26.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/15


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 28 oktober 2010 (begäran om förhandsavgörande från Judecătoria Focșani — Rumänien) — Frăsina Bejan mot Tudorel Mușat

(Mål C-102/10) (1)

(Rättegångsreglerna - Artiklarna 92.1, 103.1 och 104.3 första och andra styckena - Tillnärmning av lagstiftning - System för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon - Frivilligt försäkringsavtal - Ej tillämpligt)

2011/C 63/28

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Focșani

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Frăsina Bejan

Svarande: Tudorel Mușat

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Judecătoria Focșani — Tolkning av artikel 49 FEUF, 56 FEUF, 57 FEUF, 59.1 FEUF, 169 FEUF och direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, s. 77; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90), direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, s 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 160), direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ansvarsförsäkring för motorfordon (EUT L 149, s 14), direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, s. 11) — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Skador som orsakats av försäkrade fordon — Nationell lagstiftning vari föreskrivs friskrivningsklausuler som är till nackdel för konsumenten — Friskrivningsvillkor som går utöver vad som stadgas i direktiven — Fråga om den nationella domstolen har möjlighet att fastställa att en klausul om friskrivning från den försäkrade risken är ogiltig

Avgörande

1.

Det system för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon som föreskrivs i

rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet

rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon

rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring), och

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon

utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken försäkringsgivaren, från ett avtal om frivilligt försäkringsskydd för motorfordon, får utesluta skador som orsakats när fordonet framförs av en alkoholpåverkad person.

2.

Det system för obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon som föreskrivs i direktiven 72/166, 84/5, 90/232, 2000/26 och 2005/14 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en försäkringsgivare inte är skyldig att omedelbart betala ut ersättning, enligt ett avtal om frivillig försäkring av ett motorfordon, till en försäkringstagare som lidit skada till följd av en olycka och kräva ersättning av den person som orsakat olyckan för det belopp som utbetalats till den försäkrade när försäkringen inte täcker risken på grund av en friskrivningsklausul.

3.

Nationell lagstiftning enligt vilken försäkringsgivaren, från ett avtal om frivilligt försäkringsskydd för motorfordon, får utesluta skador som orsakats när fordonet framförs av en alkoholpåverkad person utgör en restriktion av såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva i vilken utsträckning en sådan restriktion ändå kan godtas såsom ett undantag som uttryckligen föreskrivs i FEU eller som enligt EU-domstolens praxis kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset.


(1)  EUT C 113, 01.05.2010.