24.7.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/17


Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 april 2004 av herr Rasso, friherre von Cramer-Klett, och Rechtlerverbandes Pfronten

(mål T-136/04)

(2004/C 190/28)

Rättegångsspråk: tyska

Domäne Vorderriss (Tyskland), herr Rasso, friherre von Cramer-Klett, Aschau i. Chiemgau (Tyskland) och Rechtlerverband Pfronten, Pfronten (Tyskland) har den 8 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaten Th. Schönfeld.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 december 2003 om antagande av lista över områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen (1), och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena äger skogsmark som brukas inom ramen för skogsbruk bedrivet av de respektive sökandena och som hädanefter i enlighet med det ifrågasatta beslutet skall anses utgöra områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen.

Sökandena har gjort gällande att det ifrågasatta beslutet inverkar på sökandenas markrättigheter vilka säkerställs genom gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper. Denna inverkan på markrättigheterna är formellt lagstridig eftersom de berörda markägarnas rätt att delta inte säkerställdes när kommissionen fattade sitt beslut (och när direktiv 92/43/EEG (2) genomfördes).

Sökandena har dessutom gjort gällande att det ifrågasatta beslutet åsidosätter deras äganderätt i materiellt hänseende, eftersom det inte alls togs någon hänsyn till sökandenas (och andra berörda personers) rätt till privat egendom när områdena av gemenskapsintresse fastställdes. Därför skedde heller inte någon avvägning av de intressen som är förenade med fastställandet av listan över områden av gemenskapsintresse och sökandenas motstående privata intressen. Dessutom strider det ifrågasatta beslutet mot själva direktiv 92/43/EEG eftersom frågan om den ekonomiska ersättning som skall beviljas är helt öppen och inte har reglerats.

Sökandena har vidare gjort gällande att det ifrågasatta beslutet är oproportionerligt eftersom det i sig inte kan skapa ett enhetligt europeiskt ekologiskt nät och att därmed en ”unik lista” som upprättas för endast ett biogeografiskt område inte räcker för att uppnå skyddsändamålet enligt direktivet. Det ifrågasatta beslutet är dessutom olämpligt på grund av att det inte fattats efter en utökad omröstning för hela gemenskapsterritoriet.


(1)  EGT L 14, s. 21, 21.1.2004.

(2)  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7).