Den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen: EU:s stöd behöver riktas om

Sammanfattning

I

Medlemsstaterna i Afrikanska unionen (AU) inrättade den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen (Apsa) 2002 som ett långsiktigt strukturellt svar på freds- och säkerhetsutmaningarna på den afrikanska kontinenten. Genom Apsa har AU och de bemyndigade subregionala organisationerna tillgång till verktyg som hjälper dem att förebygga, hantera och lösa konflikter.

II

Vi granskade EU:s stöd till Apsa. Vi bedömde om EU:s stöd hade utformats och riktats väl, om det hade bidragit till bestående resultat och om det hade genomförts väl. Vi granskade kontrakt med ett totalt värde på över 100 miljoner euro som kommissionen hade ingått mellan 2014 och 2016.

III

Generellt drar vi slutsatsen att EU:s stöd till Apsa har haft mycket små effekter och behöver få en ny inriktning. Trots att en bred strategisk ram har införts konstaterade vi att EU:s stöd till Apsa länge hade varit inriktat på att bidra till de grundläggande driftskostnaderna. Apsa har på grund av AU:s bristfälliga ekonomiska egenansvar under många år varit starkt beroende av givarstöd. EU har bidragit ekonomiskt till Apsas olika komponenter, men kvaliteten på komponenternas kapacitet varierar kraftigt, och många utmaningar kvarstår.

IV

Vi konstaterade att EU inte hade fastställt tydliga kriterier för sitt stöd till Apsa och att EU:s strategi saknade en långsiktig vision för hur det ska utvecklas. Under den granskade perioden fokuserade inte EU tillräckligt på övergången från löneutbetalningar till inriktning på kapacitetsuppbyggnad för att säkerställa att EU-stödet blir framgångsrikt på lång sikt. EU stödde Afrikanska unionens planer på att bli ekonomiskt oberoende för att kunna stå för en växande andel av driftskostnaderna för Apsa, men genomförandet var ännu i sin linda.

V

Vi konstaterade också att sex av de 14 kontrakt som vi granskade, och som huvudsakligen gällde personalkostnader, hade levererat merparten av de förväntade resultaten vid tidpunkten för revisionen. Två hade endast levererat delvis och ett hade inte levererat alls. I fem fall innebar förseningar i genomförandet att vi inte kunde bedöma huruvida kontraktet hade uppfyllts. Förseningar i kontraktstilldelningen och den retroaktiva finansieringen samt brist på information om uppnådda resultat hindrade också genomförandet av EU:s stöd. Under den granskade perioden användes inte alltid finansieringsinstrument konsekvent.

VI

Utifrån iakttagelserna i denna rapport rekommenderar revisionsrätten att

1. kommissionen och Europeiska utrikestjänsten främjar Afrikanska unionens egenansvar för Apsa så att den kan bli ekonomiskt oberoende och riktar EU:s stöd till kapacitetsuppbyggande åtgärder i stället för till driftskostnader,
2. kommissionen gör insatserna genomgående resultatbaserade, minskar förseningarna i kontraktstilldelningen och den retroaktiva finansieringen, förbättrar övervakningen och använder finansieringsinstrument på ett konsekvent sätt.

Inledning

Apsa

01

Den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen (Apsa) är en uppsättning institutioner, lagar och förfaranden som syftar till att förebygga konflikter och främja fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten. I Afrikanska unionens konstituerande akt¹ anges den rättsliga grunden för Apsa. I protokollet om inrättandet av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd, som antogs av AU-medlemsstaterna 2002, fastställs dess organisation, mål och principer. Tio afrikanska subregionala organisationer, som berörda medlemsstater har gett mandat att agera på området fred och säkerhet, spelar också en roll i Apsa. Åtta är regionala ekonomiska gemenskaper (REC), och två är regionala mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter (RM)². Samarbetet mellan dessa organisationer och AU inom Apsa omfattas av subsidiaritets- och komplementaritetsprinciperna³.

02

I centrum för Apsa står freds- och säkerhetsrådet som inrättats av AU:s medlemsstater som ett permanent beslutsorgan för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Det får stöd av Afrikanska unionens kommission, en expertpanel, ett kontinentalt system för tidig varning, en afrikansk beredskapsstyrka och en fredsfond⁴ (figur 1).

03

Apsa ska ge AU och de afrikanska subregionala organisationerna en ram och verktyg så att de kan spela en aktiv roll för att förebygga och lösa konflikter i Afrika som har olika orsaker (ruta 1).

04

AU och de afrikanska subregionala organisationerna ingrep inom ramen för Apsa i 28 av de 67 väpnade konflikter (42 %) som pågick i Afrika 2016. Ingripandena skedde i form av diplomati, medling och fredsfrämjande insatser, eller en kombination av alla tre. Utvärderingar av de 28 insatserna visade att 21 åtminstone delvis hade lyckats förebygga en konflikt eller trappa ner konflikten i fråga⁷ (ruta 2).

05

AU-medlemsstaterna inrättade den afrikanska fredsfonden för att skaffa finansiering till AU:s fredsbevarande uppdrag och operativa verksamhet för fred och säkerhet⁸. Medlen skulle främst komma från AU:s budget, med möjlighet till ytterligare medel i form av frivilliga bidrag från andra källor. Men färre än hälften av de afrikanska staterna betalade hela sitt bidrag till AU:s budget i tid⁹, vilket resulterade i ett underskott på 33 % under perioden 2011–2015¹⁰. Det har fått till följd att givare finansierar en stor del av AU:s budget¹¹ (54 % år 2017¹²).

06

Dessutom går endast en liten del av AU:s budget till den afrikanska fredsfonden. AU:s medlemsstater beslutade att öka medlen till den afrikanska fredsfonden till 12 % av AU:s ordinarie budget senast 2014. År 2016 motsvarade dock det inbetalda beloppet 7 % av den ordinarie budgeten (dvs. mindre än 6 miljoner euro)¹³.

07

AU och de afrikanska subregionala organisationerna har styrt utvecklingen av Apsa med hjälp av färdplaner. De antog den nuvarande färdplanen för Apsa, som omfattar perioden från 2016 till 2020, i december 2015. Den innehåller fem strategiska prioriteringar: konfliktförebyggande, kris- och konflikthantering, återuppbyggnad efter konflikter och fredsskapande verksamhet, strategiska säkerhetsfrågor¹⁴ och samordning och partnerskap inom Apsa-ramen.

