sannolikt inte att uppnå alla EU 2020-mål, och att uppnå EU 2025-målet om gigabitsamhället verkar bli en ännu större utmaning. Förutom täckning är företagens användning av konnektiviteten viktig för en framgångsrik digitalisering av industrin i EU. Men utnyttjandegraden för snabbt bredband varierar stort mellan företag av olika storlek, och 2019 var endast 46 % av småföretagen anslutna till bredband med höga hastigheter.

På grundval av dessa slutsatser rekommenderar vi att kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna,

• erbjuder stöd till medlemsstaterna för att fastställa deras finansieringsgap och riktar deras uppmärksamhet mot den tillgängliga EU-finansieringen,
• förbättrar övervakningen av initiativet för digitalisering av den europeiska industrin genom att fastställa lämpliga resultatindikatorer och spåra utgifter,
• fastställer, samordnar och antar ramen för ett nätverk av europeiska digitala innovationsknutpunkter som omfattar alla regioner i Europa,
• vidtar ytterligare åtgärder för att stödja uppnåendet av lämplig bredbandskonnektivitet.

Inledning

Från Industri 1.0 till 4.0 – digitalisering av den europeiska industrin

Industrins framsteg sker genom teknisk utveckling. Figur 1 visar hur industrin under de senaste 250 åren har gått från mekanisering och ångmotorer, via löpande band-produktion, till införandet av industrirobotteknik och automatiserad produktion i början av 1970-talet.

© Shutterstock/elenabsl.

Den fjärde vågen av industriell utveckling (som ofta benämns Industri 4.0) omfattar alla typer av industrier och ekonomiska sektorer. Den har potential att ge företagen mycket större kontroll över sina produkter: till exempel får de större möjlighet att anpassa produkter till alltmer individuella kundbehov. Denna större kontroll kan omfatta produktens hela livscykel, från utformning, via utveckling och produktion, till leverans till slutkunden, kundservice efter försäljning och slutligen återvinning.

Grunden för denna fjärde industriella revolution är tillgången till all relevant information om alla produktionsfaktorer i realtid. Detta kan ge företagen möjlighet att anpassa och optimera sina processer enligt olika kriterier, såsom kostnad, tillgänglighet och resursförbrukning. Bra bredbandskonnektivitet är därför en nödvändig förutsättning för att informationen ska kunna flöda i realtid och för att företagen ska kunna dra nytta av den här senaste industriella revolutionen.

Figur 2 visar huvudkomponenterna i Industri 4.0, från molntjänster samt stordata och analys till robotteknik och sakernas internet¹.

Källa: Revisionsrätten.

Den digitala omvandlingen av industrin, eller digitaliseringen, handlar inte bara om att förvärva ny it-utrustning och nya it-system, utan också om att utnyttja möjligheterna med ny teknik för att ompröva alla aspekter av affärsprocessen. Att vara öppen för digital omvandling är avgörande för många EU-företag om de ska kunna förbli konkurrenskraftiga. Studier tyder på att digitaliseringen av produkter och tjänster kommer att öka den europeiska industrins intäkter med mer än 110 miljarder euro per år². Enligt en studie från Europeiska investeringsbanken (EIB) är digitaliseringen förknippad med bättre affärsresultat i fråga om produktivitet, förvaltningsmetoder, innovation, tillväxt och bättre betalda arbetstillfällen³.

EU:s företag drar inte full nytta av avancerad teknik för innovation, och industrins användning av avancerad teknik varierar mellan sektorer och mellan länder och regioner i EU⁴. Det finns också stora skillnader mellan stora företag och små och medelstora företag. Till exempel är 54 % av de stora företagen mycket digitaliserade, mot endast 17 % av de små och medelstora företagen⁵.

Eftersom 99 % av EU:s företag är små eller medelstora företag⁶ är det särskilt viktigt att dessa företag tar itu med digitaliseringsutmaningen. Enligt en EIB-studie⁷ uppgick de europeiska små och medelstora företagens utgifter för digitalisering till cirka 57 miljarder euro under 2018, vilket motsvarar 30 % av de totala årliga utgifterna för informations- och kommunikationsteknik (IKT) i Europa⁸. Små och medelstora företags utgifter för digitalisering förväntas öka snabbt och uppgå till 65 miljarder euro senast 2022 (se figur 3), även om covid-19-pandemin kan få stor inverkan på dessa siffror⁹.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från EIB – uppgifter insamlade av Gartner.

EU:s politik och initiativ för digitalisering av industrin

Europa 2020 är EU:s strategi för 2010–2020. Ett av Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ är En digital agenda för Europa¹⁰, som syftar till att skapa hållbara ekonomiska och sociala fördelar från en digital inre marknad. I detta sammanhang lanserade kommissionen EU:s strategi för den digitala inre marknaden år 2015¹¹.

Som en del av strategin för den digitala inre marknaden, och med uppmuntran från rådet¹², lanserade kommissionen i april 2016 initiativet för digitalisering av den europeiska industrin¹³. Industrin är ett område där EU:s roll är begränsad till att stödja medlemsstaternas åtgärder¹⁴. Initiativet bygger därför på ett meddelande från kommissionen i stället för en EU-förordning: kommissionens mål är att stödja medlemsstaterna i utvecklingen och genomförandet av deras egna digitaliseringsstrategier. Enligt kommissionen innebär valet av ett meddelande att den snabbt kan inleda samarbete med medlemsstaterna och den privata sektorn, men det ger inte kommissionen några föreskrivande befogenheter. Syftet med detta icke-bindande initiativ är att stärka EU:s konkurrenskraft inom digital teknik och se till att alla företag i Europa, oavsett sektor, oavsett lokalisering och oavsett storlek kan dra nytta av alla fördelar som digital innovation erbjuder. Enligt meddelandet förväntas initiativet för digitalisering av den europeiska industrin mobilisera upp till 50 miljarder euro i offentliga och privata investeringar på EU-nivå samt på nationell och regional nivå under de fem åren efter lanseringen 2016. Beloppet på EU:s finansiering med direkt förvaltning anges explicit, men beloppen på övrig EU-finansiering specificeras inte i meddelandet.

Initiativet bygger på och kompletterar nationella initiativ för att digitalisera industrin och är uppbyggt kring fem huvudpelare (se figur 4; en mer fullständig beskrivning av varje pelare finns i bilaga I).

Källa: Revisionsrätten, anpassade uppgifter från Europeiska kommissionen.

På EU-nivå är främst följande av kommissionens generaldirektorat involverade i digitalisering och industripolitik:

• Generaldirektoratet för kommunikationsnät, innehåll och teknik, som leder och samordnar initiativet. Det hanterar politik och tillhandahåller visst ekonomiskt stöd genom EU:s forsknings- och innovationsprogram, Horisont 2020, som förvaltas direkt av kommissionen.
• Generaldirektoratet för konkurrens, som ansvarar för att upprätta och genomföra EU:s konkurrenspolitik.
• Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering, som ansvarar för EU:s politik för sysselsättning, socialpolitik, kompetens och arbetskraftens rörlighet samt tillhörande EU-finansieringsprogram som genomförs av medlemsstaterna och stöds genom ESF inom ramen för delad förvaltning.
• Generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, som ansvarar för att fullborda den inre marknaden för varor och tjänster.
• Generaldirektoratet för regional- och stadspolitik ansvarar för att stärka EU:s ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning genom program inom Eruf och sammanhållningsfonden som genomförs av medlemsstaterna genom delad förvaltning.
• Generaldirektoratet för forskning och innovation, som är det huvudsakliga generaldirektoratet för Horisont 2020-programmet.

Under 2018 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om det första programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027¹⁵. Programmet har en budget på 9,2 miljarder euro som förvaltas av kommissionen, och det ska bidra till initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Det kommer att komplettera annan tillgänglig finansiering för digitalisering av industrin för perioden 2021–2027, såsom Horisont Europa och ESI-fonderna. Programmet kommer att inriktas på fem områden: högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, cybersäkerhet och förtroende, avancerade digitala färdigheter samt införande, bästa användning av digital kapacitet och interoperabilitet. Enligt förslaget planerar kommissionen att anslå omkring 10 % av medlen till europeiska digitala innovationsknutpunkter för att bygga upp kapaciteten i hela EU. De digitala innovationsknutpunkterna kommer att medfinansieras av medlemsstaterna och fungera som kompetenscentrum som ska hjälpa lokala företag att utvecklas digitalt.

I april 2020 lade rådet och kommissionen gemensamt fram en färdplan för återhämtning från covid-19-pandemin till parlamentet, med det slutliga målet att bygga ett mer motståndskraftigt, hållbart och rättvist Europa¹⁶. Enligt den här planen spelar den digitala omvandlingen, tillsammans med den gröna omställningen, en central och prioriterad roll när det gäller att återuppta och modernisera vår ekonomi.

Omfattningen av industrins digitalisering i EU

För att övervaka medlemsstaternas digitaliseringsprocess införde kommissionen 2014 indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi), ett sammansatt index som sammanfattar relevanta indikatorer för Europas digitala prestanda och spårar medlemsstaternas framsteg i fråga om digital konkurrenskraft.

Desi omfattar indikatorer för fem huvudsakliga ”dimensioner”¹⁷:

1. Konnektivitet.
2. Humankapital.
3. Användning av internettjänster.
4. Integrering av digital teknik.
5. Digitala offentliga tjänster.

