Kampen mot barnfattigdom: kommissionens stöd måste riktas bättre

Sammanfattning

I

Kampen mot fattigdom och social utestängning utgör kärnan i Europa 2020-strategin. Nyckeln till framgång i detta sammanhang är att identifiera grupper som löper stor risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning och att fastställa anledningarna till denna utsatthet. Statistiska uppgifter från en tioårsperiod visar att barn löper större risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning än resten av befolkningen i EU.

II

Inriktningen på barn och på att bekämpa den befintliga höga andelen barn som lever i fattigdom är av största vikt för en hållbar, effektiv och konkurrenskraftig kunskapsekonomi och för ett samhälle med en rättvis fördelning mellan generationer. De ekonomiska fördelarna med att investera i barn är betydligt större än kostnaderna för att finansiera investeringen.

III

Det är främst medlemsstaterna och de nationella regeringarna som bär ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder för att minska barnfattigdomen. Kommissionen har dock också en roll att spela. Den bör stödja och komplettera de verksamheter som medlemsstaterna bedriver för att bekämpa social utestängning och motverka barnfattigdom. För detta ändamål har den både rättsliga och finansiella instrument till sitt förfogande.

IV

Barnfattigdom är ett område som inte har granskats tidigare av revisionsrätten. Denna rapport kan bidra till kommissionens framtida initiativ till stöd för medlemsstaternas insatser för att bekämpa barnfattigdom.

V

Syftet med denna effektivitetsrevision var att bedöma om kommissionen har bidragit på ett ändamålsenligt sätt till medlemsstaternas insatser för att minska barnfattigdomen. För att besvara denna övergripande revisionsfråga undersökte vi om kommissionens rättsliga instrument, det vill säga kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (nedan kallad rekommendationen), den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den europeiska planeringsterminen, bidrog till att motverka barnfattigdom. Vi undersökte även på vilket sätt medlemsstaternas användning av EU-medel bidrog till detta mål.

VI

Rekommendationen är inget rättsligt bindande instrument, men det var ett positivt initiativ till att motverka barnfattigdom på ett integrerat sätt. Trots detta är det svårt att bedöma framstegen med genomförandet av rekommendationen och dess inverkan på den nationella politiken, eftersom det inte har fastställts några mätbara mål eller delmål.

VII

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter har ökat medvetenheten om socialpolitiken i EU, däribland barnfattigdom, och har potential att leda till att åtgärder och finansiering inriktas på att ta itu med barnfattigdom under programperioden 2021–2027. Det saknas dock en färdig handlingsplan för att fullständigt genomföra pelarens olika principer. Det är av största vikt att upprätta en handlingsplan, för att ge en översikt över framstegen.

VIII

I den europeiska planeringsterminen ingår utfärdandet av landsspecifika rekommendationer till medlemsstaterna inom olika politikområden. Vi konstaterade att medlemsstaterna har fått landsspecifika rekommendationer inom områden som rör familje- och barnpolitik, vilket kan bidra till att minska barnfattigdomen. Dock behandlas sällan barnfattigdom uttryckligen och den specifika metoden för att fastställa när barnfattigdom ska prioriteras för utfärdandet av en eventuell landsspecifik rekommendation är inte tydligt utformad.

IX

I EU:s lagstiftning riktas inte finansiering direkt mot att bekämpa barnfattigdom. Varken kommissionen eller de besökta medlemsstaterna kunde ange hur mycket medel som tilldelats projekt som direkt bekämpar barnfattigdom, och därför kunde de inte heller bedöma hur ändamålsenliga de var.

X

I vår övergripande slutsats konstaterar vi att barnfattigdom fortfarande är ett allvarligt problem i EU, där nästan ett av fyra barn riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Kommissionens roll är begränsad, men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma om dess initiativ för att minska barnfattigdomen, med hjälp av rättsliga instrument och EU-medel, har varit tillräckligt ändamålsenliga.

XI

Vi rekommenderar att kommissionen

• inbegriper åtgärder och mål för att bekämpa barnfattigdom i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter,
• antar tydliga interna riktlinjer för att identifiera situationer som skulle kunna leda till en eventuell landsspecifik rekommendation direkt riktad mot barnfattigdom som en del av dess analys inom den europeiska planeringsterminen,
• riktar och övervakar investeringar för att bekämpa barnfattigdom under programperioden 2021–2027,
• säkerställer att alla nödvändiga åtgärder vidtagits och tillräcklig information inhämtats för utarbetandet av det kommande politiska initiativet för en europeisk barngaranti.

Inledning

01

Kampen mot fattigdom och social utestängning utgör kärnan i Europa 2020-strategin. Nyckeln till framgång i denna kamp är att identifiera grupper som löper stor risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning och att fastställa anledningarna till denna utsatthet. En person anses löpa risk för fattigdom eller social utestängning om han eller hon befinner sig i åtminstone en av följande situationer: i riskzonen för fattigdom, i allvarlig materiell fattigdom eller låg arbetsintensitet (punkt 77).

02

Jämförelser mellan åldersgrupper under en tioårsperiod visar att barn (0–18 år) löper större risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning än resten av befolkningen i EU (se figur 1).

03

År 2018 riskerade 23 miljoner barn i EU att drabbas av fattigdom eller social utestängning, det vill säga ett av fyra barn¹. Barnfattigdomen varierar dock kraftigt mellan medlemsstaterna. I fyra medlemsstater (Rumänien, Bulgarien, Grekland och Italien) var den registrerade andelen barn som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning över 30 %, vilket innebar att ett av tre barn riskerade fattigdom eller social utestängning. I de medlemsstater (Danmark, Nederländerna, Tjeckien och Slovenien) som rapporterade lägst andelar riskerade ett av sex barn att drabbas av fattigdom eller social utestängning (se figur 2).

04

Enligt kommissionens ekonomiska prognos för 2021 har covid-19-pandemin lett till betydande störningar och ändrat framtidsutsikterna för de europeiska arbetsmarknaderna. Arbetslösheten i euroområdet förväntas öka från 7,5 % år 2019 till omkring 9,5 % år 2020 och 8,6 % år 2021. Till följd av detta riskerar sårbara samhällsgrupper att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Det är av största vikt att medlemsstaterna samordnar insatserna i sina länder och i hela EU för att skydda de mest utsatta.

05

Inriktningen på barn och kampen mot den höga nivån av barnfattigdom är av största vikt för en hållbar, effektiv och konkurrenskraftig kunskapsekonomi och för ett samhälle med en rättvis fördelning mellan generationer². Olika studier har återkommande visat att relativt små ekonomiska investeringar under barndomen kan leda till livslånga vinster, både för enskilda personer och för samhällen och ekonomier³. De ekonomiska fördelarna med att investera i barn är betydligt större än kostnaderna för att finansiera investeringen⁴.

06

Kampen mot barnfattigdom bedrivs främst på medlemsstatsnivå. Det finns ett antal initiativ med fokus på socialpolitik och välfärd som regeringar och andra aktörer i medlemsstaterna kan utnyttja för att stödja missgynnade barn och familjer, exempelvis program för rutinmässiga sociala transfereringar, direkt tillhandahållande av tjänster och resurser samt riktade insatsprogram.

07

EU, och i synnerhet kommissionen, har dock också en roll att spela. Den ska stödja och komplettera de verksamheter som medlemsstaterna bedriver för att bekämpa social utestängning. Kommissionen ska också underlätta för medlemsstaterna att samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av avdelning X – Socialpolitik i EUF-fördraget. För detta ändamål har den både rättsliga och finansiella instrument till sitt förfogande.

Revisionens inriktning och omfattning samt revisionsmetod

08

Vi beslutade att genomföra denna revision på grund av att barn löper större risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning än resten av befolkningen. Barnfattigdom är en utmaning i många medlemsstater och kan ha stor inverkan på möjligheter senare i livet (t.ex. leda till arbetslöshet i vuxen ålder). Frågan står för närvarande högt på den politiska dagordningen med anledning av Europaparlamentets förslag om en barngaranti för perioden 2021–2027 (punkterna 85–90).

09

Syftet med denna effektivitetsrevision var att bedöma om kommissionen har bidragit på ett ändamålsenligt sätt till medlemsstaternas insatser för att minska barnfattigdomen. För att besvara denna övergripande revisionsfråga undersökte vi om kommissionens rättsliga instrument och medlemsstaternas användning av EU-medel bidrog på ett ändamålsenligt sätt till insatserna för att bekämpa barnfattigdom.

10

I samband med revisionen granskade vi användning och genomförande av

• kommissionens rekommendation 2013/112/EU av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (rekommendationen), som främjar en integrerad strategi med ett brett spektrum av åtgärder som ska bidra till att minska barnfattigdomen,
• den europeiska pelaren för sociala rättigheter från 2017 som omfattar 20 principer, varav vissa direkt eller indirekt syftar till att bekämpa barnfattigdom,
• den europeiska planeringsterminen, inom vilken kommissionen analyserar medlemsstaternas socialpolitik och kan utfärda landsspecifika rekommendationer som behandlar barnfattigdom där så krävs,
• EU:s ekonomiska bidrag från Europeiska socialfonden (ESF) under programperioden 2014–2020 för att motverka barnfattigdom,
• indikatorer för barnfattigdom i hela EU.

11

Europeiska kommissionen var det främsta revisionsobjektet. Dessutom besökte vi relevanta nationella myndigheter i Tyskland, Italien, Polen och Rumänien liksom internationella och icke-statliga organisationer som är verksamma på området för att bekämpa barnfattigdom i syfte att samla in mer information och inhämta deras synpunkter i frågan. Kriterierna som användes för att välja ut medlemsstater inbegrep bland annat andelen barn som lever i fattigdom och medlemsstaternas potentiella ESF-anslag för att bekämpa barnfattigdom. De länder som besöktes representerade ett balanserat urval, i syfte att inbegripa länder med både höga och låga barnfattigdomsnivåer och ESF-anslag.