EU:s stöd till Apsa

08

EU beslutade att fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten är en prioritering och fastställde de grundläggande principerna för sin politik 1996¹⁵. EU har upprepat dessa principer och påpekat att man har ett egenintresse av att fokusera på fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten i flera högnivåstrategier för konfliktförebyggande och säkerhet¹⁶, senast i EU:s globala strategi för 2016¹⁷. År 2007 antog AU och EU den gemensamma strategin EU–Afrika som en ram för samarbete och politisk dialog och underströk betydelsen av fred och säkerhet för båda unionerna. Sedan dess har man i handlingsplanerna för den gemensamma strategin EU–Afrika prioriterat att göra Apsa operativt.

09

EU ger sitt ekonomiska stöd till utvecklingen av Apsa genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF)¹⁸. De viktigaste kanalerna för EUF-stödet är den fredsbevarande resursen för Afrika, som EU inrättade 2003¹⁹, och de regionala vägledande programmen²⁰. Under EUF-perioden 2014–2020 finns det tre regionala vägledande program i Afrika som täcker regionerna Västafrika, Centralafrika och östra/södra Afrika/Indiska oceanen. Anslaget till fred och säkerhet inom den fredsbevarande resursen för Afrika och de regionala vägledande programmen har mer eller mindre fördubblats mellan den förra och den innevarande perioden (figur 2). Merparten av medlen (cirka 80 %) användes till att finansiera fredsfrämjande insatser, till exempel Afrikanska unionens uppdrag i Somalia.

10

Omkring 14 % av de totala medlen till fred och säkerhet inom den fredsbevarande resursen för Afrika och de regionala vägledande programmen 2014–2020, i genomsnitt 50 miljoner euro per år, har gått till genomförandet av Apsa. Det är en ökning med 150 % jämfört med den föregående programperioden. EU gör bedömningen att stödet till Apsa, särskilt stärkandet av AU:s och de afrikanska subregionala organisationernas förmåga att förebygga och lösa konflikter på kontinenten, kan minska behovet av att finansiera dyra fredsfrämjande insatser som kostar upp till 720 miljoner euro²¹ per år. Samtidigt ökade anslaget till Apsa inom de regionala vägledande programmen sexfaldigt, vilket speglar EU:s ökade fokus på konfliktförebyggande och medling på subregional nivå (figur 3).

Revisionens inriktning och omfattning och samt revisionsmetod

11

Vi granskade huruvida EU:s stöd till Apsa hade varit ändamålsenligt. För det ändamålet försökte vi besvara följande tre delfrågor:

1. Har EU:s stöd till Apsa utformats och riktats väl?
2. Har EU:s stöd till Apsa bidragit till bestående resultat?
3. Har EU:s stöd till Apsa genomförts väl?

12

Revisionen omfattade EUF:s utgifter genom den fredsbevarande resursen för Afrika och de regionala vägledande programmen. Vi granskade EU:s stöd från 2014 och framåt och hänvisar till utvärderingar och bedömningar av tidigare aktiviteter om sådana finns och är relevanta. Vi granskade alla de 14 kontrakt som kommissionen ingick mellan 2014 och 2016, vilkas totala värde var 102,5 miljoner euro. Nio av dem finansierades genom den fredsbevarande resursen för Afrika, fyra inom det regionala vägledande programmet för Västafrika och ett inom det regionala vägledande programmet för Centralafrika²². De största kontrakten ingicks med AU, till exempel gemensamma finansieringsarrangemang för att finansiera löner på freds- och säkerhetsavdelningen vid AU-kommissionen och AU:s kontaktkontor. Andra kontrakt ingicks med regionala organisationer, såsom Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) och Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas). Bilaga I visar fördelningen av medel mellan de olika organisationerna.

13

Vi granskade inte fredsfrämjande insatser eftersom utgifterna för dem mest handlar om ersättningar av traktamenten som betalas till soldater och inte om stöd till Apsa. Vi granskade inte EU:s övriga finansieringsinstrument som finansierar fred och säkerhet i Afrika eftersom inga av aktiviteterna var direkt relaterade till Apsa under den granskade perioden.

14

Revisionen utfördes mellan januari och november 2017. Vi samlade bevis genom att gå igenom dokumentation och intervjua Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och berörda intressenter, till exempel andra givare och mottagarna av EU:s stöd (AU och de afrikanska subregionala organisationerna). Vi besökte Afrikanska unionens kommission, Ecowas och Eccas.

Iakttagelser

EU:s stöd fortsatte att vara inriktat på driftskostnader

15

I detta avsnitt granskar vi huruvida det fanns en tydlig strategi för EU:s nuvarande och framtida stöd till Apsa. Vi bedömde huruvida EU:s stöd tillgodosåg Apsas behov och hur det utvecklades för att riktas in på aktuella och framtida problem som Apsa ställs inför.

EU:s stöd till Apsa utformades på grundval av en strategisk ram

16

EU bedömde freds- och säkerhetssituationen på den afrikanska kontinenten och utvecklade ett tillvägagångssätt som bildade grunden för EU:s stöd. EU insåg att både Afrikanska unionen (AU) och de afrikanska subregionala organisationerna spelar en viktig roll när det gäller fred och säkerhet och beslutade sig för att samarbeta med båda nivåerna. I takt med att nya hot mot fred och säkerhet uppstod såg EU över och uppdaterade sina strategier (punkt 8).

17

I enlighet med denna strategiska ram gav EU politiskt och ekonomiskt stöd till AU, och till de afrikanska subregionala organisationerna, inbegripet till utvecklingen av Apsa. EU stödde AU:s och de afrikanska subregionala organisationernas utarbetande av flera på varandra följande färdplaner, som innehöll planer för genomförandet av Apsa²³. EU gav också stöd till regelbundna bedömningar av Apsa. Detta betydde att Apsa fick regelbunden feedback (i form av bedömningar av Apsa) och vägledning om fortsatt utveckling (i form av färdplaner för Apsa). Färdplanerna bildade också en ram för givarsamordning. I en bedömning av den fredsbevarande resursen för Afrika från 2017 pekades dock på brister i den senaste färdplanen för Apsa. Färdplanen ansågs vara alltför komplex att arbeta med och sakna ett övergripande perspektiv, och AU-kommissionen ansågs ännu inte ha tagit ett reellt egenansvar för den²⁴.

18

EU har inrättat mekanismer för politisk dialog på både AU-nivå och regional nivå. Politiska och strategiska dialoger om freds- och säkerhetsfrågor, också om genomförandet av Apsa, ägde rum under regelbundna möten med AU inom ramen för den gemensamma strategin EU–Afrika, som fastställdes 2007. Det rådde dock oklarhet om ansvarsfördelningen mellan AU och de olika afrikanska subregionala organisationerna, särskilt när det gällde frågan om subsidiaritet (punkt 34).

