19.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/13


Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 29 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-490/04)

(2005/C 45/26)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 29 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förbundsrepubliken Tyskland. Kommissionen företräds av Enrico Traversa och Horstpeter Kreppel, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1.

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 49 EG, genom att

a.

utländska företag är skyldiga att för sina utstationerade arbetstagare inbetala bidrag till den tyska semesterkassan, även när de enligt föreskrifter i sina arbetsgivares filialstater åtnjuter ett i allt väsentligt liknande skydd (1 § tredje stycket AEntG),

b.

utländska företag är skyldiga att till tyska låta översätta anställningsavtal (eller nödvändiga underlag enligt lagen i arbetstagarens hemvistland inom ramarna för direktiv 91/533/EEG), lönebesked, arbetstidsbevis, bevis för utbetalade löner samt övriga underlag som tyska myndigheter kräver (2 § AEntG),

c.

utländska företag som tillhandahåller tillfällig arbetskraft är skyldiga inte bara att deklarera varje arbetstagare som tillhandahålls en kund i Tyskland, utan också varje anställning på en byggplats genom kunden,

2.

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att vissa bestämmelser i Arbeitnehmerentsendesgesetz (lag om utstationering av arbetstagare) genom vilka utstationeringsdirektivet 96/71/EG införlivades med nationell rätt, inte är förenliga med vissa bestämmelser i detta direktiv.

Bestämmelser beträffande skyldigheten för arbetsgivare med säte i en annan medlemsstat än Tyskland att betala bidrag till den tyska semesterkassan

Skyldigheten att betala bidrag till den tyska semesterkassan utgör enligt kommissionens uppfattning en otillåten begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 EG, när det är säkerställt att arbetsgivarna som tillhandahåller den tillfälliga arbetskraften beviljar sina arbetstagare samma antal betalade semesterdagar, som de som förutses i de tyska kollektivavtalsbestämmelserna, och att de utsända arbetstagarna genom den semesterersättning som grundas på sändstatens rättssystem åtnjuter samma eller jämförbart skydd, som det som ges i Tyskland.

Bestämmelser beträffande skyldigheten att översätta underlag från arbetsgivare med säte i en annan medlemsstat än Tyskland.

Kommissionen anser att kraven på översättning av underlag visserligen kan tillmötesgå ett kontrollbehov för Tyskland. Med hänsyn till det samarbete i fråga om information som föreskrivs i artikel 4 i utstationeringsdirektivet, är emellertid skyldigheten att översätta samtliga underlag inte längre nödvändig och därför alltför långtgående.

Bestämmelser beträffande skyldigheten för företag som tillhandahåller tillfällig arbetskraft och som har sitt säte utanför Tyskland att vid varje omplacering av en arbetstagare från en byggplats till en annan anmäla denna förändring

Även om den skyldighet att meddela ändringar som åligger företag som tillhandahåller tillfällig arbetskraft med säte utanför Tyskland i någon mån skulle ändras, föreligger enligt kommissionen fortfarande en olika behandling. När det gäller företag som tillhandahåller tillfällig arbetskraft med säte i Tyskland ankommer det nämligen på kunden att meddela ändringar, medan denna skyldighet när det gäller företag som tillhandhåller tillfällig arbetskraft och som har sitt säte utanför Tyskland i princip ankommer på den som hyr ut arbetskraften, och endast med svårighet genom en avtalsöverenskommelse kan övertas av kunden. Denna olika behandling utgör en otillåten inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 EG.