21.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 68/13


Europaparlamentets resolution av den 31 januari 2008 om resultaten från Balikonferensen om klimatförändringarna (COP 13 och COP/MOP 3)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) trettonde partskonferens (COP 13) och den tredje partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 3) på Bali i Indonesien den 3–15 december 2007,

med beaktande av slutsatserna från FN:s klimatpanels (IPCC) fjärde bedömningsrapport (AR4), som offentliggjordes i Valencia i Spanien den 17 november 2007,

med beaktande av sina tidigare resolutioner om klimatförändringarna, i synnerhet resolutionen av den 15 november 2007 om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – vägen framåt för Balikonferensen om klimatförändringar och därefter (COP 13 och COP/MOP 3) (1),

med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I IPCC AR4 bekräftas att de tilltagande klimatförändringarna är en följd av mänsklig verksamhet och att de redan har börjat få svåra globala följder.

B.

Handlingsplanen från Bali ger stöd åt resultaten i IPCC AR4 om att den globala uppvärmningen är obestridlig och att alltför sena insatser för att minska utsläppen avsevärt försämrar möjligheterna att uppnå lägre stabiliseringsnivåer och ökar risken för svårare följder av klimatförändringarna.

C.

Många områden i världen har redan drabbats av effekterna av höjda globala medeltemperaturer, och de senaste vetenskapliga rönen tyder på att EU:s långsiktiga mål att begränsa uppvärmningen till två grader över förindustriella nivåer kanske inte kommer att räcka till för att undvika betydande negativa konsekvenser av klimatförändringarna.

D.

Klimatförändringarna utgör ett långsiktigt problem, och enbart kortsiktiga lösningar räcker inte för att åstadkomma positiva klimateffekter. För att klimatsystemet ska fungera på ett stabilt sätt är det av avgörande betydelse att de globala utsläppen kulminerar inom de närmaste 10–15 åren.

E.

Industriländerna bär ett stort ansvar för de ackumulerade växthusgasutsläppen i atmosfären. Samtidigt är det de fattigaste länderna och befolkningarna som kommer att drabbas hårdast av ett mer instabilt klimat.

F.

En bred internationell överenskommelse om långsiktiga mål för utsläppsminskningar är absolut nödvändig för att garantera investeringstrygghet för teknik med låga växthusgasutsläpp, energieffektivitet och hållbart skogsbruk och för att undvika investeringar i energiinfrastruktur som är inkompatibel med utsläppsmålen.

1.

Europaparlamentet välkomnar beslutet av parterna vid Balikonferensen att inom ramen för UNFCCC inleda en formell förhandlingsprocess om ett internationellt klimatavtal för perioden efter 2012 med målet att nå fram till ett avtal och ett beslut vid den femtonde partskonferensen i Köpenhamn 2009.

2.

Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över att handlingsplanen från Bali innehåller en tydlig tidtabell, enligt vilken ett avtal ska ha nåtts senast 2009, och uppgifter om de viktigaste frågor som ska tas upp under förhandlingarna. På så vis utgör handlingsplanen en bra grund för förhandlingsprocessen.

3.

Europaparlamentet upprepar att ett sådant avtal bör ta sin utgångspunkt i de centrala principerna och mekanismerna i UNFCCC och Kyotoprotokollet, med hänsyn tagen till gemensamma men differentierade ansvarsområden, och baseras på de inslag som anges i punkt 2 i parlamentets ovannämnda resolution av den 15 november 2007.

4.

Europaparlamentet anser att ett av de största framstegen i Bali-handlingsplanen är att man har övergivit den rigida distinktionen mellan länder som ingår i bilaga I och länder som inte gör det.

5.

Europaparlamentet framhåller den konstruktiva och ledande roll som EU spelade vid Balikonferensen och som kraftigt underlättade ett genombrott i förhandlingarna. Parlamentet stöder en fortsatt aktiv roll i de kommande förhandlingarna och insisterar på att självt bli mycket aktivt involverat i dessa.

6.

Europaparlament välkomnar parternas konstaterande att klimatpanelens fjärde bedömningsrapport (IPCC AR4) är den mest omfattande och vederhäftiga utvärderingen av klimatförändringarna så här långt, med ett integrerat vetenskapligt, tekniskt och socioekonomiskt perspektiv på relevanta frågor, liksom uppmaningen att dra nytta av denna information vid utformningen av nationella strategier mot klimatförändringarna.