19

De mekanismer som EU inrättade för dialog med de regionala organisationerna fungerade inte särskilt smidigt. När det till exempel gällde Ecowas var mötena på ministernivå sporadiska (de hölls 2017 men inte 2016, trots ansträngningar). I andra fall var den politiska dialogen komplicerad (till exempel på grund av uteblivna institutionella reformer, mycket långsam regional integration eller långsamma reaktioner på motparters förslag och frågor). Dialogen behövde förbättras, intensifieras och konsolideras, till exempel med avseende på EU:s subregionala strategier för Sahel och Guineabukten. Ibland var det svårt med dialog eftersom organisationer saknade administrativ kapacitet, till exempel Eccas.

Apsas finansiering är beroende av givarnas bidrag

20

Underskottet i AU-medlemsstaternas bidrag till AU:s budget (punkt 5) och fredsfonden (punkt 6) har gjort att Apsa är underfinansierat. Problemet uppmärksammades i den senaste färdplanen för Apsa där det sägs att Apsa fortfarande påverkas negativt av att AU-kommissionen och regionala ekonomiska gemenskaper/regionala mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter inte har något ekonomiskt egenansvar och är kraftigt beroende av givare, trots flera beslut av AU:s församling av stats- och regeringschefer och/eller de åtgärder som vidtogs när freds- och säkerhetsrådet inrättades²⁵. Experter har även betonat att man inte kan räkna med afrikanskt egenansvar för kontinentens agenda för fred och säkerhet förrän det finns ett ekonomiskt självbestämmande över den²⁶.

21

Medvetna om problemen med givarberoende beslutade AU-medlemsstaterna i juli 2016 om en ny mekanism för att finansiera AU:s driftsbudget och fredsfonden²⁷. EU har stött detta initiativ, som innebär att en avgift på 0,2 % införs på alla berörda varor som importeras till Afrika, med början 2017. I januari 2018 hade 14 medlemsstater börjat ta ut avgiften²⁸, och fredsfonden hade börjat bedriva sin verksamhet och hade en styrningsstruktur. I juni 2017 bad AU att EU skulle gå med i fredsfondens styrelse.

22

När vi utförde revisionen var det för tidigt att bedöma de nya arrangemangens ändamålsenlighet. Avgiften löser dessutom inte finansieringsproblemen vid de afrikanska subregionala organisationerna, som finansieras enligt separata mekanismer, till exempel Eccas betydande finansieringsunderskott²⁹. Utöver detta måste vissa afrikanska stater eventuellt besluta huruvida de ska använda sina knappa resurser till att finansera AU eller de afrikanska subregionala organisationerna³⁰.

EU finansierade driftskostnader utan någon plan för att rikta om stödet

23

Under den granskade perioden användes merparten av EU:s finansiering av Apsa till att täcka driftskostnader, såsom personalkostnader (figur 4). Under de första stödåren (sedan 2010) motiverade EU finansieringen av driftskostnaderna med att peka på vikten av att göra den nya strukturen operativ. Men efter nästan sju år var EU:s stöd fortfarande inriktat på grundläggande driftskostnader. Detta kan leda till en risk för att Apsa blir beroende av givarstöd eftersom ett projekts beroende av sådant stöd blir större ju längre tid som det ges och ju större givarnas andel av finansieringen är³¹.

24

Vi räknade med att EU hade upprättat en långsiktig plan för att visa hur stödet skulle utvecklas med tiden och slutligen gradvis avvecklas. Vi fann inga bevis för att detta hade skett. EU hade inte heller kommit överens med AU och de afrikanska subregionala organisationerna hur man successivt skulle anpassa stödbeloppet och omfördela medel till mer kapacitetsuppbyggnad (t.ex. för konfliktförebyggande, ändamålsenliga reaktioner och återuppbyggnad efter konflikter) och strategiska stödåtgärder (organisatoriska och operativa reformer, systemförbättringar, tillhandahållande av särskild know-how och utbildning etc.) för att utveckla långsiktig kapacitet.

25

EU hade inte villkorat sitt stöd, till exempel att AU eller de afrikanska subregionala organisationerna skulle fortsätta finansiera initiativ som tidigare fått stöd av EU. I ett kontrakt där en sådan bestämmelse fanns med i finansieringsöverenskommelsen respekterade inte den berörda subregionala organisationen överenskommelsen och fortsatte inte att finansiera de tjänster som tidigare finansierats inom EUF (ruta 3).

26

Vi räknade också med att få se kontraktsbestämmelser om både minskad total finansiering och en övergång från stöd till driftspersonal till finansiering av specialiserad personal. Om AU och de afrikanska subregionala organisationerna tog över kostnaderna för den löpande driften³² skulle EU kunna fokusera på att tillföra ett mervärde genom att finansiera personal med specialistkompetens, såsom konfliktförebyggande och konfliktlösning. I merparten av de granskade kontrakten var detta inte fallet. I ruta 4 ger vi dock ett exempel på när detta tillvägagångssätt lyckades.

Fördelningen av EU-stöd prioriterades inte tillräckligt

27

EU är medvetet om vilka risker konflikter i Afrika innebär för EU-medborgarna (våldsbejakande terrorism, tillgång till massförstörelsevapen och organiserad brottslighet) och har därför börjat inrikta sitt stöd på att förhindra att de uppstår och på att lösa dem när det ändå sker³⁵. I överensstämmelse med Parisförklaringen om biståndseffektivitet³⁶ och de principer som fastställts i den gemensamma strategin EU-Afrika har EU i regel gett stöd till Apsa i enlighet med de behov som AU och de afrikanska subregionala organisationerna angett i färdplanen för Apsa. De behov som angavs var dock mycket allmänna, och prioriteringarna var varken specifika eller tydliga.

28

Europeiska utrikestjänsten och kommissionen fastställde inga specifika prioriteringar för EU:s finansiering eller riktlinjer för fördelningen av resurser till Apsas olika komponenter. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten gick dock noga igenom de finansieringsförslag som de fick från AU och de afrikanska subregionala organisationerna, och rådets kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik bedömde den ”politiska lämpligheten” i att tillhandahålla finansieringen. I bilaga II ges exempel på beslutsförfarandet inom den fredsbevarande resursen för Afrika.

29

Vi analyserade de 14 granskade kontrakten för att ta reda på hur de speglade de prioriteringar som fastställts för Apsa. I åtta fall konstaterade vi att det sätt som medlen presenterades på i kontraktens budgetar gjorde det omöjligt att se hur mycket pengar som hade fördelats till var och en av Apsas pelare eller prioriteringar. Vi konstaterade också att de enskilda kontrakten hade en bred inriktning på prioriteringar: elva av de 14 kontrakten var inriktade på minst fyra av de fem strategiska prioriteringarna för Apsa (bilaga III).