Vi anser att de mest relevanta dimensionerna för digitaliseringen av den europeiska industrin är konnektivitet, humankapital och integrering av digital teknik. Figur 5 visar att digitaliseringsnivån varierar mellan medlemsstaterna.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från Desi.

Den internationella versionen av Desi (I-Desi)¹⁸ ger en övergripande bedömning av var EU står jämfört med 17 ekonomier utanför EU (se figur 6).

Anm.: Värdena är inte direkt jämförbara med värdena i Desi eftersom det inte var möjligt att samla in alla indikatorer i alla länder.

Källa: Europeiska kommissionen.

Desi kompletteras med landsprofiler som offentliggörs årligen av kommissionen och som kombinerar kvantitativa bevis från Desi-indikatorerna med landsspecifika politiska insikter och bästa praxis¹⁹. En separat analys som är specifik för initiativet för digitalisering av den europeiska industrin finns tillgänglig i en rad landsrapporter som beställdes av kommissionen och offentliggjordes i oktober/november 2017²⁰ och juli 2019²¹.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

Vi undersökte ändamålsenligheten hos EU:s åtgärder för att stödja de nationella strategierna för digitalisering av industrin och de digitala innovationsknutpunkterna. I detta sammanhang fokuserade revisionen på tre av de fem pelarna i initiativet för digitalisering av den europeiska industrin (se figur 4 och bilaga I): pelare 1 – ”Den europeiska plattformen för nationella initiativ för digitalisering av industrin”, pelare 2 – ”Digitala innovationer för alla: digitala innovationsknutpunkter” och pelare 4 – ”En rättslig ram rustad för den digitala tidsåldern”. Vi analyserade därför huruvida

• kommissionen bistod medlemsstaterna med att utveckla och genomföra sina strategier för digitalisering av industrin på ett ändamålsenligt sätt,
• kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna, har bedömt genomförandet av nationella strategier,
• kommissionens och medlemsstaternas stöd till inrättandet och driften av digitala innovationsknutpunkter var ändamålsenligt,
• kommissionen på ett ändamålsenligt sätt hade bidragit till att inrätta en ram som främjar digitaliseringen av industrin, genom att ta itu med potentiella rättsliga hinder och hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig konnektivitet.

Vårt revisionsarbete inbegrep granskning av dokument som rör initiativet samt strukturerade intervjuer med kommissionen och med nationella/regionala myndigheter, digitala innovationsknutpunkter och intressenter i medlemsstaterna. Vi besökte fyra medlemsstater: Tyskland, Ungern, Polen och Portugal, och samlade in uppgifter från 28 digitala innovationsknutpunkter i dessa medlemsstater. Vi valde ut dessa medlemsstater för att ge en balanserad bild avseende framstegen med att digitalisera industrin och avseende den geografiska spridningen.

Dessutom granskade vi åtta operativa program för 2014–2020 och diskuterade med kommissionen och de relevanta förvaltande myndigheterna hur de stöder initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Vi granskade även nio projekt som valdes ut från dessa program för att förstå hur EU-medel användes för att främja digitaliseringen av industrin i medlemsstaterna (se figur 7 och bilaga II).

Källa: Revisionsrätten.

EU investerar stora belopp för att stödja företag, särskilt små och medelstora företag, i deras digitala utveckling för att hjälpa dem att förbli konkurrenskraftiga på den globala marknaden. Detta mål har blivit ännu viktigare till följd av covid-19-pandemin och behovet av att återuppbygga ekonomier. Utöver att förse EU:s medborgare och beslutsfattare med en bedömning av EU-åtgärdernas ändamålsenlighet sedan initiativet lanserades, bör vår rapport bidra till att säkerställa att rätt villkor införs för programperioden 2021–2027.

Iakttagelser

Initiativet för digitalisering av den europeiska industrin är välgrundat och stöds av medlemsstaterna, men kommissionens åtgärder hade begränsad inverkan på strategierna i de flesta av de medlemsstater vi besökte

Vi undersökte huruvida kommissionen

• hade utvecklat ett sunt initiativ för digitalisering av EU:s industri, inbegripet lämpliga mål och indikationer för finansiering, som hade fått stöd från medlemsstaterna, industrin och andra intressenter,
• hade gett råd och vägledning till medlemsstaterna i relevanta frågor, inbegripet kompetens, finansiering och teknisk utveckling såsom artificiell intelligens, stordata, 5G, blockkedja, molntjänster och cybersäkerhet.

Initiativet för digitalisering av den europeiska industrin är välgrundat, men information om avsedda utfall och finansiering saknas

Kommissionens initiativ för digitalisering av den europeiska industrin bygger på olika nationella och regionala initiativ för digitalisering av industrin och på en rad olika studier och samråd med berörda parter. Vid det förberedande mötet om meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin i gruppen för externa intressenter i november 2015 bekräftade exempelvis flera branschföreträdare att initiativet var relevant och stödde de förslag som lagts fram, såsom de digitala innovationsknutpunkterna.

Vid våra besök i medlemsstaterna stödde myndigheterna, företrädare för industrin och intressenter som vi intervjuade initiativet för digitalisering av den europeiska industrin, och ansåg att konceptet med digitala innovationsknutpunkter utgjorde ett ändamålsenligt svar på företagens digitaliseringsbehov, särskilt för små och medelstora företag.

Initiativet för digitalisering av den europeiska industrin är ett initiativ på hög nivå som visar på behovet av offentlig intervention och hur de olika politiska åtgärderna är kopplade till varandra. I initiativet angavs dock inte avsedda utfall (resultat och effekter) tillsammans med lämpliga resultatindikatorer och mål. Dessutom gav varken meddelandet om initiativet eller tillhörande dokument medlemsstaterna vägledning om hur initiativet skulle kunna användas i medlemsstaterna och deras regioner.

Ett av de främsta målen för initiativet rör insatserna: målet är att mobilisera nära 50 miljarder euro i offentliga och privata investeringar under fem år från 2016 för åtgärder inom ramen för initiativet för digitalisering av den europeiska industrin (se punkt 09). Den totala finansiering som behövs för att skapa och upprätthålla en ram för att stödja digitaliseringen av EU:s industri är inte känd.

Utöver Horisont 2020-åtagandet att lägga 500 miljoner euro på digitala innovationsknutpunkter och 5 miljarder euro på offentlig-privata partnerskap²², digitala industriella plattformar och ekosystem på områden som AI, robotteknik, fotonik, 5G och högpresterande datorsystem och sakernas internet, fanns endast begränsade uppgifter om fördelningen av finansieringen mellan offentliga och privata investeringar. Enligt meddelandet kan ESI-fonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) användas för att stödja initiativet. Men när det gäller tillgängliga belopp anges detaljerade siffror endast för Horisont 2020, och det framgår inte att över 20 miljarder euro är tillgängliga via ESI-fonderna, särskilt Eruf, för digitala investeringar under perioden 2014–2020. De myndigheter i medlemsstaterna som vi intervjuade uttryckte osäkerhet kring hur de skulle finansiera verksamheter med koppling till initiativet för digitalisering av den europeiska industrin från både offentliga och privata källor.

I en tidigare särskild rapport uppmärksammade vi risken att politiska uttalanden på hög nivå höjer förväntningarna utöver vad som kan uppnås²³. Enligt kommissionen investerar alla medlemsstater i den digitala omvandlingen av industrin. Men kommissionen anser att det krävs ett mer strukturerat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida för att exakt fastställa vilka investeringar som gjorts.

Kommissionens åtgärder till stöd för medlemsstaterna vid utvecklingen och genomförandet av deras digitaliseringsstrategier hade begränsat inflytande i de medlemsstater vi besökte

Kommissionens vägledning till medlemsstaterna

Desi och dess landsprofiler (se punkt 18) är det huvudsakliga verktyg som kommissionen använder för att övervaka framsteg och identifiera brister i medlemsstaternas strategier för att digitalisera sin industri. I dessa rapporter identifierar kommissionen de största skillnaderna mellan de medlemsstater och/eller regioner som presterar bäst och de som presterar under genomsnittet. I rapporterna föreslås också att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att främja den digitala omvandlingen.

Kommissionen utnyttjar också i allt högre grad den europeiska planeringsterminen för att uppmuntra medlemsstaterna att ta itu med digitaliseringsutmaningar, främst genom landsspecifika rekommendationer. Antalet landsspecifika rekommendationer med direkt anknytning till initiativet har ökat med tiden och omfattade alla medlemsstater 2020 (se bilaga III).

Utöver processen med landsspecifika rekommendationer har kommissionen genomfört en rad åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att utveckla och genomföra initiativet för digitalisering av den europeiska industrin (se ruta 1).

Medlemsstaterna har utbytt erfarenheter och god praxis, främst genom evenemang såsom europeiska forum för intressenter, rundabordsmöten och högnivåstyrningsmöten. Vi noterade dock att varken kommissionen eller de medlemsstater som vi besökte delar med sig av sina erfarenheter av metoder för den digitala omvandlingen av industrin som visat sig inte fungera. Detta hade kunnat vara till hjälp för andra medlemsstater när de utvecklar och genomför sina strategier, så att de slipper göra om samma misstag.

