26.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 56/22


Tisdagen den 27 september 2011
EU:s framtida sammanhållningspolitik

P7_TA(2011)0403

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om utnyttjandet av struktur- och sammanhållningsfonderna: lärdomar för EU:s framtida sammanhållningspolitik (2010/2305(INI))

2013/C 56 E/03

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 174–178,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 med titeln Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt (KOM(2011)0017),

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med titeln Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt (SEK(2011)0092),

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 25 oktober 2010 med titeln Cohesion Policy: Responding to the economic crisis, a review of the implementation of cohesion policy measures adopted in support of the European Economic Recovery Plan’ (SEK(2010)1291),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln Sammanhållningspolitiken: strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (KOM(2010)0110),

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 31 mars 2010 med titeln Följedokument till kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 – Sammanhållningspolitiken: strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (SEK(2010)0360),

med beaktande av kommissionens meddelande med titeln Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM(2010)2020),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 539/2010 av den 16 juni 2010 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 437/2010 av den 19 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper (2),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 397/2009 av 6 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder (3),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 284/2009 av den 7 april 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (4),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 85/2009 av den 19 januari 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (5),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (6),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/1999 (7),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999 (8),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (9),

med beaktande av rådets beslut av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (2006/702/EG) (10),

med beaktande av rådets slutsatser om kommissionens strategiska rapport 2010 om genomförandet av programmen inom sammanhållningspolitiken, som antogs vid mötet i rådet (utrikes frågor) den 14 juni 2010,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2010 med titeln Främjande av ett effektivt partnerskap i förvaltningen av sammanhållningsprogrammen, baserat på välfungerande metoder från programperioden 2007–2013 (ECO/258),

med beaktande av regionkommitténs yttrande av den 1–2 december 2010 över ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (ReK 159/2010),

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om 2010 års rapport om genomförandet av programmen inom sammanhållningspolitiken 2007–2013 (11),

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2010 om att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft? (12),

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program (13),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0287/2011), och av följande skäl:

A.

Utnyttjandekapacitet är en medlemsstats och dess regioners förmåga att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt använda ekonomiska medel från struktur- och sammanhållningsfonderna, och denna kapacitet är avgörande för att medlen från EU-fonderna ska kunna bidra maximalt till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

B.

EU:s sammanhållningspolitik spelar en avgörande roll när det gäller att främja en samstämmig utveckling i unionen. Man har kommit långt med att minska de regionala utvecklingsskillnaderna, men ännu återstår stora klyftor mellan de olika regionernas ekonomiska, sociala och regionala utvecklingsnivåer.

C.

De mest missgynnade regionerna och mikroregionerna har varken de ekonomiska medel, den personal eller det administrativa stöd som de behöver för att kunna dra nytta av de EU-medel som finns att tillgå för dem.

D.

EU:s regionalpolitik är ett oumbärligt instrument för att främja ekonomisk och social sammanhållning, och den gör det möjligt för EU att vidta åtgärder för att minska de regionala skillnaderna, främja verklig konvergens och stimulera utveckling, högkvalitativ sysselsättning och sociala framsteg, samtidigt som den också gynnar de minst utvecklade regionerna.

E.

Utnyttjandekapacitet är en variabel, inte en parameter, och den varierar stort mellan och inom de olika medlemsstaterna och regionerna, och individuella lösningar måste därför användas för att öka denna kapacitet.

F.

För att kunna utnyttja så mycket ekonomiskt stöd som möjligt krävs kontinuerliga insatser från medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna och ett deltagande från lokal och regional administration i varje steg av processen såväl som lämplig kapacitet inom institutionella strukturer och effektiva förvaltnings- och kontrollsystem.

G.

Den administrativa kapaciteten, framför allt i samband med planeringen och genomförandet av projekt, är av central betydelse för utnyttjandekapaciteten och bör förstärkas, i synnerhet i de medlemsstater som släpar efter och som har låg utnyttjandegrad.