Risker med att fördela mer medel till regionala organisationer

30

Under den senaste programperioden beslutade EU att kanalisera en större andel av de totala medlen till Apsa genom de regionala vägledande programmen (punkt 10). Syftet var att ge de afrikanska subregionala organisationerna en större roll i beslutsfattandet, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Det gör också att de subregionala organisationerna kan arbeta direkt med EU och på så vis undvika förseningar på grund av AU:s samordning av medel till Apsas stödprogram. Vi konstaterade att vissa risker var förenade med denna förändring.

1. De afrikanska subregionala organisationerna hade vid tidpunkten för revisionen inte tillräckligt med personal med nödvändig kompetens för att kunna förvalta de ytterligare medlen på ett ändamålsenligt sätt.
2. Den regionala institutionella ramen är mycket komplex. Det finns tio afrikanska subregionala organisationer med ett mandat inom fred och säkerhet, med överlappande medlemskap. I snitt är AU-staterna medlemmar i minst två subregionala organisationer, och vissa stater tillhör så många som fyra. Oklarheten gör att vissa afrikanska stater är ovilliga att engagera sig i sina subregionala organisationer, vilket leder till brister i kapaciteten. EU-kommissionens strategi för att hantera denna komplexa regionala ram var att stödja ett gemensamt regionalt vägledande program i varje region. För närvarande finansierar EU de subregionala organisationerna inom tre regionala vägledande program.
3. Fyra av de tio subregionala organisationerna med ett mandat inom fred och säkerhet omfattas inte av ett regionalt vägledande program, och två av dessa fyra subregionala organisationer kommer att fortsätta att få finansiering inom den fredsbevarande resursen för Afrika. Dessutom finansierar EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika kapacitetsuppbyggande åtgärder för en subregional organisation (den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten) och för organisationer utanför Apsas ram (t.ex. Sahel G5³⁷). Detta skulle kunna underminera samstämmigheten i EU:s finansieringstrategi.
4. Det finns en risk för att minskat inflytande för AU kan försvaga den övergripande samstämmigheten i och samordningen av EU:s stöd till Apsa.
5. Trots den betydande ökningen av anslagen till freds- och säkerhetsåtgärder inom de vägledande programmen hade antalet anställda i de berörda regionala EU-delegationerna inte ökat i motsvarande grad. Till exempel fanns det inga militära experter bland personalen på delegationerna till Ecowas och Eccas, vilket innebar att dessa delegationer förlitade sig på militär expertis som EU-medlemsstaterans ambassader ställde till förfogande.

Trots EU:s stöd står Apsa inför flera utmaningar, och dess funktion är beroende av fortsatt externt stöd

31

I detta avsnitt undersöker vi huruvida EU:s stöd bidrog till att resultat uppnåddes. Vi tittar på i vilken utsträckning EU-finansierade kontrakt levererade stöd i enlighet med de mål som ställts upp för kontrakten. Vi undersöker också de utmaningar som de olika komponenterna av Apsa står inför. Slutligen bedömer vi huruvida Europeiska utrikestjänsten och kommissionen hade identifierat och hanterat risker för att resultaten av EU-stödet inte skulle bli bestående.

Hälften av kontrakten hade levererat resultat vid tidpunkten för revisionen

32

Vi granskade 14 kontrakt om EU-stöd. Sex av dem, som huvudsakligen gällde personalkostnader, hade till största delen levererat de övergripande förväntade resultaten vid tidpunkten för revisionen. Vi hade dock inte tillräckligt med information för att kunna bedöma huruvida varje enskild output hade uppnåtts (punkterna 59 och 60). Ytterligare två kontrakt hade delvis levererat output, och ett kontrakt hade klart och tydligt inte levererat den förväntade outputen. I fem fall innebar förseningar i genomförandet att vi inte kunde bedöma om den förväntade outputen enligt kontraktet hade levererats eller inte (punkt 53 och bilaga IV)

Apsa står inför flera utmaningar

33

Intressenter och givare har höga förväntningar på Apsa. I flera bedömningar³⁸ har slutsatsen dragits att AU och de subregionala organisationerna spelar en viktig roll när det gäller att hantera konflikter i Afrika. Apsa har potential att bli en ändamålsenlig ram för fred och säkerhet i Afrika, trots att man står inför många svåra utmaningar och behöver vidareutveckla sin kapacitet, sina instrument och sin övergripande funktion.

34

Apsa står inför följande utmaningar:

1. Den finansiella och institutionella kapaciteten vid de viktigaste berörda organen (AU och de subregionala organisationerna) behöver stärkas.
2. Särskilda åtgärder behövs för att åtgärda bristen på politisk vilja att försöka lösa vissa problem och kriser³⁹.
3. Det finns ingen mekanism för att verkställa beslut.
4. Samarbetet mellan olika organ och institutioner behöver bli bättre.
5. Förhållandet mellan AU och de subregionala organisationerna bör förtydligas, särskilt vad beträffar subsidiaritet⁴⁰.
6. Samordningen med kompletterande initiativ, såsom den afrikanska strukturen för samhällsstyrning, borde förbättras⁴¹.

35

Den afrikanska fredsfonden täckte inte kostnaderna för att driva Apsa som planerat (punkterna 5 och 6). Merparten av EU-stödet gick därför till Apsas driftskostnader. I punkterna 36–47 presenteras utmaningar när det gäller driften av Apsas olika komponenter och EU-stödets bidrag.

Freds- och säkerhetsrådet

36

Freds- och säkerhetsrådet (PSC) är etablerat i sin roll som Apsas viktigaste beslutsorgan och har tagit ställning i nyckelfrågor genom att fördöma kupper och införa sanktioner. Det har också bidragit till att lösa konflikter i till exempel Burundi, Mali och Somalia⁴².

37

Freds- och säkerhetsrådet står dock inför utmaningar, och åtskilliga problem fortsätter att påverka dess arbete. Till exempel har församlingen av Afrikanska unionens stats- och regeringschefer ofta underlåtit att följa de principer som anges i freds- och säkerhetsrådets protokoll för att bedöma hur potentiella PSC-kandidater uppfyller fastställda kriterier. Länder som gjort sig kända för att öppet trotsa AU:s beslut eller för att handla författningsstridigt har ingått i rådet. Det har begränsat kvaliteten på och ändamålsenligheten i freds- och säkerhetsrådets beslut. Freds- och säkerhetsrådet har även haft problem därför att enhälliga beslut tillmäts så stor betydelse. Detta förvärras av att vissa stater saknar politisk vilja att ta ställning i frågor som de inte anser ligger i deras intresse eller för att de inte öppet vill konfrontera en annan medlemsstat⁴³.