Omfattning av ESI-fondernas stöd till initiativet

Trots den potentiella tillgången till 20 miljarder euro från ESI-fonderna (se punkt 28) hade kommissionen inte kontaktat någon av de åtta förvaltande myndigheter som vi intervjuade för att erbjuda vägledning om hur denna finansieringskälla skulle kunna användas för att stödja initiativet. Två förvaltande myndigheter berättade att de inte hade varit medvetna om initiativet innan vi kontaktade dem som en del av vår revision.

Under perioden 2014–2020 stöder ESI-fonderna elva tematiska mål. Vi anser att tematiskt mål 11, ”Att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig förvaltning”, skulle ha kunnat utgöra grunden för ESI-fondernas stöd till medlemsstaterna när det gäller att utveckla strategier för digitalisering av industrin, eller för att bygga upp institutionell kapacitet för utformning av åtgärder relaterade till initiativet. Kommissionen har dock inte uppmärksammat medlemsstaterna på denna möjlighet.

Kommissionens inflytande på medlemsstaternas digitaliseringsstrategier

Kommissionen gav medlemsstaterna allmän vägledning (punkterna 30–33). Men förutom att svara på en förfrågan från en medlemsstat (se nästa punkt) har kommissionen inte föreslagit några åtgärder som specifikt syftar till att förbättra resultaten för medlemsstater som får lägre poäng i Desi.

Ett av få verktyg som kommissionen kan använda för att tillhandahålla skräddarsytt stöd till medlemsstaterna är dess stödtjänst för strukturreformer. Den här tjänsten kan ge målinriktat stöd till alla medlemsstater för institutionella, administrativa och tillväxtfrämjande reformer, som svar på en medlemsstats begäran. I slutet av 2019 var Litauen den enda medlemsstat som hade begärt denna typ av stöd avseende initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Litauen rankas strax under EU-genomsnittet enligt Desi för 2019 (se figur 5).

De nationella myndigheter som vi intervjuade ansåg att kommissionens åtgärder hade en viss inverkan på deras egna nationella strategier, men att de överlag hade begränsad inverkan på utvecklingen och genomförandet av strategierna (se ruta 2). Detta är delvis en följd av de olika stadierna i medlemsstaternas digitaliseringsutveckling. Eftersom Tyskland till exempel är långt framskridet kunde kommissionen utgå från den tyska strategin ”Industrie 4.0” som en källa till initiativet för digitalisering av den europeiska industrin.

Bilden är ungefär densamma när det gäller tillämpningen av god praxis: vi fann inga tydliga belägg för att de besökta medlemsstaterna tillämpade den goda praxis som hade spridits, exempelvis att de skulle ha ändrat sina strategier till följd av evenemang som anordnats av kommissionen.

I landsrapporterna om övervakning av framstegen inom nationella initiativ för digitalisering av industrin fann vi fall där kommissionen hade påpekat behovet av förbättringar om nationella strategier skulle genomföras ändamålsenligt (se ruta 3). I dessa fall hade kommissionen dock inte föreslagit några korrigerande åtgärder, och den berörda medlemsstaten vidtog inte heller senare åtgärder för att ta itu med det problem som tagits upp av kommissionen.

Kommissionen och medlemsstaterna kan inte till fullo bedöma framstegen inom initiativet för digitalisering av den europeiska industrin

För att bedöma i vilken utsträckning kommissionen och medlemsstaterna kunde spåra framstegen inom genomförandet av nationella strategier för digitalisering av industrin undersökte vi huruvida kommissionen

• säkerställde att Horisont 2020 stödde genomförandet av initiativet för digitalisering av den europeiska industrin,
• tillsammans med medlemsstaterna hade definierat gemensamma indikatorer för att spåra ESI-fondernas stöd till genomförandet av initiativet och huruvida de program som vi granskade underlättade stöd till projekt som bidrar till digitaliseringen av industrin.

För att övervaka genomförandet av medlemsstaternas digitaliseringsstrategier förlitar sig kommissionen främst på landsrapporterna om övervakning av framstegen inom nationella initiativ för digitalisering av industrin (se punkt 18). Dessa rapporter ger viss ekonomisk information om både EU-finansiering och nationell finansiering. Enligt den studie på EU-nivå som åtföljde dessa landsrapporter²⁴ var det dock problematiskt att fastställa finansieringsbeloppen för de olika nationella initiativen på grund av bristande insyn och olika rapporteringsstrukturer i de flesta medlemsstaterna. På nationell nivå varierar övervakningen av de nationella initiativen avsevärt mellan medlemsstaterna (se ruta 4).

Horisont 2020 stöder initiativet för digitalisering av den europeiska industrin

Ett av de främsta målen med initiativet är att mobilisera omkring 50 miljarder euro i offentliga och privata investeringar under de fem åren efter lanseringen 2016 (se punkt 27). När det gäller EU:s bidrag till denna summa identifierades medel från Horisont 2020 i meddelandet om initiativet: 500 miljoner euro till stöd för digitala innovationsknutpunkter och 5 miljarder euro genom offentlig-privata partnerskap på områden såsom robotteknik, fotonik, 5G och högpresterande datorsystem. Offentliggjorda och planerade Horisont 2020-ansökningsomgångar sedan 2016 överensstämmer med dessa siffror, enligt tabell 1.

* Det gemensamma företaget Ecsel – det offentlig-privata partnerskapet för elektroniska komponenter och system – finansierar forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt avseende dessa viktiga möjliggörande tekniker https://www.ecsel.eu/.

Anm.: Målstödet på 5 miljarder euro för offentlig-privata partnerskap uppnås endast om stöd som beviljats före antagandet och offentliggörandet av initiativet beaktas (stödenhet 4).

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från kommissionen.

Även om Horisont 2020 redan hade finansierat åtgärder med anknytning till initiativet under perioden 2016–2017 infördes en mer direkt koppling till initiativet för 2018–2020. Under denna period kräver reglerna för finansiering av digitala innovationsknutpunkter att de föreslagna projekten är anpassade till det nationella eller regionala initiativet för digitaliseringen av industrin. Det finns dock inget likvärdigt krav, varken i arbetsprogrammet eller i utvärderingsreglerna, på finansiering av andra områden inom initiativet – områden som inte är relaterade till digitala innovationsknutpunkter – såsom för avtalsbaserade offentlig-privata partnerskap för målområden.

För ESI-fonderna innebär förfarandena för insamling av uppgifter att det för närvarande finns begränsad information om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin

I alla fyra medlemsstaterna kunde de program som vi granskade stödja projekt relaterade till initiativet. Från dessa program undersökte vi nio projekt. Vissa av dem drabbades av förseningar av godkännande och genomförande (se ett exempel i ruta 5), men alla granskade projekt hade koppling till initiativet.

Medlemsstaternas myndigheter ändrade inte program direkt som svar på initiativet för att öka fokus på det. Inom ramen för programmet ”Smart tillväxt” i Polen, det främsta programmet för ökad innovation och konkurrenskraft i den polska ekonomin, gjordes dock ändringar under 2018 och 2019 för att ge ytterligare möjligheter att stödja industrins digitalisering (se ruta 6). I Portugal innehöll de program som vi granskade inga åtgärder som direkt avsåg digitalisering. Myndigheterna ansåg dock att programmen hade den flexibilitet som krävdes för att integrera ytterligare tematiska prioriteringar som fastställts under programmets genomförandeperiod. Från och med 2017 har tematiska ansökningsomgångar för projekt som är specifika för Industri 4.0 offentliggjorts.

Eftersom initiativet för digitalisering av den europeiska industrin lanserades halvvägs genom programperioden 2014–2020 fanns det inget rättsligt krav på medlemsstaterna att övervaka projekt inom initiativet. Bland de medlemsstater som vi besökte hade Portugal infört ett system för att övervaka genomförandet av Eruf-medel som bidrog till initiativet (se ruta 7), men sex av de återstående sju förvaltande myndigheter som vi intervjuade hade ingen motsvarighet.

Utan information om utgifter från medlemsstaterna för perioden 2014–2020 är det svårt för kommissionen att fastställa omfattningen av ESI-fondernas stöd till initiativet. Eruf-stöd till initiativet registreras exempelvis på olika sätt i olika medlemsstater och/eller för olika program. Övervaknings- och rapporteringsarrangemangen fastställdes i början av programperioderna och var inte utformade för att ta hänsyn till politiska initiativ som inleddes senare under perioden, såsom initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Vi anser att ett flexibelt övervakningssystem kunde ha gjort det möjligt för kommissionen att samla in information om det ekonomiska stödet till projekt som stöder initiativet²⁶. Ett sådant system kunde ha varit till nytta för de andra betydande initiativ som inleddes efter programperiodens början.

I sitt förslag till förordning om ESI-fonderna för perioden 2021–2027 införde kommissionen särskilda koder för registrering av åtgärder till stöd för digitaliseringen²⁷. Om denna bestämmelse tas med i den antagna förordningen kommer den att bidra till att fastställa i vilken utsträckning ESI-fonderna bidrar till initiativet för digitalisering av den europeiska industrin.

Kommissionen lyfte fram konceptet digitala innovationsknutpunkter, men verksamheten i medlemsstaterna har varit begränsad

Digitala innovationsknutpunkter har som mål att hjälpa företag (särskilt små och medelstora företag) att dra nytta av digitala möjligheter. Digitala innovationsknutpunkter bör erbjuda sakkunskap om teknik, testning, färdigheter, affärsmodeller, ekonomi, marknadsinformation och nätverkande. Digitala innovationsknutpunkter bör fungera som en enda kontaktpunkt som hjälper företag inom och utanför regionen att digitalisera sin verksamhet.