7.

Europaparlamentet beklagar att det inte var möjligt att göra otvetydiga hänvisningar till vetenskapen i frågan om de nödvändiga minskningarna av växthusgasutsläppen i Bali-handlingsplanen. Samtidigt är det dock glädjande att parterna i Kyotoprotokollet tillstår att industriländerna som grupp måste minska utsläppen med 25–40 % fram till 2020 jämfört med 1990 års nivåer.

8.

Europaparlamentet erinrar om att industriländerna, även de som ännu inte har ratificerat Kyotoprotokollet, måste inta en ledande roll i kampen mot klimatförändringarna på global nivå och åta sig att minska sina utsläpp med minst 30 % fram till 2020 och med 60–80 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer.

9.

Europaparlamentet välkomnar den konstruktiva inställning till förhandlingarna som flertalet utvecklingsländer uppvisat, liksom deras åtagande att i arbetet med hållbar utveckling vidta nationellt anpassade motåtgärder, som ska understödjas och möjliggöras genom teknik, finansiering och kapacitetsuppbyggnad och som ska vara mätbara, rapporterbara och verifierbara.

10.

Europaparlamentet framhåller att ekonomisk utveckling är en rätt för alla utvecklingsländer och att Europeiska unionen och andra industriländer måste bistå utvecklingsländerna med att utveckla hållbar teknik.

11.

Europaparlamentet erinrar om att de globala insatserna kan bli trovärdiga och effektiva endast om samtliga berörda parter gör mer långtgående åtaganden som är mätbara, rapporterbara och verifierbara.

12.

Europaparlamentet anser det vara av central betydelse att man når fram till en rättvis lösning för att den internationella klimatpolitiken ska bli framgångsrik.

13.

Europaparlamentet anser att det faktum att utvecklingsländernas situation skiljer sig från industriländernas bör återspeglas i de åtaganden som görs, vilket skulle vara en nyhet jämfört med Kyotoprotokollet, och att tillväxtländerna bör acceptera utsläppsbegränsningar baserade på deras utvecklingsnivå, deras ekonomiers sektoriella sammansättning, deras potential att minska utsläppen samt deras tekniska och finansiella kapacitet.

14.

Europaparlamentet anser att det finns utrymme för nytänkande i förhållande till de befintliga Kyotomekanismerna när det gäller utformningen av utvecklings- och tillväxtländernas åtaganden och mål, detta genom att man gör åtagandena förenliga med varje lands behov och kapacitet, dock under förutsättning att de är mätbara, rapporterbara och verifierbara.

15.

Europaparlamentet välkomnar beslutet att ta fram ett arbetsprogram med metodfrågor kring ett antal olika politiska strategier och positiva incitament som syftar till att minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna och som på ett välavvägt sätt beaktar skogarnas många olika funktioner och värdefulla egenskaper för biologisk mångfald, ekosystemets funktion och lokala försörjningsmöjligheter. Parlamentet välkomnar även uppmaningen till parterna att stödja kapacitetsuppbyggande åtgärder, tillhandahålla tekniskt bistånd och göra insatser, bland annat via pilotprojekt, för att ta tag i själva drivkrafterna till avskogning och behovet att stödja en hållbar användning av naturresurserna.

16.

Europaparlamentet välkomnar beslutet om en effektiv och öppen förvaltning av anpassningsfonden, vilket innebär att fonden kommer att bli operativ i ett tidigt skede av Kyotoprotokollets första åtagandeperiod.

17.

Europaparlamentet välkomnar beslutet att införa ett strategiskt program för att öka investeringarna i utveckling, överföring och spridning av både begränsnings- och anpassningsteknik till utvecklingsländerna. Vidare är det glädjande att expertgruppen för tekniköverföring har fått i uppgift att utvärdera klyftorna och hindren när det gäller möjligheterna att använda och tillgå finansiella resurser.

18.

Europaparlamentet anser att forskning, utveckling och demonstration av effektivare och mindre kostsam energiteknik bör ges hög prioritet, och manar till ett nära samarbete mellan regeringar, näringsliv, forskningssamfund och civilsamhälle.