Afrikanska unionens kommission

38

AU-kommissionen genomför freds- och säkerhetsrådets beslut, och dess freds- och säkerhetsavdelning (PSD) stöder Apsas övriga pelare liksom andra program för fred och säkerhet, såsom utstakning av gränser och strategin för handeldvapen och lätta vapen. Freds- och säkerhetsavdelningen samordnar också förbindelserna mellan AU och de subregionala organisationerna när det gäller freds- och säkerhetsfrågor.

39

Freds- och säkerhetsavdelningen har en viktig roll i Apsas verksamhet, men otillräcklig finansiering från AU har lett till att två tredjedelar av dess tjänster inte har tillsatts. År 2010 försökte EU, AU och andra internationella partner få bukt med detta genom att inrätta en gemensam finansieringsmekanism kallad det gemensamma finansieringsarrangemanget (JFA)⁴⁴. Det täckte lönekostnaderna för ytterligare 172 ”korttidsanställda” vid freds- och säkerhetsavdelningen (figur 5). Även om inte alla tjänster tillsattes, gjorde personaltillskottet att freds- och säkerhetsavdelningen kunde fortsätta fungera⁴⁵.

Figur 5

Tjänster och vakanser vid AU-kommissionens freds- och säkerhetsavdelning

Typ av kontrakt	Tillsatta tjänster	Ej tillsatta tjänster	Totalt	Anmärkningar
AU:s ordinarie budget	25	42	67	Rekryteringsprocessen för nyckeltjänster startade fjärde kvartalet 2016
Korttidsanställning (JFA)	137	35	172	12 tjänster där rekrytering pågår
Utstationering	12		12	Uppskattning mars 2017
Totalt	174	77	251

Källa: Protokollet från det elfte mötet i styrkommittén för det gemensamma finansieringsarrangemanget för stöd till anställning av personal vid AU-kommissionen inom freds- och säkerhetsprogrammet, april 2017, och översikt över personalen vid freds- och säkerhetsavdelningen, juli 2016.

40

Freds- och säkerhetsavdelningen har ett begränsat antal ”kärnverksamhetsanställda” som arbetar med centrala freds- och säkerhetsfrågor för den afrikanska kontinenten. Figur 6 visar personaltyper och hur de finansierades 2016. Personalens främsta uppgift är att utföra Apsas omfattande färdplan för 2016–2020, ett dokument med fem strategiska prioriteringar, 32 särskilda mål och 116 olika typer av output. De otillräckliga anslagen och policyn att rekrytera ”korttidsanställda” (punkt 57) gjorde att detta blev en svår uppgift.

Figur 6

Finansieringskälla till tjänster vid AU-kommissionens freds- och säkerhetsavdelning

Fördelning av tjänster per kontor/enhet	JFA		AU:s ordinarie budget		Totalt
	Allmänna tjänster	Kärnverksamhet	Allmänna tjänster	Kärnverksamhet
Kommissionärens kontor	2	2	1	2	7
Direktörens kontor, inbegripet AU:s kontaktkontor vid REC/RM	9	10	3	1	23
Avdelningen för konfliktförebyggande och tidig varning	6	15	7	6	34
Avdelningen för krishantering och återuppbyggnad efter konflikter	4	8	1	18	31
Avdelningen för fredsfrämjande insatser	3	32	6	12	53
Avdelningen för försvar och säkerhet	2	6	1	3	12
Freds- och säkerhetsrådets sekretariat	2	6	1	2	11
Projektledningsgrupp	2	9	1	2	14
Finansieringsavdelningen för fred och säkerhet	10	14	-	-	24
Övrigt (kansli, HR, internrevision etc.)	20	10	e.t. – avdelningsövergripande
Totalt	60	112	21	46	239

Källa: Protokollet från det elfte mötet i styrkommittén för det gemensamma finansieringsarrangemanget för stöd till anställning av personal vid AU-kommissionen inom freds- och säkerhetsprogrammet, april 2017, och översikt över personalen vid freds- och säkerhetsavdelningen, juli 2016.

41

EU och andra givare kanaliserar också pengar gemensamt genom AU-kommissionen för att stödja ett nätverk av AU-kontaktkontor som är verksamma i 14 konfliktdrabbade länder och länder som genomgått konflikter i Afrika. EU:s årliga bidrag till finansieringen av AU:s kontaktkontor uppgår till omkring 3,5 miljoner euro (cirka 25 % av den årliga budgeten). Nätverket har omkring 200 anställda, och en stor andel av stödet går till operativ personal (ungefär 70:30). Freds- och säkerhetsrådet fastställer kontaktkontorens mandat, som sträcker sig från övervakning av framväxande kriser, förebyggande diplomati och krishantering till återuppbyggnad efter konflikter. Kontoren företräder AU på plats och har i första hand en politisk roll⁴⁶.

42

I en EU-finansierad utvärdering nyligen⁴⁷ framhölls AU-kontaktkontorens konstruktiva och viktiga roll i krissituationer i Mali, Centralafrikanska republiken, Sudan, Sydsudan, Komorerna, Guinea Bissau och Madagaskar. Man konstaterade emellertid också att otillräckliga medel och personalbrist hade lett till ineffektivitet i verksamheten. Vidare drog man slutsatsen att kontaktkontorens effekter hade varit blandade men att deras arbete hade gett ett hyggligt bidrag till fred och säkerhet. På liknande sätt konstaterade World Peace Foundation nyligen i en rapport att kontaktkontoren var viktiga och borde få fortsatt stöd⁴⁸.

Expertpanelen

43

I freds- och säkerhetsrådets protokoll inrättas expertpanelen som ett rådgivande organ bestående av fem respekterade afrikanska personer. Den har till uppgift att arbeta konfliktförebyggande, vilket den gjorde genom att exempelvis anordna workshoppar och högnivåmöten i avskildhet. Dess roll har utökats och omfattar nu även övervakningsuppdrag inför val och medling⁴⁹. Trots en ökande arbetsbelastning har panelens resurser inte ökat. Till exempel har panelens sekretariat endast en politisk analytiker, vars lön EU ger stöd till inom det gemensamma finansieringsarrangemanget. Panelen har även haft problem med samordningen med freds- och säkerhetsrådet och andra organ som har konfliktförebyggande och konfliktlösning i uppdrag.

Det kontinentala systemet för tidig varning

44

Det kontinentala systemet för tidig varning är ett system för att samla in och analysera uppgifter i syfte att förutse och förhindra konflikter. EU bidrog med tekniskt och ekonomiskt stöd vid inrättandet av det och fortsätter att finansiera driftskostnader enligt de kontrakt för löner inom det gemensamma finansieringsarrangemanget och för Apsas stödprogram som vi granskade (bilaga IV).