För att bedöma om kommissionens och medlemsstaternas stöd till inrättande och drift av digitala innovationsknutpunkter var ändamålsenligt undersökte vi huruvida kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna,

• hade tillhandahållit vägledning och kriterier för inrättandet av digitala innovationsknutpunkter och utvecklat en mekanism för att säkerställa att de digitala innovationsknutpunkterna uppfyller dessa kriterier,
• hade fastställt och spridit god praxis för driften av digitala innovationsknutpunkter samt inrättat en ändamålsenlig övervakningsram för att bedöma framstegen, inbegripet de digitala innovationsknutpunkternas användning av medel för att hjälpa företag med deras digitaliseringsprocess.

Kommissionen har gjort ansträngningar för att stödja digitala innovationsknutpunkter sedan initiativet för digitalisering av den europeiska industrin lanserades, men framstegen har varit små i vissa medlemsstater

Kriterier för digitala innovationsknutpunkter

I oktober 2017 inrättade kommissionen en onlinekatalog för digitala innovationsknutpunkter, avsedd som ”gula sidorna” för digitala innovationsknutpunkter. Syftet med katalogen är att ge en överblick över de digitala innovationspunkterna i Europa och stödja deras nätverkande i samarbete med regionala, nationella och europeiska initiativ för digitalisering av industrin. Enligt katalogen fanns det i slutet av 2019 498 registrerade digitala innovationsknutpunkter i EU, varav 309 var registrerade som i drift och 189 registrerade som under uppbyggnad (se bilaga IV).

Kommissionen har definierat vissa allmänna egenskaper och kriterier som ska uppfyllas av en organisation som avser att registrera sig som en digital innovationsknutpunkt i katalogen (se ruta 8).

Organisationer som vill registrera sig som digitala innovationsknutpunkter i katalogen måste självdeklarera att de uppfyller kriterierna. För att säkerställa att registrerade digitala innovationsknutpunkter uppfyllde dessa kriterier lät kommissionen konsulter utföra en skrivbordsutvärdering av de uppgifter som lämnats av knutpunkterna. Enligt de nationella myndigheter vi intervjuade i de medlemsstater som vi besökte var de inte delaktiga i denna verifiering.

Inom ramen för sina förberedelser inför programmet för ett digitalt Europa 2021–2027 utfärdade kommissionen i november 2019 ett förslag till hur programmet skulle kunna bidra till att inrätta ett nätverk av digitala innovationsknutpunkter som omfattar alla regioner i Europa²⁸. I detta dokument föreslås en ny urvalsprocess i två steg för digitala innovationsknutpunkter: nationella myndigheter i medlemsstaterna utser potentiella digitala innovationsknutpunkter, som sedan uppmanas att svara på begränsade ansökningsomgångar från kommissionen. De nya föreslagna kriterierna för medlemsstaternas val av digitala innovationsknutpunkter (vilka sedan kommer att kallas europeiska digitala innovationsknutpunkter) är mer specifika än dem som finns i katalogen. I ett uppdaterat förslag i mars 2020 fastställdes ett lägsta och ett högsta antal digitala innovationsknutpunkter för varje medlemsstat, som en del av ett europeiskt nätverk som finansieras genom programmet för ett digitalt Europa. Det totala antalet kommer då att ligga mellan 128 och 260, vilket är betydligt färre än vad som för närvarande är fallet (se bilaga V). Men i juni 2020 hade detta nya förfarande inte formaliserats.

Riktlinjer för digitala innovationsknutpunkte

Kommissionen bedriver en rad verksamheter som är avsedda att stödja de digitala innovationsknutpunkterna. Dessa inbegriper arbetsgruppsmöten, utbildning och coachning samt särskilda initiativ som förvaltas direkt av kommissionen, såsom I4MS och SAE (som möjliggör för små och medelstora företag att dra nytta av de digitala innovationsknutpunkternas projekt) och Smart Factories och DIHELP, som också fick finansiering från Europaparlamentet.

Arbetsgruppen för digitala innovationsknutpunkter, som inrättats av kommissionen (se ruta 1), diskuterar regelbundet god praxis för knutpunkternas verksamhet. År 2017 drog arbetsgruppen slutsatsen att alla digitala innovationsknutpunkter bör tillhandahålla en minimiuppsättning tjänster:

• Öka medvetenheten om den digitala teknikens affärspotential.
• Samla in information om innovation (innovationsrekognoscering).
• Stödja utveckling av strategier (visionering och strategiutveckling).
• Arbeta med företag för att bedöma deras digitala mognad och utarbeta lämpliga planer.
• Förmedla förbindelser med potentiella tjänsteleverantörer.
• Mentorskap och utbildning.
• Ge kostnadseffektiv tillgång till specialiserade experiment-, test- och produktionsanläggningar.

Dessutom tog denna arbetsgrupp fram en vägledning för organ som vill inrätta eller utveckla en digital innovationsknutpunkt (se ruta 9). Denna vägledning har vidareutvecklats under efterföljande arbetsgruppsmöten och genom utbildningsprogram för digitala innovationsknutpunkter (se punkt 56).

Trots kommissionens åtgärder var det i slutet av 2019, nästan fyra år efter det att initiativet för digitalisering av den europeiska industrin och konceptet med digitala innovationsknutpunkter lanserades, ingen av de nationella myndigheterna i de fyra medlemsstater som vi besökte som rapporterade att de hade utvecklat god praxis för knutpunkterna, vare sig i samarbete med kommissionen eller på egen hand. Enligt de digitala innovationsknutpunkter som vi intervjuade hämmade detta deras förmåga att tillhandahålla tjänster till företag på ett ändamålsenligt sätt.

Kommissionens och medlemsstaternas strategier för digitala innovationsknutpunkter är inte fullt utvecklade och samordnade

EU-finansiering för digitala innovationsknutpunkter

Arbetsgruppen för digitala innovationsknutpunkter identifierade Horisont 2020 och Eruf som de främsta källorna till finansiering av knutpunkterna. Av de 28 digitala innovationsknutpunkter som vi samlade in uppgifter från rapporterade 16 att de hade haft tillgång till Horisont 2020-finansiering till stöd för knutpunktsrelaterad verksamhet. Inom detta urval av digitala innovationsknutpunkter var stödet från Eruf mer begränsat, och endast fyra av de 28 knutpunkterna bekräftade att de hade fått finansiering därifrån.

År 2018 bedömde kommissionen att det inte fanns tillräckligt många digitala innovationsknutpunkter i 13 medlemsstater, främst de länder i centrala och östra Europa som anslöt sig till EU under eller efter 2004²⁹. I november 2018 skrev kommissionen därför till regeringarna i dessa länder för att uppmuntra ytterligare stöd till digitala innovationsknutpunkter, eventuellt genom att använda Eruf.

Inrättande och övervakning av digitala innovationsknutpunkter

Vi såg exempel på att kommissionens och medlemsstaternas strategier för de digitala innovationsknutpunkternas inrättande och verksamhet inte var samordnade. I Polen och Tyskland stödde de myndigheter som ansvarade för de nationella digitaliseringsstrategierna utvecklingen av sitt eget nätverk av nationella digitala innovationsknutpunkter. Dessa nationella nätverk omfattar inte alltid de organisationer som har registrerat sig i den katalog över digitala innovationsknutpunkter som kommissionen har skapat.

• I slutet av 2019 var 55 tyska organisationer registrerade i kommissionens katalog. Tyskland stöder direkt två nätverk av digitala innovationsknutpunkter eller liknande: ett nätverk av kompetenscentrum³⁰ och ett nätverk av digitala knutpunkter³¹. Av dessa hade endast nio av de 26 kompetenscentrumen och fem av de tolv digitala knutpunkterna registrerat sig i kommissionens katalog.
• I augusti 2019 inledde ministeriet för entreprenörskap och teknik i Polen den första ansökningsomgången för polska digitala innovationsknutpunkter³². Vid den tidpunkten var 13 organisationer registrerade som digitala innovationsknutpunkter i kommissionens katalog och hade deltagit i olika EU-medfinansierade projekt, men endast två av dessa var bland de fem organisationer som valdes ut i ansökningsomgången.

Ett annat exempel på bristen på samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna gäller utvecklingen av verktyg för att bedöma digital mognad. Dessa används av de digitala innovationsknutpunkterna för att göra en första bedömning av digitaliseringsnivån för de företag som de avser att stödja. I både Polen och Ungern fann vi exempel på flera sådana verktyg som hade utvecklats för samma ändamål. I Polen identifierade vi en metod som tagits fram inom ramen för kommissionens direktförvaltade projekt för ett europeiskt stödcentrum för avancerad tillverkning³³ och tre olika nationella metoder (inbegripet två som utvecklats i samarbete med det ministerium som ansvarar för den nationella digitaliseringsstrategin). I Ungern använde två digitala innovationsknutpunkter den metod som utvecklats inom ramen för projektet för ett europeiskt stödcentrum för avancerad tillverkning, två knutpunkter använde sin egen metod och tre andra organisationer använde sitt eget separata verktyg som utvecklats genom ett EU-medfinansierat projekt.

