23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 55/6


Överklagande ingett den 10 december 2012 av Bimbo, SA av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 10 oktober 2012 i mål T-569/10, Bimbo, SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-591/12)

2013/C 55/09

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Bimbo, SA (ombud: C. Prat, abogado, R. Ciullo, Barrister)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Panrico SA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 10 oktober 2012 i mål T-569/10,

ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 7 oktober 2010 (ärende R 838/2009-4), i den mån det innebär ett åsidosättande av att artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, (1) samt

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har som en enda grund för överklagandet gjort gällande att artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 har åsidosatts.

Klaganden har i synnerhet anfört följande.

a)

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i den mån den tillskrev beståndsdelen DOUGHNUTS en självständig särskiljande ställning på grundval endast av slutsatsen att den har en medelhög särskiljningsförmåga och är helt betydelselös för den spanska genomsnittskonsumenten och till följd därav inte utgör en enhetlig helhet eller en logisk enhet med komponenten BIMBO, utan att förklara varför den medelhöga särskiljningsförmågan i beståndsdelen DOGHNUTS eller dess avsaknad av mening automatiskt gav beståndsdelen en självständig särskiljande ställning enligt den berörda omsättningskretsens uppfattning.

b)

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, i den mån den huvudsakligen grundade sin slutsats att det föreligger en risk för förväxling på antagandet att beståndsdelen DOUGHNUTS har en självständig särskiljande ställning, utan att ta samtliga särskilda omständigheter i fallet i beaktande, i synnerhet den omständigheten att den första beståndsdelen i det sammansatta varumärket är ett varumärke som är känt. Med andra ord tolkade tribunalen Medion-doktrinen så att den innebär att då det visar sig att en av beståndsdelarna i ett samansatt kännetecken har en självständig särskiljande ställning är det inte nödvändigt att, vid helhetsbedömningen av risken för förväxling, analysera samtliga eller en del av de andra särskilda omständigheterna i fallet, tvärtemot vad som följer av doktrinen om en helhetsbedömning av risken för förväxling.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)