12

Revisionsarbetet omfattade skrivbordsgranskningar av förordningar, strategier, policydokument, riktlinjer, utvärderingar, övervakningsrapporter och interna handlingar samt dokument som offentliggjorts av nationella myndigheter, forskningsorgan, akademiker och icke-statliga organisationer.

13

Arbetet innefattar även framtidsinriktade inslag som syftar till att bidra till den pågående diskussionen om en barngaranti. Vi vill även påpeka att revisionsarbetet slutfördes före covid-19-utbrottet, och denna rapport tar därför inte hänsyn till någon politisk utveckling eller andra förändringar som skett till följd av den pågående pandemin.

Iakttagelser

Rekommendationen var ett positivt initiativ men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma dess effekter

Rekommendationen var ett positivt försök att ta itu med barnfattigdom på ett övergripande sätt

14

Kommissionen antog rekommendationen 2013 efter ett initiativ från Europeiska rådet och samråd med medlemsstaternas myndigheter och expertorganisationer. Dokumentet antogs som en del av paketet om sociala investeringar⁵, det vill säga kommissionens insats för att hjälpa medlemsstaterna att ta itu med den ökande risken för fattigdom eller social utestängning efter krisen 2008. Syftet med rekommendationen är att främja en integrerad strategi bestående av tre pelare som rör tillgång till tillräckliga resurser, tillgång till bra tjänster till överkomlig kostnad och barns rätt till delaktighet, med fokus på barn och deras familjer (se figur 3).

15

Rekommendationen är inte rättsligt bindande men den var ett positivt initiativ till att motverka barnfattigdom på ett integrerat sätt. Den syftar till att uppmuntra medlemsstaterna att organisera och genomföra politiska åtgärder för att motverka barnfattigdom och social utestängning genom flerdimensionella strategier och genom att följa en förteckning över övergripande principer. I rekommendationen uppmanas även medlemsstaterna att utveckla metoderna för styrning, genomförande och övervakning för att säkerställa att åtgärderna ändamålsenligt motverkar barnfattigdom och social utestängning samt att utnyttja relevanta EU-instrument, däribland EU-finansiering, fullt ut.

16

Faktumet att rekommendationen inte är bindande innebär att kommissionen inte kan tvinga medlemsstaterna att genomföra den, men den kan se till att rekommendationen är relevant och främja framsteg genom att

• hjälpa medlemsstaterna att genomföra rekommendationen genom att ta fram en handlingsplan och utbyta god praxis för att bekämpa barnfattigdom,
• övervaka och rapportera om de framsteg som görs i de olika medlemsstaterna, vilket skulle främja transparensen och möjliggöra jämförelser.

Kommissionen tog inte fram någon färdplan

17

Rekommendationens principer och de olika åtgärder som planeras inom ramen för de tre pelarna är av allmän karaktär, och ytterligare vägledning krävs för att den ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. I detta avseende rekommenderade Europaparlamentet att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna skulle ta fram en färdplan för genomförandet av rekommendationens trepelarstrategi.

18

Berörda parter, däribland sociala icke-statliga organisationer, offentliga myndigheter och rättighetsorganisationer, som deltog i den tillfälliga arbetsgruppen om barnfattigdom och välbefinnande, uttryckte samma behov till kommissionen. De rekommenderade att det skulle införas en EU-färdplan med en tydlig, kommunikativ plan och specifika mål, nyckeldelmål med tidslinjer och konkreta resursanslag, och lyfte fram olika aktörers och förvaltningsnivåers roller⁶.

19

Kommissionen tog dock inte fram någon sådan färdplan eller motsvarande handling, och gick således miste om en möjlighet att tillhandahålla specifikt stöd till medlemsstaterna när det gällde hur och när de skulle genomföra rekommendationen.

Onlineplattformen för att utbyta god praxis är ett bra initiativ, men fler insatser krävs för att fastställa bästa praxis

20

Medlemsstaternas insatser för att bekämpa barnfattigdom skulle gynnas av att de utbyter god praxis som andra medlemsstater använder och har identifierat. Kommissionen inrättade den europeiska plattformen för investeringar i barns framtid, som skulle kunna användas i detta syfte.

21

Kommissionen tog fram onlineplattformen i syfte att dela den bästa barn- och familjepolitiken och främja samarbete och ömsesidigt lärande på området. Plattformen har funnits sedan rekommendationen antogs. Den europeiska plattformen för investeringar i barns framtid samlar och sprider innovativ och evidensbaserad praxis som kan ha positiv inverkan på barn och familjer i medlemsstaterna. De olika exemplen på praxis fördelas till någon av de tre pelarna i rekommendationen och klassificeras som ”ny praxis”, ”lovande praxis” eller ”bästa praxis”.

22

I början av mars 2020 fanns totalt 130 exempel på evidensbaserad praxis tillgängliga på plattformen. Enbart tre av dem klassificerades dock som ”bästa praxis”, och de tillhörde alla den andra pelaren i rekommendationen (tillgång till bra tjänster till rimlig kostnad). Dessa exempel på ”bästa praxis” beskrivs i ruta 1. Inga exempel på bästa praxis hade laddats upp i eller identifierats för den första eller tredje pelaren i rekommendationen som gällde tillgång till adekvata resurser och barns rätt till delaktighet.

23

Det faktum att det finns så få exempel på ”bästa praxis”, varav det senaste inleddes 2001, och att det inte finns några exempel på bästa praxis inom den första och tredje pelaren, gör att plattformens ändamålsenlighet är begränsad när det gäller att bidra till genomförandet av rekommendationen. Vidare har kommissionen begränsad information om medlemsstaternas antagande och genomförande av evidensbaserad praxis från den europeiska plattformen för investeringar i barns framtid.

24

Vissa av de besökta medlemsstaterna informerade oss om att deras ändamålsenliga nationella initiativ består av program för sociala transfereringar, genom vilka familjer får direkta ekonomiska bidrag. På längre sikt kan sådana initiativ bli en ansenlig börda för statsbudgeten. Vi har beskrivit ett exempel i ruta 2.

Övervakning och rapportering påverkas av begränsad information

25

Ändamålsenlig övervakning av genomförandet av rekommendationen är ett annat verktyg som kommissionen kan använda för att göra den mer relevant för medlemsstaterna. Regelbunden rapportering om de framsteg som görs i olika medlemsstater säkerställer transparens och ger en grund för jämförelser och uppmuntran. Detta kräver dock mätbara indikatorer och realistiska mål samt en lämplig rapporteringsmekanism.

26

I rekommendationen uppmanades medlemsstaterna i detta avseende att stärka användningen av evidensbaserade metoder genom att se till att aktuella statistiska och administrativa uppgifter och den föreslagna övervakningsramen, som består av 32 indikatorer, används fullt ut⁸.

27

Vi konstaterade dock att de föreslagna indikatorerna inte omfattar alla de åtgärder som föreslås i rekommendationen. Inga indikatorer har fastställts för någon av de åtgärder som ingår i den tredje pelaren.

28

Det är svårt att bedöma framstegen med genomförandet av rekommendationen eftersom det inte har fastställts några mätbara mål eller delmål i detta sammanhang. Kommissionen och medlemsstaterna har undersökt möjligheten att fastställa sådana mål, men i slutändan gav medlemsstaterna inte sitt stöd till detta.

29

Trots dessa begränsningar finns åtminstone viss information tillgänglig via kommittén för socialt skydd, i vilken kommissionen är medlem. Kommittén för socialt skydd är en rådgivande politisk kommitté för ministrarna i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor). Kommittén får stöd från kommissionen i form av politisk sakkunskap, analytiskt stöd och sekretariatsstöd och har bland annat i uppgift att övervaka den sociala situationen och utvecklingen av politiken för socialt skydd i medlemsstaterna och EU. Kommittén tillhandahåller en årlig uppdatering via den ”tematiska portföljen om investeringar i barnens framtid” för de flesta av de indikatorer som anges i rekommendationens övervakningsram.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att mäta rekommendationens direkta, kvantitativa effekter

30

För att genomförandet av rekommendationen ska vara ändamålsenligt bör det följa en nationell strategi eller politik mot barnfattigdom där det fastställs inom vilka områden som medlemsstaten anser att den främst måste vidta åtgärder för att bekämpa barnfattigdom samt på vilket sätt det ska ske. En sådan strategi och innehållet i den skulle även vara en indikation på att rekommendation har haft effekt.

31

På kommissionens begäran utarbetade European Social Policy Network (ESPN) en studie av nationell politik i syfte att mäta medlemsstaternas framsteg i arbetet med att genomföra rekommendationen⁹. Studien innehöll konkret och jämförbar information om varje medlemsstat liksom sju andra länder.

32

Den övergripande slutsatsen i ESPN:s analys bestod i att de blygsamma framstegen i den riktning som beskrivs i rekommendationen är otillräckliga i förhållande till hur omfattande problemet är i många länder. Experterna framhöll att många länder med höga eller mycket höga nivåer av barnfattigdom eller social utestängning bland barn hade gjort begränsade framsteg inom de flesta områdena, och att vissa av dem i själva verket hade mattat av arbetet inom flera områden. De länder som redan hade kraftfulla strategier och program och låga nivåer av barnfattigdom eller social utestängning bland barn har i hög grad upprätthållit dessa.