Enligt kommissionens övervakning hade de digitala innovationsknutpunkterna i slutet av 2019 hjälpt omkring 2 000 små och medelstora företag med att testa digitala innovationer genom stöd från Horisont 2020. Detta motsvarar en mycket liten andel, mindre än 0,01 %, av det totala antalet små och medelstora företag i EU. Förutom övervakningen av de digitala innovationsknutpunkternas verksamhet som finansieras av Horisont 2020 finns det för närvarande ingen övervakningsram på EU-nivå för knutpunkterna. Kommissionen kan därför inte bedöma om de digitala innovationsknutpunkterna fungerar ändamålsenligt. De medlemsstater som vi besökte hade heller inga övervakningssystem för att bedöma knutpunkternas verksamhet. Kommissionens förslag för nästa period (punkt 55) innehåller dock en preliminär förteckning över obligatoriska kritiska prestationsindikatorer som de digitala innovationsknutpunkter som får stöd inom ramen för programmet för ett digitalt Europa kommer att vara skyldiga att använda vid rapporteringen. Dessutom håller kommissionen på att utarbeta riktlinjer för hur man övervakar och utvärderar digitala innovationsknutpunkter och deras bidrag till den digitala omvandlingen av företag, regioner och medlemsstater. Kommissionen avser att offentliggöra dessa riktlinjer före utgången av 2020.

En lämplig rättslig ram håller på att inrättas, men det finns förseningar när det gäller att uppnå lämplig bredbandskonnektivitet för digitalisering av industrin

För att dess industrier ska kunna utvecklas digitalt måste EU säkerställa att en lämplig miljö finns på plats. Detta inbegriper den rättsliga ramen och bra bredbandskonnektivitet, som båda är förutsättningar för att företagens digitalisering ska bli framgångsrik. Vi undersökte därför om kommissionen hade vidtagit åtgärder för att säkerställa att den rättsliga ramen bidrog till digitaliseringen av den europeiska industrin och om medlemsstaterna tillhandahöll bättre bredbandsnivåer i hela Europa. För den sistnämnda aspekten hämtade vi information från vår särskilda rapport om detta ämne från juni 2018³⁴.

Kommissionen vidtar åtgärder för att initiativet för digitalisering av den europeiska industrin ska få en lämplig rättslig ram

I och med meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin år 2016 åtog sig kommissionen att senast 2020 undersöka regelverket för digitala innovationer för att

• föreslå ett initiativ om fritt flöde av data inom EU och mer ingående granska de nya problemen med äganderätt till data samt bestämmelserna om tillgång och vidareutnyttjande, även när det gäller data i industriella sammanhang och i synnerhet data som genereras av sensorer,
• utreda de rättsliga ramarna för tillämpningar på områdena autonoma system och sakernas internet, i synnerhet säkerhets- och ansvarsbestämmelserna och de rättsliga villkoren för att tillåta storskaliga tester i verkliga miljöer,
• inleda arbetet med ett offentligt samråd om säkerheten för applikationer och annan ej inkapslad programvara som inte omfattas av sektorslagstiftning, för att analysera behovet av ytterligare åtgärder på EU-nivå.

Som en del av detta åtagande genomförde kommissionen studier, en konsekvensbedömning och ett offentligt samråd³⁵ om det fria flödet av data som ledde till att en ny förordning antogs 2018³⁶. Dessutom har kommissionen vidtagit åtgärder kring äganderätt till uppgifter, vilket underlättar vidareutnyttjande av offentligt finansierade uppgifter för både kommersiella och icke-kommersiella ändamål, genom ett direktiv³⁷. I februari 2020 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om den europeiska strategin för data³⁸ och den planerar att under 2021 anta en genomförandeförordning med en förteckning över dataset som ska göras tillgängliga kostnadsfritt för vidareutnyttjande.

När det gäller de rättsliga ramarna för säkerhets- och ansvarsregler för autonoma system och tillämpningar för sakernas internet inrättade kommissionen i juni 2018 en expertgrupp för ansvarsfrågor och ny digital teknik³⁹. Gruppen utfärdade sin rapport i maj 2019⁴⁰. I februari 2020 offentliggjorde kommissionen en rapport om konsekvenser för säkerhet och ansvar när det gäller artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik⁴¹.

I linje med de åtaganden som gjordes i meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin inledde kommissionen slutligen också arbetet med säkerhet för applikationer och annan icke-inbyggd programvara. År 2016 inledde kommissionen ett offentligt samråd i denna fråga⁴², och 2017 engagerades konsulter för att analysera det rättsliga och affärsmässiga landskapet samt utmaningar och möjligheter med anknytning till den nya tekniken. Den resulterande rapporten offentliggjordes i april 2019⁴³.

Lämplig bredbandskonnektivitet har ännu inte uppnåtts

Tillgången till snabb och tillförlitlig bredbandsanslutning är en nödvändig förutsättning för digitaliseringen av industrin. Detta krävs för att tillåta informationsflöde i realtid och koppla samman alla delar av affärsprocessen. Dessutom är bredband av god kvalitet ett sätt att mildra effekterna för företag i exceptionella situationer, såsom covid-19-pandemin 2020.

År 2010 fastställde kommissionen, som en del av Europa 2020-strategin, tre mål för tillhandahållandet av bredband⁴⁴, och 2016 antog den en strategi för konnektivitet för det europeiska gigabitsamhället⁴⁵ som införde tre ytterligare strategiska mål som ska uppnås senast 2025 (se ruta 10).

Kommissionen lade fram flera politik- och lagstiftningsåtgärder liksom finansieringsprogram och instrument för att uppmuntra privata och offentliga investeringar i snabba och ultrasnabba nätverk. I den särskilda rapport från 2018 som nämns ovan noterade vi att kommissionen under perioden 2014–2020 gjorde omkring 15 miljarder euro tillgängliga för medlemsstaterna, inklusive 5,6 miljarder euro i lån från Europeiska investeringsbanken (EIB), för bredband. I rapporten drog vi slutsatsen att alla medlemsstater hade uppnått den grundläggande bredbandstäckningen (mål 1) senast 2016, men vi betonade problem med att uppfylla de två utestående målen för EU 2020 (mål 2 och 3).

Konnektivitetsmål för Europa 2020

Enligt Desi hade 86 % av de europeiska hushållen i mitten av 2019 tillgång till bredbandsanslutning över 30 Mbit/s, jämfört med målet på 100 % (mål 2), vilket var en ökning från 67 % 2014 (se figur 8). Användningen av en bredbandsanslutning på 100 Mbit/s eller mer bland europeiska hushåll var 2019 endast 26 % jämfört med målet på 50 % för 2020 (mål 3), även om detta är mycket högre än nivån på 3 % 2014 (se figur 9). Samtidigt som tillgången till och användningen av bredband fortsätter att förbättras i hela EU är det få medlemsstater som sannolikt kommer att uppnå målen för 2020.

Källa: Revisionsrättens analys, på grundval av 2019 års Desi-indikator ” 1c1 Täckning av snabbt bredband”, 28.2.2020.

(1) För Nederländerna avsåg de första tillgängliga uppgifterna om användning 2016 i stället för 2014.

(2) För Kroatien avsåg de första tillgängliga uppgifterna om användning 2015 i stället för 2014.

Källa: Revisionsrättens analys, på grundval av 2020 års Desi-indikator ”1a2 Användning av fast bredband på minst 100 Mbit/s”, 15.6.2020.

Mål om ett gigabitsamhälle 2025

År 2019 inledde kommissionen en undersökning om medlemsstaternas nationella bredbandsplaner och bredbandsmål för ett gigabitsamhälle 2025 (ruta 10, mål 4, 5 och 6). Undersökningen visade att mindre än hälften av medlemsstaterna hade uppdaterat sina nationella bredbandsplaner i enlighet med målen om ett gigabitsamhälle 2025. De återstående medlemsstaterna planerade att uppdatera sina nationella bredbandsplaner före utgången av 2020, men ytterligare uppgifter fanns inte tillgängliga vid tidpunkten för revisionen. Med tanke på förseningarna när det gäller att uppnå EU 2020-målen och medlemsstaternas långsamma framsteg med att ta upp gigabitsamhällets mål i sina nationella bredbandsplaner kommer det att vara en utmaning att uppnå målen om ett gigabitsamhälle år 2025.

Kommissionen har uppdaterat Desi (se punkt 14) för att ta hänsyn till vikten av god konnektivitet och Europa 2020-målen. Under 2019 gjordes till exempel ett tillägg om ultrasnabbt bredband, mål 3, och om 5G-beredskap. Dessutom infördes genom Desi 2020 rapportering om nät som levererar 100 Mbit/s och kan uppgraderas till gigabithastighet (mål 5). Men Desi återspeglar fortfarande inte de två andra EU-målen för 2025.

Regler om statligt stöd för bredband

I vår rapport från 2018 rekommenderade vi att kommissionen skulle förtydliga tillämpningen av riktlinjerna för statligt stöd för medlemsstaterna när det gäller målen om 100 Mbit/s och gigabitsamhället, eftersom vissa medlemsstater tolkade riktlinjerna på ett sätt som skulle kunna begränsa den offentliga finansiering som de gör tillgänglig för bredband i områden där täckningen redan uppgår till 30 Mbit/s⁴⁶. Kommissionen gick med på att klargöra denna fråga för medlemsstaterna senast i slutet av 2018 genom att uppdatera sin Investeringsguide för höghastighetsbredband, med avsikten att inkludera ytterligare information om beviljande av stöd i områden där privata leverantörer är verksamma, särskilt när det gäller målen om 100 Mbit/s och gigabitsamhället. I juni 2020 hade denna guide inte kommit ut.