H.

Bestämmelserna för struktur- och sammanhållningsfonderna är genom sin karaktär komplicerade och därför både svåra att införliva i medlemsstaternas lagstiftning på rätt sätt och svåra att efterleva, vilket leder till misstag, och medlemsstaterna och regionerna måste lägga ner oproportionerligt mycket tid på att försöka hantera och kontrollera dessa misstag. Dessa bestämmelser måste därför vara långsiktigt stabila för att främja ett större egenansvar. Däremot bör alla förenklingar som underlättar genomförandet av de finansiella instrumenten främjas.

I.

Felaktigheter och förskingring av strukturstöd förekommer inte lika ofta som tidigare. Det vore dock ändå lämpligt att stärka medlemsstaternas åtgärder för att bekämpa förskingring av stöd och återvinna pengar som utbetalats på felaktig grund.

J.

I synnerhet de medlemsstater som anslutit sig till EU under den innevarande programperioden har svårt att utnyttja de avsevärt större belopp som finns tillgängliga nu jämfört med före anslutningen. Vidare uppvisar de administrativa strukturerna en bristande förmåga att upprätta, genomföra och utvärdera projekt.

K.

Bristen på en tydlig översikt över utnyttjandegraden av medel på kort och medellång sikt hämmar utnyttjandekapaciteten, och en större insyn krävs på alla förvaltningsnivåer.

L.

Europeiska socialfonden (ESF) tillhandahåller ett mycket viktigt stöd för arbetsmarknadspolitiken och fyller en viktig funktion för ökad social integrering, och behöver därför avsevärd ekonomisk förstärkning.

1.

Trots de problem som har påvisats framhåller Europaparlamentet insatserna för att uppnå en allt större utnyttjandekapacitet och ett snabbare budgetärt genomförande av sammanhållningspolitiken under 2010, och kan se den positiva effekten av de sammanhållningspolitiskt relaterade insatserna inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa för att skynda på genomförandet av program och snabbare betala ut medel till stödmottagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med dessa insatser under perioden 2014–2020.

2.

Europaparlamentet påpekar att problemet med låg utnyttjandekapacitet huvudsakligen har uppstått till följd av

sådana problem med att slutföra bedömningen av överensstämmelse när det gäller det nya förvaltnings- och kontrollsystemet som i allmänhet uppstår vid början av programperioden,

den globala konjunkturnedgången, som får direkta följder för de finanspolitiska åtstramningsåtgärder som tillämpas på den offentliga budgeten och svårigheterna att skaffa fram intern finansiering,

otillräckliga resurser för att medfinansiera projekt,

dröjsmål i fastställandet och införandet av EU-regler, nationella regler och riktlinjer, samt ofullständiga eller oklara regler,

förseningar i samband med översättningen av riktlinjerna och med besked från kommissionen samt inkonsekventa riktlinjer från kommissionen,

alltför komplicerade och stränga nationella förfaranden och ofta förekommande ändringar av dem,

behovet av att inrätta nya institutioner för genomförande av program, vilket kan försena igångsättandet och genomförandet,

en otillräcklig gränsdragning mellan myndigheterna i medlemsstaterna, hierarkiska problem mellan institutionerna och interna problem i fråga om arbets- och ansvarsfördelning,

otillräcklig delaktighet på regional och lokal nivå vid utformningen av de operativa programmen,

begränsade personalresurser, brist på tillräckligt utbildad personal på nationell och regional nivå och problem med att behålla personal,

svårigheter att inrätta IT-system,

brist på överensstämmelse mellan graden av kontroll och projektets omfattning,

dålig förberedelse för genomförande av projekt och avsaknad av projektplanering,

politiskt motiverade ändringar av investeringsprioriteringar.

3.