33

I studien noteras vidare att det är svårt, om inte omöjligt, att bedöma i vilken utsträckning enskilda förbättringar kan hänföras till själva rekommendationen, samtidigt som förändringarna inom den nationella politiken är små i många länder. Detta är inte överraskande när det gäller medlemsstater där andelen fattiga barn är liten eller medelstor, men experterna uttryckte särskild oro över att många medlemsstater med höga och mycket höga nivåer inte rörde sig mot en mer integrerad och flerdimensionell strategi. Denna slutsats bekräftar det som vi konstaterade i de fyra medlemsstater som vi besökte (Tyskland, Italien, Polen och Rumänien).

34

I studien lades icke-bindande rekommendationer¹⁰ fram som syftade till att göra det mer angeläget att genomföra rekommendationen och att se till att genomförandet blev mer ändamålsenligt. Kommissionen följde dock inte upp rekommendationerna.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter: ett progressivt och övergripande socialt initiativ med allmänna principer när det gäller barn

35

Den 17 november 2017 proklamerade Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans den europeiska pelaren för sociala rättigheter¹¹ vid toppmötet om rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg. Kommissionen och medlemsstaterna ansvarar tillsammans för genomförandet. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter utgör ytterligare ett icke rättsligt bindande instrument för att bekämpa barnfattigdom som kommissionen inte kan tvinga medlemsstaterna att genomföra.

36

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är utformad som en ram för att skapa ett mer rättvist Europa för invånarna, med en stark social dimension. Pelaren omfattar 20 principer som till största delen är utformade som rättigheter. Syftet är att de ska leda till lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder på medlemsstatsnivå.

37

De 20 principerna är uppdelade inom följande tre kategorier för att stödja inkluderande och välfungerande arbetsmarknader och välfärdssystem: i) lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, ii) rättvisa arbetsvillkor och iii) socialt skydd och social delaktighet.

38

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter åtföljs av en ”social resultattavla”. Den används för att övervaka genomförandet genom att följa trender och prestationer i medlemsstaterna inom tolv områden och fungerar som underlag för den europeiska planeringsterminen.

Barns rättigheter omfattas av en specifik princip i den europeiska pelaren för sociala rättigheter

39

Bland de 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter finns det en, närmare bestämt princip 11 (Barnomsorg och stöd för barn) i kategorin social trygghet och social integration, som uttryckligen nämner behovet av att investera i barn genom att följande framhålls:

• Barn har rätt till förskola och barnomsorg till överkomligt pris och av god kvalitet.
• Barn har rätt att bli skyddade mot fattigdom. Barn från mindre gynnade förhållanden har rätt till särskilda åtgärder som ger dem lika möjligheter.

40

Ett antal andra principer är relevanta för barn och skulle både direkt och indirekt kunna påverka barnfattigdomen (t.ex. principer som rör utbildning, balans mellan arbete och privatliv, socialt skydd och hälsa), men de avser inte specifikt barn.

41

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter ökade medvetenheten om socialpolitik i EU, däribland barnfattigdom. Det skedde i synnerhet i samband med uppdateringen av riktlinjerna för sysselsättningen. Riktlinjerna för sysselsättningen är gemensamma prioriteringar och mål för sysselsättningspolitiken som föreslagits av kommissionen, godkänts av de nationella regeringarna och antagits av rådet. År 2018 uppdaterades riktlinjerna för sysselsättningen för att ta hänsyn till pelarens principer. Riktlinjerna fastställer omfattningen och riktningen för medlemsstaternas politiska samordning och bidrar till den europeiska planeringsterminen.

42

Vi noterar dock att den europeiska pelaren för sociala rättigheter enbart innehöll allmänna principer som redan hade angetts i närmare detalj i rekommendationen i form av specifika åtgärder.

• När det gäller den första delen av princip 11 om överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg hade åtgärder redan vidtagits innan den europeiska pelaren för sociala rättigheter antogs. I rekommendationen efterlyses integrerade strategier för att motverka barnfattigdom, vilket omfattar förskoleverksamhet och barnomsorg.
• Den andra delen av princip 11 rör barns rätt till skydd mot fattigdom. I rekommendationen fastställs att barn ska ha tillgång till heltäckande och integrerade resurser och tjänster, vilket skulle vara rätt sätt att ta itu med detta.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter skulle gynnas av en handlingsplan

43

När Europeiska rådet ställde sig bakom den europeiska pelaren för sociala rättigheter¹² klargjorde det att den ska genomföras på både unions- och medlemsstatsnivå, och att kommissionen och medlemsstaterna delar ansvaret för detta. Många av de verktyg som behövs för att pelaren ska kunna förverkligas ligger i händerna på medlemsstaterna, liksom på arbetsmarknadens parter och civilsamhället, men EU:s institutioner, och i synnerhet kommissionen, kan hjälpa till genom att fastställa den strategiska ramen och ge vägledning.

44

I de politiska riktlinjerna för kommissionen 2019–2024 framhölls avsikten att lägga fram en handlingsplan för att fullständigt genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter¹³. I januari 2020 offentliggjorde kommissionen ett meddelande¹⁴ som beskrev vägen mot en sådan handlingsplan och utgjorde starten på en bred diskussion med alla EU-länder och regioner samt alla berörda partner. Handlingsplanen är tänkt att presenteras i början av 2021, nästan fyra år efter att pelaren antogs, och den kommer att kräva åtgärder från aktörer på alla nivåer, det vill säga på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Den planerade handlingsplanen är ett välkommet steg i utvecklingen, och det är viktigt att den förverkligas för att få en översikt över vilka framsteg som gjorts i genomförandet av de olika principerna, däribland princip 11 om barns rättigheter.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer sannolikt att ha en framträdande roll under programperioden 2021–2027

45

Förslaget till förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+) för perioden 2021–2027 fokuserar på investeringar i människor och stöder förverkligandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Ett mer socialt Europa genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter är dessutom ett av fem politiska mål som fastställs i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för perioden 2021–2027¹⁵.

46

Enligt förslaget bör medlemsstaterna avsätta minst 25 % av sina nationella ESF+-resurser inom ramen för delad förvaltning till att främja social inkludering, för att se till att Europas sociala dimension såsom anges i den europeiska pelaren för sociala rättigheter vederbörligen framförs¹⁶. Politikområdet för social inkludering inbegriper en hänvisning till barn, men inga specifika mål eller stödnivåer har hittills föreslagits för detta ändamål.

47

I förslaget till förordning om ESF+ fastställs det att medlemsstaterna ska ta hänsyn till de principer och rättigheter som anges i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Detta nya föreslagna fokus på den europeiska pelaren för sociala rättigheter under programperioden 2021–2027 gör det möjligt att inrikta åtgärder och finansiering mot att bekämpa barnfattigdom.

Barnfattigdom behandlas sällan uttryckligen i de landsspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen

Begränsade framsteg mot Europa 2020-målen för minskad fattigdom

48

Den europeiska planeringsterminen infördes 2010 och är en årlig cykel för samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken. Den har utformats specifikt för att samordna de nationella insatserna för att nå målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. Den ska således bidra till att nå det överordnade målet rörande fattigdom och social utestängning, det vill säga att lyfta minst 20 miljoner människor ur riskzonen för fattigdom och social utestängning till 2020 jämfört med 2008.

49

I vilken utsträckning detta mål uppnås beror i hög grad på medlemsstaterna. De har fastställt egna nationella fattigdomsmål i de nationella reformprogrammen. Vi konstaterar att det totala antalet människor som lyfts ur fattigdom inte kommer att nå målet om 20 miljoner som anges i Europa 2020-strategin, även om alla nationella mål uppnås till 2020 (se bilaga I för närmare uppgifter per medlemsstat).

50

Uppgifter från Eurostat¹⁷ visar att 109,2 miljoner människor fortfarande löpte risk för fattigdom eller social utestängning 2018. Den totala minskningen i EU‑28 uppgår till 7,15 miljoner människor som lyfts ur fattigdom jämfört med 2008, vilket innebär att framstegen hittills har varit begränsade och att det är osannolikt att målen för 2020 uppnås.

De landsspecifika rekommendationerna innehåller frågor kopplade till barnfattigdom, men den underliggande processen måste bli tydligare

51

Barnfattigdom omfattas av avsnittet om fattigdom och social utestängning i Europa 2020-strategin och är därför en del av kommissionens årliga europeiska planeringstermin, vilken omfattar följande fem huvudsakliga etapper:

1. Kommissionen utarbetar landsrapporter för varje medlemsstat.
2. Medlemsstaterna presenterar sina nationella reformprogram (ekonomisk politik) och stabilitets- och konvergensprogram (budgetpolitik).
3. Kommissionen föreslår landsspecifika rekommendationer.
4. Rådet antar de landsspecifika rekommendationerna, vilka riktas till medlemsstaterna och förväntas genomföras genom nationellt beslutsfattande.
5. Kommissionen övervakar genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna.

52

Landsrapporterna är utgångspunkten i den europeiska planeringsterminen. De innehåller en bedömning av varje medlemsstats ekonomiska förhållanden och framsteg mot Europa 2020-målen. De landsspecifika rekommendationerna behandlar generellt sett problem som har identifierats i landsrapporterna.

53

Vi har granskat 2019 års landsrapporter om sex medlemsstater, varav tre hade den största andelen barn som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning 2018¹⁸. Vi konstaterade att kommissionen bedömde barnfattigdom på ett konsekvent sätt i rapporterna och identifierade det som en problematisk fråga när så var lämpligt.