De myndigheter i medlemsstaterna som vi intervjuade ansåg fortfarande att reglerna för statligt stöd var otydliga och skulle behöva uppdateras för att ta hänsyn till snabb digitalisering och behovet av betydande offentliga investeringar för att uppnå målen om ett gigabitsamhälle senast 2025.

Företags utnyttjande av snabbare bredbandsanslutningar

De Europa 2020-mål som beskrivs i ruta 10 rör hushåll. För att initiativet för digitalisering av den europeiska industrin ska bli framgångsrikt är företagens konnektivitet avgörande, men trots det finns det inga EU-mål för täckning som specifikt avser företag. Sedan 2014 har EU-företagens utnyttjande av snabbt och ultrasnabbt bredband ökat konstant. I slutet av 2019 hade dock 50 % av företagen fortfarande en bredbandshastighet som var lägre än 30 Mbit/s (se figur 10). År 2019 utnyttjade 80 % av de stora företagen bredbandshastigheter på minst 30 Mbit/s, medan endast 46 % av de små företagen gjorde det⁴⁷. Såsom visas i figur 11 är EU-företagens genomsnittliga utnyttjandegrad av ultrasnabbt bredband (> 100 Mbit/s) liknande den för hushåll, men med en långsammare ökning.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från Eurostat.

Källa: Revisionsrätten, på grundval av uppgifter från Eurostat och Desi 2020 (för hushållens användning).

Slutsatser och rekommendationer

Initiativet för digitalisering av den europeiska industrin är icke-bindande och syftar till att stärka EU-industrins konkurrenskraft genom digital innovation. Trots kommissionens insatser för att stödja nationella myndigheter och digitala innovationsknutpunkter som en del av genomförandet av initiativet har framstegen i vissa medlemsstater varit begränsade när det gäller utvecklingen och genomförandet av nationella digitaliseringsstrategier och inrättandet av digitala innovationsknutpunkter.

Kommissionens strategi för att stödja digitaliseringen av den europeiska industrin var välgrundad och stöddes av medlemsstaterna, men i initiativet angavs inte avsedda utfall tillsammans med lämpliga resultatindikatorer och mål. Detta gör det svårare för kommissionen och medlemsstaterna att fatta mer välgrundade beslut och att rikta sina insatser bättre. Kommissionen utförde flera åtgärder för att ge vägledning till medlemsstaterna, men uppmanade inte medlemsstaterna att anslå finansiering från ESI-fonderna till initiativet. Den totala finansiering som behövs för att skapa och upprätthålla en ram för att stödja digitaliseringen av EU:s industri är inte känd. I de flesta av de medlemsstater som vi besökte hade kommissionens stödverksamhet haft begränsat inflytande (punkterna 24–40).

1. Kommissionen bör erbjuda stöd till medlemsstaterna för att fastställa deras finansieringsgap när det gäller digitalisering av industrin, till exempel som en del av det nödvändiga villkoret för smarta specialiseringsstrategier för 2021–2027.

Tidsram: Inför programperioden 2021–2027.

2. Kommissionen bör på ett bättre sätt informera berörda myndigheter om de viktigaste formerna av EU-finansiering som kan användas för genomförandet av initiativet, och även om eventuella krav på medfinansiering.

Tidsram: 30 juni 2021.

81

Kommissionen och medlemsstaterna kan inte till fullo bedöma framstegen inom initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Horisont 2020 stöder initiativet, och de offentliggjorda och planerade ansökningsomgångarna för Horisont 2020 är sedan 2016 förenliga med de belopp som fastställs i meddelandet om initiativet. I alla Eruf-program som vi granskade identifierade vi åtgärder som potentiellt skulle kunna stödja genomförandet av initiativet. För ESI-fonderna fanns det dock inget rättsligt krav på medlemsstaterna att övervaka projekt med koppling till initiativet. Därför samlar datainsamlingssystemen i de flesta medlemsstater inte in information om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin, vilket förhindrar övervakning på medlemsstats- och EU-nivå. Enligt kommissionen krävs ett mer strukturerat tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida för att exakt fastställa vilka investeringar som gjorts. Det betyder att det är svårt för kommissionen att få fram denna information för att bedöma hur investeringsvolymerna står sig i förhållande till de angivna planerna i det ursprungliga meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin (punkterna 42–49).

Rekommendation 3 och 4 – Förbättra övervakningen av initiativet för digitalisering av den europeiska industrin genom att fastställa lämpliga resultatindikatorer och spåra utgifter
3. Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna se till att det finns ett system för att spåra de EU-medel med delad förvaltning som går till större initiativ som inleds efter programperiodens början när kommissionen bedömer att justeringar behövs.

Tidsram: 31 december 2021.

4. Kommissionen bör, i samarbete med medlemsstaterna, klargöra de avsedda utfallen av initiativet för digitalisering av den europeiska industrin genom att fastställa gemensamma resultatindikatorer och målvärden för att bedöma genomförandet i medlemsstaterna och på EU-nivå.

Tidsram: 30 juni 2021.

82

Digitala innovationsknutpunkter är ett nyckelkoncept inom initiativet för digitalisering av den europeiska industrin, och sedan initiativet lanserades har kommissionen genomfört flera åtgärder som är avsedda att stödja inrättande och drift av knutpunkterna. Men åtgärderna i medlemsstaterna har varit begränsade. I de medlemsstater vi besökte har de digitala innovationsknutpunkterna, fyra år efter att digitaliseringsinitiativet inleddes, i begränsad omfattning dragit nytta av EU-finansiering, och vi såg exempel på strategier som inte var samordnade. Förutom för åtgärder som finansieras av Horisont 2020 finns det ännu inte någon detaljerad övervakningsram på EU-nivå för de digitala innovationsknutpunkterna. Baserat på den information som finns tillgänglig var stödet till digitaliseringen av företag begränsat. För perioden 2021–2027 har kommissionen föreslagit ett nytt program för ett digitalt Europa, där man anger kriterier för medlemsstaternas urval av europeiska digitala innovationsknutpunkter och för övervakning av verksamheter som får stöd genom detta program. I juni 2020 håller det föreslagna programmet fortfarande på att diskuteras (punkterna 52–64).

Rekommendation 5–7 – Fastställ, samordna och anta ramen för ett nätverk av europeiska digitala innovationsknutpunkter som omfattar alla regioner i Europa

Kommissionen bör i samråd med medlemsstaterna göra följande:

5. Anta urvalskriterierna för organisationer som utsetts av nationella myndigheter och som kommer att erkännas som europeiska digitala innovationsknutpunkter.

Tidsram: 31 december 2020.

6. Definiera de minimitjänster som alla europeiska digitala innovationsknutpunkter ska erbjuda, inbegripet output och resultat.

Tidsram: 31 december 2020.

7. Utarbeta en konsekvent ram för övervakning av output och resultat för de europeiska digitala innovationsknutpunkternas verksamhet, som ska vara obligatorisk när de tar emot EU-medel.

Tidsram: 30 juni 2021.

83

Kommissionen har fortsatt att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en lämplig rättslig ram för all den lagstiftning som anges i meddelandet om initiativet för digitalisering av den europeiska industrin. Bra bredbandskonnektivitet är också avgörande för digitaliseringen av industrin, i synnerhet efter covid-19-pandemin 2020. Europa 2020-målen kommer bara att uppnås i ett fåtal medlemsstater och det blir ännu svårare att nå målen om ett gigabitsamhälle i Europa år 2025. För digitaliseringen av industrin i EU är företagens konnektivitet avgörande. År 2019 utnyttjade 80 % av de stora företagen bredbandshastigheter på minst 30 Mbit/s, medan endast 46 % av de små företagen gjorde det (punkterna 66–78).

Rekommendation 8 och 9 – Vidta ytterligare åtgärder för att stödja uppnåendet av lämplig bredbandskonnektivitet.
8. Kommissionen bör färdigställa och offentliggöra sin Investeringsguide för höghastighetsbredband, inbegripet ytterligare information om beviljande av stöd i områden där privata leverantörer är verksamma, särskilt när det gäller målen om 100 Mbit/s och gigabitsamhället, och öka medvetenheten i medlemsstaterna.

Tidsram: 31 december 2020, beroende på vilket datum diskussionerna om den fleråriga budgetramen är klara.

9. Kommissionen bör, i samförstånd med medlemsstaterna, anta och konsolidera sin ram för övervakning och rapportering av uppnåendet av målen om ett gigabitsamhälle 2025.

Tidsram: 31 december 2021.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 15 juli 2020.

För revisionsrätten

Klaus-Heiner Lehne
ordförande

Bilagor

Bilaga I – Pelarna i initiativet för digitalisering av den europeiska industrin

Den första pelaren (den europeiska plattformen för nationella initiativ för digitalisering av industrin) syftar till att samordna de olika nationella och regionala initiativen för digitalisering av industrin i hela Europa. I mars 2017 lanserade kommissionen en ram för att i) främja samordningen av EU:s och medlemsstaternas digitaliseringsinitiativ, ii) mobilisera intressenter och resurser i hela värdekedjan för åtgärder för att uppnå en digital inre marknad, på grundval av befintliga flerpartsdialoger med intressenterna, samt iii) utbyta bästa praxis.