Europaparlamentet anser att många av dessa problem skulle gå att lösa om samtliga berörda nationella, regionala och lokala parter deltog redan i programplaneringsfasen. Då skulle förslag i framtida ramdokument och operativa program kunna matchas till deras behov i så hög grad som möjligt, och skulle därmed på ett starkare och tydligare sätt kunna bidra till att förverkliga EU:s mål.

4.

Europaparlamentet understryker att det finns ett behov av att förenkla regler och förfaranden och att göra dem mer flexibla, såväl på EU-nivå som på nationell nivå, för att göra det lättare för projektledare att få tillgång till EU-medel och för att främja en god förvaltning av medlen bland myndigheterna, utan att för den skull skapa stora svårigheter för stödmottagarna. Parlamentet anser att en förenkling skulle bidra till en snabbare utbetalning av medel, högre utnyttjandegrad, ökad effektivitet och öppenhet, färre fel i samband med genomförandet och kortare betalningsperioder. En balans bör dock uppnås mellan förenkling och stabila regler, förfaranden och kontroller. Parlamentet noterar att eventuella sökande och stödmottagare måste få tillräcklig information för att genomförandet ska kunna bli framgångsrikt.

5.

Europaparlamentet betonar att en höjning av utnyttjandegraden endast kan få effektiva följder om gemenskapens regelverk iakttas.

6.

Europaparlamentet anser att särskild tonvikt bör läggas vid aspekter på resultat och måluppfyllelse, utan att detta påverkar den uppmärksamhet som alltid bör ägnas kontrollen av insatserna. Parlamentet anser, i linje med rådande bestämmelser om genomförande-, kontroll- och betalningssystem, att en bättre balans bör uppnås mellan å ena sidan de regler och förfaranden som krävs för att EU:s utgifter ska uppfylla lagar och förordningar, och å andra sidan en sammanhållningspolitik som är mer inriktad på resultat och kostnadseffektivitet.

7.

Europaparlamentet vill att programplaneringen, övervakningen och utvärderingen av sammanhållningspolitiken ska effektiveras för att kommissionens rådgivande roll ska kunna förbättras och för att kontroller och granskningar ska bli mindre betungande administrativt.

8.

Enligt Europaparlamentet bör man fokusera mer på att bestraffa bedrägerier än formella oriktigheter. Parlamentet stöder en mjukare och mer differentierad hållning beroende på hur allvarliga oegentligheterna är.

9.

Europaparlamentet betonar att tillämpningen av proportionalitetsprincipen på kontrollförfaranden som regleras av projektets omfattning bör stärkas genom att man förenklar uppgiftskraven och kraven på kontroll då småskaliga projekt och program genomförs. Parlamentet understryker dock att ett förenklat regelverk aldrig får införas på bekostnad av öppenhet eller ansvarighet. Parlamentet begär att samordningen av revisionsverksamheten ska utökas och förbättras, att överflödiga kontroller ska avskaffas i de medlemsstater som har ett fungerande fondförvaltningssystem samt att principen om samordnad granskning ska tillämpas under nästa programperiod, och att denna princip, liksom principen om ”förtroendeavtal”, ska tillämpas så ofta som möjligt.

10.

Europaparlamentet betonar hur enormt viktigt det är att den fleråriga budgetramen antas i god tid och att det finns tydliga och exakta regler och riktlinjer för medlemsstaterna så att inledande svårigheter och förseningar som hänger samman med medlemsstaternas utarbetande av nationella regler och införandet av förhandsvillkor kan undvikas vid början av nästa programperiod. Kommissionen bör tillhandahålla tekniskt stöd i syfte att se till att medlemsstaterna förstår dessa regler och riktlinjer. Parlamentet understryker att löptiden för den fleråriga budgetramen är av central betydelse för sammanhållningspolitiken och utnyttjandekapaciteten eftersom en för kort löptid utgör ett hinder för de projekt som dels är mer långsiktiga och dels är de viktigaste från utvecklingssynpunkt.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbare införliva gemenskapsrättens bestämmelser i sin nationella lagstiftning, och understryker vikten av att det sätts in utbildad och tillräckligt manstark personal för att effektivare åtgärda utmaningarna på fältet.