54

Ett viktigt kriterium när kommissionen i nästa steg föreslår ett utkast till landsspecifika rekommendationer om barnfattigdom är att bedöma om risken för fattigdom eller social utestängning bland barn i EU är ”stor” eller ”mycket stor”. Vi konstaterar att de interna tröskelnivåer som användes för att klassificera andelen fattiga barn som ”stor” varierade från 28 % till 31 % under den undersökta perioden (2015–2017). Dessa nivåer har satts högre än de genomsnittliga nivåerna i EU på mellan 24,3 % och 27,1 % under samma period, vilket påverkar vilka medlemsstater som övervägs för en möjlig landsspecifik rekommendation om barnfattigdom.

55

Från 2015 till 2017 fann vi 28 fall där medlemsstater hade en andel barn som riskerade fattigdom eller social utestängning som skulle placera dem i kategorin ”stor” eller ”mycket stor” under den berörda perioden (se figur 4). I två av de 14 medlemsstater där detta konstaterades 2015 hade andelen dessutom ökat 2016 (Bulgarien och Rumänien).

56

Vi konstaterade att alla medlemsstater där kommissionen bedömde att risken för fattigdom eller social utestängning var ”stor” eller mycket ”stor”¹⁹ hade fått landsspecifika rekommendationer inom andra områden som rör familje- och barnpolitik, exempelvis på området inkomststöd och det sociala skyddets tillräcklighet. Dessa landsspecifika rekommendationer kan bidra till att minska barnfattigdomen. Vi konstaterar att en medlemsstat, Irland, fick en landsspecifik rekommendation som uttryckligen gällde barnfattigdom under perioden 2016–2019 (se ruta 3).

57

Kommissionens avdelningar förklarade i detta sammanhang att deras arbete med att fastställa och föreslå landsspecifika rekommendationer inte enbart beror på andelen barn som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning, utan även på

1. om utmaningen (problemet) tidigare har behandlats inom ramen för den europeiska planeringsterminen,
2. om de redan antagna rekommendationerna har börjat genomföras,
3. om omständigheterna i medlemsstaten har förändrats, även i förhållande till indikatorerna som indirekt är kopplade till barnfattigdom,
4. andra akuta utmaningar som medlemsstaten kan stå inför, med tanke på att antalet landsspecifika rekommendationer som kan föreslås för en medlemsstat under ett år är begränsat.

58

Kommissionen analyserar visserligen barnfattigdomen när den utarbetar landsrapporter inom ramen för den europeiska planeringsterminen, men den specifika metoden för att fastställa när barnfattigdom ska prioriteras för utfärdandet av en eventuell landsspecifik rekommendation är inte tydligt utformad.

Ändamålsenligheten i EU:s finansiering 2014–2020 för att bekämpa barnfattigdom kan inte bedömas

59

Processen för att beskriva hur medlemsstaterna använder och fördelar EU-medel är ett annat sätt för kommissionen att bidra till att bekämpa barnfattigdom. Kommissionen kan påverka i tre steg inom denna process. Det första steget är genom utformningen av förordningen om gemensamma bestämmelser, det andra genom partnerskapsöverenskommelser och det tredje genom operativa program. De två senare sker på medlemsstatsnivå. Vi beskriver denna process under den nuvarande programperioden i figur 5.

Förordningen om gemensamma bestämmelser för de europeiska struktur- och investeringsfonderna är inte direkt inriktad på barnfattigdom

60

Förordningen om gemensamma bestämmelser²¹ fastställer gemensamma bestämmelser för sju fonder med delad förvaltning. Den fastställer de huvudsakliga bestämmelserna som reglerar fonderna för perioden 2014–2020. Förordningen innehåller de centrala bestämmelserna för programplaneringen av sammanhållningspolitikens mål och tillhörande utgifter för perioden 2014–2020.

61

Genom sin roll i utformningen av förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser kan kommissionen påverka fördelningen och användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonder) för att bidra till att bekämpa barnfattigdom. Ett av de främsta instrumenten för detta ändamål i förordningen om gemensamma bestämmelser är fastställandet av relevanta tematiska mål och investeringsprioriteringar.

62

De tematiska målen fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser och utgör mål som ska stödjas genom ESI-fonderna. I förordningen om gemensamma bestämmelser fastställs elva tematiska mål, vilka omfattar sektorer och insatsområden där EU-stöd genom ESI-fonderna kan tillföra störst mervärde. Tematiska mål²² delas upp i investeringsprioriteringar²³.

63

Förordningen om gemensamma bestämmelser kompletteras av de fondspecifika förordningarna om Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Inom ramen för de specifika förordningarna om ESF och Eruf finns det sammanlagt 57 investeringsprioriteringar. Inga av investeringsprioriteringarna är specifikt inriktade på att bekämpa barnfattigdom.

64

I förordningen om gemensamma bestämmelser 2014–2020 infördes även ett nytt instrument: ”förhandsvillkor”. De syftade till att göra insatserna via ESI-fonderna mer ändamålsenliga. Genom förhandsvillkoren fastställs minimikrav i början av programmens genomförande. De omfattar strategiska och rättsliga krav som medlemsstaterna måste uppfylla innan de kan motta EU-medel. Se ruta 4 för närmare information om förhandsvillkoret om fattigdom.

65

Förhandsvillkoret med anknytning till det tematiska målet om fattigdom – 9. Att främja social delaktighet och bekämpa fattigdom och all diskriminering – anses vara uppfyllt om en medlemsstat har inrättat ”en nationell strategisk ram för att minska fattigdomen som syftar till aktiv inkludering”. Alla de medlemsstater som vi besökte antog strategier mot fattigdom för att uppfylla förhandsvillkor 9.1, och kommissionen konstaterade att alla fyra av de besökta medlemsstaterna hade uppfyllt förhandsvillkor 9.1.

66

Men i kriterierna för att uppfylla förhandsvillkoret om social delaktighet finns inget krav på att medlemsstaterna ska fastställa mål för fattigdomsminskning eller uppgifter om vilka sårbara grupper, däribland barn, man ska inrikta sig på. I EU:s lagstiftning riktas inte finansiering direkt mot barnfattigdom.

Det är okänt hur stort belopp från ESI-fonderna som går direkt till att bekämpa barnfattigdom

67

Partnerskapsöverenskommelser är strategiska investeringsplaner för EU:s medlemsstater, där deras nationella utgiftsprioriteringar för ESI-fonderna under en sjuårsperiod anges. Partnerskapsöverenskommelser omfattar de mål och tematiska mål som medlemsstaten ska eftersträva och som rör deras specifika investerings- och utvecklingsbehov. Dessa mål klargörs ytterligare i tillhörande enskilda operativa program. De villkor som genomförandet av dessa program kan mätas mot bör vara lämpliga och omfatta relevanta indikatorer som gör det möjligt att bedöma hur ändamålsenliga de är.

68

Partnerskapsöverenskommelser gäller för hela programperioden och omfattar alla fem ESI-fonder. Det finns en partnerskapsöverenskommelse för varje medlemsstat som utarbetas på grundval av de nationella reformprogram som innehåller landets politik och åtgärder för att bevara tillväxt och sysselsättning och uppnå Europa 2020-målen, de senaste relevanta landsspecifika rekommendationerna och rådets senaste relevanta rekommendationer.

69

Partnerskapsöverenskommelsen måste godkännas av kommissionen och innehåller bland annat information om medlemsstatens utvecklingsbehov, utvalda tematiska mål, en förteckning över operativa program för medlemsstaten, en sammanfattning av förhandsutvärderingar och en sammanfattning av bedömningen av förhandsvillkoren.

70

I partnerskapsöverenskommelserna för de fyra medlemsstater som besöktes fastställdes mål för fattigdomsminskning i allmänhet men inte specifikt för minskning av barnfattigdom.

71

Vi granskade fem operativa program och försökte identifiera de medel som avsatts till att bekämpa barnfattigdom. Barn som lever i fattigdom är dock inte en tydlig målgrupp för insatserna via ESI-fonderna, och det finns inga övergripande urvalskriterier eller villkor för stödberättigande som är inriktade på ekonomiskt stöd till barn som löper risk för fattigdom eller social utestängning. Det är således inte möjligt att bedöma om dessa insatser direkt gynnade barn som löpte risk för fattigdom eller social utestängning²⁴. I figur 6 visas den maximala EU-finansiering som enligt nationella myndigheter skulle kunna användas för att bekämpa bland annat barnfattigdom inom de fem operativa programmen i urvalet.

72

Det fanns dock ingen tillgänglig information om hur mycket av dessa ESI-medel som användes för att direkt ta itu med barnfattigdom. Samtliga granskade operativa program innehåller åtgärder som indirekt bör bidra positivt till att bekämpa barnfattigdom. Sådana åtgärder inbegriper medel som syftar till att inkludera personer som riskerar att drabbas av fattigdom i syfte att göra dem mer delaktiga på arbetsmarknaden eller främja sysselsättning.

73

Dessutom skulle åtgärder som rör hälso- och sjukvård och utbildning, men som inte är direkt riktade till barn som löper risk för fattigdom eller social utestängning, kunna gynna dem indirekt. En sådan blandning av indirekta åtgärder beskrivs i ruta 5.

74

På grund av ovannämnda begränsningar kan kommissionen inte ange hur mycket medel som tilldelats projekt som direkt bekämpar barnfattigdom och därmed inte heller bedöma ändamålsenligheten. Detta kompliceras ytterligare av att det saknas syften och mål i de utvalda partnerskapsöverenskommelserna och operativa programmen som visar vad som förväntas uppnås inom området. När resultatindikatorer antas är de dessutom programspecifika och visar inte tydligt hur de finansierade investeringarna gynnar barn som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning.

Indikatorerna ger olika bilder av situationen när det gäller barnfattigdom

75

Meningsfulla indikatorer ger relevant information till beslutsfattare och de personer som genomför besluten. De ger information om hur ändamålsenlig politiken är i praktiken och gör det möjligt att vidta korrigerande åtgärder när så krävs.