45

I Apsas effektrapport för 2015 konstaterades att det kontinentala systemet för tidig varning var tekniskt fungerande och att betydande framsteg hade gjorts i de subregionala organisationernas och AU:s samarbete om tidiga varningar⁵⁰. Vissa faktorer begränsar dock systemets ändamålsenlighet.

1. I färdplanen för Apsa pekas på behovet av att ta itu med de varierande funktionalitetsnivåerna i de regionala systemen för tidig varning och att förbättra förbindelserna mellan centrala, regionala och nationella system⁵¹.
2. Freds- och säkerhetsrådet har uppmärksammat en bestående skillnad mellan tidig varning och tidiga insatser⁵² och dragit slutsatsen att AU-medlemsstaterna ofta inte observerar tidiga varningssignaler om framtida kriser, varvid rådets konfliktförebyggande kapacitet undermineras, vilket ofta leder till konflikter⁵³.

Afrikanska beredskapsstyrkan

46

Den afrikanska beredskapsstyrkan är en reservstyrka bestående av flera delar som upprättats för snabba insatser i konfliktområden av AU-församlingen och freds- och säkerhetsrådet. I den ingår militära, polisiära och civila enheter⁵⁴. EU har gett stöd till förbättringar av den afrikanska beredskapsstyrkans kapacitet och dess regionala komponenter inom den fredsbevarande resursen för Afrika och de regionala vägledande programmen. Stödet har gått till personalkostnader och operativ verksamhet (för bättre planering, logistik och policyutveckling samt förstärkning av de polisiära och civila komponenterna) liksom även till upphandling av it-infrastruktur (C3IS) (bilaga IV innehåller en lista över kontrakten). EU har även finansierat utbildning av beredskapsstyrkan, bland annat genom stöd till fältövningar (stödprogrammet Amani Afrika II).

47

Vid tidpunkten för vår revision hade AU ännu inte använt den afrikanska beredskapsstyrkan. Intressenter som vi intervjuade undrade i vilken utsträckning den är operativ och påpekade att

1. dess system för ledning, kontroll, kommunikation och information ännu inte är operativt (ruta 6),
2. den inte har kapacitet att sätta in enheter snabbt på grund av logistiska begränsningar, såsom otillräcklig strategisk flygtransportförmåga,
3. språkliga och kulturella problem kan göra att insatser i olika regioner blir mindre ändamålsenliga.

Risk för att resultaten inte blir bestående

48

De största riskerna för att de uppnådda resultaten när det gäller att bygga upp Apsas kapacitet inte blir bestående har sitt ursprung i AU:s och de subregionala organisationernas bristande ekonomiska, institutionella och operativa kapacitet och i bristen på politiskt engagemang i ett antal AU-medlemsstater (punkt 34).

49

Reformer som planerats för att åtgärda brister i AU-kommissionens⁵⁵, Ecowas⁵⁶ och Eccas⁵⁷ institutionella ramar har hittills gett små resultat. EU-kommissionen har uppmuntrat och gett ekonomiskt stöd till sådana initiativ: till exempel stöds den institutionella reformen av Ecowas för närvarande genom EU:s stöd till projektet för reformer av förvaltningen av de offentliga finanserna, och institutionella reformer av Eccas är bland annat målet för ett freds- och stödprojekt inom EUF.

50

För att motverka AU-kommissionens och de subregionala organisationernas institutionella och operativa brister har det tekniska stöd som finansierats av EU ofta fokuserat på allmän förvaltning, som är en form av stöd som endast har begränsade långsiktiga effekter på utvecklingen av Apsa. Experter på tekniskt stöd har ofta agerat projektledare och levererat ”kortsiktiga lösningar” på genomförandeorganisationernas interna brister. Kostnaden för det har ofta varit mycket stor: till exempel uppgick EU:s bidrag till Ecowas för fred, säkerhet och stabilitet till 6,7 miljoner euro, medan kostnaden för tekniskt stöd för genomförandet av bidraget var ytterligare 4,9 miljoner euro eller 73 % av det ursprungliga bidraget.

Genomförandet av EU-stödet påverkades av förseningar, inkonsekvent användning av finansieringsinstrument och otillräcklig information om uppnådda resultat

51

I detta avsnitt undersöker vi huruvida kommissionen gav EU:s stöd till Apsa i tid och på ett förutsägbart och konsekvent sätt samt huruvida de kontrakt som vi granskade genomfördes planenligt. Vi bedömde de övervaknings- och rapporteringsmekanismer som hade införts av kommissionen och frågade om de gav tillfredsställande information om de uppnådda resultaten.

Förseningar i kontraktstilldelningen och den retroaktiva finansieringen hindrade genomförandet av planerad verksamhet

52

Stödmottagare i de kontrakt som vi granskade var AU och subregionala organisationer. Syftet med stödet var att finansiera och utbilda personal för komplexa freds- och säkerhetsuppgifter och säkerställa att verksamhet genomfördes på ett enhetligt sätt på hela kontinenten. Kontrakten, som är förtecknade i bilaga IV, syftade till att

1. stärka personalkapaciteten vid AU-kommissionen och de subregionala organisationerna (regionala ekonomiska gemenskaper och regionala mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter) för att förebygga och/eller reagera på kriser i Afrika,
2. hjälpa AU:s kontaktkontor att övervaka genomförandet av fredsöverenskommelser, stödja förberedelser inför och övervakning av val och företräda AU vid möten med nationella organ och internationella organisationer,
3. inrätta en kontinental organisation så att AU snabbt kan sätta in kapacitet i form av strategisk och operativ kommunikation, ledning och kontroll mellan AU i Addis Abeba, regionerna och uppdragen på fältet.
4. se till att AU-kommissionen och de subregionala organisationerna får tillgång till sakkunskap i samband med sina freds- och säkerhetsinitiativ,
5. stödja de subregionala organisationerna när de bygger upp sin kapacitet och genomför sina uppdrag för konfliktförebyggande och konfliktlösning.

53

En grundförutsättning för att institutionellt stöd ska få förväntade resultat är att det tillhandahålls vid rätt tidpunkt och är förutsägbart. Oförmågan att ingå kontrakt i tid ledde till förseningar i genomförandet och innebar att finansieringen av verksamhet inte var förutsägbar. Tio av de 14 kontrakt som vi granskade ingicks sent av något av följande skäl eller en kombination av dem:

1. AU-kommissionen och de subregionala organisationerna lämnade in finansieringsförslag sent eller av låg kvalitet,
2. komplicerade förhandlingar om kontraktsbudgetar, verksamheter och ekonomisk förvaltning,
3. tekniska problem med EU-kommissionens informationssystem.