12.

Europaparlamentet framhåller fördelarna med och behovet av större synergieffekter och en större komplementaritet mellan alla fonder som är föremål för en delad förvaltning (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EJFLU och EFF), och även med EUF eftersom vissa europeiska regioner angränsar till AVS-länderna. Parlamentet anser att man bör främja flexibiliteten mellan fonderna Eruf och ESF för att underlätta finansiering av integrerade projekt och samtidigt respektera särdragen hos och målen med var och en av dessa fonder. Parlamentet betonar att en harmonisering av regler och förfaranden skulle leda till förenklade leveranssystem och främja eventuella stödmottagares deltagande i program som medfinansieras av EU-medel. Parlamentet påminner här om de möjligheter som korsfinansiering innebär och som ännu inte har utnyttjats helt.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ESF i dag sätts in mera effektivt, på alla plan och i alla medlemsstater, mot de aktuella utmaningar för samhälle och ekonomi som den ekonomiska nedgången fört med sig, samt att se till att ESF i framtiden på ett meningsfullt och målinriktat sätt bidrar till att Europa 2020-strategin genomförs inom områdena sysselsättning och social integration, eftersom ESF är ett synligt, insynsvänligt, effektivt, flexibelt, lätthanterligt och användarvänligt instrument som används för att utveckla det mänskliga kapitalet och som samtidigt återspeglar medlemsstaternas och regionernas särdrag och behov.

14.

Europaparlamentet betonar att insatserna behöver koncentreras till ett begränsat antal prioriteringar, och till de mest akuta hör att få ner den högsta arbetslösheten någonsin på den inre marknaden, framför allt bland ungdomar och kvinnor, för att EU-omfattande projekt ska genomföras effektivare och för att ESF:s verkan och inneboende möjligheter maximalt ska få komma till sin rätt, så att ESF blir till stöd för Europa 2020-strategin. Parlamentet påpekar samtidigt att man måste ta hänsyn till att situationen är olika i olika medlemsstater och dessutom att ESF måste få ökat ekonomiskt självstyre och göras mer flexibel för att fonden ska kunna bemöta dagens utmaningar för sysselsättningen.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till och upprätthålla en omfattande dialog med alla berörda parter på nationell, regional och lokal nivå för att bättre kartlägga arbetsmarknadens behov, förbättra anställbarheten bland socialt missgynnade grupper och samtidigt, vid utformningen av sammanhållningspolitiska målsättningar, i tillräcklig utsträckning beakta regionala och lokala behov och se till att de återspeglas i målen för ESF. Parlamentet begär att särskild uppmärksamhet ägnas allmän och yrkesinriktad utbildning för personer inom låglöneyrken i syfte att förbättra dessa personers anställbarhet.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra medvetenheten om och tillgången till ESF och uppdatera kapaciteten att upprätta projekt för att bidra till skapandet av nya arbetstillfällen med anständiga villkor och till en effektivare social integration.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera det integrerade tillvägagångssättet för projekt för lokal och regional utveckling, vilket främjar lokala initiativ för ESF på gräsrotsnivå och gör det möjligt att kombinera flera olika finansieringskällor: operativa program, nationella program och privata resurser för enskilda projekt.

18.