19.

Europaparlamentet anser att parternas nästa konferens/möte i Poznan bör inriktas på utvecklingsländerna, och vill därför att man verkligen försöker göra konkreta framsteg med att skapa incitament, inbegripet marknadsbaserade styrmedel, för att undvika avskogning och uppmuntra ett hållbart skogsbruk, finansiera anpassningsåtgärder och förbättra överföringen och spridningen av ren teknik i utvecklingsländerna.

20.

Europaparlamentet vill att man i EU:s politiska strategier skapar väl tilltagna och förutsägbara finansieringsinstrument för att bistå utvecklingsländerna med att anpassa sig till klimatförändringarnas följdverkningar och minska växthusgasutsläppen samt begränsa avskogning och skogsförstörelse. Parlamentet erinrar om behovet av en mer närgående kritisk granskning av vilka faktiska konsekvenser befintliga och framtida klimatrelaterade finansieringsinstrument får för utvecklingsländerna. Vidare anser parlamentet att mekanismen för en ren utveckling (CDM) bör reformeras för att dess fulla potential ska kunna utnyttjas under åtagandeperioden 2008–2012.

21.

Europaparlamentet framhåller det brådskande behovet av att miljöanpassa EU:s utvecklingspolitik och utvecklingsbistånd, och detta utan att dess miljö- och klimatpolitik åsidosätts. Parlamentet beklagar den ytterst långsamma utvecklingen på detta område och uppmanar EU:s ledare att se till att begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna blir huvudprioriteringar i EU:s politik för utvecklingssamarbete.

22.

Europaparlamentet framhåller att industriländerna för att Bali-handlingsplanen ska behålla sin trovärdighet snarast måste ingå partnerskap i klimatfrågor med stora tillväxtekonomier som Kina och Indien, i syfte att främja ett tätt samarbete avseende energipolitiska reformer, kapacitetsuppbyggande insatser och stöd till investeringar i energieffektivitet och koldioxidsnål teknik.

23.

Europaparlamentet beklagar att det inte var möjligt att införa en tydlig hänvisning till behovet att enas om bindande utsläppsminskningar för luft- och sjöfartstransporter, samtidigt som det kan konstateras att Balimandatet inte utesluter bindande åtgärder för dessa sektorer. Parlamentet upprepar sitt krav på att utsläpp från luft- och sjöfartstransporter ska ingå i internationella åtaganden om minskade växthusgasutsläpp för perioden efter 2012 inom ramen för UNFCCC, ICAO och IMO inte varit effektiva i hanteringen av frågan.

24.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att alla större sektorer inom internationell handel engageras i alla världsomspännande klimatåtaganden och riktmärkningar, så att det globala klimatmålet kan uppnås och global konkurrenssnedvridning undvikas.

25.

Europaparlamentet efterlyser en brådskande översyn av EU:s politik för biobränslen, med särskild betoning på varje bränsleforms hållbarhet under hela livscykeln i fråga om minskade växthusgasutsläpp. Parlamentet understryker att man vid utveckling och genomförande av strategier som syftar till att göra biobränsle till ett energialternativ bör ta full hänsyn till och gardera sig mot eventuella negativa miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser, och uppmanar därför kommissionen att föreslå strikta normer och tydliga kriterier för produktion av biobränsle.

26.

Europaparlamentet ser fram emot den rapport om klimatförändringarnas följder för den internationella säkerheten som kommissionen och den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska utarbeta i enlighet med ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 21–22 juni 2007. Parlamentet understryker att särskild vikt måste läggas vid nyckelområden som begränsning, anpassning och integrering av klimatförändringarna i all politik, eftersom klimatförändringarna riskerar att bli en starkt destabiliserande faktor i de fattigaste länderna.

27.