”Risk för fattigdom eller social utestängning” gör det möjligt att jämföra risken för fattigdom eller social utestängning mellan olika medlemsstater

76

”Risk för fattigdom eller social utestängning” är den indikator som mäter fattigdom i EU. Det är även huvudindikatorn för att övervaka fattigdomsmålet inom Europa 2020-strategin.

77

Risk för fattigdom eller social utestängning är en flerdimensionell indikator som består av tre delindikatorer. De tre delindikatorerna är lika mycket värda och kan delvis överlappa varandra. Indikatorn risk för fattigdom eller social utestängning visar antalet personer som befinner sig i åtminstone en av följande situationer (personer som befinner sig i fler än en av situationerna räknas endast en gång):

• Fattigdomsrisk – andelen personer med en disponibel inkomst (efter sociala transfereringar) under gränsen för fattigdomsrisken, vilken fastställts till 60 % av den disponibla medianinkomsten i en medlemsstat efter sociala transfereringar.
• Allvarlig materiell fattigdom – oförmåga att ha råd med vissa varor som anses önskvärda eller nödvändiga för ett anständigt liv, vilket visar på andelen människor som lever i materiell fattigdom. Indikatorn mäter procentandelen av befolkningen som inte har råd med åtminstone fyra av nio poster på en förteckning över vissa hushållsprodukter och hushållstjänster. Allvarlig materiell fattigdom definieras som oförmågan att betala för minst fyra poster i förteckningen.
• Boende i hushåll med mycket låg arbetsintensitet – detta definieras som antalet personer som lever i ett hushåll där personerna i arbetsför ålder arbetat mindre än 20 % av sin totala potential under de föregående tolv månaderna. Hushåll som enbart består av barn, studenter under 25 år och/eller personer som är 60 år eller äldre undantas helt från beräkningen av indikatorn.

Indikatorn för barnfattigdom fokuserar specifikt på barns situation

78

Som en del av EU:s initiativ för att bekämpa barnfattigdom meddelade kommissionen 2013 att det förberedande arbetet hade inletts med en indikator för materiell fattigdom som specifikt rör barn. I likhet med en indikator för materiell fattigdom (t.ex. delindikatorn till indikatorn risk för fattigdom eller social utestängning) motsvarar indikatorn för barnfattigdom andelen barn mellan 1 och 15 år som av kostnadsskäl saknar dagligvaror. Förteckningen över 17 poster innehåller både poster som specifikt rör barn och vissa hushållsartiklar från indikatorn för materiell fattigdom för hela befolkningen. Barn kommer att klassificeras som fattiga om de saknar minst tre av 17 poster i förteckningen (se bilaga II).

79

I mars 2018, fem år efter att den tillkännagavs, antogs slutligen indikatorn för materiell fattigdom som specifikt rör barn av kommittén för socialt skydd. I juli 2019 offentliggjordes de första (och hittills enda) uppgifterna om barnfattigdom (som samlades in genom en undersökning). De omfattade enbart uppgifter från 2014, eftersom inga andra uppgifter fanns tillgängliga. Indikatorn för barnfattigdom kommer inte att tas fram varje år utan för vart tredje år från och med 2021²⁵.

80

När indikatorn för materiell fattigdom som specifikt rör barn jämförs med delindikatorn för materiell fattigdom inom indikatorn för risk för fattigdom eller social utestängning (indikator för allvarlig materiell fattigdom) (se bilaga II) för samma åldersgrupp visar indikatorn för barnfattigdom i alla medlemsstater högre värden än indikatorn för materiell fattigdom (se figur 7).

81

Barns behov och levnadsstandarder kan båda skilja sig åt från vuxnas, även inom samma hushåll. I och med att indikatorn för materiell fattigdom som specifikt rör barn är mer fokuserad på barns situation ger den en annan och mer specifik bild av den faktiska barnfattigdomen.

Mätningen av barnfattigdom skiljer sig åt mellan medlemsstaterna

82

En indikator motsvarar en trend som följer den mätbara förändringen inom ett politiskt område över tid. Risk för fattigdom eller social utestängning är den främsta indikatorn för att mäta fattigdom i Europa 2020-strategin. Den största fördelen med indikatorn för risk för fattigdom eller social utestängning är att den möjliggör jämförelser mellan medlemsstater och över tid, tack vare den standardiserade insamlingen i det europeiska statistiksystemet.

83

I alla de medlemsstater vi besökte hade dock de nationella myndigheterna ett antal egna indikatorer, som de anser är relevanta för den nationella situationen och som de använder i sina strategier och sin politik samt för övervakningsändamål. Därför finns det olika uppgifter om nivån av fattigdom och barnfattigdom i medlemsstaterna (se ruta 6).

84

Medlemsstaternas olika indikatorer och uppgifter om barnfattigdom baseras på icke-harmoniserade nationella uppgifter och skiljer sig åt, vilket gör det svårt för berörda parter att bedöma situationen när det gäller barnfattigdom.

Tillräcklig information krävs för det politiska initiativet med den europeiska barngarantin

Europaparlamentets förslag om en barngaranti

85

I april 2019 ändrade Europaparlamentet förslaget till förordning om ESF+ för programperioden 2021–2027²⁶ och föreslog att ett system med en europeisk barngaranti²⁷ skulle införas för att ta itu med barnfattigdom. Det ändrade förslaget till ESF+ innehåller ett krav på att varje medlemsstat ska avsätta 5 % av sina ESF+-resurser till åtgärder mot barnfattigdom. Dessa resurser kan också direkt bidra till genomförandet av det framtida initiativet om en barngaranti.

86

Under 2018 började kommissionen genomföra den första etappen av den förberedande åtgärd till barngarantin som Europaparlamentet begärt.

• Den första etappen av den förberedande åtgärden var en genomförbarhetsstudie som slutfördes i april 2020. Studien syftade till att undersöka om en barngaranti var genomförbar genom att analysera villkoren för genomförandet av ett sådant system, samt till att bedöma om barngarantin skulle ge mervärde eller inte till de befintliga ramverken på EU-nivå och nationell nivå för att sedan kunna bli ett användbart kompletterande instrument.
• Den andra etappen av den förberedande åtgärden består av en ekonomisk genomförbarhetsstudie för att undersöka kostnaderna och fördelarna med en garanti för barn i EU som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Denna etapp ska vara klar i maj 2021.
• Under den tredje etappen kommer Unicef att genomföra tre till fem pilotprojekt på lokal nivå i medlemsstaterna. Etappen kommer att pågå till 2022. Den kommer att bestå av ett antal pilotprojekt som ska genomföras i fyra medlemsstater. Den kommer även att omfatta en rad djupdykningar i den nationella politiken och de nationella programmen i ett antal medlemsstater samt utarbetandet av nationella handlingsplaner för bekämpning av barnfattigdom och social utestängning.

87

Den förberedande åtgärden till barngarantin, i synnerhet genomförbarhetsstudien under den första etappen och den ekonomiska genomförbarhetsstudien under den andra etappen, kommer att fungera som underlag för utarbetandet av det politiska initiativet. För båda etapperna måste fullständiga och aktuella uppgifter av tillräcklig kvalitet samlas in och sammanställas. Annars finns det risk för att det inte vidtas lämpliga åtgärder och att det saknas tillräckliga medel.

88

Studiens första etapp ger ingen komplett översikt eller några exempel på åtgärder som finansieras av ESF och som har varit ändamålsenliga för att ta itu med barnfattigdom. Det finns en översikt över tillgängliga medel från ESI-fonderna, men de siffror som presenteras är enbart uppskattningar i och med att slutsatsen i studien är att investeringar i barn inte är klart synliga i den strategiska ramen eller övervakningsramen för de flesta EU-fonder.

89

Därför är det svårt att, utifrån aktuella tillgängliga uppgifter från den första etappen av den förberedande åtgärden till en barngaranti (genomförbarhetsstudien), fatta välgrundade beslut om hur en barngaranti ska utformas, däribland vilka åtgärder och vilken finansiering som krävs för att få en positiv inverkan på barnfattigdomen i EU och säkerställa engagemang från medlemsstaternas sida.

90

Vidare noterar vi att den tredje etappen (pilotprojekt) kommer att slutföras tidigast 2022, det vill säga när den nya programperioden under normala omständigheter redan ska ha inletts och ESF-relevanta operativa program redan ska ha antagits.

Slutsatser och rekommendationer

91

Barnfattigdom är fortfarande ett allvarligt problem i EU, där nästan ett av fyra barn riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning.

92

Kampen mot barnfattigdom faller främst under medlemsstaternas ansvar, men kommissionen har också en roll att spela. Kommissionens icke-bindande rättsliga instrument har per definition begränsad betydelse, men den har kraftfullare verktyg till sitt förfogande, till exempel den europeiska planeringsterminen och målriktningen av EU-medel genom partnerskapsöverenskommelser och operativa program. Bristen på tillgänglig information som är direkt kopplad till barnfattigdom innebär dock att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma om de bidrar ändamålsenligt till medlemsstaternas insatser för att minska barnfattigdomen.

Rekommendationen var ett positivt initiativ men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma dess effekter

93

Rekommendationen var inte rättsligt bindande men utgjorde ett positivt initiativ till att motverka barnfattigdom på ett övergripande sätt genom en integrerad strategi (punkterna 14 och 15). Kommissionen gav visst specifikt stöd till medlemsstaternas arbete med genomförandet av rekommendationen, men rekommendationen åtföljdes inte av någon EU-färdplan med en tydlig och kommunikativ genomförandeplan för medlemsstaterna (punkterna 18 och 19). Den europeiska plattformen för investeringar i barns framtid innehåller inte så mycket information om medlemsstaternas bästa praxis för att bekämpa barnfattigdom (punkt 22).