Europaparlamentet beklagar att genomförandet av ESF, på grund av de långdragna administrativa förfarandena och de komplicerade reglerna, särskilt i vissa medlemsstater, går långsammare än förväntat och att detta avskräcker många potentiella stödmottagare från att söka stöd. Parlamentet efterlyser en tillnärmning mellan ESF:s mål och de faktiska behoven på en arbetsmarknad där det behövs investeringar för att förbättra yrkesutbildningen och åtgärder för att skydda hantverksföretag.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över medfinansieringen så att den bättre motsvarar utvecklingen, EU:s mervärde, typerna av åtgärder och stödmottagarna samt deras upptagningskapacitet och utvecklingsmöjligheter. Parlamentet efterlyser därför tillräckliga anslag till sammanhållningspolitiken ur gemenskapens budget i en situation där de nationella och lokala bidragen beskärs av nationell budgetåtstramningspolitik. Parlamentet beklagar att en del av de ESF-medel som finns att tillgå inte kommer till användning, men konstaterar samtidigt att det gjorts avsevärda framsteg i somliga medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att skapa mekanismer för att hjälpa små stödmottagare (som brukar vara icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå och små och medelstora företag) att sätta ihop ansökningar som har goda möjligheter att gå igenom samt stödja dem under genomförandefasen, så att ett effektivare genomförande kan garanteras.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utgående från klara och tydliga bestämmelser i högre grad utnyttja möjligheten till förskottsbetalning till mottagare av ESF-stöd.

21.

Europaparlamentet betonar behovet av ett fortsatt starkt och målmedvetet fokus på de faktiska resultaten av EFS-finansierade utvecklingsprogram genom att man, såväl på gemenskapsnivå som på nationell, regional och lokal nivå, förbättrar utvärderings-, övervaknings- och indikatorsystemen, vilka bör vara inriktade inte enbart på utgiftsnivåerna utan också på kvaliteten på den politik som förs. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till osäkerhetsfaktorerna i samband med långsiktiga projekt för återinträde i arbete.

22.

Europaparlamentet betonar den betydelse som vissa reformer kan ha för att öka utnyttjandekapaciteten i vissa medlemsstater, och anser därför att kommissionen och medlemsstaterna i samband med upprättandet av partnerskapsavtal för utveckling och investeringar bör förhandla fram att dessa reformer ska vara bindande villkor för staterna. Parlamentet understryker framför allt vikten av decentralisering och förstärkning av regionala och lokala myndigheters roll.

23.

Europaparlamentet efterfrågar en större flexibilitet i bestämmelserna för sammanhållningspolitiken vid uppläggningen av operativa program, så att utvecklingsprocessens karaktär och geografi återspeglas bättre. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna och regionerna ges tillräcklig flexibilitet för att kunna välja egna prioriteringar och själva utforma en lämplig sammansättning av politiska åtgärder.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga mer kraft på projektförberedelser och utarbeta en projektplanering så att risken för kostnadsöverskridande kan minimeras och en hög utnyttjandekapacitet bibehålls.

25.

Europaparlamentet konstaterar att den offentliga sektorns institutionella kapacitet på nationell, regional och lokal nivå och de deltagande myndigheternas och stödmottagarnas tekniska och administrativa kapacitet har en avgörande betydelse för att man framgångsrikt ska kunna utveckla, genomföra och övervaka den politik som behövs för att uppnå Europa 2020-strategins mål.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och genom samordning med lokala och regionala myndigheter sträva efter att förvalta personalresurserna på ett bättre sätt genom att arbeta hårdare för att locka till sig och behålla kvalificerad personal som kan förvalta EU-medlen, genom att främja en högkvalitativ vidareutbildning för dem och undvika att personal byts ut om det inte är absolut nödvändigt och då som enda mål att förbättra deras effektivitet och därmed även utnyttjandekapaciteten. Parlamentet påminner här om möjligheten att utnyttja medel ur ESF och teknisk hjälp för att kunna nå upp till den kapacitet som krävs för genomförande och uppföljning av programmen. Parlamentet framhåller att det måste finnas kontaktpunkter på decentraliserad nivå där parterna i programmet kan få stöd och hjälp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ”europeiska kontaktpunkter” på en så medborgarnära nivå som möjligt för att hjälpa till med ansökningar om sammanhållningsmedel, både för lokala myndigheter och för unionsmedborgarna.