Att främja digitala innovationer inom alla sektorer omfattar pelarna 2 och 3 enligt följande:

• Den andra pelaren (Digitala innovationer för alla: digitala innovationsknutpunkter) är utformad för att hjälpa företag att dra nytta av digitala möjligheter. Digitala innovationsknutpunkter kan hjälpa företag (särskilt mindre företag och uppstartsföretag) att förbättra sin verksamhet, sina produktionsprocesser, sina produkter och sina tjänster genom digitala innovationer. Kommissionens avsikt var att skapa digitala innovationsknutpunkter kring befintliga privata eller offentliga kompetenscentrum⁴⁸ (t.ex. universitetsfakulteter) i hela Europa. Den tredje pelaren (Stärkt ledarskap genom partnerskap och industriella plattformar) handlar om att säkra tillgången till digitala innovationer och standardisering. Kommissionen hade för avsikt att stödja offentlig-privata partnerskap och industriella plattformar för att utveckla framtida byggstenar för digital teknik. I detta syfte har kommissionen inrättat offentlig-privata partnerskap och gemensamma företag inom ramen för EU:s Horisont 2020-program inom viktig digital teknik såsom 5G, stordata, högpresterande datorsystem, cybersäkerhet, fotonik, robotteknik samt elektroniska komponenter och system.

Inom den fjärde pelaren (en rättslig ram rustad för den digitala tidsåldern) planerade kommissionen att bedöma behovet av en modernisering av regelverket, huruvida det är lämpligt för den digitala tidsåldern. Berörda parter uttryckte ett behov av ytterligare förtydligande av aspekterna i) äganderätt till och användning av uppgifter som genererats i ett industrisammanhang, ii) autonomt fungerande system och iii) icke-inbyggd programvara.

Den femte pelaren (förbereda européerna för den digitala framtiden) rör kommissionens initiativ till stöd för digital utbildning och kompetens, och förbereder européerna för den digitala framtiden. Detta innefattar

• koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen⁴⁹, som lanserades den 1 december 2016 som en nyckelåtgärd i kommissionens nya kompetensagenda för Europa⁵⁰,
• initiativet ”Digital Opportunity traineeship”⁵¹, som finansieras med 10 miljoner euro från Horisont 2020,
• antagandet av handlingsplanen för digital utbildning⁵² för att stödja utvecklingen av den digitala kompetens som behövs för livet och arbetet i en tid av snabba digitala förändringar.

Bilaga II — Granskade projekt

Källa: De förvaltande myndigheterna.

Bilaga III – Landspecifika rekommendationer med anknytning till initiativet för digitalisering av den europeiska industrin

¹ Grekland mottog inte landsspecifika rekommendationer från 2016 till 2018 eftersom det omfattades av ett ekonomiskt anpassningsprogram.

Källa: Revisionsrättens analys, på grundval av landsspecifika rekommendationer.

Bilaga IV – Digitala innovationsknutpunkter registrerade i katalogen

Källa: Katalogen över digitala innovationsknutpunkter i slutet av 2019.

Bilaga V – Föreslaget antal digitala innovationsknutpunkter som medlemsstaterna bör utse

Källa: European Digital Innovation Hubs in Digital Europe Programme, utkast till arbetsdokument, 30.3.2020.

I EU finns det cirka 23 miljoner små och medelstora företag⁵⁶. Teoretiskt innebär detta att om alla medlemsstater utser det högsta antalet digitala innovationsknutpunkter som ska finansieras genom programmet för ett digitalt Europa, finns det i genomsnitt en digital innovationsknutpunkt per cirka 88 000 små och medelstora företag. Detta genomsnitt döljer dock betydande skillnader mellan medlemsstaterna.

Källa: Revisionsrätten, baserat på uppgifter från faktablad om Small Business Act från 2019 och kommissionens arbetsdokument om digitala innovationsknutpunkter av den 30 mars 2020.

Ordlista, akronymer och förkortningar

5G-nät: en uppsättning av alla relevanta nätinfrastrukturelement för mobil och trådlös kommunikationsteknik som används för konnektivitet och mervärdestjänster med avancerade prestanda, i form av t.ex. mycket höga datahastigheter och mycket hög datakapacitet, kommunikation med låg latens, ultrahög tillförlitlighet eller stöd till ett stort antal anslutna enheter; detta kan inbegripa äldre nätelement som bygger på tidigare generationer av mobil och trådlös kommunikationsteknik såsom 4G eller 3G; 5G-näten bör anses inbegripa alla relevanta delar av nätet.

additiv tillverkning: kallas även 3D-utskrift, en datorstyrd process som skapar tredimensionella föremål genom att deponera material, vanligtvis i lager.

artificiell intelligens (AI): simulering av mänsklig intelligens i maskiner.

cyberfysiska system: system som bygger på nära sammankoppling av och samordning mellan datoriserade och fysiska element i systemet; kallas även ”sakernas internet för industrin” i litteraturen.

cybersäkerhet: cyberrymdens säkerhet, där cyberrymden avser den uppsättning länkar och relationer mellan objekt som är tillgänglig via ett allmänt telekommunikationsnät, samt själva uppsättningen av objekt om de har gränssnitt som möjliggör fjärrstyrning av dem, fjärråtkomst till data eller deltagande i kontrollåtgärder inom cyberrymden.

de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna): fem separata fonder som syftar till att minska de regionala obalanserna i Europeiska unionen, med politiska ramar som fastställs för den fleråriga budgetramen på sju år; fonderna är Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

DIHELP: Digital Innovation Hub Enhanced-Learning Programme (DIHELP) var ett program för mentorskap och handledning som hjälpte 30 digitala innovationsknutpunkter att utveckla och/eller utöka sin verksamhet i nio månader.

Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi): en mekanism för investeringsstöd som införts av Europeiska investeringsbanken (EIB) och kommissionen, som en del av investeringsplanen för Europa, för att mobilisera privata investeringar i projekt av strategisk betydelse för EU.

högpresterande datorsystem: höghastighetsdatabehandling genom tillämpning av kluster av flera processorer som länkas samman via snabba kommunikationsledningar och klusterprogram; e-infrastrukturer av superdatorer gör det möjligt att hantera dataintensiva och komplexa utmaningar i modern vetenskap och industri med hjälp av nya databehandlings- och simuleringsmöjligheter.

I4MS: ICT Innovation for Manufacturing SMEs (I4MS) är ett program som Europeiska kommissionen använder för att öka den digitala innovationen hos små och medelstora tillverkningsföretag i Europa.

landsspecifika rekommendationer: dokument som Europeiska kommissionen utarbetar för varje land där den analyserar landets ekonomiska situation och lämnar rekommendationer om åtgärder som det bör vidta under en 12–18-månadersperiod.

molntjänster: när data och program lagras och används via internet i stället för på en enskild persons dator eller i ett företags nätverk, vilket innebär att användarna inte behöver investera i egna infrastrukturer; lagring och bearbetning sker i molnet snarare än i användarens lokaler eller på användarens enheter.

operativt program: anger en medlemsstats prioriteringar och särskilda mål och beskriver hur medel (samfinansiering från EU och nationella offentliga och privata källor) kommer att användas under en viss period (vanligen sju år) för att finansiera projekt; projekten inom ett program måste bidra till ett visst antal mål som fastställts på EU-nivå för programmets insatsområde; program kan finansieras via Eruf, Sammanhållningsfonden och/eller ESF; ett program utarbetas av medlemsstaten och måste godkännas av kommissionen innan några medel kan betalas ut från EU:s budget; program kan endast ändras under programperioden om båda parterna är överens.

robotteknik: utformning, konstruktion, drift och användning av robotar samt datorsystem för styrning av dem; robotteknik är en marknad som utvecklas snabbt och som allt oftare drivs av utvecklingen av nya och förbättrade produkter på så olika områden som tillverkning, sök- och räddningsinsatser, inspektion och övervakning, kirurgi samt hälso- och sjukvård, hem och bilar, transport och logistik, jordbruk och många fler.

SAE: målet med Smart Anything Everywhere (SAE) är att låta små och medelstora företag, uppstartsföretag och medelstora börsnoterade företag förbättra sina produkter och tjänster genom att inkludera innovativ digital teknik.

sakernas internet: ett distribuerat nätverk som ansluter fysiska objekt som kan känna av eller agera i enlighet med miljön och kommunicera med varandra, andra maskiner eller datorer.

Smart Factories: projektet ”Smart Factories in new EU Member States” förvaltas av kommissionens generaldirektorat för kommunikationsnät, innehåll och teknik för Europaparlamentet och inleddes i maj 2017; inom ramen för initiativet för digitalisering av den europeiska industrin syftar det till att bidra till insatserna för att bygga ett nätverk av digitala innovationsknutpunkter i Europa.

små och medelstora företag: en definition av storleken på företag och andra organisationer som bygger på antal anställda och vissa ekonomiska kriterier; små företag har färre än 50 anställda och en årsomsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro; medelstora företag har färre än 250 anställda, en årsomsättning på högst 50 miljoner euro eller en balansomslutning på högst 43 miljoner euro.

stordata och analys: stordata avser stora mängder data som framställs mycket snabbt av ett stort antal olika källor; dessa stordata kan överföras, samlas in, sammanställas och analyseras för att ge insikt i processer och mänskligt beteende; stordata och analys har potential att identifiera effektivitetsvinster som kan göras inom många olika sektorer och leda till innovativa nya produkter och tjänster, ökad konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt.

systemintegration: en process eller fas som handlar om att koppla samman olika delsystem eller komponenter till ett stort system.

utfall: förändringar som sker till följd av att en intervention genomförs och som vanligtvis hänför sig till målen för interventionen; utfall innefattar resultat och effekter; utfall kan vara förväntade eller oväntade, positiva eller negativa. (t.ex. en ny motorväg som lockar investerare till en region men orsakar oacceptabla föroreningsnivåer i de områden den går genom).