94

Det går inte att bedöma framstegen med genomförandet av rekommendationen eftersom det inte har fastställts några mätbara mål eller delmål (punkt 28). I European Social Policy Networks (ESPN) studie från 2017, som genomfördes på begäran av kommissionen, bekräftades att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma i vilken utsträckning förbättringarna inom medlemsstaternas nationella politik kan hänföras till själva rekommendationen, samtidigt som små förändringar angavs i många länder (punkt 33).

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter: ett progressivt och övergripande socialt initiativ med allmänna principer när det gäller barn

95

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter ökade medvetenheten om socialpolitik i EU, däribland barnfattigdom. Princip 11 är dock av allmän karaktär och hade redan behandlats mer utförligt i rekommendationen i form av specifika åtgärder (punkterna 40–42).

96

En handlingsplan för det fullständiga genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att läggas fram i början av 2021. Den planerade handlingsplanen är ett välkommet steg i utvecklingen, men det är av största vikt att den förverkligas för att få en översikt över vilka framsteg som gjorts i genomförandet av principerna (punkt 44).

97

Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett av fem politiska mål som fastställts i förslaget till förordningen om gemensamma bestämmelser för perioden 2021–2027. Detta nya föreslagna fokus på den europeiska pelaren för sociala rättigheter under programperioden 2021–2027 gör det möjligt att inrikta åtgärder och finansiering mot att bekämpa barnfattigdom (punkterna 45–47).

Rekommendation 1 – Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör omfatta barnfattigdom

Kommissionen bör inbegripa åtgärder och mål för att bekämpa barnfattigdom i handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Tidsram: Början av den fleråriga budgetramen 2021–2027.

Barnfattigdom behandlas sällan uttryckligen i de landsspecifika rekommendationerna inom den europeiska planeringsterminen

98

Den europeiska planeringsterminen är utformad för att samordna de nationella insatserna för att nå målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. De framsteg som hittills gjorts mot målet att lyfta 20 miljoner människor ur fattigdom senast 2020 tyder på att det är osannolikt att målet kommer att uppnås (punkterna 48–50).

99

Ett viktigt kriterium när kommissionen ska besluta om att utfärda landsspecifika rekommendationer om barnfattigdom till en medlemsstat är kommissionens bedömning av om risken för fattigdom eller social utestängning bland barn är ”stor” eller ”mycket stor” enligt EU-mått. Det interna tröskelvärde som används till detta har fastställts på en nivå som ligger högre än EU:s genomsnittliga nivåer för barnfattigdom under den berörda perioden (punkt 54).

100

Mellan 2016 och 2019 utfärdades landsspecifika rekommendationer till medlemsstater på områden som berörde familje- och barnpolitik, men enbart en medlemsstat fick en landsspecifik rekommendation som specifikt gällde barnfattigdom (punkt 56). Kommissionens avdelningar förklarade i detta sammanhang att deras förfarande för att fastställa och föreslå landsspecifika rekommendationer inte enbart beror på andelen barn som löper risk för fattigdom och social utestängning, utan även på bedömningar av andra faktorer (punkt 57). Men den specifika metoden för att fastställa när barnfattigdom ska prioriteras för utfärdandet av en eventuell landsspecifik rekommendation är inte tydligt utformad (punkt 58).

Rekommendation 2 – Analysera och bedöm barnfattigdom utifrån tydliga interna riktlinjer

Kommissionen bör ha tydliga interna riktlinjer för att identifiera situationer som skulle kunna leda till en eventuell landsspecifik rekommendation direkt riktad mot barnfattigdom som en del av dess analys inom den europeiska planeringsterminen.

Tidsram: Inleds med den europeiska planeringsterminen 2021.

Ändamålsenligheten i EU:s finansiering 2014–2020 för att bekämpa barnfattigdom kan inte bedömas

101

Kommissionen kan påverka fördelningen av de EU-medel som används för att bekämpa barnfattigdom genom utformningen av förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser och godkännandet av partnerskapsöverenskommelser och operativa program på medlemsstatsnivå (punkt 59).

102

I förordningen om gemensamma bestämmelser fastställs sektorer och insatsområden där EU-stöd genom fonder kan tillföra störst mervärde. Investeringarna har dock inte riktats direkt mot barnfattigdom (punkterna 61–63).

103

Vi noterar att samtliga granskade operativa program innehåller åtgärder som indirekt skulle kunna bidra till att bekämpa barnfattigdom. Men eftersom det inte finns någon specifik investeringsprioritering eller relevant indikator gällande barnfattigdom har varken kommissionen eller medlemsstaterna några uppgifter om i vilken utsträckning ESI-fonderna har använts för att direkt bekämpa barnfattigdom eller vad som har uppnåtts inom detta område (punkterna 71–74).

Rekommendation 3 – Rikta och övervaka investeringar för att bekämpa barnfattigdom under programperioden 2021–2027

Kommissionen bör säkerställa att tillräcklig hänsyn tas till barnfattigdom i partnerskapsöverenskommelserna och programmen 2021–2027. När finansiering öronmärks för att direkt bekämpa barnfattigdom bör kommissionen särskilt säkerställa att detta tydligt återspeglas i partnerskapsöverenskommelsernas och programmens interventionslogik.

Kommissionen bör upprätta en övervakningsram som gör det möjligt att fånga in output och resultat av de ESI-investeringar som görs 2021–2027 för att bekämpa fattigdom bland alla åldersgrupper, däribland barn.

Tidsram: Början av den fleråriga budgetramen 2021–2027.

Indikatorerna ger olika bilder av situationen när det gäller barnfattigdom

104

Risken för fattigdom eller social utestängning, det vill säga den indikator som mäter fattigdom i EU, är huvudindikatorn för att övervaka fattigdomsmålet i Europa 2020-strategin. Det är en flerdimensionell indikator som består av tre delindikatorer (punkterna 76 och 77).

105

År 2013 meddelade kommissionen att den hade inlett det förberedande arbetet med en indikator för materiell fattigdom som specifikt rör barn, som slutligen antogs 2018. Indikatorn för materiell fattigdom som specifikt rör barn är mer fokuserad på barns situation. Den ger därför en annorlunda och mer specifik bild av de faktiska barnfattigdomsnivåerna. Den kommer dock att tas fram vart tredje år från och med 2021 (punkterna 78–81).

106

Den största fördelen med indikatorn för risk för fattigdom eller social utestängning är att den möjliggör jämförelser mellan medlemsstater och över tid. I alla de medlemsstater vi besökte hade dock de nationella myndigheterna ett antal egna indikatorer, som de anser är relevanta för den nationella situationen. Detta leder till en mängd olika nationella indikatorer och uppgifter om barnfattigdom i hela EU, vilket gör det svårt för berörda parter att bedöma situationen då de använder icke-harmoniserade nationella uppgiftskällor (punkterna 82–84).

Tillräcklig information krävs inför genomförandet av det politiska initiativet med den europeiska barngarantin

107

I april 2019 ändrade Europaparlamentet förslaget till förordning om ESF+ för programperioden 2021–2027 och föreslog att ett system med en europeisk barngaranti skulle införas för att ta itu med barnfattigdom (punkt 85).

108

Under 2018 påbörjade kommissionen en förberedande åtgärd till en europeisk barngaranti. Den första etappen var en genomförbarhetsstudie som syftade till att bedöma genomförbarheten, genomförandealternativen och mervärdet av ett sådant initiativ. Den förberedande åtgärden genomförs i tre olika etapper. Tidsplanen för åtgärden kommer att göra det svårt att få fullständig och aktuell information inför beslutsprocessen (punkterna 85–86).

Rekommendation 4 – Säkerställ att alla nödvändiga åtgärder vidtagits och tillräcklig information inhämtats för utarbetandet av det kommande politiska initiativet om en europeisk barngaranti

Kommissionen bör säkerställa att tillräcklig och tillförlitlig information om de åtgärder och den finansiering som krävs för att uppnå positiv inverkan på barnfattigdomen i EU har sammanställts och analyserats innan den europeiska barngarantin utarbetas.

Tidsram: Början av den fleråriga budgetramen 2021–2027.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning II, med ledamoten Iliana Ivanova som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 15 juli 2020.