27.

Europaparlamentet konstaterar att det behövs en hög grad av kontinuitet i förvaltnings- och kontrollsystemen och i kapaciteten för att man ska kunna bygga vidare på de erfarenheter av och kunskaper om förvaltning som förvärvats och uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undvika omsättning av den personal som sköter förvaltningen av medlen.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd till de medlemsstater vars utnyttjandegrader ligger under genomsnittet i EU och som därmed har bristande utnyttjandekapacitet. Parlamentet anser att ett sådant utökat stöd och nära samarbete bör fortgå åtminstone tills de berörda länderna får tillräckliga expertkunskaper för att producera resultat utan externt särskilt stöd.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta forum eller nätverk där deras genomförandestrukturer kan diskutera erfarenheter och svårigheter samt utbyta bästa praxis. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att hjälpa stödmottagarna att följa striktare kontrollkrav genom att tillhandahålla stöd, särskilt genom att använda medel för tekniska stödåtgärder för att utbilda och vägleda de ekonomiska och sociala aktörer som kan utnyttja medlen. Parlamentet föreslår att en del av de anslag som berörs ska gå till operativa program som tillhandahåller tekniskt stöd för sådana projekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att planlägga och organisera kurser för potentiella stödmottagare.

30.

Europaparlamentet betonar vikten av program för interregionalt samarbete och program som Interact och Urbact för att fastställa och sprida god praxis och för att lära politiska och administrativa aktörer att utnyttja medlen på bästa sätt. Parlamentet kräver att de åtgärder som syftar till att främja fysisk planering av områden och ett lämpligt utnyttjande av medlen ska vara berättigade till anslag för delen ”interregionalt samarbete” inom ramen för målet om territoriellt samarbete.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett samarbetsprogram för hela EU baserat på erfarenheterna från programmet för partnersamverkan, i syfte att förbättra samarbetet mellan regioner där utnyttjandekapaciteten är hög och regioner där den är låg, samt att underlätta spridningen av bästa praxis.

32.

Europaparlamentet föreslår att man inrättar en internetbaserad plattform där stödmottagare, lokala och regionala intressenter och statliga organ kan utbyta bästa praxis och information om hinder, problem och möjliga lösningar.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att införa harmoniserade informations- och kommunikationssystem, med beaktande av olikheterna i förvaltnings- och kontrollsystemen medlemsstaterna emellan. Parlamentet kräver i detta avseende att en gemensam programvara ska införas för att övervaka användningen av medlen inom ramen för programmen för territoriellt samarbete.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda informations- och kommunikationssystemen för att utveckla ett system för tidig varning om utnyttjandet av medel och att upprätta minst en årlig rapport med information om utnyttjandet av regionalfonderna och strukturfonderna för varje region så att parlamentet och rådet har möjlighet att övervaka genomförandet av sammanhållningspolitiken.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt samarbeta med Europeiska investeringsbanken, i synnerhet när det gäller att starta gemenskapsinitiativ för att dels göra sammanhållningspolitiken effektivare och mer ändamålsenlig, dels öka strukturfondernas genomslag genom att garantera ett finansieringsstöd riktat till små och medelstora företag.

36.

På grund av den större smidighet som de erbjuder anser Europaparlamentet att upprättandet av offentlig-privata partnerskap på regional och lokal nivå, vilka förbereds i god tid och i enlighet med Europa 2020-strategin, kommer att bidra till en ökad utnyttjandekapacitet och till att lösa problem i samband med medfinansiering. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att skapa förutsättningar för sådana partnerskap genom att förtydliga och förenkla sin nationella lagstiftning. Parlamentet framhåller att den demokratiska kontrollen av offentlig-privata partnerskap måste garanteras.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta förekomsten av och undersöka effektiviteten hos de rättsliga grunderna för genomförandet av projekt med offentlig-privata partnerskap, och i förekommande fall rekommendera de medlemsstater som ännu inte har vidtagit sådana lagstiftningsåtgärder att, i syfte att kunna utnyttja medel till sådana projekt från struktur- och sammanhållningsfonderna under nästa programperiod, snarast förbereda och godkänna förfaranden för ett effektivt genomförande av dessa projekt på regional och lokal nivå.