54

Åtta av dessa tio kontrakt hade dessutom finansierat verksamhet retroaktivt⁵⁸. Tre av dem ingicks bara några dagar innan den finansierade verksamheten skulle slutföras. Vi konstaterade att förseningar i kontraktsskrivningen i kombination med befintliga interna brister i AU och de subregionala organisationerna påverkade genomförandet av verksamhet negativt i sex av de 14 kontrakten (bilaga IV). I ruta 5 beskrivs hur två Apsa-stödprogram påverkades negativt av förseningar i kontraktstilldelningen och den retroaktiva finansieringen.

55

I ruta 6 ges ett exempel på förseningar i samband med inköp av ett informationssystem för den afrikanska beredskapsstyrkan. I detta fall förvärrade AU:s interna brister den försening som orsakades av att kontraktet ingicks sent.

Finansieringsinstrument användes inte alltid konsekvent

56

Varken Europeiska kommissionen eller Europeiska utrikestjänsten hade analyserat de komparativa fördelarna med alla instrument som stod till deras förfogande på området för fred och säkerhet (punkt 9). Vi konstaterade att instrumenten inte alltid användes konsekvent. Den fredsbevarande resursen för Afrika är väl lämpad att finansiera behov på kort sikt, eftersom dess finansieringscykler varar mellan två och tre år. Omvänt passar de regionala vägledande programmen bättre för finansiering av behov på lång sikt, eftersom de har en finansieringscykel på sju år.

57

Vi konstaterade fall där kortfristiga kontrakt med den fredsbevarande resursen för Afrika hade använts till att finansiera långtidstjänster, till exempel i lönekontrakten inom det gemensamma finansieringsarrangemanget (punkt 39). I detta fall försvagade användningen av revolverande ett- till tvåårskontrakt personalförvaltningen och innebar att tjänsternas antal och typ omförhandlades nästan varje år. Det bidrog till förseningar i kontraktstilldelningen (punkt 53) och till otrygga anställningar, vilket ledde till att man förlorade erfaren personal. I andra fall hade de regionala vägledande programmen använts till att tillgodose behov på kort sikt, för vilket de är mindre väl lämpade.

58

Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten har inte inrättat någon ram för samordning av alla sina instrument på området för fred och säkerhet. Sedan 2015 har de dock vidtagit åtgärder för att få den fredsbevarande resursen för Afrika och de regionala vägledande programmen att komplettera varandra på ett mer ändamålsenligt sätt, särskilt genom att

1. förtydliga hur tjänster vid de subregionala organisationerna finansieras; för det ändamålet beslutade de att den kostnad för icke-militär personal vid de regionala organisationerna som EU står för skulle föras över från den fredsbevarande resursen för Afrika till de regionala vägledande programmen; beslutet fattades dock efter det att de regionala vägledande programmen hade antagits, vilket gjorde det svårare att genomföra, och till sist sköts överföringen upp till januari 2018,
2. involvera de regionala EU-delegationerna i översynen av de regionala arbetsplaner för Apsas stödprogram som finansieras inom den fredsbevarande resursen för Afrika för att säkerställa att de kompletterar de program som de regionala vägledande programmen finansierar,
3. sedan 2017 inkludera de regionala EU-delegationerna i styrkommittén för Apsas stödprogram.

Mekanismer för övervakning och rapportering inrättades men gav inte tillräckligt med information om resultat

59

Kommissionen hade inrättat övervaknings- och rapporteringsmekanismer för alla de kontrakt som vi granskade. I dem ingick regelbunden inlämning av beskrivande och finansiella rapporter (vanligen två gånger om året), regelbundna styrkommittémöten och oberoende externa revisioner av utgifter. I praktiken hade kommissionens övervakningsmekanismer brister och gav inte tillräckligt med information om resultat. I de kontrakt vi granskade fann vi följande exempel på brister:

1. Den planerade outputen hade inte preciserats eller var inte mätbar i sex av de 14 kontrakten. De avdelningar eller instrument som fick stöd förväntades till exempel ”öka sin kapacitet”, ”stärka sin roll” eller ”bli helt operativa”. I en del av dessa fall hade de underliggande aktiviteterna inget samband med outputen.
2. Vissa av de indikatorer som hade fastställts för tolv av kontrakten listade input och aktiviteter snarare än output som skulle uppnås och var därför av begränsad övervakningsnytta. I andra fall saknades referensvärden och mål som krävdes för att framsteg skulle kunna mätas.
3. Tre kontrakt undertecknades under genomförandeperiodens allra sista dagar, vilket fick till följd att den retroaktiva finansieringen gjorde övervakningsbestämmelserna irrelevanta i praktiken.
4. De rapporter som utarbetades av AU och de subregionala organisationerna var ofta sena. När det gällde sex kontrakt innehöll inte dessa rapporter tillräckligt med uppgifter om output och indikatorer enligt kontrakten.

60

Den EU-personal som vi intervjuade hade i allmänhet en god överblick över genomförandet av kontrakten, men denna kunskap återspeglades inte alltid i rapporterna. Vad beträffar de granskade kontrakten hade EU-kommissionen ännu inte gjort några besök för att genomföra ”resultatorienterad övervakning (ROM)”⁵⁹. En extern utvärdering hade endast gjorts av ett kontrakt. Det innebar att den begränsade tillgången på information om resultat från AU och de subregionala organisationerna inte kompenserades med hjälp av andra källor.

Slutsatser och rekommendationer

61

AU:s medlemsstater inrättade Apsa som ett strukturellt, långsiktigt svar på freds- och säkerhetsutmaningarna på den afrikanska kontinenten. Genom Apsa har AU och de bemyndigade subregionala organisationerna tillgång till verktyg som hjälper dem att förebygga, hantera och lösa konflikter. EU har gett Apsa stöd genom Europeiska utvecklingsfonden. Vi granskade EU:s stöd under tre år, mellan 2014 och 2016, och konstaterade att det har haft mycket små effekter och behöver riktas om.

62

EU fastställde inte tydliga kriterier för sitt stöd och saknade i sin strategi en långsiktig vision för hur det skulle utvecklas. Under den granskade perioden fokuserade EU exempelvis inte tillräckligt på övergången från löneutbetalningar till inriktning på kapacitetsuppbyggnad för att säkerställa EU-stödets långsiktiga framgång. Underskottet i AU-medlemsstaternas bidrag till AU:s budget och fredsfonden gjorde Apsa starkt beroende av givarstöd, inbegripet EU-stöd. EU stödde Afrikanska unionens planer på att uppnå ekonomiskt oberoende för Apsa, i enlighet med AU:s formella beslut från 2016, men genomförandet var ännu i sin linda (punkterna 16–30).