Bilagor

Bilaga I – Nationella fattigdomsmål i Europa 2020-strategin

EU/medlemsstat	Fattigdom och social utestängning
EU‑28	Minst 20 miljoner människor ska lyftas ur risken för fattigdom eller social utestängning (jämfört med 2008)*
Belgien	-380 000 personer
Bulgarien	Minska antalet personer som lever i inkomstfattigdom med 260 000
Tjeckien	-100 000 personer
Danmark	Minska antalet personer som bor i hushåll med mycket låg arbetsintensitet med 22 000
Tyskland	Minska antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa under mer än ett år) med 20 % jämfört med 2008 (vilket motsvarar en minskning på 320 000 långtidsarbetslösa personer)
Estland	Minska antalet personer som löper risk att drabbas av fattigdom efter sociala transfereringar till 15 % (jämfört med 17,5 % år 2010)
Irland	Minska befolkningen i kombinerad fattigdom (antingen bestående fattigdom, risk att drabbas av fattigdom eller materiell fattigdom) med minst 200 000
Grekland	-450 000 personer
Spanien	-1 400 000 till -1 500 000 personer
Frankrike	-1 900 000 personer (jämfört med 2007)
Kroatien	Minska antalet personer som riskerar fattigdom eller social utestängning till 1 220 000
Italien	-2 200 000 personer
Cypern	-27 000 personer eller minska andelen till 19,3 % av befolkningen (jämfört med 23,3 % år 2008)
Lettland	Minska antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom efter sociala transfereringar och/eller bor i hushåll med mycket låg arbetsintensitet med 121 000
Litauen	-170 000 personer och begränsning till 814 000 personer 2020
Luxemburg	-6 000 personer
Ungern	-450 000 personer
Malta	-6 560 personer
Nederländerna	Minska antalet personer (0–64 år) som bor i hushåll där ingen förvärvsarbetar med 100 000 (jämfört med 2008)
Österrike	-235 000 personer
Polen	-1 500 000 personer
Portugal	-200 000 personer
Rumänien	-580 000 personer
Slovenien	-40 000 personer
Slovakien	Minska antalet personer som lever i fattigdom eller social utestängning till 17,2 % (jämfört med 20,6 % år 2008)
Finland	Minska antalet personer som lever i fattigdom eller social utestängning till 770 000
Sverige	Minska andelen kvinnor och män i åldrarna 20–64 år som är utanför arbetskraften (utom heltidsstuderande), långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna till väl under 14 %
Förenade kungariket	Inget mål i det nationella reformprogrammet, men siffermål finns inom ramen för 2010 års Child Poverty Act och Child Poverty Strategy 2011–2014
Informationskälla och kommentarer	EU-mål som anges i Europeiska kommissionens meddelande En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla, COM(2014) 130 final, Bryssel, 2014 (s. 14). Risk för fattigdom eller social utestängning avser situationen för människor som antingen löper risk för inkomstfattigdom eller allvarlig materiell fattigdom eller som bor i ett hushåll med mycket låg arbetsintensitet. Det totala antalet människor som löper risk för fattigdom eller social utestängning är lägre än summan av antalet personer som befinner sig i var och en av de tre formerna av fattigdom och social utestängning, eftersom vissa människor är drabbade av mer än en av dessa situationer samtidigt. *2008 används som basår, eftersom en stor del av de sociala indikatorerna för att mäta de tre dimensionerna av fattigdom enbart fanns tillgängliga från och med 2008. Övervakningen omfattar EU‑27, eftersom Kroatien gick med i EU 2013 och uppgifter enbart finns tillgängliga från och med 2010. De nationella målen är de mål som anges i de senaste nationella reformprogrammen. Definitionerna av de nationella målen är jämförbara med EU-målet, förutom när det gäller Bulgarien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Lettland, Nederländerna och Sverige (se landsspecifika kommentarer). Beräkningen av målen skiljer sig från beräkningen av EU-målvärdet när det gäller Estland, Frankrike, Kroatien, Slovakien, Finland och Sverige (se landsspecifika kommentarer).

Bilaga II – Jämförelse av poster i förteckningen för indikatorn för allvarlig materiell fattigdom som specifikt rör barn

Allvarlig materiell fattigdom	Materiell fattigdom som specifikt rör barn
Betala hyran eller vatten-, gas- och elräkningar	Barn: en del nya kläder
Ha tillräcklig uppvärmning av bostaden	Barn: två par skor
Klara oförutsedda utgifter	Barn: färsk frukt och färska grönsaker dagligen
Äta kött, fisk eller likvärdigt protein varannan dag	Barn: kött, kyckling eller fisk dagligen
Åka bort på en veckas semester	Barn: passande böcker
Bil	Barn: utrustning för utomhusaktiviteter
Tvättmaskin	Barn: inomhusspel
Färg-tv	Barn: fritidsaktiviteter
Telefon	Barn: firande
	Barn: bjuda in vänner
	Barn: skolresor
	Barn: semester
	Hushåll: byte av utslitna möbler
	Hushåll: förfallna skulder
	Hushåll: internet
	Hushåll: tillräcklig uppvärmning av bostaden
	Hushåll: bil

Bilaga III – Procentandel av befolkningen (ålder 0–17 år) som löper risk för fattigdom eller social utestängning i EU (2008–2018)

N	GEO/TIME	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016	2017	2018
1	Europeiska unionen	26,5	26,5	27,6	27,3	28,1	27,9	27,8	27,1	26,4	24,9	24,3
2	Euroområdet	23,6	24,1	25,2	25,3	25,5	25,0	25,7	25,4	25,3	24,3	23,5
3	Belgien	21,3	20,5	23,2	23,3	22,8	21,9	23,2	23,3	21,6	22,0	23,2
4	Bulgarien	44,2	47,3	49,8	51,8	52,3	51,5	45,2	43,7	45,6	41,6	33,7
5	Tjeckien	18,6	17,2	18,9	20,0	18,8	16,4	19,5	18,5	17,4	14,2	13,2
6	Danmark	12,7	14,0	15,1	15,7	14,9	15,4	14,5	15,7	13,9	14,5	15,2
7	Tyskland	20,1	20,4	21,7	19,9	18,4	19,4	19,6	18,5	19,3	18,0	17,3
8	Estland	19,4	24,5	24,0	24,8	22,4	22,3	23,8	22,5	21,2	18,8	17,9
9	Irland	26,6	31,4	34,1	34,1	33,2	34,4	30,4	29,0	27,3	25,2	23,9
10	Grekland	28,7	30,0	28,7	30,4	35,4	38,1	36,7	37,8	37,5	36,2	33,3
11	Spanien	30,1	32,0	33,3	32,2	32,4	32,6	35,8	34,4	32,9	31,3	29,5
12	Frankrike	21,2	21,2	22,9	23,0	23,2	20,8	21,6	21,2	22,6	22,1	22,9
13	Kroatien	i,u,	i,u,	29,4	31,1	34,8	29,3	29,0	28,2	26,6	25,8	23,7
14	Italien	28,4	28,7	29,5	31,5	34,1	32,0	32,1	33,5	33,2	32,1	30,6
15	Cypern	21,5	20,2	21,8	23,4	27,5	27,7	24,7	28,9	29,6	25,5	25,5
16	Lettland	32,4	38,4	42,2	44,1	40,0	38,4	35,3	31,3	24,7	23,9	22,5
17	Litauen	29,1	30,8	35,8	34,6	31,9	35,4	28,9	32,7	32,4	31,6	28,0
18	Luxemburg	20,9	23,7	22,3	21,7	24,6	26,0	26,4	23,0	22,7	23,6	23,5
19	Ungern	33,4	37,2	38,7	40,4	41,9	43,9	41,8	36,1	33,6	31,6	23,8
20	Malta	25,0	26,5	26,7	27,8	31,0	33,0	31,8	28,4	24,0	23,0	22,8
21	Nederländerna	15,5	17,5	16,9	18,0	16,9	17,0	17,1	16,8	17,6	16,6	15,2
22	Österrike	22,9	20,8	22,4	22,1	20,9	22,9	23,3	22,3	20,0	23,0	21,6
23	Polen	32,9	31,0	30,8	29,8	29,3	29,8	28,2	26,6	24,2	17,9	17,2
24	Portugal	29,5	28,7	28,7	28,6	27,8	31,7	31,4	29,6	27,0	24,2	21,9
25	Rumänien	50,9	50,6	48,1	49,2	52,5	51,4	50,7	46,8	49,2	41,7	38,1
26	Slovenien	15,3	15,1	15,2	17,3	16,4	17,5	17,7	16,6	14,9	15,1	13,1
27	Slovakien	24,3	23,7	25,3	26,0	26,6	25,5	23,6	24,9	24,4	22,5	23,8
28	Finland	15,1	14,0	14,2	16,1	14,9	13,0	15,6	14,9	14,7	15,1	16,0
29	Sverige	17,3	18,8	19,2	20,3	19,4	20,2	20,5	19,8	19,9	19,4	20,6
30	Förenade kungariket	29,6	27,4	29,7	26,9	31,2	32,6	31,2	30,3	27,2	27,4	29,9

 

Anm:i.u. ingen uppgift.

Källa: Eurostat, från den 20 december 2019.

Akronymer, förkortningar och förklaringar

ESI-fonder: europeiska struktur- och investeringsfonder.

ESPN: European Social Policy Network.

ESS: det europeiska statistiksystemet.

Ordlista

barnfattigdom: anger procentandelen barn (0–17 år) i Europeiska unionen (EU) som löper risk för fattigdom eller social utestängning; barn löper risk för fattigdom eller social utestängning om de bor i hushåll där minst ett av följande tre villkor uppfylls: risk för fattigdom efter sociala transfereringar (inkomstfattigdom), allvarlig materiell fattigdom eller mycket låg arbetsintensitet.