38.

Europaparlamentet understryker att merparten av små och medelstora företag, och i synnerhet små företag och mikroföretag, inte själva kan utnyttja de möjligheter som strukturfonderna ger på grund av befintliga administrativa och finansiella hinder och av att de behöver stöd och rådgivning från sina representativa organisationer på regional och nationell nivå. Parlamentet anser att förenklade regler och förfaranden är en nödvändig förutsättning för att dessa företag ska få tillgång till strukturfonderna. Parlamentet kräver att Small Business Act och dess principer om ”tänk småskaligt först” och ”endast en gång” samt principen om proportionalitet bör tillämpas på varje beslutsnivå för att fastställa investeringsprioriteringar och utforma förvaltnings-, revisions- och kontrollförfaranden för att garantera ett bättre utnyttjande av medlen.

39.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att partner, enligt definitionen i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006, har förmåga att utnyttja medel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge medborgare, företrädare för det civila samhället, föreningar, icke-statliga organisationer samt regionala och lokala myndigheter full information om finansieringsmöjligheter, valbarhet för medfinansiering från struktur- och sammanhållningsfonderna, reglerna för medfinansiering och återbetalning och om var man hittar inbjudningar att lämna förslag samt att uppmuntra deras engagemang för att utnyttja finansieringsmöjligheterna.

40.

Europaparlamentet betonar de positiva effekterna av att använda de finansiella instrument som Europeiska investeringsbanken tillhandahåller (till exempel Jessica) för att utöka de totala finansiella medlen utan att öka den direkta offentliga finansieringen.

41.

Europaparlamentet upprepar att mekanismerna flernivåstyre och partnerskapsprincipen är avgörande för att man ska kunna uppnå effektivitet i de operativa programmen och en hög utnyttjandekapacitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i linje med subsidiaritetsprincipen och principen om deras institutionella självständighet konsekvent tillämpa partnerskaps- och öppenhetsprincipen vid utformningen och genomförandet av de operativa programmen, och att därför på ett bindande, genomgripande och varaktigt sätt redan från början involvera regionala och lokala myndigheter och det civila samhället i arbetet med att fastställa och utarbeta investeringsprioriteringar i alla faser av utformningen, genomförandet och utvärderingen av de operativa programmen.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer öppet diskutera de åtgärder som planeras för att öka utnyttjandet av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. I detta sammanhang skulle regionkommittén kunna uppmanas att avge ett årligt yttrande om utnyttjandekapaciteten i alla medlemsstater.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med främjandet av Europa 2020-strategins genomförande i alla medlemsstater se till att sammanhållningspolitiken leder till minskade skillnader mellan regioner och mikroregioner, tar vederbörlig hänsyn till de yttersta randområdenas särskilda behov och främjar en harmonisk utveckling i EU, bland annat genom att införa ytterligare målinriktade instrument och åtgärder för områden som fortfarande ligger långt efter de europeiska standarderna.

44.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.


(1)  EUT L 158, 24.6.2010, s. 1.

(2)  EUT L 132, 29.5.2010, s. 1.

(3)  EUT L 126, 21.5.2009, s. 3.

(4)  EUT L 94, 8.4.2009, s. 10.

(5)  EUT L 25, 29.1.2009, s. 1.

(6)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

(7)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 12.

(8)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.

(9)  EUT L 371, 27.12.2006, s. 1.

(10)  EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.

(11)  Antagna texter, P7_TA(2011)0283.

(12)  Antagna texter, P7_TA(2010)0473.

(13)  EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 79.