Europaparlamentet är medvetet om den enorma utmaning som de kommande förhandlingarna utgör, och begär att klimatpolitiken måste bli en huvudprioritering och ett inslag i alla EU:s yttre förbindelser med tredjeländer, regionala konvent och ekonomiska organisationer. Vidare uppmanas de fyra kommande ordförandeskapen (Slovenien, Frankrike, Tjeckien och Sverige) under 2008 och 2009 att informera parlamentet om sina mål inom klimatpolitiken och att regelbundet tillsammans med kommissionen rapportera om hur förhandlingarna fortskrider.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så länge inte lika villkor råder, undersöka möjligheterna för industrin att förbättra sina ekonomiska utsikter genom att utveckla en innovativ, klimatvänlig industri. Parlamentet uppmanar därför WTO att överväga att införa tillfälliga åtgärder som främjar tillverkning och export av klimatvänliga produkter och innovativ teknik.

29.

Europaparlamentet uppmanar alla sina permanenta och tillfälliga utskott och delegationer som berörs att bedriva ett nära samarbete i klimatfrågor så att parlamentet får ett enhetligt och samordnat tillvägagångssätt i all sin politik – det vill säga miljö-, industri-, energi- och transport-, jordbruks-, FoU- och framför allt handels- och investeringspolitiken – och i alla andra initiativ beträffande klimatmålen. Europaparlamentet begär att klimatfrågan regelbundet ska tas upp i samband med interparlamentariska delegationer och den transatlantiska lagstiftningsdialogen.

30.

Europaparlamentet inser att EU:s trovärdighet i förhandlingarna är beroende av hur väl vi lyckas med våra egna insatser för att minska utsläppen och utveckla och överföra koldioxidsnål teknik till andra länder. Parlamentet efterlyser därför strategier och åtgärder på alla nivåer – lokal, national och europeisk – som gör det möjligt att fram till 2020 minska växthusgasutsläppen inom EU med minst 30 % jämfört med 1990 års nivåer, förutsatt att andra industriländer förbinder sig till jämförbara utsläppsminskningar och att ekonomiskt mer avancerade utvecklingsländer bidrar på ett sätt som står i proportion till deras ansvar och kapacitet. Parlamentet konstaterar att EU, oavsett ingåendet av ett globalt avtal för perioden efter 2012, har accepterat åtagandet att fram till 2020 minska växthusgasutsläppen med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet efterlyser strategier och åtgärder som stöder ökad resursanvändning både på nationell nivå och EU-nivå i fråga om FoU och innovation som syftar till att minska växthusgasutsläppen.

31.

Europaparlamentet uppmanar EU att utnyttja den makt och det inflytande man har som betydelsefull aktör på den internationella arenan och som partner till utvecklingsländerna för att införa enhetliga klimatmål på internationell nivå.

32.

Europaparlamentet framhåller det historiska ansvaret för i huvudsak industrialiserade länder eftersom de är de största producenterna av växthusgaser, och uppmanar dem därför att göra större insatser för att undvika och begränsa scenarier med naturkatastrofer och sociala oroligheter som kan uppstå om ingenting görs åt den globala uppvärmningen.

33.

Europaparlamentet noterar den amerikanska regeringens initiativ att sammankalla ytterligare fem möten bland världens största förorenare. Parlamentet uppmanar kommissionen och de medlemsstater som berörs att sätta upp som villkor för sitt deltagande att värdlandet lägger fram konkreta förslag om kortsiktiga mål för utsläppsminskningar som är förenliga med målen i UNFCCC. Parlamentet uppmanar de största förorenarna i världen att samordna sina insatser med insatserna inom UNFCCC.

34.

Europaparlamentet konstaterar att parternas ovannämnda konferens/möte kommer att äga rum samtidigt med Europeiska rådet. Parlamentet uppmanar därför rådet att flytta Europeiska rådet så att stats- och regeringscheferna kan närvara vid COP/MOP och så att COP/MOP får regeringarnas fulla uppmärksamhet.

35.

Europaparlamentet är övertygat om att det för att uppnå ovanstående mål är nödvändigt att involvera medierna, som kommer att spela en betydande roll för att skapa den nödvändiga allmänna medvetenheten om klimatförändringarna på kort och medellång sikt.

36.

Europaparlamentet anser, i linje med vad som diskuterades under Balikonferensen med parlamentsföreträdare från hela världen, att det kan och bör spela en viktig roll som samordnare för ett permanent interparlamentariskt forum för klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar därför sina berörda organ att överväga denna möjlighet.

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till konventionens alla parter och observatörer som inte är medlemmar i EU.


(1)  Antagna texter, P6_TA(2007)0537.