Europa 2020-strategin: tillväxtstrategin som under den kommande tioårsperioden ska hjälpa EU att återhämta sig från krisen; den är uppdelad i fem huvudmål som omfattar sysselsättning, forskning och utveckling, klimat och energi, utbildning, social inkludering och fattigdomsminskning.

europeiska pelaren för sociala rättigheter: pelaren för sociala rättigheter syftar till att förverkliga nya och mer ändamålsenliga rättigheter för medborgare och bygger på 20 centrala principer; pelaren proklamerades av Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen vid toppmötet om rättvisa jobb och tillväxt i Göteborg den 17 november 2017; EU:s institutioner, medlemsstater, arbetsmarknadsparter och andra berörda parter bär gemensamt ansvaret för att förverkliga de principer och rättigheter som definieras inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

europeiska planeringsterminen: en cykel för samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken inom EU; den ingår i EU:s ram för ekonomisk styrning; dess fokus ligger på den första sexmånadersperioden varje år, därav namnet ”termin”; under den europeiska planeringsterminen anpassar medlemsstaterna sin ekonomiska politik och finanspolitik till de mål och regler som överenskommits på EU-nivå.

europeiska statistiksystemet (ESS): partnerskap mellan den europeiska statistikmyndigheten, det vill säga kommissionen (Eurostat), och de nationella statistikbyråerna och andra nationella myndigheter som i medlemsstaterna ansvarar för att utveckla, framställa och sprida europeisk statistik; i detta partnerskap ingår också EES- och Efta-länderna; medlemsstaterna samlar in uppgifter och sammanställer statistik för nationella ändamål och för EU-ändamål; ESS fungerar som ett nätverk där Eurostat har en ledande roll vid harmoniseringen av statistiken, i nära samarbete med de nationella statistikbyråerna.

europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna): ESI-fonderna omfattar Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden; de förvaltas gemensamt av Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater.

fattigdomsrisk är en delkomponent inom indikatorn risk för fattigdom eller social utestängning: fattigdomsrisk avser andelen personer med en ekvivalerad disponibel inkomst (efter sociala transfereringar) under gränsen för fattigdomsrisken, vilken fastställts till 60 % av den nationella ekvivalerade disponibla medianinkomsten efter sociala transfereringar.

förhandsvillkor: villkor baserade på förutbestämda kriterier som anges i förordningen om gemensamma bestämmelser och ses som nödvändiga förutsättningar för att EU-medlen ska användas ändamålsenligt och effektivt av alla ESI-fonder; när medlemsstaterna utarbetar operativa program inom Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF för programperioden 2014–2020 ska de bedöma om dessa villkor är uppfyllda; om de inte var uppfyllda skulle handlingsplaner utarbetas för att säkerställa att villkoren uppfylldes senast den 31 december 2016.

kommittén för socialt skydd: en rådgivande politisk kommitté för ministrarna i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

landsspecifika rekommendationer: dokument som Europeiska kommissionen utarbetar för varje land, där den analyserar landets ekonomiska situation och lämnar rekommendationer om åtgärder som det bör vidta under en 12–18-månadersperiod.

operativt program (OP): i ett operativt program anges en medlemsstats prioriteringar och särskilda mål och beskrivs hur finansieringen (EU:s medfinansiering och nationell offentlig och privat medfinansiering) kommer att användas under en viss period (vanligen sju år) för att finansiera projekt; operativa program kan finansieras via Eruf, Sammanhållningsfonden och/eller ESF.

partnerskapsöverenskommelse: överenskommelser mellan Europeiska kommissionen och varje medlemsstat för programperioden 2014–2020; de innehåller de nationella myndigheternas planer för hur de ska använda medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och presenterar varje lands strategiska mål och investeringsprioriteringar och kopplar dem till de övergripande målen för Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla; de innehåller också bland annat en sammanfattning av bedömningen av uppfyllandet av tillämpliga förhandsvillkor och, om de inte är uppfyllda, av de åtgärder som ska vidtas, vilka organ som ansvarar för att genomföra dem och en tidsplan för genomförandet liksom beskrivningen av metoden och mekanismerna för att säkerställa överensstämmelse i genomförandet av prestationsramen; de utarbetas av medlemsstaten i dialog med kommissionen och ska godkännas av kommissionen.

risk för fattigdom eller social utestängning: risk för fattigdom eller social utestängning motsvarar antalet människor som löper risk för antingen fattigdom eller allvarlig materiell fattigdom eller bor i ett hushåll med mycket låg arbetsintensitet; personer räknas bara en gång även om de ingår i flera delindikatorer; risk för fattigdom eller social utestängning anger andelen av den totala befolkningen som löper risk för fattigdom eller social utestängning och är huvudindikatorn för att övervaka fattigdomsmålet i Europa 2020-strategin.

tematiskt mål: ett strukturellt inslag i partnerskapsöverenskommelserna; det förutbestäms i lagstiftning och anger vilka mål som ska få stöd från europeiska struktur- och investeringsfonder; de tematiska målen är kopplade till strategiska mål på EU-nivå.

Slutnoter

¹ Eurostat, dataset, People at risk of poverty or social exclusion.

² Paketet om sociala investeringar, kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020, COM(2013) 83 final, 20 februari 2013, s. 13.

³ Unicef, A brief review of the social and economic returns to investing in children, juni 2012, tillgänglig på https://www.unicef.org/socialpolicy/files/Investing_in_Children.pdf

⁴ Unicef, Right in Principle and in Practice: A Review of the Social and Economic Returns to Investing in Children, Social and Economic Working Paper, 2012, s. 33. Tillgänglig på https://www.unicef.org/socialpolicy/files/Investing_in_Children.pdf.

⁵ Kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020, COM(2013) 83 final, 20 februari 2013.

⁶ Meddelande till kommissionsledamot László Andor, GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, Common Proposals for Implementing the Recommendation on Child Poverty and Well-being through a partnership approach, 1 februari 2013.

⁷ Enligt Eurostat uppgick BNP 2018 till 2 120 miljarder zloty.

⁸ Bilagan till kommissionens rekommendation 112/2013/EU: Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid.

⁹ Hugh Frazer och Eric Marlier, Progress across Europe in the implementation of the 2013 EU Recommendation on ”Investing in children: Breaking the cycle of disadvantage’, A study of national policies, 2017.

¹⁰ Hugh Frazer och Eric Marlier, Progress across Europe in the implementation of the 2013 EU Recommendation on ”Investing in children: Breaking the cycle of disadvantage”, A study of national policies, 2017, s. 33–35.

¹¹ https://www.socialsummit17.se/.

¹² Europeiska rådets sammanträde den 14 december 2017 – slutsatser.

¹³ Se En ambitiösare union – Min agenda för Europa av kandidaten till posten som ordförande för Europeiska kommissionen Ursula von der Leyen – Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission, 2019–2024.

¹⁴ COM(2020) 14 final, Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar, 14 januari 2020.

¹⁵ COM(2018) 375 final, 2018/0196(COD), artikel 4.

¹⁶ 2018/0206(COD), skäl 22.

¹⁷ Se Eurostat, från den 7 januari 2020.

¹⁸ De tre högsta andelarna – Rumänien (38,1 %), Bulgarien (33,7 %) och Grekland (33,3 %).
Ytterligare tre länder, som inte tillhörde dem med högst andel, besöktes: Italien, Tyskland och Polen.

¹⁹ Förutom Grekland, som inte omfattades av den europeiska planeringsterminen före 2019.

²⁰ COM(2016) 328 final.

²¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013.

²² Förordning (EU) nr 1303/2013, artikel 9.

²³ Förordning (EU) nr 1304/2013, artikel 3, förordning (EU) nr 1301/2013, artikel 5.

²⁴ Italien: National Operational Programme ”Inclusion” – CCI 2014IT05SFOP001; Rumänien: OP Human Capital – CCI 2014RO05M9OP001; Polen: OP Knowledge Education Growth – CCI 2014PL05M9OP001; Regional OP for Warmińsko-Mazurskie region 2014PL16M2OP014; Tyskland: Free State Saxony OP for the ESF – CCI 2014DE05SFOP012.

²⁵ Förordning (EU) 2019/1700.

²⁶ Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+) (COM(2018)0382 – C8-0232/2018 – 2018/0206(COD)).

²⁷ Ändringsförslag 39, skäl 22b (nytt) i Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden+ (ESF+) (COM(2018)0382 – C8-0232/2018 – 2018/0206(COD)).

Tidslinje

Händelse	Datum
Revisionsplanen antogs/Revisionen inleddes	10.4.2019
Den preliminära rapporten skickades officiellt till kommissionen (eller andra revisionsobjekt)	4.6.2020
Den slutliga rapporten antogs efter det kontradiktoriska förfarandet	15.7.2020
Kommissionens (eller andra revisionsobjekts) officiella svar hade tagits emot på alla språk	18.8.2020

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2020

PDF	ISBN 978-92-847-5092-4	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/611908	QJ-AB-20-017-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-5068-9	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/155913	QJ-AB-20-017-SV-Q

UPPHOVSRÄTT

© Europeiska unionen 2020.

Europeiska revisionsrättens policy för vidareutnyttjande av handlingar regleras av Europeiska revisionsrättens beslut nr 6-2019 om öppen datapolitik och vidareutnyttjande av handlingar.

Om inget annat anges (t.ex. i enskilda meddelanden om upphovsrätt) omfattas revisionsrättens innehåll som ägs av EU av den internationella licensen Creative Commons Erkännande 4.0 (CC BY 4.0). Det innebär att vidareutnyttjande är tillåtet under förutsättning att ursprunget anges korrekt och att det framgår om ändringar har gjorts. Vidareutnyttjas materialet får handlingarnas ursprungliga betydelse eller budskap inte förvanskas. Revisionsrätten bär inte ansvaret för eventuella konsekvenser av vidareutnyttjande.

När enskilda privatpersoner kan identifieras i ett specifikt sammanhang, exempelvis på bilder av revisionsrättens personal eller om arbete av tredje part används, måste tillstånd inhämtas med avseende på de ytterligare rättigheterna. Om tillstånd beviljas upphävs det allmänna godkännande som nämns ovan, och eventuella begränsningar av materialets användning måste tydligt anges.

För användning eller återgivning av innehåll som inte ägs av EU kan tillstånd behöva inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavarna.

Programvara eller handlingar som omfattas av immateriella rättigheter, till exempel patent, varumärkesskydd, mönsterskydd samt upphovsrätt till logotyper eller namn, omfattas inte av revisionsrättens policy för vidareutnyttjande eller av licensen.

EU-institutionernas webbplatser inom domänen europa.eu innehåller länkar till webbplatser utanför den domänen. Eftersom revisionsrätten inte kontrollerar dem uppmanas du att ta reda på vilken integritets- och upphovsrättspolicy de tillämpar.

Användning av Europeiska revisionsrättens logotyp

Europeiska revisionsrättens logotyp får inte användas utan Europeiska revisionsrättens förhandsgodkännande.

Kontakta EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor: https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-information

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/index_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1952, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.