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman som är kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller prestation eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning II investeringar för sammanhållning, tillväxt och inkludering, där ledamoten Iliana Ivanova är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Iliana Ivanova, med stöd av Mihail Stefanov (kanslichef) och James Verity (attaché), Niels-Erik Brokopp (förstechef), Paolo Pesce (uppgiftsansvarig), Rafal Gorajski (biträdande uppgiftsansvarig) och Dieter Böckem, Mariya Byalkova, Francisco Carretero Llorente, Zuzana Gullova, Kristina Maksinen, Janka Nagy-Babos, Rene Reiterer och Nikolaos Zompolas (revisorer).

Med anledning av covid-19-pandemin och de strikta åtgärderna för att begränsa smittspridningen har vi inte kunnat fotografera granskningsteamet.

Slutnoter

¹ Mer information om de olika komponenterna i Industri 4.0 finns i ordlistan.

² Till exempel PwC: Opportunities and Challenges of the industrial internet (2015) och Boston Consulting Group: The future of productivity and growth in manufacturing industries (2015).

³ Europeiska investeringsbanken – Who is prepared for the new digital age? – Evidence from the EIB Investment Survey, februari 2020.

⁴ https://ec.europa.eu/growth/industry/policy/advanced-technologies_en

⁵ Europeiska kommissionen (2017), Roundtable on Digitising European Industry: Working Group 1 – Digital Innovation Hubs, s. 4.

⁶ https://ec.europa.eu/growth/smes_en

⁷ Europeiska investeringsbanken, Financing the digitalisation of small and medium-sized enterprises: The enabling role of digital innovation hubs, 14 november 2019.

⁸ EIB skiljer mellan två typer av IKT-utgifter: traditionella utgifter för utrustning och konnektivitet osv. samt utgifter för projekt för digital optimering och omvandling.

⁹ Rapport om marknadsperspektiv från IDC, COVID-19 Impact on European ICT Markets – Mid-March 2020 View

¹⁰ Europeiska kommissionen, KOM(2010) 245 slutlig/2, 26.8.2010, En digital agenda för Europa, Bryssel.

¹¹ Europeiska kommissionen, COM(2015) 192 final, 6.5.2015, En strategi för en inre digital marknad i Europa, Bryssel.

¹² Europeiska unionens råd (2015), 9340/15, Rådets slutsatser om den digitala omvandlingen av den europeiska industrin, 29.5.2015.

¹³ Europeiska kommissionen (2016), COM(2016) 180 final, 19.4.2016, Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter, Bryssel.

¹⁴ Artikel 6 i EUF-fördraget.

¹⁵ COM(2018) 434, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027.

¹⁶ https://www.consilium.europa.eu/media/43424/20200421-a-roadmap-for-recovery_sv.pdf

¹⁷ Närmare uppgifter om den metod som används för att skapa indexet finns på https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/desi.

¹⁸ Internationella indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle 2018, SMART 2017/0052 slutrapport. ISBN 978-92-79-85699-0.

¹⁹ https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/countries-performance-digitisation

²⁰ https://ec.europa.eu/futurium/en/implementing-digitising-european-industry-actions/national-initiatives-digitising-industry

²¹ https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/workshop-monitoring-progress-national-initiatives-digitising-industry

²² Vår undersökning av offentlig-privata partnerskap återfinns i vår särskilda rapport 09/2018 Offentlig-privata partnerskap i EU: omfattande brister och begränsade fördelar.

²³ Revisionsrättens särskilda rapport 05/2017 Ungdomsarbetslösheten – har EU:s politik gjort någon skillnad? Punkterna 78 och 159.

²⁴ Study on Monitoring Progress in National Initiatives on Digitising Industry.

²⁵ https://www.bundesregierung.de/breg-en/issues/umsetzungsstrategie-digital-1679944

²⁶ Ett liknande koncept infördes för landsbygdsutvecklingsprogram 2016: kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1997 av den 15 november 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 808/2014 vad gäller ändringar av landsbygdsprogram och övervakning av åtgärder för att stödja integration av tredjelandsmedborgare, och om rättelse av den förordningen. Systemet gjorde det möjligt för kommissionen att identifiera insatser med ett potentiellt bidrag till integrationen av tredjelandsmedborgare.

²⁷ COM(2018) 375 final. Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering.

²⁸ European Digital Innovation Hubs in Digital Europe Programme, utkast till arbetsdokument, 12.11.2019.

²⁹ Bulgarien, Tjeckien, Estland, Kroatien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien.

³⁰ https://www.mittelstand-digital.de/

³¹ https://www.de-hub.de/

³² https://www.gov.pl/web/rozwoj/przemysl-4-0

³³ http://www.adma.ec/

³⁴ Revisionsrättens särskilda rapport 12/2018, Bredband i EU:s medlemsstater: trots framsteg kommer inte alla Europa 2020-målen att uppnås

³⁵ Mer information om dessa åtgärder finns på kommissionens webbplats: https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/free-flow-non-personal-data.

³⁶ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen.

³⁷ Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

³⁸ Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för data. COM(2020) 66 final, 19.2.2020.

³⁹ Expertgrupp för ansvarsfrågor och ny teknik (juni 2018).

⁴⁰ Liability for Artificial Intelligence and other emerging digital technologies, ISBN 978-92-76-12959-2.

⁴¹ Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Konsekvenser för säkerhet och ansvar när det gäller artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik. COM(2020) 64 final, 19.2.2020.

⁴² https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/public-consultation-safety-apps-and-other-non-embedded-software

⁴³ Study on Safety of non-embedded software; Service, data access, and legal issues of advanced robots, autonomous, connected, and AI-based vehicles and systems. ISBN 978-92.79.99495-1 och ISBN 978-92.79.99496-8.

⁴⁴ Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En digital agenda för Europa, KOM(2010) 245 slutlig/2, 26.8.2010, bekräftat 2012 av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Den digitala agendan för Europa – Drivkraft för den europeiska digitala tillväxten, COM(2012) 784, 18.12.2012.

⁴⁵ Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle, COM(2016) 587 och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SWD(2016) 300.

⁴⁶ Punkt 85 och rekommendation 5 i revisionsrättens särskilda rapport 12/2018.

⁴⁷ Eurostat (isoc_ci_it_en2).

⁴⁸ Kompetenscentrum är samarbetsenheter med högkvalificerade forskare. De tillhandahåller fokuserad strategisk forskning till förmån för industrin.

⁴⁹ https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digital-skills-jobs-coalition.

⁵⁰ Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften. COM(2016) 381 final.

⁵¹ https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digital-opportunity-traineeships-boosting-digital-skills-job

⁵² Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om handlingsplanen för digital utbildning. COM(2018) 22 final.

⁵³ ECB:s referensväxelkurs för euro av den 8 november 2019.

⁵⁴ ECB:s referensväxelkurs för euro av den 27 juni 2019 (4,2515).

⁵⁵ ECB:s referensväxelkurs för euro av den 28 juni 2019 (4,2496).

⁵⁶ Årsrapport om europeiska små och medelstora företag 2018/2019. ISBN 978-92-9202-641-7.

⁵⁷ 500 miljoner euro för digitala innovationsknutpunkter samt en investering på ~5 miljarder euro för ledarskap inom digital teknik från Horisont 2020 genom partnerskap, plattformsbyggnad och fokusområden.

⁵⁸ Se COM(2018) 375 final, särskilt artiklarna 4 och 11 och COM(2018) 372 final, särskilt artikel 2

⁵⁹ Se t.ex. https://ec.europa.eu/regional_policy/en/policy/how/priorities/digital-age och https://s3platform.jrc.ec.europa.eu/-/mapping-eu-investments-in-ict-description-of-an-online-tool-and-initial-observations?inheritRedirect=true&redirect=%2Fdigital-agenda-and-ict

⁶⁰ Arbetsprogram för 2018–2020, https://ec.europa.eu/research/participants/data/ref/h2020/wp/2018-2020/main/h2020-wp1820-leit-ict_en.pdf, särskilt s. 10 ff.

⁶¹ Enligt den särskilda övervakningsstudie som ska offentliggöras 2020 är det preliminära totala beloppet för finansiering av initiativ för digitalisering av den europeiska industrin i medlemsstaterna cirka 3,26 miljarder euro 2019. Denna siffra innehåller inte uteslutande finansiella stödmekanismer såsom skatteincitament och amorteringssystem på grund av brist på jämförbarhet och öppenhet. Beloppet på 3,26 miljarder euro utesluter också de minsta initiativen och dem som även omfattar projekt inom annat än digitalisering, eftersom uppgifterna inte delades upp på ett sätt som skulle göra det möjligt för oss att skilja ut digitaliseringsbudgeten i dessa fall.

Tidslinje

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

COPYRIGHT

© Europeiska unionen 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar tillämpas genom Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.