63

Vi konstaterade att cirka hälften av de EU-finansierade kontrakten hade levererat merparten eller delar av de förväntade resultaten vid tidpunkten för revisionen. EU har gett stöd till reformer för att förbättra AU:s och de subregionala organisationernas ekonomiska, operativa och institutionella kapacitet, men reformerna har hittills gett små resultat. Kapaciteten hos Apsas olika komponenter varierade kraftigt och kunde ifrågasättas på grund av bristande politiskt engagemang och begränsad finansiering (punkterna 32–50).

Rekommendation 1 Stärk AU:s egenansvar för Apsa och rikta om EU:s stöd

Europeiska utrikestjänsten och kommissionen bör gemensamt ta fram en tydlig, långsiktig vision om EU:s stöd till Apsa i syfte att

• successivt minska och slutligen avveckla EU-stödet till Apsas grundläggande driftskostnader till förmån för välriktade program för kapacitetsuppbyggnad,
• koppla kapacitetsuppbyggnadsstöd till Apsa till förbättringar av hur AU och de subregionala organisationerna fungerar,
• noga övervaka genomförandet av AU:s åtagande att uppnå ekonomiskt oberoende.

Tidsram: slutet av 2020.

64

Vi granskade alla de 14 kontrakt som hade ingåtts mellan 2014 och 2016 och som reglerade EU:s stöd till Apsa. Vi konstaterade att kontrakten inte alltid förvaltades effektivt. Tio av dem ingicks sent, vilket innebar att man inte fick tillgång till medel inom fastställd tid och på ett förutsägbart sätt. Det ledde till förlust av en del erfaren personal och förseningar i genomförandet av Apsas aktiviteter (punkterna 52–55). Vi konstaterade också att övervakningsmekanismer fanns på plats men att de inte fungerade väl, till exempel när kontrakt finansierades retroaktivt. Rapporteringen var ofullständig och gav inte tillräckligt med information om resultat. Under den granskade perioden användes inte alltid finansieringsinstrument konsekvent. Vi konstaterade vissa förbättringar på detta område från 2015 (punkterna 56–60).

Rekommendation 2 Insatser bör genomgående vara resultatbaserade

Kommissionen bör

• ytterligare minska förseningarna i kontraktstilldelningen och undvika användning av retroaktiv finansiering,
• basera övervakningen av och rapporteringen om kontrakten på specifika och mätbara resultat, där gjorda framsteg kan mätas med hjälp av indikatorer,
• öka den ”resultatorienterade övervakningen” av Apsas program för kapacitetsuppbyggnad och utvärdera dem oftare,
• göra en jämförande analys av de tillgängliga finansieringsinstrumenten på området för fred och säkerhet och använda dem konsekvent.

Tidsram: slutet av 2019.

Denna rapport antogs av revisionsrättens avdelning III, med ledamoten Bettina Jakobsen som ordförande, vid dess sammanträde i Luxemburg den 26 juni 2018.

Akronymer och förkortningar

APF: den fredsbevarande resursen för Afrika

Apsa: den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen

AU: Afrikanska unionen

AUC: Afrikanska unionens kommission

CEWS: kontinentalt system för tidig varning

Eccas: Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap

Ecowas: Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap

JAES: gemensam strategi EU–Afrika

JFA: gemensamt finansieringsarrangemang

PSC: freds- och säkerhetsrådet

PSD: avdelningen för fred och säkerhet

RIP: regionalt vägledande program

SRO: subregional organisation

Granskningsteam

I våra särskilda rapporter redovisar vi resultatet av våra revisioner av EU:s politik och program eller av förvaltningsteman kopplade till specifika budgetområden. För att uppnå så stor effekt som möjligt väljer vi ut och utformar granskningsuppgifterna med hänsyn till riskerna när det gäller resultat eller regelefterlevnad, storleken på de aktuella intäkterna eller kostnaderna, framtida utveckling och politiskt intresse och allmänintresse.

Denna effektivitetsrevision utfördes av revisionsrättens avdelning III yttre åtgärder, säkerhet och rättvisa, där ledamoten Bettina Jakobsen är ordförande. Revisionsarbetet leddes av ledamoten Juhan Parts med stöd av Ken-Marti Vaher (kanslichef) och Margus Kurm (attaché), Sabine Hiernaux-Fritsch (förstechef), Karel Meixner (uppgiftsansvarig) samt Alina Milasiute, Dirk Neumeister och Piotr Zych (revisorer). Torielle Perreur-Lloyd gav redigeringsstöd vid utarbetandet av rapporten.

Kontakt

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN
12, rue Alcide De Gasperi
1615 Luxemburg
LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1
Frågor: eca.europa.eu/sv/Pages/ContactForm.aspx
Webbplats: eca.europa.eu
Twitter: @EUAuditors

En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu).

Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018

PDF	ISBN 978-92-847-0352-4	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/775920	QJ-AB-18-016-SV-N
HTML	ISBN 978-92-847-0360-9	ISSN 1977-5830	doi:10.2865/59092	QJ-AB-18-016-SV-Q

© Europeiska unionen, 2018

För all användning eller återgivning av foton eller annat material som Europeiska unionen inte har upphovsrätten till måste tillstånd inhämtas direkt från upphovsrättsinnehavaren.

KONTAKTA EU

Besök
Det finns hundratals Europa direkt-kontor i hela EU. Hitta ditt närmaste kontor på https://europa.eu/european-union/contact_sv

Telefon eller mejl
Tjänsten Europa direkt svarar på dina frågor om EU. Kontakta tjänsten på något av följande sätt:

• Ring det avgiftsfria telefonnumret 00 800 6 7 8 9 10 11 (en del operatörer kan ta betalt för samtalet).
• Ring telefonnumret +32 22999696.
• Mejla via webbplatsen (https://europa.eu/european-union/contact/write-to-us_sv).

EU-INFORMATION

På nätet
På webbplatsen Europa finns det information om EU på alla officiella EU-språk (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-publikationer
Ladda ned eller beställ både gratis och avgiftsbelagda EU-publikationer från EU Bookshop (https://op.europa.eu/sv/publications). Om du behöver flera kopior av en gratispublikation kan du kontakta Europa direkt eller ditt lokala informationskontor (https://europa.eu/european-union/contact_sv).

EU-lagstiftning och andra rättsliga handlingar
Rättsliga handlingar från EU, inklusive all EU-lagstiftning sedan 1951, finns på alla officiella EU-språk på EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu).

Öppna data från EU
På EU:s portal för öppna data (http://data.europa.eu/euodp/sv/home?) finns dataserier från EU. Dataserierna får laddas ned och användas fritt för kommersiella och andra ändamål.